Index 
Antagna texter
Onsdagen den 17 april 2019 - Strasbourg 
Utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen)
 Politisk förklaring vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen)
 Protokoll till avtalet mellan EG och Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan och om Eurodac ***
 Programmet för genomförande av Horisont Europa ***I
 Marknadskontroll och överensstämmelse för produkter ***I
 Främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster ***I
 Bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler ***I
 Insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan ***I
 Tilläggsskydd för läkemedel ***I
 Unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå ***I
 Programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 ***I
 Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I
 Program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
 Programmet för rättsliga frågor ***I
 Programmet för rättigheter och värden ***I
 Antalet interparlamentariska delegationer, delegationer till gemensamma parlamentarikerkommittéer samt delegationer till parlamentariska samarbetskommittéer och multilaterala parlamentariska församlingar
 Anpassning till artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll – del II ***I
 Anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll - del I ***I
 Anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll ***I
 Genomförande och finansiering av EU:s allmänna budget under 2019 i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen ***
 Avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland ***
 Ändring av Europeiska investeringsbankens stadga *
 Den europeiska gräns- och kustbevakningen ***I
 Viseringskodex ***I
 Bevarande- och kontrollföreskrifter som är tillämpliga i regleringsområdet för Fiskeriorganisationen för Nordatlantens västra del ***I
 Bestämmelser för att underlätta användningen av finansiell och annan information ***I
 Europeiska kompetenscentrumet för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning och nätverket av nationella samordningscentrum ***I
 Fonden för ett sammanlänkat Europa ***I
 Förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online ***I

Utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen)
PDF 114kWORD 42k
Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt (tolkning av artikel 149a.2 i arbetsordningen) (2019/2020(REG))
P8_TA-PROV(2019)0392

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 149a.2 i arbetsordningen:" “Utformningen eller ändringen av titeln på en resolution som lagts fram för att avsluta en debatt enligt artikel 123, 128 eller 135 utgör inte någon ändring av föredragningslistan, under förutsättning att titeln avspeglar det ämne som är föremål för debatt.”"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Politisk förklaring vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen)
PDF 114kWORD 42k
Europarlamentets beslut av den 17 april 2019 om den politiska förklaringen vid inrättandet av en politisk grupp (tolkning av artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen) (2019/2019(REG))
P8_TA-PROV(2019)0393

Europaparlamentet,

–  med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2019 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 226 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att foga följande tolkning till artikel 32.5 första stycket andra strecksatsen i arbetsordningen:" “En grupps politiska förklaring ska ange de värden som gruppen står för, och de huvudsakliga politiska mål som dess medlemmar avser att tillsammans sträva efter inom ramen för utövandet av sina mandat. Förklaringen ska beskriva gruppens gemensamma politiska inriktning på ett konkret, tydligt och genuint sätt.”"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.


Protokoll till avtalet mellan EG och Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan och om Eurodac ***
PDF 122kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (15822/2018 – C8-0151/2019 – 2018/0423(NLE))
P8_TA-PROV(2019)0394A8-0196/2019

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15822/2018),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i Danmark eller någon annan medlemsstat i Europeiska unionen, och om Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen vad gäller åtkomst till Eurodac för brottsbekämpande ändamål (15823/2018),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 87.2 a och 88.2 första stycket a samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0151/2019),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0196/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i Konungariket Danmark och de övriga medlemsstaterna parlamentets ståndpunkt.


Programmet för genomförande av Horisont Europa ***I
PDF 519kWORD 193k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2018)0436 – C8–0253/2018 – 2018/0225(COD))
P8_TA(2019)0396A8-0410/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Marknadskontroll och överensstämmelse för produkter ***I
PDF 392kWORD 119k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler och förfaranden för överensstämmelse med och genomdrivande av unionens harmoniseringslagstiftning för produkter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011, (EU) nr 528/2012, (EU) 2016/424, (EU) 2016/425, (EU) 2016/426 och (EU) 2017/1369 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG, 2009/48/EG, 2010/35/EU, 2013/29/EU, 2013/53/EU, 2014/28/EU, 2014/29/EU, 2014/30/EU, 2014/31/EU, 2014/32/EU, 2014/33/EU, 2014/34/EU, 2014/35/EU, 2014/53/EU, 2014/68/EU och 2014/90/EU (COM(2017)0795 – C8-0004/2018 – 2017/0353(COD))
P8_TA-PROV(2019)0397A8-0277/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0795),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0004/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0277/2018),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011

P8_TC1-COD(2017)0353


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33 och 114 ▌,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  I syfte att säkerställa den fria rörligheten för produkter inom unionen är det nödvändigt att säkerställa att produkterna stämmer överens med harmoniserad unionslagstiftning och därmed uppfyller krav som tillgodoser en hög skyddsnivå för allmänintressen som hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd, allmän säkerhet och skydd av varje annat allmänt intresse som skyddas av den lagstiftningen. En kraftfull tillsyn av dessa krav är en förutsättning för det ordentliga skyddet av dessa intressen och för att skapa förutsättningar för att den rättvisa konkurrensen på unionsmarknaden för varor kan utvecklas. Det behövs därför regler för att säkerställa denna tillsyn, oberoende av om produkterna släpps ut på marknaden på eller utanför internet och oberoende av om de tillverkas i unionen eller inte.

(2)  Harmoniserad unionslagstiftning omfattar en stor andel av tillverkade produkter. Produkter som inte överensstämmer med kraven och osäkra produkter utsätter medborgarna för risker och kan snedvrida konkurrensen med ekonomiska aktörer som säljer produkter som uppfyller kraven inom unionen.

(3)  Att stärka den inre marknaden för varor genom att ytterligare öka ansträngningarna så att produkter som inte överensstämmer med kraven inte släpps ut på unionsmarknaden anges som en prioritet i kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015 med titeln Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag. Detta bör åstadkommas genom stärkt marknadskontroll, tydliga, transparenta och heltäckande regler för de ekonomiska aktörerna, ökade kontroller av överensstämmelse och ett närmare samarbete över gränserna från de tillsynsmyndigheternas sida, bland annat genom samarbete med tullmyndigheterna.

(4)  Det ramverk för marknadskontroll som inrättas genom denna förordning bör komplettera och stärka befintliga bestämmelser i harmoniserad unionslagstiftning om tillhandahållande av information om produkters överensstämmelse och samarbetet med organisationer som representerar de ekonomiska aktörerna eller slutanvändarna, marknadskontrollen av produkter och kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden. Denna förordning bör emellertid, i enlighet med principen om lex specialis, endast vara tillämplig i den mån det inte finns några specifika bestämmelser med samma syfte, karaktär eller verkan i harmoniserad unionslagstiftning. Motsvarande bestämmelser i denna förordning bör därför inte vara tillämpliga inom de områden som täcks av sådana specifika bestämmelser, till exempel de som anges i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1223/2009(4), (EU) 2017/745(5) och (EU) 2017/746(6), inbegripet vad gäller användningen av den europeiska databasen för medicintekniska produkter (Eudamed), och (EU) 2018/858(7).

(5)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG(8) fastställs allmänna säkerhetskrav för alla konsumentprodukter och särskilda skyldigheter och befogenheter för medlemsstaterna när det gäller farliga produkter samt informationsutbytet avseende dessa genom systemet för snabbt informationsutbyte (Rapex). Marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att vidta mer specifika åtgärder som är tillgängliga för dem genom det direktivet. I syfte att uppnå en högre säkerhetsnivå för konsumentprodukter bör mekanismerna för utbyte av information och situationer som kräver ett snabbt ingripande som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG göras mer effektiva.

(6)  Bestämmelserna om marknadskontroll i denna förordning bör omfatta produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning ▌som förtecknas i bilaga I för tillverkade produkter, med undantag av livsmedel, foder, humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel, levande växter och djur, produkter av mänskligt ursprung samt produkter av växter och djur med direkt koppling till deras framtida fortplantning. Detta kommer att säkerställa en enhetlig ram för marknadskontrollen av dessa produkter på unionsnivå och bidra till att öka konsumenters och andra slutanvändares förtroende för produkter som släpps ut på unionsmarknaden. Om unionen antar ny harmoniserad unionslagstiftning i framtiden lämnas det åt den lagstiftningen att föreskriva om huruvida denna förordning också ska tillämpas på den.

(7)  Artiklarna 15–29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(9) om fastställande av en gemenskapsram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden bör utgå och respektive bestämmelser bör ersättas av denna förordning. Det ramverket omfattar även bestämmelserna om kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden i artiklarna 27, 28, och 29 i förordning (EG) nr 765/2008, vilka är tillämpliga inte bara på produkter som omfattas av det ramverk för marknadskontroll utan på alla produkter såvida inte annan unionsrätt innehåller specifika bestämmelser om hur kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ska organiseras. Det är därför nödvändigt att tillämpningsområdet för bestämmelserna i denna förordning om produkter som förs in på unionsmarknaden utvidgas till att omfatta alla produkter.

(8)  I syfte att rationalisera och förenkla det övergripande rättsliga ramverket samtidigt som målet om bättre lagstiftning eftersträvas bör reglerna för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden ses över och integreras i ett enda rättsligt ramverk för kontroll av produkter vid unionens yttre gränser.

(9)  Ansvaret för att genomdriva harmoniserad unionslagstiftning bör ligga hos medlemsstaterna, och deras marknadskontrollmyndigheter bör vara skyldiga att säkerställa att lagstiftningen respekteras fullt ut. Medlemsstaterna bör därför utforma systematiska tillvägagångssätt för att säkerställa att marknadskontrollen och annan tillsynsverksamhet får verkan. I detta avseende bör metoderna och kriterierna för att bedöma risker vara ytterligare harmoniserade i alla medlemsstater i syfte att säkerställa lika villkor för alla ekonomiska aktörer.

(10)  För att bistå marknadskontrollmyndigheterna med att stärka enhetligheten i deras verksamhet när det gäller tillämpningen av denna förordning bör ett ändamålsenligt system för referentbedömning inrättas för de marknadskontrollmyndigheter som önskar delta.

(11)  Vissa definitioner som för närvarande fastställs i förordning (EG) nr 765/2008 bör anpassas till definitionerna i andra unionsrättsakter och, där så är lämpligt, återspegla strukturen i moderna leveranskedjor. Definitionen av ”tillverkare” i denna förordning bör inte befria tillverkarna från eventuella skyldigheter de kan ha enligt harmoniserad unionslagstiftning där specifika definitioner av tillverkare tillämpas, vilka kan inbegripa alla fysiska eller juridiska personer som ändrar en produkt som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen med den tillämpliga unionslagstiftningen om harmonisering kan påverkas och släpper ut den på marknaden, eller varje annan fysisk eller juridisk person som släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke.

(12)  De ekonomiska aktörerna i hela leveranskedjan bör förväntas agera ansvarsfullt och uppfylla alla tillämpliga rättsliga krav när de släpper ut eller tillhandahåller produkter på marknaden, för att säkerställa överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning för produkter. Denna förordning bör inte påverka de skyldigheter som motsvarar varje ekonomisk aktörs roll i leverans- och distributionsprocessen enligt specifika bestämmelser i harmoniserad unionslagstiftning, och tillverkaren bör behålla det slutliga ansvaret för att produkten överensstämmer med kraven i harmoniserad unionslagstiftning.

(13)  Utmaningarna med den globala marknaden och alltmer komplexa leveranskedjor, samt ökningen av produkter som erbjuds till försäljning online till slutanvändare inom unionen, kräver åtgärder för förstärkning och tillsyn för att säkerställa konsumenternas säkerhet. Praktiska erfarenheter av marknadskontroll har dessutom visat att denna leveranskedja ibland omfattar ekonomiska aktörer vars nya utformning innebär att de inte lätt passar in i de traditionella leveranskedjorna enligt det befintliga rättsliga ramverket. Detta gäller särskilt leverantörer av distributionstjänster, som utför många av de funktioner som importörer utför men som kanske inte alltid motsvarar den traditionella definitionen av importör i unionsrätten. För att säkerställa att marknadskontrollmyndigheterna kan fullgöra sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt och för att undvika en lucka i systemet för tillsyn är det lämpligt att inkludera leverantörer av distributionstjänster i den förteckning över ekonomiska aktörer mot vilka det är möjligt för marknadskontrollmyndigheter att vidta tillsynsåtgärder. Genom att inkludera leverantörer av distributionstjänster i tillämpningsområdet för denna förordning kommer marknadskontrollmyndigheterna att ha bättre förmåga att hantera nya former av ekonomisk verksamhet för att garantera konsumenternas säkerhet och en väl fungerande inre marknad, inbegripet när den ekonomiska aktören agerar både som importör av vissa produkter och som leverantör av distributionstjänster för att uppfylla kraven i fråga om andra produkter.

(14)  Moderna leveranskedjor omfattar ett brett spektrum av ekonomiska aktörer som alla bör omfattas av tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till deras respektive roller i leveranskedjan, och i vilken utsträckning de bidrar till tillhandahållande av produkter på unionsmarknaden. Det är därför nödvändigt att denna förordning tillämpas på de ekonomiska aktörer som direkt berörs av harmoniserad unionslagstiftning enligt förteckningen i bilaga I till den här förordningen, såsom producenten av en vara och nedströmsanvändaren enligt definitionen i varje fall i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(10) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(11), installatören enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU(12), leverantören enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009(13) eller återförsäljaren enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2017/1369(14).

(15)  Om en produkt erbjuds till försäljning online eller genom andra metoder för distansförsäljning bör produkten anses ha gjorts tillgänglig på marknaden om erbjudandet om försäljning är riktat till slutanvändare i unionen. I enlighet med tillämpliga unionsbestämmelser om internationell privaträtt bör en analys från fall till fall genomföras för att fastställa om ett erbjudande är riktat till slutanvändare i unionen. Ett erbjudande om försäljning bör anses vara riktat till slutanvändare i unionen om den berörda ekonomiska aktören på något sätt styr sin verksamhet mot en medlemsstat. För analyser från fall till fall behöver man ta hänsyn till relevanta faktorer, till exempel vilka geografiska områden som det är möjligt att sända till, vilka språk som används för erbjudandet eller för beställnings- eller betalningssätt. När det gäller onlineförsäljning räcker inte det faktum att de ekonomiska aktörernas eller förmedlarnas webbplats är tillgänglig i den medlemsstat där slutanvändaren är etablerad eller bosatt.

(16)  Utvecklingen av e-handeln beror också till stor del på mängden leverantörer av informationssamhällets tjänster, i vanliga fall via plattformar och mot betalning, som erbjuder förmedlande tjänster genom att lagra innehåll från tredje part, utan att utöva kontroll över innehållet, och leverantörerna agerar därmed inte på uppdrag av en ekonomisk aktör. Avlägsnande av innehåll som rör produkter som inte överensstämmer med kraven eller, om detta inte är genomförbart, begränsad tillgång till produkter som inte överensstämmer med kraven som erbjuds via dessa tjänster, bör inte påverka tillämpningen av reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG(15). I synnerhet bör inte någon allmän skyldighet åläggas leverantörer av informationssamhällets tjänster om att övervaka den information de överför eller lagrar, och inte heller någon allmän skyldighet att aktivt efterforska fakta eller omständigheter som kan tyda på olaglig verksamhet. Inte heller bör värdtjänsteleverantörer hållas ansvariga såvida de inte har faktisk kännedom om olaglig verksamhet eller information eller är medvetna om de fakta eller omständigheter som gör förekomsten av den olagliga verksamheten eller den olagliga informationen uppenbar.

(17)  Även om denna förordning inte behandlar skyddet av immateriella rättigheter bör man ha i åtanke att förfalskade produkter ofta inte överensstämmer med kraven i harmoniserad unionslagstiftning, medför risker för slutanvändarnas hälsa och säkerhet, snedvrider konkurrensen, äventyrar allmänintressen och stöder annan olaglig verksamhet. Därför bör medlemsstaterna fortsätta att vidta effektiva åtgärder för att förhindra att förfalskade produkter förs in på unionsmarknaden i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013(16).

(18)  En rättvisare inre marknad bör garantera lika konkurrensvillkor för alla ekonomiska aktörer och skydda dem mot illojal konkurrens. I detta syfte är en förstärkt tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning för produkter nödvändigt. Ett gott samarbete mellan tillverkare och marknadskontrollmyndigheter är en viktig faktor som gör det möjligt att omedelbart ingripa och vidta korrigerande åtgärder med avseende på produkten. Det är viktigt att det finns en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen för vissa produkter, så att marknadskontrollmyndigheterna har någon att kontakta för begäran om, däribland begäran om information angående en produkts överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning, och som kan samarbeta med marknadskontrollmyndigheter för att se till att omedelbara korrigerande åtgärder vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse. Ekonomiska aktörer som fullgör dessa uppgifter är tillverkaren eller en importör – om tillverkaren inte är etablerad i unionen – eller en representant som anlitats av tillverkaren för detta ändamål, eller en leverantör av distributionstjänster som är etablerad i unionen, för produkter som hanteras av den leverantören, om ingen annan ekonomisk aktör är etablerad i unionen.

(19)  Utvecklingen av e-handeln medför vissa utmaningar för marknadskontrollmyndigheterna när det gäller säkerställandet av överensstämmelsen för produkter som erbjuds till försäljning online och en faktisk tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning. Det antal ekonomiska aktörer som erbjuder produkter direkt till konsumenter på elektronisk väg ökar. Det är därför viktigt med en ekonomisk aktör med uppgifter avseende produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning för att marknadskontrollmyndigheterna ska få en motpart som är etablerad i unionen, och för att fullgöra specifika uppgifter i god tid för att säkerställa produkternas överensstämmelse med kraven i harmoniserad unionslagstiftning, till nytta för konsumenter, andra slutanvändare och företag inom unionen.

(20)  De förpliktelser som åligger den ekonomiska aktör som har uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering bör inte påverka tillverkares, importörers och tillverkarens representanters befintliga skyldigheter och ansvar enligt relevant harmoniserad unionslagstiftning.

(21)  Skyldigheter enligt denna förordning som kräver att en ekonomisk aktör är etablerad i unionen för att få släppa ut produkter på unionens marknad bör endast gälla områden där behovet av att en ekonomisk aktör agerar som kontaktpunkt med marknadskontrollmyndigheterna har identifierats, med hänsyn till en riskbaserad metod, samt med beaktande av proportionalitetsprincipen och med en hög skyddsnivå för slutanvändare i unionen i åtanke.

(22)  Vidare bör dessa skyldigheter inte gälla när de särskilda kraven i vissa rättsakter om produkter uppnår samma resultat i praktiken, närmare bestämt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004(17), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013(18), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013(19), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU(20), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU(21), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628(22), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746, förordning (EU) 2017/1369 och förordning (EU) 2018/858. Hänsyn bör också tas till situationer där det finns låg förekomst av potentiella risker eller fall av bristande efterlevnad, eller där produkter huvudsakligen handlas genom traditionella leveranskedjor, vilket till exempel är fallet med direktiv 2014/33/EU, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424(23) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU(24).

(23)  Kontaktuppgifter för ekonomiska aktörer med uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering bör anges med produkten för att underlätta kontroller genom hela leveranskedjan.

(24)  De ekonomiska aktörerna bör samarbeta fullt ut med marknadskontrollmyndigheterna och andra behöriga myndigheter för att säkerställa ett smidigt bedrivande av marknadskontrollen och göra det möjligt för myndigheterna att utföra sina uppgifter. Detta inbegriper, när myndigheterna så begär, att tillhandahålla kontaktuppgifterna för de ekonomiska aktörer som har uppgifter avseende produkter som omfattas av viss unionslagstiftning om harmonisering, om de har tillgång till denna information.

(25)  De ekonomiska aktörerna bör ha enkel tillgång till utförlig information av hög kvalitet. Eftersom den gemensamma digitala ingång som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724(25) ger en gemensam åtkomstpunkt för information online, kan den användas för att tillhandahålla relevanta uppgifter om harmoniserad unionslagstiftning till ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna bör dock inrätta förfaranden för att säkerställa åtkomst till de produktkontaktpunkter som inrättas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...(26)(27) för att bistå de ekonomiska aktörerna med att korrekt hantera deras förfrågningar om information. Vägledning i frågor som rör tekniska specifikationer om harmoniserade standarder eller utformning av en specifik produkt bör inte ingå i medlemsstaternas skyldigheter när de tillhandahåller sådana uppgifter.

(26)  Marknadskontrollmyndigheter får utföra gemensamma aktiviteter med andra myndigheter eller organisationer som representerar ekonomiska aktörer eller slutanvändare, i syfte att främja överensstämmelse, identifiera bristande överensstämmelse, öka medvetenheten och tillhandahålla vägledning om harmoniserad unionslagstiftning och med avseende på särskilda produktkategorier, inbegripet de som erbjuds till försäljning online.

(27)  Medlemsstaterna bör utse sina egna marknadskontrollmyndigheter. Den här förordningen bör inte förhindra medlemsstaterna att välja vilka behöriga myndigheter som ska utföra marknadskontrollen. För att underlätta administrativt stöd och samarbete bör medlemsstaterna också tillsätta ett centralt samordningskontor. Samordningskontoren bör åtminstone representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som ansvarar för kontrollen av produkter som förs in på unionsmarknaden.

(28)  E-handel medför vissa utmaningar för marknadskontrollmyndigheterna när det gäller skyddet av slutanvändarnas hälsa och säkerhet mot produkter som inte överensstämmer med kraven. Därför bör medlemsstaterna säkerställa att deras marknadskontroll är organiserad på ett lika effektivt sätt avseende produkter som säljs på som utanför internet.

(29)  När marknadskontrollmyndigheterna bedriver marknadskontroll av produkter som erbjuds till försäljning online ställs de inför många svårigheter – såsom att spåra produkter som erbjuds till försäljning online, identifiera de ansvariga ekonomiska aktörerna eller utföra riskbedömningar eller tester – på grund av bristen på fysisk tillgång till produkter. Utöver de krav som införs genom denna förordning uppmuntras medlemsstaterna att använda kompletterande vägledning och bästa praxis för marknadskontroll och för kommunikation med företag och konsumenter.

(30)  Ny teknik bör ägnas särskild uppmärksamhet, med tanke på att konsumenter i allt högre grad använder uppkopplade enheter i sin vardag. Unionens regelverk bör därför ta itu med de nya riskerna för att säkerställa skydd för slutanvändarna.

(31)  I en era av ständigt pågående utveckling av digital teknik bör nya lösningar som kan bidra till en effektiv marknadskontroll inom unionen utforskas.

(32)  Marknadskontrollen bör vara grundlig och effektiv för att säkerställa att harmoniserad unionslagstiftning för produkter tillämpas korrekt. Med tanke på att kontroller kan utgöra en börda för de ekonomiska aktörerna bör marknadskontrollmyndigheterna organisera och genomföra kontrollverksamheten med en riskbaserad metod som tar hänsyn till dessa ekonomiska aktörers intressen och begränsa nämnda börda till vad som är nödvändigt för att kontrollerna ska vara effektiva och ändamålsenliga. Dessutom bör marknadskontrollen utföras med samma omsorg av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten oberoende av om den bristande överensstämmelsen hos den aktuella produkten är relevant på denna medlemsstats territorium eller sannolikt kommer att få en inverkan på marknaden i en annan medlemsstat. Kommissionen kan komma att fastställa enhetliga villkor för viss kontrollverksamhet som utövas av marknadskontrollmyndigheter för fall där produkter eller kategorier av produkter utgör specifika risker eller allvarligt överträder den tillämpliga unionslagstiftningen om harmonisering.

(33)  Marknadskontrollmyndigheter står, när de fullgör sina uppgifter, inför olika tillkortakommanden när det gäller resurser, samordningsmekanismer samt befogenheter i fråga om produkter som inte överensstämmer med kraven. Sådana skillnader leder till en splittrad tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning och till att marknadskontrollen är striktare i vissa medlemsstater än andra, vilket kan äventyra de lika villkoren bland företagen och skapa potentiella obalanser i produktsäkerheten i hela unionen.

(34)  För att säkerställa att harmoniserad unionslagstiftning för produkter genomdrivs på ett korrekt sätt bör marknadskontrollmyndigheterna ha en gemensam uppsättning av utrednings- och tillsynsbefogenheter, som möjliggör fördjupat samarbete mellan marknadskontrollmyndigheterna och mer effektiva avskräckande åtgärder mot ekonomiska aktörer som medvetet bryter mot harmoniserad unionslagstiftning. Dessa befogenheter bör vara tillräckligt robusta för att hantera problem med tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning, samt utmaningarna inom e-handeln och den digitala miljön och hindra de ekonomiska aktörerna från att utnyttja luckor i systemet för tillsyn genom att flytta till en medlemsstat vars marknadskontrollmyndigheter inte är rustade för att bekämpa olagliga metoder. Dessa befogenheter bör framför allt säkerställa att information och bevis kan utbytas mellan behöriga myndigheter så att tillsyn kan ske på ett likvärdigt sätt i alla medlemsstater.

(35)  Denna förordning påverkar inte medlemsstaternas frihet att välja det system för tillsyn som de anser lämpligt. Medlemsstaterna bör ha rätt att välja om deras marknadskontrollmyndigheter kan bedriva utredningar och tillsyn direkt inom ramen för sina egna befogenheter, genom att vända sig till andra offentliga myndigheter, eller vid ansökan till behöriga domstolar.

(36)  Marknadskontrollmyndigheterna bör ha möjlighet att inleda utredningar på eget initiativ om de får kännedom om att produkter som inte överensstämmer med kraven släpps ut på marknaden.

(37)  Marknadskontrollmyndigheterna bör ha tillgång till alla nödvändiga bevis, data och uppgifter som rör föremålet för en utredning i syfte att avgöra om tillämplig harmoniserad unionslagstiftning har överträtts, och framför allt för att identifiera den ansvariga ekonomiska aktören, oberoende av vem som innehar dessa bevis, information eller data i fråga och oavsett var de finns och det format i vilket de lagras. Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna begära att ekonomiska aktörer, inbegripet de som ingår i den digitala värdekedjan, tillhandahåller alla nödvändiga bevis, data och uppgifter.

(38)  Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna utföra nödvändiga inspektioner på plats, och ha befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

(39)  Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna kräva att en representant för eller en relevant anställd vid den berörda ekonomiska aktören lämnar förklaringar eller tillhandahåller fakta, uppgifter eller handlingar som rör föremålet för inspektionen och kunna protokollföra den representantens eller den berörda anställdas svar.

(40)  Marknadskontrollmyndigheterna bör kunna kontrollera att produkter som ska göras tillgängliga på marknaden överensstämmer med harmoniserad unionslagstiftning och kunna inhämta bevis för bristande överensstämmelse. De bör därför ha befogenhet att köpa produkter och, när bevis inte kan inhämtas på annat sätt, köpa in produkter under fingerad identitet.

(41)  I framför allt den digitala miljön bör marknadskontrollmyndigheterna ha möjlighet att få fall av bristande överensstämmelse att upphöra snabbt och effektivt, särskilt om den ekonomiska aktör som säljer produkten döljer sin identitet eller flyttar inom unionen eller till ett tredjeland för att undvika tillsyn. I fall där det finns en risk för allvarlig och irreparabel skada för slutanvändarna till följd av bristande överensstämmelse bör marknadskontrollmyndigheterna ha möjlighet att vidta ▌åtgärder, där det är motiverat och proportionellt och inga andra medel är tillgängliga för att förhindra eller lindra sådan skada, inklusive, om det behövs, kräva att innehåll avlägsnas från onlinegränssnittet eller att en varning visas. När en sådan begäran inte följs bör den berörda myndigheten ha befogenhet att kräva att leverantörer av informationssamhällets tjänster begränsar åtkomsten till onlinegränssnittet. Dessa åtgärder bör vidtas i enlighet med de principer som fastställs i direktiv 2000/31/EG. ▌

(42)  Genomförandet av denna förordning och utövandet av befogenheter vid dess tillämpning bör också överensstämma med annan unionsrätt och nationell rätt, till exempel direktiv 2000/31/EG, inbegripet med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier och principer inom ramen för de grundläggande rättigheterna. Genomförandet och utövandet av befogenheter bör också stå i proportion till och vara lämpligt i förhållande till arten av överträdelse och dess övergripande faktiska eller potentiella skada. De behöriga myndigheterna bör ta hänsyn till samtliga fakta och omständigheter i fallet och bör välja de lämpligaste åtgärder, nämligen de som krävs för att komma till rätta med en överträdelse som omfattas av denna förordning. Åtgärderna bör vara proportionella, effektiva och avskräckande. Det bör fortsätta stå medlemsstaterna fritt att i nationell rätt fastställa villkor och begränsningar för utövandet av befogenheterna att fullgöra av uppgifterna. Om det till exempel enligt nationell rätt krävs förhandsgodkännande från den rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten för att beträda fysiska och juridiska personers lokaler, bör befogenheten att beträda sådana lokaler utnyttjas först när förhandsgodkännande har erhållits.

(43)  Marknadskontrollmyndigheterna verkar till förmån för ekonomiska aktörer, slutanvändare, och allmänheten för att säkerställa att de allmänintressen som omfattas av relevant harmoniserad unionslagstiftning för produkter upprätthålls och skyddas på ett enhetligt sätt genom lämpliga tillsynsåtgärder, och att överensstämmelsen med denna lagstiftning säkerställs i hela leveranskedjan genom lämpliga kontroller, med hänsyn till att enbart administrativa kontroller i många fall inte kan ersätta fysisk kontroll och kontroll i laboratorium i syfte att kontrollera produkters överensstämmelse med relevant harmoniserad unionslagstiftning. Följaktligen bör marknadskontrollmyndigheterna säkerställa en hög grad av öppenhet när de utför sin verksamhet och bör ge allmänheten tillgång till all information som de anser vara relevant för att skydda slutanvändarnas intressen i unionen har.

(44)  Denna förordning bör inte påverka funktionen av Rapex i enlighet med direktiv 2001/95/EG ▌.

(45)  Denna förordning bör inte påverka det förfarande med skyddsklausul som föreskrivs i sektorsspecifik harmoniserad unionslagstiftning, i enlighet med artikel 114.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. För att säkerställa en likvärdig skyddsnivå i hela unionen ska medlemsstaterna tillåtas att vidta ▌åtgärder mot produkter som utgör en risk för människors hälsa och säkerhet eller andra aspekter av skydd i allmänintresset. De är också skyldiga att anmäla dessa åtgärder till övriga medlemsstater och till kommissionen, och göra det möjligt för kommissionen att bedöma rättfärdigandet av de nationella åtgärder som begränsar den fria rörligheten för produkter i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar.

(46)  Utbytet av information mellan marknadskontrollmyndigheterna, och användningen av bevis och utredningsresultat bör respektera principen om konfidentialitet. Informationen bör hanteras i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning, i syfte att säkerställa att utredningarna inte äventyras och de ekonomiska aktörernas rykte inte skadas.

(47)  Om det vid tillämpningen av denna förordning är nödvändigt att behandla personuppgifter, bör detta utföras i enlighet med unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter. All behandling av personuppgifter enligt denna förordning omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679(28) och (EU) nr 2018/1725(29), beroende på vad som är tillämpligt.

(48)  För att säkerställa provningens ändamålsenlighet och enhetlighet i hela unionen inom ramen för marknadskontroll, i fråga om specifika produkter eller en specifik produktkategori eller produktgrupp, eller för specifika risker förknippade med en produktkategori eller produktgrupp, får kommissionen utse sina egna provningsanläggningar eller en medlemsstats offentliga provningsanläggningar till en unionsprovningsanläggning. Alla unionsprovningsanläggningar bör ackrediteras i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 765/2008. För att undvika intressekonflikter bör unionsprovningsanläggningarna erbjuda sina tjänster enbart till marknadskontrollmyndigheterna, kommissionen, unionsnätverket för produktöverensstämmelse (nedan kallat nätverket) och andra statliga eller mellanstatliga enheter.

(49)  Medlemsstaterna bör säkerställa att tillräckliga finansiella resurser alltid finns tillgängliga för att tillhandahålla lämplig personal och utrustning till marknadskontrollmyndigheterna. Effektiv marknadskontroll är krävande i fråga om resurser och stabila resurser bör tillhandahållas på en nivå som är anpassad till tillsynsbehovet vid varje given tidpunkt. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att komplettera den offentliga finansieringen genom att från berörda ekonomiska aktörer återkräva de kostnader som uppstår vid marknadskontroll av produkter som befinns vara icke överensstämmande ▌.

(50)  Mekanismer för ömsesidig assistans bör inrättas, eftersom det är absolut nödvändigt för unionsmarknaden för varor att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter samarbetar med varandra på ett effektivt sätt. Myndigheterna bör handla i god tro och, som en allmän princip, godta begäranden om ömsesidig assistans, särskilt dem som rör tillgång till EU-försäkran om överensstämmelse, prestandadeklarationen och den tekniska dokumentationen.

(51)  Det är lämpligt att medlemsstaterna utser de myndigheter som ansvarar för tillämpningen av tullagstiftningen samt alla andra myndigheter som enligt nationell lagstiftning ansvarar för kontroll av produkter som förs in på unionens marknad.

(52)  Ett effektivt sätt att säkerställa att osäkra produkter eller produkter som inte överensstämmer med kraven inte släpps ut på unionsmarknaden är att upptäcka sådana produkter innan de övergår till fri omsättning. ▌Myndigheter som ansvarar för kontrollen av produkter som förs in på unionens marknad, har en fullständig överblick över handelsflödena över unionens yttre gränser, och bör därför vara skyldiga att utföra lämpliga kontroller på grundval av riskbedömning för att bidra till en säkrare marknad, vilket säkerställer en hög skyddsnivå för allmänintresset. Det är medlemsstaternas sak att utse de specifika myndigheter som ska ansvara för lämplig dokumentkontroll och vid behov fysisk kontroll eller kontroll i laboratorium av produkter innan dessa produkter övergår i fri omsättning. En enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning för produkter kan endast uppnås genom ett systematiskt samarbete och informationsutbyte mellan marknadskontrollmyndigheterna och andra myndigheter som utsetts till myndigheter med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden. Dessa myndigheter bör i god tid få all nödvändig information från marknadskontrollmyndigheterna rörande produkter som inte överensstämmer med kraven eller information om ekonomiska aktörer som har konstaterats ha en högre risk för bristande överensstämmelse. Myndigheterna med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionens tullområde bör i sin tur underrätta marknadskontrollmyndigheterna i tid om utsläppande av produkter för övergång till fri omsättning och om resultaten av kontrollerna, om dessa uppgifter är relevanta för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter. Utöver detta bör kommissionen om den får kännedom om en allvarlig risk som härrör från en importerad produkt informera medlemsstaterna om den risken i syfte att säkerställa samordnade och mer effektiva kontroller av överensstämmelse och tillsyn vid de första införselställena i unionen.

(53)  Importörer bör påminnas om att det i artiklarna 220, 254, 256, 257 och 258 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013(30) föreskrivs att produkter som förs in på unionsmarknaden och som behöver bearbetas ytterligare för att överensstämma med tillämplig unionslagstiftning om harmonisering, ska hänföras till det lämpliga tullförfarande som tillåter sådan bearbetning av importören. I allmänhet bör övergång till fri omsättning inte anses vara bevis för överensstämmelse med unionsrätten, eftersom en sådan övergång inte nödvändigtvis innefattar en fullständig kontroll av överensstämmelse.

(54)  För att använda en gemensam kontaktpunkt för EU:s tullsektor och därmed optimera och avlasta uppgiftsöverföringen mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter är det nödvändigt att inrätta elektroniska gränssnitt som möjliggör automatisk uppgiftsöverföring. Tull- och marknadskontrollmyndigheter bör bidra till att fastställa vilka uppgifter som ska överföras. Ytterligare bördor för tullmyndigheterna bör begränsas och gränssnitten bör vara automatiserade i hög grad och lätta att använda.

(55)  Det är nödvändigt att inrätta nätverket, som handhas av kommissionen, som syftar till strukturerad samordning och samarbete mellan tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen och till att strömlinjeforma marknadskontrollen inom unionen och underlätta genomförandet av gemensam tillsynsverksamhet av medlemsstaterna, såsom gemensamma utredningar. Denna administrativa stödstruktur bör möjliggöra sammanslagning av resurser och upprätthålla ett informations- och kommunikationssystem mellan medlemsstaterna och kommissionen, och därigenom bidra till att stärka tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter och avskräcka från överträdelser. Medverkan av grupper för administrativt samarbete inom nätverket bör inte hindra medverkan av andra liknande grupper som deltar i administrativt samarbete. Kommissionen bör tillhandahålla nödvändigt administrativt och finansiellt stöd till nätverket.

(56)  Det bör finnas ett ändamålsenligt, snabbt och tillförlitligt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen. Befintliga verktyg, såsom informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) och Rapex, möjliggör samordning mellan marknadskontrollmyndigheterna i unionen. Tillsammans med ett gränssnitt som möjliggör överföring av uppgifter från ICSMS till Rapex bör dessa verktyg upprätthållas och vidareutvecklas för att deras fulla potential ska utnyttjas och för att bidra till att samarbetet och informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen ökar i omfattning.

(57)  I detta sammanhang bör ICSMS, i syfte att samla in information om tillsynen av harmoniserad unionslagstiftning för produkter, ▌uppgraderas och göras tillgängligt för kommissionen, centrala samordningskontor, tullmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter. Dessutom bör ett elektroniskt gränssnitt utvecklas för att möjliggöra ett effektivt utbyte av information mellan nationella tullsystem och marknadskontrollmyndigheter. När det gäller ärenden om begäranden om ömsesidig assistans bör de centrala samordningskontoren ge allt det stöd som krävs för samarbetet mellan de berörda myndigheterna. Därför bör ICSMS tillhandahålla de funktioner som möjliggör en automatiserad underrättelse till de centrala samordningskontoren när tidsfrister har överskridits. När det i sektorsspecifik lagstiftning föreskrivs elektroniska system för samarbete och utbyte av uppgifter, såsom fallet till exempel är för medicintekniska produkter genom Eudamed, bör de systemen fortsätta att vara i bruk när så är lämpligt.

(58)  I allmänhet bör ICSMS användas för att förmedla information som anses vara till hjälp för andra marknadskontrollmyndigheter. Detta kan inbegripa kontroller som genomförs i samband med marknadskontrollprojekt, oberoende av resultatet av testerna. Mängden uppgifter som ska föras in i ICSMS bör nå en balans mellan att ålägga för betungande, när ansträngningarna för att föra in uppgifterna skulle vara mer omfattande än det arbete som krävs för att utföra de faktiska kontrollerna, och att vara tillräckligt omfattande för att stödja större effektivitet och ändamålsenlighet från myndigheternas sida. Därför bör de uppgifter som matas in i ICSMS också omfatta enklare kontroller än laboratorietester. Det bör dock inte finnas något behov av att inbegripa endast korta visuella kontroller. Som en riktlinje bör kontroller som är individuellt dokumenterade också införas i ICSMS.

(59)  Medlemsstaterna uppmuntras att använda ICSMS för utbyten mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter, som ett alternativ till de nationella systemen. Detta bör inte ersätta Gemenskapens system för riskhantering (CRMS)som används av tullmyndigheterna. Dessa två system skulle kunna fungera parallellt eftersom de fyller olika kompletterande roller: ICSMS underlättar kommunikationen mellan tull- och marknadskontrollmyndigheter i syfte att möjliggöra en smidig behandling av tulldeklarationer inom ramen för produktsäkerhets- och efterlevnadsramen, medan CRMS används för tullens gemensamma riskhantering och kontroller.

(60)  Skador som orsakas av produkter som inte överensstämmer med kraven utgör viktig information för marknadskontrollmyndigheterna. ICSMS bör därför tillhandahålla relaterade datafält så att marknadskontrollmyndigheterna kan föra in lättillgängliga rapporter som tillhandahålls under deras utredningar, och på så sätt underlätta senare statistiska utvärderingar.

(61)  Kommissionen bör ha möjlighet att utbyta marknadskontrollrelaterad information med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer inom ramen för avtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer, i syfte att säkerställa överensstämmelse före exporten av produkter till unionsmarknaden.

(62)  För att uppnå en hög grad av överensstämmelse med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning för produkter och samtidigt säkerställa en verkningsfull resursfördelning och en kostnadseffektiv kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, bör kommissionen kunna godkänna särskilda system för kontroll före export. Produkter som omfattas av sådana godkända system kan, som en del av den riskbedömning som utförs av myndigheter med ansvar för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden, gynnas av en högre tillitsnivå än jämförbara produkter som inte har kontrollerats före export.

(63)  Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning mot bakgrund av de mål som eftersträvas med den, och med beaktande av utvecklingen inom teknik, ekonomi, handel och på det rättsliga området. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(31) bör denna utvärdering, på grundval av effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, enhetlighet och mervärde, ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder, särskilt när det gäller denna förordnings tillämpningsområde, tillämpningen och efterlevnaden av bestämmelserna om uppgifterna för de ekonomiska aktörer som släpper ut produkter på marknaden och systemet med produktrelaterade kontroller före export.

(64)  Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(65)  Mångfalden av de sanktioner som tillämpas i unionen är en av de främsta orsakerna till ett otillräckligt avskräckande och ett ojämnt skydd. Regler för fastställande av sanktioner, inklusive böter, är en fråga som faller under nationell behörighet och därför bör fastställas i nationell lagstiftning. ▌

(66)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör genomförandebefogenheter tilldelas kommissionen avseende att fastställa de enhetliga villkoren för kontroller, kriterier för fastställande av hur ofta kontroller ska utföras samt hur många prover som ska kontrolleras avseende dessa produkter eller produktkategorier på unionsnivå, om specifika risker eller allvarliga överträdelser av harmoniserad unionslagstiftning kontinuerligt har identifierats; att specificera förfarandena för att utse unionens provningsanläggningar; ▌att fastställa riktmärken och tekniker för kontroller på grundval av en gemensam riskanalys på unionsnivå; att specificera detaljer för statistiska uppgifter om kontroller utförda av den utseende myndigheten när det gäller produkter som omfattas av unionsrätt; ▌att specificera formerna för genomförandet av informations- och kommunikationssystemet och ange vilka uppgifter om produkter som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning som tullmyndigheterna ska överföra; och avseende godkännande av specifika system för produktrelaterade kontroller före export och tillbakadragande av sådana godkännanden▌. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(32).

(67)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att stärka marknadskontrollen av produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med tanke på behovet av en mycket hög grad av samarbete, samverkan och enhetliga insatser från alla behöriga myndigheter i samtliga medlemsstater, utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(68)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i särskilt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som återfinns i medlemsstaternas konstitutionella traditioner. Denna förordning bör således tolkas och tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer, inbegripet de som rör mediernas frihet och mångfald. Denna förordning strävar särskilt mot att säkerställa full respekt för konsumentskydd, näringsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, rätten till egendom och skyddet av personuppgifter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med denna förordning är att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att stärka marknadskontrollen av produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som avses i artikel 2, med syfte att säkerställa att endast produkter som uppfyller en hög kravnivå vad avser skydd för allmänintressen, såsom hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd och allmän trygghet samt annat allmänintresse som skyddas av den lagstiftningen, tillhandahålls på unionsmarknaden.

2.  Denna förordning fastställer regler och förfaranden för ekonomiska aktörer när det gäller produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning och inrättar en ram för samarbete med ekonomiska aktörer.

3.   Denna förordning tillhandahåller också en ram för kontroll av ▌produkter som förs in på unionsmarknaden.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på ▌produkter som omfattas av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga I (nedan kallad harmoniserad unionslagstiftning), i den mån det inte finns några särskilda bestämmelser med samma syfte i harmoniserad unionslagstiftning som på ett mer specifikt sätt reglerar särskilda aspekter av marknadskontroll och tillsyn.

2.   Artiklarna 25−28 ska tillämpas på produkter som omfattas av unionsrätten, i den mån specifika bestämmelser om hur kontroller av produkter som förs in på unionsmarknaden ska organiseras inte föreligger i annan unionsrätt.

3.  Tillämpningen av denna förordning får inte hindra marknadskontrollmyndigheterna från att vidta mer specifika åtgärder som föreskrivs i direktiv 2001/95/EG.

4.  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artiklarna 12­15 i direktiv 2000/31/EG.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  tillhandahållande på marknaden: leverans av en produkt för distribution, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kommersiell verksamhet, mot betalning eller gratis.

2.  utsläppande på marknaden: tillhandahållande för första gången av en produkt på unionsmarknaden.

3.  marknadskontroll: den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheterna för att säkerställa att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning samt säkerställa skydd av det allmänintresse som omfattas av den lagstiftningen.

4.  marknadskontrollmyndighet: en myndighet som av en medlemsstat enligt artikel 10 utses som ansvarig för att utföra marknadskontroll inom den medlemsstatens territorium.

5.  begärande myndighet: den marknadskontrollmyndighet som framställer en begäran om ömsesidig assistans.

6.  tillfrågad myndighet: den marknadskontrollmyndighet som tar emot en begäran om ömsesidig assistans.

7.  bristande överensstämmelse: en brist i överensstämmelsen med kraven i harmoniserad unionslagstiftning eller enligt denna förordning.

8.  tillverkare: en fysisk eller juridisk person som tillverkar en produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt och saluför den produkten, i eget namn eller under eget varumärke.

9.  importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som släpper ut en produkt från ett tredjeland på unionsmarknaden.

10.  distributör: en fysisk eller juridisk person i leveranskedjan, utöver tillverkaren eller importören, som tillhandahåller en produkt på marknaden.

11.  leverantör av distributionstjänster: en fysisk eller juridisk person som i samband med kommersiell verksamhet erbjuder minst två av tjänsterna magasinering, paketering, adressering och avsändning, utan att ha äganderätt till de varor som berörs, undantaget posttjänster enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG(33), postleveranstjänster enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644(34), och andra posttjänster eller godstransporttjänster.

12.  tillverkarens representant: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av den sistnämndas skyldigheter enligt tillämplig harmoniserad unionslagstiftning eller kraven i denna förordning.

13.  ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören, leverantören av distributionstjänster eller en annan fysisk eller juridisk person som omfattas av skyldigheter avseende tillverkning av produkter, tillhandahållande av dem på marknaden eller ibruktagande av dem i enlighet med relevant harmoniserad unionslagstiftning.

14.  leverantör av informationssamhällets tjänster: leverantör av en tjänst enligt definitionen i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(35).

15.  onlinegränssnitt: programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som drivs av en ekonomisk aktör eller för dennas räkning och som tjänar till att ge slutanvändarna tillgång till den ekonomiska aktörens produkter.

16.  korrigerande åtgärd: en åtgärd som vidtagits av en ekonomisk aktör för att få en bristande överensstämmelse att upphöra, när så krävs av en marknadskontrollmyndighet eller på den ekonomiska aktörens eget initiativ.

17.  frivillig åtgärd: en korrigerande åtgärd som inte krävs av en marknadskontrollmyndighet.

18.  risk: sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar.

19.  produkt som utgör en risk: en produkt som kan inverka negativt på personers hälsa och säkerhet i allmänhet, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, konsumentskydd, miljöskydd, skydd av allmänhetens trygghet samt andra allmänintressen som skyddas av tillämplig harmoniserad unionslagstiftning i en omfattning som går utöver vad som anses rimligt och godtagbart i förhållande till dess avsedda ändamål eller under normala eller rimligen förutsägbara användningsförhållanden för den berörda produkten, inbegripet användningstid och, i förekommande fall, krav som gäller produktens ibruktagande, installation och underhåll.

20.  produkt som utgör en allvarlig risk: en produkt som utgör en risk i fråga om vilken en kombination av sannolikheten för att en farlig situation som kan orsaka skada ska uppkomma och skadans allvar – baserat på en riskbedömning och med beaktande av normal och förutsebar användning av produkten – anses kräva ett snabbt ingripande från marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet fall där effekterna av risken inte är omedelbara ▌.

21.  slutanvändare: en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i unionen, till vilken en produkt har tillhandahållits antingen som konsument utan egenhandels-, företags-, hantverks- eller yrkesverksamhet eller som professionell slutanvändare i sin industriella eller yrkesmässiga verksamhet.

22.  återkallelse: en åtgärd i syfte att få till stånd ett återlämnande av en produkt som redan tillhandahållits slutanvändaren.

23.  tillbakadragande: en åtgärd i syfte att förhindra att en produkt i leveranskedjan tillhandahålls på marknaden.

24.  tullmyndigheter: myndigheter enligt definitionen i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 952/2013.

25.  övergång till fri omsättning: det förfarande som anges i artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013.

26.  produkter som förs in på unionsmarknaden: produkter från tredjeländer avsedda att släppas ut på unionens marknad eller avsedda för privat användning eller konsumtion inom unionens tullområde och som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning.

Kapitel II

Uppgifter för ekonomiska aktörer

Artikel 4

Uppgifter för ekonomiska aktörer avseende produkter som omfattas av viss harmoniserad unionslagstiftning

1.  Oberoende av skyldigheter som fastställs i den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen får en produkt som omfattas av lagstiftning som avses i punkt 5 släppas ut på marknaden endast om det finns en ekonomisk aktör som är etablerad i unionen och som är ansvarig för de uppgifter som anges i punkt 3 med avseende på den produkten.

2.  Vid tillämpningen av denna artikel avses med den ekonomiska aktören enligt punkt 1 någon av följande:

a)  En tillverkare som är etablerad i unionen ▌.

b)   En importör, om tillverkaren inte är etablerad i unionen.

c)  En tillverkares representant med skriftlig fullmakt från den tillverkare som utser representanten att utföra de uppgifter som anges i punkt 3 för tillverkarens räkning.

d)  En leverantör av distributionstjänster som är etablerad i unionen med avseende på produkter som hanteras av denne, om ingen annan ekonomisk aktör enligt leden a, b och c är etablerad i unionen.

3.  Utan att det påverkar ekonomiska aktörers skyldigheter enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen ska den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 utföra följande uppgifter:

a)  Om den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten föreskriver en EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation, kontrollera att EU-försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration och teknisk dokumentation har upprättats och hålla försäkran om överensstämmelse eller prestandadeklaration tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna under den period som krävs enligt den lagstiftningen samt säkerställa att dessa myndigheter på begäran kan få tillgång till den tekniska dokumentationen.

b)  På en motiverad begäran från en marknadskontrollmyndighet ▌ge den myndigheten all information och dokumentation som behövs för att visa att produkten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den myndigheten.

c)  Om den har skäl att tro att en berörd produkt utgör en risk, informera marknadskontrollmyndigheterna om detta.

d)  ▌Samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, inbegripet på motiverad begäran, och se till att de omedelbara nödvändiga korrigerande åtgärderna vidtas för att avhjälpa fall av bristande överensstämmelse med de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning som gäller för produkten i fråga eller, om det inte är möjligt, minska de risker som den produkten medför när så krävs av marknadskontrollmyndigheterna eller på den ekonomiska aktörens eget initiativ när han eller hon har skäl att tro att produkten i fråga utgör en risk.

4.  Utan att det påverkar de ekonomiska aktörernas respektive skyldigheter enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen ska namn, registrerat företagsnamn eller registrerat varumärke, och kontaktuppgifter, inbegripet postadress, för den ekonomiska aktör som avses i punkt 1 anges på ▌produkten eller på dess förpackning, på omslaget eller i ett medföljande dokument.

5.  Denna artikel är endast tillämplig avseende produkter som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 305/2011(36), (EU) 2016/425(37) och (EU) 2016/426(38) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG(39), 2006/42/EG(40), 2009/48/EG(41), 2009/125/EG(42), 2011/65/EU(43), 2013/29/EU(44), 2013/53/EU(45), 2014/29/EU(46), 2014/30/EU(47), 2014/31/EU(48), 2014/32/EU(49), 2014/34/EU(50), 2014/35/EU(51), 2014/53/EU(52) och 2014/68/EU(53).

Artikel 5

Tillverkarens representant

1.  Vid tillämpning av artikel 4.2 c ska tillverkarens representant ges i uppdrag av tillverkaren att utföra de uppgifter som anges i artikel 4.3, utan att det påverkar andra uppgifter som krävs enligt relevant harmoniserad unionslagstiftning.

2.  Tillverkarens representant ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten. Representanten ska på begäran av marknadskontrollmyndigheterna lämna en kopia av fullmakten på ett unionsspråk som anges av marknadskontrollmyndigheten.

3.  Tillverkarens representant ska ha lämpliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Artikel 6

Distansförsäljning

Produkter som säljs online eller genom andra metoder för distansförsäljning ska anses ha tillhandahållits på marknaden om försäljningserbjudandet är riktat till slutanvändare i unionen. Ett erbjudande bör anses vara riktat till slutanvändare i unionen om den berörda ekonomiska aktören på något sätt riktar sin verksamhet mot en medlemsstat.

Artikel 7

Samarbetsskyldighet

1.  Ekonomiska aktörer ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna beträffande åtgärder som kan undanröja eller minska risker som produkter tillhandahållna på marknaden av dessa aktörer medför.

2.  Leverantörer av informationssamhällets tjänster ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna, på begäran av marknadskontrollmyndigheterna och i specifika fall, för att underlätta alla åtgärder som vidtas för att undanröja eller, om så inte är möjligt, minska risker som medförs av en produkt som erbjuds eller har erbjudits för försäljning online genom deras tjänster.

Kapitel III

Stöd till och samarbete med ekonomiska aktörer

Artikel 8

Information till ekonomiska aktörer

1.  Kommissionen ska, i enlighet med förordning (EU) 2018/1724, se till att portalen Ditt Europa ger användare enkel tillgång till information online om de produktkrav och de rättigheter, skyldigheter och regler som följer av den harmoniserade unionslagstiftningen.

2.  Medlemsstaterna ska införa förfaranden för att ge ekonomiska aktörer, på deras begäran och utan kostnad, information om nationellt införlivande och genomförande av harmoniserad unionslagstiftning som är tillämplig på produkter. För detta ändamål ska artikel 9.1, 9.4 och 9.5 i förordning (EU) 2019/...(54) tillämpas.

Artikel 9

Gemensamma aktiviteter för att främja överensstämmelse

1.  Marknadskontrollmyndigheter får komma överens med andra relevanta myndigheter eller med organisationer som representerar ekonomiska aktörer eller organisationer som företräder slutanvändare för att utföra ▌gemensamma aktiviteter som syftar till att ▌främja överensstämmelse, upptäcka bristande överensstämmelse, höja medvetenheten och ge vägledning i fråga om harmoniserad unionslagstiftning och särskilt avseende vissa kategorier av produkter som ofta konstateras medföra en allvarlig risk, inbegripet produkter som erbjuds till försäljning online.

2.  Den berörda marknadskontrollmyndigheten och de parter som avses i punkt 1 ska säkerställa att överenskommelsen om gemensamma aktiviteter inte leder till illojal konkurrens mellan ekonomiska aktörer och inte påverkar parternas objektivitet, oberoende och opartiskhet.

3.  En marknadskontrollmyndighet får använda all information från genomförda gemensamma aktiviteter som en del av en utredning om bristande överensstämmelse som den genomför.

4.  Den berörda marknadskontrollmyndigheten ska göra överenskommelsen om gemensamma aktiviteter, inbegripet namnen på de medverkande parterna, tillgänglig för allmänheten och ska föra in överenskommelsen i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Det nätverk som inrättas i enlighet med artikel 29 ska på begäran av en medlemsstat bistå vid upprättandet och genomförandet av överenskommelsen om gemensamma aktiviteter.

Kapitel IV

Marknadskontrollmyndigheternas och det centrala samordningskontorets organisation, verksamhet och skyldigheter

Artikel 10

Utseende av marknadskontrollmyndigheter och det centrala samordningskontoret

1.  Medlemsstaterna ska organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med denna förordning.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska varje ▌medlemsstat utse en eller flera marknadskontrollmyndigheter i sina territorier. Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen ▌och övriga medlemsstater om sina marknadskontrollmyndigheter ▌och behörighetsområdena för var och en av dessa myndigheter, med hjälp av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

3.  Varje medlemsstat ska tillsätta ett centralt samordningskontor.

4.  Det centrala samordningskontoret ska åtminstone ha ansvaret för att representera en samordnad ståndpunkt från marknadskontrollmyndigheterna och de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 och för att meddela de nationella strategierna i enlighet med artikel 13. Det centrala samordningskontoret ska också bistå i samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna i olika medlemsstater i enlighet med kapitel VI.

5.  För att bedriva marknadskontroll av produkter som görs tillgängliga på och utanför internet med samma effektivitet för alla distributionskanaler ska medlemsstaterna säkerställa att deras marknadskontrollmyndigheter och centrala samordningskontor har de resurser som krävs, inbegripet tillräckliga ekonomiska och andra resurser, såsom tillräckligt med kvalificerad personal, sakkunskap, förfaranden och andra arrangemang för att ordentligt kunna utföra sina uppgifter.

6.  Om en medlemsstat har mer än en marknadskontrollmyndighet på sitt territorium ska den säkerställa att deras respektive uppgifter är tydligt definierade och att det inrättas lämpliga kommunikations- och samordningsmekanismer som gör det möjligt för dessa myndigheter att bedriva ett nära samarbete och fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

Artikel 11

Marknadskontrollmyndigheternas verksamhet

1.  Marknadskontrollmyndigheterna ska bedriva sin verksamhet för att säkerställa följande:

a)  Effektiv marknadskontroll inom deras territorium av produkter som görs tillgängliga på och utanför internet avseende produkter som omfattas av ▌ harmoniserad unionslagstiftning ▌.

b)  ▌Att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder för överensstämmelsen med den lagstiftningen och denna förordning.

c)  Att lämpliga och proportionella åtgärder vidtas om den ekonomiska aktören underlåter att vidta korrigerande åtgärder.

2.  Marknadskontrollmyndigheterna ska utöva sina befogenheter och utföra sina uppgifter oberoende, objektivt och opartiskt.

3.  Marknadskontrollmyndigheterna ska, som en del av sin verksamhet enligt punkt 1 i denna artikel, utföra lämpliga kontroller av produkters egenskaper i tillräcklig omfattning, genom dokumentkontroll och, om så är lämpligt, fysiska kontroller eller kontroller i laboratorium baserat på ett adekvat urval, och därvid prioritera sina resurser och åtgärder för att säkerställa en effektiv marknadskontroll och ta hänsyn till den nationella strategi för marknadskontroll som avses i artikel 13.

När beslut fattas om vilka kontroller som ska utföras på vilka typer av produkter och i vilken omfattning, ska marknadskontrollmyndigheterna följa en riskbaserad metod med beaktande av följande faktorer:

a)  Möjliga riskkällor och bristande överensstämmelse som hör samman med produkten och, när så är tillgängligt, i vilken utsträckning dessa förekommer på marknaden.

b)  Den verksamhet och drift som står under den ekonomiska aktörens kontroll.

c)  Den ekonomiska aktörens tidigare historia vad gäller bristande överensstämmelse.

d)  Om det är relevant, den riskprofilering som utförs av de myndigheter som anges i artikel 25.1.

e)  Klagomål från konsumenter och annan information som tas emot från andra myndigheter, ekonomiska aktörer, media och andra källor som kan tyda på bristande överensstämmelse.

4.  Kommissionen får, efter samråd med nätverket, anta genomförandeakter med avseende på fastställande av enhetliga villkor för kontroller, kriterier för fastställande av hur ofta kontroller ska utföras samt hur många prover som ska kontrolleras avseende vissa produkter eller produktkategorier, där särskilda risker eller allvarliga överträdelser av unionens tillämpliga harmoniserade unionslagstiftning återkommande har konstaterats, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet eller andra allmänintressen som skyddas av den lagstiftningen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

5.  Om ekonomiska aktörer uppvisar provningsrapporter eller intyg som intygar deras produkters överensstämmelse med harmoniserad unionslagstiftning och som utfärdats av ett organ för bedömning av överensstämmelse som ackrediterats i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008, ska marknadskontrollmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till dessa rapporter och intyg.

6.  Bevis som används av en marknadskontrollmyndighet i en medlemsstat får användas i utredningar för att kontrollera produktöverensstämmelse som marknadskontrollmyndigheter i en annan medlemsstat utfört, utan andra formella krav.

7.  Marknadskontrollmyndigheterna ska inrätta följande förfaranden avseende produkter som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning :

a)  Förfaranden för att följa upp klagomål eller rapporter om frågor som rör risker eller bristande överensstämmelse.

b)  Förfaranden för att kontrollera att de korrigerande åtgärder som skulle vidtas av de ekonomiska aktörerna har vidtagits.

8.  Marknadskontrollmyndigheterna ska, i syfte att säkerställa kommunikation och samordning med sina motparter i andra medlemsstater, aktivt delta i de grupper för administrativt samarbete (Adco-grupper) som avses i artikel 30.2.

9.  Utan att det påverkar unionsförfaranden för skyddsåtgärder enligt den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, ska produkter som, på grundval av ett beslut som fattas av en marknadskontrollmyndighet i en medlemsstat, inte har ansetts överensstämma med kraven, av marknadskontrollmyndigheterna i en annan medlemsstat presumeras vara icke överensstämmande med kraven, såvida inte en berörd marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat har tydliga bevis för motsatsen, på grundval av dess egen utredning med beaktande av underlag som i förekommande fall tillhandahållits av en ekonomisk aktör.

Artikel 12

Referentbedömning

1.  Referentbedömning ska organiseras för marknadskontrollmyndigheter som önskar delta i sådan bedömning, i syfte att stärka enhetligheten i marknadskontrollen med avseende på tillämpningen av denna förordning.

2.  Nätverket ska utveckla metoden och den löpande planen för referentbedömningen mellan de deltagande marknadskontrollmyndigheterna. Vid fastställandet av metoden och den löpande planen ska nätverket åtminstone ta i beaktande antalet marknadskontrollmyndigheter i medlemsstaterna och deras storlek, den kvantitativa tillgången på personal och andra resurser för att utföra bedömningen, och andra relevanta kriterier.

3.  Referentbedömning ska omfatta bästa praxis som utvecklats av vissa marknadskontrollmyndigheter och som kan vara till nytta för andra marknadskontrollmyndigheter, samt andra relevanta aspekter som rör marknadskontrollens effektivitet.

4.  Resultatet av referentbedömningen ska rapporteras till nätverket.

Artikel 13

Nationella strategier för marknadskontroll

1.  Varje medlemsstat ska åtminstone vart fjärde år upprätta en övergripande nationell strategi för marknadskontroll. Varje medlemsstat ska upprätta en sådan strategi första gången senast ... [tre år efter denna förordnings ikraftträdande]. Den nationella strategin ska främja ett konsekvent, övergripande och samlat tillvägagångssätt för marknadskontroll och för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning inom medlemsstatens territorium. Vid utarbetande av den nationella strategin för marknadskontroll ska hänsyn tas till alla sektorer som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning och samtliga led i leverantörskedjan, inbegripet import och digitala leveranskedjor. De prioriteringar som anges i arbetsprogrammet för nätverket får också beaktas.

2.  Den nationella strategin för marknadskontroll ska omfatta åtminstone följande delar, om detta inte äventyrar marknadskontrollaktiviteter:

a)  Den tillgängliga informationen om förekomsten av produkter som inte överensstämmer med kraven, med särskilt beaktande av de ▌kontroller som avses i artiklarna 11.3 och 25.3, och, i tillämpliga fall, marknadstrender som kan påverka antalet fall av bristande överensstämmelse i olika kategorier av produkter, och möjliga hot och risker i samband med ny teknik.

b)  De områden som medlemsstaterna identifierar som prioriterade för tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning .

c)  Den tillsynsverksamhet som planeras i syfte att minska den bristande överensstämmelsen inom de områden som identifieras som prioriterade, inbegripet, i förekommande fall, de miniminivåer för kontroller som förutses för kategorier av produkter som har hög nivå av bristande överensstämmelse.

d)  En bedömning av samarbetet med marknadskontrollmyndigheter i andra medlemsstater enligt vad som avses i artikel 11.8 och kapitel VI.

3.  Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och övriga medlemsstater sin nationella strategi för marknadskontroll genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Varje medlemsstat ska offentliggöra en sammanfattning av sin strategi.

Kapitel V

Befogenheter och åtgärder för marknadskontroll

Artikel 14

Marknadskontrollmyndigheternas befogenheter

1.  Medlemsstaterna ska tilldela sina marknadskontrollmyndigheter de befogenheter för marknadskontroll, utredning och tillsyn som behövs för att tillämpa denna förordning och för tillämpningen av ▌ harmoniserad unionslagstiftning ▌.

2.  Marknadskontrollmyndigheterna ska utöva de befogenheter som anges i denna artikel effektivt och ändamålsenligt, i enlighet med proportionalitetsprincipen, i den utsträckning detta stämmer överens med föremålet för och syftet med åtgärderna samt den övergripande karaktären hos den faktiska eller potentiella skada som följer av bristande överensstämmelse. Befogenheter ska tilldelas och utövas i enlighet med unionsrätten och nationell rätt, inbegripet principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i enlighet med principerna i nationell rätt i fråga om yttrandefrihet och mediernas frihet och mångfald, med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier samt med unionens bestämmelser om dataskydd, särskilt förordning (EU) 2016/679.

3.  När medlemsstaterna tilldelar befogenheter enligt punkt 1 ▌får de föreskriva att befogenheten ska kunna utövas på något av följande sätt, beroende på vad som är lämpligt:

a)  Direkt av marknadskontrollmyndigheterna inom ramen för deras egen myndighetsutövning.

b)  Med hjälp av andra myndigheter, i överensstämmelse med den berörda medlemsstatens fördelning av befogenheter och institutionella och administrativa organisation.

c)  Vid ansökningar till domstolar som är behöriga att fatta det nödvändiga beslutet att godkänna utövandet av den befogenheten, inbegripet, där så är lämpligt, vid överklagande, ifall ansökan om det nödvändiga beslutet avslagits.

4.  De befogenheter som tilldelas marknadskontrollmyndigheterna enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta följande befogenheter:

a)  Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter om överensstämmelse och produktens tekniska aspekter, däribland tillgång till programvara, i den mån sådan tillgång är nödvändig i syfte att bedöma produktens överensstämmelse med den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen , i alla former och format och oberoende av lagringsmedium eller var handlingar, tekniska specifikationer, data eller uppgifter lagras, och att göra eller erhålla kopior av dessa.

b)  Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter om leveranskedjan, om distributionsnätets utformning, om antalet produkter på marknaden och om andra produktmodeller som har samma tekniska egenskaper som den berörda produkten, om detta är relevant för överensstämmelse med de gällande kraven enligt harmoniserad unionslagstiftning .

c)  Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer tillhandahåller relevanta uppgifter för bedömningen av äganderätten till webbplatser, när uppgifterna i fråga har samband med föremålet för undersökningen.

d)  Befogenhet att utföra oanmälda inspektioner på plats och fysiska kontroller av produkter.

e)  Befogenhet att få tillträde till lokaler, mark eller transportmedel som den berörda ekonomiska aktören använder för ändamål som har samband med den ekonomiska aktörens näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke, i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis.

f)  Befogenhet att inleda undersökningar ▌på marknadskontrollmyndigheternas eget initiativ i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och se till att den upphör.

g)  Befogenhet att kräva att ekonomiska aktörer vidtar lämpliga åtgärder för att få en bristande överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk.

h)  Befogenhet att vidta lämpliga åtgärder om en ekonomisk aktör underlåter att vidta lämpliga korrigerande åtgärder eller om den bristande överensstämmelsen eller risken består, inbegripet befogenheter att förbjuda eller inskränka tillhandahållandet av en produkt på marknaden eller att besluta att en produkt dras in eller återkallas.

i)  Befogenhet att fastställa påföljder i enlighet med artikel 41.

j)  Befogenhet att köpa varuprover, inbegripet under fingerad identitet, att inspektera varuproverna och att demontera dem i syfte att identifiera bristande överensstämmelse och erhålla bevis.

k)  Befogenhet att, när inga andra effektiva medel står till buds för att eliminera en allvarlig risk,

i)  kräva att innehåll som hänvisar till de relaterade produkterna avlägsnas från ett onlinegränssnitt, eller att kräva tydlig visning av en varning till slutanvändarna när de använder ett onlinegränssnitt, eller

ii)  om en begäran i enlighet med led i inte har iakttagits, kräva att leverantörer av informationssamhällets tjänster begränsar åtkomsten till onlinegränssnittet, inbegripet genom att begära att en relevant tredje part genomför sådana åtgärder.

5.  Marknadskontrollmyndigheterna får använda alla uppgifter, handlingar, undersökningsresultat, yttranden eller underrättelser som bevis i sina utredningar, oavsett i vilken form och på vilket medium de lagras.

Artikel 15

Marknadskontrollmyndigheternas återkrav av kostnader

1.  Medlemsstaterna får ge sina marknadskontrollmyndigheter rätt att från den relevanta ekonomiska aktören återkräva alla kostnader för sin verksamhet avseende fall av bristande överensstämmelse.

2.  De kostnader som avses i punkt 1 i denna artikel får inkludera kostnader för att utföra provning, kostnader för att vidta åtgärder i enlighet med artikel 28.1 och 28.2, kostnader för lagring och kostnader för verksamhet avseende produkter som befunnits inte överensstämma med kraven och som undergår korrigerande åtgärder innan de övergår till fri omsättning eller släpps ut på marknaden.

Artikel 16

Åtgärder för marknadskontroll

1.   Marknadskontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder om en produkt som omfattas av harmoniserad unionslagstiftning, när den används i enlighet med sitt avsedda syfte eller under omständigheter som rimligen kan förutses och den är korrekt installerad och underhållen,

a)  kan äventyra användarnas hälsa eller säkerhet, eller

b)  inte stämmer överens med tillämplig harmoniserad unionslagstiftning.

2.  Om marknadskontrollmyndigheterna upptäcker att de omständigheter som avses i led a eller b föreligger, ska de utan dröjsmål kräva att den relevanta ekonomiska aktören vidtar lämpliga och proportionella korrigerande åtgärder för att få den bristande överensstämmelsen att upphöra eller eliminera risken inom en tidsfrist som de anger.

3.  Vid tillämpning av punkt 2 får den åtgärd som ska vidtas av den ekonomiska aktören bland annat inbegripa följande:

a)  Åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse, däribland genom att korrigera formell bristande överensstämmelse enligt definitionen i den tillämpliga harmoniserade unionslagstiftningen, eller genom att säkerställa att produkten inte längre utgör en risk.

b)  Åtgärder för att förhindra att produkten tillhandahålls på marknaden.

c)  Åtgärder för att omedelbart dra tillbaka eller återkalla produkten och varna allmänheten för de risker produkten utgör.

d)  Åtgärder för att förstöra produkten eller på annat sätt göra den obrukbar.

e)  Åtgärder för att förse produkten med lämpliga, tydligt formulerade, lättförståeliga varningar om de risker den kan utgöra, på det eller de språk som fastställs av den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden.

f)  Åtgärder för att fastställa förhandsvillkor för tillhandahållandet på marknaden av den berörda produkten.

g)  Åtgärder för att varna slutanvändare utsatta för risk omedelbart och på lämpligt sätt, bl.a. genom offentliggörande av särskilda varningar på det eller de språk som fastställs av den medlemsstat där produkten tillhandahålls på marknaden.

4.  Korrigerande åtgärder som avses i punkt 3 e, f och g får endast krävas i fall då produkten riskerar att medföra en risk endast under vissa omständigheter eller endast för vissa slutanvändare.

5.  Om den ekonomiska aktören underlåter att vidta korrigerande åtgärder enligt punkt 3 eller om den bristande överensstämmelse eller den risk som avses i punkt 1 kvarstår, ska marknadskontrollmyndigheterna säkerställa att produkten dras tillbaka eller återkallas eller att dess tillhandahållande på marknaden förbjuds eller inskränks samt att allmänheten, kommissionen och övriga medlemsstater informeras om detta.

6.  Information till kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med punkt 5 i denna artikel ska lämnas genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34. Detta informationslämnande ska också anses uppfylla underrättelsekraven för de tillämpliga förfarandena för skyddsåtgärder i harmoniserad unionslagstiftning.

7.  Om en nationell åtgärd anses vara motiverad i enlighet med de tillämpliga förfarandena för skyddsåtgärder, eller om inte en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat fastställt motsatsen såsom avses i artikel 11.9, ska de behöriga marknadskontrollmyndigheterna i övriga medlemsstater vidta nödvändiga åtgärder med avseende på den produkt som inte uppfyller kraven och ska föra in den relevanta informationen i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

Artikel 17

Användning av information samt yrkes- och affärshemligheter

Marknadskontrollmyndigheterna ska utföra sin verksamhet med en hög grad av öppenhet och ska för allmänheten göra all information tillgänglig som de anser vara relevant för att skydda slutanvändarnas intressen. Marknadskontrollmyndigheterna ska respektera principen om konfidentialitet samt om yrkes- och affärshemligheter och ska skydda personuppgifter i enlighet med unionsrätten och nationell rätt ▌.

Artikel 18

Processuella rättigheter för ekonomiska aktörer

1.  Alla åtgärder, beslut eller förelägganden som fattas eller vidtas av marknadskontrollmyndigheterna enligt harmoniserad unionslagstiftning eller denna förordning ▌ska ange de exakta grunder som de baseras på.

2.  Varje sådan åtgärd, beslut eller föreläggande ska utan dröjsmål meddelas den berörda ekonomiska aktören, som samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel som står till dennes förfogande enligt lagstiftningen i medlemsstaten ifråga och vilka tidsfrister som gäller för dessa rättsmedel.

3.  Innan en åtgärd, ett beslut eller ett föreläggande som avses i punkt 1 fattas eller vidtas ska den berörda ekonomiska aktören ges tillfälle att yttra sig inom rimlig tid som inte får vara kortare än tio arbetsdagar, förutsatt att det inte är möjligt att ge den ekonomiska aktören den möjligheten därför att åtgärden, beslutet eller föreläggandet är brådskande på grund av hälso- eller säkerhetskrav eller andra skäl som rör de allmänintressen som omfattas av den berörda harmoniserade unionslagstiftningen.

Om åtgärden, beslutet eller föreläggandet fattas eller vidtas utan att den ekonomiska aktören har fått möjlighet att yttra sig ska den ekonomiska aktören ges denna möjlighet så snart som möjligt i efterhand, och åtgärden, beslutet eller föreläggandet ska skyndsamt ses över av marknadskontrollmyndigheten.

Artikel 19

Produkter som utgör en allvarlig risk

1.  Marknadskontrollmyndigheterna ska säkerställa att produkter som utgör en allvarlig risk dras tillbaka eller återkallas när det inte finns andra effektiva medel att tillgå för att eliminera den allvarliga risken, och att tillhandahållandet av dem på marknaden förbjuds. Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart anmäla detta till kommissionen ▌i enlighet med artikel 20.

2.  Ett beslut om huruvida en produkt utgör en allvarlig risk ska bygga på en lämplig riskbedömning som beaktar riskkällans karaktär och sannolikheten att en riskfylld situation inträffar. En produkt ska inte anses utgöra en allvarlig risk av den anledningen att det är genomförbart att uppnå en högre säkerhetsnivå och att det finns andra tillgängliga produkter som utgör en mindre risk.

Artikel 20

Systemet för snabbt informationsutbyte

1.  Om en marknadskontrollmyndighet vidtar, eller avser att vidta, en åtgärd enligt artikel 19 och anser att orsakerna till åtgärden eller åtgärdens konsekvenser når utanför dess medlemsstats territorium ska den, i enlighet med punkt 4 i den här artikeln, omedelbart informera kommissionen om den åtgärden. Marknadskontrollmyndigheten ska även utan dröjsmål underrätta kommissionen om en ändring eller ett tillbakadragande av en sådan åtgärd.

2.  Om en produkt som utgör en allvarlig risk har tillhandahållits på marknaden ska marknadskontrollmyndigheterna omedelbart informera kommissionen om eventuella frivilliga åtgärder som en ekonomisk aktör vidtagit och anmält till marknadskontrollmyndigheten.

3.  I den information som lämnas i enlighet med punkterna 1 och 2 ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de som krävs för att kunna identifiera produkten, dess ursprung och leveranskedja, den produktrelaterade risken, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess giltighetstid samt eventuella frivilliga åtgärder som de ekonomiska aktörerna vidtagit.

4.  Vid tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ska det system för snabbt informationsutbyte (Rapex) som avses i artikel 12 i direktiv 2001/95/EG användas. Artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i det direktivet ska gälla i tillämpliga delar.

5.  Kommissionen ska tillhandahålla och upprätthålla ett datagränssnitt mellan Rapex och det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34, för att undvika att uppgifter förs in två gånger.

Artikel 21

Unionsprovningsanläggningar

1.  Målet för unionsprovningsanläggningarna är att bidra till en förbättrad laboratoriekapacitet samt att säkerställa tillförlitlighet och enhetlighet vid provningar inom ramen för marknadskontrollen inom unionen.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 får kommissionen utse en offentlig provningsanläggning i en medlemsstat till unionsprovningsanläggning för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori.

Kommissionen får också utse en av sina egna provningsanläggningar till unionsprovningsanläggning för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori eller för produkter för vilka det saknas provningskapacitet eller för vilka den är otillräcklig.

3.   Unionsprovningsanläggningarna ska vara ackrediterade i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008.

4.  Utseendet av unionsprovningsanläggningar får inte påverka marknadskontrollmyndigheternas, nätverkets och kommissionens frihet att välja provningsanläggningar för sin verksamhet.

5.  De utsedda unionsprovningsanläggningarna ska erbjuda sina tjänster enbart till marknadskontrollmyndigheterna, nätverket, kommissionen och andra statliga eller mellanstatliga enheter.

6.  Unionsprovningsanläggningarna ska, inom sitt behörighetsområde, utföra följande verksamheter:

a)  Prova produkter på begäran av marknadskontrollmyndigheterna, nätverket eller kommissionen.

b)  Tillhandahålla oberoende teknisk eller vetenskaplig rådgivning på begäran av nätverket.

c)  Utveckla ny teknik och nya metoder för analys.

7.  Ersättning ska utgå för den verksamhet som avses i punkt 6 i denna artikel och den får finansieras av unionen i enlighet med artikel 36.2.

8.  Unionsprovningsanläggningarna får erhålla finansiering av unionen i enlighet med artikel 36.2 för att öka sin provningskapacitet eller skapa ny provningskapacitet för särskilda produktkategorier eller för särskilda risker förknippade med en produktkategori för vilken det saknas provningskapacitet eller för vilken den är otillräcklig.

9.  Kommissionen ska anta genomförandeakter som specificerar förfarandena för utseende av unionsprovningsanläggningar. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Kapitel VI

Gränsöverskridande ömsesidig assistans

Artikel 22

Ömsesidig assistans

1.  Det ska finnas ett effektivt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter och mellan marknadskontrollmyndigheterna, kommissionen och unionens berörda byråer.

2.  Om en marknadskontrollmyndighet inte kan slutföra sina utredningar på grund av att den inte fått tillgång till viss information, trots att den har vidtagit alla lämpliga åtgärder för att inhämta den informationen, får den lämna en motiverad begäran till marknadskontrollmyndigheten i en annan medlemsstat där tillgång till denna information kan verkställas. I detta fall ska den tillfrågade myndigheten utan dröjsmål, och i alla händelser inom 30 dagar, tillhandahålla den begärande myndigheten all information som den tillfrågade myndigheten anser vara relevant för att fastställa om en produkt inte överensstämmer med kraven.

3.  Den tillfrågade myndigheten ska genomföra lämpliga utredningar eller vidta andra åtgärder som är lämpliga för att inhämta den begärda informationen. Om det är nödvändigt ska dessa utredningar genomföras med hjälp av andra marknadskontrollmyndigheter.

4.  Den begärande myndigheten ska behålla ansvaret för en utredning som den har inlett, om inte den tillfrågade myndigheten samtycker till att ta över ansvaret.

5.  I vederbörligen motiverade fall får en tillfrågad myndighet avslå en begäran om information enligt punkt 2 om:

a)  Den begärande myndigheten inte i tillräcklig utsträckning har visat att den begärda informationen är nödvändig för att fastställa bristande överensstämmelse.

b)  Den tillfrågade myndigheten visar att det finns rimliga skäl för att ett tillmötesgående av begäran avsevärt skulle försämra utförandet av dess egen verksamhet.

Artikel 23

Begäran om tillsynsåtgärder

1.  Om åtgärder krävs inom en annan medlemsstats jurisdiktion för att avsluta ett fall av bristande överensstämmelse avseende en produkt och om sådana åtgärder inte följer av kraven i artikel 16.7, kan en begärande myndighet lämna in en vederbörligen motiverad begäran om tillsynsåtgärder hos en tillfrågad myndighet i den andra medlemsstaten.

2.  Den tillfrågade myndigheten ska utan dröjsmål vidta alla nödvändiga tillsynsåtgärder med stöd av de befogenheter som den tilldelats genom denna förordning för att få ett fall av bristande överensstämmelse att upphöra genom att utöva de befogenheter som fastställs i artikel 14 och eventuella ytterligare befogenheter som den tilldelats enligt nationell rätt.

3.  Den tillfrågade myndigheten ska ▌underrätta ▌den begärande myndigheten om de åtgärder som avses i punkt 2 som har vidtagits eller som avses att vidtas.

En tillfrågad myndighet får avslå en begäran om tillsynsåtgärder i någon av följande situationer:

a)  Den tillfrågade myndigheten konstaterar att den begärande myndigheten inte har lämnat tillräcklig information.

b)  Den tillfrågade myndigheten anser att begäran strider mot harmoniserad unionslagstiftning.

c)  Den tillfrågade myndigheten visar att det finns rimliga skäl för att ett tillmötesgående av begäran avsevärt skulle försämra utförandet av dess egen verksamhet.

Artikel 24

Förfarande för begäran om ömsesidig assistans

1.  Den begärande myndigheten ska sträva efter att själv utföra alla utredningar som rimligen är möjliga innan den överlämnar en begäran om assistans enligt artikel 22 eller 23.

2.  Den begärande myndigheten ska, när den överlämnar en begäran enligt artikel 22 eller 23, tillhandahålla all tillgänglig information, för att den tillfrågade myndigheten ska kunna tillmötesgå begäran, inbegripet eventuella nödvändiga bevis som endast kan erhållas i den begärande myndighetens medlemsstat.

3.  En begäran ▌enligt artiklarna 22 och 23 och all kommunikation i samband med denna ska göras med användning av elektroniska standardformulär med hjälp av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

4.  Kommunikationen ska ske direkt mellan de berörda marknadskontrollmyndigheterna eller via de centrala samordningskontoren i de berörda medlemsstaterna.

5.  De språk som ska användas vid en begäran ▌enligt artiklarna 22 och 23 och i all kommunikation i samband med denna ska överenskommas av de berörda marknadskontrollmyndigheterna.

6.  Om ingen överenskommelse om språk kan nås mellan de berörda marknadskontrollmyndigheterna, ska en begäran ▌enligt artiklarna 22 och 23 översändas på det officiella språket i den begärande myndighetens medlemsstat och svaren på en sådan begäran ska översändas på det officiella språket i den tillfrågade myndighetens medlemsstat. I detta fall ska den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten ombesörja översättningen av begäran, svar och andra handlingar som den tar emot från den andra myndigheten.

7.  Det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 ska ge strukturerad information om fall som rör ömsesidig assistans till de berörda centrala samordningskontoren. Med hjälp av denna information ska de centrala samordningskontoren ge det stöd som behövs för att underlätta assistansen.

Kapitel VII

Produkter som förs in på unionsmarknaden

Artikel 25

Kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden

1.  Medlemsstaterna ska utse tullmyndigheter, en eller flera marknadskontrollmyndigheter eller någon annan myndighet på sitt territorium till ansvariga myndigheter för kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden.

Varje medlemsstat ska underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om de myndigheter som den utser enligt första stycket och deras behörighetsområden, genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

2.  De myndigheter som utsetts enligt punkt 1 ska ha de befogenheter och resurser som krävs för ett korrekt utförande av sina uppgifter som avses i den punkten.

3.  Produkter som omfattas av unionsrätten och som ska hänföras till tullförfarandet för övergång till fri omsättning ska vara föremål för kontroller som utförs av de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i denna artikel. De ska utföra dessa kontroller på grundval av riskanalyser i enlighet med artiklarna 46 och 47 i förordning (EU) nr 952/2013 och i förekommande fall på grundval av den riskbaserade metod som avses i artikel 11.3 andra stycket i denna förordning.

4.  Riskrelaterad information ska utbytas mellan

a)  de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 i denna artikel i enlighet med artikel 47.2 i förordning (EU) nr 952/2013, och

b)  tullmyndigheter i enlighet med artikel 46.5 i förordning (EU) nr 952/2013.

Om tullmyndigheterna på införselplatsen, när det gäller produkter som omfattas av unionsrätten och som antingen är i tillfällig lagring eller hänförts till ett annat tullförfarande än "övergång till fri omsättning", har skäl att tro att dessa produkter inte överensstämmer med tillämplig unionsrätt eller att de utgör en risk, ska de vidarebefordra all relevant information till det behöriga tullkontoret i bestämmelsemedlemsstaten.

5.  Marknadskontrollmyndigheterna ska tillhandahålla information till de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 om produktkategorier eller ekonomiska aktörer för vilka en högre risk för bristande överensstämmelse har konstaterats.

6.  Senast den 31 mars varje år ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna utförliga statistiska uppgifter om de kontroller som utförts av de myndigheter som utsetts enligt punkt 1 avseende produkter som omfattas av unionsrätten under det föregående kalenderåret. De statistiska uppgifterna ska omfatta antalet insatser för kontroll av dessa produkter med avseende på produktsäkerhet och produktöverensstämmelse.

Kommissionen ska senast den 30 juni varje år utarbeta en rapport som ska innehålla den information som medlemsstaterna lämnat in för föregående kalenderår och en analys av de uppgifter som lämnats. Denna rapport ska offentliggöras i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

7.  Om kommissionen får kännedom om en allvarlig risk ▌i samband med produkter som omfattas av unionsrätten och som importeras från ett tredjeland, ska den rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta lämpliga marknadskontrollåtgärder.

8.  Kommissionen får efter samråd med nätverket anta genomförandeakter med avseende på fastställandet av riktmärken och tekniker för kontroller på grundval av en gemensam riskanalys på unionsnivå, i syfte att säkerställa ett enhetligt genomförande av unionsrätten, stärka kontrollerna av produkter som förs in på unionsmarknaden samt säkerställa en ändamålsenlig och enhetlig nivå på sådana kontroller. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

9.  Kommissionen ska anta genomförandeakter som närmare anger detaljerna för de uppgifter som ▌ska lämnas enligt punkt 6 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Artikel 26

Uppskjutande av övergång till fri omsättning

1.  De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska skjuta upp övergången till fri omsättning om det vid kontrollerna enligt artikel 25.3 konstateras att

a)  produkten inte åtföljs av den dokumentation som krävs i den unionsrätt som är tillämplig på produkten eller om det finns rimliga tvivel om huruvida dokumentationen är äkta, korrekt eller fullständig,

b)  produkten inte är märkt eller etiketterad i enlighet med den unionsrätt som är tillämplig på produkten,

c)  produkten är försedd med en CE-märkning eller annan märkning, som krävs enligt den unionsrätt som är tillämplig på produkten, som är falsk eller vilseledande,

d)  namn, registrerat företagsnamn eller registrerat varumärke och kontaktuppgifter, inklusive postadress, till en ekonomisk aktör med uppgifter avseende den produkt som omfattas av specifik harmoniserad unionslagstiftning inte är angivna eller identifierbara i enlighet med artikel 4.4, eller

e)  det av andra skäl finns anledning att tro att produkten inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten ▌eller att den utgör en allvarlig risk för hälsa, säkerhet, miljö eller annat allmänintresse som avses i artikel 1.

2.  De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska omedelbart underrätta marknadskontrollmyndigheterna om att man skjutit upp övergången till fri omsättning som avses i punkt 1 i denna artikel.

3.  Om marknadskontrollmyndigheterna har rimliga skäl att tro att en produkt inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten eller utgör en allvarlig risk, ska de begära att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 skjuter upp förfarandet för produktens övergång till fri omsättning.

4.  Underrättelser enligt punkt 2 och begäranden enligt punkt 3 i denna artikel får lämnas med hjälp av informations- och kommunikationssystemet, bland annat genom användning av elektroniska gränssnitt mellan detta system och system som används av tullmyndigheterna, om de är tillgängliga.

Artikel 27

Övergång till fri omsättning

Om en produkts övergång till fri omsättning har skjutits upp i enlighet med artikel 26, ska den produkten övergå till fri omsättning om alla övriga krav och formaliteter i samband med en sådan övergång är uppfyllda och om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Inom fyra arbetsdagar efter det att övergången skjutits upp, om de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte av marknadskontrollmyndigheterna har ombetts att uppskjutandet ska kvarstå.

b)  De myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 har underrättats av marknadskontrollmyndigheterna om att produkten har godkänts för övergång till fri omsättning.

Övergången till fri omsättning ska inte anses vara bevis för överensstämmelse med unionsrätten.

Artikel 28

Vägrad övergång till fri omsättning

1.  Om marknadskontrollmyndigheterna drar slutsatsen att en produkt utgör en allvarlig risk, ska de vidta åtgärder för att förbjuda att produkten släpps ut på marknaden och kräva att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte låter produkten övergå till fri omsättning. De ska också kräva att dessa myndigheter inkluderar följande meddelande i tullens databehandlingssystem och, i förekommande fall, på den faktura som medföljer produkten och på övriga relevanta åtföljande handlingar▌:"

”Farlig produkt – får ej övergå i fri omsättning – förordning (EU) 2019/... (55)”.

"

Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart föra in denna information i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

2.  Om marknadskontrollmyndigheterna drar slutsatsen att en produkt inte får släppas ut på marknaden eftersom den inte överensstämmer med den unionsrätt som är tillämplig på produkten, ska de vidta åtgärder för att förbjuda att produkten släpps ut på marknaden och kräva att de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 inte låter produkten övergå till fri omsättning. De ska också kräva att dessa myndigheter inkluderar följande meddelande i tullens databehandlingssystem och, i förekommande fall, på den faktura som medföljer produkten och på övriga relevanta åtföljande handlingar▌:"

”Produkten uppfyller inte gällande krav – får ej övergå i fri omsättning – förordning (EU) 2019/... (56)”.

"

Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart föra in denna information i det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

3.  Om den produkt som avses i punkt 1 eller 2 sedan deklareras för ett annat tullförfarande än övergång till fri omsättning, och förutsatt att marknadskontrollmyndigheterna inte har invändningar, ska de meddelanden som krävs i punkt 1 eller 2 också inkluderas, enligt de villkor som anges i punkt 1 eller 2 i de handlingar som används i samband med det förfarandet.

4.  Myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 får destruera eller på annat sätt göra en produkt obrukbar om den utgör en risk för slutanvändarnas hälsa och säkerhet om detta, av myndigheten i fråga, bedöms vara nödvändigt och proportionellt. Kostnaden för en sådan åtgärd ska betalas av den fysiska eller juridiska person som deklarerar produkten för övergång till fri omsättning.

Artiklarna 197 och 198 ▌i förordning (EU) nr 952/2013 ska tillämpas i enlighet med detta.

Kapitel VIII

Samordnad tillsyn och internationellt samarbete

Artikel 29

Unionsnätverk för produktöverensstämmelse

1.   Ett unionsnätverk för produktöverensstämmelse (nedan kallat nätverket) inrättas härmed.

2.  Nätverkets syfte är att fungera som en plattform för strukturerad samordning och strukturerat samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och kommissionen och att göra marknadskontrollrutinerna enhetliga inom unionen, så att marknadskontrollen blir effektivare.

Artikel 30

Nätverkets sammansättning och funktion

1.  Nätverket ska bestå av ▌representanter från varje medlemsstat, inbegripet en representant för varje centralt samordningskontor som avses i artikel 10 och en valfri nationell expert, ordförandena för Adco-grupperna och representanter från kommissionen.

2.  Separata eller gemensamma Adco-grupper ska inrättas för en enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning. Adco-grupperna ska bestå av representanter för de nationella marknadskontrollmyndigheterna och, om så är lämpligt, representanter för de centrala samordningskontoren.

Adco-gruppernas möten är avsedda endast för representanter för marknadskontrollmyndigheter och kommissionen.

Relevanta berörda parter, till exempel organisationer som på unionsnivå representerar intressen för näringslivet, små och medelstora företag, konsumenter, provningslaboratorier, standardiseringsorgan och organ för bedömning av överensstämmelse, får bjudas in att närvara vid Adco-gruppernas möten beroende på det ämne som ska diskuteras.

3.  Kommissionen ska stödja och uppmuntra samarbete mellan marknadskontrollmyndigheterna genom nätverket och delta i möten i nätverket, dess arbetsgrupper och Adco-grupperna.

4.  Nätverket ska sammanträda regelbundet och, vid behov, på motiverad begäran av kommissionen eller en medlemsstat.

5.  Nätverket får inrätta ständiga eller tillfälliga arbetsgrupper som arbetar med specifika frågor och uppgifter.

6.  Nätverket får bjuda in experter och andra tredje parter, däribland organisationer som representerar intressen för näringslivet, små och medelstora företag, konsumenter, provningslaboratorier, standardiseringsorgan och organ för bedömning av överensstämmelse på unionsnivå att närvara som observatörer vid möten eller att lämna in skriftliga bidrag.

7.  Nätverket ska göra sitt yttersta för att nå samförstånd. De beslut som fattas av nätverket ska vara rekommendationer som inte är rättsligt bindande.

8.  Nätverket ska fastställa sin egen arbetsordning.

Artikel 31

Nätverkets roll och uppgifter

1.  Nätverket ska vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 2 behandla allmänna övergripande frågor om marknadskontroll i syfte att underlätta samarbetet mellan de centrala samordningskontoren och med kommissionen.

2.  Nätverket ska ha följande uppgifter:

a)  Utarbeta, anta och övervaka genomförandet av sitt arbetsprogram.

b)  Medverka till att hitta gemensamma prioriteringar för marknadskontroll och sektorsövergripande utbyte av information om utvärderingar av produkter, inbegripet riskbedömningar, provningsmetoder och provningsresultat, senaste forskningsrön och ny teknik, framväxande risker och andra aspekter av vikt för kontrollverksamheten samt om genomförandet av nationella strategier och verksamhet avseende marknadskontroll.

c)  Samordna Adco-grupperna och deras verksamhet.

d)  Organisera sektorsövergripande gemensamma marknadskontroller och provningsprojekt, och fastställa deras prioriteringar.

e)  Utbyta sakkunskap och bästa praxis, särskilt i fråga om genomförandet av nationella strategier för marknadskontroll.

f)  Underlätta organiseringen av utbildningsprogram och utbyten för personal.

g)  I samarbete med kommissionen organisera informationskampanjer och frivilliga ömsesidiga besöksprogram mellan marknadskontrollmyndigheterna.

h)  Diskutera frågor som uppstår i samband med mekanismen för gränsöverskridande ömsesidig assistans.

i)  Bidra till utvecklingen av vägledning för att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av denna förordning.

j)  Föreslå finansiering av den verksamhet som avses i artikel 36.

k)  Bidra till enhetlig administrativ praxis i fråga om medlemsstaternas marknadskontroll.

l)  Ge råd till och bistå kommissionen i frågor som rör vidareutvecklingen av Rapex och det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34.

m)  Främja samarbete och utbyte av sakkunskap och bästa praxis mellan marknadskontrollmyndigheter och myndigheter med ansvar för kontroller vid unionens yttre gränser.

n)  Främja och underlätta samarbete med andra relevanta nätverk och grupper i syfte att utforska möjligheterna att använda nya tekniker för marknadskontroll och produkters spårbarhet.

o)  Regelbundet utvärdera de nationella strategierna för marknadskontroll, varav den första utvärderingen ska ske senast den ... [fem år efter den dag då denna förordning träder i kraft].

p)  Behandla andra frågor inom den verksamhet som omfattas av nätverkets behörighet i syfte att bidra till en väl fungerande marknadskontroll inom unionen.

Artikel 32

Roll och uppgifter för grupperna för administrativt samarbete

1.  Adco-grupperna ska vid utförandet av de uppgifter som anges i punkt 2 behandla särskilda frågor avseende marknadskontroll och sektorsspecifika frågor.

2.  Adco-grupperna ska ha följande uppgifter:

a)  Underlätta en enhetlig tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning inom sitt behörighetsområde i syfte att effektivisera marknadskontrollen på hela den inre marknaden.

b)  Främja kommunikationen mellan marknadskontrollmyndigheter och nätverket, och skapa ömsesidigt förtroende mellan marknadskontrollmyndigheter.

c)  Fastställa och samordna gemensamma projekt, t.ex. gemensam gränsöverskridande marknadskontroll.

d)  Utveckla gemensam praxis och gemensam metodik för en effektiv marknadskontroll.

e)  Underrätta varandra om nationella metoder och verksamhet avseende marknadskontroll och utveckla och främja bästa praxis.

f)  Kartlägga frågor av gemensamt intresse som rör marknadskontroll och föreslå gemensamma strategier för antagande.

g)  Underlätta sektorsspecifika utvärderingar av produkter, inbegripet riskbedömningar, provningsmetoder och provningsresultat, senaste forskningsrön och andra aspekter av vikt för kontrollverksamheten.

Artikel 33

Kommissionens roll och uppgifter

1.  Kommissionen ska ha följande uppgifter:

a)  Bistå nätverket, dess arbetsgrupper och Adco-grupperna genom ett verkställande sekretariat som tillhandahåller tekniskt och logistiskt stöd.

b)  Upprätta en förteckning över Adco-gruppernas ordförande och deras kontaktuppgifter, hålla den uppdaterad och göra den tillgänglig för de centrala samordningskontoren och Adco-gruppernas ordförande.

c)  Bistå nätverket i utarbetandet och övervakningen av dess arbetsprogram.

d)  Stödja arbetet i de produktkontaktpunkter som har tilldelats uppgifter av medlemsstaterna som rör harmoniserad unionslagstiftning enligt artikel 8.

e)  I samråd med nätverket fastställa behovet av ytterligare provningskapacitet och föreslå lösningar för detta ändamål i enlighet med artikel 21.

f)  Tillämpa de instrument för internationellt samarbete som avses i artikel 35.

g)  Tillhandahålla stöd för inrättande av separata eller gemensamma Adco-grupper.

h)  Utveckla och upprätthålla det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34, inbegripet det gränssnitt ▌som avses i artikel 34.7 och gränssnittet till nationella databaser för marknadskontroll, och lämna information till allmänheten med hjälp av detta system.

i)  Bistå nätverket i förberedande eller kompletterande arbete i samband med genomförandet av marknadskontrollaktiviteter kopplade till tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, ▌jämförande analyser, ömsesidiga gemensamma besök och besöksprogram, personalutbyte, forskningsarbete, ▌laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, provningar i samarbete mellan olika laboratorier och bedömningar av överensstämmelse ▌.

j)  Förbereda och bistå vid genomförandet av marknadskontrollkampanjer i unionen och liknande aktiviteter.

k)  Organisera gemensamma marknadskontroller och provningsprojekt och gemensamma utbildningsprogram, underlätta personalutbyte mellan marknadskontrollmyndigheter och där så är lämpligt med marknadskontrollmyndigheter i tredjeländer eller med internationella organisationer och organisera informationskampanjer och frivilliga ömsesidiga besöksprogram mellan marknadskontrollmyndigheter.

l)  Genomföra verksamhet enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av unionens strategier och system för marknadskontroll bland berörda parter inom unionen och på internationell nivå.

m)  Främja teknisk eller vetenskaplig sakkunskap för att genomföra administrativt samarbete om marknadskontroll.

n)  ▌På begäran av nätverket eller på eget initiativ undersöka frågor om tillämpningen av denna förordning och utfärda riktlinjer, rekommendationer och bästa praxis i syfte att främja en enhetlig tillämpning av denna förordning▌.

Artikel 34

Informations- och kommunikationssystem

1.  Kommissionen ska vidareutveckla och underhålla ett informations- och kommunikationssystem för insamling, behandling och lagring av information i en strukturerad form om frågor som rör tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning, i syfte att förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna, bland annat när det gäller begäran om information, och ge en heltäckande överblick över marknadskontrollaktiviteter, resultat och trender. Kommissionen, marknadskontrollmyndigheterna, de centrala samordningskontoren och de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 ska ha tillgång till detta system. Kommissionen ska utveckla och underhålla det offentliga användargränssnittet för detta system, där viktig information till slutanvändarna om marknadskontroller ska ges.

2.  Kommissionen ska vidareutveckla och underhålla elektroniska gränssnitt mellan det system som avses i punkt 1 och de nationella marknadskontrollsystemen.

3.  De centrala samordningskontoren ska föra in följande uppgifter i informations- och kommunikationssystemet:

a)  Namn på marknadskontrollmyndigheterna i deras medlemsstat och dessa myndigheters behörighetsområden enligt artikel 10.2.

b)  Namn på de myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1.

c)  Den nationella strategi för marknadskontroll som utarbetats av respektive medlemsstat enligt artikel 13 och resultaten från översynen och bedömningen av denna strategi.

4.  Marknadskontrollmyndigheterna ska i informations- och kommunikationssystemet ▌i fråga om produkter som tillhandahållits på marknaden för vilka det gjorts en ingående kontroll av att kraven är uppfyllda, utan att det påverkar artikel 12 i direktiv 2001/95/EG och artikel 20 i denna förordning, och, i tillämpliga fall, i fråga om produkter som förs in på unionsmarknaden för vilka förfarandet för övergång till fri omsättning i deras territorium har skjutits upp i enlighet med artikel 26 i denna förordning, föra in information om följande:

a)  Åtgärder enligt artikel 16.5 som vidtagits av den marknadskontrollmyndigheten.

b)  Rapporter om provningar som de utfört.

c)  Korrigerande åtgärder som berörda ekonomiska aktörer vidtagit.

d)  Lättillgängliga rapporter om skador som orsakats av produkten i fråga.

e)  En medlemsstats eventuella invändning i enlighet med tillämpligt förfarande för skyddsåtgärder i den harmoniserade unionslagstiftning som är tillämplig på produkten och en eventuell uppföljning.

f)  I förekommande fall, underlåtenhet av tillverkarens representant att uppfylla kraven i artikel 5.2.

g)  I förekommande fall, underlåtenhet av tillverkare att uppfylla kraven i artikel 5.1.

5.  Om marknadskontrollmyndigheterna anser det lämpligt får de föra in i informations- och kommunikationssystemet eventuell ytterligare information om kontroller som de utför och resultat av provningar som utförts av dem eller på deras begäran.

6.  Om det är relevant för tillsynen av harmoniserad unionslagstiftning och i syfte att minimera risker▌, ska tullmyndigheterna ur de nationella tullsystemen extrahera ▌uppgifter om ▌produkter som hänförts till tullförfarandet för övergång till fri omsättning i samband med tillsyn av harmoniserad unionslagstiftning och överföra dem till informations- och kommunikationssystemet.

7.  Kommissionen ska utveckla ett elektroniskt gränssnitt för att möjliggöra överföringen av uppgifter mellan de nationella tullsystemen och informations- och kommunikationssystemet. Detta gränssnitt ska vara i drift inom fyra år efter den dag då den relevanta genomförandeakt som avses i punkt 8 antas.

8.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange närmare detaljer om genomförandet av punkterna 1–7 i denna artikel, och särskilt den databehandling som kommer att ske av uppgifter som samlats in i enlighet med punkt 1 i denna artikel, och fastställa de uppgifter som ska överföras i enlighet med punkterna 6 och 7 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

Artikel 35

Internationellt samarbete

1.  I syfte att effektivisera marknadskontrollen i unionen får kommissionen samarbeta med och utbyta ▌information med anknytning till marknadskontroll med tillsynsmyndigheter i tredjeländer eller internationella organisationer inom ramen för avtal som har ingåtts mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer. Ett sådant avtal ska bygga på ömsesidighet, innehålla sådana bestämmelser om sekretess som motsvarar dem som är tillämpliga i unionen och säkerställa att allt informationsutbyte sker i enlighet med tillämplig unionsrätt.

2.  ▌Samarbetet eller informationsutbytet får bland annat avse följande:

a)  De metoder för riskbedömning som används och resultaten av produktprovningar.

b)  Samordnade produktåterkallelser eller liknande åtgärder.

c)  Åtgärder som vidtas av marknadskontrollmyndigheter enligt artikel 16.

3.  Kommissionen får godkänna ett särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som utförs av ett tredjeland på produkter omedelbart före export till unionen i syfte att kontrollera att dessa produkter uppfyller kraven i tillämplig harmoniserad unionslagstiftning. Godkännandet får beviljas för en eller flera produkter, för en eller flera produktkategorier eller för produkter eller produktkategorier som tillverkas av vissa tillverkare.

4.  Kommissionen ska utarbeta och upprätthålla en förteckning över de produkter eller produktkategorier som har beviljats sådant godkännande som avses i punkt 3 och göra denna förteckning tillgänglig för allmänheten.

5.  Godkännandet får endast beviljas ett tredjeland enligt punkt 3 om följande villkor är uppfyllda:

a)  Tredjelandet har ett effektivt system för att kontrollera att produkter som exporteras till unionen överensstämmer med kraven, och de kontroller som utförs i tredjelandet är tillräckligt effektiva och ändamålsenliga för att kunna ersätta eller minska importkontrollerna.

b)  Revisioner inom unionen och, i tillämpliga fall, i tredjelandet visar att produkter som exporteras från tredjelandet till unionen uppfyller de krav som fastställs i harmoniserad unionslagstiftning .

6.  Om ett sådant godkännande har beviljats, ska riskbedömningen för importkontroller av de produkter eller produktkategorier som avses i punkt 3 och som förs in på unionsmarknaden inkludera de beviljade godkännandena.

Myndigheter som utsetts enligt artikel 25.1 får emellertid utföra kontroller av dessa produkter eller produktkategorier när de förs in på unionsmarknaden, bland annat för att säkerställa att de kontroller före export som ett tredjeland utför är effektiva för att fastställa överensstämmelsen med harmoniserad unionslagstiftning .

7.  Det godkännande som avses i punkt 3 ska ange vilken behörig myndighet i tredjelandet som ansvarar för utförandet av kontrollerna före export, och denna behöriga myndighet ska vara motparten för alla kontakter med unionen.

8.  Den behöriga myndighet som avses i punkt 7 ska säkerställa den officiella kontrollen av produkterna innan de förs in i unionen.

9.  Om kontroller av produkter som avses i punkt 3 i denna artikel och som förs in på unionsmarknaden visar på betydande bristande överensstämmelse, ska marknadskontrollmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen genom det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 och anpassa kontrollnivån för sådana produkter.

10.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att godkänna varje sådant särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som avses i punkt 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2.

11.  Kommissionen ska regelbundet övervaka att det godkännande som beviljats enligt punkt 3 fungerar korrekt. Kommissionen ska anta en genomförandeakt som återkallar det godkännandet om det visar sig att de produkter som förs in på unionsmarknaden inte överensstämmer med harmoniserad unionslagstiftning i ett betydande antal fall. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 43.2. Kommissionen ska omedelbart underrätta det berörda tredjelandet om detta.

12.  Systemet för produktrelaterade kontroller före export ska utvärderas i enlighet med artikel 42.4.

Kapitel IX

Finansiella bestämmelser

Artikel 36

Finansiering av verksamhet

1.  Unionen ska finansiera utförandet av uppgifterna för det nätverk som avses i artikel 31 och den referentbedömning som avses i artikel 12.

2.  Unionen får finansiera följande verksamhet i samband med tillämpningen av denna förordning:

a)  Arbetet i produktkontaktpunkterna ▌.

b)  Inrättandet och driften av de unionsprovningsanläggningar som avses i artikel 21.

c)  Utvecklingen av de instrument för internationellt samarbete som avses i artikel 35.

d)  Utarbetandet och uppdateringen av bidrag till riktlinjer om marknadskontroll.

e)  Tillhandahållandet av teknisk eller vetenskaplig sakkunskap till kommissionen i syfte att bistå kommissionen i genomförandet av administrativt samarbete om marknadskontroll.

f)  Genomförandet av de nationella strategier för marknadskontroll som avses i artikel 13.

g)   Medlemsstaternas och unionens marknadskontrollkampanjer och därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet resurser och utrustning, it-verktyg och utbildning.

h)  Förberedande eller kompletterande arbete i samband med marknadskontroller relaterade till tillämpningen av harmoniserad unionslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, riktlinjer, jämförande analyser, ömsesidiga besök och besöksprogram, personalutbyte, forskningsarbete, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, provningar i samarbete mellan olika laboratorier och bedömningar av överensstämmelse.

i)  Verksamhet som genomförs enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av unionens åtgärder och system för marknadskontroll bland berörda parter inom unionen och på internationell nivå.

3.  Unionen ska finansiera det elektroniska gränssnitt som avses i artikel 34.7, inbegripet den utveckling av det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 som gör det möjligt att ta emot automatiska flöden av elektroniska uppgifter från de nationella tullsystemen. ▌

4.  Unionen ska finansiera de elektroniska gränssnitt som avses i artikel 34.2, som möjliggör utbyte av uppgifter mellan det informations- och kommunikationssystem som avses i artikel 34 och de nationella systemen för marknadskontroll.

5.  Unionens ekonomiska bistånd till verksamhet till stöd för denna förordning ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046(57), antingen direkt eller genom att uppgifter för att genomföra budgeten anförtros de enheter som förtecknas i artikel 62.1 c i den förordningen.

6.  De medel som anslås till den verksamhet som avses i denna förordning ska fastställas varje år av budgetmyndigheten inom den gällande budgetramen.

7.  De medel som budgetmyndigheten fastställer för finansieringen av marknadskontroll får också täcka de utgifter för förberedande arbete, övervakning, kontroll, revision och utvärdering som krävs för förvaltningen av de åtgärder som avses i denna förordning och för förverkligande av målen. Dessa utgifter ska omfatta genomförandet av studier, anordnandet av expertmöten, informations- och kommunikationsåtgärder, inklusive kommunikation av unionens politiska prioriteringar om de är relaterade till de allmänna målen för marknadskontrollen, utgifter kopplade till it-nätverk som fokuserar på bearbetning och utbyte av information, tillsammans med alla övriga tekniska och administrativa stödutgifter som kommissionen ådrar sig.

Artikel 37

Skydd av unionens ekonomiska intressen

1.  Kommissionen ska säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas vid genomförandet av insatser som finansieras enligt denna förordning, genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp samt vid behov genom effektiva, proportionella och avskräckande administrativa och ekonomiska sanktioner.

2.  Kommissionen eller dess representanter och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revisioner, av dokument och på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering enligt denna förordning.

3.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(58) och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(59), göra utredningar, inklusive kontroller på plats och inspektioner, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidragsavtal, bidragsbeslut eller kontrakt som finansierats inom ramen för denna förordning.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska samarbetsavtal med tredjeland och med internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås som ett resultat av genomförandet av den här förordningen innehålla bestämmelser som uttryckligen tillerkänner kommissionen, revisionsrätten och Olaf rätten att utföra sådan revision och genomföra sådana utredningar inom ramen för sina respektive behörigheter.

Kapitel X

Ändringar

Artikel 38

Ändringar av direktiv 2004/42/EG

Artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG(60) ska utgå.

Artikel 39

Ändringar av förordning (EG) nr 765/2008

1.  Förordning (EG) nr 765/2008 ska ändras på följande sätt:

1.  Titeln ska ersättas med följande: "

“Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93”.

"

2.  I artikel 1 ska punkterna 2 och 3 utgå.

3.  I artikel 2 ska leden 1, 2, 14, 15, 17, 18 och 19 utgå.

4.  Kapitel III, innehållande artiklarna 15­-29, ska utgå.

5.  Artikel 32.1 ska ändras på följande sätt:

a)  Led c ska ersättas med följande:"

“c) Utarbetandet och uppdateringen av bidrag till riktlinjer om marknadskontroll inom områdena ackreditering, anmälan till kommissionen om organ för bedömning av överensstämmelse”,

"

b)  Leden d och e ska utgå.

c)  Leden f och g ska ersättas med följande:"

“f) Förberedande eller kompletterande arbete i samband med bedömning av överensstämmelse, reglerad mätteknik och ackrediteringsverksamhet kopplade till genomförandet av gemenskapslagstiftning, t.ex. studier, program, utvärderingar, riktlinjer, jämförande analyser, ömsesidiga besök, forskningsarbete, utveckling och underhåll av databaser, utbildning, laboratoriearbete, kvalifikationsprövning, prov som sker i samarbete mellan olika laboratorier och uppgifter i samband med bedömning av överensstämmelse.

   g) Verksamhet som genomförs enligt program för tekniskt stöd, samarbete med tredjeländer och främjande och stärkande av det europeiska systemet för bedömning av överensstämmelse, ackrediteringspolitik- och system bland berörda parter inom gemenskapen och på internationell nivå.”

"

2.  Hänvisningar till de bestämmelser i förordning (EG) nr 765/2008 som utgått ska anses som hänvisningar till bestämmelserna i den här förordningen och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III till den här förordningen.

Artikel 40

Ändringar av förordning (EU) nr 305/2011

I artikel 56.1 i förordning (EU) nr 305/2011 ska första stycket ersättas med följande:"

“1. Om marknadskontrollmyndigheterna i en medlemsstat har tillräckliga skäl att anta att en byggprodukt som omfattas av en harmoniserad standard eller för vilken en europeisk teknisk bedömning utfärdats inte uppnår angivna prestanda och utgör en risk för uppfyllandet av de grundläggande kraven för byggnadsverk som omfattas av denna förordning, ska de göra en utvärdering av den berörda produkten som omfattar de krav som fastställs i denna förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska när så krävs samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna.”

"

Kapitel XI

Slutbestämmelser

Artikel 41

Sanktioner

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av denna förordning och i den harmoniserad unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II som inför skyldigheter för ekonomiska aktörer ▌och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas i enlighet med nationell rätt.

2.  Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla dessa regler och åtgärder senast den ... [27 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft], om de inte anmälts tidigare, samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

Artikel 42

Utvärdering, översyn och riktlinjer

1.   Senast den 31 december 2026 och därefter vart femte år ska kommissionen genomföra en utvärdering av denna förordning mot bakgrund av dess mål och lägga fram en rapport om detta för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.  Rapporten ska bedöma om denna förordning har uppnått sina mål, i synnerhet när det gäller att minska antalet produkter på unionsmarknaden som inte överensstämmer med kraven, säkerställa en ändamålsenlig och effektiv tillämpning av harmoniserad unionslagstiftning inom unionen, förbättra samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och stärka kontrollerna av produkter som förs in på unionsmarknaden, samtidigt som förordningens inverkan på företag och i synnerhet på små och medelstora företag beaktas. Dessutom ska utvärderingen även bedöma förordningens tillämpningsområde, effektiviteten av systemet med referentbedömning och de marknadskontrollaktiviteter som unionen finansierar med hänsyn till kraven i unionens politik och rätt samt möjligheterna att ytterligare förbättra samarbetet mellan marknadskontrollmyndigheterna och tullmyndigheterna.

3.  Senast ... [fyra år efter den dag då denna förordning träder i kraft] ska kommissionen utarbeta en utvärderingsrapport om genomförandet av artikel 4. Rapporten ska särskilt innehålla en utvärdering av tillämpningsområdet för den artikeln, dess inverkan och dess kostnader och fördelar. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

4.  Kommissionen ska inom fyra år efter det att ett särskilt system för produktrelaterade kontroller före export som avses i artikel 35.3 godkänts första gången genomföra en utvärdering av dess inverkan och kostnadseffektivitet.

5.  För att underlätta genomförandet av denna förordning ska kommissionen utarbeta riktlinjer för det praktiska genomförandet av artikel 4 till hjälp för marknadskontrollmyndigheterna och de ekonomiska aktörerna.

Artikel 43

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt när det gäller de genomförandebefogenheter som avses i artiklarna 11.4, 21.9, 25.8, 35.10 och 35.11 i denna förordning, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 44

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … [två år efter den dag då denna förordning träder i kraft]. Artiklarna 29, 30, 31, 32, 33 och 36 ska emellertid tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i … den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Förteckning över harmoniserad unionslagstiftning

1.  Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT L 326, 29.12.1969, s. 36).

2.  Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 16).

3.  Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT L 42, 15.2.1975, s. 14).

4.  Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT L 147, 9.6.1975, s. 40).

5.  Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT L 46, 21.2.1976, s. 1).

6.  Rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG (EGT L 39, 15.2.1980, s. 40).

7.  Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT L 167, 22.6.1992, s. 17).

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet (EGT L 100, 19.4.1994, s. 37).

9.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

10.  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).

11.  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik (EGT L 331, 7.12.1998, s. 1);

12.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).

13.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (EUT L 304, 21.11.2003, s. 1).

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (EUT L 104, 8.4.2004, s. 1).

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

17.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87).

18.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

19.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).

20.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 161, 14.6.2006, s. 12).

21.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

22.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 78/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av motorfordon med avseende på skydd av fotgängare och andra oskyddade trafikanter, om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 2003/102/EG och 2005/66/EG (EUT L 35, 4.2.2009, s. 1).

27.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (EUT L 35, 4.2.2009, s. 32).

28.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (EUT L 106, 28.4.2009, s. 7).

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 30.6.2009, s. 1).

30.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1).

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).

32.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).

33.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

34.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

35.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).

36.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke (EUT L 27, 30.1.2010, s. 1).

37.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

38.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

39.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).

40.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1).

41.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

42.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

43.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).

44.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).

45.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (EUT L 178, 28.6.2013, s. 27).

46.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 90).

47.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EUT L 96, 29.3.2014, s. 1).

48.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (EUT L 96, 29.3.2014, s. 45).

49.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EUT L 96, 29.3.2014, s. 79).

50.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107).

51.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (EUT L 96, 29.3.2014, s. 149).

52.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).

53.  Europarlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).

54.  Europarlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357).

55.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 1).

56.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62).

57.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 27.6.2014, s. 164).

58.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

59.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

60.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 131).

61.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 1).

62.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 51).

63.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 99).

64.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 53).

65.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1).

66.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176).

67.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008 (EUT L 137, 24.5.2017, s. 1).

68.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).

69.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

70.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/1139 av den 4 juli 2018 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 2111/2005, (EG) nr 1008/2008, (EU) nr 996/2010, (EU) nr 376/2014 och direktiv 2014/30/EU och 2014/53/EU, samt om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 552/2004 och (EG) nr 216/2008 och rådets förordning (EEG) nr 3922/91 (EUT L 212, 22.8.2018 s. 1), i den mån det rör sig om konstruktion, produktion och utsläppande på marknaden av luftfartyg som avses i artikel 2.1 a och b, när det gäller obemannade luftfartyg och deras motorer, propellrar, delar och utrustning för kontroll av luftfartyg på distans.

BILAGA II

Förteckning över harmoniserad unionslagstiftning utan bestämmelser om sanktioner

1.  Rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT L 326, 29.12.1969, s. 36).

2.  Rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon (EGT L 42, 23.2.1970, s. 16).

3.  Rådets direktiv 75/107/EEG av den 19 december 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om flaskor som tjänar som mätbehållare (EGT L 42, 15.2.1975, s. 14).

4.  Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare (EGT L 147, 9.6.1975, s. 40).

5.  Rådets direktiv 76/211/EEG av den 20 januari 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om färdigförpackning av vissa varor efter vikt eller volym (EGT L 46, 21.2.1976, s. 1).

6.  Rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle (EGT L 167, 22.6.1992, s. 17).

7.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet (EGT L 100, 19.4.1994, s. 37).

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, 31.12.1994, s. 10).

9.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).

10.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s. 34).

11.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/64/EG av den 26 oktober 2005 om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 310, 25.11.2005, s. 10).

12.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/40/EG av den 17 maj 2006 om utsläpp från luftkonditioneringssystem i motorfordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG (EUT L 161, 14.6.2006, s. 12).

13.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/45/EG av den 5 september 2007 om fastställande av bestämmelser för färdigförpackade varors nominella mängder, om upphävande av rådets direktiv 75/106/EEG och 80/232/EEG samt om ändring av rådets direktiv 76/211/EEG (EUT L 247, 21.9.2007, s. 17).

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).

15.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).

17.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1).

18.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).

19.  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (EUT L 158, 27.5.2014, s. 131).

BILAGA III

Jämförelsetabell

Förordning (EG) nr 765/2008

Denna förordning

Artikel 1.2

Artikel 1.1

Artikel 1.3

Artikel 1.3

Artikel 2.1

Artikel 3.1

Artikel 2.2

Artikel 3.2

Artikel 2.14

Artikel 3.22

Artikel 2.15

Artikel 3.23

Artikel 2.17

Artikel 3.3

Artikel 2.18

Artikel 3.4

Artikel 2.19

Artikel 3.25

Artikel 15.1 och 15.2

Artikel 2.1

Artikel 15.3

Artikel 2.3

Artikel 15.4

Artikel 15.5

Artikel 2.2

Artikel 16.1

Artikel 10.1

Artikel 16.2

Artikel 16.5

Artikel 16.3

Artikel 16.4

–  

Artikel 17.1

Artikel 10.2

Artikel 17.2

Artikel 34.1 sista meningen och artikel 34.3 a

Artikel 18.1

Artikel 10.6

Artikel 18.2 a

Artikel 11.7 a

Artikel 18.2 b

Artikel 18.2 c

Artikel 11.7 b

Artikel 18.2 d

Artikel 18.3

Artiklarna 10.5 och 14.1

Artikel 18.4

Artikel 14.2

Artikel 18.5

Artikel 13

Artikel 18.6

Artikel 31.2 o

Artikel 19.1 första stycket

Artikel 11.3

Artikel 19.1 andra stycket

Artikel 14.4 a, e och j

Artikel 19.1 tredje stycket

Artikel 11.5

Artikel 19.2

Artikel 16.3 g

Artikel 19.3

Artikel 18.2

Artikel 19.4

Artikel 11.2

Artikel 19.5

Artikel 17

Artikel 20.1

Artikel 19.1

Artikel 20.2

Artikel 19.2

Artikel 21.1

Artikel 18.1

Artikel 21.2

Artikel 18.2

Artikel 21.3

Artikel 18.3

Artikel 21.4

Artikel 22.1

Artikel 20.1

Artikel 22.2

Artikel 20.2

Artikel 22.3

Artikel 20.3

Artikel 22.4

Artikel 20.4

Artikel 23.1 och 23.3

Artikel 34.1

Artikel 23.2

Artikel 34.4

Artikel 24.1

Artikel 22.1

Artikel 24.2

Artikel 22.2–22.5

Artikel 24.3

Artikel 24.4

Artikel 25.1

Artikel 25.2 a

Artiklarna 31.2 f, 33.1 i och k

Artikel 25.2 b

Artiklarna 31.2 g och m och 33.1 i och k

Artikel 25.3

Artikel 26

Artikel 27.1 första meningen

Artikel 25.2

Artikel 27.1 andra meningen

Artikel 25.3

Artikel 27.2

Artikel 25.4

Artikel 27.3 första stycket

Artikel 26.1

Artikel 27.3 andra stycket

Artikel 26.2

Artikel 27.4

Artikel 27.5

Artikel 28.1

Artikel 27 a

Artikel 28.2

Artikel 27 b

Artikel 29.1

Artikel 28.1

Artikel 29.2

Artikel 28.2

Artikel 29.3

Artikel 28.3

Artikel 29.4

Artikel 28.4

Artikel 29.5

Artikel 25.5

Artikel 32.1 d

Artikel 32.1 e

Artikel 36.2 e

(1) EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.
(2)EUT C 283, 10.8.2018, s. 19.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter (EUT L 342, 22.12.2009, s. 59).
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (EUT L 117, 5.5.2017, s. 1).
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (EUT L 117, 5.5.2017, s. 176).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/33/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om hissar och säkerhetskomponenter till hissar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 251).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (EUT L 342, 22.12.2009, s. 46).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (EUT L 198, 28.7.2017, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (EUT L 104, 8.4.2004, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 av den 5 februari 2013 om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon (EUT L 60, 2.3.2013, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadskontroll för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2.3.2013, s. 52).
(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/28/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk (EUT L 96, 29.3.2014, s. 1)
(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 146).
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 53).
(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/424 av den 9 mars 2016 om linbaneanläggningar och om upphävande av direktiv 2000/9/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 1).
(24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).
(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).
(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... av den... om ömsesidigt erkännande av varor som lagligen saluförs i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008 (EUT L ...).
(27)+EUT: Numret till dokumentet ska föras in i texten, och nummer, datum, och hänvisningen till offentliggörandet i PE-CONS 70/18 – COD 2017/0354 i fotnoten.
(28)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(29) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(30)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).
(31)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(32)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(33) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/644 av den 18 april 2018 om gränsöverskridande paketleveranstjänster (EUT L 112, 2.5.2018, s. 19).
(35) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
(36) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
(37) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 av den 9 mars 2016 om personlig skyddsutrustning och om upphävande av rådets direktiv 89/686/EEG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 51).
(38) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/426 av den 9 mars 2016 om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen och om upphävande av direktiv 2009/142/EG (EUT L 81, 31.3.2016, s. 99).
(39) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus (EGT L 162, 3.7.2000, s. 1).
(40) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).
(41) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet (EUT L 170, 30.6.2009, s. 1).
(42) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10).
(43) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (EUT L 174, 1.7.2011, s. 88).
(44) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/29/EU av den 12 juni 2013 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av pyrotekniska artiklar (EUT L 178, 28.6.2013, s. 27).
(45) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU av den 20 november 2013 om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 90).
(46) Europarlamentets och rådets direktiv 2014/29/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av enkla tryckkärl (EUT L 96, 29.3.2014, s. 45).
(47) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/30/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektromagnetisk kompatibilitet (EUT L 96, 29.3.2014, s. 79).
(48) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107).
(49) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/32/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av mätinstrument (EUT L 96, 29.3.2014, s. 149).
(50) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).
(51) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning (EUT L 96, 29.3.2014, s. 357).
(52) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG (EUT L 153, 22.5.2014, s. 62)
(53) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 27.6.2014, s. 164).
(54)+Vänligen för in numret i texten i dokumentet i PE-CONS 70/18 – COD 2017/0354.
(55)+ EUT: För in det nummer och datum som finns i dokumentet i PE-CONS 45/19 - 2017/0353(COD) i texten.
(56)+EUT: För in det nummer och datum som finns i dokumentet i PE-CONS 45/19 - 2017/0353(COD) i texten.
(57)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).
(58)Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(59)Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(60)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG (EUT L 143, 30.4.2004, s. 87).


Främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster ***I
PDF 281kWORD 86k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlaments och rådets förordning om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster (COM(2018)0238 – C8-0165/2018 – 2018/0112(COD))
P8_TA-PROV(2019)0398A8-0444/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0238),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0165/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A8‑0444/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster

P8_TC1-COD(2018)0112


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Onlinebaserade förmedlingstjänster har stor betydelse för att främja entreprenörskap och nya affärsmodeller, handel och innovation. De kan också förbättra konsumenternas välfärd och används i allt större utsträckning av både privat och offentlig sektor. De ger tillträde till nya marknader och kommersiella möjligheter så att företag kan dra nytta av den inre marknadens fördelar. Konsumenterna i unionen kan utnyttja dessa fördelar, framför allt för att de ökar utbudet av varor och tjänster och bidrar till att erbjuda konkurrenskraftiga priser online, men de medför också problem som man behöver komma till rätta med för att garantera rättssäkerheten.

(2)  Onlinebaserade förmedlingstjänster kan vara avgörande för den kommersiella framgången för de företag som använder sådana tjänster för att nå kunder. För att företagen till fullo ska kunna dra nytta av den onlinebaserade plattformsekonomin är det därför viktigt att de kan lita på de onlinebaserade förmedlingstjänster som de ingår affärsförbindelser med. Detta är viktigt framför allt eftersom den ökande förmedlingen av transaktioner via onlinebaserade förmedlingstjänster, som förstärks av starka datadrivna indirekta nätverkseffekter, leder till att sådana företagsanvändare, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, i allt högre grad blir beroende av dessa tjänster för att kunna nå konsumenterna. Med tanke på detta ökande beroende har leverantörerna av sådana förmedlingstjänster ofta en överlägsen förhandlingsposition, som gör att de i praktiken kan bete sig ensidigt på ett sätt som kan vara orättvist och kan skada företagsanvändarnas legitima intressen och indirekt även unionens konsumenters intressen. De kan till exempel ensidigt ålägga företagsanvändare metoder som starkt avviker från god affärssed eller strider mot god tro och heder. I denna förordning behandlas sådana potentiella motsättningar i den onlinebaserade plattformsekonomin.

(3)  Konsumenterna har tagit till sig användningen av onlinebaserade förmedlingstjänster. För konsumenternas bästa är det viktigt att det råder konkurrens, rättvisa villkor och transparens i ett onlinebaserat ekosystem med ansvarstagande företag. Säkerställande av transparens och förtroende för den onlinebaserade plattformsekonomin i förbindelser mellan företag skulle också indirekt kunna bidra till att konsumenternas förtroende för den onlinebaserade plattformsekonomin ökar. Direkta konsekvenser av utvecklingen av den onlinebaserade plattformsekonomin för konsumenterna behandlas dock av annan unionslagstiftning, särskilt konsumentregelverket.

(4)  På samma sätt kan sökmotorer online vara viktiga källor till internettrafik för företag som erbjuder konsumenter varor eller tjänster via webbplatser och kan därmed i hög grad påverka de kommersiella resultaten för sådana företagsanvändare av webbplatser som erbjuder sina varor eller tjänster online på den inre marknaden. I detta hänseende har den rangordning av webbplatser som görs av leverantörer av sökmotorer, inklusive de webbplatser där företagsanvändarna av webbplatser erbjuder sina varor och tjänster till konsumenterna, stor inverkan på konsumenternas val och dessa företags användare av webbplatsers kommersiella resultat. Även om det saknas ett avtalsförhållande med företagsanvändarna av webbplatser kan leverantörerna av sökmotorer därför i praktiken bete sig ensidigt på ett sätt som kan vara orättvist och kan skada företagsanvändarna av webbplatsers legitima intressen och indirekt även unionens konsumenters intressen.

(5)  Karaktären på förhållandet mellan leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändarna kan också leda till situationer där företagsanvändarna ofta har begränsade möjligheter till prövning i de fall då ensidiga åtgärder från leverantörerna av dessa tjänster ger upphov till tvister. I många fall erbjuder dessa leverantörer inte lättillgängliga och effektiva interna system för hantering av klagomål. Befintliga mekanismer för tvistlösning utanför domstol kan också vara ineffektiva av en mängd olika skäl, till exempel brist på specialiserade medlare och företagsanvändarnas rädsla för repressalier.

(6)  Onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer, liksom de ▌ transaktioner som främjas av dessa tjänster, har en inneboende gränsöverskridande potential och är i dagens ekonomi mycket viktiga för en korrekt fungerande inre marknad i unionen. De potentiellt orättvisa och skadliga affärsmetoder som vissa leverantörer av sådana tjänster tillämpar och bristen på ändamålsenliga prövningsmekanismer hindrar förverkligandet av hela den potentialen och har en negativ inverkan på den inre marknadens funktion. ▌

(7)  En uppsättning målinriktade obligatoriska bestämmelser bör fastställas på unionsnivå för att säkerställa rättvisa, förutsebara, hållbara och förtroendeskapande affärsvillkor online på den inre marknaden. I synnerhet bör företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster garanteras lämplig transparens och ändamålsenliga möjligheter till prövning i hela unionen så att gränsöverskridande näringsverksamhet inom unionen underlättas och den inre marknaden därmed kan fungera bättre och så att eventuell framväxande fragmentering inom de specifika områden som omfattas av denna förordning angrips.

(8)  ▌ Bestämmelserna bör också föreskriva lämpliga incitament för att främja rättvisa villkor och transparens, särskilt när det gäller rangordningen av företagsanvändare av webbplatser i de sökresultat som genereras av sökmotorer. Samtidigt bör bestämmelserna erkänna och skydda den viktiga innovationspotentialen i den bredare onlinebaserade plattformsekonomin och möjliggöra en sund konkurrens som leder till ett större utbud för konsumenterna. Det är lämpligt att klargöra att denna förordning inte bör påverka tillämpningen av nationell civilrätt, särskilt avtalsrätt, såsom regler om giltighet, upprättande, verkningar eller uppsägning av avtal, i den mån de nationella civilrättsliga reglerna överensstämmer med unionslagstiftningen och i den utsträckning relevanta aspekter inte omfattas av denna förordning. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa nationella lagar som förbjuder eller bestraffar ensidigt uppträdande eller otillbörliga affärsmetoder om de relevanta aspekterna inte omfattas av denna förordning.

(9)  Eftersom onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer normalt har en global räckvidd bör denna förordning tillämpas på leverantörer av sådana tjänster oavsett om de är etablerade i en medlemsstat eller utanför unionen, förutsatt att två kumulativa villkor uppfylls. För det första bör företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplatser vara etablerade i unionen. För det andra bör företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplatser genom tillhandahållandet av dessa tjänster erbjuda sina varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen för åtminstone en del av transaktionen. För att avgöra huruvida företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser erbjuder varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen är det nödvändigt att fastställa huruvida det är uppenbart att företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser riktar sin verksamhet till konsumenter som befinner sig i en eller flera medlemsstater. Detta kriterium bör tolkas i enlighet med relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol i fråga om artikel 17.1 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012(4) och artikel 6.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008(5). Sådana konsumenter bör befinna sig i unionen, men måste inte ha sin hemvist i unionen eller vara medborgare i en medlemsstat. Följaktligen bör denna förordning inte tillämpas på företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser som inte är etablerade i unionen, eller företagsanvändare eller företags användare av webbplatser som är etablerade i unionen men som i de fall då de använder onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer för att erbjuda sina varor eller tjänster uteslutande riktar sig till konsumenter som befinner sig utanför unionen eller till personer som inte är konsumenter. Dessutom bör denna förordning tillämpas oavsett vilken lag som annars skulle vara tillämplig på ett avtal.

(10)  Det finns många olika typer av relationer mellan företag och konsumenter som förmedlas online av leverantörer som driver flersidiga tjänster vilka i princip baseras på samma ekosystembyggande affärsmodell. För att dra till sig de relevanta tjänsterna bör onlinebaserade förmedlingstjänster vara definierade på ett exakt och teknikneutralt sätt. Tjänsterna bör i synnerhet utgöras av informationssamhällets tjänster, som kännetecknas av att de syftar till att främja initierandet av direkttransaktioner mellan företagsanvändare och konsumenter, oavsett om transaktionerna till slut slutförs online, på den onlineportal som drivs av leverantören av den berörda onlinebaserade förmedlingstjänsten eller av företagsanvändaren, eller offline, eller i praktiken inte slutförs, vilket innebär att det inte bör finnas något krav på ett avtalsförhållande mellan företagsanvändarna och konsumenterna för att onlinebaserade förmedlingstjänster ska omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. Det faktum i sig att en tjänst ingår som endast är av marginell karaktär bör inte ses som att syftet med en webbplats eller tjänst är att främja transaktioner i den mening som avses med onlinebaserade förmedlingstjänster. Tjänsterna bör dessutom tillhandahållas på grundval av ett avtalsförhållande ▌ mellan de leverantörer och företagsanvändare som erbjuder konsumenterna varor eller tjänster. Ett sådant avtalsförhållande bör anses föreligga när båda berörda parter uttrycker sin avsikt att förbinda sig på ett otvetydigt ▌ sätt på ett varaktigt medium, utan att det nödvändigtvis krävs ett uttryckligt skriftligt avtal.

(11)  Exemplen på onlinebaserade förmedlingstjänster som omfattas av denna förordning bör därför omfatta onlinebaserade e-marknadsplatser, även delningsplattformar där företagsanvändare är aktiva, onlinebaserade mjukvarutjänster, såsom appbutiker, och sociala medier, oberoende av vilken teknik som används för att tillhandahålla sådana tjänster. I detta avseende skulle onlinebaserade förmedlingstjänster även kunna tillhandahållas med hjälp av röststyrd teknik. Det bör inte heller vara relevant huruvida dessa transaktioner mellan företagsanvändare och konsumenter innebär någon betalning i pengar, eller om de delvis slutförs offline. Denna förordning bör dock inte tillämpas på onlinebaserade förmedlingstjänster mellan privatpersoner utan deltagande av företagsanvändare, på renodlade onlinebaserade förmedlingstjänster mellan företag som inte erbjuds konsumenter, onlineverktyg ▌ för annonsering och annonsutbyten online som inte tillhandahålls i syfte att främja initierandet av direkttransaktioner och som inte omfattar ett avtalsförhållande med konsumenter. Av samma anledning bör vare sig mjukvarutjänster för sökmotoroptimering eller tjänster som kretsar kring mjukvara för annonsblockering ingå i denna förordnings tillämpningsområde. Tekniska funktioner och gränssnitt som bara kopplar samman hårdvara och applikationer bör inte omfattas av denna förordning, eftersom de normalt inte uppfyller kraven för onlinebaserade förmedlingstjänster. Sådana funktioner eller gränssnitt kan emellertid vara direkt anslutna till eller vara underordnade vissa onlinebaserade förmedlingstjänster, och där så är fallet bör de berörda leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster omfattas av transparenskrav avseende differentierad behandling på grundval av dessa funktioner och gränssnitt. Denna förordning bör inte heller tillämpas på betaltjänster online, eftersom de inte själva uppfyller de tillämpliga kraven utan utgör genuina sidotjänster till den transaktion där varor och tjänster tillhandahålls de berörda konsumenterna.

(12)  I linje med rättspraxis från Europeiska unionens domstol och mot bakgrund av att företagsanvändarnas beroendeställning i huvudsak har iakttagits när det gäller onlinebaserade förmedlingstjänster som fungerar som en portal för konsumenter i form av fysiska personer, bör begreppet konsument, som används för att avgränsa tillämpningsområdet för denna förordning, endast anses avse fysiska personer som agerar i syften som inte omfattas av deras närings- eller yrkesverksamhet.

(13)  Med tanke på den snabba innovationstakten bör den definition av sökmotor som tillämpas i denna förordning vara teknikneutral. Definitionen bör framför allt tolkas så att den även omfattar röstbegäranden.

(14)  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster tenderar att använda förformulerade allmänna villkor, och för att ge företagsanvändare ett effektivt skydd där det behövs bör denna förordning tillämpas när de allmänna villkoren i ett avtalsförhållande, oavsett deras namn eller form, ensidigt fastställs av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster. För att bedöma om de allmänna villkoren fastställts ensidigt i det enskilda fallet bör det göras en övergripande bedömning. För den övergripande bedömningen bör den relativa storleken på de berörda parterna eller det faktum att en förhandling ägt rum, eller att vissa bestämmelser som ingår skulle ha kunnat vara föremål för sådana förhandlingar och fastställts gemensamt av leverantören och företagsanvändaren i fråga, i sig inte vara avgörande. Skyldigheten för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att göra sina allmänna villkor lättillgängliga för företagsanvändare, även i skedet innan avtal ingås inom ramen för deras affärsförbindelse, innebär dessutom att företagsanvändare inte kommer att berövas den transparens som följer av denna förordning eftersom de på något sätt kan medverka i förhandlingar.

(15)  För att säkerställa att avtalsförhållandets allmänna villkor gör det möjligt för företagsanvändare att avgöra de kommersiella villkoren för användning, avslutande och tillfälligt avbrytande av onlinebaserade förmedlingstjänster, och för att uppnå förutsebara affärsförbindelser, bör dessa allmänna villkor formuleras med ett enkelt och begripligt språk ▌. De allmänna villkoren bör inte anses vara formulerade med ett enkelt och begripligt språk om de är vaga, ospecifika eller saknar närmare bestämmelser om viktiga kommersiella frågor och därmed inte ger företagsanvändarna rimlig förutsebarhet vad gäller de viktigaste aspekterna av avtalsförhållandet. Vidare bör inte heller ett vilseledande språk anses vara enkelt och begripligt.

(16)  För att säkerställa att företagsanvändare har tillräcklig klarhet i fråga om var, och till vem, deras tjänster eller varor saluförs bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, gentemot sina företagsanvändare, säkerställa transparens vad gäller eventuella ytterligare distributionskanaler eller möjliga samverkande program som de kan komma att använda för att saluföra dessa varor och tjänster. Ytterligare kanaler och samverkande program bör tolkas teknikneutralt, men skulle bland annat kunna omfatta andra webbplatser eller applikationer eller andra onlinebaserade förmedlingstjänster som används för att saluföra de varor eller tjänster som erbjuds av företagsanvändaren.

(17)  Innehav av och kontroll över immateriella rättigheter online kan få stor ekonomisk betydelse för både leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare. För att säkerställa klarhet och transparens för företagsanvändare och uppnå ökad förståelse hos dem bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster i sina allmänna villkor inbegripa allmänna eller – om de så önskar – mer detaljerade uppgifter om eventuella övergripande konsekvenser av de allmänna villkoren för innehav av och kontroll över företagsanvändarens immateriella rättigheter. Sådana uppgifter skulle bland annat kunna omfatta uppgifter om allmän användning av logotyper, varumärken eller varumärkesnamn.

(18)  Säkerställande av transparens i de allmänna villkoren kan vara avgörande för att främja hållbara affärsförbindelser och förhindra oskäliga beteenden till skada för företagsanvändare. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör därför också säkerställa att de allmänna villkoren är lättillgängliga under alla delar av affärsförbindelsen, även för potentiella företagsanvändare i fasen innan avtalet ingås, och att varje ändring av dessa villkor meddelas de berörda företagsanvändarna på ett varaktigt medium inom en fastställd varselperiod som är rimlig och proportionell i förhållande till de särskilda omständigheterna och som är på minst 15 dagar. Proportionella längre varselperioder på mer än 15 dagar bör medges om de föreslagna ändringarna av de allmänna villkoren kräver att företagsanvändare gör tekniska eller kommersiella anpassningar för att anpassa sig till ändringen, till exempel genom att kräva att de gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster. Denna varselperiod bör inte tillämpas om, och i så fall i den mån som, den berörda företagsanvändaren på ett otvetydigt sätt avsagt sig denna rätt eller om behovet av att göra ändringen utan att iaktta varselperioden härrör från en skyldighet enligt lagar och andra författningar som gäller för tjänsteleverantören enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. Föreslagna redaktionella ändringar bör dock inte omfattas av begreppet ”ändring” så länge de inte ändrar d e allmänna villkorens innehåll eller innebörd. Kravet att meddelaföreslagna ändringar på ett varaktigt medium bör göra det möjligt för företagsanvändare att i praktiken gå igenom dessa ändringar i ett senare skede. Företagsanvändare bör ha rätt att säga upp sitt avtal inom 15 dagar efter mottagandet av ett meddelande om en ändring, såvida inte en kortare period är tillämplig på avtalet, till exempel som ett resultat av nationell civilrätt.

(19)  I allmänhet bör inlämning av nya varor eller tjänster, inbegripet mjukvaruapplikationer, till de onlinebaserade förmedlingstjänsterna betraktas som en tydlig bekräftelse, med följden att företagsanvändaren avsäger sig rätten till den varselperiod som krävs vid ändringar av de allmänna villkoren. I fall där den rimliga och proportionella varselperioden är längre än 15 dagar på grund av att ändringarna av de allmänna villkoren kräver att företagsanvändaren gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster, bör emellertid företagsanvändaren inte automatiskt anses ha avsagt sig rätten till varselperioden om vederbörande lämnar in nya varor och tjänster. Leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster bör förvänta sig att ändringar av de allmänna villkoren kommer att kräva att företagsanvändare gör betydande tekniska anpassningar om till exempel funktioner i den onlinebaserade förmedlingstjänsten som företagsanvändare hade tillgång till tas bort i sin helhet eller läggs till, eller om företagsanvändare kan behöva anpassa sina varor eller omprogrammera sina tjänster för att kunna fortsätta att använda de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(20)  För att skydda företagsanvändarna och skapa rättssäkerhet för båda sidor bör allmänna villkor som inte uppfyller kraven ▌ vara ogiltiga, dvs. anses aldrig ha existerat med ▌ verkan erga omnes och ex tunc. Detta bör dock endast avse de specifika bestämmelser i de allmänna villkoren som inte uppfyller kraven. Övriga bestämmelser bör fortsätta att gälla och vara tillämpbara, i den mån som de kan skiljas från de bestämmelser som inte uppfyller kraven. Plötsliga ändringar av befintliga allmänna villkor kan i hög grad störa företagsanvändarnas verksamhet. För att begränsa sådana negativa effekter för företagsanvändare, och för att motverka sådana beteenden, bör därför sådana ändringar som görs i strid med skyldigheten att ge en fastställd varselperiod vara ogiltiga, dvs. anses aldrig ha existerat, med verkan erga omnes och ex tunc.

(21)  För att säkerställa att företagsanvändare till fullo kan utnyttja de kommersiella möjligheter som erbjuds genom onlinebaserade förmedlingstjänster, bör leverantörer av dessa tjänster inte helt hindra sina företagsanvändare från att, som en del av sitt utbud eller sin närvaro inom de relevanta onlinebaserade förmedlingstjänsterna, visa upp sin affärsidentitet. Detta förbud mot ingripande bör dock inte tolkas som en rätt för företagsanvändare att ensidigt avgöra hur deras utbud eller närvaro ska se ut inom de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(22)  En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster kan ha legitima skäl för att besluta att begränsa, tillfälligt avbryta eller avsluta tillhandahållandet av sina tjänster ▌ till en viss företagsanvändare, även genom att ta bort enskilda varor eller tjänster för en viss företagsanvändare eller i praktiken ta bort sökresultat. Utan att det rör sig om ett tillfälligt avbrytande kan en begränsning av enskilda företagsanvändares positioner också ske exempelvis genom att deras position påverkas negativt (så kallad dimming), vilket kan innebära att de rangordnas lägre. Eftersom sådana beslut i hög grad kan påverka den berörda företagsanvändarens intressen, bör denne emellertid , innan – eller vid den tidpunkt då – begränsningen, det tillfälliga avbrytandet får verkan, ges en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium. För att minimera de negativa konsekvenserna av sådana beslut för företagsanvändare bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster också ge utrymme för klargörande av de som ledde till det beslutet inom ramen för förfarandet för hantering av klagomål, vilket kommer att hjälpa företagsanvändaren att, om möjligt, återupprätta efterlevnaden. Om leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster återkallar beslutet om begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande – till exempel på grund av att beslutet fattats på felaktiga grunder eller att den överträdelse av allmänna villkor som lett till det aktuella beslutet inte begåtts i ond tro och dessutom åtgärdats på ett tillfredsställande sätt – bör leverantören dessutom, utan onödigt dröjsmål, återetablera den berörda företagsanvändaren, inbegripet genom att tillhandhålla företagsanvändaren eventuell tillgång till personliga uppgifter eller andra uppgifter, eller båda delarna, som fanns före beslutet. Skälen bör i detta avseende redovisas på ett sådant sätt att företagsanvändarna kan avgöra om det finns utrymme att överklaga beslutet, vilket ökar företagsanvändarnas möjligheter till en effektiv prövning vid behov. ▌ I redogörelsen bör man ange ▌ skälen ▌ till beslutet, baserat på skäl som leverantören i förväg angett i sina allmänna villkor, och på ett proportionellt sätt hänvisa till de relevanta särskilda omständigheter, inbegripet anmälningar från tredje part, som föranlett beslutet. En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster bör emellertid inte vara skyldig att tillhandahålla en redogörelse för skälen för begränsningar, tillfälligt avbrytande eller avslutande om detta skulle strida mot en skyldighet enligt lagar och andra författningar. Vidare bör det inte krävas skäl om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har överträtt de tillämpliga allmänna villkoren, vilket lett till att tillhandahållandet av alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna i fråga avslutats.

(23)  Avslutande av alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna och tillhörande radering av data som tillhandahålls för användning av eller genereras via tillhandahållande av onlinebaserade förmedlingstjänster utgör en förlust av väsentlig information som skulle kunna få betydande konsekvenser för företagsanvändare och även inverka negativt på deras förmåga att på ett korrekt sätt utöva andra rättigheter som de beviljats genom denna förordning. Därför bör leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen på ett varaktigt medium, minst 30 dagar innan alla de tillhandahållna onlinebaserade förmedlingstjänsterna avslutas. Denna varselperiod bör emellertid inte tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster har en skyldighet enligt lagar och andra författningar att avsluta tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare. Varselperioden på 30 dagar bör inte heller tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster åberopar en rätt till avslutande enligt nationell lagstiftning i överensstämmelse med unionslagstiftningen som tillåter omedelbart avslutande om denne, med beaktande av samtliga omständigheter i det specifika fallet och efter att bägge parters intressen vägts mot varandra, inte rimligen kan förväntas fortsätta avtalsförhållandet till och med det överenskomna slutet eller till och med utgången av varselperioden. Slutligen bör varselperioden på 30 dagar inte heller tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster kan påvisa en upprepad överträdelse av de allmänna villkoren. De olika undantagen från varselperioden på 30 dagar kan i synnerhet uppstå i samband med olagligt eller olämpligt innehåll, säkerheten för en vara eller tjänst, förfalskning, bedrägeri, sabotageprogram, skräppost, dataintrång, andra it-säkerhetsrisker eller en varas eller tjänsts lämplighet för underåriga. För att säkerställa proportionalitet bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, när det är rimligt och tekniskt genomförbart, ta bort enbart enskilda varor eller tjänster för en företagsanvändare. Avslutande av alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna utgör den allvarligaste åtgärden.

(24)  Den rangordning av varor och tjänster som görs av onlinebaserade leverantörer av förmedlingstjänster har stor betydelse för konsumenternas val och, följaktligen, för hur företagsanvändarna lyckas med att erbjuda konsumenterna dessa varor och tjänster. Rangordning avser den relativa positionen av företagsanvändarnas erbjudanden eller den relevans som sökresultat ges såsom de presenteras, organiseras eller vidarebefordras av leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster eller av leverantörerna av sökmotorer, till följd av användningen av algoritmisk sekvensering, system för betyg eller omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kombinationer av sådana. Förutsebarhet förutsätter att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster fastställer rangordningen på ett icke godtyckligt sätt. Leverantörerna bör därför på förhand beskriva de huvudparametrar som bestämmer rangordningen, för att öka förutsebarheten för företagsanvändare, så att de bättre kan förstå hur rangordningsmekanismen fungerar och jämföra olika leverantörers rangordningspraxis. Den specifika utformningen av detta transparenskrav är viktig för företagsanvändare, eftersom den innebär att man identifierar en begränsad uppsättning parametrar som är mest relevanta bland ett potentiellt mycket större antal parametrar som har en viss inverkan på rangordningen. Denna motiverade beskrivning bör hjälpa företagsanvändare att förbättra presentationen av sina varor och tjänster, eller vissa inneboende egenskaper hos dessa varor eller tjänster. Begreppet huvudparametrar ska tolkas som att det avser alla allmänna kriterier, processer, specifika signaler som införlivats med algoritmer eller andra anpassnings- eller nedprioriteringsmekanismer som används i samband med rangordningen. ▌

(25)  Beskrivningen av de huvudparametrar som bestämmer rangordningen bör också innefatta en förklaring av företagsanvändares eventuella möjligheter att aktivt påverka rangordningen mot ersättning, samt en redogörelse för de relativa effekterna av detta. Ersättning skulle i detta sammanhang kunna avse betalningar vars huvudsyfte eller enda syfte är att förbättra rangordningen samt indirekt ersättning i form av en företagsanvändares godtagande av alla former av ytterligare skyldigheter som kan resultera i detta, såsom användning av tilläggstjänster eller premiumfunktioner. Innehållet i beskrivningen, inklusive antal och typ av huvudparametrar, kan därmed variera avsevärt beroende på den specifika berörda onlinebaserade förmedlingstjänsten, men bör ge företagsanvändarna en tillräcklig förståelse av hur rangordningsmekanismen beaktar särdragen hos de faktiska varor eller tjänster som erbjuds av företagsanvändarna samt deras relevans för konsumenter som använder den aktuella onlinebaserade förmedlingstjänsten. De indikatorer som används för att mäta kvaliteten på företagsanvändarnas varor eller tjänster, användningen av editorer och deras förmåga att påverka rangordningen av dessa varor eller tjänster, ersättningens grad av inverkan på rangordningen och inslag som inte eller endast i begränsad utsträckning rör själva varan eller tjänsten, såsom onlineerbjudandets presentationsegenskaper, skulle kunna utgöra exempel på huvudparametrar som, när de ingår i en allmän beskrivning av rangordningsmekanismen med ett enkelt och begripligt språk, bör hjälpa företagsanvändarna att få tillräcklig förståelse av hur rangordningsmekanismen fungerar.

(26)  På samma sätt kan den rangordning av webbplatser som görs av leverantörer av sökmotorer, i synnerhet de webbplatser där företag erbjuder konsumenterna sina varor och tjänster, ha stor betydelse för konsumenternas val och företagsanvändarna av webbplatsers kommersiella resultat. Leverantörer av sökmotorer bör därför tillhandahålla en beskrivning av de huvudparametrar som bestämmer rangordningen av alla indexerade webbplatser och dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar, inklusive för webbplatser som tillhör företagsanvändarna av webbplatser och andra webbplatser. Vid sidan av varornas och tjänsternas särdrag och deras relevans för konsumenterna bör denna beskrivning när det gäller sökmotorer också göra det möjligt för företags användare av webbplatser att få en adekvat förståelse av om, och i så fall hur och i vilken utsträckning, hänsyn tas till vissa särdrag i utformningen av den webbplats som används, till exempel webbplatsens optimering för visning på mobila telekommunikationsenheter. Den bör också omfatta en förklaring av de eventuella möjligheter som företagsanvändarna av webbplatser har att aktivt påverka rangordningen mot ersättning samt en förklaring av de relativa effekterna av detta. I avsaknad av ett avtalsförhållande mellan leverantörer av sökmotorer och företags användare av webbplatser bör denna beskrivning vara tillgänglig för allmänheten på en uppenbar och lättillgänglig plats i den relevanta sökmotorn. Delar av webbplatser som kräver att användarna loggar in eller registrerar sig bör inte ses som lättillgängliga och allmänt tillgängliga i detta sammanhang. För att säkerställa förutsebarhet för företagsanvändare av webbplatser bör beskrivningen också hållas uppdaterad, inklusive möjligheten att eventuella ändringar av huvudparametrarna bör göras lätta att identifiera. Förekomsten av en uppdaterad beskrivning av huvudparametrarna bör, utöver företagsanvändare av webbplatser av sökmotorn, också gynna andra användare. I vissa fall kan leverantörer av sökmotorer besluta att påverka rangordningen i ett specifikt fall eller ta bort en särskild webbplats från en rangordning, baserat på anmälningar från tredje part. Till skillnad från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan leverantörer av sökmotorer inte förväntas underrätta en företagsanvändare av webbplatser i direkt anslutning till en ändring av rangordningen eller ett borttagande på grund av en anmälan från tredje part, eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan parterna i fråga. En företagsanvändare av webbplatser bör dock kunna granska innehållet i den anmälan som har lett till ändring av rangordningen i ett särskilt fall eller till borttagande av en viss webbplats, genom att undersöka det innehåll som anmälan rör, exempelvis i en allmänt tillgänglig databas online. Detta skulle bidra till att motverka konkurrenters potentiella missbruk av anmälningar som kan leda till borttagande.

(27)  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer bör inte vara skyldiga att i detalj redovisa hur deras rangordningsmekanismer, inbegripet algoritmer, fungerar enligt denna förordning. Deras förmåga att, även i konsumenternas intresse, agera i fall där tredje parter manipulerar rangordningen i ond tro bör inte heller försämras. En allmän beskrivning av huvudparametrarna för rangordningen bör skydda dessa intressen och samtidigt ge företagsanvändare och företags användare av webbplatser tillräcklig förståelse av hur rangordningen fungerar inom ramen för deras användning av specifika onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer. För att säkerställa att denna förordnings mål uppnås får övervägande av de kommersiella intressena för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer därför under inga omständigheter leda till en vägran att redovisa huvudparametrarna för rangordningen. I detta avseende bör den beskrivning som lämnas åtminstone baseras på faktiska data om relevansen av de rangordningsparametrar som används, utan att denna förordning påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943(6).

(28)  Kommissionen bör utarbeta riktlinjer för att bistå leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och leverantörer av sökmotorer vid tillämpningen av de transparenskrav med avseende på rangordningen som fastställs i denna förordning. Detta bör bidra till att optimera det sätt på vilket de huvudparametrar som bestämmer rangordningen identifieras och presenteras för företagsanvändare och företagsanvändare av webbplatser.

(29)  Kompletterande varor och tjänster ska förstås som varor och tjänster som erbjuds konsumenten omedelbart före slutförandet av en transaktion som inleds på onlinebaserade förmedlingstjänster som ett komplement till den primära vara eller tjänst som företagsanvändaren erbjuder. Kompletterande varor och tjänster avser produkter som för sin funktion typiskt är beroende av, och direkt relaterad till, den primära varan eller tjänsten. Termen bör således utesluta varor och tjänster som enbart säljs utöver den berörda primära varan eller tjänsten, snarare än som ett komplement. Exempel på kompletterande tjänster är reparationstjänster avseende en viss vara eller finansiella produkter som försäkring vid biluthyrning som erbjuds för att komplettera en bestämd vara eller tjänst som företagsanvändaren erbjuder. Kompletterande varor kan även inbegripa varor som kompletterar en viss produkt som erbjuds av företagsanvändaren i form av en uppgradering av, eller ett verktyg för att skräddarsy, den specifika produkten. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som erbjuder varor och tjänster till konsumenter som kompletterar varor eller tjänster som säljs av en företagsanvändare via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna, bör i sina allmänna villkor ge en beskrivning av den typ av kompletterande varor och tjänster som erbjuds. Denna beskrivning bör vara tillgänglig i de allmänna villkoren oberoende av om den kompletterande varan eller tjänsten tillhandahålls av leverantören av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller av en tredje part. Beskrivningen bör vara tillräckligt uttömmande för att företagsanvändaren ska kunna förstå om en vara eller tjänst säljs som komplement till företagsanvändarens vara eller tjänst. Beskrivningen bör inte nödvändigtvis inbegripa en bestämd vara eller tjänst, utan snarare ange den typ av vara som erbjuds som komplement till företagsanvändarens primära produkt. Beskrivningen ska vidare, under alla omständigheter, ange om och på vilka villkor företagsanvändaren även tillåts att erbjuda sina egna kompletterande varor och tjänster via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(30)  När en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster själv erbjuder konsumenter vissa varor eller tjänster via sina egna onlinebaserade förmedlingstjänster, eller gör det via en företagsanvändare som leverantören kontrollerar, skulle denna leverantör kunna konkurrera direkt med andra företagsanvändare av dess onlinebaserade förmedlingstjänster som inte kontrolleras av leverantören, vilket skulle kunna ge leverantören ekonomiskt incitament och förmåga att använda sin kontroll över den onlinebaserade förmedlingstjänsten för att ge sitt eget utbud eller det som erbjuds genom en företagsanvändare som leverantören kontrollerar tekniska eller ekonomiska fördelar som leverantören skulle kunna neka konkurrerande företagsanvändare. Sådant beteende skulle kunna undergräva den rättvisa konkurrensen och begränsa utbudet för konsumenterna. I sådana situationer är det särskilt viktigt att leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster agerar på ett transparent sätt och tillhandahåller en adekvat beskrivning av och ange skäl för eventuell differentierad behandling oavsett om differentieringen avser rättsliga, kommersiella eller tekniska aspekter, till exempel funktioner som inbegriper operativsystem – som leverantören kan erbjuda med avseende på varor eller tjänster som leverantören själv erbjuder, jämfört med sådana som erbjuds av företagsanvändare. För att säkerställa proportionaliteten bör denna skyldighet gälla på den allmänna nivån av onlinebaserade förmedlingstjänster snarare än för enskilda varor eller tjänster som erbjuds via förmedlingstjänsterna.

(31)  När en leverantör av en sökmotor själv erbjuder vissa varor eller tjänster till konsumenter via sina egna sökmotorer, eller gör det via en företagsanvändare av webbplatser som leverantören kontrollerar, skulle denna leverantör kunna konkurrera direkt med andra företagsanvändare av webbplatser av dess sökmotor som inte kontrolleras av leverantören. I sådana situationer är det särskilt viktigt att leverantören av sökmotorn agerar på ett transparent sätt och tillhandahåller en beskrivning av eventuell differentierad behandling – oavsett om differentieringen avser rättsliga, kommersiella eller tekniska aspekter – som leverantören kan erbjuda med avseende på varor eller tjänster som leverantören erbjuder själv eller via en företagsanvändare av webbplatser som leverantören kontrollerar, jämfört med sådana som erbjuds av konkurrerande företagsanvändare av webbplatser. För att säkerställa proportionaliteten bör denna skyldighet gälla på den allmänna nivån av sökmotor snarare än för enskilda varor eller tjänster som erbjuds via tjänsterna i fråga.

(32)  Särskilda avtalsvillkor bör behandlas i denna förordning, i synnerhet för situationer med obalanser i förhandlingspositioner, för att säkerställa att avtalsförhållandena präglas av god tro och heder. Förutsebarhet och transparens kräver att företagsanvändare ges en verklig möjlighet att få närmare kännedom om ändringar av de allmänna villkoren, som därför inte bör införas med retroaktiv verkan, såvida de inte grundar sig på en skyldighet enligt lagar och andra författningar eller gagnar företagsanvändarna. Företagsanvändare bör dessutom erbjudas klarhet om de villkor på vilka deras avtalsförhållande med leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan sägas upp. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör säkerställa att villkoren för uppsägning under alla omständigheter är proportionella och kan tillämpas utan otillbörliga svårigheter. Slutligen bör företagsanvändare få fullständig information om eventuell tillgång för leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster efter utgången av avtalets löptid till den information som företagsanvändarna tillhandahåller eller genererar när de använder de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

(33)  Möjligheten att få tillgång till och använda data, inklusive personuppgifter, kan möjliggöra betydande värdeskapande i den onlinebaserade plattformsekonomin, både generellt och för de berörda företagsanvändarna och onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Därmed är det viktigt att leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster ger företagsanvändarna en tydlig beskrivning av räckvidd, art och villkor för tillgången till och användningen av vissa kategorier av data. Beskrivningen bör vara proportionell och kan hänvisa till allmänna åtkomstvillkor, snarare än en uttömmande identifiering av faktiska data, eller kategorier av data. Identifiering av och särskilda villkor för tillgång till vissa typer av faktiska data som kan vara mycket relevanta för företagsanvändare skulle emellertid också kunna tas med i beskrivningen. Sådana data skulle kunna omfatta betyg och omdömen från företagsanvändarna i fråga om de onlinebaserade förmedlingstjänsterna. Sammantaget bör beskrivningen göra det möjligt för företagsanvändarna att förstå om de kan använda dessa data för att öka sitt värdeskapande, inklusive genom tredje parts datatjänster. ▌

(34)  I samma anda är det viktigt för företagsanvändare att förstå huruvida leverantören delar data med tredje parter som genererats genom företagsanvändarens användning av förmedlingstjänsten. Företagsanvändare bör i synnerhet göras medvetna om eventuell delning av data med tredje parter för ändamål som inte är nödvändiga för att de onlinebaserade förmedlingstjänsterna ska fungera korrekt, till exempel om leverantören tjänar pengar på data baserat på kommersiella överväganden. För att göra det möjligt för företagsanvändare att till fullo utöva sina rättigheter att påverka sådan datadelning, bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster också uttrycka sig tydligt om alla möjligheter att inom ramen för avtalsförhållandet med företagsanvändaren välja bort datadelning.

(35)  Dessa krav bör inte ses som någon skyldighet för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att sprida eller inte sprida personuppgifter eller andra data till sina företagsanvändare. Transparensåtgärder skulle emellertid kunna bidra till ökad datadelning och, som en viktig innovations- och tillväxtkälla, stödja målet att skapa ett gemensamt dataområde i EU. Behandling av personuppgifter bör ske i enlighet med unionens rättsliga ram om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter i elektroniska kommunikationer, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(7), direktiv (EU) 2016/680(8) och direktiv 2002/58/EG(9).

(36)  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster kan i de allmänna villkoren i vissa fall inskränka företagsanvändarnas möjlighet att erbjuda konsumenter varor och tjänster enligt gynnsammare villkor via andra kanaler än via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster. I sådana fall bör de berörda leverantörerna ange skälen för detta, i synnerhet med hänvisning till de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga överväganden som ligger bakom inskränkningarna. Denna skyldighet till transparens bör dock inte tolkas som att den påverkar bedömningen av sådana inskränkningars laglighet enligt annan unionslagstiftning eller medlemsstaters lagstiftning som är förenliga med unionslagstiftning, inklusive inom områdena konkurrens och otillbörliga affärsmetoder, eller tillämpningen av sådan lagstiftning.

(37)  Företagsanvändarna, inklusive företagsanvändare vars användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna har begränsats, avbrutits eller avslutats, bör ha tillgång till omedelbara, lämpliga och effektiva möjligheter till prövning, och därför bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålla ett internt system för hantering av klagomål. Det interna systemet för hantering av klagomål bör bygga på principer om transparens och likabehandling i likvärdiga situationer och syfta till att säkerställa att en betydande andel av klagomålen kan lösas bilateralt av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och den berörda företagsanvändaren inom en rimlig tidsperiod. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster skulle kunna låta det beslut de har fattat fortsätta att gälla under tiden för klagomålet. Försök att nå en överenskommelse genom den interna processen för hantering av klagomål påverkar inte rättigheterna för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller företagsanvändare att när som helst under eller efter den interna processen för hantering av klagomål inleda rättsliga förfaranden. Dessutom bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster offentliggöra och minst en gång per år kontrollera information om hur deras interna system för hantering av klagomål fungerar och hur effektiva de är, för att hjälpa företagsanvändare att förstå vilka huvudsakliga typer av frågor som kan uppstå i samband med tillhandahållandet av olika onlinebaserade förmedlingstjänster och få grepp om möjligheten att nå en snabb och effektiv bilateral lösning.

(38)  Denna förordnings krav avseende interna system för hantering av klagomål syftar till att ge leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster en rimlig grad av flexibilitet i driften av dessa system och hanteringen av enskilda klagomål, för att minska den administrativa bördan. De interna systemen för hantering av klagomål bör också ge leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster möjlighet att, vid behov, på ett proportionellt sätt hantera eventuella försök till missbruk av dessa system från vissa företagsanvändares sida. ▌ Mot bakgrund av kostnaderna för att inrätta och driva sådana system är det lämpligt att från dessa skyldigheter undanta alla leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag, i linje med de tillämpliga bestämmelserna i kommissionens rekommendation 2003/361/EG(10). De konsolideringsregler som fastställs i den rekommendationen säkerställer att kringgående förhindras. Det undantaget bör inte påverka sådana företags rätt att på frivillig basis upprätta ett internt system för hantering av klagomål som uppfyller de kriterier som anges i denna förordning.

(39)  Ordet ”intern” (i dess respektive böjda former) bör inte tolkas som att det förhindrar en delegering av ett internt system för hantering av klagomål till en utomstående tjänsteleverantör eller annan företagsstruktur så länge den tjänsteleverantören eller andra företagsstrukturen har fullständig befogenhet och förmåga att säkerställa att det interna systemet för hantering av klagomål är i överensstämmelse med kraven i denna förordning.

(40)  Medling kan erbjuda en metod för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare att lösa tvister på ett tillfredsställande sätt utan att behöva utnyttja rättsliga förfaranden som kan vara utdragna och kostsamma. Därför bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster främja medling genom att i synnerhet ange minst två offentliga eller privata medlare som de är villiga att använda. Syftet med att ange ett minimiantal medlare är att skydda medlarnas neutralitet. Medlare som tillhandahåller sina tjänster från en plats utanför unionen bör anges endast om det kan garanteras att användningen av deras tjänster inte på något sätt innebär att de berörda företagsanvändarna berövas något rättsligt skydd som de omfattas av enligt unionslagstiftning eller medlemsstaters lagstiftning, inklusive kraven i denna förordning och tillämplig lagstiftning om skydd av personuppgifter och företagshemligheter. För att vara så tillgängliga, rättvisa och snabba, effektiva och verkningsfulla som möjligt bör dessa medlare uppfylla vissa fastställda kriterier. Det bör dock fortfarande stå leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare fritt att gemensamt ange en valfri medlare när en tvist har uppstått mellan dem. I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG(11) bör den medling som föreskrivs i denna förordning vara frivillig i den meningen att parterna själva ansvarar för förfarandet och kan inleda och avsluta det när som helst. Utan att det påverkar den frivilliga arten bör leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster i god tro undersöka begäranden om medverkan i den medling som föreskrivs i denna förordning.

(41)  Leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster bör bära en rimlig andel av de totala kostnaderna för medlingen, med beaktande av alla relevanta aspekter av det aktuella fallet. Därför bör medlaren föreslå vilken andel som är rimlig i det enskilda fallet. Mot bakgrund av kostnaderna och den administrativa bördan i samband med kravet på att ange medlare i de allmänna villkoren är det lämpligt att man undantar alla leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag från denna skyldighet, i linje med de tillämpliga bestämmelserna i rekommendation 2003/361/EG. De konsolideringsregler som fastställs i den rekommendationen säkerställer att kringgående av skyldigheten förhindras. Detta bör dock inte påverka dessa företags rätt att i sina allmänna villkor ange medlare som uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning.

(42)  Eftersom leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster alltid bör vara skyldiga att ange vilka medlare som de är villiga att använda, och eftersom de bör vara skyldiga att medverka i god tro genom varje förmedlingsförsök som görs i enlighet med den här förordningen, bör dessa skyldigheter utformas så att man undviker att företagsanvändare missbrukar systemet med medling. Företagsanvändare bör sålunda också vara skyldiga att medverka i medling i god tro. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör inte vara skyldiga att medverka i medling om en företagsanvändare väcker talan om en fråga för vilken denna företagsanvändare tidigare har inlett förfaranden för medling och medlaren i det fallet har fastställt att företagsanvändaren inte har handlat i god tro. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör inte heller vara skyldiga att medverka i medling med företagsanvändare som gjort flera misslyckade medlingsförsök. Dessa undantagssituationer bör inte begränsa företagsanvändarens möjlighet att lägga fram ett ärende för medling om medlaren fastställer att ärendet inte har någon koppling till de tidigare ärendena.

(43)  För att främja att tvister som rör tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster löses med hjälp av medling i unionen, bör kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna uppmuntra inrättandet av specialiserade medlingsorganisationer, som i dagsläget saknas. Användningen av medlare med specialkunskaper om onlinebaserade förmedlingstjänster samt om enskilda branscher där sådana tjänster tillhandahålls, bör öka båda parters förtroende för medlingsförfarandet liksom sannolikheten för att detta förfarande ska leda till ett snabbt, rättvist och tillfredsställande resultat.

(44)  Olika faktorer, som begränsade ekonomiska tillgångar, rädsla för repressalier och exklusiva bestämmelser om val av lagstiftning och forum i de allmänna villkoren, kan begränsa effektiviteten i de befintliga möjligheterna till rättslig prövning, i synnerhet de som föreskriver att företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplatser ska agera individuellt och ska kunna identifieras. För att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning bör organisationer, sammanslutningar som företräder företagsanvändare och företagsanvändare av webbplatser, liksom vissa offentliga organ som är inrättade i medlemsstater, ges möjlighet att vidta rättsliga åtgärder i nationell domstol i enlighet med nationell lagstiftning, inbegripet nationella formföreskrifter. Sådana åtgärder i nationell domstol bör syfta till att stoppa eller förhindra överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och förebygga framtida skador som kan undergräva hållbara affärsförbindelser i den onlinebaserade plattformsekonomin. För att säkerställa att sådana organisationer eller sammanslutningar utövar den rätten på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bör de uppfylla vissa kriterier. I synnerhet måste de ha inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat, vara av icke vinstdrivande art och eftersträva sina mål på ett varaktigt sätt. Dessa krav bör förhindra inrättande på ad-hoc basis av organisationer eller sammanslutningar för en specifik åtgärd eller specifika åtgärder, eller i vinstsyfte. Dessutom bör det säkerställas att tredjepartsfinansiärer inte på ett otillbörligt sätt påverkar dessa organisationers eller sammanslutningars beslutsprocesser. För att undvika intressekonflikter bör man i synnerhet förhindra att organisationer eller sammanslutningar som företräder företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser utsätts för otillbörlig påverkan från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer. Offentliggörande av all information om medlemskap och finansieringskällor bör underlätta för nationella domstolar att bedöma om dessa kriterier för att kunna komma i fråga är uppfyllda. Med beaktande av den särskilda statusen för de berörda offentliga organen i de medlemsstater där sådana organ har inrättats, bör det endast krävas att dessa specifikt har fått i uppgift, i enlighet med tillämpliga bestämmelser i nationell lagstiftning, att väcka sådan talan antingen i de berörda parternas kollektiva intresse eller mot bakgrund av allmänintresse, utan att dessa kriterier behöver tillämpas på sådana offentliga organ. Denna typ av åtgärder bör dock inte på något sätt påverka företagsanvändares och företagsanvändare av webbplatsers rätt att vidta rättsliga åtgärder på individuell basis.

(45)  Kommissionen bör underrättas om vilka organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som enligt medlemsstaterna bör vara behöriga att väcka talan enligt denna förordning. När medlemsstaterna lämnar en sådan underrättelse bör de särskilt hänvisa till de relevanta nationella bestämmelser i enlighet med vilka organisationen, sammanslutningen eller det offentliga organet inrättats och i tillämpliga fall hänvisa till det relevanta offentliga register i vilket organisationen eller sammanslutningen är registrerad. Detta ytterligare alternativ till utnämning för medlemsstaterna bör ge en viss nivå av rättssäkerhet och förutsebarhet som företagsanvändarna och företagsanvändarna av webbplatser kan förlita sig på. Samtidigt syftar det till att göra de rättsliga förfarandena effektivare och kortare, vilket förefaller lämpligt i detta sammanhang. Kommissionen bör säkerställa att det offentliggörs en förteckning över dessa organisationer, sammanslutningar och offentliga organ i Europeiska unionens officiella tidning. Upptagande på denna förteckning bör fungera som ett vederläggligt bevis på den rättskapacitet som den organisation, den sammanslutning eller det offentliga organ som väcker talan har. Om det föreligger några betänkligheter angående en utnämning bör den medlemsstat som har utnämnt en organisation, en sammanslutning eller ett offentligt organ vidta en utredning. Organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som inte har utnämnts av en medlemsstat bör ha möjlighet att väcka talan vid nationella domstolar, med förbehåll för en undersökning av rättskapaciteten i enlighet med de kriterier som anges i denna förordning.

(46)  Medlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa adekvat och ändamålsenlig efterlevnad av denna förordning. Olika efterlevnadssystem finns redan i medlemsstaterna, och bör inte vara skyldiga att inrätta nya nationella efterlevnadsorgan. Medlemsstaterna bör kunna välja att anförtro uppgiften att se till att denna förordning efterlevs åt befintliga myndigheter, inbegripet domstolar. Denna förordning bör ej innebära en skyldighet för medlemsstaterna att sörja för efterlevnadsåtgärder ex officio eller att ålägga böter.

(47)  Kommissionen bör fortlöpande övervaka tillämpningen av denna förordning i nära samarbete med medlemsstaterna. I detta sammanhang bör kommissionen sträva efter att inrätta ett brett nätverk för informationsutbyte genom att fungera som hävstång för relevanta expertorgan, kompetenscentrum samt observationscentrumet för onlineplattformsekonomin. Medlemsstaterna bör på begäran lämna all relevant information som de har i detta sammanhang till kommissionen. Slutligen bör man i detta sammanhang kunna dra nytta av den allmänna ökade transparens i affärsförbindelserna mellan företagsanvändare och leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och mellan företagsanvändare av webbplatser och sökmotorer som denna förordning syftar till att uppnå. För att fullgöra sin övervakning och översyn enligt denna förordning bör kommissionen sträva efter att samla in uppgifter från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster bör i god tro samarbeta för att, i tillämpliga fall, underlätta insamlingen av sådana uppgifter.

(48)  Uppförandekoder som utarbetas av antingen de berörda tjänsteleverantörerna eller av organisationer eller sammanslutningar som företräder dem, kan bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning och bör därför uppmuntras. Vid utarbetandet av sådana uppförandekoder, i samråd med alla berörda parter, bör hänsyn tas till de berörda sektorernas särdrag och de särskilda egenskaperna hos små och medelstora företag. Sådana uppförandekoder bör formuleras på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt.

(49)  Kommissionen bör utvärdera denna förordning med jämna mellanrum och noggrant övervaka dess effekter på den onlinebaserade plattformsekonomin, främst i syfte att fastställa behovet av ändringar mot bakgrund av relevant teknisk eller kommersiell utveckling. Denna utvärdering bör omfatta effekter för företagsanvändare som skulle kunna vara ett resultat av den allmänna användningen av exklusiva bestämmelser om val av lagstiftning och forum i de allmänna villkoren som ensidigt fastställs av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster. För att få en bred överblick över utvecklingen inom sektorn bör man inom ramen för utvärderingen ta hänsyn till medlemsstaternas och de berörda parternas erfarenheter. Den expertgrupp för observationscentrumet för onlineplattformsekonomin som inrättats i enlighet med kommissionens beslut C(2018)2393 har en nyckelroll när det gäller att tillhandahålla information inom ramen för kommissionens utvärdering av denna förordning. Kommissionen bör därför ta vederbörlig hänsyn till de yttranden och rapporter som den mottar från denna grupp. Till följd av utvärderingen bör kommissionen vidta lämpliga åtgärder. Ytterligare åtgärder, även av lagstiftningskaraktär, kan behövas om och när de bestämmelser som fastställs i denna förordning skulle visa sig vara otillräckliga för att på ett adekvat sätt åtgärda obalanser och otillbörliga affärsmetoder som fortfarande förekommer inom sektorn.

(50)  Vid tillhandahållandet av den information som krävs enligt denna förordning bör hänsyn i möjligaste mån tas till behoven för personer med funktionsnedsättning, i linje med målen för Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(12).

(51)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att säkerställa rättvisa, förutsebara, hållbara och förtroendeskapande affärsvillkor online på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(52)  Denna förordning syftar till att säkerställa ett fullständigt iakttagande av rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och till att främja tillämpningen av näringsfriheten enligt artikel 16 i stadgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Syftet med denna förordning är att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att fastställa regler för att säkerställa att företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändare av webbplatser, när det gäller sökmotorer, erbjuds ändamålsenlig transparens, rättvisa villkor och effektiva möjligheter till prövning.

2.  Denna förordning ska tillämpas på onlinebaserade förmedlingstjänster och sökmotorer som tillhandahålls, eller som någon erbjuder sig att tillhandahålla, för företagsanvändare respektive företagsanvändare av webbplatser som har sin etablerings- eller bosättningsort i unionen och som, via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer, erbjuder varor eller tjänster till konsumenter som befinner sig i unionen, utan hänsyn till vilken etablerings- eller bosättningsort leverantörerna av dessa tjänster har och oavsett vilken lag som annars skulle vara tillämplig.

3.  Denna förordning ska inte tillämpas på betaltjänster online eller på onlineverktyg för annonsering eller annonsutbyten online som inte tillhandahålls i syfte att främja initierandet av direkttransaktioner och som inte innefattar ett avtalsförhållande med konsumenter.

4.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av nationella regler som, i enlighet med unionslagstiftningen, förbjuder eller bestraffar ensidigt uppträdande eller otillbörliga affärsmetoder i den utsträckning de relevanta aspekterna inte omfattas av denna förordning. Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av nationell civilrätt, särskilt avtalsrätt, såsom regler om giltighet, upprättande, verkningar eller uppsägning av avtal, i den mån de nationella civilrättsliga reglerna överensstämmer med unionslagstiftningen och i den utsträckning de relevanta aspekterna inte omfattas av denna förordning.

5.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av unionslagstiftningen, i synnerhet unionslagstiftning som är tillämplig på områdena civilrättsligt samarbete, konkurrens, dataskydd, skydd av företagshemligheter, konsumentskydd, elektronisk handel och finansiella tjänster.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1.  företagsanvändare: en ▌ privatperson som affärs- eller yrkesmässigt, eller en juridisk person som, via onlinebaserade förmedlingstjänster erbjuder konsumenter varor eller tjänster inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet.

2.  onlinebaserade förmedlingstjänster: tjänster som uppfyller samtliga följande krav:

a)  De utgör informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535(13).

b)  De gör det möjligt för företagsanvändare att erbjuda konsumenter varor eller tjänster, i syfte att främja initieringen av direkttransaktioner mellan dessa företagsanvändare och konsumenter, oavsett var dessa transaktioner slutligen genomförs.

c)  De tillhandahålls företagsanvändare genom ett avtalsförhållande mellan ▌ leverantören av dessa tjänster och ▌ företagsanvändare ▌ som erbjuder konsumenter varor eller tjänster ▌.

3.  leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller, eller erbjuder sig att tillhandahålla, onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare.

4.  konsument: en fysisk person som agerar i syften som ligger utanför hans eller hennes närings- eller yrkesverksamhet.

5.  sökmotor: en digital tjänst som gör det möjligt för användare att mata in sökfraser för att göra sökningar på i princip alla webbplatser eller alla webbplatser på ett visst språk på grundval av en fråga om vilket ämne som helst i form av ett nyckelord, en röstbegäran, en fras eller någon annan inmatning och som returnerar resultat i vilket format som helst som innehåller information om det begärda innehållet.

6.  leverantör av sökmotor: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller, eller erbjuder sig att tillhandahålla, sökmotorer till konsumenter.

7.  företagsanvändare av webbplatser: en fysisk eller juridisk person som använder ett onlinebaserat gränssnitt, det vill säga något slags mjukvara, inbegripet en webbplats eller en del av en sådan samt applikationer, även mobilapplikationer, för att erbjuda konsumenter varor eller tjänster inom ramen för sin närings- eller yrkesverksamhet.

8.  rangordning: den relativa position som tilldelas de varor eller tjänster som erbjuds ▌ via onlinebaserade förmedlingstjänster, eller den relevans som sökresultat ges av sökmotorer, såsom dessa presenteras, organiseras eller vidarebefordras ▌ av leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster eller av leverantörer av sökmotorer, oberoende av vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller vidarebefordran.

9.  kontroll: äganderätt till eller förmåga att utöva avgörande inflytande på ett företag, i den mening som avses i artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004(14).

10.  allmänna villkor: alla bestämmelser och villkor eller specifikationer, oavsett namn eller form, som reglerar avtalsförhållandet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare och som ensidigt fastställs av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, varvid det ensidiga fastställandet bedöms på grundval av en övergripande bedömning, där den relativa storleken på de berörda parterna eller det faktum att en förhandling ägt rum eller att vissa bestämmelser som ingår kan ha varit föremål för sådana förhandlingar och fastställts gemensamt av leverantören och företagsanvändaren i fråga i sig inte är avgörande.

11.  kompletterande varor och tjänster: varor och tjänster som erbjuds konsumenten före slutförandet av en transaktion som initierats på de onlinebaserade förmedlingstjänsterna utöver och som ett komplement till den primära vara eller tjänst som företagsanvändaren erbjuder via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

12.  medling: varje strukturerat förfarande enligt definitionen i artikel 3 a i direktiv 2008/52/EG.

13.  varaktigt medium: varje verktyg som gör det möjligt för företagsanvändare att lagra information som riktas till dem personligen på ett sätt som gör att den är tillgänglig för användning i framtiden och under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som möjliggör återgivning av den lagrade informationen i oförändrat skick.

Artikel 3

Allmänna villkor

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att deras allmänna villkor

a)  har utformats med ett enkelt och begripligt språk,

b)  är lättillgängliga för företagsanvändare i alla skeden av affärsförbindelsen med leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, inklusive i skedet innan avtal ingås,

c)  anger ▌ skälen för beslut att helt eller delvis tillfälligt avbryta eller avsluta, eller tillämpa någon annan typ av begränsning på, tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster till företagsanvändare,

d)  inbegriper information om eventuella ytterligare distributionskanaler och möjliga samverkande program genom vilka leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster kan saluföra varor och tjänster som erbjuds av företagsanvändare,

e)  inbegriper allmän information om effekterna av de allmänna villkoren på företagsanvändares innehav av och kontroll över immateriella rättigheter.

2.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska på ett varaktigt medium underrätta de berörda företagsanvändarna om alla föreslagna ändringar av sina allmänna villkor.

De föreslagna ändringarna ska inte genomföras före utgången av en varselperiod som är rimlig och står i proportion till arten och omfattningen av de planerade ändringarna och till deras konsekvenser för den berörda företagsanvändaren. Varselperioden ska vara minst 15 dagar från och med den dag då leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster underrättar den berörda företagsanvändaren om de föreslagna ändringarna. Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska bevilja längre varselperioder när detta är nödvändigt för att företagsanvändare ska kunna göra tekniska eller kommersiella anpassningar för att följa ändringarna.

Den berörda företagsanvändaren ska ha rätt att säga upp avtalet med leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster innan varselperioden löper ut. En sådan uppsägning ska få verkan inom 15 dagar från mottagandet av underrättelsen enligt första stycket, såvida inte en kortare period är tillämplig på avtalet.

Den berörda företagsanvändaren får, antingen genom ett skriftligt uttalande eller en tydlig bekräftelse, avsäga sig rätten till den varselperiod som nämns i det andra stycket när som helst efter mottagandet av underrättelsen enligt första stycket.

Under varselperioden ska uppläggande av nya varor eller tjänster på den onlinebaserade förmedlingstjänsten anses utgöra en tydlig bekräftelse av att vederbörande avsäger sig rätten till varselperioden, utom i fall där den rimliga och proportionella varselperioden är längre än 15 dagar på grund av att ändringarna av de allmänna villkoren kräver att företagsanvändaren gör betydande tekniska anpassningar av sina varor eller tjänster. I sådana fall ska företagsanvändaren inte automatiskt anses ha avsagt sig rätten till varselperioden om vederbörande lämnar in nya varor och tjänster.

3.  Allmänna villkor, eller specifika bestämmelser i dessa, som inte uppfyller kraven i punkt 1 och ändringar i de allmänna villkoren som genomförs av en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster och som strider mot bestämmelserna i punkt 2 ska vara ogiltiga.

4.  Den varselperiod som anges i punkt 2 ska inte tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster

a)   omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att ändra sina allmänna villkor på ett sätt som gör det omöjligt för den att iaktta den varselperiod som anges i punkt 2 andra stycket,

b)  undantagsvis måste ändra sina allmänna villkor för att hantera en oförutsedd och överhängande fara i syfte att skydda de onlinebaserade förmedlingstjänsterna, konsumenter eller företagsanvändare mot bedrägeri, sabotageprogram, skräppost, dataintrång eller andra it-säkerhetsrisker.

5.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska säkerställa att identiteten på den företagsanvändare som tillhandahåller varorna eller tjänsterna på de onlinebaserade förmedlingstjänsterna framgår klart och tydligt.

Artikel 4

Begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande

1.  Om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster beslutar att begränsa eller tillfälligt avbryta ▌ tillhandahållandet av sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare vad avser enskilda varor eller tjänster som erbjuds av den företagsanvändaren ska leverantören, innan – eller vid den tidpunkt då – begränsningen eller det tillfälliga avbrytandet får verkan, förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium.

2.  Om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster beslutar att avsluta tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare ska leverantören minst 30 dagar innan avslutandet får verkan förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium.

3.  I fall av begränsning, tillfälligt avbrytande eller avslutande ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster ge företagsanvändaren möjlighet att klargöra fakta och omständigheter inom ramen för den interna klagomålsfunktion som avses i artikel 11. Om begränsningen, det tillfälliga avbrytandet eller avslutandet återkallas av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster ska denne utan onödigt dröjsmål återetablera företagsanvändaren, inbegripet att ge företagsanvändaren eventuell tillgång till personuppgifter eller andra data, eller båda delarna, som var ett resultat av företagsanvändarens användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna innan begränsningen, det tillfälliga avbrytandet eller avslutandet fick verkan.

4.  Varselperioden i punkt 2 ska inte tillämpas om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster

a)  omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att avsluta tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster till en viss företagsanvändare på ett sätt som gör det omöjligt för leverantören att iaktta den varselperioden, eller

b)  utövar en rätt till avslutande av tvingande skäl enligt nationell lagstiftning som överensstämmer med unionslagstiftningen,

c)  kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har överträtt de tillämpliga allmänna villkoren, vilket lett till att leverantören avslutat tillhandahållandet av alla sina onlinebaserade förmedlingstjänster.

I fall där varselperioden i punkt 2 inte är tillämplig ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster utan onödigt dröjsmål förse den berörda företagsanvändaren med en redogörelse för skälen till beslutet på ett varaktigt medium.

5.  Den redogörelse för skälen som avses i punkterna 1 och 2 och i punkt 4 andra stycket ska innehålla en hänvisning till de specifika fakta eller omständigheter – inbegripet innehållet i anmälningar från tredje part – som lett till det beslut som fattats av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, samt en hänvisning till de tillämpliga skälen för det beslut som avses i artikel 3.1 c.

En leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster är inte skyldig att tillhandahålla en redogörelse för skälen om vederbörande omfattas av en skyldighet enligt lagar och andra författningar att inte tillhandahålla specifika fakta eller omständigheter eller hänvisningen till det eller de tillämpliga skälen, eller om en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster kan visa att den berörda företagsanvändaren vid upprepade tillfällen har överträtt de tillämpliga allmänna villkoren, vilket lett till att alla de onlinebaserade förmedlingstjänsterna i fråga avslutats.

Artikel 5

Rangordning

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange de huvudparametrar som bestämmer rangordningen samt skälen för dessa huvudparametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar. ▌

2.  Leverantörer av sökmotorer ska ange huvudparametrarna, vilka som enskilt eller tillsammans är mest betydelsefulla vid bestämmandet av rangordningen samt dessa huvudparametrars relativa betydelse, genom att tillhandahålla en lättillgänglig och allmänt tillgänglig beskrivning, som är enkelt och begripligt formulerad, på sina sökmotorer. De ska hålla denna beskrivning uppdaterad.

3.  Om huvudparametrarna inbegriper möjligheten att påverka rangordningen mot någon form av direkt eller indirekt ersättning som betalas av företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser till respektive leverantör ska leverantören även beskriva dessa möjligheter och effekterna av en sådan ersättning på rangordningen i enlighet med kraven i punkterna 1 och 2.

4.  Om en leverantör av en sökmotor har ändrat rangordningen i ett visst fall eller tagit bort en viss webbplats från sökresultaten efter en anmälan från tredje part, ska leverantören göra det möjligt för företagsanvändaren av webbplatser att ta del av innehållet i anmälan.

5.  De beskrivningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska vara tillräckliga för att företagsanvändarna eller företagsanvändarna av webbplatser ska kunna inhämta adekvat kunskap om huruvida, och om så är fallet i vilken utsträckning, rangordningsmekanismen tar hänsyn till följande:

a)  Särdragen hos de varor och tjänster som erbjuds konsumenterna via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller sökmotorn.

b)  Dessa egenskapers relevans för dessa konsumenter.

c)  När det gäller sökmotorer: utformningen av den webbplats som används av företagsanvändare av webbplatser.

6.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och leverantörer av sökmotorer ska, när de uppfyller kraven i denna artikel, inte vara skyldiga att avslöja algoritmer eller annan information som med rimlig säkerhet skulle leda till möjligheter till vilseledande av konsumenterna eller skada för konsumenterna genom manipulering av sökresultat. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av direktiv (EU) 2016/943.

7.  För att göra det lättare att uppfylla kraven i denna artikel för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och leverantörer av sökmotorer samt att upprätthålla dessa krav ska kommissionen låta de krav på transparens som anges i denna artikel åtföljas av riktlinjer.

Artikel 6

Kompletterande varor och tjänster

Om kompletterande varor och tjänster, inbegripet finansiella produkter, erbjuds konsumenter via onlinebaserade förmedlingstjänster, antingen av leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster eller av tredje parter, ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster i sina allmänna villkor ge en beskrivning av typen av kompletterande varor och tjänster som erbjuds och en beskrivning av om och på vilka villkor företagsanvändaren även tillåts att erbjuda sina egna kompletterande varor och tjänster via de onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

Artikel 7

Differentierade behandling

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av all differentierade behandling som de gör, eller skulle kunna göra, avseende varor eller tjänster som erbjuds konsumenter via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster mellan, å ena sidan, antingen den leverantören själv eller av någon företagsanvändare som den leverantören kontrollerar och, å andra sidan, andra företagsanvändare. Denna beskrivning ska innehålla hänvisningar till de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga överväganden som ligger bakom denna differentierade behandling.

2.  Leverantörer av sökmotorer ska ge en beskrivning av all differentierade behandling som de gör, eller skulle kunna göra, avseende varor eller tjänster som erbjuds konsumenter via dessa sökmotorer av, å ena sidan, leverantören själv eller av någon företagsanvändare av webbplatser som leverantören kontrollerar och, å andra sidan, andra företagsanvändare av webbplatser.

3.  De beskrivningar som avses i punkterna 1 och 2 ska omfatta i synnerhet, i tillämpliga fall, all differentierade behandling genom särskilda åtgärder som vidtas av, eller genom handlingar som utförs av, leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantören av sökmotorn när behandlingen avser något av följande:

a)  Tillgång som leverantören, eller de företagsanvändare eller de företagsanvändare av webbplatser som den leverantören kontrollerar, kan ha till alla personuppgifter och/eller andra data som företagsanvändare, företagsanvändare av webbplatser eller konsumenter tillhandahåller för att användas av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller sökmotorerna eller som genereras genom tillhandahållandet av sådana tjänster.

b)  Rangordning eller andra inställningar som tillämpas av leverantören och som påverkar konsumenternas tillgång till varor eller tjänster som erbjuds via dessa onlinebaserade förmedlingstjänster av andra företagsanvändare eller genom dessa sökmotorer av andra företagsanvändare av webbplatser.

c)  All direkt eller indirekt ersättning som tas ut för användningen av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller sökmotorerna.

d)  Tillgång till, ▌ villkor för eller all direkt eller indirekt ersättning som tas ut för användningen av ▌ tjänster, funktioner eller tekniska gränssnitt som är relevanta för företagsanvändaren eller företagsanvändaren av webbplatser och som är direkt kopplade eller stödtjänster till utnyttjande av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller sökmotorerna.

Artikel 8

Särskilda avtalsvillkor

För att säkerställa att avtalsförhållandena mellan leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändare genomförs i god tro och heder ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

a)  avstå från att införa retroaktiva ändringar av de allmänna villkoren, utom när sådana krävs för att iaktta en skyldighet enligt lagar och andra författningar eller när de retroaktiva ändringarna gagnar företagsanvändarna,

b)  säkerställa att deras allmänna villkor omfattar information om de villkor på vilka företagsanvändarna kan säga upp avtalsförhållandet med leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, och

c)  i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den tekniska eller kontraktsenliga tillgång, eller avsaknad av sådan, till information som tillhandahållits eller genererats av företagsanvändaren, som de har efter utgången av löptiden för avtalet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändaren till.

Artikel 9

Tillgång till data

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor inkludera en beskrivning av den tekniska eller kontraktsenliga tillgång, eller avsaknad av sådan, som företagsanvändare har till alla personuppgifter eller andra data, eller båda delarna, som företagsanvändare eller konsumenter tillhandahåller för användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller som genereras genom tillhandahållandet av sådana tjänster.

2.  Genom den beskrivning som avses i punkt 1 ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster på ett tillfredsställande sätt informera företagsanvändare om i synnerhet följande:

a)  Huruvida leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster har tillgång till personuppgifter och/eller andra data som företagsanvändare eller konsumenter tillhandahåller för användning av dessa tjänster eller som genereras genom tillhandahållandet av dessa tjänster och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka villkor.

b)  Huruvida en företagsanvändare har tillgång till personuppgifter och/eller andra data som tillhandahålls av den företagsanvändaren i samband med företagsanvändarens användning av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna eller som generas genom tillhandahållandet av dessa tjänster till den företagsanvändaren och konsumenterna av företagsanvändarens varor eller tjänster och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka villkor.

c)  Huruvida, utöver led b, en företagsanvändare har tillgång till personuppgifter och/eller andra data, även i aggregerad form, som tillhandahålls av eller genereras genom tillhandahållandet av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna till alla företagsanvändare och deras konsumenter och, om så är fallet, till vilka kategorier av sådana data och på vilka villkor.

d)  Huruvida sådana data som avses i led a tillhandahålls tredje parter, tillsammans med, om tillhandahållandet av sådana data till tredje parter inte är nödvändigt för att de onlinebaserade förmedlingstjänsterna ska fungera korrekt, information som anger syftet med sådan datadelning, samt möjligheter för företagsanvändare att välja bort den datadelningen.

3.  Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av förordning (EU) 2016/679, direktiv (EU) 2016/680 och direktiv 2002/58/EG.

Artikel 10

Inskränkningar i fråga om möjlighet att erbjuda olika villkor på andra sätt

1.  Om leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster, vid tillhandahållandet av sina tjänster, inskränker företagsanvändares möjlighet att erbjuda samma varor och tjänster till konsumenter med differentierad behandling vid andra försäljningssätt genom dessa tjänster, ska de inkludera skälen för denna inskränkning i sina allmänna villkor och göra dessa skäl lättillgängliga för allmänheten. Dessa skäl ska inbegripa de viktigaste ekonomiska, kommersiella eller rättsliga överväganden som ligger bakom dessa inskränkningar.

2.  Den skyldighet som anges i punkt 1 ska inte påverka några förbud eller begränsningar med avseende på införandet av sådana inskränkningar som är resultatet av tillämpningen av annan unionslagstiftning eller medlemsstaters lagstiftning som är förenliga med unionslagstiftning och som leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster omfattas av.

Artikel 11

Internt system för hantering av klagomål

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska tillhandahålla ett internt system för hantering av klagomål från företagsanvändare.

Det interna systemet för hantering av klagomål ska vara lättillgängligt och kostnadsfritt för företagsanvändare och ska säkerställa hantering inom rimlig tid. Det ska bygga på principerna om transparens och likabehandling i likvärdiga situationer, och ska behandla klagomål på ett sätt som står i proportion till deras betydelse och komplexitet. Det ska göra det möjligt för företagsanvändare att lämna in klagomål direkt till den berörda leverantören i fråga om följande problem:

a)  Påstådd bristande uppfyllelse, från den leverantörens sida, av en ▌ skyldighet som fastställs i denna förordning, varvid denna bristande uppfyllelse påverkar den företagsanvändare som lämnar in klagomålet (nedan kallad klaganden) ▌.

b)  Tekniska problem som direkt rör tillhandahållandet av onlinebaserade förmedlingstjänster och som påverkar klaganden ▌.

c)  Åtgärder som vidtas av, eller beteende av, den leverantören när åtgärderna eller beteendet direkt rör tillhandahållandet av de onlinebaserade förmedlingstjänsterna och påverkar klaganden ▌.

2.  Som en del av sina interna system för hantering av klagomål ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster

a)  ta vederbörlig hänsyn till inlämnade klagomål och den uppföljning av klagomålet som kan behövas för att på lämpligt sätt åtgärda det problem som tas upp ▌,

b)  behandla klagomål snabbt och effektivt, med beaktande av betydelsen av och komplexiteten hos det aktuella problemet,

c)  underrätta klaganden om resultatet av det interna förfarandet för hantering av klagomål, på ett individualiserat sätt och enkelt och begripligt formulerat.

3.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor tillhandahålla all relevant information om tillträdet till och funktionen hos sina interna system för hantering av klagomål.

4.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska ▌ sammanställa information om funktionen hos och effektiviteten i sitt interna system för hantering av klagomål och sörja för att denna information är lättillgänglig för allmänheten. De ska minst en gång per år verifiera informationen och de ska, i fall där betydande ändringar krävs, uppdatera informationen i fråga.

Denna information ska inbegripa det sammanlagda antalet inlämnade klagomål, huvudtyperna för klagomålen, den genomsnittliga tidsperiod som behövs för att behandla klagomålen och aggregerade uppgifter om resultatet av klagomålen.

5.  Bestämmelserna i denna artikel ska inte gälla för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag i den mening som avses i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 12

Medling

1.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska i sina allmänna villkor ange två eller flera medlare som de är villiga att använda för att försöka nå en överenskommelse med företagsanvändare om lösning, utanför domstol, av eventuella tvister som uppstår mellan leverantören och företagsanvändaren i samband med tillhandahållandet av de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna, inbegripet klagomål där ingen lösning uppnåtts med hjälp av det interna system för hantering av klagomål som avses i artikel 11.

Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster får ange medlare som tillhandahåller sina medlingstjänster från en plats utanför unionen endast om det säkerställs att de berörda företagsanvändarna inte i praktiken berövas möjligheten att dra nytta av rättsliga garantier som fastställs i unionslagstiftning eller lagstiftning i medlemsstater som en följd av att medlarna tillhandahåller dessa tjänster från en plats utanför unionen.

2.  De medlare som avses i punkt 1 ska uppfylla följande krav:

a)  De är opartiska och oberoende.

b)  Deras medlingstjänster tillhandahålls till ett pris som är överkomligt för ▌ företagsanvändare som använder de berörda onlinebaserade förmedlingstjänsterna.

c)  De kan tillhandahålla sina medlingstjänster på det språk som används i de allmänna villkoren, som reglerar avtalsförhållandet mellan leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster och den berörda företagsanvändaren.

d)  De är lättillgängliga antingen fysiskt på företagsanvändarens etablerings- eller bosättningsort eller på annan plats med hjälp av kommunikationsteknik.

e)  De kan tillhandahålla sina medlingstjänster utan onödigt dröjsmål.

f)  De har en tillräcklig förståelse av allmänna affärsförbindelser mellan företag, så att de kan bidra effektivt till försöket att lösa tvisterna.

3.  Utan att det påverkar medlingens frivilliga art ska leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster och företagsanvändare ▌ i god tro medverka i alla medlingsförsök som görs ▌i enlighet med denna artikel.

4.  Leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster ska stå för en rimlig andel av de totala kostnaderna för medling i varje enskilt fall. En rimlig andel av dessa totala kostnader ska bestämmas, på grundval av ett förslag från medlaren, med beaktande av alla relevanta aspekter i det aktuella fallet, i synnerhet de grunder som var och en av parterna i tvisten har åberopat, parternas uppträdande samt storleken av och den finansiella styrkan hos parterna i förhållande till varandra. ▌

5.  Ett försök att nå en överenskommelse genom medling för tvistlösning i enlighet med denna artikel får inte påverka rättigheterna för leverantörerna av onlinebaserade förmedlingstjänster och för de berörda företagsanvändarna att inleda rättsliga förfaranden närsomhelst före, under eller efter medlingsprocessen.

6.  Om en företagsanvändare så begär ska leverantören av onlinebaserade förmedlingstjänster, före eller under medlingsförfarandet, för företagsanvändaren tillgängliggöra information om funktionen hos och effektiviteten i medling som rör dess verksamhet.

7.  Den skyldighet som fastställs i punkt 1 ska inte gälla för leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som är små företag i den mening som avses i bilagan till rekommendation 2003/361/EG.

Artikel 13

Specialiserade medlare

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att individuellt eller gemensamt inrätta en eller flera organisationer som tillhandahåller medlingstjänster och som uppfyller de krav som specificeras i artikel 12.2, för det särskilda ändamålet att underlätta lösning, utanför domstol, av tvister med företagsanvändare som uppstår i samband med tillhandahållandet av dessa tjänster, med särskilt beaktande av den gränsöverskridande karaktären hos onlinebaserade förmedlingstjänster.

Artikel 14

Rättsliga förfaranden som inleds av representativa organisationer eller sammanslutningar och av offentliga organ

1.  Organisationer och sammanslutningar som har ett legitimt intresse av att företräda företagsanvändare eller av att företräda företagsanvändare av webbplatser, samt offentliga organ som inrättats i medlemsstater, ska ha rätt att vidta rättsliga åtgärder vid behöriga nationella domstolar i unionen, i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, för att stoppa eller förbjuda eventuell bristande överensstämmelse med de relevanta kraven i denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga till.

2.  Kommissionen ska uppmuntra medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och information med andra medlemsstater på grundval av register över olagliga handlingar som har blivit föremål för förelägganden vid nationella domstolar, när sådana register har upprättats av relevanta offentliga organ eller myndigheter.

3.  Organisationer eller sammanslutningar ska ha den rätt som avses i punkt 1 endast om de ▌ uppfyller samtliga följande krav:

a)  De har inrättats på vederbörligt sätt i enlighet med lagen i en medlemsstat.

b)  De eftersträvar mål som är av kollektivt intresse för den grupp av företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser som de företräder varaktigt.

c)  De är av icke vinstdrivande art.

d)  Deras beslutsprocesser påverkas inte på otillbörligt sätt av tredjepartsfinansiärer, i synnerhet inte av leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller sökmotorer.

I detta syfte ska organisationer eller sammanslutningar fullständigt och offentligt uppge information om medlemskap och finansieringskällor.

4.  I medlemsstater där ▌ offentliga organ har inrättats ska dessa offentliga organ ha den rätt som avses i punkt 1, om de har fått i uppdrag att försvara de kollektiva intressena hos företagsanvändare eller företagsanvändare av webbplatser eller att säkerställa överensstämmelse med de krav som fastställs i denna förordning, i enlighet med den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

5.  Medlemsstaterna får utse

a)  organisationer eller sammanslutningar som är etablerade i respektive medlemsstat och som åtminstone uppfyller kraven i punkt 3, på begäran av dessa organisationer eller sammanslutningar,

b)  offentliga organ som har inrättats i respektive medlemsstat och som uppfyller kraven i punkt 4,

vilka har beviljats den rätt som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om namn och uppdrag för sådana utsedda organisationer, sammanslutningar eller offentliga organ.

6.  Kommissionen ska upprätta en förteckning över de organisationer, sammanslutningar och offentliga organ som utsetts enligt punkt 5. Den förteckningen ska ange dessa organisationers, sammanslutningars och offentliga organs uppdrag. Förteckningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Ändringar av förteckningen ska offentliggöras utan dröjsmål, och i alla händelser, ska en uppdaterad förteckning upprättas och offentliggöras var sjätte månad.

7.  Domstolarna ska acceptera den förteckning som aves i punkt 6 som ett bevis för rättskapaciteten för en organisation, sammanslutning eller ett offentligt organ, utan att det inskränker domstolens behörighet att pröva huruvida kärandens uppdrag motiverar att den väcker talan i det enskilda fallet.

8.  Om en medlemsstat eller kommissionen uttrycker betänkligheter om huruvida en organisation eller en sammanslutning uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 3 eller om huruvida ett offentligt organ uppfyller de kriterier som fastställs i punkt 4, ska den medlemsstat som utsett organisationen, sammanslutningen eller det offentliga organet i enlighet med punkt 5 utreda saken och vid behov återkalla utnämningen om ett eller flera av kriterierna inte är uppfyllda.

9.  Den rätt som avses i punkt 1 ska inte påverka företagsanvändares och företagsanvändare av webbplatsers rätt att inleda åtgärder vid behöriga nationella domstolar, i enlighet med lagen i den medlemsstat där talan väcks, vilka grundar sig på enskilda rättigheter och syftar till att motverka eventuell bristande överensstämmelse med de relevanta kraven i denna förordning som leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster eller leverantörer av sökmotorer gör sig skyldiga till.

Artikel 15

Efterlevnad

1.  Varje medlemsstat ska säkerställa att denna förordning efterlevs på ett adekvat och ändamålsenligt sätt.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om tillämpliga åtgärder vid överträdelse av denna förordning och säkerställa att de genomförs. Åtgärderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 16

Övervakning

Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna noggrant övervaka denna förordnings inverkan på förhållandena mellan onlinebaserade förmedlingstjänster och deras företagsanvändare och mellan sökmotorer och företagsanvändare av webbplatser. I detta syfte ska kommissionen samla in relevanta data för att övervaka förändringar i dessa förhållanden, bland annat genom att genomföra relevanta studier. Medlemsstaterna ska bistå kommissionen genom att på begäran tillhandahålla alla relevanta data som samlats in, också om specifika fall. Kommissionen får vid tillämpningen av denna artikel och artikel 18 försöka samla in data från leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster.

Artikel 17

Uppförandekoder

1.  Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem, jämte företagsanvändare, inbegripet små och medelstora företag och de organisationer som företräder dem, att utarbeta uppförandekoder som är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av denna förordning, med beaktande av särdragen hos de olika sektorer där onlinebaserade förmedlingstjänster tillhandahålls, samt de specifika egenskaperna hos små och medelstora företag.

2.  Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av sökmotorer samt organisationer och sammanslutningar som företräder dem att utarbeta uppförandekoder som specifikt är avsedda att bidra till en korrekt tillämpning av artikel 5.

3.  Kommissionen ska uppmuntra leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster att anta och genomföra sektorsspecifika uppförandekoder, om sådana sektorsspecifika uppförandekoder föreligger och används i stor utsträckning.

Artikel 18

Översyn

1.  Senast den … [18 månader efter den dag då denna förordning börjar tillämpas], och därefter vart tredje år, ska kommissionen utvärdera denna förordning och rapportera till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

2.  Den första utvärderingen av denna förordning ska genomföras i synnerhet i syfte att

a)   bedöma efterlevnaden, och effekterna på den onlinebaserade plattformsekonomin, av de skyldigheter som fastställs i artiklarna 3–10,

b)  bedöma verkan av och effektiviteten hos fastställda uppförandekoder när det gäller att bidra till rättvisa villkor och transparens,

c)  ytterligare undersöka de problem som beror på företagsanvändarnas beroende av onlinebaserade förmedlingstjänster och problem som uppstår på grund av att leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster använder orättvisa affärsmetoder, och närmare fastställa i vilken utsträckning dessa metoder fortfarande är utspridda,

d)  undersöka huruvida varor och tjänster som erbjuds av en företagsanvändare och varor och tjänster som erbjuds eller kontrolleras av en leverantör av onlinebaserade förmedlingstjänster konkurrerar på sunda villkor och huruvida leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster missbrukar data som de erhållit i detta avseende,

e)  bedöma effekten av denna förordning på eventuell obalans i förhållandet mellan leverantörer av operativsystem och deras företagsanvändare,

f)  bedöma huruvida förordningens tillämpningsområde, särskilt vad gäller definitionen av företagsanvändare, är ändamålsenligt utformat så att det inte uppmuntrar till falskt egenföretagande.

De första och följande utvärderingarna ska fastställa huruvida ytterligare regler, också om efterlevnad, kan krävas för att säkerställa ett rättvist, förutsebart, hållbart och förtroendeskapande företagsklimat online på den inre marknaden. Till följd av utvärderingarna ska kommissionen vidta ändamålsenliga åtgärder, som kan inbegripa lagstiftningsförslag.

3.  Medlemsstaterna ska tillhandahålla all relevant information som de har och som kommissionen kan komma att behöva för att utarbeta den rapport som avses i punkt 1.

4.  Kommissionen ska när den utvärderar denna förordning bland annat beakta de yttranden och rapporter som lagts fram av expertgruppen för observatoriet för den onlinebaserade plattformsekonomin. Den ska också i tillämpliga fall ta hänsyn till innehållet i och funktionen hos eventuella uppförandekoder som avses i artikel 17.

Artikel 19

Ikraftträdande och tillämpning

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den ska tillämpas från och med den … [tolv månader efter den dag den offentliggörs].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT L 440, 6.12.2018, s. 177.
(2) EUT C 440, 6.12.2018, s. 177.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 4.7.2008, s. 6).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
(10) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (EUT L 136, 24.5.2008, s. 3).
(12) Rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 17.9.2015, s. 1).
(14) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) ( EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).


Bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler ***I
PDF 309kWORD 99k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler (COM(2018)0185 – C8-0143/2018 – 2018/0090(COD))
P8_TA-PROV(2019)0399A8-0029/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0185),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0143/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0029/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG ▌, Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU vad gäller bättre tillsyn och modernisering av EU:s konsumentskyddsregler(2)

P8_TC1-COD(2018)0090


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) föreskrivs att unionen ska bidra till att uppnå en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som antas enligt artikel 114 i EUF-fördraget. Enligt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska en hög nivå i fråga om konsumentskydd tryggas i unionens politik.

(2)  Konsumentskyddslagstiftningen bör tillämpas på ett effektivt sätt i hela unionen. I den övergripande kontroll av ändamålsenligheten i direktiven om konsumentskydd och marknadsföring som kommissionen utförde under 2016 och 201f7 inom ramen för programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) slogs det fast att ändamålsenligheten i unionens konsumentlagstiftning äventyras på grund av en bristande medvetenhet hos både näringsidkare och konsumenter och att befintliga rättsmedel därför skulle kunna utnyttjas oftare.

(3)  Unionen har redan vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra medvetenheten bland konsumenter, näringsidkare och rättstillämpare om konsumenternas rättigheter och förbättra tillsynen av konsumenters rättigheter och rättsmedel. Det finns dock fortfarande brister ▌ i nationell lagstiftning när det gäller verkligt effektiva och proportionella påföljder för att avskräcka från och sanktionera överträdelser inom unionen, otillräckliga individuella rättsmedel för konsumenter som drabbats av överträdelser av nationell lagstiftning varigenom direktiv 2005/29/EG(5) införlivas och brister i förfarandet för förbudsföreläggande enligt direktiv 2009/22/EG(6). Översyn av förfarandet för förbudsföreläggande bör åtgärdas i ett separat instrument varigenom direktiv 2009/22/EG ändras och ersätts.

(4)  Direktiv 98/6/EG(7), 2005/29/EG och 2011/83/EU(8) innehåller krav på att medlemsstaterna ska tillhandahålla effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för hanteringen av överträdelser av de nationella bestämmelser varigenom dessa direktiv införlivas. I artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394(9) om konsumentskyddssamarbete krävs det dessutom att medlemsstaterna vidtar tillsynsåtgärder, inbegripet föreläggande av påföljder, på ett effektivt, ändamålsenligt och samordnat sätt för att se till att utbredda överträdelser eller utbredda överträdelser med en unionsdimension upphör eller förbjuds.

(5)  De aktuella nationella reglerna för påföljder varierar betydligt inom unionen. I synnerhet har inte samtliga medlemsstater säkerställt att effektiva, proportionella och avskräckande böter kan åläggas näringsidkare för utbredda överträdelser eller utbredda överträdelser med en unionsdimension. Därför bör de befintliga bestämmelserna om påföljder i direktiven 98/6/EG, 2005/29/EG och 2011/83/EU förbättras, och samtidigt bör nya regler om påföljder i direktiv 93/13/EEG(10) införas.

(6)   Det bör stå medlemsstaterna fritt att välja vilken typ av påföljder som ska åläggas och att i sin nationella lagstiftning fastställa relevanta förfaranden för åläggande av påföljder i händelse av överträdelser av de direktiv som ändras genom detta direktiv.

(7)  För att underlätta en mer konsekvent tillämpning av påföljder, särskilt vid överträdelser inom unionen, utbredda överträdelser och utbredda överträdelser med en unionsdimension som avses i förordning (EU) 2017/2394, bör det införas gemensamma icke-uttömmande och vägledande kriterier för tillämpning av påföljder. Dessa kriterier bör exempelvis inbegripa överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet och eventuell gottgörelse som näringsidkaren gett konsumenter för den skada som orsakats ▌. Upprepade överträdelser av samma förövare visar på en benägenhet att begå sådana överträdelser och är därför en mycket viktig indikator på agerandets svårighetsgrad och följaktligen behovet av att höja nivån på påföljden för att uppnå en effektivt avskräckande verkan. Den ▌ekonomiska vinst som erhållits eller förlust som undvikits till följd av överträdelsen bör beaktas om relevanta uppgifter finns tillgängliga. Andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet kan också beaktas.

(8)  Det är möjligt att dessa gemensamma icke-uttömmande och vägledande kriterier för tillämpning av påföljder inte är relevanta när det beslutas om påföljder avseende varje överträdelse, särskilt i fråga om överträdelser som inte är allvarliga. Medlemsstaterna bör också ta hänsyn till andra allmänna rättsprinciper som är tillämpliga vid åläggande av påföljder, såsom principen ne bis in idem.

(9)  I enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394 ska de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som berörs av den samordnade insatsen inom sin jurisdiktion vidta alla nödvändiga tillsynsåtgärder mot den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension för att se till att den överträdelsen upphör eller förbjuds. När så är lämpligt ska de förelägga den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension påföljder, till exempel böter eller viten. Tillsynsåtgärder ska vidtas på ett ändamålsenligt, effektivt och samordnat sätt för att säkerställa att den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension upphör eller förbjuds. De behöriga myndigheter som berörs av den samordnade insatsen ska sträva efter att vidta tillsynsåtgärder samtidigt i de medlemsstater som berörs av den överträdelsen.

(10)  För att säkerställa att medlemsstaternas myndigheter kan ålägga effektiva, proportionella och avskräckande påföljder vid utbredda överträdelser av konsumentlagstiftningen och utbredda överträdelser med en unionsdimension som är föremål för samordnad utredning och tillsyn i enlighet med förordning (EU) 2017/2394, bör böter utgöra en av påföljderna för sådana överträdelser. I syfte att säkerställa böternas avskräckande effekt bör medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning fastställa den maximala bötesnivån för sådana överträdelser till minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna. I vissa fall kan näringsidkaren även vara en grupp av företag.

(11)  Enligt artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) 2017/2394 ska vederbörlig hänsyn beroende på vad som är lämpligt tas till överträdelsens karaktär, svårhetsgrad och varaktighet när påföljder åläggs. Åläggandet av påföljder bör vara proportionellt och förenligt med unionsrätt och nationell rätt, inklusive med tillämpliga rättssäkerhetsgarantier och principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. De påföljder som beslutas bör vara lämpliga i förhållande till karaktären hos och den övergripande faktiska eller potentiella skadan av överträdelsen av unionslagstiftning som skyddar konsumenternas intressen. Befogenhet att besluta om påföljder ska utövas antingen direkt av de behöriga myndigheterna inom ramen för deras egen myndighetsutövning, eller när så är lämpligt med bistånd av andra behöriga myndigheter eller andra myndigheter, i tillämpliga fall genom att ge uppdrag åt utsedda organ, eller genom ansökan till domstolar som är behöriga att fatta det nödvändiga beslutet, inbegripet, i lämpliga fall, genom överklagande, om ansökan om att fatta det nödvändiga beslutet avslås.

(12)  När en nationell behörig myndighet i den mening som avses i förordning (EU) 2017/2394 till följd av samordningsmekanismen enligt denna förordning ålägger böter avseende den näringsidkare som är ansvarig för den utbredda överträdelsen eller den utbredda överträdelsen med en unionsdimension, bör den kunna ålägga böter på minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i alla medlemsstater som berörs av den samordnade tillsynsåtgärden.

(13)  Medlemsstaterna bör inte hindras från att behålla eller i nationell lagstiftning införa högre maximala omsättningsbaserade böter för utbredda överträdelser och utbredda överträdelser med en unionsdimension av konsumentlagstiftningen, enligt definitionen i förordning (EU) 2017/2394. Det bör även vara möjligt för medlemsstaterna att basera sådana böter på näringsidkarens sammanlagda omsättning i hela världen eller att utvidga bötesreglerna till att omfatta andra överträdelser som inte omfattas av bestämmelserna i detta direktiv, men som har samband med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2394. I fall där det inte finns tillgång till information om näringsidkarens årsomsättning bör medlemsstaterna dessutom inte hindras från att behålla eller i nationell lagstiftning införa andra bötesregler. Kravet på att böterna ska fastställas till en nivå som inte understiger 4 % av näringsidkarens omsättning bör inte tillämpas på medlemsstaternas eventuella kompletterande regler om viten, såsom dagsböter, regler om underlåtenhet att följa ett beslut, ett föreläggande, en interimistisk åtgärd, ett åtagande från näringsidkaren eller någon annan åtgärd i syfte att avbryta överträdelsen.

(14)  Direktiv 93/13/EEG bör innehålla regler om böter i syfte att öka direktivets avskräckande effekt. Det står medlemsstaterna fritt att besluta om administrativa eller rättsliga förfaranden för tillämpningen av påföljder med anledning av överträdelser av direktiv 93/13/EEG. Myndigheterna eller de nationella domstolarna kan i synnerhet ålägga påföljder när de slår fast att avtalsbestämmelser är orättvisa, även på grundval av rättsliga förfaranden som har inletts av en myndighet. Nationella domstolar eller myndigheter kan även tillämpa påföljder om näringsidkaren använder avtalsvillkor som uttryckligen definieras som orättvisa i alla omständigheter enligt nationell rätt och om näringsidkaren använder avtalsvillkor som anses vara orättvisa enligt ett slutligt bindande beslut. Medlemsstaterna kan besluta att myndigheterna även har rätt att slå fast att avtalsbestämmelser är orättvisa. Nationella domstolar eller myndigheter kan även tillämpa påföljden enligt samma beslut om att avtalsvillkor anses vara orättvisa. Medlemsstaterna bör dessutom fastställa lämpliga samordningsmekanismer för eventuella åtgärder på nationell nivå beträffande individuella rättsmedel och påföljder.

(15)  När medlemsstaterna fördelar bötesintäkter ▌bör de överväga att öka skyddet av konsumenternas allmänna intressen samt andra skyddade allmänintressen. ▌

(16)  Medlemsstaterna bör säkerställa att det finns rättsmedel för de konsumenter som skadats av otillbörliga affärsmetoder i syfte att undanröja samtliga följder av dessa otillbörliga metoder. En tydlig ram för individuella rättsmedel skulle underlätta privat verkställighet. Konsumenterna bör på ett proportionellt och ändamålsenligt sätt ha rätt till skadestånd och, i tillämpliga fall, till prissänkning eller rätt att säga upp avtalet. Medlemsstaterna bör inte hindras från att behålla eller införa rättigheter till andra rättsmedel såsom reparation eller utbyte för de konsumenter som skadats av otillbörliga affärsmetoder i syfte att säkerställa att följderna av sådan praxis undanröjs fullständigt. Medlemsstaterna bör inte hindras från att fastställa villkor för tillämpning av rättsmedel och effekterna av dessa för konsumenterna. Vid tillämpning av rättsmedel bör den otillbörliga affärsmetodens svårhetsgrad och karaktär, den skada som konsumenten har lidit och andra relevanta omständigheter, såsom försummelse eller överträdelse av avtalet från näringsidkaren sida, beaktas när så är lämpligt.

(17)  I kontrollen av ändamålsenligheten i direktiven om konsumentskydd och marknadsföring och den parallella utvärderingen av direktiv 2011/83/EU identifierades även ett antal områden där de befintliga konsumentskyddsreglerna bör moderniseras ▌. Med tanke på den kontinuerliga utvecklingen av digitala verktyg måste konsumentskyddslagstiftningen ständigt anpassas.

(18)  När leverantörer av onlinesökfunktioner ger kommersiella erbjudanden en högre rankning eller använder andra sätt för att ge dem en mer framskjuten placering i sökningar på nätet har detta en stor inverkan på konsumenterna.

(19)  Rankning avser den relativa vikten av näringsidkarnas erbjudanden eller den relevans som sökresultat ges såsom de presenteras, organiseras eller vidarebefordras av leverantörerna av sökfunktioner, även till följd av användningen av algoritmisk sekvensering, system för betyg och omdömen, visuella markeringar eller andra framhävningsverktyg eller kombinationer av sådana.

(20)  I detta avseende bör en ny bestämmelse läggas till i bilaga I till direktiv 2005/29/EG för att klargöra att metoder genom vilka en näringsidkare tillhandahåller en konsument information i form av sökresultat som svar på konsumentens sökning på internet utan att ange att det rör sig om betald reklam eller särskild betalning för att uppnå en högre rankning för produkter i sökresultaten bör vara förbjudna. Om en näringsidkare direkt eller indirekt betalar en leverantör av onlinesökfunktioner för en högre rankning av en produkt i sökresultaten bör leverantören informera kunderna om detta i en kortfattad, enkel och begriplig form. Indirekt betalning kan ha formen av en näringsidkares godtagande av alla former av ytterligare skyldigheter gentemot leverantören av onlinesökfunktioner som kan resultera i en högre rankning som specifik effekt. En indirekt betalning kan bestå av ökad provision per transaktion samt olika ersättningssystem som specifikt leder till en högre rankning. Betalning för allmänna tjänster, såsom listningsavgifter eller medlemskapsabonnemang, som avser ett stort antal olika funktioner som leverantören av onlinesökfunktionen erbjuder näringsidkaren, bör inte anses utgöra en betalning för att specifikt uppnå en högre rankning av produkter, förutsatt att sådana betalningar inte är avsedda att uppnå en högre rankning. Onlinesökfunktioner kan tillhandahållas av olika typer av e-handlare, inbegripet förmedlare, såsom e-marknadsplatser, sökmotorer och webbplatser som jämför priser.

(21)  Transparenskraven för huvudparametrarna regleras även genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… (11)(12) om främjande av rättvisa villkor och transparens för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster. Transparenskraven enligt förordning (EU) 2019/…(13)+ omfattar ett stort antal onlinebaserade förmedlingstjänster, inbegripet e-marknadsplatser, men kraven är endast tillämpliga mellan näringsidkare och onlinebaserade förmedlare. Liknande krav bör därför införas i direktiv 2005/29/EG för att säkerställa lämplig transparens gentemot konsumenterna, med undantag för leverantörer av onlinebaserade sökmotorer, som enligt förordning (EU) 2019/…++ redan är skyldiga att ange de huvudparametrar som individuellt eller tillsammans är de parametrar som främst avgör rankningen samt dessa huvudparametrars relativa betydelse, genom att tillhandahålla en lättillgänglig och allmänt tillgänglig beskrivning på ett klart och begripligt språk om dessa leverantörers onlinebaserade sökmotorer.

(22)  Näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka efter varor och tjänster, såsom resor, inkvartering och fritidsaktiviteter som erbjuds av olika näringsidkare eller av konsumenter, bör informera konsumenterna om de standardiserade huvudparametrar som avgör rankningen av de erbjudanden som presenteras för konsumenterna till följd av sökningen samt deras relativa betydelse jämfört med andra parametrar. Denna information bör vara konkret och göras tillgänglig på ett enkelt, väl synligt och direkt sätt. Parametrar som avgör rankningen avser alla allmänna kriterier, processer, specifika signaler som införlivats med algoritmer eller andra anpassnings- eller nedprioriteringsmekanismer som används i samband med rankningen.

(23)  Informationskravet beträffande huvudparametrarna för rankningen påverkar inte direktiv (EU) 2016/943(14). Näringsidkarna bör inte vara skyldiga att redovisa hur deras rankningsmekanismer fungerar i detalj, inklusive algoritmer. Näringsidkarna bör tillhandahålla en allmän beskrivning av de huvudsakliga rankningsparametrar som de använder och deras relativa betydelse jämfört med andra parametrar, men informationen måste inte presenteras på ett anpassat sätt för varje enskild sökning.

(24)  När konsumenter erbjuds produkter på e-marknadsplatser är både e-marknadsplatsen och tredjepartsleverantören delaktiga i tillhandahållandet av den förhandsinformation som krävs enligt direktiv 2011/83/EU. På grund av detta är det möjligt att konsumenter som använder e-marknadsplatsen inte förstår vem som är deras avtalspartner och hur deras rättigheter och skyldigheter påverkas.

(25)  E-marknadsplatser bör i direktiv 2011/83/EU definieras på ett liknande sätt som i förordning (EU) nr 524/2013(15) och direktiv (EU) 2016/1148(16). Definitionen bör dock uppdateras och göras mer teknikneutral för att omfatta ny teknik. Det är därför lämpligt att i stället för en ”webbplats” hänvisa till programvaran, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning i enlighet med begreppet ”onlinegränssnitt” i förordning (EU) 2017/2394 och förordning (EU) 2018/302(17).

(26)  Det bör därför anges särskilda tranparenskrav för e-marknadsplatser i direktiv 2005/29/EU och direktiv 2011/83/EU för att informera konsumenter via e-marknadsplatser om de huvudsakliga parametrar som avgör rankningen av erbjudanden, och huruvida de ingår ett avtal med en näringsidkare eller någon som inte är näringsidkare (t.ex. en annan konsument) ▌ .

(27)  E-marknadsplatser bör informera konsumenterna om huruvida den tredje part som erbjuder varor, tjänster eller digitalt innehåll är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e-marknadsplatsen. När den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet deklarerar status som icke-näringsidkare bör e-marknadsplatserna tillhandahålla ett kortfattat meddelande om att konsumenträttigheterna enligt unionens konsumentskyddslagstiftning inte är tillämpliga på det ingångna avtalet. Konsumenterna bör dessutom informeras om hur skyldigheterna enligt avtalet är uppdelade mellan den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet och leverantören av e-marknadsplatsen. Denna information bör tillhandahållas på ett tydligt och begripligt sätt och inte bara genom en hänvisning i standardvillkoren eller i ett liknande avtal. Informationskraven för e-marknadsplatser bör vara proportionella, och det bör göras en avvägning mellan en hög konsumentskyddsnivå och konkurrenskraften för e-marknadsplatser. E-marknadsplatser bör inte vara skyldiga att ange särskilda konsumenträttigheter när de informerar konsumenter om huruvida de är tillämpliga eller inte. Detta påverkar inte de konsumentinformationskrav som anges i direktiv 2011/83/EU, särskilt artikel 6.1. Den information som ska lämnas om ansvaret att säkerställa konsumenträttigheterna beror på avtalsarrangemangen mellan e‑marknadsplatsen och de berörda utomstående tredjepartsnäringsidkarna. E‑marknadsplatsen får hänvisa till att tredjepartsnäringsidkaren ensam ansvarar för att säkerställa konsumenträttigheterna eller beskriva sitt särskilda ansvar när den åtar sig ansvaret för vissa aspekter av avtalet, till exempel leverans eller utövande av ångerrätten.

(28)  I enlighet med artikel 15.1 i direktiv 2000/31/EG(18) bör e-marknadsplatser inte vara skyldiga att kontrollera tredjepartsleverantörers rättsliga status. I stället bör e-marknadsplatsen kräva att tredjepartsleverantörer av produkter på e-marknadsplatsen anger sin status som näringsidkare eller icke-näringsidkare avseende tillämpning av konsumentlagstiftningen och att de lämnar denna information till e-marknadsplatsen.

(29)  Med hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen av e-marknadsplatser och behovet av att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå bör medlemsstaterna kunna införa eller behålla särskilda ytterligare åtgärder för detta ändamål. Sådana bestämmelser bör vara proportionella och icke-diskriminerande och bör inte påverka direktiv 2003/31/EG.

(30)  Definitionerna av digitalt innehåll och digitala tjänster i direktiv 2011/83/EU bör anpassas till definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/…(19)(20). Digitalt innehåll som omfattas av direktiv (EU) 2019/…(21)+ täcker ett enda tillhandahållande, en rad enskilda tillhandahållanden eller kontinuerligt tillhandahållande över en tidsperiod. Det bör inte nödvändigtvis krävas långvarigt tillhandahållande för att det ska vara fråga om kontinuerligt tillhandahållande. När det rör sig om fall såsom strömmande via nätet av ett videoklipp bör detta betraktas som kontinuerligt tillhandahållande under en tidsperiod, oavsett den audiovisuella filens faktiska längd. Det kan därför vara svårt att göra åtskillnad mellan vissa typer av digitalt innehåll och digitala tjänster, eftersom båda kan omfatta kontinuerligt tillhandahållande från näringsidkaren under avtalets löptid ▌. Exempel på digitala tjänster är video- och ljuddelningstjänster och annan fillagring, ordbehandling eller spel som erbjuds i molntjänster, molnlagring, webbaserad e-post, sociala medier och molnapplikationer. Tjänsteleverantörens kontinuerliga engagemang berättigar tillämpningen av bestämmelserna om ångerrätt i direktiv 2011/83/EU som gör det möjligt för konsumenter att prova tjänsten och, under en 14-dagarsperiod från det att avtalet ingåtts, besluta om de vill behålla den eller inte. ▌Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium kännetecknas av att näringsidkaren genom ett enda tillhandahållande tillhandahåller konsumenten ett särskilt digitalt innehåll, t.ex. specifika musik- eller videofiler. De fortsätter att omfattas av undantaget från ångerrätten i artikel 16 m, enligt vilket konsumenten förlorar sin ångerrätt när fullgörandet av avtalet påbörjas, såsom nedladdning eller strömning av ▌innehållet, på villkor att konsumentens uttryckliga samtycke erhålls på förhand om att tillhandahållandet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut och konsumentens medgivande om att rätten därigenom går förlorad. I fall där det är tveksamt huruvida avtalet är ett avtal om tjänster eller ett avtal om digitalt innehåll som inte tillhandahålls på ett fysiskt medium, bör ångerrätten för tjänster tillämpas.

(31)  Digitalt innehåll och digitala tjänster tillhandahålls ofta på internet enligt avtal där konsumenten inte betalar ett pris utan tillhandahåller näringsidkaren personuppgifter. Direktiv 2011/83/EU tillämpas redan på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium (dvs. tillhandahållande av digitalt innehåll på internet), oavsett om konsumenten betalar ett pris i pengar eller tillhandahåller personuppgifter. I kontrast till detta tillämpas direktiv 2011/83/EU endast på tjänsteavtal, inbegripet avtal om digitala tjänster, där konsumenten betalar eller åtar sig att betala ett pris. Följaktligen tillämpas det direktivet inte på avtal om digitala tjänster där konsumenten tillhandahåller näringsidkaren personuppgifter utan att betala ett pris. Med tanke på likheterna och utbytbarheten mellan betaldigitaltjänster och digitala tjänster som tillhandahålls i utbyte mot personuppgifter bör de omfattas av samma bestämmelser enligt direktiv 2011/83/EU.

(32)  Samstämmighet bör säkerställas mellan tillämpningsområdet för direktiv 2011/83/EU och direktiv (EU) 2019…/(22) som tillämpas på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll eller digitala tjänster där konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla näringsidkaren personuppgifter.

(33)  Därför bör tillämpningsområdet för direktiv 2011/83/EU utvidgas till att även omfatta avtal där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla konsumenten en digital tjänst och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter. På ett liknande sätt som avseende avtal för tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium bör direktivet alltid tillämpas när konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla näringsidkaren personuppgifter, utom när de personuppgifter som konsumenten har tillhandahållit enbart behandlas av näringsidkaren för att tillhandahålla digitalt innehåll eller digitala tjänster, och näringsidkaren inte behandlar dessa uppgifter för något annat ändamål. All behandling av personuppgifter bör följa förordning (EU) 2016/679.

(34)  För att säkerställa fullständig anpassning till direktiv (EU) 2019…/(23), när digitalt innehåll och digitala tjänster inte tillhandahålls mot ett pris, bör direktiv 2011/83/EU inte heller tillämpas på situationer där näringsidkaren samlar in personuppgifter ▌enbart för att uppfylla de rättsliga krav som näringsidkaren omfattas av. Sådana situationer kan inbegripa fall där det enligt tillämpliga lagar krävs att konsumenten registreras i säkerhets- och identifieringssyfte ▌.

(35)  Direktiv 2011/83/EU bör inte heller tillämpas på situationer där näringsidkaren endast samlar in metadata, information som gäller konsumentens utrustning eller webbhistorik, utom när denna situation anses utgöra ett avtal enligt nationell lagstiftning. Det bör inte heller tillämpas på situationer där konsumenten, utan att ha ingått ett avtal med en näringsidkare, utsätts för reklam uteslutande i syfte att få tillgång till digitalt innehåll eller en digital tjänst. Det bör emellertid stå medlemsstaterna fritt att utvidga tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2011/83/EU till sådana situationer eller att på annat sätt reglera sådana situationer som är undantagna från tillämpningsområdet för detta direktiv.

(36)  Begreppet funktionalitet bör anses avse de sätt på vilka digitalt innehåll eller en digital tjänst kan användas. Exempelvis skulle avsaknaden eller förekomsten av tekniska begränsningar, till exempel skydd i form av förvaltning av digitala rättigheter eller regionkodning, kunna påverka möjligheten för det digitala innehållet eller den digitala tjänsten att upprätthålla alla sina funktioner på avsett vis. Begreppet driftskompatibilitet avser huruvida och i vilken utsträckning digitalt innehåll eller en digital tjänst kan fungera med maskin- eller programvara som skiljer sig från den med vilken digitalt innehåll eller digitala tjänster av samma typ normalt används. Framgångsrik funktion skulle exempelvis vara förmågan hos det digitala innehållet eller den digitala tjänsten att utbyta information med sådan annan program- eller maskinvara och att använda den information som utbyts. Begreppet driftskompatibilitet definieras i direktiv (EU) 2019/…(24).

(37)  Enligt artiklarna 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU krävs det att näringsidkaren, avseende avtal utanför fasta affärslokaler respektive distansavtal, på förhand erhåller konsumentens uttryckliga samtycke om att tillhandahållandet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut. I artikel 14.4 a föreskrivs en avtalsenlig påföljd när detta krav inte uppfylls av näringsidkaren, nämligen att konsumenten inte behöver betala för de tjänster som tillhandahållits. Kravet på att erhålla konsumentens uttryckliga samtycke är därför endast relevant för tjänster, inbegripet digitala tjänster, som tillhandahålls mot att ett pris betalas. Det är därför nödvändigt att ändra artiklarna 7.3 och 8.8 så att kravet på näringsidkare att erhålla konsumentens samtycke på förhand endast är tillämpligt på tjänsteavtal där konsumenten är betalningsskyldig.

(38)  I artikel 16 m i direktiv 2011/83/EU föreskrivs ett undantag från ångerrätten i fråga om digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om konsumenten på förhand gett sitt uttryckliga samtycke till att tillhandahållandet inleds innan ångerfristen löpt ut och medgett att ångerrätten därigenom går förlorad. I artikel 14.4 b i direktiv 2011/83/EU föreskrivs en avtalsenlig påföljd när detta krav inte uppfylls av näringsidkaren, nämligen att konsumenten inte behöver betala för det digitala innehåll som konsumerats. Kravet på att erhålla konsumentens uttryckliga samtycke och medgivande är därför endast relevant för digitalt innehåll som tillhandahålls mot att ett pris betalas. Det är därför nödvändigt att ändra artikel 16 m så att kravet på näringsidkare att erhålla konsumentens samtycke på förhand och medgivande endast är tillämpligt på avtal där konsumenten är betalningsskyldig.

(39)  I artikel 7.4 i direktiv 2005/29/EG fastställs informationskrav för ett köperbjudande avseende en produkt till ett visst pris. Dessa informationskrav gäller redan på reklamstadiet, medan det genom direktiv 2011/83/EU ställs samma och andra mer detaljerade informationskrav för det senare skedet innan avtal ingås (dvs. precis innan konsumenten ingår ett avtal). Därför kan näringsidkarna vara skyldiga att tillhandahålla samma information i reklamen (t.ex. en onlineannons på en mediewebbplats) och i skedet innan avtal ingås (t.ex. på sidorna i sina nätbutiker).

(40)  Informationskraven enligt artikel 7.4 i direktiv 2005/29/EG inbegriper information till konsumenterna om näringsidkarens hantering av reklamationer. Resultaten från kontrollen av ändamålsenligheten visar att detta är mest relevant i skedet innan avtal ingås vilket regleras i direktiv 2011/83/EU. Kravet på att tillhandahålla denna information i köperbjudanden i reklamstadiet enligt direktiv 2005/29/EG bör därför strykas.

(41)  I artikel 6.1 h i direktiv 2011/83/EU åläggs näringsidkarna att tillhandahålla konsumenterna förhandsinformation om ångerrätten, inklusive den mall för ångerblankett som finns i bilaga I B till direktivet. I artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU föreskrivs enklare krav på förhandsinformation om avtalet ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen, t.ex. per telefon, en röststyrd shoppingassistent eller sms. De obligatoriska kraven på förhandsinformation som ska tillhandahållas om eller via det särskilda medlet för distanskommunikation omfattar information om ångerrätt som avses i artikel 6.1 h. Därmed inbegriper de också tillhandahållande av den ångerblankett som finns i bilaga I B till direktivet. Det är dock omöjligt att tillhandahålla ångerblanketten när avtalet ingås genom ett medel såsom telefon eller en röststyrd shoppingassistent och det kanske inte är tekniskt möjligt att göra det på ett användarvänligt sätt genom de andra medel för distanskommunikation som omfattas av artikel 8.4. Det är därför lämpligt att undanta tillhandahållande av ångerblanketten från den information som näringsidkare måste lämna under alla omständigheter avseende eller via det särskilda medel för distanskommunikation som användes vid avtalets ingående i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU.

(42)  I artikel 16 a i direktiv 2011/83/EU föreskrivs ett undantag från ångerrätten avseende tjänsteavtal som har fullständigt utförts, såvida tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och konsumenten medgett att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet. Enligt artikel 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU, som rör näringsidkares skyldigheter i situationer där fullgörandet av avtalet påbörjats innan ångerfristen har löpt ut, krävs det endast att näringsidkaren erhåller konsumentens uttryckliga förhandssamtycke men inte konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts. För att säkerställa enhetlighet mellan de ovannämnda rättsliga bestämmelserna är det nödvändigt att i artiklarna 7.3 och 8.8 i direktiv 2011/83/EU lägga till en skyldighet för näringsidkarna att även inhämta konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts. Dessutom bör ordalydelsen i artikel 16 a anpassas till ändringarna av artiklarna 7.3 och 8.8 så att kravet på näringsidkare att erhålla samtycke på förhand endast är tillämpligt på tjänsteavtal där konsumenten är betalningsskyldig. Medlemsstaterna bör dock ges alternativet att inte tillämpa kravet att erhålla konsumentens medgivande om att ångerrätten går förlorad när tillhandahållandet har fullgjorts på tjänsteavtal där konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationer. Artikel 16 c i direktiv 2011/83/EU innehåller ett undantag från ångerrätten vid tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel. Detta undantag omfattar exempelvis tillverkning och montering av möbler som har anpassats till kundens hem när de tillhandahålls enligt ett enskilt försäljningsavtal.

(43)  Undantaget från ångerrätten enligt artikel 16 b i direktiv 2011/83/EU bör även anses vara tillämpligt på avtal om enskilda leveranser av energi som inte tillhandahålls genom energinätet, eftersom priset på sådan energi är beroende av fluktuationer på råvaru- eller energimarknaderna som inte kan kontrolleras av näringsidkaren och kan förekomma under ångerfristen.

(44)  I artikel 14.4 i direktiv 2011/83/EU anges under vilka förutsättningar, i händelse av att konsumenten utövar sin ångerrätt, konsumenten inte ska stå för kostnaderna för utförda tjänster, tillhandahållande av allmännyttiga tjänster och tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium. Om något av dessa villkor är uppfyllt, behöver konsumenten inte betala priset för den tjänst, de allmännyttiga tjänster eller det digitala innehåll som mottagits innan ångerrätten utövats. När det gäller digitalt innehåll är ett av dessa kumulativa villkor enligt artikel 14.4 b iii underlåtenhet att tillhandahålla bekräftelse på avtalet, inbegripet en bekräftelse på konsumentens uttryckliga samtycke på förhand till att fullgörandet av avtalet ska påbörjas innan ångerfristen löper ut och medgivande om att ångerrätten går förlorad till följd av detta. Detta villkor ingår dock inte bland villkoren för förlust av ångerrätten i artikel 16 m, vilket skapar osäkerhet när det gäller konsumenternas möjlighet att åberopa artikel 14.4 b iii när de två andra villkor som anges i artikel 14.4 b är uppfyllda och ångerrätten till följd av detta går förlorad enligt artikel 16 m. Det villkor som anges i artikel 14.4 b iii bör därför läggas till artikel 16 m så att konsumenterna kan utöva sin ångerrätt när villkoret inte är uppfyllt och således hävda de rättigheter som anges i artikel 14.4.

(45)  Näringsidkarna får personanpassa priset på sina erbjudanden till specifika konsumenter eller specifika grupper av konsumenter baserat på automatiserat beslutsfattande och profilering av konsumentbeteende, som ger näringsidkarna möjlighet att bedöma konsumenternas köpkraft. Konsumenterna bör därför tydligt informeras när det pris som anges har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande, så att de tar hänsyn till eventuella risker när de fattar sitt köpbeslut. Därför bör ett specifikt informationskrav läggas till i direktiv 2011/83/EU så att konsumenterna informeras när priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande. Detta informationskrav bör inte vara tillämpligt på tekniker såsom ”dynamisk prissättning” eller ”prissättning i realtid” som innebär att priset förändras på ett mycket flexibelt och snabbt sätt som svar på marknadsefterfrågan när detta inte omfattar personanpassning på grundval av automatiserat beslutsfattande. Detta informationskrav påverkar inte Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(25), som bland annat föreskriver att enskilda har rätt att invända mot automatiserat beslutsfattande, inklusive profilering.

(46)  Med tanke på den tekniska utvecklingen är det nödvändigt att stryka hänvisningen till faxnummer från förteckningen över de kommunikationsmedel som finns i artikel 6.1 c i direktiv 2011/83/EU eftersom fax sällan används och har blivit inaktuell.

(47)  Konsumenter förlitar sig i allt högre grad på konsumentrecensioner och konsumentrekommendationer när de fattar köpbeslut. När näringsidkare tillhandahåller konsumentrecensioner av produkter bör de därför informera om huruvida de har processer eller rutiner för att säkerställa att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som har köpt eller använt produkterna. Om sådana processer eller rutiner finns ska de innehålla information om hur kontrollerna utförs och ge tydlig information till konsumenter om hur recensioner behandlas, till exempel om alla recensioner, vare sig de är positiva eller negativa, läggs ut eller om dessa recensioner har sponsrats eller påverkats av en avtalsförbindelse med en näringsidkare. Det bör därför betraktas som en otillbörlig affärsmetod att vilseleda konsumenter genom användning av meddelanden enligt vilka recensioner av en produkt har lagts ut av konsumenter som faktiskt har använt eller köpt produkten när inga rimliga och proportionella åtgärder har vidtagits för att säkerställa att recensionerna verkligen härrör från sådana konsumenter. Sådana åtgärder skulle exempelvis kunna inkludera tekniska medel för att kontrollera tillförlitligheten hos den person som lägger ut en recension med begäran av information för att kontrollera att konsumenten faktiskt har köpt eller använt produkten.

(48)  Bestämmelserna om konsumentrecensioner och rekommendationer påverkar inte sedvanlig och legitim praxis att i reklam göra överdrivna påståenden eller påståenden som inte är avsedda att uppfattas i bokstavlig mening.

(49)  Det bör även vara förbjudet för näringsidkare att publicera falska konsumentrecensioner och rekommendationer, såsom ”gillanden” på sociala medier, eller genom att ge andra i uppdrag att göra detta för att göra reklam för sina produkter, samt att manipulera konsumentrecensioner och rekommendationer, exempelvis genom att endast publicera positiva recensioner och radera negativa recensioner. Sådant kan även förekomma genom extrapolering av rekommendationer från sociala medier när en användares positiva interaktion med visst onlineinnehåll kopplas eller överförs till ett annat, men relaterat innehåll, vilket skapar ett intryck av att användaren även har en positiv inställning till det relaterade innehållet.

(50)  Det bör vara förbjudet för näringsidkare att till konsumenterna vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang som de har förvärvat genom användning av programvara såsom ”bottar”, vilken ger näringsidkarna möjlighet att köpa biljetter utöver de tekniska begränsningar som tillämpas av den primära biljettförsäljaren eller att kringgå andra tekniska medel som den primära försäljaren har infört för att säkerställa att biljetterna finns tillgängliga för alla. Detta specifika förbud påverkar inte eventuella andra nationella åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att skydda konsumenternas legitima intressen, säkra sin kulturpolitik och ge allmän tillgång till kultur- och idrottsevenemang, exempelvis att reglera vidareförsäljningspriser på biljetter.

(51)  I artikel 16 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras näringsfriheten i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis. Marknadsföring i alla medlemsstater av varor som att de är identiska när de i själva verket har en helt annan sammansättning eller andra egenskaper kan emellertid vilseleda konsumenterna och medföra att de fattar ett affärsbeslut som de annars inte skulle ha fattat.

(52)  En sådan praxis kan därför anses strida mot direktiv 2005/29/EG på grundval av en bedömning från fall till fall av relevanta delar. För att underlätta för medlemsstaternas konsument- och livsmedelsmyndigheter att tillämpa den befintliga lagstiftningen tillhandahölls vägledning om tillämpningen av unionens nuvarande regler på situationer med kvalitetsskillnader mellan livsmedel ▌i kommissionens tillkännagivande av den 26 september 2017, Tillämpningen av EU:s livsmedels- och konsumentskyddslagstiftning på produkter med kvalitetsskillnader – Det specifika fallet livsmedel.(26) I detta sammanhang har kommissionens gemensamma forskningscentrum lagt fram en gemensam metod för jämförande undersökningar av livsmedel ▌(27).

(53)  Erfarenheterna från tillsynen har visat att det kan vara oklart för konsumenter, näringsidkare och nationella behöriga myndigheter vilka affärsmetoder som kan strida mot direktiv 2005/29/EG när det saknas en uttrycklig bestämmelse. Därför bör direktiv 2005/29/EG ändras för att säkerställa rättssäkerhet för både näringsidkare och tillsynsmyndigheter genom att uttryckligen omfatta marknadsföring av en vara som att den är identisk med en vara som marknadsförs i ▌andra medlemsstater, även om varan har avsevärt olika sammansättning eller egenskaper. De behöriga myndigheterna bör bedöma och hantera sådan praxis från fall till fall i enlighet med bestämmelserna i direktivet. Vid sin bedömning bör den behöriga myndigheten ta hänsyn till huruvida en sådan åtskillnad lätt kan identifieras av konsumenterna, en näringsidkares rätt att anpassa varor av samma märke till olika geografiska marknader på grund av berättigade och objektiva faktorer, såsom nationell lagstiftning, tillgång till råvaror eller beroende på säsong ▌eller frivilliga strategier som syftar till att förbättra tillgången till hälsosamma och näringsriktiga livsmedel samt näringsidkarnas rätt att erbjuda varor av samma märke i förpackningar med olika vikt eller volym på olika geografiska marknader. De behöriga myndigheterna bör bedöma huruvida konsumenterna lätt kan identifiera en sådan differentiering genom att undersöka tillgången till information och dess lämplighet. Det är viktigt att konsumenterna informeras om differentiering av varor på grund av berättigade och objektiva faktorer. Det bör stå näringsidkarna fritt att tillhandahålla sådana uppgifter på olika sätt som ger konsumenterna tillgång till den nödvändiga informationen. Generellt bör näringsidkarna helst välja alternativ till att tillhandahålla sådan information i varornas märkning. Unionens relevanta sektorsregler och regler för varors fria rörlighet bör följas.

(54)  Försäljning utanför fasta affärslokaler utgör visserligen en berättigad och väletablerad försäljningskanal, t.ex. försäljning i näringsidkarens fasta affärslokaler och distansförsäljning, men vissa särskilt aggressiva och vilseledande marknadsförings- eller försäljningsmetoder i samband med besök i konsumentens hem ▌eller ▌under utflykter enligt artikel 2.8 i direktiv 2011/83/EU kan utsätta konsumenterna för påtryckningar att köpa varor eller tjänster som de annars inte skulle köpa och/eller inköp till mycket höga priser som ofta betalas omedelbart. Sådan praxis riktar sig ofta mot äldre personer eller andra utsatta konsumenter. Vissa medlemsstater anser att dessa metoder inte är önskvärda och bedömer att det är nödvändigt att begränsa vissa former och aspekter av försäljning utanför fasta affärslokaler i den mening som avses i direktiv 2011/83/EU, såsom aggressiv och vilseledande marknadsföring eller försäljning av en produkt i samband med ett icke begärt besök i konsumentens hem eller ▌utflykter. När sådana begränsningar görs på andra grunder än konsumentskydd, såsom allmän ordning eller respekten för konsumenternas privatliv som skyddas genom artikel 7 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, faller de utanför tillämpningsområdet för direktiv 2005/29/EG.

(55)  I enlighet med subsidiaritetsprincipen och för att underlätta verkställighet bör det därför förtydligas att direktiv 2005/29/EG inte påverkar medlemsstaternas frihet att anta nationella bestämmelser för att ytterligare skydda konsumenternas legitima intressen mot otillbörliga affärsmetoder i samband med näringsidkares icke begärda besök i deras privatbostad i syfte att erbjuda eller sälja produkter eller utflykter som anordnas av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter när sådana bestämmelser är berättigade med hänsyn till konsumentskyddet. Sådana bestämmelser bör vara proportionella och icke-diskriminerande och bör inte förbjuda dessa försäljningskanaler som sådana. De nationella bestämmelser som antas av medlemsstaterna kan exempelvis föreskriva vilken tid på dagen besök i konsumenternas hem utan deras uttryckliga begäran inte är tillåtna eller förbud mot sådana besök när konsumenterna på ett synligt sätt anger att de inte godtar sådana besök, eller föreskriva betalningsrutiner. Sådana bestämmelser kan dessutom föreskriva mer skyddande regler på de områden som är harmoniserade genom direktiv 2011/83/EU. Direktiv 2011/83/EU bör därför ändras för att ge medlemsstaterna möjlighet att anta nationella åtgärder för att föreskriva en längre ångerfrist och avvika från specifika undantag från ångerrätten. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att underrätta kommissionen om alla nationella bestämmelser som antagits i detta avseende så att kommissionen kan göra denna information tillgänglig för alla berörda parter och övervaka huruvida dessa rättsakter är proportionella och lagenliga.

(56)  När det gäller aggressiva och vilseledande affärsmetoder i samband med evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens lokaler påverkar direktiv 2005/29/EG inte eventuella etableringsvillkor eller tillståndssystem som medlemsstaterna kan införa för näringsidkare. Direktiv 2005/29/EG påverkar inte heller nationell avtalsrättslig lagstiftning, särskilt inte regler om avtals giltighet, ingående eller verkan. Aggressiva och vilseledande affärsmetoder i samband med evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens lokaler kan förbjudas på grundval av en bedömning från fall till fall i enlighet med artiklarna 5–9 i direktiv 2005/29/EG. Bilaga I till direktiv 2005/29/EG innehåller dessutom ett allmänt förbud mot metoder där näringsidkaren ger intryck av att inte handla inom yrkets ramar, och metoder som ger intryck av att konsumenten inte kan lämna platsen innan ett avtal har utarbetats. Kommissionen bör bedöma huruvida de gällande reglerna ger en lämplig skyddsnivå för konsumenterna och tillhandahåller verktyg för medlemsstaterna att effektivt hantera sådana metoder.

(57)  Detta direktiv bör därför inte påverka nationell lagstiftning på avtalsrättens område i fråga om avtalsrättsliga aspekter som inte regleras av detta direktiv. Därför bör detta direktiv inte påverka nationell lagstiftning som reglerar exempelvis ett avtals ingående eller giltighet i fall såsom bristande samtycke eller otillåten kommersiell verksamhet.

(58)  För att säkerställa att medborgarna har tillgång till uppdaterad information om sina rättigheter och rättsmedel enligt unionens konsumentlagstiftning bör den kontaktpunkt på nätet som kommissionen ska inrätta så långt som möjligt vara användarvänlig, vara möjlig att nå via mobiltelefon, vara lättillgänglig och kunna användas av alla, inbegripet personer med funktionsnedsättning (”design för alla”).

(59)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(28) av den 28 september 2011, har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(60)  Eftersom målen för detta direktiv om bättre tillsyn och modernisering av konsumentskyddslagstiftningen inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av problemets unionsomfattande art, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2005/29/EG

Direktiv 2005/29/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 2 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

a)  Led c ska ersättas med följande:"

”c) produkt: alla typer av varor och tjänster, även fast egendom, digitala tjänster och digitalt innehåll samt rättigheter och skyldigheter.”

"

b)  Följande led ska läggas till:"

”m) rankning: den relativa vikten av näringsidkarnas produkter såsom de presenteras, organiseras eller kommuniceras av näringsidkaren, oberoende av vilka tekniska medel som används för sådan presentation, organisation eller kommunikation.

   n) e-marknadsplats: en tjänst som ger konsumenterna möjlighet att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter med användning av programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning.”

"

2.  I artikel 3 ska punkterna 5 och 6 ersättas med följande: ▌"

”5. Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att anta bestämmelser för att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem ▌eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. ▌Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.

6.   Medlemsstaterna ska till kommissionen utan dröjsmål anmäla eventuella nationella bestämmelser som tillämpas på grundval av punkt 5 samt eventuella ändringar. Kommissionen ska göra denna information lättillgänglig för konsumenter och näringsidkare på en särskild webbplats.

"

3.  I artikel 6.2 ska ▌följande led läggas till:"

c) All marknadsföring av en vara i en medlemsstat som att den är identisk med en vara som marknadsförs i ▌andra medlemsstater, även om denna vara har avsevärt olika sammansättning eller egenskaper, om detta inte är motiverat av berättigade och objektiva faktorer.”

"

4.   ▌ Artikel 7 ▌ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)  Led d ska ersättas med följande:"

d) Närmare villkor för betalning, leverans och fullgörande, om de avviker från de krav god yrkessed innebär.

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

”f) För produkter som erbjuds på en e-marknadsplats, huruvida den tredje part som erbjuder produkterna är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e-marknadsplatsen.”

"

”b)  Följande punkt ska införas:"

”4a När konsumenterna ges möjlighet att söka efter produkter som erbjuds av olika näringsidkare eller av konsumenter på grundval av en sökning i form av ett nyckelord, en fras eller annan indata, oavsett om transaktionen ingås, ska allmän information som tillhandahålls i ett särskilt avsnitt av onlinegränssnittet och är direkt och enkelt tillgänglig från den sida där sökresultaten presenteras om de huvudparametrar som avgör rankningen av de produkter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen och dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar betraktas som väsentlig. Denna punkt är inte tillämplig på leverantörer av onlinesökmotorer enligt definitionen i förordning (EU) 2019/…*(29).

__________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… (EUT …).”

"

c)  Följande punkt ska läggas till:"

”6. När en näringsidkare tillhandahåller konsumentrecensioner av produkter ska information om huruvida näringsidkaren säkerställer att de publicerade recensionerna härrör från konsumenter som har köpt eller använt produkterna betraktas som väsentlig.”

"

5.  Följande artikel ▌ ska införas:"

”Artikel 11a

Rättsmedel

1.  ▌Konsumenter som utsätts för otillbörliga affärsmetoder ska ha tillgång till proportionella och ändamålsenliga rättsmedel, inbegripet skadestånd för den skada som konsumenten har lidit, och, i förekommande fall, prissänkning eller rätt att säga upp avtalet. Medlemsstaterna får fastställa villkoren för tillämpningen av dessa rättsmedel och deras effekt. Medlemsstaterna får i tillämpliga fall ta hänsyn till den otillbörliga affärsmetodens svårhetsgrad och karaktär, den skada konsumenten har lidit samt andra relevanta omständigheter.

2.  Dessa rättsmedel ska inte påverka tillämpningen av andra rättsmedel som finns tillgängliga för konsumenterna enligt unionens lagstiftning eller nationell lagstiftning.”

"

6.  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

”Artikel 13

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna. Utan att det påverkar den förordningen får medlemsstaterna, av nationella konstitutionella skäl, begränsa åläggandet av böter till

   a) överträdelser av artiklarna 6, 7, 8 och 9 samt bilaga I, och
   b) näringsidkares fortsatta användning av en affärsmetod som den nationella behöriga myndigheten eller domstolen anser vara otillbörlig, när överträdelsen inte omfattas av led a.

4.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 3, men information om näringsidkarens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

7.  ▌ Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)  Följande punkt ska införas:"

”11a. Tillhandahålla sökresultat som svar på konsumentens sökning på internet utan att ange att det rör sig om betald reklam eller särskild betalning för att uppnå en högre rankning för produkter i sökresultaten.”

"

b)  Följande punkter ska läggas till:"

”23a. Till konsumenter vidaresälja biljetter till kultur- och idrottsevenemang om näringsidkaren har förvärvat dem genom användning av automatiserade medel för att kringgå eventuella begränsningar av antalet biljetter som en person kan köpa eller eventuella andra regler som är tillämpliga på biljettköp.

23b.  Uppge att recensioner av en produkt har lagts ut av konsumenter som faktiskt har använt eller köpt produkten utan att vidta rimliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att recensionerna härrör från sådana konsumenter.

23c.  Lägga ut eller ge en annan juridisk eller fysisk person i uppdrag att lägga ut falska konsumentrecensioner eller rekommendationer, eller ge en vilseledande bild av konsumentrecensioner eller rekommendationer på sociala medier för att göra reklam för produkter.”

"

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2011/83/EU

Direktiv 2011/83/EU ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  Led 3 ska ersättas med följande:"

”3. varor: varor enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/….*(30).

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… (EUT C…).”

"

b)  Följande led ▌ska införas:"

”4a. personuppgifter: personuppgifter enligt definitionen i led 1 i artikel 4 ▌i förordning (EU) 2016/679.”

"

c)   Leden 5 och 6 ska ersättas med följande:"

5. köpeavtal: varje avtal där näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till varan till konsumenten, inbegripet avtal där avtalsföremålet är både varor och tjänster.

   6. tjänsteavtal: varje avtal som inte är ett köpeavtal, där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en tjänst, inbegripet en digital tjänst, till konsumenten ▌.

"

d)  Led 11 ska ersättas med följande:"

”11. digitalt innehåll: digitalt innehåll enligt definitionen i artikel 2 led 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/…*(31).”

__________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … (EUT C…).”

"

e)  Följande led ska läggas till:"

” ▌ 16. digital tjänst: en digital tjänst enligt definitionen i artikel 2 led 2 i direktiv (EU) 2019/…(32)+.

   17. e-marknadsplats: en tjänst ▌som gör det möjligt för konsumenter att ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter med användning av programvara, inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en applikation, som administreras av en näringsidkare eller för dennas räkning.
   18. leverantör av e-marknadsplats: en tjänsteleverantör som tillhandahåller en e‑marknadsplats till konsumenter.

   19. kompatibilitet: kompatibilitet enligt definitionen i artikel 2 led10 i direktiv (EU) 2019/…(33).
   20. funktionalitet: funktionalitet enligt definitionen i artikel 2 led 11 i direktiv (EU) 2019/…+.
   21. driftskompatibilitet: driftskompatibilitet enligt definitionen i artikel 2 led 12 i direktiv (EU) 2019/…+.”

"

2.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Detta direktiv ska tillämpas på alla avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument enligt de villkor och i den omfattning som anges i bestämmelserna i direktivet, där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för detta. Det ska tillämpas på avtal om leverans av vatten, gas, el eller fjärrvärme, inklusive från offentliga leverantörer, till den del som dessa försörjningstjänster tillhandahålls på avtalsrättslig grund.”

"

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Detta direktiv ska också vara tillämpligt när näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att till konsumenten tillhandahålla digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium eller en digital tjänst, och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter till näringsidkaren, utom när de personuppgifter som konsumenten tillhandahåller uteslutande behandlas av näringsidkaren i syfte att tillhandahålla det digitala innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium eller den digitala tjänsten i enlighet med detta direktiv eller i syfte att näringsidkaren ska uppfylla de rättsliga krav som denna omfattas av, och näringsidkaren inte behandlar dessa uppgifter för något annat ändamål.”

"

c)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)  Led k ska ersättas med följande:"

”k) om passagerartransporttjänster, med undantag för artiklarna 8.2, 19, 21 och 22,”

"

ii)  Följande led ska läggas till:"

”n) om alla varor som säljs exekutivt eller på annat sätt tvångsvis med stöd av lag.”

"

3.  I ▌artikel 5 ska punkt 1 ändras på följande sätt:

a)  Led e ska ersättas med följande:"

”e) Förutom uppgiften om att det finns en rättslig garanti om avtalsenlighet för varor, digitalt innehåll och digitala tjänster, i förekommande fall den service efter försäljningen och de kommersiella garantier som gäller samt villkoren för dessa.”

"

b)  Leden g och h ska ersättas med följande:"

g) Om tillämpligt, funktionaliteten hos, inbegripet tillämpliga tekniska skyddsåtgärder för varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster.

   h) Om tillämpligt, det digitala innehållets relevanta kompatibilitet och driftskompatibilitet med varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster ▌enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas ha känt till.

"

4.  ▌Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Led c ska ersättas med följande:"

c) Geografisk adress där näringsidkaren är etablerad samt näringsidkarens telefonnummer och e-postadress. Om näringsidkaren tillhandahåller ett annat sätt för kommunikation via internet som garanterar att konsumenten kan lagra eventuell skriftlig korrespondens med näringsidkaren, inbegripet datum och tid för sådan korrespondens, på ett varaktigt medium ska informationen även omfatta uppgifter om dessa andra sätt. Alla dessa kommunikationssätt som tillhandahålls av näringsidkaren ska göra det möjligt för konsumenten att snabbt kontakta näringsidkaren och kommunicera effektivt med denna. I förekommande fall ska näringsidkaren också tillhandahålla geografisk adress och identitet för den näringsidkare för vars räkning denna agerar.

"

ii)  Följande led ska införas:"

”ea) Om tillämpligt, att priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande.”

"

iii)  Led l ska ersättas med följande:"

”l) En uppgift om att det finns en rättslig garanti om avtalsenlighet för varorna, det digitala innehållet och de digitala tjänsterna.”

"

iv)  Leden r och s ska ersättas med följande:"

r) Om tillämpligt, funktionaliteten hos, inbegripet tillämpliga tekniska skyddsåtgärder för, varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster.

   s) Om tillämpligt, relevant kompatibilitet och driftskompatibilitet för varor med digitala inslag, digitalt innehåll och digitala tjänster enligt vad näringsidkaren känner till eller rimligen kan förväntas ha känt till.

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Informationen i punkt 1 h, i och j får lämnas med hjälp av blankettmallen för information om ångerrätt i bilaga I A. Om näringsidkaren har tillhandahållit denna blankettmall korrekt ifylld till konsumenten är informationskraven i punkt 1 h, i och j uppfyllda. Hänvisningen till ångerfristen på 14 dagar i blankettmallen om ångerrätt i bilaga I A ska ersättas med hänvisningar till en ångerfrist på 30 dagar om medlemsstaterna har infört regler i enlighet med artikel 9.1 a.”

"

5.  Följande artikel ▌ska införas:"

Artikel 6 a

Ytterligare särskilda informationskrav för avtal som ingås på e-marknadsplatser

1.  Innan en konsument blir bunden av ett distansavtal eller ett motsvarande erbjudande på en e-marknadsplats ska leverantören av e-marknadsplatsen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG, dessutom tillhandahålla följande information på ett tydligt och begripligt sätt som är lämpligt för distanskommunikationssättet:

   a) Allmän information som tillhandahålls i ett särskilt avsnitt av onlinegränssnittet och är direkt och lätt tillgänglig från den sida där sökresultaten presenteras om de huvudparametrar som, i enlighet med artikel 2.1 m i direktiv 2005/29/EG, avgör rankningen av de produkter som presenteras för konsumenten till följd av sökningen och dessa parametrars relativa betydelse jämfört med andra parametrar.
   b) Huruvida den tredje part som erbjuder varor, tjänster eller digitalt innehåll är näringsidkare eller inte, på grundval av den tredje partens anmälan till e‑marknadsplatsen.
   c) När den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet inte är en näringsidkare, att konsumenträttigheterna enligt unionens konsumentskyddslagstiftning inte är tillämpliga på ▌avtalet▌. ▌
   d) I tillämpliga fall, hur skyldigheterna enligt avtalet är uppdelade mellan den tredje part som erbjuder varorna, tjänsterna eller det digitala innehållet och leverantören av e-marknadsplatsen. Denna information påverkar inte det ansvar som e-marknadsplatsen eller näringsidkaren kan ha när det gäller avtalet enligt annan unionslagstiftning eller nationell lagstiftning.

2.  Utan att det påverkar direktiv 2000/31/EG hindrar denna artikel inte medlemsstaterna från att införa ytterligare informationskrav för e‑marknadsplatser. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.”

"

6.   I artikel 7 ska punkt 3 ersättas med följande:"

3. Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, och konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, ska näringsidkaren kräva att konsumenten inkommer med en uttrycklig begäran på ett varaktigt medium. Näringsidkaren ska också begära att konsumenten medger att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”

"

7.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

4. Om avtalet ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen ska näringsidkaren, på eller via det särskilda medlet, innan ett sådant avtal ingås åtminstone lämna förhandsinformation om varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, näringsidkarens identitet, det sammanlagda priset, ångerrätten, avtalets löptid och, när det gäller avtal med obegränsad löptid, villkoren för uppsägning av avtalet i enlighet med artikel 6.1 a, b, e, h respektive o utom den standardblankett för utövande av ångerrätten enligt bilaga I B som avses i led h. Övrig information som avses i artikel 6.1, inbegripet ångerblanketten, ska näringsidkaren lämna till konsumenten på lämpligt sätt i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

"

b)  Punkt 8 ska ersättas med följande:"

8. Om en konsument vill att tillhandahållandet av tjänster eller leverans av vatten, gas eller el, i de fall när försäljningen inte sker i en begränsad volym eller en fastställd kvantitet, eller leverans av fjärrvärme ska inledas under den ångerfrist som föreskrivs i artikel 9.2, och konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, ska näringsidkaren kräva att konsumenten inkommer med en uttrycklig begäran. Näringsidkaren ska också begära att konsumenten medger att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”

"

8.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande punkt ska införas:"

”1a. I syfte att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder får medlemsstaterna anta bestämmelser om att den ångerfrist på 14 dagar som avses i punkt 1 förlängs till 30 dagar för avtal som ingås i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.”

"

b)  I punkt 2 ska inledningen ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 ska den ångerfrist som avses i punkt 1 i denna artikel löpa ut efter 14 dagar eller efter 30 dagar om medlemsstaterna har antagit bestämmelser i enlighet med punkt 1a i denna artikel, från:”

"

9.  I artikel 10 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Om näringsidkaren har informerat konsumenten enligt punkt 1 i denna artikel inom 12 månader räknat från den dag som avses i artikel 9.2 ska ångerfristen löpa ut 14 dagar, eller 30 dagar om medlemsstaterna har antagit bestämmelser i enlighet med artikel 9.1a, efter den dag då konsumenten mottagit informationen.”

"

10.  I artikel 13 ska följande punkter läggas till:"

4. Vad gäller konsumenternas personuppgifter ska näringsidkaren uppfylla de skyldigheter som är tillämpliga enligt förordning (EU) 2016/679.

5.  Näringsidkaren ska avhålla sig från att använda något annat innehåll än personuppgifter som konsumenten har lämnat eller skapat vid användningen av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren, utom i fall där sådant innehåll

   a) inte är användbart utanför ramen för det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,
   b) endast rör konsumentens verksamhet vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren,
   c) har aggregerats med andra uppgifter av näringsidkaren och inte kan delas upp eller endast med oproportionella ansträngningar, eller
   d) har genererats tillsammans med konsumenten och andra parter, och andra konsumenter kan fortsätta att använda innehållet.

6.  Förutom i de situationer som avses i punkt 5 a, b eller c ska näringsidkaren, på konsumentens begäran, för konsumenten tillgängliggöra eventuellt annat innehåll än personuppgifter som lämnades eller skapades av konsumenten vid användning av det digitala innehåll eller den digitala tjänst som tillhandahålls av näringsidkaren.

7.  Konsumenten ska ha rätt att hämta det digitala innehållet utan avgift, utan hinder från näringsidkaren, inom skälig tid och i ett allmänt använt, maskinläsbart format.

8.  I händelse av uppsägning av avtalet får näringsidkaren förhindra ytterligare användning av det digitala innehållet eller den digitala tjänsten från konsumentens sida, särskilt genom att göra det digitala innehållet eller den digitala tjänsten oåtkomligt för konsumenten eller avaktivera konsumentens användarkonto, utan att det påverkar punkt 6.”

"

11.  Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a)   Följande punkt ska införas:"

”2a. I händelse av uppsägning av avtalet ska konsumenten avhålla sig från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att tillgängliggöra detta för tredje parter.”

"

b)   I punkt 4 ska led b i ersättas med följande:"

”i) om inte konsumenten gett sitt uttryckliga samtycke på förhand till att tjänsterna börjar utföras före utgången av den 14- eller 30-dagarsperiod som avses i artikel 9,”

"

12.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)  Led a ska ersättas med följande:"

a) Tjänsteavtal efter det att tjänsten fullständigt utförts och, om konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, såvida tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och konsumenten medgett att ångerrätten går förlorad efter det att näringsidkaren fullgjort hela avtalet.”.

"

b)   Led m ska ersättas med följande:"

m) Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om tillhandahållandet inletts och, om konsumenten enligt avtalet är betalningsskyldig, om

   i) konsumenten har lämnat ett uttryckligt samtycke på förhand om att tillhandahållandet inleds under ångerfristen,
   ii) konsumenten medgett att ångerrätten därigenom går förlorad och
   iii) näringsidkaren gett bekräftelse i enlighet med artikel 7.2 eller 8.7.”

"

c)   Följande punkter ska läggas till:"

”I syfte att skydda konsumenternas legitima intressen vad gäller aggressiv och vilseledande marknadsföring eller aggressiva och vilseledande försäljningsmetoder får medlemsstaterna avvika från undantagen från ångerrätten enligt punkt 1 a, b, c och e i fråga om avtal som ingås i samband med en näringsidkares icke begärda besök i konsumentens hem eller utflykter som organiseras av näringsidkaren i syfte att marknadsföra eller sälja produkter till konsumenter. Sådana bestämmelser ska vara proportionella, icke-diskriminerande och motiverade med hänsyn till konsumentskyddet.

Medlemsstaterna får föreskriva att konsumenterna förlorar ångerrätten avseende tjänsteavtal efter det att tillhandahållandet har fullgjorts och konsumenten uttryckligen har begärt ett besök från näringsidkaren i syfte att utföra reparationer, såvida tillhandahållandet har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand och om konsumenten är betalningsskyldig enligt avtalet.”

"

13.  Artikel 24 ska ersättas med följande:"

”Artikel 24

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna.

4.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 3, men information om näringsidkarens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

14.  I artikel 29 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Om en medlemsstat utnyttjar något av de lagstiftningsval som avses i artiklarna 3.4, 6.7, 6.8, 7.4, 8.6, 9.1a och 9.3 samt artikel 16 andra stycket ska den informera kommissionen om detta senast den …. [dagen för införlivande enligt artikel 5 i detta ändringsdirektiv] och om alla eventuella senare ändringar.”

"

15.  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)   Punkt A ska ändras på följande sätt:

i)  ▌ Tredje stycket under rubriken ”Ångerrätt” ska ersättas med följande:"

”Vill du utöva ångerrätten ska du till näringsidkaren skicka [2] ett klart och tydligt meddelande om ditt beslut att frånträda avtalet (t.ex. ett brev som skickas per post eller e-post). Du kan använda den bifogade mallen, men det är inte ett krav. [3]”

"

ii)  Andra stycket under ”Instruktioner för komplettering av blanketten” ska ersättas med följande:"

” [2.] Du ska skriva in ditt namn, din geografiska adress, ditt telefonnummer och din e‑postadress.”

"

b)  Punkt B första strecksatsen ska ersättas med följande:"

Till [här ska näringsidkaren skriva in sitt namn, geografiska adress och ▌e‑postadress]:

"

Artikel 3

Ändringar av direktiv 93/13/EG

Direktiv 93/13/EEG ska ändras på följande sätt:

Följande artikel ▌ska införas:"

Artikel 8b

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna får begränsa sådana påföljder till situationer där avtalsvillkoren uttryckligen fastställts som otillbörliga under alla omständigheter i nationell lagstiftning, eller om en försäljare eller leverantör fortsätter att använda avtalsvillkor som har konstaterats vara otillbörliga i ett slutligt beslut som har fattats i enlighet med artikel 7.2.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av försäljaren eller leverantören för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av försäljaren eller leverantören.
   d) Den ekonomiska vinst som försäljaren eller leverantören erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som försäljaren eller leverantören åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

4.  Utan att det påverkar punkt 2 ska medlemsstaterna ska säkerställa att när påföljder ska åläggas i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) 2017/2934 ska de inbegripa möjlighet att ålägga böter antingen via administrativa förfaranden eller genom inledande av rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta beloppet ska vara minst 4 % av försäljarens eller leverantörens årliga omsättning i den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna.

5.  I fall där böter ska åläggas i enlighet med punkt 4, men information om försäljarens eller leverantörens årsomsättning inte finns tillgänglig, ska medlemsstaterna införa en möjlighet att ålägga böter till ett högsta belopp på minst 2 miljoner euro.

6.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

Artikel 4

Ändringar av direktiv 98/6/EG

Direktiv 98/6/EG ska ändras på följande sätt:

a)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 6a

1 Tillkännagivanden om prissänkningar ska innehålla uppgift om det tidigare pris som näringsidkaren har tillämpat under en fastställd tidsperiod före tillämpningen av prissänkningen.

2.  Tidigare pris ska avse det lägsta pris som näringsidkaren har tillämpat under en tidsperiod som inte får vara kortare än en månad före tillämpningen av prissänkningen.

3.  Medlemsstaterna får föreskriva andra bestämmelser för varor som sannolikt kan försämras eller har kort sista förbrukningsdatum.

4.  Om produkten har funnits på marknaden i mindre än 30 dagar får medlemsstaterna även föreskriva en kortare tidsperiod än den period som anges i punkt 2.

5.  Medlemsstaterna får förskriva att när prissänkningen gradvis ökas är det föregående priset utan prissänkning före den första prissänkningen.”

"

b)   Artikel 8 ska ersättas med följande:"

”Artikel 8

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och ska vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌följande icke-uttömmande och vägledande kriterier beaktas vid åläggandet av påföljder, i förekommande fall:

   a) Överträdelsens karaktär, svårhetsgrad, omfattning och varaktighet ▌.

   b) Eventuella åtgärder som vidtagits av näringsidkaren för att mildra eller avhjälpa den skada som konsumenterna drabbats av.

   c) Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av näringsidkaren.
   d) Den ekonomiska vinst som näringsidkaren erhåller eller förlust som denna undviker på grund av överträdelsen, om relevanta uppgifter finns tillgängliga.
   e) I gränsöverskridande fall, påföljder som näringsidkaren åläggs för samma överträdelse i andra medlemsstater när information om sådana påföljder finns tillgänglig via den mekanism som inrättas genom förordning (EU) 2017/2394.
   f) Eventuella andra försvårande eller förmildrande faktorer som är tillämpliga på omständigheterna i fallet.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla sina regler om påföljder senast den [dagen för detta ändringsdirektivs införlivande], samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem.

"

Artikel 5

Information om konsumenträttigheter

Kommissionen ska säkerställa att medborgare som söker information om sina konsumenträttigheter eller om alternativ tvistlösning har tillgång till en kontaktpunkt på nätet via den gemensamma digitala ingång som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 (34), där de kan

a)  få tillgång till aktuell information om sina konsumenträttigheter i unionen på ett tydligt, begripligt och lättillgängligt sätt, och

b)  inge klagomål via den plattform för tvistlösning online som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013(35) och till behörigt europeiskt konsumentcentrum, beroende på vilka parter som berörs.

Artikel 6

Rapportering och översyn från kommissionens sida

Senast den … [två år efter den dag då detta direktiv börjar tillämpas] ska kommissionen lämna en rapport om tillämpningen av detta direktiv till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska framför allt innefatta en bedömning av direktivets bestämmelser om

a)  evenemang som anordnas på andra platser än i näringsidkarens fasta affärslokaler, och

b)  varor som saluförs som identiska men som har väsentligt annorlunda sammansättning eller egenskaper, även huruvida sådana fall bör omfattas av strängare krav, inbegripet förbudet enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och huruvida närmare bestämmelser om information för att kunna skilja mellan sådana varor är nödvändiga.

Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 7

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska den [senast 24 månader efter antagandet] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa åtgärder från och med … [sex månader efter tidsfristen för införlivande].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 9

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i … den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(2)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(3) EUT C 440, 6.12.2018, s. 66.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning nr 2006/2004 (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (EUT L 110, 1.5.2009, s. 30).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som erbjuds konsumenter (EGT L 80, 18.3.1998, s. 27).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).
(10) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… av den … (EUT C…).
(12)+ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2018/0112(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(13)++ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2018/0112(COD)).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (EUT L 157, 15.6.2016, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1).
(16) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).
(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/302 av den 28 februari 2018 om åtgärder mot omotiverad geoblockering och andra former av diskriminering på grund av kundernas nationalitet, bosättningsort eller etableringsort på den inre marknaden och om ändring av förordningarna (EG) nr 2006/2004 och (EU) 2017/2394 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 60 I, 2.3.2018, s. 1).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… av den … (EUT C…).
(20)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(21)++ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(22)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(23)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(24)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(26) C(2017)6532.
(27)https://ec.europa.eu/jrc/sites/jrcsh/files/eu_harmonised_testing_methodology__framework_for_selecting_and_testing_of_food_products_to_assess_quality_related_characteristics.pdf
(28) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(29)+ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som återfinns i dokument PE-CONS nr/YY (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen i fotnoten.
(30)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 27/19 (2015/0288(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(31)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)) och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för det direktivet i fotnoten.
(32)++ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(33)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som återfinns i dokument PE-CONS 26/19 (2015/0287(COD)).
(34) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).
(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 1).


Insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan ***I
PDF 308kWORD 98k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och ändring av förordning (EG) nr 178/2002 [om allmän livsmedelslagstiftning], direktiv 2001/18/EG [om avsiktlig utsättning av genmodifierade organismer i miljön] samt förordningarna (EG) nr 1829/2003 [om genmodifierade foder och livsmedel], (EG) nr 1831/2003 [om fodertillsatser], (EG) nr 2065/2003 [om rökaromer], (EG) nr 1935/2004 [om material i kontakt med livsmedel], (EG) nr 1331/2008 [om ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer], (EG) nr 1107/2009 [om växtskyddsmedel] och (EU) 2015/2283 [om nya livsmedel] (COM(2018)0179 – C8-0144/2018 – 2018/0088(COD))
P8_TA-PROV(2019)0400A8-0417/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0179),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43, 114 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0144/2018),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandena från fiskeriutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A8-0417/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om insyn och hållbarhet i EU:s system för riskbedömning i livsmedelskedjan och om ändring av förordningarna (EG) nr 178/2002, (EG) nr 1829/2003, (EG) nr 1831/2003, (EG) nr 2065/2003, (EG) nr 1935/2004, (EG) nr 1331/2008, (EG) nr 1107/2009 och (EU) 2015/2283 och direktiv 2001/18/EG

P8_TC1-COD(2018)0088


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 114 och 168.4 b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002(7) fastställs livsmedelslagstiftningens allmänna principer och krav så att de utgör en gemensam grund för de åtgärder som gäller livsmedelslagstiftningen på både unionsnivå och nationell nivå. I förordningen föreskrivs bland annat att livsmedelslagstiftningen ska bygga på riskanalys, utom när detta inte är lämpligt med hänsyn till omständigheterna eller åtgärdens art.

(2)  I förordning (EG) nr 178/2002 definieras riskanalys som en process som består av tre sammanhängande delar, nämligen riskbedömning, riskhantering och riskkommunikation. För en riskbedömning på unionsnivå inrättas genom den förordningen Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) som ansvarigt organ för riskbedömning i frågor som rör livsmedels- och fodersäkerhet.

(3)  Riskkommunikation är en viktig del av riskanalysprocessen. ▌ I REFIT-utvärderingen av den allmän livsmedelslagstiftning (förordning (EG) nr 178/2002) från 2018 (nedan kallad kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet), konstaterades att riskkommunikationen på det hela taget inte anses vara tillräckligt effektiv. Detta påverkar konsumenternas förtroende för riskanalysprocessens resultat.

(4)  Det är därför nödvändigt att säkerställa en öppen, kontinuerlig och inkluderande riskkommunikation under hela riskanalysen med deltagande av riskbedömare och riskhanterare på både unionsnivå och nationell nivå. Denna riskkommunikation bör stärka medborgarnas tilltro till att målet att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och konsumenternas intressen ligger till grund för riskanalysen. Riskkommunikationen bör också kunna bidra till en deltagandebaserad och öppen dialog mellan samtliga berörda parter för att säkerställa att allmänintresset och riktigheten, fullständigheten, insynen, konsekvensen och ansvarigheten beaktas i riskanalysprocessen.

(5)  I riskkommunikationen bör särskilt fokus läggas på ▌att i tid och på ett noggrant, tydligt, heltäckande, enhetligt och lämpligt sätt förklara inte bara själva resultaten av riskbedömningen utan också hur dessa resultat i berörda fall används i beslut om riskhantering tillsammans med andra legitima faktorer. Information bör tillhandahållas om hur besluten om riskhantering fattades och om vilka faktorer, utöver resultaten av riskbedömningen, som riskhanterarna beaktade samt hur dessa faktorer vägdes mot varandra.

(6)  Med beaktande av allmänhetens oklara uppfattning om skillnaden mellan fara och risk bör man i riskkommunikationen sträva efter att tydliggöra den skillnaden och på så sätt säkerställa att den skillnaden förstås bättre av allmänheten.

(7)  Om det finns välgrundad anledning att misstänka att ett livsmedel eller foder innebär en risk för människors eller djurs hälsa på grund av bristande efterlevnad till följd av avsiktliga överträdelser av tillämplig unionslagstiftning som begåtts genom bedrägliga eller vilseledande förfaranden, bör myndigheterna informera allmänheten om detta så snart som möjligt och i så stor utsträckning som möjligt fastställa vilka produkter som berörs och vilka risker de kan innebära.

(8)  Det är nödvändigt att fastställa allmänna mål och principer för riskkommunikation, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller samtidigt som deras oberoende säkerställs.

(9)  På grundval av allmänna ▌mål och principer bör en allmän plan för riskkommunikation upprättas i nära samarbete med myndigheten och medlemsstaterna, och efter relevanta offentliga samråd. Den allmänna planen bör främja en integrerad ram för riskkommunikation för alla riskbedömare och riskhanterare på såväl unionsnivå som nationell nivå i alla frågor som rör livsmedelskedjan. Den bör även tillåta nödvändig flexibilitet och inte avse situationer som specifikt omfattas av den allmänna planen för krishantering.

(10)  Den allmänna planen för riskkommunikation bör fastställa vilka centrala faktorer som ska beaktas när man överväger vilken typ av och vilken nivå på riskkommunikationsåtgärder som behövs, såsom de olika risknivåerna, typen av risk och dess potentiella inverkan på människors eller djurs hälsa och, i berörda fall, miljön, vilka och vad som direkt eller indirekt påverkas av risken, ▌nivån av exponering för en fara, hur brådskande det är och förmågan att kontrollera riskerna och andra faktorer som påverkar riskuppfattningen, inklusive ▌den tillämpliga rättsliga ramen och den relevanta marknaden.

(11)  Den allmänna planen för riskkommunikation bör också identifiera verktyg och kanaler som ska användas och bör inrätta lämpliga mekanismer för samordning och samarbete mellan riskbedömare och riskhanterare på unionsnivå och nationell nivå som deltar i riskanalysprocessen, i synnerhet när flera unionsorgan tillhandahåller vetenskapliga utlåtanden om samma eller om relaterade frågor, för att säkerställa enhetlig riskkommunikation och en öppen dialog mellan alla berörda parter.

(12)  Insyn i riskbedömningsprocessen bidrar till att myndigheten får ökad legitimitet hos konsumenter och allmänheten för fullgörandet av sitt uppdrag, ökar förtroendet för dess arbete och säkerställer att den får en större demokratisk ansvarsskyldighet gentemot unionens medborgare. Det är därför nödvändigt att stärka allmänhetens och andra berörda parters förtroende för den riskanalys som ligger till grund för relevant unionsslagstiftning och i synnerhet för riskbedömningen, inbegripet insyn samt myndighetens organisation, funktion och oberoende.

(13)  Det är lämpligt att öka medlemsstaternas roll samt ansträngningarna och engagemanget bland alla parter som ingår i myndighetens styrelse (nedan kallad styrelsen)▌.

(14)  Erfarenheten visar att styrelsen är inriktad på frågor av administrativ och ekonomisk natur och att den inte påverkar oberoendet för det vetenskapliga arbete som utförs av myndigheten. Det är därför lämpligt att inkludera företrädare för samtliga medlemsstater, för Europaparlamentet och för kommissionen samt för det civila samhället och branschorganisationer i styrelsen, ▌samtidigt som det föreskrivs att dessa företrädare bör ha erfarenhet och sakkunskap inte enbart inom de områden av lagstiftningen som rör livsmedelskedjan och politiken som rör livsmedelskedjan, inklusive riskbedömning, utan även i fråga om ledningsfrågor, administrativa, finansiella och rättsliga frågor, och säkerställa att de agerar självständigt och i allmänhetens intresse.

(15)  Styrelsens ledamöter bör väljas och utses på ett sådant sätt att högsta kompetens och bredaste och mest relevanta sakkunskap säkerställs.

(16)  Vid kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet fastställdes vissa brister i myndighetens långsiktiga kapacitet att upprätthålla sin expertis på hög nivå. I synnerhet har det skett en minskning av antalet kandidater som ansöker om att bli ledamöter i myndighetens vetenskapliga paneler. Systemet måste därför stärkas och medlemsstaterna bör inta en mer aktiv roll för att säkerställa att en tillräcklig reserv av experter finns tillgänglig för att tillgodose behoven i unionens system för riskbedömning när det gäller vetenskaplig sakkunskap på hög nivå, oberoende och tvärvetenskaplig expertis.

(17)  För att bevara riskbedömningens oberoende från riskhanteringen och från andra intressen på unionsnivå är det lämpligt att den verkställande direktörens urval och myndighetens styrelses utseende av ledamöter i myndighetens vetenskapliga kommitté och vetenskapliga paneler ▌görs på grundval av strikta kriterier som säkerställer experternas spetskompetens och oberoende, samtidigt som den tvärvetenskapliga expertis som krävs för varje vetenskaplig panel säkerställs. Det är i detta syfte också viktigt att den verkställande direktören, som har till uppgift att försvara myndighetens intressen och i synnerhet se till att dess expertis är oberoende, medverkar vid urvalet ▌av dessa vetenskapliga experter. Styrelsen bör sträva efter att säkerställa att de experter som utses till ledamöter i de vetenskapliga panelerna i största möjliga utsträckning är forskare som aktivt forskar och publicerar sina forskningsresultat i sakkunnigbedömda (peer-reviewed) vetenskapliga tidskrifter, under förutsättning att de uppfyller de strikta kriterierna avseende spetskompetens och oberoende. Det bör säkerställas att experterna får lämplig ekonomisk ersättning. Ytterligare åtgärder bör också vidtas för att säkerställa att de vetenskapliga experterna har möjlighet att agera självständigt.

(18)  Det är viktigt att säkerställa att myndigheten fungerar effektivt och att dess expertis bättre bevaras. Det är därför nödvändigt att stärka det stöd som myndigheten och medlemsstaterna ger till arbetet i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna. Framför allt bör myndigheten organisera det förberedande arbetet till stöd för de vetenskapliga panelernas uppgifter, inbegripet genom att be myndighetens personal eller nationella vetenskapliga organisationer som samverkar med myndigheten att utarbeta utkast till vetenskapliga yttranden för sakkunnigbedömning och antagande av panelerna. Detta bör inte påverka oberoendet hos myndighetens vetenskapliga bedömningar.

(19)  Godkännandeförfarandena bygger på principen att det ankommer på sökanden eller anmälaren att bevisa att föremålet för en ansökan eller anmälan är förenligt med unionens ▌krav. Denna princip grundar sig på antagandet att människors och djurs hälsa och, i berörda fall, miljön skyddas bättre när det är sökanden eller anmälaren som har bevisbördan eftersom denne måste visa att föremålet för ansökan eller anmälan är säkert före utsläppandet på marknaden, i stället för att myndigheterna ska behöva bevisa att det föremålet inte är säkert för att kunna förbjuda det från marknaden. ▌ Enligt denna princip och i enlighet med tillämplig lagstiftning, måste sökande eller anmälare till stöd för ansökningar eller anmälningar inom ramen för unionens sektorsspecifika ▌lagstiftning lämna in relevanta studier, inklusive tester, för att påvisa säkerheten och i vissa fall effektiviteten hos föremålet för ett godkännandeförfarande.

(20)  Det finns bestämmelser i unionsrätten om innehållet i ansökningar och anmälningar. Det är viktigt att en ansökan eller anmälan ▌som lämnas in till myndigheten för riskbedömning uppfyller de tillämpliga specifikationerna för att säkerställa att myndighetens vetenskapliga bedömningar är av bästa möjliga kvalitet. Sökanden eller anmälare och särskilt små och medelstora företag har inte alltid förstått dessa specifikationer ordentligt. Det är således lämpligt att myndigheten, när den kan åläggas att tillhandahålla vetenskapliga utlåtanden, på begäran bör ge råd till potentiella sökande eller anmälare, innan ansökan eller anmälan formellt lämnas in. Dessa råd innan inlämning bör avse tillämpliga regler och det innehåll som krävs för en ansökan eller anmälan och bör inte avse utformningen av de studier som ska lämnas in, eftersom det även fortsättningsvis bör vara sökandens ansvar. ▌

(21)  Om myndigheten kan åläggas att tillhandahålla vetenskapliga utlåtanden bör den ha kunskaper om ▌ alla de studier som en sökande utför i syfte att stödja en ansökan ▌enligt unionsrätten. Det är därför nödvändigt och lämpligt att företagare, när de beställer eller utför studier i syfte att lämna in en ansökan eller anmälan, anmäler dessa studier till myndigheten. Skyldigheten att anmäla sådana studier bör även gälla för laboratorier och andra provningsanläggningar som utför dem. Information om de anmälda studierna bör offentliggöras först när en motsvarande ansökan ▌har gjorts offentlig i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om insyn. För att säkerställa ett effektivt genomförande av den skyldigheten är det lämpligt att föreskriva vissa förfarandemässiga konsekvenser vid bristande efterlevnad. Myndigheten bör i det sammanhanget fastställa bestämmelser för den praktiska tillämpningen av den skyldigheten, inklusive förfaranden för att begära och offentliggöra motiveringarna till bristande efterlevnad.

(22)  I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU(8) bör djurförsök ersättas, begränsas eller förfinas. Inom denna förordnings tillämpningsområde bör därför om möjligt dubblering av djurförsök undvikas.

(23)  Vid ansökningar och anmälningar om förlängning av ett godkännande har det godkända ämnet eller produkten redan funnits på marknaden i flera år. Erfarenhet och kunskap om detta ämne eller denna produkt finns därför redan. Om myndigheten kan åläggas att tillhandahålla vetenskapliga utlåtanden är det ▌lämpligt att studier som planeras till stöd för en ansökan om förlängning, inklusive information om den föreslagna utformningen, vilka anmälts av sökanden eller anmälaren till myndigheten, lämnas in för samråd med tredje parter. Myndigheten bör systematiskt ge råd till sökande eller anmälare om innehållet i den planerade ansökan eller anmälan om förlängning samt om utformningen av studierna, med beaktande av de synpunkter som mottagits.

(24)  Allmänheten hyser en viss oro över att myndighetens bedömning avseende förfaranden för godkännande främst grundar sig på studier från industrin. Det är av största vikt att myndigheten gör sökningar i vetenskaplig litteratur för att kunna beakta andra data och studier som finns angående det föremål för ett godkännandeförfarande som lämnats in för myndighetens bedömning. I syfte att ytterligare säkerställa att myndigheten har tillgång till alla relevanta vetenskapliga data och studier som finns angående föremålet för ett godkännandeförfarande i en ansökan eller anmälan om godkännande eller förlängning av ett godkännande, är det lämpligt att föreskriva ett samråd med tredje parter i syfte att fastställa huruvida andra relevanta vetenskapliga data eller studier finns tillgängliga. För att öka effektiviteten i samrådet bör det äga rum direkt efter att de studier som lämnats in av industrin och som ingår i en ansökan eller anmälan offentliggörs, i enlighet med tillämpliga bestämmelser om insyn. Om det finns en risk för att resultaten av ett offentligt samråd inte vederbörligen kan beaktas till följd av gällande tidsfrister, är det lämpligt att föreskriva en begränsad förlängning av dessa tidsfrister.

(25)  Livsmedelssäkerhet är en känslig fråga av största intresse för alla unionsmedborgare. Samtidigt som man upprätthåller principen att det ankommer på industrin att styrka överensstämmelsen med unionens krav, är det viktigt att införa ett verktyg för kompletterande verifiering, det vill säga att beställa ytterligare studier i syfte att verifiera de belägg som använts vid riskbedömningen, för att hantera specifika fall av stor samhällelig betydelse när det finns allvarliga motsättningar eller motstridiga resultat. Med tanke på att dessa verifierande studier skulle finansieras genom unionens budget och att användningen i undantagsfall av detta verktyg för verifiering bör förbli proportionellt, bör kommissionen med beaktande av de synpunkter som framförts av Europaparlamentet och medlemsstaterna, ansvara för att beställa sådana verifierande studier. Hänsyn bör tas till det faktum att i vissa särskilda fall kan de beställda verifierande studierna behöva ha en vidare räckvidd än de belägg som är omstridda, t.ex. i fall där nya vetenskapliga rön blir tillgängliga.

(26)  Kontrollen av den allmänna livsmedelslagstiftningens ändamålsenlighet visade att även om myndigheten har gjort betydande framsteg när det gäller insyn upplevs riskbedömningsprocessen, särskilt i samband med godkännandeförfaranden för livsmedelskedjan, inte alltid som helt öppet för insyn. Detta är också delvis till följd av de olika bestämmelser om insyn och konfidentiell behandling som fastställs inte bara i förordning (EG) nr 178/2002 och i andra sektorsspecifika unionslagstiftningsakter ▌. Växelverkan mellan dessa akter kan påverka allmänhetens acceptans av riskbedömningen.

(27)  Det europeiska medborgarinitiativet med titeln Förbjud glyfosat och skydda människor och miljön mot giftiga bekämpningsmedel bekräftade ytterligare att det finns farhågor rörande insynen när det gäller studier som beställs av industrin och som lämnas in vid ▌godkännandeförfaranden.

(28)  Det är därför nödvändigt att stärka insynen i riskbedömningen på ett proaktivt sätt. Alla vetenskapliga data och all vetenskaplig information som ligger till grund för ansökningar om godkännanden enligt unionsrätten, samt andra begäranden om vetenskapliga utlåtanden, bör offentliggöras proaktivt och vara lättåtkomliga så tidigt som möjligt i riskbedömningsprocessen. Ett sådant utlämnande till allmänheten bör dock inte påverka bestämmelser om immateriella rättigheter eller bestämmelser i unionsrätten som skyddar den investering som görs av innovatörer vid insamling av information och data till stöd för berörda ansökningar eller anmälningar. Det bör säkerställas att ett sådant utlämnande inte betraktas som en tillåtelse till vidareanvändning eller vidareutnyttjande, utan att det utlämnandets proaktiva karaktär och den utlämnade informationens och datans lättåtkomlighet äventyras.

(29)  För att säkerställa insynen i riskbedömningen bör en sammanfattning av rådgivningen före inlämnandet offentliggöras först när en motsvarande ansökan eller anmälan har gjorts offentlig i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna om insyn.

(30)  Om myndighetens yttrande begärs i samband med ansökningar eller anmälningar som lämnats in enligt unionsrätten och med hänsyn till skyldigheten att säkerställa allmänhetens tillgång till all stödjande information i samband med tillhandahållandet av vetenskapliga utlåtanden, bör myndigheten ha ansvaret för att bedöma begäranden om konfidentiell behandling.

(31)  För att avgöra vilken grad av proaktivt utlämnande till allmänheten som är lämpligt bör allmänhetens rätt till insyn i riskbedömningsprocessen vägas mot de sökandes eller anmälandes ▌ rättigheter, med beaktande av målen i förordning (EG) nr 178/2002.

(32)  När det gäller ansöknings- eller anmälningsförfarandena i enlighet med unionsrätten ▌, visar erfarenheten att viss information i allmänhet anses som känslig och bör förbli konfidentiell inom de olika sektoriella ▌förfarandena. Det är därför lämpligt att i förordning (EG) nr 178/2002 fastställa en övergripande förteckning över information vars utlämnande, enligt vad sökanden eller anmälaren visat, kommer att skada berörda kommersiella intressen i betydande omfattning och som därför inte bör lämnas ut till allmänheten ▌. Denna information bör innefatta framställnings- och produktionsprocessen, inklusive metod och innovativa aspekter, samt tekniska och industriella specifikationer, såsom föroreningar, som hör till processen, förutom information som är relevant för bedömning av säkerheten. Endast under mycket begränsade och exceptionella omständigheter, avseende förutsebara hälsoeffekter eller, om en miljöbedömning krävs enligt unionens sektoriella lagstiftning, miljöeffekter eller om berörda myndigheter har identifierat brådskande behov av att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, bör sådan information lämnas ut.

(33)  För tydlighetens skull och för att öka rättssäkerheten är det nödvändigt att fastställa de särskilda förfarandekrav som ska uppfyllas av en sökande eller anmälare i fråga om en begäran om att information som lämnats in för att stödja en ansökan eller anmälan i enlighet med unionslagstiftningen ska behandlas konfidentiellt.

(34)  För insyn i riskbedömningsprocessen är det också nödvändigt att fastställa särskilda krav när det gäller skydd av personuppgifter och personuppgifters konfidentialitet med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1725(9) och (EU) 2016/679(10). Följaktligen bör inga personuppgifter offentliggöras inom ramen för den här förordningen, utom om det är nödvändigt och proportionellt för att säkerställa insyn, oberoende och tillförlitlighet i riskbedömningsprocessen, samtidigt som intressekonflikter förebyggs. Det är särskilt, i syfte att säkerställa insyn och undvika intressekonflikter, nödvändigt att offentliggöra namnen på deltagarna och observatörerna vid vissa av myndighetens möten.

(35)  För att öka insynen och säkerställa att begäranden om vetenskapliga utlåtanden som myndigheten tar emot behandlas på ett effektivt sätt, bör standardiserade dataformat utvecklas.

(36)  Med beaktande av att myndigheten skulle behöva lagra vetenskapliga data, inbegripet konfidentiella data och personuppgifter, är det nödvändigt att säkerställa att denna lagring sker med en hög grad av säkerhet.

(37)  I syfte att bedöma ändamålsenligheten och effektiviteten hos de olika rättsliga bestämmelser som gäller för myndigheten är det också lämpligt att föreskriva att kommissionen utför en utvärdering av myndigheten ▌. Utvärderingen bör särskilt se över förfarandena för att välja ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna vad gäller deras grad av insyn, kostnadseffektivitet och lämplighet för att säkerställa oberoende och kompetens och för att förhindra intressekonflikter.

(38)  Studier, inklusive tester, som lämnats in av företagare till stöd för ansökningar ▌ uppfyller vanligtvis internationellt erkända principer, vilka utgör en enhetlig grundval för deras kvalitet, särskilt när det gäller resultatens reproducerbarhet. Frågor om efterlevnaden av de tillämpliga standarderna, såsom standarder som fastställts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG(11) eller standarder som utvecklats av Internationella standardiseringsorganisationen, kan dock uppstå i vissa fall och därför finns internationella och nationella system för att verifiera efterlevnaden. Det är därför lämpligt att kommissionen genomför informationsuppdrag för att bedöma tillämpningen vid laboratorier och andra provningsanläggningar av relevanta normer för att utföra tester och studier som lämnats in till myndigheten som en del av ansökan. Dessa informationsuppdrag skulle göra det möjligt för kommissionen att identifiera, och syfta till korrigering av, eventuella svagheter i systemen och bristande efterlevnad och ge ytterligare garantier för att försäkra allmänheten om kvaliteten på studierna. På grundval av slutsatserna från dessa informationsuppdrag kan kommissionen föreslå lämpliga lagstiftningsåtgärder som syftar till att förbättra efterlevnaden av relevanta standarder.

(39)  För att säkerställa enhetlighet med de föreslagna anpassningarna av förordning (EG) nr 178/2002 bör bestämmelserna om allmänhetens tillgång och skyddet av konfidentiell information i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1829/2003(12), (EG) nr 1831/2003(13), (EG) nr 2065/2003(14), (EG) nr 1935/2004(15), (EG) nr 1331/2008(16), (EG) nr 1107/2009(17), (EU) 2015/2283(18) och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG(19) ändras.

(40)  För att säkerställa att sektoriella särdrag i fråga om konfidentiell information beaktas, är det nödvändigt att göra en avvägning mellan allmänhetens berörda rättigheter till insyn i riskbedömningsprocessen ▌, och ▌sökandes eller anmälares rättigheter, med beaktande av de särskilda målen för sektorsspecifik unionslagstiftning samt vunna erfarenheter. Det är därför nödvändigt att göra särskilda ändringar i förordningarna (EG) nr 1829/2003, (EG) nr 1831/2003, (EG) nr 1935/2004, (EG) nr 1331/2008, (EG) nr 1107/2009, (EU) 2015/2283 och direktiv 2001/18/EG i syfte att föreskriva konfidentiell behandling för information utöver den som anges i förordning (EG) nr 178/2002.

(41)  Den rätt till tillgång till handlingar som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(20) och, vad gäller miljöinformation, de rättigheter som följer av förordning (EG) nr 1367/2006(21) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(22) påverkas inte av den här förordningen. De rättigheter som fastställs i dessa akter bör inte på något sätt begränsas av bestämmelserna om proaktiv spridning i denna förordning och den berörda bedömningen av begäran om konfidentiell behandling.

(42)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 178/2002 avseende antagandet av en allmän plan för riskkommunikation och antagandet av standardiserade dataformat bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(23).

(43)  För att göra det möjligt för kommissionen, medlemsstaterna, myndigheten, och företagarna att anpassa sig till de nya krav som fastställs i denna förordning, och samtidigt säkerställa att myndigheten fortsätter att fungera smidigt, är det nödvändigt att fastställa övergångsbestämmelser för tillämpningen av denna förordning.

(44)  Eftersom utseendet av ledamöter i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna är beroende av att den nya styrelsen börjar sitt arbete, är det nödvändigt att fastställa särskilda övergångsbestämmelser som möjliggör en förlängning av den nuvarande mandatperioden för ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och i de vetenskapliga panelerna.

(45)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(24).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 178/2002

Förordning (EG) nr 178/2002 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 6 ska följande punkt läggas till:"

”4. Riskkommunikation ska uppfylla målen och respektera de allmänna principerna som anges i artiklarna 8a och 8b.”

"

2.  I kapitel II ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 1a

RISKKOMMUNIKATION

Artikel 8a

Mål för riskkommunikation

Riskkommunikationen ska, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller, sträva efter att uppnå följande mål:

   a) Öka medvetenheten om och förståelsen för de specifika frågor som beaktas under hela riskanalysprocessen i sin helhet, inklusive vid skiljaktigheter i den vetenskapliga bedömningen.
   b) Säkerställa enhetlighet, insyn och tydlighet vid utformningen av rekommendationerna för och besluten i fråga om riskhantering.
   c) Tillhandahålla en solid grund, inklusive i lämpliga fall en vetenskaplig grund, för förståelsen av beslut i fråga om riskhantering.
   d) Öka riskanalysens övergripande ändamålsenlighet och effektivitet.
   e) Öka allmänhetens förståelse för riskanalysen, inklusive för riskbedömarnas och riskhanterarnas respektive information och skyldigheter, i syfte att öka förtroendet för dess resultat.
   f) Säkerställa ett lämpligt deltagande av konsumenter, foder- och livsmedelsföretag, akademiska samhället och alla andra berörda parter. ▌
   g) Säkerställa ett lämpligt och öppet informationsutbyte med de berörda parterna när det gäller risker som är förknippade med ▌livsmedelskedjan.
   h) Säkerställa att konsumenter informeras om riskförebyggande strategier, och
   i) Bidra till bekämpning av spridning av falsk information samt dess källor.

Artikel 8b

Allmänna principer för riskkommunikation

Riskkommunikationen ska, med beaktande av riskbedömares och riskhanterares respektive roller,

   a) säkerställa att korrekt information och all ▌lämplig information ▌utbyts interaktivt och i tid mellan samtliga berörda parter, på grundval av principerna om insyn, öppenhet och lyhördhet,
   b) tillhandahålla öppen information i varje skede av riskanalysprocessen, från utformningen av begäran om vetenskapliga råd till tillhandahållande av riskbedömningar och antagande av riskhanteringsbeslut, inklusive information om hur riskhanteringsbesluten fattades och vilka faktorer som beaktades,
   c) beakta samtliga berörda parters riskuppfattningar,
   d) underlätta förståelse och dialog mellan samtliga berörda parter och
   e) vara tydlig och tillgänglig, även för dem som inte direkt deltar i processen eller som inte har en vetenskaplig bakgrund, samtidigt som de tillämpliga rättsreglerna om konfidentialitet och skydd av personuppgifter vederbörligen ska beaktas.

Artikel 8c

Allmän plan för riskkommunikation

1.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta en allmän plan för riskkommunikation för att uppnå de ▌mål som anges i artikel 8a i enlighet med de allmänna principer som anges i artikel 8b. Kommissionen ska hålla den allmänna planen uppdaterad med beaktande av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och de erfarenheter som gjorts. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 58.2. Vid utarbetandet av genomförandeakterna ska kommissionen samråda med myndigheten.

2.  Den allmänna planen för riskkommunikation ska främja en integrerad ram för riskkommunikation som ska följas av både riskbedömare och riskhanterare på ett sammanhängande och systematiskt sätt på såväl unionsnivå som nationell nivå. Den ska

   a) identifiera de viktigaste faktorer som behöver beaktas vid bedömning av den typ och den nivå av riskkommunikation som behövs,
   b) identifiera olika typer och nivåer av riskkommunikation samt lämpliga huvudsakliga verktyg och kanaler för riskkommunikation, med beaktande av de berörda målgruppernas behov, ▌
   c) fastställa lämpliga samordnings- och samarbetsmekanismer för att förstärka samstämmigheten inom riskkommunikation mellan riskbedömare och riskhanterare och
   d) inrätta lämpliga mekanismer för att säkerställa en öppen dialog mellan konsumenter, livsmedels- och foderföretag, akademiska samhället och alla andra berörda parter samt ett lämpligt deltagande av dessa.”

"

3.  I artikel 22.7 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Myndigheten ska bedriva ett nära samarbete med de behöriga organen i medlemsstaterna som utför uppgifter liknande myndighetens och, i förekommande fall, med berörda unionsorgan.”

"

4.  Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Varje medlemsstat ska som sina företrädare nominera en ledamot och en suppleant till styrelsen. De sålunda nominerade ledamöterna och suppleanterna ska utses av rådet och ha rösträtt.”

"

b)  Följande punkter ska införas:"

”1a. Utöver de ledamöter och suppleanter som avses i punkt 1 ska styrelsen omfatta

   a) två ledamöter och två suppleanter som ska utses av kommissionen som dess företrädare, med rösträtt,
   b) två ledamöter som ska utses av Europaparlamentet, med rösträtt,
   c) fyra ledamöter och fyra suppleanter med rösträtt som företrädare för det civila samhällets och livsmedelskedjans intressen, nämligen en ledamot och en suppleant från konsumentorganisationer, en ledamot och en suppleant från icke-statliga miljöorganisationer, en ledamot och en suppleant från jordbrukarorganisationer och en ledamot och en suppleant från branschorganisationer.

De ledamöter och suppleanter som avses i första stycket c ska utses av rådet i samråd med Europaparlamentet på grundval av en förteckning som kommissionen ska upprätta och sända till rådet. Förteckningen ska innehålla ett större antal kandidater än antalet ledamöter eller suppleanter som ska tillsättas. Den förteckning som kommissionen upprättar ska sändas av rådet till Europaparlamentet tillsammans med relevanta bakgrundshandlingar. Europaparlamentet får så snart som möjligt och senast tre månader efter mottagandet av förteckningen lägga fram sina synpunkter för rådet, som därefter ska utse dessa ledamöter eller suppleanter.

1b.  Ledamöterna och suppleanterna i styrelsen ska nomineras och utses baserat på relevant erfarenhet och expertis inom områdena lagstiftning om livsmedelskedjan och politik för livsmedelskedjan, inklusive riskbedömning, samtidigt som det ska säkerställas att det finns relevant expertis i fråga om ledningsfrågor, administrativa, finansiella och rättsliga frågor inom styrelsen.”

"

c)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Mandatperioden för ledamöter och suppleanter ska vara fyra år och får förnyas. ▌Mandatperioden för de ledamöter eller suppleanter som avses i punkt 1a första stycket c får dock endast förnyas en gång.”

"

d)  Punkt 5 andra stycket ska ersättas med följande:"

”Om inte annat föreskrivs ska styrelsen fatta majoritetsbeslut. Suppleanterna ska företräda ledamöterna i deras frånvaro och rösta i deras ställe.”

"

5.  Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. De ledamöter i vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna samt ▌ ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska utses av styrelsen, efter förslag från den verkställande direktören, för en mandatperiod på fem år som får förnyas, efter det att en inbjudan att anmäla intresse offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, i relevanta ledande vetenskapliga publikationer och på myndighetens webbplats. Myndigheten ska offentliggöra en sådan inbjudan att anmäla intresse efter att ha underrättat medlemsstaterna om nödvändiga kriterier och expertisområden. Medlemsstaterna ska göra följande:

   a) Offentliggöra inbjudan att anmäla intresse på sina behöriga myndigheters webbplatser och på de webbplatser som tillhör deras behöriga organ som utför uppgifter liknande dem som myndigheten utför.
   b) Underrätta berörda vetenskapliga organisationer med säte på deras territorium.
   c) Uppmuntra potentiella kandidater att anmäla intresse.
   d) Vidta andra lämpliga åtgärder för att stödja inbjudan att anmäla intresse.”

"

b)  Följande punkter ska införas:"

”5a. De ledamöter i den vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna samt ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska väljas och utses ▌ i enlighet med följande förfarande:

   a) På grundval av de intresseanmälningar som mottagits inom ramen för en inbjudan att anmäla intresse ska den verkställande direktören upprätta ett utkast till förteckning över lämpliga kandidater, som innehåller minst dubbelt så många kandidater som behövs för att fylla platserna i den vetenskapliga kommittén och i de vetenskapliga panelerna, och översända utkastet till styrelsen med angivande av den särskilda tvärvetenskapliga expertis som behövs i varje vetenskaplig panel ▌.
   b) På grundval av det utkastet till förteckning ska styrelsen utse de ledamöter i den vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna samt ledamöterna i de vetenskapliga panelerna och upprätta reservförteckningen över kandidater till den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna.

   c) ▌Urvalsförfarandet och utseendet av de ledamöter i den vetenskapliga kommittén som inte är ledamöter i de vetenskapliga panelerna samt av ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska göras på grundval av följande kriterier:
   i) En hög nivå av vetenskaplig expertis.
   ii) Oberoende och avsaknad av intressekonflikter i enlighet med artikel 37.2, samt myndighetens strategi för oberoende och genomförandet av den strategin avseende ledamöterna i de vetenskapliga panelerna.
   iii) Behoven av särskild tvärvetenskaplig expertis i den berörda vetenskapliga panelen och de språk som används.
   d) Om kandidaterna har likvärdig vetenskaplig expertis ska styrelsen säkerställa största möjliga geografiska spridning vid utseendet.

5b.  Om myndigheten upptäcker att särskild expertis saknas i en eller flera vetenskapliga paneler ska den verkställande direktören föreslå ▌ styrelsen att i enlighet med förfarandet i punkterna 5 och 5a utse ytterligare ledamöter för de berörda vetenskapliga panelerna.

5c.  Styrelsen ska, på grundval av ett förslag från den verkställande direktören, anta regler om närmare utformning och tidsplanering av de förfaranden som anges i punkterna 5a och 5b.

5d.  ▌ Medlemsstaterna och arbetsgivare till ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna ska avhålla sig från att ge dessa ledamöter, eller de externa experter som deltar i den vetenskapliga kommitténs eller de vetenskapliga panelernas arbetsgrupper, instruktioner som är oförenliga med dessa ledamöters och experters egna uppgifter eller med myndighetens uppgifter, ansvarsområden och oberoende.

5e.  ▌ Myndigheten ska stödja den vetenskapliga kommitténs och de vetenskapliga panelernas uppgifter genom att organisera deras arbete, särskilt det förberedande arbete som utförs av myndighetens personal eller av de utsedda nationella vetenskapliga organisationer som avses i artikel 36, inklusive genom att göra det möjligt att låta de vetenskapliga panelerna sakkunnigbedöma vetenskapliga yttranden innan de antar dem.

5f.  Varje vetenskaplig panel ska högst ha 21 ledamöter.

5g.  Ledamöterna i de vetenskapliga panelerna ska ha tillgång till omfattande utbildning om riskbedömningen.”

"

c)  Punkt 9 b ska ersättas med följande:"

”b) Antal ledamöter i varje vetenskaplig panel, men inte fler än det högsta antal som anges i punkt 5f.”

"

6.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 32a

Rådgivning före inlämning

1.  Om unionslagstiftningen innehåller bestämmelser om att myndigheten ska tillhandahålla ett vetenskapligt utlåtande, inklusive ett vetenskapligt yttrande, ska myndighetens personal, på begäran av en potentiell sökande eller anmälare, ge råd om de tillämpliga reglerna för, och det innehåll som krävs i, ansökan eller anmälan, innan den lämnas in. Sådana råd som myndighetens personal ger ska inte påverka och inte vara bindande för någon påföljande bedömning av ansökningarna eller anmälningarna som görs av de vetenskapliga panelerna. Den personal vid myndigheten som tillhandahåller rådgivning ska inte vara inblandad i något förberedande vetenskapligt eller tekniskt arbete som direkt eller indirekt är relevant för den ansökan eller anmälan som rådgivningen gäller.

2.  Myndigheten ska på sin webbplats offentliggöra allmän vägledning om de tillämpliga reglerna för, och det innehåll som krävs i, ansökningar och anmälningar, inklusive, i förekommande fall, allmän vägledning om utformningen av de studier som krävs.

Artikel 32b

Anmälan av studier

1.  Myndigheten ska upprätta och förvalta en databas med de studier som företagare beställer eller utför till stöd för en ansökan eller anmälan för vilka det i unionslagstiftningen finns bestämmelser om att myndigheten ska tillhandahålla ett vetenskapligt utlåtande, inbegripet ett vetenskapligt yttrande.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska företagare utan dröjsmål underrätta myndigheten om benämningen på, och omfattningen av, varje studie som beställs eller utförs av dem till stöd för en ansökan eller anmälan, samt laboratoriet eller provningsanläggningen som utför studien och dess startdatum och planerade slutdatum.

3.  Vid tillämpning av punkt 1 ska laboratorier och andra provningsanläggningar som är belägna i unionen också, utan dröjsmål, underrätta myndigheten om benämningen på, och omfattningen av, varje studie som beställs av företagare och som utförs av sådana laboratorier eller andra provningsanläggningar till stöd för en ansökan eller anmälan, och dess startdatum och planerade slutdatum, samt namnet på företagaren som beställde en sådan studie.

Denna punkt ska även gälla i tillämpliga delar för laboratorier och andra provningsanläggningar belägna i tredjeländer i den mån som anges i relevanta avtal och överenskommelser med dessa tredjeländer, inbegripet enligt artikel 49.

4.  En ansökan eller anmälan ska inte anses giltig eller godtagbar om den understöds av studier som inte tidigare har anmälts i enlighet med punkt 2 eller 3, förutom om sökanden eller anmälaren lämnar en giltig motivering till varför dessa studier inte har anmälts.

Om studier inte tidigare har anmälts i enlighet med punkterna 2 och 3, och om giltig motivering inte har lämnats, får en ansökan eller anmälan lämnas in på nytt, under förutsättning att sökanden eller anmälaren till myndigheten anmäler dessa studier, särskilt benämningen på studierna och deras omfattning, laboratoriet eller provningsanläggningen som utför studierna samt deras startdatum och planerade slutdatum.

Bedömningen av en sådan ny ansökans eller anmälans giltighet eller godtagbarhet ska inledas sex månader efter det att studierna anmälts i enlighet med andra stycket.

5.  En ansökan eller anmälan ska inte anses giltig eller godtagbar om studier som tidigare har anmälts i enlighet med punkt 2 eller 3 inte ingår i ansökan eller anmälan, förutom om sökanden eller anmälaren lämnar en giltig motivering till varför studierna utelämnats.

Om studier som tidigare har anmälts i enlighet med punkterna 2 och 3 inte ingår i ansökan eller anmälan, och om giltig motivering inte har lämnats, får en ansökan eller anmälan lämnas in på nytt, under förutsättning att sökanden eller anmälaren lämnar in alla studier som anmälts i enlighet med punkt 2 eller 3.

Bedömningen av en sådan ny ansökans eller anmälans giltighet eller godtagbarhet ska inledas sex månader efter det att studierna lämnats in i enlighet med andra stycket.

6.  Om myndigheten vid riskbedömningen upptäcker att studier som anmälts i enlighet med punkt 2 eller 3 inte i sin helhet ingår i motsvarande ansökningar eller anmälningar, och det saknas en motivering till detta av sökanden eller anmälaren, ska de tillämpliga tidsfrister inom vilka myndigheten ska tillhandahålla sina vetenskapliga utlåtanden skjutas upp. Detta uppskjutande ska avbrytas sex månader efter det att samtliga data från studierna lämnats in.

7.  Myndigheten ska offentliggöra den anmälda informationen endast i samband med att en motsvarande ansökan eller anmälan▌ har mottagits och efter det att myndigheten har beslutat om utlämnande av de åtföljande studierna enlighet med artiklarna 38–39e.

8.  Myndigheten ska ▌ fastställa bestämmelser för den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel, inklusive arrangemang för begäran och offentliggörande av giltiga motiveringar i de fall som avses i punkterna 4, 5 och 6. Dessa regler ska ▌ vara förenliga med denna förordning och annan relevant ▌ unionslagstiftning.

Artikel 32c

Samråd med tredje parter

1.  Om relevant unionslagstiftning föreskriver att ett godkännande, inbegripet genom anmälan, får förnyas, ska den som avser att ansöka om eller anmäla förnyelse anmäla de studier som man avser att utföra för detta ändamål till myndigheten, inbegripet information om hur de olika studierna ska genomföras för att säkerställa efterlevnad av lagstadgade krav. Efter en sådan anmälan av studier ska myndigheten inleda ett samråd med berörda parter och allmänheten om de planerade studierna för förnyelse, inbegripet om studiernas planerade utformning. Med beaktande av de kommentarer som mottas från berörda parter och allmänheten och som är relevanta för riskbedömningen av den planerade förnyelsen ska myndigheten ge råd om innehållet i den planerade ansökan eller anmälan om förnyelse samt om studiernas utformning. De råd som myndigheten ger ska inte påverka och inte vara bindande för de vetenskapliga panelernas påföljande bedömning av ansökningarna eller anmälningarna om förnyelse av godkännande.

2.  Myndigheten ska samråda med berörda parter och allmänheten på grundval av den icke-konfidentiella version av ansökan eller anmälan som offentliggjorts av myndigheten i enlighet med artiklarna 38–39e, och omedelbart efter ett sådant utlämnande, i syfte att identifiera huruvida andra relevanta vetenskapliga data eller studier finns tillgängliga om föremålet för ansökan eller anmälan. I vederbörligen motiverade fall, då det finns risk för att resultaten av det offentliga samråd som genomförts i enlighet med denna punkt inte vederbörligen kan beaktas till följd av gällande tidsfrister inom vilka myndigheten ska tillhandahålla sina vetenskapliga utlåtanden, kan dessa tidsfrister förlängas med en period av högst sju veckor. Denna punkt ska inte påverka myndighetens skyldigheter enligt artikel 33 och ska inte tillämpas vid inlämnande av eventuell kompletterande information från sökanden eller anmälare under riskbedömningsprocessen.

3.  Myndigheten ska fastställa ▌ bestämmelser för den praktiska tillämpningen av de förfaranden som avses i denna artikel och artikel 32a.

Artikel 32d

Verifierande studier

Utan att det påverkar skyldigheten för dem som ansöker ▌ att demonstrera säkerheten hos ett föremål för ansökan om godkännande, får kommissionen, under exceptionella omständigheter med allvarlig oenighet eller motstridiga resultat, begära att myndigheten beställer vetenskapliga studier i syfte att verifiera de bevis som används i riskbedömningsprocessen. De beställda studierna får ha större räckvidd än de bevis som ska verifieras.”

"

7.  Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Myndigheten ska utföra sitt arbete med en hög grad av insyn. Den ska särskilt offentliggöra följande:

   a) Styrelsens, den rådgivande gruppens, den vetenskapliga kommitténs samt de vetenskapliga panelernas och deras arbetsgruppers dagordningar, deltagarförteckningar och protokoll.
   b) Alla sina vetenskapliga utlåtanden, inbegripet yttranden från den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna efter antagandet, alltid inklusive avvikande meningar och resultaten av samråd som genomförts under riskbedömningsprocessen.
   c) Vetenskapliga data, studier och annan information som ligger till grund för ansökningar ▌, inklusive kompletterande information som lämnas av de sökande, samt andra vetenskapliga data och information till stöd för begäranden från Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna om en vetenskapligt utlåtande, inklusive ett vetenskapligt yttrande, med beaktande av skyddet för konfidentiella uppgifter och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 39–39e.
   d) Den information på vilken vetenskapliga utlåtanden, däribland vetenskapliga yttranden, grundar sig, med beaktande av skyddet för konfidentiell information och av personuppgifter i enlighet med artiklarna 39–39e.
   e) De årliga intresseförklaringarna från styrelseledamöterna, verkställande direktören och ledamöterna i den rådgivande gruppen, vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna, samt ledamöterna i deras arbetsgrupper, och de intresseförklaringar som görs vid mötena gällande frågor på dagordningen.
   f) Sina vetenskapliga studier i enlighet med artiklarna 32 och 32d.
   g) Den årliga verksamhetsrapporten.
   h) Begäranden från Europaparlamentet, kommissionen eller en medlemsstat om vetenskapliga yttranden som avslagits eller ändrats och motiveringen till avslaget eller ändringen ▌.
   i) En sammanfattning av de råd som myndigheten ger ▌ till potentiella sökanden innan ansökan görs enligt artiklarna 32a och 32c.

Den information som avses i första stycket ska offentliggöras utan dröjsmål, med undantag för den information som avses i led c, när det gäller ansökningar, och led i, som ska offentliggöras utan dröjsmål så snart ansökan har bedömts vara giltig eller godtagbar.

Den information som avses i andra stycket ska offentliggöras på en särskild del av myndighetens webbplats. Den särskilda delen ska vara allmänt tillgänglig och lättåtkomlig. Den informationen ska vara tillgänglig för nedladdning, utskrift och genomsökning i ett elektroniskt format.”

"

b)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Utlämnandet av den information som avses i punkt 1 första stycket c, d och i ▌ till allmänheten får inte påverka

   a) ▌ eventuella befintliga regler om immateriella rättigheter vilka innehåller begränsningar för vissa användningar av de utlämnade handlingarna eller deras innehåll, och
   b) bestämmelser som fastställs i unionslagstiftningen för att skydda den investering som görs av innovatörer vid insamling av information och data som ligger till grund för ansökningar om godkännande (nedan kallade regler om uppgiftsskydd).

Utlämnandet till allmänheten av den information som avses i punkt 1 första stycket c får inte betraktas som ett uttryckligt eller underförstått tillstånd eller licens för att använda, mångfaldiga eller på annat sätt utnyttja berörda data och dess information eller innehåll i strid med immateriella rättigheter eller regler om uppgiftsskydd, och unionen ska inte ansvara för deras användning av tredje parter. Myndigheten ska säkerställa att tydliga utfästelser eller undertecknade försäkringar ges om detta av dem som får tillgång till informationen i fråga, innan den lämnas ut.”

"

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Myndigheten ska fastställa ▌ hur de regler om insyn som avses i punkterna 1, 1a och 2 i denna artikel ska tillämpas praktiskt, med beaktande av artiklarna 39–39g och 41.”

"

8.  Artikel 39 ska ersättas med följande:"

”Artikel 39

Konfidentiell behandling

1.  Genom undantag från artikel 38 får myndigheten inte offentliggöra information för vilken konfidentiell behandling har begärts i enlighet med de villkor som anges i denna artikel.

2.  På begäran av en sökande får myndigheten bevilja konfidentiell behandling endast med avseende på följande information, om sökanden kan visa att utlämnandet av denna information potentiellt kan skada dess intressen i betydande omfattning:

   a) Tillverknings- eller produktionsprocessen, inklusive metod och innovativa aspekter därav, och andra tekniska och industriella specifikationer som hör samman med denna process eller metod, med undantag för information som är relevant för bedömning av säkerheten.
   b) I tillämpliga fall, kommersiella kopplingar mellan en producent eller importör och sökanden eller den som innehar godkännandet.
   c) Kommersiell information som avslöjar sökandens anskaffning, marknadsandelar eller affärsstrategi.
   d) Den kvantitativa sammansättningen av föremålet för begäran, med undantag av information som är av betydelse för bedömning av säkerheten.

3.  Förteckningen av information i punkt 2 får inte påverka tillämpningen av någon sektorsspecifik ▌unionslagstiftning.

4.  Trots punkterna 2 och 3 ska följande gälla:

   a) Om brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, som i nödsituationer, får myndigheten lämna ut den information som avses i punkterna 2 och 3 ▌.
   b) Information som ingår i slutsatserna i vetenskapliga utlåtanden, inklusive vetenskapliga yttranden, som meddelas av myndigheten och som rör förutsebara ▌effekter på människors eller djurs hälsa eller miljön ska dock offentliggöras.”

"

9.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 39a

Begäran om konfidentiell behandling

1.  När sökanden lämnar in en ansökan ▌, stödjande vetenskapliga data och annan kompletterande information i enlighet med unionslagstiftningen, får sökanden begära att vissa delar av informationen ska behandlas som konfidentiell i enlighet med artikel 39.2 och 39.3. Denna begäran ska åtföljas av en verifierbar motivering, som visar hur ett offentliggörande av informationen väsentligt skadar de intressen som berörs i enlighet med artikel 39.2 och 39.3.

2.  Om en sökande lämnar in en begäran om konfidentiell behandling, ska sökanden tillhandahålla en icke-konfidentiell version och en konfidentiell version av den inlämnade informationen i enlighet med standardiserade dataformat enligt artikel 39f, om sådana finns. Den icke-konfidentiella versionen ska inte innehålla den information som sökanden anser vara konfidentiell på grundval av artikel 39.2 och 39.3 och det ska anges var sådan information har tagits bort. Den konfidentiella versionen ska innehålla all information som lämnas in, inbegripet den information som sökanden anser vara konfidentiell. Den information för vilken konfidentiell behandling begärts ska i den konfidentiella versionen vara tydligt angivna. Sökanden ska tydligt ange de skäl som ligger till grund för begäran om konfidentiell behandling för de olika delarna av informationen.

Artikel 39b

Beslut om konfidentiell behandling

1.  Myndigheten ska göra följande:

   a) Offentliggöra ▌den icke-konfidentiella versionen av ansökan som lämnats in av sökanden utan dröjsmål så snart ansökan har bedömts vara giltig eller godtagbar.
   b) Utan dröjsmål utföra en konkret och individuell prövning av begäran om konfidentiell behandling i enlighet med denna artikel.
   c) Skriftligen underrätta sökanden om sin avsikt att lämna ut information och skälen för detta, innan myndigheten formellt fattar ett beslut om begäran om konfidentiell behandling. Om sökanden inte håller med om myndighetens bedömning får sökanden lämna synpunkter eller dra tillbaka sin ansökan inom två veckor från den dag då den meddelades myndighetens ståndpunkt.
   d) Fatta ett motiverat beslut om begäran om konfidentiell behandling med beaktande av synpunkterna från sökanden inom tio veckor från dagen för mottagande av begäran om konfidentiell behandling vad gäller ansökningar, och utan dröjsmål i fråga om kompletterande data och information, underrätta sökanden om sitt beslut och lämna information om rätten att lämna in en bekräftande ansökan i enlighet med punkt 2, samt när så är lämpligt underrätta kommissionen och medlemsstaterna om beslutet.
   e) Offentliggöra ytterligare data och information för vilka en begäran om konfidentiell behandling inte har godkänts som motiverad tidigast två veckor efter det att sökanden har meddelats beslutet i enlighet med led d.

2.  Inom två veckor efter det att myndigheten meddelat sökanden sitt beslut avseende begäran om konfidentiell behandling i enlighet med punkt 1 får sökanden lämna in en bekräftande ansökan och begära att myndigheten omprövar sitt beslut. Den bekräftande ansökan ska ha suspensiv verkan. Myndigheten ska pröva grunderna för den bekräftande ansökan och ska fatta ett motiverat beslut om den bekräftande ansökan. Den ska meddela sökanden detta beslut inom tre veckor efter det att den bekräftande ansökan lämnades in samt informera sökanden om de rättsmedel som finns tillgängliga, nämligen att väcka talan inför Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) mot myndigheten i enlighet med punkt 3. Myndigheten ska offentliggöra ytterligare data och information för vilka en begäran om konfidentiell behandling inte har godkänts av myndigheten som motiverad tidigast två veckor efter det att sökanden har meddelats myndighetens motiverade beslut om den bekräftande ansökan i enlighet med denna punkt.

3.  De beslut som fattas av myndigheten i enlighet med denna artikel kan göras till föremål för en talan inför domstolen på de villkor som anges i artikel 263 respektive 278 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Artikel 39c

Översyn av konfidentiell behandling

Innan myndigheten utfärdar sina vetenskapliga utlåtanden, inklusive vetenskapliga yttranden, ska den se över huruvida den information som tidigare har godkänts för konfidentiell behandling ändå kan offentliggöras i enlighet med artikel 39.4 b. Om så är fallet ska myndigheten följa förfarandet i artikel 39b, som ska gälla i tillämpliga delar.

Artikel 39d

Skyldigheter med avseende på konfidentiell behandling

1.  Myndigheten ska på begäran ge kommissionen och medlemsstaterna all den information den har tillgång till avseende en ansökan ▌eller en begäran från Europaparlamentet, kommissionen eller medlemsstaterna om ett vetenskapligt utlåtande, inklusive ett vetenskapligt yttrande, såvida inget annat anges i unionslagstiftningen.

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att information som de mottagit enligt unionslagstiftningen för vilken konfidentiell behandling har begärts inte offentliggörs förrän ett beslut om konfidentiell behandling har fattats av myndigheten och har blivit slutgiltigt. Kommissionen och medlemsstaterna ska också vidta de åtgärder som är nödvändiga så att information för vilken konfidentiell behandling har beviljats av myndigheten inte offentliggörs.

3.  Om en sökande ▌drar tillbaka eller har dragit tillbaka en ansökan ska myndigheten, kommissionen och medlemsstaterna respektera den konfidentiella behandling som beviljats för ▌ informationen av myndigheten i enlighet med artiklarna 39–39e. Ansökan ska anses ha dragits tillbaka från och med det ögonblick den skriftliga begäran om detta mottas av det behöriga organ som mottog den ursprungliga ansökan. Om tillbakadragandet av ansökan sker innan myndigheten har antagit ett slutligt beslut om ▌begäran om konfidentiell behandling i förekommande fall i enlighet med artikel 39b.1 eller 39b.2 får kommissionen, medlemsstaterna och myndigheten inte offentliggöra den information för vilken konfidentiell behandling har begärts.

4.  Styrelseledamöterna, den verkställande direktören, ledamöterna i den vetenskapliga kommittén och de vetenskapliga panelerna, de externa experter som deltar i deras arbetsgrupper, ledamöterna i den rådgivande gruppen samt anställda vid myndigheten är underkastade tystnadsplikt enligt artikel 339 i EUF-fördraget, även efter det att deras uppdrag upphört.

5.  Myndigheten ska i samråd med kommissionen fastställa bestämmelser för det praktiska genomförandet av de bestämmelser om konfidentiell behandling som fastställs i artiklarna 39, 39a, 39b, 39e och i denna artikel, inbegripet bestämmelser om inlämning och behandling av begäranden om konfidentiell behandling avseende den information som ska offentliggöras enligt artikel 38, och med beaktande av artiklarna 39f och 39g. Vad gäller artikel 39b.2 ska myndigheten säkerställa att en lämplig uppdelning av information tillämpas vid bedömningen av bekräftande ansökningar.

Artikel 39e

Skydd av personuppgifter

1.  Med avseende på begäran om vetenskapliga utlåtanden, inklusive vetenskapliga yttranden enligt unionslagstiftningen ska myndigheten alltid offentliggöra

   a) sökandens namn och adress,
   b) namnen på upphovsmännen till offentliggjorda eller allmänt tillgängliga studier som ligger till grund för en sådan begäran, och
   c) namnen på alla deltagare och observatörer vid möten i den vetenskapliga kommittén, de vetenskapliga panelerna, deras arbetsgrupper och vid alla övriga möten i ad hoc-grupper om ärendet.

2.  Trots vad som sägs i punkt 1, ska utlämnandet av namn och adresser till fysiska personer som är involverade i tester på ryggradsdjur eller erhållandet av toxikologisk information anses orsaka betydande skada för dessa personers privatliv och integritet och får inte offentliggöras, såvida inget annat anges i Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679(25) och (EU) 2018/1725(26).

3.  Förordningarna (EU) 2016/679och (EU) 2018/1725 ska tillämpas på behandling av personuppgifter som utförs i enlighet med den här förordningen. Alla personuppgifter som offentliggörs i enlighet med artikel 38 i den här förordningen och denna artikel får endast användas för att säkerställa insyn i riskbedömningen enligt den här förordningen och ska inte behandlas ytterligare på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål, i enlighet med artikel 5.1 b i förordning (EU) 2016/679 och artikel 4.1 b i förordning (EU) 2018/1725, efter vad som är fallet.

Artikel 39f

Standardiserade dataformat

1.  Vid tillämpningen av artikel 38.1 c och i syfte att säkerställa en effektiv handläggning av begäranden till myndigheten om ett vetenskapligt utlåtande, ska standardiserade dataformat ▌antas i enlighet med punkt 2 i den här artikeln för att möjliggöra att handlingar lämnas in, söks, kopieras och skrivs ut, samtidigt som efterlevnaden av kraven i unionslagstiftningen säkerställs. Dessa ▌standardiserade dataformat ▌

   a) får inte baseras på upphovsrättsskyddade standarder,
   b) ska säkerställa driftskompatibilitet med befintliga metoder för överföring av data i så stor utsträckning som möjligt,
   c) ska vara användarvänliga och anpassade för små och medelstora företags användning.

2.  För antagandet av de standardiserade dataformat som avses i punkt 1 ▌ska följande förfarande följas:

   a) Myndigheten ska utarbeta utkast till standardiserade dataformat ▌för olika godkännandeförfaranden ▌och relevanta begäranden om ett vetenskapligt utlåtande från Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna.
   b) Kommissionen ska, med beaktande av de krav som gäller i olika godkännandeförfaranden och andra rättsliga ramar och efter eventuella nödvändiga anpassningar, anta standardiserade dataformat ▌genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med förfarandet som avses i artikel 58.2.
   c) Myndigheten ska göra de antagna standardiserade dataformaten ▌tillgängliga på sin webbplats.
   d) Om standardiserade dataformat ▌har antagits enligt denna artikel får ansökningar samt begäranden om ett vetenskapligt utlåtande, inklusive ett vetenskapligt yttrande, från Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna ▌endast lämnas in i dessa standardiserade dataformat ▌.

Artikel 39g

Informationssystem

De informationssystem som myndigheten har för att lagra sina data, inbegripet konfidentiella data och personuppgifter, ska utformas på ett sätt som garanterar att all tillgång är fullt kontrollerbar och att högsta möjliga säkerhetsstandarder som är lämpliga med tanke på de risker som föreligger uppnås, med beaktande av artiklarna 39–39f. ▌”

"

10.  Artikel 40.3 andra stycket ska ersättas med följande:"

”Myndigheten ska offentliggöra alla vetenskapliga utlåtanden, inklusive vetenskapliga yttranden, som den utfärdar och stödjande vetenskapliga data och annan information i enlighet med artiklarna 3839e.”

"

11.  Artikel 41 ▌ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Trots bestämmelserna om konfidentiell behandling i artiklarna 39–39d i den här förordningen ska Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1049/2001* tillämpas på handlingar som innehas av myndigheten.

När det gäller miljöinformation ska ▌Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006** också gälla. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG*** ska tillämpas på miljöinformation som innehas av medlemsstaterna, oaktat de bestämmelser om konfidentialitet som föreskrivs i artiklarna 39–39d i den här förordningen.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).”

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Styrelsen ska anta bestämmelser för det praktiska genomförandet av förordning (EG) nr 1049/2001 samt artiklarna 6 och 7 i förordning (EG) nr 1367/2006 senast den … [sex månader efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande], för att säkerställa största möjliga tillgång till de handlingar den innehar.”

"

12.  Artikel 61 ska ersättas med följande:"

”Artikel 61

Översynsklausul

1.  Kommissionen ska säkerställa en regelbunden översyn av tillämpningen av denna förordning.

2.  Senast den … [fem år efter den dag då denna ändringsförordning börjar tillämpas], och därefter vart femte år, ska kommissionen utvärdera myndighetens prestation i förhållande till dess mål, uppdrag, uppgifter, förfaranden och placering, i enlighet med kommissionens riktlinjer. Utvärderingen ska också omfatta hur artikel 32a påverkar myndighetens funktion med särskilt fokus på den aktuella arbetsbördan och mobiliseringen av personal och på förändringar i fördelningen av myndighetens resurser som kan ha skett på bekostnad av verksamhet av allmänintresse. Utvärderingen ska bedöma om det finns ett behov av att ändra myndighetens uppdrag och vilka ekonomiska konsekvenser en sådan ändring kan få.

3.  I den utvärdering som avses i punkt 2 ska kommissionen också utvärdera huruvida myndighetens organisatoriska ram behöver uppdateras ytterligare vad gäller beslut om begäranden om konfidentiell behandling och bekräftande ansökningar, det vill säga genom inrättandet av en särskild överklagandenämnd eller på andra lämpliga sätt.

4.  Om kommissionen anser att myndighetens fortsatta verksamhet inte längre är motiverad med avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, får kommissionen föreslå att berörda bestämmelser i denna förordning ändras i enlighet med detta eller upphävs.

5.  Kommissionen ska meddela resultatet av sina översyner och utvärderingar enligt denna artikel till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Dessa resultat ska offentliggöras.”

"

13.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 61a

informationsuppdrag

▌Kommissionens experter ska genomföra informationsuppdrag i medlemsstaterna för att bedöma tillämpningen vid laboratorier och andra provningsanläggningar av relevanta standarder för att utföra tester och studier som lämnats in till myndigheten som en del av ansökan, samt efterlevnaden av den anmälningsskyldighet som fastställs i artikel 32b.3 senast den … [fyra år efter den dag då denna ändringsförordning börjar tillämpas]. Senast den dagen ska kommissionens experter även genomföra informationsuppdrag för att bedöma tillämpningen av dessa standarder vid laboratorier och andra provningsanläggningar belägna i tredjeländer i den mån som anges i relevanta avtal och överenskommelser med dessa tredjeländer, inbegripet enligt artikel 49.

Kommissionen, medlemsstaterna, myndigheten samt de bedömda laboratorierna och andra provningsanläggningarna ska göras uppmärksamma på bristande efterlevnad som identifierats under dessa informationsuppdrag. Kommissionen, myndigheten och medlemsstaterna ska säkerställa att dessa identifierade fall av bristande efterlevnad följs upp på ett lämpligt sätt.

Resultatet av dessa informationsuppdrag ska presenteras i en översiktsrapport. Mot bakgrund av den rapporten ska kommissionen vid behov lägga fram ett förslag till rättsakt som särskilt gäller nödvändiga kontrollförfaranden, inklusive revisioner.”

"

Artikel 2

Ändringar av förordning (EG) nr 1829/2003

Förordning (EG) nr 1829/2003 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 5.3 ska ändras på följande sätt:

a)  Inledningsfrasen ska ersättas med följande:"

”Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns, och ska åtföljas av följande:”.

"

b)  Led l ska ersättas med följande:"

”l) En angivelse av vilka delar av ansökan och annan kompletterande information för vilken sökanden begär konfidentiell behandling, tillsammans med en verifierbar motivering, i enlighet med artikel 30 i denna förordning och artikel 39 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

c)  Följande led ska läggas till:"

”m) En sammanfattning av dokumentationen i standardiserad form.”

"

2.  Artikel 6.7 ska ersättas med följande:"

”7. Myndigheten ska, i enlighet med artikel 38.1 i förordning (EG) nr 178/2002, offentliggöra sitt yttrande efter det att varje uppgift som behandlas som konfidentiell i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 30 i den här förordningen har uteslutits. Allmänheten får lämna synpunkter till kommissionen inom 30 dagar från detta offentliggörande.”

"

3.  Artikel 10.1 ska ersättas med följande:"

”1. På eget initiativ eller på begäran av kommissionen eller en medlemsstat ska myndigheten avge ett yttrande om huruvida ett godkännande för en produkt som omfattas av artikel 3.1 i den här förordningen fortfarande uppfyller villkoren i denna förordning. Den ska genast överlämna yttrandet till kommissionen, medlemsstaterna och innehavaren av godkännandet. Myndigheten ska, i enlighet med artikel 38.1 i förordning (EG) nr 178/2002, offentliggöra sitt yttrande efter det att varje uppgift som behandlas som konfidentiell i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 30 i den här förordningen har uteslutits. Allmänheten får lämna synpunkter till kommissionen inom 30 dagar från detta offentliggörande.”

"

4.  I artikel 11.2 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”2. Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns, och åtföljas av följande:”.

"

5.  Artikel 17.3 ska ändras på följande sätt:

a)  Inledningsfrasen ersättas med följande:"

”Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns, och åtföljas av följande:”.

"

b)  Led l ska ersättas med följande:"

”l) En angivelse av vilka delar av ansökan och annan kompletterande information för vilka sökanden begär konfidentiell behandling, tillsammans med en verifierbar motivering, i enlighet med artikel 30 i denna förordning och artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

c)  Följande led ska läggas till:"

”m) En sammanfattning av handlingarna i standardiserad form.”

"

6.  Artikel 18.7 ska ersättas med följande:"

”7. Myndigheten ska, i enlighet med artikel 38.1 i förordning (EG) nr 178/2002, offentliggöra sitt yttrande efter det att varje uppgift som behandlas som konfidentiell i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 30 i den här förordningen har uteslutits. Allmänheten får lämna synpunkter till kommissionen inom 30 dagar från detta offentliggörande.”

"

7.  Artikel 22.1 ska ersättas med följande:"

”1. På eget initiativ eller på begäran av kommissionen eller en medlemsstat ska myndigheten yttra sig om huruvida ett godkännande av en produkt som omfattas av artikel 15.1 fortfarande uppfyller villkoren i denna förordning. Den ska genast överlämna yttrandet till kommissionen, medlemsstaterna och innehavaren av godkännandet. Myndigheten ska, i enlighet med artikel 38.1 i förordning (EG) nr 178/2002, offentliggöra sitt yttrande efter det att varje uppgift som behandlas som konfidentiell i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och artikel 30 i den här förordningen har uteslutits. Allmänheten får lämna synpunkter till kommissionen inom 30 dagar från detta offentliggörande.”

"

8.  I artikel 23.2 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”2. Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns, och åtföljas av följande:”.

"

9.  Artikel 29.1 och 29.2 ska ersättas med följande:"

”1. Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden och yttranden från de behöriga myndigheter som avses i artikel 4 i direktiv 2001/18/EG, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002 och med beaktande av artikel 30 i denna förordning.

2.  Myndigheten ska tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar*, när den handlägger ansökningar om tillgång till handlingar som innehas av myndigheten.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).”

"

10.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

”Artikel 30

Konfidentiell behandling

1.  I enlighet med villkoren och förfarandena i artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och i den här artikeln,

   a) får sökanden lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering, och
   b) ska myndigheten bedöma den begäran om konfidentiell behandling som lämnats in av sökanden.

2.  Utöver den information som avses i artikel 39.2 a, b och c i förordning (EG) nr 178/2002 och enligt artikel 39.3 i den förordningen får myndigheten också bevilja konfidentiell behandling med avseende på följande information, om sökanden visar att utlämnandet av denna information potentiellt kan skada sökandens intressen i betydande omfattning:

   a) Information om DNA-sekvenser, utom för sekvenser som används för detektering, identifiering och kvantifiering av transformationshändelse.
   b) Förädlingsmönster och strategier.

3.  Användning av detekteringsmetoder och mångfaldigande av referensmaterial i enlighet med artiklarna 5.3 och 17.3 för tillämpning av denna förordning på genetiskt modifierade organismer, livsmedel eller foder som en ansökan gäller, får inte begränsas av utövandet av immateriella rättigheter eller på annat sätt.

4.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 3

Ändringar av förordning (EG) nr 1831/2003

Förordning (EG) nr 1831/2003 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. En ansökan om godkännande enligt artikel 4 i denna förordning ska skickas till kommissionen i standardiserade dataformat, om sådana finns, i enlighet med artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, som ska gälla i tillämpliga delar. Kommissionen ska utan dröjsmål underrätta medlemsstaterna och överlämna ansökan till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten).”

"

b)  Punkt 2 c ska ersättas med följande:"

”c) offentliggöra ▌ ansökan och all annan information som sökanden lämnar i enlighet med artikel 18.”

"

2.  Artikel 18 ska ersättas med följande:"

”Artikel 18

Insyn och konfidentiell behandling

1.  Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar.

2.  I enlighet med villkoren och förfarandena i artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och i den här artikeln, får sökanden lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering. Myndigheten ska bedöma den begäran om konfidentiell behandling som lämnats in av sökanden.

3.  Utöver den information som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002 och i enlighet med artikel 39.3 i den förordningen, får myndigheten också bevilja konfidentiell behandling med avseende på följande information, om sökanden kan visa att utlämnandet av sådan information potentiellt kan skada dess intressen i betydande omfattning:

   a) Planen för studier som visar effekten av en fodertillsats för de ändamål som anges i artikel 6.1 och i bilaga I till den här förordningen.
   b) Specifikationer för föroreningar i det verksamma ämnet och relevanta analysmetoder som utvecklats internt av sökanden, med undantag för föroreningar som kan ha skadliga effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön.

4.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 4

Ändringar av förordning (EG) nr 2065/2003

Förordning (EG) nr 2065/2003 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 c ska ersättas med följande:"

”c) Myndigheten ska

   i) utan dröjsmål underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om ansökan, samt ge dem tillgång till ansökan och all kompletterande information som sökanden lämnat in, och
   ii) offentliggöra ▌ ansökan, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnar i enlighet med artiklarna 14 och 15.”

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Myndigheten ska, efter överenskommelse med kommissionen, offentliggöra närmare riktlinjer om utarbetandet och inlämnandet av den ansökan som avses i punkt 1 i denna artikel, med beaktande av standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns.”

"

2.  Artikel 14.1 ska ersättas med följande:"

”1. Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

3.  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

”Artikel 15

Konfidentiell behandling

1.  I enlighet med villkoren och förfarandena i artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002

   a) får sökanden lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering , och
   b) ska myndigheten bedöma den begäran om konfidentiell behandling som lämnats in av sökanden.

2.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 5

Ändringar av förordning (EG) nr 1935/2004

Förordning (EG) nr 1935/2004 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 c ska ersättas med följande:"

”c) Myndigheten ska utan dröjsmål

   i) underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om ansökan, samt ge dem tillgång till ansökan och all kompletterande information som sökanden lämnat in, och
   ii) offentliggöra ▌ ansökan, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnar i enlighet med artiklarna 19 och 20.”

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Myndigheten ska, efter överenskommelse med kommissionen, offentliggöra närmare riktlinjer om utarbetandet och inlämnandet av ansökan, med beaktande av standardiserade dataformat, om sådana finns, enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar.”

"

2.  Artikel 19.1 ska ersättas med följande:"

”1. Myndigheten ska offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002 som ska gälla i tillämpliga delar samt artikel 20 i den här förordningen.”

"

3.  Artikel 20 ska ersättas med följande:"

”Artikel 20

Konfidentiell behandling

1.  I enlighet med villkoren och förfarandena i artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och i denna artikel

   a) får sökanden lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering, och
   b) ska myndigheten bedöma den begäran om konfidentiell behandling som lämnats in av sökanden.

2.  Utöver den information som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002 och i enlighet med artikel 39.3 i den förordningen får myndigheten också bevilja konfidentiell behandling med avseende på följande information, om sökanden visar att utlämnandet av denna information kan skada sökandens intressen i betydande omfattning:

   a) Information som lämnas i närmare beskrivningar av utgångsämnen och blandningar som används för att tillverka det ämne som omfattas av godkännandet, sammansättningen av de blandningar, material eller artiklar för vilka sökanden avser att använda ämnet, tillverkningsmetoderna för dessa blandningar, material eller artiklar, föroreningar och resultat från migrationsundersökningar, med undantag för information som är relevant för bedömning av säkerheten.
   b) I tillämpliga fall, det varumärke under vilket ämnet ska saluföras samt handelsnamnen för de blandningar, material eller artiklar i vilka ämnet ska användas.
   c) All övrig information som anses vara konfidentiell enligt de särskilda förfaranderegler som avses i artikel 5.1 n i denna förordning.

3.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 6

Ändringar av förordning (EG) nr 1331/2008

Förordning (EG) nr 1331/2008 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 6 ska följande punkt läggas till:"

”5. Myndigheten ska offentliggöra ▌ de kompletterande upplysningar som sökanden lämnat in, i enlighet med artiklarna 11 och 12.”

"

2.  Artikel 11 ska ersättas med följande:"

”Artikel 11

Insyn

Om kommissionen begär ett yttrande från myndigheten i enlighet med artikel 3.2 i den här förordningen ska myndigheten utan dröjsmål offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002. Myndigheten ska även offentliggöra varje begäran om yttrande samt eventuella förlängningar av tidsfristerna enligt artikel 6.1 i den här förordningen.”

"

3.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Konfidentiell behandling

1.  Sökanden får vid inlämnandet av ansökan lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering .

2.  Om ett yttrande av myndigheten begärs i enlighet med artikel 3.2 i den här förordningen ska myndigheten bedöma den begäran om konfidentiell behandling som sökanden lämnat i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002.

3.  Utöver den information som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002 och i enlighet med artikel 39.3 i den förordningen får myndigheten också bevilja konfidentiell behandling med avseende på följande uppgifter, om sökanden visar att utlämnandet av denna information potentiellt kan skada sökandens intressen i betydande omfattning:

   a) I tillämpliga fall, information som lämnas i närmare beskrivningar av utgångsämnen och utgångspreparat och information om hur de används för att tillverka det ämne som omfattas av godkännandet samt utförlig information om arten och sammansättningen av de material eller produkter i vilka sökanden har för avsikt att använda det ämne som omfattas av godkännandet, med undantag för information som är relevant för bedömning av säkerheten.
   b) I tillämpliga fall, detaljerad analytisk information om variabiliteten och stabiliteten för enskilda tillverkningssatser av det ämne som omfattas av godkännandet, med undantag för information som är relevant för bedömning av säkerheten.

4.  Om ett yttrande av myndigheten inte begärs i enlighet med artikel 3.2 i den här förordningen ska kommissionen bedöma den begäran om konfidentiell behandling som sökanden lämnat. Artiklarna 39, 39a och 39d i förordning (EG) nr 178/2002 och punkt 3 i den här artikeln ska gälla i tillämpliga delar.

5.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 7

Ändringar av förordning (EG) nr 1107/2009

Förordning (EG) nr 1107/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 första stycket ska ersättas med följande:"

En ansökan om godkännande av ett verksamt ämne eller om ändring av villkoren för ett godkännande ska av tillverkaren av det verksamma ämnet lämnas in till en medlemsstat (den rapporterande medlemsstaten) tillsammans med en sammanfattning och den fullständiga dokumentationen enligt artikel 8.1 och 8.2 i den här förordningen eller en vetenskapligt motiverad förklaring till att vissa delar av dokumentationen saknas, av vilken det framgår att det verksamma ämnet uppfyller godkännandekriterierna i artikel 4 i den här förordningen. Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat, om sådana finns enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, som ska gälla i tillämpliga delar.”

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. I samband med att ansökan lämnas in får sökanden enligt artikel 63 lämna in en begäran att viss information, inklusive vissa delar av dokumentationen, ska behandlas konfidentiellt och sökanden ska fysiskt avskilja den informationen.

Medlemsstaterna ska bedöma begäran om konfidentiell behandling. Efter samråd med myndigheten ska den rapporterande medlemsstaten besluta om vilken information som ska behandlas konfidentiellt, i enlighet med artikel 63.

Myndigheten ska, efter samråd med medlemsstaterna, fastställa bestämmelser för den praktiska tillämpningen för att säkerställa enhetliga bedömningar.”

"

2.  Artikel 10 ska ersättas med följande:"

”Artikel 10

Allmänhetens tillgång till handlingar

Myndigheten ska utan dröjsmål göra den dokumentation som avses i artikel 8, inklusive all kompletterande information som sökanden lämnat in, tillgänglig för allmänheten, med undantag av information för vilken den rapporterande medlemsstaten har beviljat konfidentiell behandling ▌ i enlighet med artikel 63.”

"

3.  Artikel 15.1 ska ersättas med följande:"

”1. Den ansökan som föreskrivs i artikel 14 i den här förordningen ska lämnas in av en tillverkare av det verksamma ämnet till en medlemsstat med kopia till kommissionen, de övriga medlemsstaterna och myndigheten senast tre år innan godkännandet har löpt ut. Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat, om sådana finns enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, som ska gälla i tillämpliga delar.”

"

4.  Artikel 16 ska ersättas med följande:"

”Artikel 16

Offentlig tillgång till informationen för förnyelse

Myndigheten ska utan dröjsmål bedöma en begäran om konfidentiell behandling och göra den information som sökanden lämnat in enligt artikel 15, inklusive all kompletterande information som sökanden lämnat in, tillgänglig för allmänheten, med undantag av information för vilken konfidentiell behandling har begärts och beviljats av myndigheten i enlighet med artikel 63.

Myndigheten ska, efter samråd med medlemsstaterna, fastställa bestämmelser för den praktiska tillämpningen för att säkerställa enhetliga bedömningar.”

"

5.  Artikel 63.1, 63.2 och 63.3 ska ersättas med följande:"

1. En sökande får lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in, enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering.

2.  Konfidentiell behandling får beviljas endast med avseende på ▌följande information om sökanden visar att utlämnandet av denna information potentiellt kan skada sökandens intressen i betydande omfattning:

   a) Information som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002.
   b) Specifikationen av det verksamma ämnets föroreningar och relaterade metoder för analys av föroreningar i det verksamma ämne som tillverkats, bortsett från föroreningar som anses vara toxikologiskt, ekotoxikologiskt eller miljömässigt relevanta och relaterade metoder för analys av sådana föroreningar.
   c) Resultat av tillverkningssatser av det verksamma ämnet inklusive föroreningar, och
   d) Information om ett växtskyddsmedels samtliga beståndsdelar.

2a.  När myndigheten bedömer begäran om konfidentiell behandling i enlighet med denna förordning, ska villkoren och förfarandena i artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002 och punkt 2 i den här artikeln tillämpas.

2b.  När medlemsstaterna bedömer en begäran om konfidentiell behandling i enlighet med denna förordning ska följande krav och förfaranden tillämpas:

   a) Konfidentiell behandling får beviljas endast med avseende på information som förtecknas i punkt 2.
   b) När medlemsstaterna har fattat beslut om vilken information som ska behandlas konfidentiellt, ska den underrätta sökanden om sitt beslut.
   c) Medlemsstaterna, kommissionen och myndigheten ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att information för vilken konfidentiell behandling har beviljats inte offentliggörs.
   d) Artikel 39e i förordning (EG) nr 178/2002 ska också gälla i tillämpliga delar.
   e) Utan hinder av punkt 2 och leden c och d i denna punkt ska följande gälla:
   i) Om brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, t.ex. i nödsituationer, får medlemsstaten lämna ut den information som avses i punkt 2.
   ii) Information som ingår i slutsatserna i vetenskapliga utlåtanden som meddelas av myndigheten och som rör förutsebara effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön ska dock offentliggöras. I detta fall ska artikel 39c i förordning (EG) nr 178/2002 gälla.
   f) Om en sökande drar tillbaka eller har dragit tillbaka en ansökan ska medlemsstaterna, kommissionen och myndigheten respektera den konfidentialitet som beviljats i enlighet med denna artikel. Om tillbakadragandet av ansökan sker innan medlemsstaten har fattat beslut om den berörda begäran om konfidentiell behandling får medlemsstaterna, kommissionen och myndigheten inte offentliggöra den information för vilken konfidentiell behandling har begärts.

”3. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av direktiv 2003/4/EG* och förordningarna (EG) nr 1049/2001** och (EG) nr 1367/2006***.

________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).”

"

Artikel 8

Ändringar av förordning (EU) 2015/2283

Förordning (EU) 2015/2283 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Förfarandet för godkännande av att ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden i unionen och för uppdatering av den unionsförteckning som avses i artikel 9 i den här förordningen ska inledas antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan till kommissionen från en sökande, i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns. Kommissionen ska utan dröjsmål göra ansökan tillgänglig för medlemsstaterna. Kommissionen ska offentliggöra en sammanfattning av ansökan, som baseras på den information som avses i punkt 2 a, b och e i den här artikeln.”

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Om kommissionen begär ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten), ska myndigheten offentliggöra ▌ ansökan i enlighet med artikel 23 och ska avge ett yttrande om huruvida uppdateringen kan påverka människors hälsa.”

"

2.  ▌ Artikel 15.2 ska ersättas med följande:"

”2. Inom fyra månader från den dag då kommissionen vidarebefordrade en giltig anmälan i enlighet med punkt 1 i denna artikel, får en medlemsstat eller myndigheten till kommissionen framföra vederbörligen motiverade invändningar avseende säkerheten mot att det aktuella traditionella livsmedlet släpps ut på marknaden i unionen. Om myndigheten framför vederbörligen motiverade invändningar avseende säkerheten ska den, utan dröjsmål, offentliggöra anmälan i enlighet med artikel 23, som ska gälla i tillämpliga delar.”

"

3.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a)  I första stycket ska följande mening läggas till:"

”Ansökan ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt artikel 39f i förordning (EG) nr 178/2002, om sådana finns.”

"

b)  I andra stycket ska följande mening läggas till:"

”Myndigheten ska offentliggöra ▌ ansökan, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnar i enlighet med artikel 23.”

"

4.  Artikel 23 ska ersättas med följande:"

”Artikel 23

Insyn och konfidentiell behandling

1.  Om kommissionen begär ett yttrande från myndigheten i enlighet med artiklarna 10.3 och 16 i denna förordning ska myndigheten offentliggöra ansökan om godkännande, relevant stödjande information och all annan kompletterande information som sökanden lämnat in, samt myndighetens vetenskapliga yttranden, i enlighet med artiklarna 38–39e ▌ i förordning (EG) nr 178/2002 samt denna artikel.

2.  Sökanden får vid inlämnandet av ansökan lämna in en begäran att vissa delar av den information som lämnats in enligt denna förordning ska behandlas som konfidentiella, tillsammans med en verifierbar motivering.

3.  Om kommissionen begär ett yttrande från myndigheten i enlighet med artiklarna 10.3 och 16 i den här förordningen ska myndigheten bedöma den begäran om konfidentiell behandling som sökanden lämnat i enlighet med artiklarna 39–39e i förordning (EG) nr 178/2002.

4.  Utöver den information som avses i artikel 39.2 i förordning (EG) nr 178/2002 och i enlighet med artikel 39.3 i den förordningen får myndigheten också bevilja konfidentiell behandling med avseende på följande information, om sökanden visar att utlämnandet av denna information potentiellt kan skada sökandens intressen i betydande omfattning:

   a) I tillämpliga fall information som lämnas i närmare beskrivningar av utgångsämnen och utgångspreparat och om hur de används för att tillverka det nya livsmedel som omfattas av godkännandet samt utförlig information om arten och sammansättningen av de särskilda livsmedel eller livsmedelskategorier i vilka sökanden har för avsikt att använda det nya livsmedlet, med undantag av information som är relevant för bedömning av säkerheten.
   b) I tillämpliga fall, detaljerade analytisk information om variabiliteten och stabiliteten för enskilda tillverkningssatser, med undantag av information som är relevant för bedömning av säkerheten.

5.  Om kommissionen inte begär ett yttrande från myndigheten i enlighet med artiklarna 10 och 16 i denna förordning ska kommissionen bedöma den begäran om konfidentiell behandling som sökanden lämnat. Artiklarna 39, 39a och 39d i förordning (EG) nr 178/2002 och punkt 4 i den här artikeln ska gälla i tillämpliga delar.

6.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av artikel 41 i förordning (EG) nr 178/2002.”

"

Artikel 9

Ändringar av direktiv 2001/18/EG

Direktiv 2001/18/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 6 ska följande punkt införas:"

”2a. Den anmälan som avses i punkt 1 ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt unionslagstiftningen, om sådana finns.”

"

2.  I artikel 13 ska följande punkt införas:"

”2a. Den anmälan som avses i punkt 1 ska lämnas in i standardiserade dataformat enligt unionslagstiftningen, om sådana finns.”

"

3.  Artikel 25 ska ersättas med följande:"

”Artikel 25

Konfidentiell behandling

1.  Anmälaren ▌ får lämna in en begäran till den behöriga myndigheten att vissa delar av den information som lämnats in enligt detta direktiv ska behandlas som konfidentiella, i enlighet med punkterna 3 och 6, tillsammans med en verifierbar motivering.

2.  Den behöriga myndigheten ska bedöma den begäran om konfidentiell behandling som lämnats in av anmälaren ▌.

3.  På anmälarens begäran får den behöriga myndigheten bevilja konfidentiell behandling endast med avseende på följande information, om det finns en verifierbar motivering , om anmälaren visar att utlämnandet av denna information kan skada anmälarens intressen i betydande omfattning:

   a) Informationen i artikel 39.2 a, b och c i förordning (EG) nr 178/2002.
   b) Information om DNA-sekvenser, utom för sekvenser som används för detektering, identifiering och kvantifiering av transformationen.
   c) Förädlingsmönster och strategier.

4.  Efter samråd med anmälaren ska den behöriga myndigheten besluta vilken information som ska behandlas som konfidentiell samt underrätta anmälaren om sitt beslut.

5.  Medlemsstaterna, kommissionen och den eller de berörda vetenskapliga kommittéerna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga så att information som anmälts eller utbytts i enlighet med detta direktiv inte offentliggörs.

6.  Relevanta bestämmelser i artikel 39e och 41 i förordning (EG) nr 178/2002 ska även gälla i tillämpliga delar.

7.  Trots vad som sägs i punkterna 3, 5 och 6 i denna artikel

   a) får den behöriga myndigheten lämna ut den information som avses i punkt 3, om brådskande åtgärder är väsentliga för att skydda människors eller djurs hälsa eller miljön, t.ex. i nödsituationer, och
   b) ska man dock offentliggöra information som ingår i slutsatserna i vetenskapliga utlåtanden, som meddelas av den eller de berörda vetenskapliga kommittéerna, eller slutsatserna i bedömningsrapporter och som rör förutsebara effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön. I detta fall ska artikel 39c i förordning (EG) nr 178/2002 gälla.

8.  Om anmälaren återkallar anmälan ska medlemsstaterna, kommissionen och de berörda vetenskapliga kommittéerna respektera den konfidentiella behandling som beviljats av den behöriga myndigheten i enlighet med denna artikel. Om återkallelsen av ansökan sker innan den behöriga myndigheten har fattat beslut om den berörda begäran om konfidentiell behandling får medlemsstaterna, kommissionen och de berörda vetenskapliga kommittéerna inte offentliggöra information för vilken konfidentiell behandling har begärts.”

"

4.  I artikel 28 ska följande punkt läggas till:"

”4. Om ett samråd har ägt rum med den berörda vetenskapliga kommittén i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska den utan dröjsmål offentliggöra anmälan ▌, relevant stödjande information och eventuell kompletterande information från anmälaren ▌ samt sina vetenskapliga yttranden, med undantag för eventuell information för vilken konfidentiell behandling beviljats i enlighet med artikel ▌ 25.”

"

Artikel 10

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte tillämpas på ansökningar ▌ enligt unionslagstiftningen eller begäranden om vetenskapliga utlåtanden som lämnats in till myndigheten före den … [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

2.  Mandatperioden för de ledamöter i myndighetens styrelse (nedan kallad styrelsen) som innehar sina poster den 30 juni 2022 ska upphöra den dagen. Trots de tillämpningsdatum som avses i artikel 11 ska förfarandet för nominering och utseende av ledamöter till styrelsen i enlighet med artikel 1.4 gälla för att låta de ledamöter som utsetts i enlighet med dessa bestämmelser inleda sina mandatperioder den 1 juli 2022.

3.  Trots de tillämpningsdatum som avses i artikel 11 ska mandatperioden för de ledamöter i den vetenskapliga kommittén och i de vetenskapliga panelerna som innehar sina poster den 30 juni 2021 förlängas tills dess att ledamöterna i denna vetenskapliga kommitté och dessa vetenskapliga paneler som utses i enlighet med förfarandet för urval och utseende som fastställs i artikel 1.5 inleder sina mandatperioder.

Artikel 11

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den … [18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Artikel 1.4 och 1.5 ska dock tillämpas från och med den 1 juli 2022.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 158.
(2) EUT C 461, 21.12.2018, s. 22.
(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 11 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0489).
(4)EUT C 440, 6.12.2018, s. 158.
(5)EUT C 461, 21.12.2018, s. 225.
(6)Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(7)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ▌ (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen (EUT L 50, 20.2.2004, s. 44)
(12)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, 18.10.2003, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (EUT L 268, 18.10.2003, s. 29).
(14)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (EUT L 309, 26.11.2003, s. 1).
(15)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 89/109/EEG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 4).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (EUT L 354, 31.12.2008, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 och kommissionens förordning (EG) nr 1852/2001 (EUT L 327, 11.12.2015, s. 1).
(19)Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106, 17.4.2001, s. 1).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(21)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 25.9.2006, s. 13).
(22)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
(23)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(24)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).


Tilläggsskydd för läkemedel ***I
PDF 275kWORD 86k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel (COM(2018)0317 – C8-0217/2018 – 2018/0161(COD))
P8_TA-PROV(2019)0401A8-0039/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0317),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0217/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0039/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 17 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EG) nr 469/2009 om tilläggsskydd för läkemedel

P8_TC1-COD(2018)0161


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009(4) föreskriver att varje produkt som skyddas av patent på någon medlemsstats territorium och som innan den får saluföras som läkemedel ska undergå ett sådant administrativt godkännandeförfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG(5) eller i 2001/83/EG(6), på de villkor som anges i den förordningen, kan bli föremål för tilläggsskydd.

(2)  Genom att tillhandahålla ett tilläggsskydd under en period syftar förordning (EG) nr 469/2009 till att främja forskning och innovation i unionen som behövs för att utveckla läkemedel och att bidra till att farmaceutisk forskning inte flyttas till länder utanför unionen som kan erbjuda bättre skydd.

(3)  Sedan föregångaren till förordning (EG) nr 469/2009 antogs 1992 har marknaderna utvecklats väsentligt och tillverkningen av generiska läkemedel, i synnerhet biosimilarer, och tillverkningen av deras aktiva ingredienser, ökat enormt framför allt i ▌länder utanför unionen (nedan kallade tredjeländer) där det inte finns något skydd eller där skyddet inte längre gäller.

(4)  Avsaknaden av undantag i förordning (EG) nr 469/2009 från det skydd som tilläggsskyddet ger har oavsiktligt lett till att de tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen förhindras att tillverka generiska läkemedel och biosimilarer inom unionen, även ▌för export till marknader i tredjeländer där det inte finns något ▌skydd eller där skyddet inte längre gäller. På samma sätt förhindras tillverkare från att tillverka generiska läkemedel och biosimilarer för lagring under en begränsad tid före utgången av tilläggsskyddets giltighetstid. Dessa omständigheter försvårar för dessa tillverkare, till skillnad från tillverkare i tredjeländer där det inte finns något sådant skydd eller där skyddet inte längre gäller, att ta sig in på unionsmarknaden omedelbart efter det att tilläggsskyddet har upphört att gälla, eftersom de inte är i stånd att bygga upp någon produktionskapacitet för export eller för att ta sig in på marknaden i en medlemsstat förrän det skydd som tilläggsskyddet ger har upphört att gälla.

(5)  Dessa omständigheter försätter tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen i ett avsevärt sämre konkurrensläge jämfört med tillverkare som är etablerade i tredjeländer som erbjuder ett sämre eller inget skydd. Unionen bör göra en avvägning mellan att återupprätta lika villkor mellan dessa tillverkare och att säkerställa att det väsentliga innehållet i ensamrätten för innehavare av tilläggsskydd garanteras på unionsmarknaden.

(6)  Om inget görs kan fortlevnaden av tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen hotas, vilket skulle få konsekvenser för unionens läkemedelsindustri som helhet. Detta skulle kunna undergräva en fullt ut välfungerande inre marknad genom förlusten av potentiella nya affärsmöjligheter för tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer, vilket därigenom kan leda till minskande relaterade investeringar, och eventuellt hindra skapande av arbetstillfällen inom unionen.

(7)  Ett snabbt inträde på unionsmarknaden för generiska läkemedel och biosimilarer är viktigt, särskilt för att öka konkurrensen, sänka priserna och säkerställa att de nationella hälso- och sjukvårdssystemen är hållbara och att patienter i unionen har bättre tillgång till läkemedel till ett överkomligt pris. Vikten av ett sådant snabbt inträde underströks av rådet i dess slutsatser av den 17 juni 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i unionen och dess medlemsstater. Förordning (EG) nr 469/2009 bör därför ändras så att tillverkning av generiska läkemedel och biosimilarer tillåts för export och lagring, varvid det beaktas att immateriella rättigheter förblir en av hörnstenarna för innovation, konkurrenskraft och tillväxt på den inre marknaden.

(8)  Syftet med denna förordning är att främja unionens konkurrenskraft, och därigenom öka tillväxten och sysselsättningen på den inre marknaden och bidra till ett större utbud av produkter enligt enhetliga villkor, genom att tillåta tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen att i unionen tillverka produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, avsedda för export till marknader i tredjeländer där det inte finns något tilläggsskydd eller där skyddet inte längre gäller, och därigenom också hjälpa dessa tillverkare att effektivt konkurrera på dessa tredjelandsmarknader. Denna förordning bör också ge dessa tillverkare tillåtelse att tillverka och lagra produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, i en medlemsstat under en bestämd period fram till dess att motsvarande tilläggsskydd upphör att gälla, för att ta sig in på marknaden i en medlemsstat när detta tilläggsskydd upphört att gälla och därigenom hjälpa dessa tillverkare att effektivt konkurrera i unionen omedelbart efter det att skyddet har upphört att gälla (EU-inträde dag ett). Denna förordning ▌bör även komplettera unionens handelspolitiska insatser för att säkerställa öppna marknader för tillverkare av produkter eller läkemedel som är etablerade i unionen som innehåller dessa produkter. Med tiden bör denna förordning gagna hela läkemedelssektorn i unionen, eftersom samtliga aktörer, även nya sådana, kommer att kunna dra nytta av de nya möjligheterna på den snabbt föränderliga globala läkemedelsmarknaden. Vidare skulle unionens allmänna intresse främjas genom en förstärkning av unionsbaserade leveranskedjor för läkemedel och, genom att tillåta lagring för att komma in på unionsmarknaden när tilläggsskyddet har upphört att gälla, skulle det bli lättare för patienter i unionen att få tillgång till läkemedel efter att det ▌tilläggsskyddet har upphört att gälla.

(9)  Under dessa specifika och begränsade omständigheter och för att skapa lika konkurrensvillkor mellan tillverkare som är etablerade i unionen och tillverkare i tredjeländer, är det lämpligt att föreskriva ett undantag från det skydd som ett tilläggsskydd ger genom att tillåta tillverkning av en produkt eller läkemedel som innehåller den produkten, för export till tredjeländer eller för lagring och andra relaterade handlingar i unionen som är absolut nödvändiga för denna tillverkning eller för exporten eller faktiska lagringen ▌om det i annat fall skulle krävas att sådana handlingar godkänns av innehavaren av ett tilläggsskydd (nedan kallade relaterade handlingar). Sådana relaterade handlingar skulle kunna innefatta innehav, utbjudande till försäljning, tillhandahållande, import, användning eller syntes av en aktiv ingrediens för tillverkning av ett läkemedel eller tillfällig lagring eller marknadsföring uteslutande för export till tredjeländer. Det undantaget bör även gälla relaterade handlingar som utförs av tredjeman som har ett avtalsförhållande med tillverkaren.

(10)  Undantaget bör gälla för en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, som skyddas av ett tilläggsskydd. Undantaget bör omfatta tillverkning av den produkten och av det läkemedel som innehåller den produkten på en medlemsstats territorium.

(11)  Undantaget bör inte omfatta saluföring av en produkt eller ett läkemedel som innehåller produkten, som tillverkats ▌för export till tredjeländer eller för lagring för EU‑inträde dag ett på marknaden i en medlemsstat där ett tilläggsskydd gäller, antingen direkt eller indirekt efter export, och det bör inte heller omfatta återimport av produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, till marknaden i en medlemsstat där ett tilläggsskydd gäller. Det bör inte heller omfatta någon handling eller verksamhet i syfte att importera ▌produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, till unionen enbart för ompackning eller ▌återexport. Dessutom bör undantaget inte heller omfatta någon lagring av produkten eller det läkemedel som innehåller produkten för andra syften än de som fastställs i denna förordning.

(12)  Eftersom undantaget endast omfattar tillverkning för export utanför unionen eller tillverkning för lagring och handlingar som är absolut nödvändiga för sådan tillverkning eller för själva exporten eller lagringen, bör det undantag som fastställs genom denna förordning inte ▌strida mot ett normalt utnyttjande av produkten eller det läkemedel som innehåller produkten i den medlemsstat där tilläggsskyddet gäller, i synnerhet inte mot den centrala ensamrätt som innehavaren av tilläggsskyddet har för att tillverka denna produkt för saluföring på unionsmarknaden under tilläggsskyddets giltighetstid. Undantaget bör vidare inte otillbörligt skada tilläggsskyddsinnehavarens legitima intressen, samtidigt som tredjemans legitima intressen beaktas.

(13)  Effektiva och proportionella skyddsåtgärder bör gälla i förhållande till undantaget för att öka öppenheten, hjälpa innehavaren av ett tilläggsskydd att se till att skyddet efterlevs i unionen och kontrollera efterlevnaden av de villkor som fastställs i denna förordning samt minska risken för olaglig avledning till unionsmarknaden under tilläggsskyddets giltighetstid.

(14)  Denna förordning bör ålägga tillverkaren, dvs. den person som är etablerad i unionen, för vars räkning produkten, eller ett läkemedel som innehåller produkten, ▌tillverkas för export eller lagring, en informationsskyldighet. Det är möjligt att tillverkaren direkt utför tillverkningen. Informationsskyldigheten bör bestå i att ålägga tillverkaren att lämna vissa uppgifter till den behöriga patentmyndigheten eller någon annan utsedd myndighet som meddelade tilläggsskyddet (nedan kallad myndigheten) i den medlemsstat där tillverkningen ska ske. Ett standardformulär för underrättelse bör tillhandahållas för detta ändamål. Uppgifterna bör lämnas innan tillverkningen av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, startar för första gången i den medlemsstaten och innan några relaterade handlingar före tillverkningsstarten utförs, beroende på vilket som infaller först. Informationen bör uppdateras vid behov. Undantaget bör endast omfatta tillverkningen av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, och relaterade handlingar, inklusive sådana som utförs i andra medlemsstater än den där tillverkningen sker i de fall produkten skyddas av ett tilläggsskydd även i dessa andra medlemsstater, i de fall tillverkaren har sänt de relevanta uppgifterna till myndigheten i den medlemsstat där tillverkningen sker och om tillverkaren har informerat innehavaren av det tilläggsskydd som beviljats i den medlemsstaten. Om tillverkning sker i mer än en medlemsstat bör det krävas en underrättelse i var och en av dessa medlemsstater. För att öka öppenheten bör den behöriga myndigheten åläggas att så snart som möjligt offentliggöra de mottagna uppgifterna samt dagen för underrättelsen om dessa uppgifter. Det bör vara tillåtet för medlemsstaterna att föreskriva att en engångsavgift ska betalas för underrättelser och uppdateringar av underrättelser. Den avgiften bör fastställas till en nivå som inte överstiger den administrativa kostnaden för behandling av underrättelser och uppdateringar.

(15)  Tillverkaren bör också, på lämpligt och dokumenterat sätt, informera innehavaren av tilläggsskyddet om avsikten att tillverka en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, i enlighet med undantaget, genom att lämna samma uppgifter till innehavaren av tilläggsskyddet som anmälts till myndigheten. Dessa uppgifter bör begränsas till vad som är nödvändigt och lämpligt för att innehavaren av tilläggsskyddet ska kunna bedöma huruvida de rättigheter som tilläggsskyddet ger respekteras, och de bör inte innehålla konfidentiell eller kommersiellt känslig information. Standardformuläret för underrättelse skulle också kunna användas för att informera innehavaren av tilläggsskyddet, och de uppgifter som lämnas bör uppdateras på lämpligt sätt när så behövs.

(16)  Om några relaterade handlingar föregår tillverkningen av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, bör underrättelsen innehålla namnet på den medlemsstat där den första relaterade handlingen, som i annat fall skulle kräva ett godkännande av innehavaren av tilläggsskyddet, ska ske, eftersom dessa uppgifter är relevanta för tidpunkten för underrättelsen.

(17)  Om ett lokalt godkännande för försäljning eller dess motsvarighet i ett bestämt tredjeland för ett visst läkemedel offentliggörs efter det att myndigheten har underrättats, bör underrättelsen uppdateras utan dröjsmål så att den innehåller referensnumret för detta godkännande för försäljning eller dess motsvarighet så snart som det är allmänt tillgängligt. Om referensnumret för godkännandet för försäljning eller dess motsvarighet ännu inte offentliggjorts, bör tillverkaren åläggas att i underrättelsen ange referensnumret så snart som det är allmänt tillgängligt.

(18)  Av proportionalitetsskäl bör en underlåtenhet att uppfylla kraven avseende ett tredjeland endast påverka exporten till det landet, och exporten till det landet bör således inte omfattas av undantaget i denna förordning. Det bör åligga den tillverkare som är etablerad i unionen att kontrollera att det inte finns något tilläggsskydd i ett exportland, eller huruvida skyddet upphört att gälla, eller om det skyddet är föremål för begränsningar eller undantag i det berörda landet.

(19)  En underrättelse till myndigheten och motsvarande uppgifter som ska anmälas till innehavaren av ett tilläggsskydd skulle kunna lämnas under perioden från den dag denna förordning träder i kraft till den dag det undantag som föreskrivs i denna förordning blir tillämpligt för det relevanta tilläggsskyddet.

(20)  I denna förordning bör det, som ett villkor för undantagets funktion, ställas krav på att tillverkaren visar tillbörlig aktsamhet. Tillverkaren bör åläggas att på lämpliga och dokumenterade sätt, bland annat avtalsmässiga, informera aktörer i sin leveranskedja i unionen, däribland exportören och den person som utför lagringen, att produkten eller läkemedlet som innehåller produkten omfattas av det undantag som föreskrivs i denna förordning och att tillverkningen ▌är avsedd för export eller lagring. En tillverkare som inte uppfyller kraven på tillbörlig aktsamhet bör inte dra fördel av undantaget och inte heller en tredjeman som utför en relaterad handling i den medlemsstat där tillverkningen sker eller i en annan medlemsstat där ett tilläggsskydd för produkten gäller. Innehavaren av det berörda tilläggsskyddet skulle därför ha rätt att göra sina rättigheter enligt tilläggsskyddet gällande, och samtidigt ta vederbörlig hänsyn till den allmänna skyldighet som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG(7) att inte medverka till rättegångsmissbruk.

(21)  Denna förordning bör ålägga tillverkaren märkningskrav för produkter, eller för läkemedel som innehåller dessa produkter, som ska exporteras för att, genom en logotyp, göra det lättare att identifiera dessa produkter eller dessa läkemedel som uteslutande är avsedda för export till tredjeländer. Det är endast om produkten eller det läkemedel som innehåller produkten är märkt på det sätt som föreskrivs i denna förordning, som tillverkningen och relaterade handlingar för export inte bör omfattas av det skydd som tilläggsskyddet ger. Märkningskravet bör inte påverka tredjeländers märkningskrav.

(22)  Handlingar som inte omfattas av det undantag som fastställs genom denna förordning bör även fortsättningsvis ▌omfattas av det skydd som ▌ett tilläggsskydd ger. All avledning till unionsmarknaden under tilläggsskyddets giltighetstid av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, och som tillverkas enligt villkoren för undantaget, bör även fortsättningsvis vara förbjuden.

(23)  Denna förordning påverkar inte andra immateriella rättigheter som kan skydda andra aspekter av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionsakter som syftar till att förhindra intrång i och säkerställa skydd för immateriella rättigheter, däribland Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG och förordning (EU) nr 608/2013(8).

(24)  Denna förordning påverkar inte bestämmelserna om den unika identitetsbeteckning som fastställs i direktiv 2001/83/EG(9). Tillverkaren bör säkerställa att ett läkemedel som tillverkats för export, enligt denna förordning, inte är försedd med en aktiv unik identitetsbeteckning i den mening som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161(10). Kravet på en aktiv unik identitetsbeteckning gäller emellertid, i enlighet med den delegerade förordningen, för läkemedel avsedda att släppas ut på marknaden i en medlemsstat när motsvarande tilläggsskydd har upphört att gälla.

(25)  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av direktiven 2001/82/EG och 2001/83/EG, särskilt inte kraven avseende tillverkningstillstånd för läkemedel som tillverkas för export. Detta innebär bl.a. iakttagande av principerna och riktlinjerna för god tillverkningssed för läkemedel och användning av endast aktiva substanser som har tillverkats ▌ i enlighet med god tillverkningssed och distribuerats i enlighet med god distributionssed för aktiva substanser.

(26)  För att skydda de rättigheter som innehavare av tilläggsskydd har, bör det undantag som föreskrivs i denna förordning inte gälla för ett tilläggsskydd som redan börjat gälla den dag då denna förordning träder i kraft. För att säkerställa att de rättigheter som innehavare av tilläggsskydd har inte onödigtvis begränsas bör undantaget tillämpas på tilläggsskydd som gäller den dag denna förordning träder i kraft eller senare. Mot bakgrund av att tilläggsskydd börjar gälla vid utgången av grundpatentets giltighetstid, vilket kan vara relativt långt efter den dag då ansökan om tilläggsskydd lämnades in och för att uppnå syftet med denna förordning, är det motiverat att denna förordning under en viss tid även omfattar tilläggsskydd som ansökts om före den dag då denna förordning träder i kraft, men som ännu inte hade börjat gälla före det datumet, oberoende av om detta tilläggsskydd beviljats före det datumet. Undantaget bör därför, från och med den [1 juli 2022](11), tillämpas på tilläggsskydd som börjat gälla från den dag då denna förordning träder i kraft. Begreppet ”en viss tid” för varje enskilt tilläggsskydd som börjat gälla efter det att denna förordning har trätt i kraft bör säkerställa att undantaget gradvis tillämpas på ett sådant tilläggsskydd, beroende på vilken dag det börjat gälla och dess varaktighet. En sådan tillämpning av undantaget skulle ge innehavaren av ett tilläggsskydd som har beviljats men som inte har börjat gälla den dag som denna förordning träder i kraft en rimlig övergångsperiod för att anpassa sig till de ändrade bestämmelserna, samtidigt som det säkerställs att tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer effektivt kan dra nytta av undantaget, utan onödigt dröjsmål.

(27)  Vanligtvis lämnar en sökande av ett tilläggsskydd in en ansökan vid ungefär samma tidpunkt i varje medlemsstat där ansökan lämnas in. På grund av skillnader i de nationella förfarandena för prövning av ansökningar kan datumet för beviljande av tilläggsskyddet emellertid variera avsevärt från en medlemsstat till en annan, vilket skapar skillnader i den sökandes rättsliga situation i de medlemsstater där ansökan om tilläggsskyddet gjordes. En tillämpning av undantaget på grundval av den dag då ansökan om ett tilläggsskydd lämnades in skulle därför främja enhetlighet och begränsa risken för skillnader.

(28)  Kommissionen bör göra en regelbunden utvärdering av denna förordning. I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(12) bör utvärderingen baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde och ligga till grund för konsekvensbedömningar av eventuella vidare åtgärder. Utvärderingen bör både beakta export utanför unionen och vilken effekt lagringen har för att snabbare få ut generiska läkemedel och i synnerhet biosimilarer på marknaden efter att ett tilläggsskydd har upphört att gälla. En sådan regelbunden utvärdering bör även omfatta denna förordnings effekter på tillverkningen av generiska läkemedel och biosimilarer i unionen av tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen. I detta sammanhang vore det viktigt att kontrollera om tillverkning som tidigare bedrivits utanför unionen flyttas till unionens territorium. Utvärderingen bör särskilt granska undantagets effektivitet med avseende på syftet att upprätta lika villkor internationellt för företag i unionen som tillverkar generiska läkemedel och biosimilarer ▌. Den bör också studera undantagets konsekvenser för den forskning om och produktion av innovativa läkemedel i unionen som bedrivs av innehavare av tilläggsskydd ▌ och beakta jämvikten mellan olika berörda intressen, ▌i synnerhet avseende folkhälsan, offentliga utgifter och, i detta sammanhang, tillgång till läkemedel inom unionen. Den bör också studera huruvida den föreskrivna perioden med avseende på tillverkning av generiska läkemedel och biosimilarer för lagring är tillräcklig för att uppnå målet EU-inträde dag ett, inbegripet dess effekter på folkhälsan.

(29)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att främja unionens konkurrenskraft på ett sätt som skapar lika villkor för tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer i förhållande till deras konkurrenter på tredjelandsmarknader där det inte finns något tilläggsskydd eller skyddet inte längre gäller, att fastställa regler som möjliggör tillverkning av ▌ en produkt eller ett läkemedel som innehåller produkten under det motsvarande tilläggsskyddets giltighetstid, och även att föreskriva vissa informations- och märkningsskyldigheter för tillverkare som utnyttjar dessa regler, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(30)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). Denna förordning syftar särskilt till att säkerställa att rätten till egendom och rätten till hälso‑ och sjukvård i artiklarna 17 och 35 i stadgan respekteras fullt ut ▌. Denna förordning bör upprätthålla tilläggsskyddets centrala rättigheter genom att begränsa det undantag som föreskrivs i denna förordning till tillverkning av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, endast för export utanför unionen eller för lagring under en begränsad tidsperiod för inträde på unionsmarknaden, när tilläggsskyddet har upphört att gälla, och för de handlingar som är absolut nödvändiga för sådan tillverkning eller för själva exporten eller faktiska lagringen. I ljuset av dessa grundläggande rättigheter och principer går detta undantag inte utöver vad som är nödvändigt och lämpligt med tanke på det övergripande målet för denna förordning, nämligen att främja unionens konkurrenskraft genom att undvika omlokaliseringar och göra det möjligt för tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen att konkurrera både på snabbväxande, globala marknader där det inte finns något tilläggsskydd eller där skyddet inte längre gäller och på unionsmarknaden när tilläggsskyddet upphör att gälla. Att dra nytta av de positiva ekonomiska effekter som följer av undantaget är verkligen en nödvändighet, eftersom unionen annars riskerar att väsentligt försvaga sin ställning som ett nav för farmaceutisk utveckling och tillverkning av läkemedel. Det är därför lämpligt att införa det här undantaget för att öka konkurrenskraften för tillverkare av generiska läkemedel och biosimilarer som är etablerade i unionen i tredjeländer vars marknader under alla omständigheter utsätts för konkurrens, samtidigt som räckvidden och varaktigheten för det skydd som beviljas genom tilläggsskyddet i unionen inte påverkas. Åtgärdens lämplighet säkerställs vidare genom lämpliga skyddsåtgärder som reglerar användningen av undantaget. Denna förordning bör ge offentliga myndigheter tillräckligt med tid för att vidta nödvändiga åtgärder för att ta emot och offentliggöra underrättelser.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EG) nr 469/2009

Förordning (EG) nr 469/2009 ska ändras på följande sätt:

1.   I artikel 1 ska följande led läggas till:"

”f) tillverkare: en person som är etablerad i unionen och för vars räkning en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, tillverkas, för export till tredjeländer eller för lagring.”

"

2.  ▌Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Tilläggsskyddets verkan

1.  Med förbehåll för artikel 4, ger ett tilläggsskydd samma rättigheter som grundpatentet gav och har samma begränsningar och medför samma skyldigheter.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska det tilläggsskydd som avses i punkt 1 inte ge skydd mot vissa handlingar som annars skulle kräva samtycke från innehavaren av tilläggsskyddet om följande villkor är uppfyllda:

   a) Handlingen omfattar
   i) tillverkning av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, ▌för export till tredjeländer, eller
   ii) andra relaterade handlingar som är absolut nödvändiga för den tillverkning i unionen som avses i led i eller för själva exporten, eller
   iii) tillverkning, tidigast sex månader innan tilläggsskyddet upphör att gälla, av en produkt, eller ett läkemedel som innehåller produkten, för lagring i den medlemsstat där tillverkningen sker och därefter saluföring av produkten, eller ett läkemedel som innehåller produkten, på medlemsstaternas marknader efter det att motsvarande tilläggsskydd upphört att gälla, eller
   iv) andra relaterade handlingar som är absolut nödvändiga för tillverkningen av en produkt i unionen, såsom avses i led iii, eller för själva lagringen, under förutsättning att en sådan relaterad handling inte utförs tidigare än sex månader innan tilläggsskyddet upphör att gälla.
   b) Tillverkaren underrättar, på lämpligt och dokumenterat sätt, den myndighet, som avses i artikel 9.1, i den medlemsstat där tillverkningen ska ske, och informerar innehavaren av tilläggsskyddet om de uppgifter som anges i punkt 5 senast tre månader före tillverkningens startdatum i den medlemsstaten eller senast tre månader före den första relaterade handlingen, före tillverkningsstarten, som i annat fall skulle vara förbjuden på grund av det skydd som tilläggsskyddet ger, beroende på vilket som infaller först.
   c) Om de uppgifter som anges i punkt 5 ändras ska tillverkaren underrätta den myndighet som avses i artikel 9.1 och informera innehavaren av tilläggsskyddet innan ändringarna börjar gälla.
   d) I de fall produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, har tillverkats för export till tredjeländer ska tillverkaren säkerställa att en logotyp enligt bilaga -I anbringas på den yttre förpackningen för produkten, eller det läkemedel som innehåller produkten, som avses i led a i i det här stycket, och, när så är möjligt, på läkemedelsbehållaren.
   e) Tillverkaren följer punkt 9 i denna artikel och, i förekommande fall, artikel 12.2.

3.  Undantaget i punkt 2 omfattar inte någon handling eller verksamhet som utförs för att importera produkter, eller läkemedel som innehåller dessa produkter, till unionen enbart för ompackning, återexport eller lagring.

4.  De uppgifter som lämnats till innehavaren av tilläggsskyddet för tillämpningen av punkt 2 b och c ska endast användas i syfte att kontrollera om denna förordnings bestämmelser har efterlevts och, i förekommande fall, i syfte att vidta rättsliga åtgärder om bestämmelserna inte följts.

5.  De uppgifter som tillverkaren ska tillhandahålla för det ändamål som avses i punkt 2 b ska vara följande:

   a) Tillverkarens namn och adress.
   b) Uppgift om huruvida tillverkningen bedrivs för export eller lagring, eller för både export och lagring.
   c) Den medlemsstat där tillverkningen och, i förekommande fall, även lagringen ska ske samt den medlemsstat där den första relaterade handlingen ska ske, om den relaterade handlingen utförs före tillverkningens startdatum.
   d) Numret på det tilläggsskydd som beviljats i ▌den medlemsstat där tillverkningen ska ske, och numret på det tilläggsskydd som beviljats i den medlemsstat där den första relaterade handlingen ska ske, om den relaterade handlingen utförs före tillverkningens startdatum.
   e) För läkemedel som ska exporteras till tredjeländer, referensnumret på det godkännande för saluföring eller en handling som motsvarar ett sådant godkännande i varje tredjeland som läkemedlet ska exporteras till, så snart det finns allmänt tillgängligt.

6.  För underrättelse till den behöriga myndigheten enligt punkt 2 b och c ska tillverkaren använda standardformuläret för underrättelse i bilaga -Ia.

7.  Underlåtenhet att uppfylla kraven i punkt 5 e med avseende på ett tredjeland ska endast påverka exporten till det landet, och denna export ska således inte omfattas av undantaget.

8.  Tillverkaren ska säkerställa att läkemedel som tillverkats enligt punkt 2 a i inte har någon aktiv unik identitetsbeteckning i den mening som avses i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161*.

9.  Tillverkaren ska på lämpligt och dokumenterat sätt säkerställa att den som har ett avtalsförhållande med tillverkaren och utför handlingar som omfattas av punkt 2 a är fullt informerad och medveten om följande:

   a) Att dessa handlingar omfattas av punkt 2.
   b) Att saluföring, import eller återimport av den produkt eller det läkemedel som innehåller den produkten och som avses i punkt 2 a i eller saluföring av den produkt eller det läkemedel som innehåller den produkten och som avses i punkt 2 a iii skulle kunna innebära ett intrång i det tilläggsskydd som avses i punkt 2 om, och så länge som, tilläggsskyddet gäller.

10.  Punkt 2 ska tillämpas på tilläggsskydd för vilka ansökan görs den ... [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft] eller senare.

Punkt 2 ska också tillämpas på tilläggsskydd för vilka ansökan görs före den ... [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft] och som börjat gälla den dagen eller senare. Punkt 2 ska endast tillämpas på sådana tilläggsskydd från och med den ... [1 juli 2022](13).

Punkt 2 ska inte tillämpas på tilläggsskydd som börjat gälla före den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft].

_______________

* Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel (EUT L 32, 9.2.2016, s. 1).”

"

3.  I artikel 11 ska följande punkt läggas till:"

”4. Den ▌myndighet ▌som avses i artikel 9.1 ska så snart som möjligt offentliggöra de uppgifter som anges i artikel 5.5 samt dagen för underrättelsen om dessa uppgifter. Myndigheten ska också så snart som möjligt offentliggöra alla ändringar av dessa uppgifter som meddelats i enlighet med artikel 5.2 c.”

"

4.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Avgifter

1.  Medlemsstaterna får föreskriva att årsavgifter ska betalas för tilläggsskydd.

2.  Medlemsstaterna får föreskriva att en avgift ska betalas för de underrättelser som avses i artikel 5.2 b och c.”

"

5.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 21a

Utvärdering

Senast fem år efter det datum som avses i artikel 5.10 och vart femte år därefter ska kommissionen göra en utvärdering av artiklarna 5.2–5.9 och 11 för att bedöma huruvida målen för dessa bestämmelser har uppnåtts, och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Förutom att utvärdera inverkan av undantaget för tillverkning i exportsyfte, ska särskild uppmärksamhet ägnas effekterna av tillverkning för lagring i syfte att saluföra produkten eller det läkemedel som innehåller produkten på medlemsstaternas marknad efter utgången av motsvarande tilläggsskydd, för tillgång till läkemedel och offentliga hälso- och sjukvårdsutgifter samt huruvida undantaget och i synnerhet den period som föreskrivs i artikel 5.2 a iii är tillräcklig för att uppnå de mål som avses i artikel 5, inbegripet folkhälsan.”

"

6.  ▌Bilaga -I och -Ia enligt bilagan till denna förordning ska införas.

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGOR

Följande bilagor ska införas

”BILAGA -I

Logotyp

Denna logotyp ska tryckas i svart och i en storlek så att den är tillräckligt synlig.

20190417-P8_TA-PROV(2019)0401_SV-p0000002.png

BILAGA -Ia

Standardformulär för underrättelse enligt artikel 5.2 b och c

Kryssa för i lämplig ruta.

Ny underrättelse

Uppdatering av en befintlig underrättelse

a)   Tillverkarens namn och adress

b)  Syftet med tillverkningen

Export

Lagring

Export och lagring

c)  Den medlemsstat där tillverkningen ska ske och den medlemsstat där den första relaterade handlingen (i förekommande fall) ska ske före tillverkningens startdatum

Den medlemsstat där tillverkningen ska ske

(Den medlemsstat där den förta relaterade handlingen ska ske (i förekommande fall))

d)  Numret på det tilläggsskydd som beviljats i den medlemsstat där tillverkningen ska ske, och numret på det tilläggsskydd som beviljats i den medlemsstat där den första relaterade handlingen (i förekommande fall) ska ske före tillverkningens startdatum

Tilläggsskydd i den medlemsstat där tillverkningen ska ske

(Tilläggsskydd i den medlemsstat där den första relaterade handlingen ska ske (i förekommande fall))

e)  För läkemedel som ska exporteras till tredjeländer: referensnumret för godkännandet för försäljning eller motsvarande handling i varje tredjeland som läkemedlet exporteras till

(1) EUT C 440, 6.12.2018, s. 100.
(2) EUT C 440, 6.12.2018, s. 100.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 17 april 2019.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, 16.6.2009, s. 1).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1). Direktiv 2001/82/EG har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 av den 11 december 2018 om veterinärmedicinska läkemedel och om upphävande av direktiv 2001/82/EG (EUT L 4, 7.1.2019, s. 43).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67).
(10) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/161 av den 2 oktober 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG genom fastställande av närmare bestämmelser om de säkerhetsdetaljer som anges på förpackningar för humanläkemedel (EUT L 32, 9.2.2016, s. 1).
(11)+EUT: Vänligen ersätt med datum som motsvarar tre år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande.
(12) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(13)+ EUT: Vänligen ersätt med datum som motsvarar tre år efter dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande.


Unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå ***I
PDF 433kWORD 167k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av unionens rymdprogram och Europeiska unionens rymdprogrambyrå och om upphävande av förordningarna (EU) nr 912/2010, (EU) nr 1285/2013, (EU) nr 377/2014 och beslut 541/2014/EU (COM(2018)0447 – C8–0258/2018 – 2018/0236(COD))
P8_TA(2019)0402A8-0405/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 ***I
PDF 299kWORD 105k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för ett digitalt Europa för perioden 2021–2027 (COM(2018)0434 – C8–0256/2018 – 2018/0227(COD))
P8_TA(2019)0403A8-0408/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet ***I
PDF 219kWORD 66k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fiscalisprogrammet för samarbete på beskattningsområdet (COM(2018)0443 – C8-0260/2018 – 2018/0233(COD))
P8_TA(2019)0404A8-0421/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
PDF 304kWORD 119k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013 (COM(2018)0385 - C8-0249/2018 – 2018/0209(COD))
P8_TA(2019)0405A8-0397/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Programmet för rättsliga frågor ***I
PDF 304kWORD 73k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättsliga frågor (COM(2018)0384 – C8-0235/2018 – 2018/0208(COD))
P8_TA(2019)0406A8-0068/2019

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Programmet för rättigheter och värden ***I
PDF 236kWORD 77k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet för rättigheter och värden (COM(2018)0383 – C8-0234/2018 – 2018/0207(COD))
P8_TA(2019)0407A8-0468/2018

Denna text håller fortfarande på att bearbetas för publicering på ditt språk. Det finns redan en pdf- eller Word-version som du kan öppna genom att klicka på ikonen uppe till höger.


Antalet interparlamentariska delegationer, delegationer till gemensamma parlamentarikerkommittéer samt delegationer till parlamentariska samarbetskommittéer och multilaterala parlamentariska församlingar
PDF 135kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 17 april 2019 om antalet interparlamentariska delegationer, antalet delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna och antalet delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och till de multilaterala parlamentariska församlingarna (2019/2698(RSO))
P8_TA-PROV(2019)0408B8-0240/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av associerings- och samarbetsavtalen och andra avtal som EU ingått med tredjeländer,

–  med beaktande av artiklarna 212 och 214 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är angeläget att den parlamentariska demokratin stärks genom en kontinuerlig interparlamentarisk dialog.

1.  Europaparlamentet beslutar att antalet interparlamentariska delegationer och deras regionala fördelning ska vara följande:

   a) Europa, Västra Balkan och Turkiet

Delegationerna till

   den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Nordmakedonien
   den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Turkiet

Delegationen för samarbete i norr och för förbindelserna med Schweiz och Norge, till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island och till EES gemensamma parlamentarikerkommitté

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Serbien

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Albanien

Delegationen till den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro

Delegationen för förbindelserna med Bosnien och Hercegovina och Kosovo

   b) Ryssland och stater i det östliga partnerskapet

Delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland

Delegationen till den parlamentariska associeringskommittén EU–Ukraina

Delegationen till den parlamentariska associeringskommittén EU–Moldavien

Delegationen för förbindelserna med Vitryssland

Delegationen till den parlamentariska partnerskapskommittén EU–Armenien, den parlamentariska samarbetskommittén EU–Azerbajdzjan och till den parlamentariska associeringskommittén EU–Georgien

   c) Maghrebländerna, Mashriqländerna, Israel och Palestina

Delegationerna för förbindelserna med:

   Israel
   Palestina
   Maghrebländerna och Arabiska Maghrebunionen, inklusive de gemensamma parlamentarikerkommittéerna EU-Marocko, EU-Tunisien och EU-Algeriet
   Mashriqländerna
   d) Arabiska halvön, Irak och Iran

Delegationerna för förbindelserna med:

   Arabiska halvön
   Irak
   Iran
   e) Nord- och Sydamerika

Delegationerna för förbindelserna med:

   Förenta staterna
   Kanada
   Förbundsrepubliken Brasilien
   länderna i Centralamerika
   länderna i Andinska gemenskapen
   Mercosur

Delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Mexiko

Delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Chile

Delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum–EU

   f) Asien, Stillahavsområdet

Delegationerna för förbindelserna med:

   Japan
   Folkrepubliken Kina
   Indien
   Afghanistan
   länderna i Sydasien
   länderna i Sydostasien och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean)
   Koreahalvön
   Australien och Nya Zeeland

Delegationen till de parlamentariska samarbetskommittéerna EU–Kazakstan, EU–Kirgizistan, EU–Uzbekistan och EU–Tadzjikistan samt förbindelserna med Turkmenistan och Mongoliet

   g) Afrika

Delegationerna för förbindelserna med:

   Sydafrika
   Panafrikanska parlamentet
   h) Multilaterala församlingar

Delegationen till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen

Delegationen till den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet

Delegationen till den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika

Delegationen till den parlamentariska församlingen Euronest

Delegationen för förbindelserna med Natos parlamentariska församling.

2.  Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i parlamentarikerkommittéer som inrättas på grundval av det ekonomiska partnerskapsavtalet uteslutande ska utses bland ledamöterna i utskottet för internationell handel och utskottet för utveckling – för att säkerställa den ledande roll som utskottet för internationell handel har som ansvarigt utskott – och att de aktivt bör samordna sitt arbete med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

3.  Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och den parlamentariska församlingen Euronest uteslutande ska utses bland ledamöterna i de bilaterala eller subregionala delegationerna för varje församling.

4.  Europaparlamentet beslutar att ledamöterna i delegationen för förbindelserna med Natos parlamentariska församling uteslutande ska utses bland ledamöterna i underutskottet för säkerhet och försvar.

5.  Europaparlamentet beslutar att delegationsordförandekonferensen bör upprätta en verksamhetskalender för varje halvår efter samråd med utskotten för utrikes frågor, utveckling och internationell handel. Denna bör nära samordnas med utskottsordförandekonferensens halvårsvisa kalender för utskottsdelegationer, och även beakta årsprogrammet för arbetet i gruppen för demokratistöd och valsamordning i syfte att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt. Den gemensamma halvårskalendern för verksamheten ska därefter läggas fram för antagande av talmanskonferensen. Talmanskonferensen får ändra det föreslagna utkastet till kalender för att reagera på politiska händelser och säkerställa konsekvensen i parlamentets hela utrikesverksamhet.

6.  Europaparlamentet påminner om att endast officiella valövervakningsdelegationer som vederbörligen har godkänts av talmanskonferensen ska tillåtas att utföra valövervakning på Europaparlamentets vägnar och företräda dess ståndpunkt.

7.  Europaparlamentet beslutar att de politiska grupperna och de grupplösa ledamöterna i samtliga typer av delegationer ska utse ett antal ständiga suppleanter som inte får överskrida det antal ordinarie ledamöter som företräder grupperna eller de grupplösa ledamöterna.

8.  Europaparlamentet beslutar att ständiga interparlamentariska delegationer ska kunna delta i interparlamentariska sammanträden utanför parlamentets arbetsplatser. Om en ordinarie ledamot inte kan resa kan han eller hon ersättas av en ständig suppleant eller, om suppleanten inte är tillgänglig, av en ledamot av den interparlamentariska församling som täcker denna delegation. Denna ledamot nomineras av den politiska grupp som den ordinarie ledamoten tillhör. Om ingen ledamot av den interparlamentariska församling som täcker denna delegation finns tillgänglig, kan ledamöter från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel ha rätt att delta.

9.  Europaparlamentet anser att inför varje interparlamentariskt möte med motparterna (SAPC, JPC. PAC, PCC, IPM osv.), och inför varje delegationsresa, bör ett nära samråd äga rum med berörda utskott om eventuella politiska frågor eller lagstiftningsfrågor som delegationen bör ta upp i möten med motparterna i det berörda landet.

10.  Europaparlamentet kommer att arbeta för att säkerställa att en eller flera av utskottens föredragande eller ordförande också kan delta i delegationer, gemensamma parlamentarikerkommittéer, parlamentariska samarbetskommittéer och multilaterala parlamentariska församlingar, samt beslutar att talmannen, efter gemensam begäran från de berörda delegations- eller utskottsordförandena, ska godkänna denna typ av resa.

11.  Europaparlamentet fastställer att detta beslut ska träda i kraft vid den första sammanträdesperioden i parlamentets nionde valperiod.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.


Anpassning till artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll – del II ***I
PDF 622kWORD 164k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 17 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2016)0799 – C8-0148/2019 – 2016/0400B(COD))
P8_TA-PROV(2019)0409A8-0190/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0799),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0148/2019),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 294.3 43.2, 53.1, 62, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 192.1 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 1 juni 2017(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 1 december 2017(2),

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 7 mars 2019 om att ge utskottet för rättsliga frågor tillstånd att dela upp kommissionens förslag och att utarbeta två separata lagstiftningsbetänkanden på grundval av detta,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0020/2018),

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena och ståndpunkterna i form av Ändring från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0190/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Beaktandeled 2
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 53.1, 62, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 a, 168.4 b, 192.1 och 338.1,
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Genom Lissabonfördraget infördes en åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen så att den kan anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen så att den kan anta akter för att säkra enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter).
(1)  Lissabonfördraget har väsentligen ändrat de rättsliga ramarna för de befogenheter som lagstiftaren tilldelar kommissionen genom att det infördes en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen så att den kan anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), och å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen så att den kan anta akter för att säkra enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter (genomförandeakter).
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)   Genom att bunta ihop och lägga fram befogenheter som inte har någon nära koppling till varandra i en enda delegerad akt från kommissionen hindras parlamentet från att utöva sin granskningsrätt, eftersom det tvingas att helt enkelt godta eller avvisa hela den delegerade akten, vilket inte lämnar något utrymme för att yttra sig enskilt över varje befogenhet.
Ändring 4
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 1 – stycke 2 – led 1
Direktiv 2009/31/EG
Artikel 29 – punkt 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på ändring av bilagorna.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 29a med avseende på ändring av bilagorna till detta direktiv i syfte att anpassa dem till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
Ändring 5
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 1 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2009/31/EG
Artikel 29a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 29 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 29 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 6
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 1 – stycke 2 – led 3
Direktiv 2009/31/EG
Artikel 30
3.   Artikel 30 ska utgå.
3.  Artikel 30 ska ersättas med följande:
”Artikel 30
Kommittéförfarande
1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté för klimatförändringar som inrättats genom artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013*. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011**.
2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.”
___________________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Ändring 7
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 2
[...]
utgår
Ändring 8
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 1
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 7 – punkt 2 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”
Ändring 9
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 8 – punkt 3 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.”
Ändring 10
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 3 – led a
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 10 – punkt 3 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på form och innehåll på den märkning som ska användas.
Ändring 11
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 3 – led b
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 10 – punkt 6 – stycke 3
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på en mekanism för tilldelning av kvoter till tillverkare och importörer.”
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på en mekanism för tilldelning av kvoter till tillverkare och importörer.”
Ändring 12
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 6
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 19 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ytterligare åtgärder för övervakning av kontrollerade ämnen eller nya ämnen, och av produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av kontrollerade ämnen, som omfattas av förfarandet för tillfällig lagring, tullager eller frizoner eller som befinner sig i transit genom unionens tullområde och som därefter återexporteras, på grundval av en utvärdering av de potentiella riskerna för illegal handel i samband med sådana rörelser och med beaktande av de miljömässiga fördelarna med och socioekonomiska följderna av sådana åtgärder.”
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på ytterligare åtgärder för övervakning av kontrollerade ämnen eller nya ämnen, och av produkter och utrustning som innehåller eller är beroende av kontrollerade ämnen, som omfattas av förfarandet för tillfällig lagring, tullager eller frizoner eller som befinner sig i transit genom unionens tullområde och som därefter återexporteras, på grundval av en utvärdering av de potentiella riskerna för illegal handel i samband med sådana rörelser och med beaktande av de miljömässiga fördelarna med och socioekonomiska följderna av sådana åtgärder.”
Ändring 13
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 7
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 20 – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på reglerna, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för övergång till fri omsättning i unionen av produkter och utrustning som importeras från stater som inte är parter i protokollet och som framställts med hjälp av kontrollerade ämnen men inte innehåller ämnen som entydigt kan identifieras som kontrollerade ämnen. Identifieringen av sådana produkter och sådan utrustning ska överensstämma med den återkommande tekniska rådgivningen till parterna.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa reglerna, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för övergång till fri omsättning i unionen av produkter och utrustning som importeras från stater som inte är parter i protokollet och som framställts med hjälp av kontrollerade ämnen men inte innehåller ämnen som entydigt kan identifieras som kontrollerade ämnen. Identifieringen av sådana produkter och sådan utrustning ska överensstämma med den återkommande tekniska rådgivningen till parterna.”
Ändring 14
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 8 – led b
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 22 – punkt 4 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på en förteckning över produkter och utrustning, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för vilka återvinning av kontrollerade ämnen eller destruktion av produkter och utrustning utan föregående återvinning av kontrollerade ämnen ska betraktas som tekniskt och ekonomiskt genomförbar, i förekommande fall med angivande av vilken teknik som ska tillämpas.
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på en förteckning över produkter och utrustning, i enlighet med de beslut som fattats av parterna, för vilka återvinning av kontrollerade ämnen eller destruktion av produkter och utrustning utan föregående återvinning av kontrollerade ämnen ska betraktas som tekniskt och ekonomiskt genomförbar, i förekommande fall med angivande av vilken teknik som ska tillämpas.
Ändring 15
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 8 – led c
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 22 – punkt 5 – styckena 2 och 3
”Kommissionen ska utvärdera de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på dessa minimikrav på kvalifikationer, på grundval av denna utvärdering samt av teknisk och annan relevant information.”
”Kommissionen ska utvärdera de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på dessa minimikrav på kvalifikationer, på grundval av denna utvärdering samt av teknisk och annan relevant information.”
Ändring 16
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 9 – led a – led i
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 23 – punkt 4 – stycke 1
Medlemsstaterna ska fastställa vilka kvalifikationer den berörda personal som utför den verksamhet som avses i punkt 2 minst måste ha. På grundval av en utvärdering av dessa åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna, samt av teknisk och annan relevant information, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på harmoniseringen av dessa minimikrav på kvalifikationer.”
Medlemsstaterna ska fastställa vilka kvalifikationer den berörda personal som utför den verksamhet som avses i punkt 2 minst måste ha. På grundval av en utvärdering av dessa åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna, samt av teknisk och annan relevant information, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att fastställa bestämmelser med avseende på harmoniseringen av dessa minimikrav på kvalifikationer.”
Ändring 17
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 9 – led b
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 23 – punkt 7
”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på upprättandet av en förteckning över den teknik eller praxis som ska användas av företag för att förhindra och minimera eventuella läckage och utsläpp av kontrollerade ämnen.”
”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera denna förordning genom att upprätta en förteckning över den teknik eller praxis som ska användas av företag för att förhindra och minimera eventuella läckage och utsläpp av kontrollerade ämnen.”
Ändring 18
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 11
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 24a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2, 8.3, 8.5, 10.3, 10.6, 13.2, 18.9, 19, 20.2, 22.3, 22.4, 22.5, 23.4, 23.7, 24.2, 24.3, 26.3 och 27.10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2, 8.3, 8.5, 10.3, 10.6, 13.2, 18.9, 19, 20.2, 22.3, 22.4, 22.5, 23.4, 23.7, 24.2, 24.3, 26.3 och 27.10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 19
Förslag till förordning
Bilaga – del I – punkt 3 – stycke 3 – led 14
Förordning (EG) nr 1005/2009
Artikel 27 – punkt 10
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på ändringar av de rapporteringskrav som anges i punkterna 1–7 i denna artikel för att uppfylla förpliktelserna enligt protokollet eller för att underlätta deras tillämpning.”
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att ändra de rapporteringskrav som anges i punkterna 1–7 i denna artikel för att uppfylla förpliktelserna enligt protokollet eller för att underlätta deras tillämpning.”
Ändring 20
Förslag till förordning
Bilaga – del II – punkt 4 – stycke 2 – led 1
Direktiv 2002/58/EG
Artikel 4 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b med avseende på omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas på de informations- och anmälningskrav som avses i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel, efter samråd med Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättats genom artikel 29 i direktiv 95/46/EG, och Europeiska datatillsynsmannen.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14b för att komplettera detta direktiv med avseende på omständigheter, format och förfaranden som kan tillämpas på de informations- och anmälningskrav som avses i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel, efter samråd med Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa), arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter, som inrättats genom artikel29 i direktiv 95/46/EG, och Europeiska datatillsynsmannen.”
Ändring 21
Förslag till förordning
Bilaga – del II – punkt 4 – stycke 2 – led 3
Direktiv 2002/58/EG
Artikel 14b – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.5 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 22
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 8 – stycke 2 – led 3
Direktiv 89/391/EG
Artikel 17b – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 23
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 16 – stycke 2 – led 2
Direktiv 92/91/EG
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 24
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 17 – stycke 2 – led 2
Direktiv 92/104/EG
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 25
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 18 – stycke 2 – led 2
Direktiv 93/103/EG
Artikel 12a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 26
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 21 – stycke 2 – led 2
Direktiv 1999/92/EG
Artikel 10a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 27
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 22 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2000/54/EG
Artikel 19a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 19 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 28
Förslag till förordning
Bilaga – del IV – punkt 27 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2009/104/EG
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 29
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 1
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 6 – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer för regionalt samarbete i en solidarisk anda.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för regionalt samarbete i en solidarisk anda.”
Ändring 30
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 11 – punkt 10
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer där detaljer anges för förfarandet vid tillämpningen av denna artikel.”
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer där detaljer anges för förfarandet vid tillämpningen av denna artikel.”
Ändring 31
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 3
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 15 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer i syfte att säkerställa att överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagringssystemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer i syfte att säkerställa att överföringssystemets ägare och den systemansvarige för lagringssystemet i alla avseenden uppfyller punkt 2 i denna artikel.”
Ändring 32
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 4
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 36 – punkt 10
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer för tillämpningen av de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel och fastställa det förfarande som ska följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9 i denna artikel.”
”10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för tillämpningen av de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel och fastställa det förfarande som ska följas vid tillämpningen av punkterna 3, 6, 8 och 9 i denna artikel.”
Ändring 33
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 5
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 42 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer om i vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med byrån.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer om i vilken utsträckning tillsynsmyndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med byrån.”
Ändring 34
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 6
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 43 – punkt 9
”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer för det förfarande som ska följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer överens med de riktlinjer som avses i denna artikel.”
”9. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer för det förfarande som ska följas av tillsynsmyndigheterna, byrån och kommissionen när det gäller hur de beslut som fattas av tillsynsmyndigheter stämmer överens med de riktlinjer som avses i denna artikel.”
Ändring 35
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 7
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 44 – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a med avseende på fastställande av riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska bevaras.”
Ändring 36
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 29 – stycke 2 – led 8
Direktiv 2009/73/EG
Artikel 50a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.4, 11.10, 15.3, 36.10, 42.5, 43.9 och 44.4 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 37
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 30 – stycke 2 – led 1
Förordning (EG) nr 715/2009
Artikel 3 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning genom att fastställa riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel.”
Ändring 38
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 30 – stycke 2 – led 2
Förordning (EG) nr 715/2009
Artikel 6 – punkt 11 – stycke 2
”Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte understiger två månader samråda med byrån, Entso för gas och alla berörda intressenter om ett utkast till nätföreskrift. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på antagande av sådana nätföreskrifter.”
”Om kommissionen på eget initiativ föreslår att en nätföreskrift ska antas, ska den under en period som inte understiger två månader samråda med byrån, Entso för gas och alla berörda intressenter om ett utkast till nätföreskrift. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning genom att anta sådana nätföreskrifter.”
Ändring 39
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 30 – stycke 2 – led 4
Förordning (EG) nr 715/2009
Artikel 12 – punkt 3 – stycke 1
”I syfte att uppnå målen i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av de regionala samarbetsstrukturernas geografiska utsträckning, med beaktande av befintliga regionala samarbetsstrukturer. I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för gas.
”I syfte att uppnå målen i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning genom att fastställa de regionala samarbetsstrukturernas geografiska utsträckning, med beaktande av befintliga regionala samarbetsstrukturer. I detta syfte ska kommissionen samråda med byrån och Entso för gas.
Ändring 40
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 30 – stycke 2 – led 5
Förordning (EG) nr 715/2009
Artikel 23 – punkt 2 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a med avseende på fastställande av riktlinjer för de områden som behandlas i punkt 1 i denna artikel och ändra de riktlinjer som avses i punkt 1 a, b och c.”
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att komplettera denna förordning genom att fastställa riktlinjer för de områden som behandlas i punkt 1 i denna artikel och att ändra de riktlinjer som avses i punkt 1 a, b och c.”
Ändring 41
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 30 – stycke 2 – led 6
Förordning (EG) nr 715/2009
Artikel 27a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.5, 6.11, 7.3, 12.3 och 23.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.5, 6.11, 7.3, 12.3 och 23.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 42
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 32 – stycke 2 – led 6
Direktiv 91/271/EG
Artikel 27a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 4.3, 5.3, 11.2 och 12.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 4.3, 5.3, 11.2 och 12.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 43
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 33 – stycke 2 – led 2
Direktiv 91/676/EG
Artikel 8a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 44
Förslag till förordning
Bilaga – del V – punkt 35 – stycke 2 – led 1
Direktiv 96/59/EG
Artikel 10 – punkt 2 – inledningen
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10b med avseende på
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10b för att komplettera detta direktiv för följande syften:
Ändring 45
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 35 – stycke 2 – led 3
Direktiv 96/59/EG
Artikel 10b – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 46
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 36 – stycke 4 – led 2
Direktiv 98/83/EG
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 47
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 37 – stycke 3 – led 2
Direktiv 2000/53/EG
Artikel 5 – punkt 5 – stycke 2
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på minimikrav för skrotningsintyg.”
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa minimikrav för skrotningsintyg.”
Ändring 48
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 37 – stycke 3 – led 4
Direktiv 2000/53/EG
Artikel 7 – punkt 2 – stycke 3
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på de närmare föreskrifter som krävs för att kontrollera att medlemsstaterna uppfyller de mål som fastställs i det första stycket. När sådana föreskrifter utarbetas ska kommissionen beakta alla relevanta faktorer, bland annat tillgängligheten av uppgifter samt export och import av uttjänta fordon.”
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de närmare föreskrifter som krävs för att kontrollera att medlemsstaterna uppfyller de mål som fastställs i det första stycket. När sådana föreskrifter utarbetas ska kommissionen beakta alla relevanta faktorer, bland annat tillgängligheten av uppgifter samt export och import av uttjänta fordon.”
Ändring 49
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 37 – stycke 3 – led 5
Direktiv 2000/53/EG
Artikel 8 – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på de standarder som avses i punkt 1. När sådana standarder utarbetas ska kommissionen beakta det arbete inom detta område som pågår i relevanta internationella forum och i förekommande fall medverka i detta arbete.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de standarder som avses i punkt 1. När sådana standarder utarbetas ska kommissionen beakta det arbete inom detta område som pågår i relevanta internationella forum och i förekommande fall medverka i detta arbete.”
Ändring 50
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 37 – stycke 3 – led 6
Direktiv 2000/53/EG
Artikel 9a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2 b, 5.5, 6.6, 7.2 och 8.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2 b, 5.5, 6.6, 7.2 och 8.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 51
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 38 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2000/60/EG
Artikel 8 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatusen.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa tekniska specifikationer och standardmetoder för analys och övervakning av vattenstatusen.”
Ändring 52
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 38 – stycke 3 – led 3
Direktiv 2000/60/EG
Artikel 20a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.3, artikel 20.1 första stycket och punkt 1.4.1 led ix i bilaga V, ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.3, artikel 20.1 första stycket och punkt 1.4.1 led ix i bilaga V ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 53
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 38 – stycke 3 – led 5
Direktiv 2000/60/EG
Bilaga V – punkt 1.4.1 – led ix
”ix) Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a med avseende på fastställande av resultaten av interkalibreringen och värdena för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem i enlighet med leden i-viii. De ska offentliggöras inom sex månader efter det att interkalibreringen har slutförts.”
”ix) Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa resultaten av interkalibreringen och värdena för klassificeringarna i medlemsstaternas övervakningssystem i enlighet med leden i–viii. De ska offentliggöras inom sex månader efter det att interkalibreringen har slutförts.”
Ändring 54
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 41 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2004/107/EG
Artikel 5a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 55
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 42 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/7/EG
Artikel 15 – punkt 2 – led a
a)  specificering av EN/ISO-standarden för mikrobiologiska metoders likvärdighet vid tillämpningen av artikel 3.9,
a)  att komplettera detta direktiv genom specificering av EN/ISO-standarden för mikrobiologiska metoders likvärdighet vid tillämpningen av artikel 3.9,
Ändring 56
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 42 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/7/EG
Artikel 15 – punkt 2 – led b
b)  ändring av bilaga I, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver, när det gäller analysmetoderna för de parametrar som fastställs i den bilagan,
b)  att ändra bilaga I, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver, när det gäller analysmetoderna för de parametrar som fastställs i den bilagan,
Ändring 57
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 42 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/7/EG
Artikel 15 – punkt 2 – led c
c)  ändring av bilaga V, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver.”
c)  att ändra bilaga V, när den vetenskapliga och tekniska utvecklingen så kräver.”
Ändring 58
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 42 – stycke 3 – led 2
Direktiv 2006/7/EG
Artikel 15a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 59
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – inledningen
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a med avseende på
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a för att komplettera detta direktiv för följande syften:
Ändring 60
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – led a
a)  utveckling av tekniska krav för tillämpningen av artikel 13.6, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna,
a)  att utveckla tekniska krav för tillämpningen av artikel 13.6, bland annat tekniska krav avseende definitionen av svagt syralöslig cyanid och metoder för att mäta denna,
Ändring 61
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – led b
b)  komplettering av de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II,
b)  att komplettera de tekniska kraven för karakterisering av avfall i bilaga II,
Ändring 62
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – led c
c)  tolkningen av definitionen i artikel 3.3,
c)  att tillhandahålla en tolkning av definitionen i artikel 3.3,
Ändring 63
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – led d
d)  fastställande av kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,
d)  att fastställa kriterier för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III,
Ändring 64
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 1
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22 – punkt 2 – stycke 1 – led e
e)  fastställande av de harmoniserade standarder för provtagning och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av detta direktiv.
e)  att fastställa de harmoniserade standarder för provtagning och analysmetoder som behövs för det tekniska genomförandet av detta direktiv.
Ändring 65
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 43 – stycke 3 – led 2
Direktiv 2006/21/EG
Artikel 22a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 22.2 och 22.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 22.2 och 22.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 66
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 44 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2006/118/EG
Artikel 8a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 67
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 46 – stycke 3 – led 2
Direktiv 2007/2/EG
Artikel 7 – punkt 1
”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på fastställande av tekniska arrangemang för interoperabilitet och, när så är möjligt, harmonisering av rumsliga datamängder och datatjänster. Relevanta användarkrav, befintliga initiativ och internationella standarder för att harmonisera rumsliga datamängder samt överväganden avseende genomförbarhet och kostnad-nytta ska beaktas vid utformningen av dessa arrangemang.
”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa tekniska arrangemang för interoperabilitet och, när så är möjligt, harmonisering av rumsliga datamängder och datatjänster. Relevanta användarkrav, befintliga initiativ och internationella standarder för att harmonisera rumsliga datamängder samt överväganden avseende genomförbarhet och kostnad-nytta ska beaktas vid utformningen av dessa arrangemang.
Ändring 68
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 46 – stycke 3 – led 3
Direktiv 2007/2/EG
Artikel 16 – stycke 1 – inledningen
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på regler som kompletterar detta kapitel genom att bland annat fastställa
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a för att komplettera detta direktiv genom att bland annat fastställa
Ändring 69
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 46 – stycke 3 – led 4
Direktiv 2007/2/EG
Artikel 17 – punkt 8 – stycke 2
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a med avseende på regler för dessa villkor. Dessa regler ska till fullo följa principerna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa regler för dessa villkor. Dessa regler ska till fullo följa principerna i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel.
Ändring 70
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 46 – stycke 3 – led 5
Direktiv 2007/2/EG
Artikel 21a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.7, 7.1, 16 och 17.8 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.7, 7.1, 16 och 17.8 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 71
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 47 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2007/60/EG
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 72
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 48 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2008/50/EG
Artikel 28a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 28.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 28.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 73
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 49 – stycke 2 – led 1
Direktiv 2008/56/EG
Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på fastställande, senast den 15 juli 2010, av kriterier och metodstandarder som ska användas av medlemsstaterna, på grundval av bilagorna I och III på ett sådant sätt att enhetlighet säkerställs och jämförelse möjliggörs mellan marina regioner och delregioner av i vilken grad god miljöstatus har uppnåtts.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera detta direktiv genom att, senast den 15 juli 2010, fastställa kriterier och metodstandarder som ska användas av medlemsstaterna, på grundval av bilagorna I och III på ett sådant sätt att enhetlighet säkerställs och jämförelse möjliggörs mellan marina regioner och delregioner av i vilken grad god miljöstatus har uppnåtts.
Ändring 74
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 49 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2008/56/EG
Artikel 11 – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a med avseende på fastställande av specifikationer och standardmetoder för övervakning och bedömning som tar hänsyn till befintliga åtaganden och säkerställer att resultaten från övervakning och bedömning blir jämförbara.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24a för att komplettera detta direktiv genom att fastställa specifikationer och standardmetoder för övervakning och bedömning som tar hänsyn till befintliga åtaganden och säkerställer att resultaten från övervakning och bedömning blir jämförbara.”
Ändring 75
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 49 – stycke 2 – led 4
Direktiv 2008/56/EG
Artikel 24a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9.3, 11.4 och 24.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 9.3, 11.4 och 24.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 76
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 52 – stycke 2 – led 2
Direktiv 2009/147/EG
Artikel 15a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 77
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 1
I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1221/2009 och fastställa förfaranden för utvärdering, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till den förordningen och komplettera den med förfaranden för inbördes utvärdering av de behöriga organen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
I syfte att uppdatera förordning (EG) nr 1221/2009 och fastställa förfaranden för utvärdering bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på ändring av bilagorna till den förordningen och komplettering av den med förfaranden för inbördes utvärdering av de behöriga organen samt tillhandahållande av sektorspecifika referensdokument och vägledning om registrering av organisationer och om harmoniseringsförfaranden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 78
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 2
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 1221/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende harmonisering av vissa förfaranden och i relation till sektorsspecifika referensdokument. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
utgår
Ändring 79
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 3 – led 1
Förordning (EG) nr 1221/2009
Artikel 16 – punkt 4 – stycke 1
Riktlinjer om harmoniseringsförfaranden som godkänts av forumet av behöriga organ ska antas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att fastställa vägledning om de harmoniseringsförfaranden som godkänts av forumet av behöriga organ.
Ändring 80
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 3 – led 2
Förordning (EG) nr 1221/2009
Artikel 17 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a med avseende på förfaranden för den inbördes utvärderingen av de behöriga organen för Emas, inklusive lämpliga rutiner för överklagande av beslut som fattas till följd av den inbördes utvärderingen.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att fastställa förfaranden för den inbördes utvärderingen av de behöriga organen för Emas, inklusive lämpliga rutiner för överklagande av beslut som fattas till följd av den inbördes utvärderingen.”
Ändring 81
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 3 – led 3
Förordning (EG) nr 1221/2009
Artikel 30 – punkt 6 – stycke 1
Kommissionen ska genom genomförandeakter anta riktlinjer om harmoniseringsförfaranden som godkänts av ackrediterings- och licensieringsorganens forum. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att fastställa vägledning om de harmoniseringsförfaranden som godkänts av ackrediterings- och licensieringsorganens forum.
Ändring 82
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 1221/2009
Artikel 46 – punkt 6
”6. Kommissionen ska anta de sektorspecifika referensdokument som avses i punkt 1 och den handledning som avses i punkt 4 genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 49.2.”
”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 48a för att komplettera denna förordning genom att anta de sektorspecifika referensdokument som avses i punkt 1 och den handledning som avses i punkt 4.”
Ändring 83
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 53 – stycke 3 – led 6
Förordning (EG) nr 1221/2009
Artikel 48a
”Artikel 48a
”Artikel 48a
Utövande av delegeringen
Utövande av delegeringen
1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 17.3 och 48 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 16.4, 17.3, 30.6, 46.6 och 48 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17.3 och 48 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 16.4, 17.3, 30.6, 46.6 och 48 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016*.
4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning *.
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17.3 och 48 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 16.4, 17.3, 30.6, 46.6 och 48 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
_______________
_______________
* EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”
* EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.”
Ändring 84
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 54 – stycke 4 – led 1 – led b
Förordning (EG) nr 66/2010
Artikel 6 – punkt 7 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på beviljande av undantag från punkt 6 i denna artikel för vissa kategorier av varor som innehåller ämnen som avses i punkt 6, och endast om det inte är tekniskt möjligt att ersätta dem som sådana, använda alternativa material eller utformningar, eller för produkter som har en betydligt högre total miljöprestanda jämfört med andra varor i samma kategori.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a för att komplettera denna förordning genom att fastställa åtgärder för beviljande av undantag från punkt 6 i denna artikel för vissa kategorier av varor som innehåller ämnen som avses i punkt 6, och endast om det inte är tekniskt möjligt att ersätta dem som sådana, använda alternativa material eller utformningar, eller för produkter som har en betydligt högre total miljöprestanda jämfört med andra varor i samma kategori.
Ändring 85
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 54 – stycke 4 – led 2
Förordning (EG) nr 66/2010
Artikel 8 – punkt 2 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a med avseende på fastställande, senast nio månader efter det att EUEB har hörts, av åtgärder för att fastställa specifika kriterier för EU-miljömärkning för varje produktgrupp. Dessa åtgärder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 15a för att komplettera denna förordning genom att, senast nio månader efter det att EUEB har hörts, fastställa åtgärder för att fastställa specifika kriterier för EU-miljömärkning för varje produktgrupp. Dessa åtgärder ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Ändring 86
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 54 – stycke 4 – led 4
Förordning (EG) nr 66/2010
Artikel 15a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.7, 8.2 och 15 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.7, 8.2 och 15 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 87
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 1
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 2 – punkt 6
”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på uppdatering av Prodcom-förteckningen och de uppgifter som faktiskt ska samlas in om varje rubrik.”
”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att uppdatera Prodcom-förteckningen och de uppgifter som faktiskt ska samlas in om varje rubrik.”
Ändring 88
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 2
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 3 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på närmare regler för tillämpningen av punkt 3 i denna artikel, däribland för anpassning till den tekniska utvecklingen.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att anta närmare regler för tillämpningen av punkt 3 i denna artikel, däribland för anpassning till den tekniska utvecklingen.”
Ändring 89
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 3
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 4 – stycke 2
”Kommissionen ska dock ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på beslut om att månadsundersökningar eller kvartalsundersökningar ska göras för vissa rubriker i Prodcom-förteckningen.”
”Kommissionen ska dock ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att se till att månadsundersökningar eller kvartalsundersökningar ska göras för vissa rubriker i Prodcom-förteckningen.”
Ändring 90
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 5 – punkt 1
”1. De behövliga uppgifterna ska insamlas av medlemsstaterna med hjälp av frågeformulär vilkas innehåll ska följa de regler som fastställs av kommissionen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på dessa regler.”
”1. De behövliga uppgifterna ska insamlas av medlemsstaterna med hjälp av frågeformulär vilkas innehåll ska följa de regler som fastställs av kommissionen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att definiera dessa regler.”
Ändring 91
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 5
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 6 – punkt 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a med avseende på närmare regler för hur medlemsstaterna ska bearbeta de ifyllda frågeformulär som avses i artikel 5.1 eller de uppgifter ur andra källor som avses i artikel 5.3.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9a för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare regler för hur medlemsstaterna ska bearbeta de ifyllda frågeformulär som avses i artikel 5.1 eller de uppgifter ur andra källor som avses i artikel 5.3.
Ändring 92
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 55 – stycke 3 – led 6
Förordning (EG) nr 3924/91
Artikel 9a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.6, 3.5, 4, 5.1 och 6 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.6, 3.5, 4, 5.1 och 6 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 93
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 56 – stycke 2 – led 1
Förordning (EEG) nr 696/93
Artikel 6 – punkt 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av i synnerhet de statistiska enheterna i produktionssystemet, de kriterier som används och de definitioner som anges i bilagan för att anpassa dem till den ekonomiska och tekniska utvecklingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 6a med avseende på ändring av de statistiska enheterna i produktionssystemet, de kriterier som används och de definitioner som anges i bilagan för att anpassa dem till den ekonomiska och tekniska utvecklingen.
Ändring 94
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 56 – stycke 2 – led 2
Förordning (EG) nr 696/93
Artikel 6a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 95
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 1 – led 4
–  komplettering av den förordningen med kriterier för mätning av kvalitet,
–  komplettering av den förordningen med kriterier för mätning av variablernas kvalitet,
Ändring 96
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 2 – inledningen
2.  I artikel 4.2 ska andra stycket ersättas med följande:
2.  I artikel 4.2 första stycket led d ska andra stycket ersättas med följande:
Ändring 97
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 2
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 4 – punkt 2 – stycke 1 – led d – stycke 2
”De undersökningar som nämns i första stycket ska omfatta de uppgifter som avses i bilagorna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på godkännande och tillämpning av dessa.”
”De undersökningar som nämns i första stycket ska omfatta de uppgifter som avses i bilagorna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera godkännande och tillämpning av dessa.”
Ändring 98
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 3
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 10 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på kriterier för mätning av kvalitet.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att specificera kriterierna för mätning av variablernas kvalitet.”
Ändring 99
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 18 – punkt 3
4a.  Artikel 18.3 ska utgå.
Ändring 100
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 5
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 18a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 4.2 och 10, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 första stycket led d, artikel 10.5, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 101
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 5
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 18a – punkt 3
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.3, 4.2 och 10, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 första stycket led d, artikel 10.5, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 102
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 5
Förordning (EG) nr 1165/98
Artikel 18a – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.3, 4.2 och 10, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 3.3, andra stycket i artikel 4.2 första stycket led d, artikel 10.5, leden a, b.3, c.2, c.10, d.2, f.8 och f.9 i bilaga A, leden b.4 och d.2 i bilaga B, leden b.2, d.2 och g.2 i bilaga C och leden b.2 och d.2 i bilaga D ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 103
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 6 – led ii
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga A – led b – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av andra observationsenheter.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”
Ändring 104
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 6 – led iii
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga A – led c – punkt 2
”2. Uppgifter om producentpriser på exportmarknad (312) och importpriser (340) får sammanställas på grundval av enhetsvärden för produkter från utrikeshandel eller andra källor endast om detta inte medför någon betydande kvalitetsförsämring jämfört med de specifika prisuppgifterna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på villkoren för att garantera nödvändig datakvalitet.”
”2. Uppgifter om producentpriser på exportmarknad (312) och importpriser (340) får sammanställas på grundval av enhetsvärden för produkter från utrikeshandel eller andra källor endast om detta inte medför någon betydande kvalitetsförsämring jämfört med de specifika prisuppgifterna. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för att garantera nödvändig datakvalitet.”
Ändring 105
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 6 – led vi
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga A – led d – punkt 2
”2. Variablerna produktion (110) och antal utförda arbetstimmar (220) ska dessutom översändas korrigerat för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
”2. Variablerna produktion (110) och antal utförda arbetstimmar (220) ska dessutom översändas korrigerat för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
Ändring 106
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 6 – led vii
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga A – led f – punkt 8
”8. För variabeln importpriser (340) ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av villkoren för tillämpning av en europeisk stickprovsundersökning enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d.”
”8. För variabeln importpriser (340) ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för tillämpning av en europeisk stickprovsundersökning enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d.”
Ändring 107
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 6 – led viii
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga A – led f – punkt 9
”9. Variablerna för exportmarknader (122 och 312) ska översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i Nace rev. 2, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i Nace rev. 2. Vidare ska variabeln importpriser (340) översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i CPA, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i CPA. För uppdelningen på länder i och utanför euroområdet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på fastställande av villkoren för tillämpning av europeiska stickprovsundersökningar enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d. I en europeisk stickprovsundersökning får räckvidden för variabeln importpriser begränsas till att endast omfatta import av produkter från länder utanför euroområdet. Uppdelningen på länder i och utanför euroområdet för variablerna 122, 312 och 340 behöver inte tillämpas av de medlemsstater som inte har infört euron som sin valuta.”
”9. Variablerna för exportmarknader (122 och 312) ska översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i Nace rev. 2, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i Nace rev. 2. Vidare ska variabeln importpriser (340) översändas med uppdelning på länder i och utanför euroområdet. Uppdelningen ska tillämpas på den totala industrin enligt avdelningarna B–E i CPA, de industriella huvudgrupperna samt nivåerna avdelning (en bokstav) och tvåsiffrig huvudgrupp i CPA. För uppdelningen på länder i och utanför euroområdet ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för tillämpning av europeiska stickprovsundersökningar enligt definitionen i artikel 4.2 första stycket led d. I en europeisk stickprovsundersökning får räckvidden för variabeln importpriser begränsas till att endast omfatta import av produkter från länder utanför euroområdet. Uppdelningen på länder i och utanför euroområdet för variablerna 122, 312 och 340 behöver inte tillämpas av de medlemsstater som inte har infört euron som sin valuta.”
Ändring 108
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 7 – led i
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga B – led b – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av andra observationsenheter.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”
Ändring 109
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 7 – led iv
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga B – led d – punkt 2 – stycke 2
När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
Ändring 110
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led i
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga C – led b – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av andra observationsenheter.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led i”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 9 – led i” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 111
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led iii
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga C – led c – punkt 4
iii)  I led c.4 ska sista stycket utgå.
iii)  I led c.4 ska tredje stycket utgå.
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led iii”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 9 – led iii” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 112
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led iv
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga C – led d – punkt 2
”2. Variablerna omsättning (120) och försäljningsvolym (123) ska också översändas korrigerade för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
”2. Variablerna omsättning (120) och försäljningsvolym (123) ska också översändas korrigerade för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led iv”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 9 – led iv” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 113
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led v
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga C – led g – punkt 2
”2. Variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) ska översändas inom en månad med den grad av noggrannhet som anges i punkt 3 i avsnitt f i denna bilaga. Medlemsstaterna får i fråga om variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) välja att delta med bidrag i enlighet med fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning i enlighet med artikel 4.2 första stycket d. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på villkoren för fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning.”
”2. Variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) ska översändas inom en månad med den grad av noggrannhet som anges i punkt 3 i avsnitt f i denna bilaga. Medlemsstaterna får i fråga om variablerna omsättning (120) och försäljningspris (deflator)/försäljningsvolym (330/123) välja att delta med bidrag i enlighet med fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning i enlighet med artikel 4.2 första stycket d. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att fastställa villkoren för fördelningen i en europeisk stickprovsundersökning.”
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 8 – led v”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 9 – led v” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 114
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 9 – led i
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga D – led b – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på användning av andra observationsenheter.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att komplettera denna förordning genom att ge möjlighet att använda andra observationsenheter.”
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 9 – led i”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 10 – led i” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 115
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 9 – led iv
Förordning (EG) nr 1165/98
Bilaga D – led d – punkt 2
”2. Variabeln omsättning (120) ska också översändas korrigerad för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a med avseende på ändring av förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
”2. Variabeln omsättning (120) ska också översändas korrigerad för antalet arbetsdagar. När andra variabler är påverkade av antalet arbetsdagar får medlemsstaterna även översända dessa korrigerade för antalet arbetsdagar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 18a för att ändra förteckningen över variabler som ska översändas korrigerade för antalet arbetsdagar.”
(Hänvisningen i rubriken gällande bilagan (”bilaga I – del VII – punkt 57 – stycke 4 – led 9 – led iv”) motsvarar ”bilaga I – del VII – punkt 57 – fjärde stycket – led 10 – led iv” i kommissionens förslag. Denna diskrepans orsakas av den felaktiga numreringen (bilaga I, del VII, punkt 57, stycke 4, led 8 saknas) i kommissionens förslag.)
Ändring 116
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 58 – stycke 1
I syfte att anpassa förordning (EG) nr 530/1999 för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas och utvärderingskriterier för kvaliteten. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
I syfte att anpassa förordning (EG) nr 530/1999 för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på komplettering av den förordningen med definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas och kriterierna för kvalitetsutvärdering av statistiken. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
Ändring 117
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 58 – stycke 3 – led 1
Förordning (EG) nr 530/1999
Artikel 6 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel. Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a för att komplettera denna förordning genom att specificera definitionen och uppdelningen av de uppgifter som ska tillhandahållas enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel. Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”
Ändring 118
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 58 – stycke 3 – led 3
Förordning (EG) nr 530/1999
Artikel 10 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel10a med avseende på kriterier för utvärdering av kvaliteten. Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a för att komplettera denna förordning genom att specificera kriterierna för utvärdering av kvaliteten på statistiken. Dessa delegerade akter ska antas för varje referensperiod senast nio månader före det att referensperioden börjar.”
Ändring 119
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 58 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 530/1999
Artikel 10a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3 och 10.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.3 och 10.3 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 120
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 58 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 530/1999
Artikel 10a – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3 och 10.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.3 och 10.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 121
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 4
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 2150/2002, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende redovisningen av resultat, det lämpliga formatet för överföring av resultaten och innehållet i kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 2150/2002 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende redovisningen av resultat, det lämpliga formatet för överföring av resultaten och strukturen och de närmare bestämmelserna för kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
Ändring 122
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 5 – led 1
Förordning (EG) nr 2150/2002
Artikel 1 – punkt 5
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på fastställandet av en jämförelsetabell mellan statistiknomenklaturen i bilaga III till denna förordning och avfallsförteckningen i kommissionens beslut 2000/532/EG.*
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b för att komplettera denna förordning genom att fastställa en jämförelsetabell mellan statistiknomenklaturen i bilaga III till denna förordning och avfallsförteckningen i kommissionens beslut 2000/532/EG.*
____________________
____________________
* Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).
* Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).
Ändring 123
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 5 – led 2 – led a
Förordning (EG) nr 2150/2002
Artikel 3 – punkt 1 – stycke 2
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på fastställande av krav på kvalitet och exakthet.”
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b för att komplettera denna förordning genom att fastställa krav på kvalitet och exakthet.”
Ändring 124
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 5 – led 4
Förordning (EG) nr 2150/2002
Artikel 5a – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b med avseende på anpassning till den ekonomiska och tekniska utvecklingen när det gäller insamling och statistisk bearbetning av uppgifter samt bearbetning och rapportering av resultat och anpassningen av de specifikationer som anges i bilagorna.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5b för att ändra denna förordning genom att anpassa den till den ekonomiska och tekniska utvecklingen när det gäller insamling och statistisk bearbetning av uppgifter samt bearbetning och rapportering av resultat och genom att anpassa de specifikationer som anges i bilagorna.
Ändring 125
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 5 – led 4
Förordning (EG) nr 2150/2002
Artikel 5b – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.5, 3.1, 3.4 och 5a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 1.5, 3.1, 3.4 och 5a ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med ... den [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 126
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 59 – stycke 5 – led 5
Förordning (EG) nr 2150/2002
Artikel 6 – punkt 1 – led c
c)  Innehållet i de kvalitetsrapporter som avses i avsnitt 7 i bilaga I och avsnitt 7 i bilaga II.
c)  Strukturen och de närmare bestämmelserna för de kvalitetsrapporter som avses i avsnitt 7 i bilaga I och avsnitt 7 i bilaga II.
Ändring 127
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 60 – stycke 3 – led 2
Förordning (EG) nr 437/2003
Artikel 5 – stycke 2
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a med avseende på fastställande av andra normer för tillförlitlighet.”
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10a för att komplettera denna förordning genom att fastställa andra normer för tillförlitlighet.”
Ändring 128
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 60 – stycke 3 – led 5
Förordning (EG) nr 437/2003
Artikel 10a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.1 och 5 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.1 och 5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 129
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 1 – led 3a (nytt)
–  komplettering av den förordningen genom att anta åtgärder avseende tillhandahållandet av data i överensstämmelse med resultaten av genomförbarhetsstudierna.
Ändring 130
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 3
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 450/2003, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende innehållet i kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 450/2003 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende strukturen och de närmare bestämmelserna för kvalitetsrapporterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.
Ändring 131
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 1
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 2 – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar i syfte att omdefiniera tekniska specifikationer av indexet och revidera vägningsstrukturen.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att ändra bilagan i syfte att omdefiniera tekniska specifikationer av indexet och revidera vägningsstrukturen.”
Ändring 132
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 2
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 3 – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på ändringar för att förordningens tillämpningsområde ska omfatta näringsgrenarna i avdelningarna O–S i Nace Rev. 2, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som avses i artikel 10.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att ändra denna förordning så att dess tillämpningsområde omfattar näringsgrenarna i avdelningarna O–S i Nace Rev. 2, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som föreskrivs i artikel 10.”
Ändring 133
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 3
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på identifiering, med beaktande av bidragen till totalt antal anställda och till arbetskraftskostnader på gemenskapsnivå och på nationella nivåer, av de näringsgrenar som anges i Nace Rev. 2-avdelningar och efter ytterligare uppdelningar, dock inte utöver Nace Rev. 2 huvudgrupper (tvåsiffrig nivå) eller grupperingar av huvudgrupper där uppgifterna ska delas upp med hänsyn till den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning avseende uppdelningen, med beaktande av bidragen till totalt antal anställda och till arbetskraftskostnader på gemenskapsnivå och på nationella nivåer, av de näringsgrenar som anges i Nace Rev. 2-avdelningar och efter ytterligare uppdelningar, dock inte utöver Nace Rev. 2 huvudgrupper (tvåsiffrig nivå) eller grupperingar av huvudgrupper där uppgifterna ska delas upp med hänsyn till den ekonomiska och sociala utvecklingen.
Ändring 134
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 3
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 4 – punkt 2 – stycke 2
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av dessa näringsgrenar, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som avses i artikel 10.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning genom att fastställa dessa näringsgrenar, med beaktande av de genomförbarhetsstudier som föreskrivs i artikel 10.
Ändring 135
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 3
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 4 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på fastställande av metoden för att uppnå kedjeindex.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för att uppnå kedjeindex.”
Ändring 136
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 4
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 8 – punkt 1
”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a med avseende på definitionen av separata kvalitetskriterier. De överförda aktuella och historiska uppgifterna ska uppfylla dessa kvalitetskriterier.
”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning genom att definiera separata kvalitetskriterier. De överförda aktuella och historiska uppgifterna ska uppfylla dessa kvalitetskriterier.
Ändring 137
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 4
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 8 – punkt 2
”2. Medlemsstaterna ska, med början år 2003, till kommissionen överlämna årliga kvalitetsrapporter. Innehållet i dessa rapporter ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.”
”2. Medlemsstaterna ska, med början år 2003, till kommissionen överlämna årliga kvalitetsrapporter. Strukturen och de närmare bestämmelserna för dessa rapporter ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2.”
Ändring 138
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 4a (nytt)
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 9
4a.  Artikel 9 ska utgå.
Ändring 139
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 5 – led a
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 10 – punkt 5
”5. Kommissionen ska vidta åtgärder i överensstämmelse med resultaten av genomförbarhetsstudierna genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 12.2. Dessa åtgärder ska respektera principen om kostnadseffektivitet enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 223/2009, bland annat när det gäller att reducera belastningen på uppgiftslämnarna.”
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 11a för att komplettera denna förordning med avseende på tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel i överensstämmelse med resultaten av de genomförbarhetsstudier som avses i denna artikel. Dessa delegerade akter ska respektera principen om kostnadseffektivitet enligt definitionen i artikel 2 i förordning (EG) nr 223/2009, bland annat när det gäller att minimera belastningen på uppgiftslämnarna.”
Ändring 140
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 7
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 11a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.4, 3.2 och 4 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.4, 3.2 och 4 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 141
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 7
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 11a – punkt 3
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.4, 3.2 och 4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.4, 3.2, 4.1, 4.2, 4.3, 8.1 och 10.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 142
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 61 – stycke 4 – led 7
Förordning (EG) nr 450/2003
Artikel 11a – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.4, 3.2 och 4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.4, 3.2, 4.1, 4.2, 4.3, 8.1 och artikel 10.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 143
Förslag till förordning
Bilaga – del VI – punkt 62 – stycke 3 – led 2
Förordning (EG) nr 808/2004
Artikel 8a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 8.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 144
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 1 – strecksats 2
–  ändring av den förordningen i syfte att justera andelen av unionens totala bruttonationalprodukt,
–  (Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 145
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 1 – led a
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 2 – punkt 2
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på tidsplanen för överföringen av punkterna P.1, P.2, D.42, D.43, D.44, D.45 och B.4G, samt beslut som kräver en uppdelning av de transaktioner som förtecknas i bilagan motpartssektor. Varje sådant beslut ska endast antas efter det att kommissionen har inlämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning i enlighet med artikel 9.”
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a för att komplettera denna förordning genom att specificera tidsplanen för överföringen av punkterna P.1, P.2, D.42, D.43, D.44, D.45 och B.4G och genom att kräva en uppdelning av de transaktioner som förtecknas i bilagan efter motpartssektor. Varje sådan delegerad akt ska antas först efter det att kommissionen har inlämnat en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning i enlighet med artikel 9.”
Ändring 146
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 1 – led ba (nytt)
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 2 – punkt 5
ba)  Punkt 5 ska utgå.
Ändring 147
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 2
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 3 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på ändring av punkt 1 i denna artikel vad gäller andelen av unionens totala bruttonationalprodukt.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a för att ändra punkt 1 i denna artikel i syfte att justera andelen (1 %) av unionens totala bruttonationalprodukt.”
Ändring 148
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 3
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 6 – punkt 1 – stycke 1
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a med avseende på antagandet av gemensamma kvalitetsstandarder.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7a för att komplettera denna förordning genom att fastställa gemensamma kvalitetsstandarder.
Ändring 149
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 7a – punkt 2
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då denna samlingsförordning träder i kraft].
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [dag då denna ändringsförordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 150
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 63 – stycke 3 – led 4
Förordning (EG) nr 1161/2005
Artikel 7a – punkt 6
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
6.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 2.4, 3.3 och 6.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 151
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 64 – stycke 4 – led 1
Förordning (EG) nr 1552/2005
Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2
Kommissionen ska dessutom ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på utvidgning av den definitionen, om en sådan utvidgning väsentligt skulle förbättra undersökningsresultatens representativitet och kvalitet i de berörda medlemsstaterna.
Kommissionen ska dessutom ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning genom att anta en utvidgning av den definitionen, om en sådan utvidgning väsentligt skulle förbättra undersökningsresultatens representativitet och kvalitet i de berörda medlemsstaterna.
Ändring 152
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 64 – stycke 4 – led 2
Förordning (EG) nr 1552/2005
Artikel 7 – punkt 3
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av krav på urval och precision, de urvalsstorlekar som behövs för att kraven ska uppfyllas samt specifikationer av Nace Rev. 2 och storlekskategorier på vilka resultaten ska kunna uppdelas.”
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning genom att fastställa krav på urval och precision, de urvalsstorlekar som behövs för att kraven ska uppfyllas samt specifikationer av Nace Rev. 2 och storlekskategorier på vilka resultaten ska kunna uppdelas.”
Ändring 153
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 64 – stycke 4 – led 3
Förordning (EG) nr 1552/2005
Artikel 8 – punkt 2
”2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på fastställande av vilka särskilda uppgifter som ska samlas in för utbildningsföretag och övriga företag respektive olika slags yrkesinriktad utbildning.”
”2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning genom att fastställa vilka särskilda uppgifter som ska samlas in för utbildningsföretag och övriga företag respektive olika slags yrkesinriktad utbildning.”
Ändring 154
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 64 – stycke 4 – led 4 – led a
Förordning (EG) nr 1552/2005
Artikel 9 – punkt 4
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a med avseende på kvalitetskraven för de uppgifter som ska samlas in och överföras för europeisk statistik över yrkesutbildning på företag, och alla nödvändiga åtgärder för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet.”
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13a för att komplettera denna förordning genom att fastställa kvalitetskraven för de uppgifter som ska samlas in och överföras för europeisk statistik över yrkesutbildning på företag och genom att anta alla nödvändiga åtgärder för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet.”
Ändring 155
Förslag till förordning
Bilaga – del VII – punkt 64 – stycke 4 – led 4 – led b
Förordning (EG) nr 1552/2005
Artikel 9 – punkt 5
”5. Kommissionen ska fastställa utformningen av de kvalitetsrapporter som avses i punkt 2 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.2.”
”5. Vid utarbetandet av de kvalitetsrapporter som avses i punkt 2 ska medlemsstaterna uppfylla de kvalitetskrav och de andra åtgärder som fastställts i enlighet med pun