Index 
Antagna texter
Torsdagen den 18 april 2019 - Strasbourg 
Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter
 Kamerun
 Brunei
 Avtalet om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Danmark *
 Utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon ***I
 Främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ***I
 Användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt ***I
 Gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag ***I
 Europeiska försvarsfonden ***I
 Exponeringar i form av säkerställda obligationer ***I
 Säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer ***I
 InvestEU ***I
 Europeisk miljö med en enda kontaktpunkt för sjötransport ***I
 Information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker ***I
 Långlivade organiska föroreningar ***I
 Clearingkrav, rapporteringskrav och riskbegränsningstekniker för OTC-derivat, samt transaktionsregister ***I
 Auktorisation av centrala motparter och godkännande av centrala motparter från tredjeland ***I
 Främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag ***I
 Förhandlingar med rådet och kommissionen om Europaparlamentets undersökningsrätt: lagstiftningsförslag
 En heltäckande EU-ram för hormonstörande ämnen

Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter
PDF 144kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kina, särskilt situationen för religiösa och etniska minoriteter (2019/2690(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0422RC-B8-0255/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(1), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)(2), av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti(3), av den 12 september 2018 om läget i förbindelserna mellan EU och Kina(4) samt av den 4 oktober 2018 om utbredda godtyckliga frihetsberövanden av uigurer och kazaker i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang(5),

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003, och av det gemensamma meddelandet av den 22 juni 2016 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina (JOIN(2016)0030),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 mars 2019 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU och Kina – En strategisk hållning (JOIN(2019)0005),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det 21:a toppmötet mellan EU och Kina av den 9 april 2019,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och den 37:e omgången av dialogen, som hölls i Bryssel den 1 och 2 april 2019,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas författning, som säkerställer alla medborgares rätt till religionsfrihet, och av artikel 4, som värnar om nationella minoriteters rättigheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, som Kina undertecknade 1998 men inte ratificerade,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering i kommitténs granskning av Kina,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati gör EU utfästelser om att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen kommer att främjas utan undantag på alla områden av EU:s yttre åtgärder och att EU kommer att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, inbegripet dess strategiska partner. Detta bör fortsätta att vara en central del i de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i enlighet med EU:s åtagande om att upprätthålla dessa samma värden i sina yttre åtgärder och Kinas uttalade intresse att respektera internationell rätt och normer avseende mänskliga rättigheter i sin egen utveckling.

B.  Kina har lyckats lyfta 700 miljoner människor ur fattigdom, men sedan president Xi Jinping kom till makten i mars 2013 har situationen för de mänskliga rättigheterna fortsatt att försämras till följd av regeringens ökade fientlighet mot fredliga protester, yttrande- och religionsfriheten samt rättsstatsprincipen. De kinesiska myndigheterna har gripit och åtalat hundratals människorättsförsvarare, advokater och journalister.

C.  De nya bestämmelserna om religiösa frågor, som trädde i kraft den 1 februari 2018, är mer restriktiva gentemot religiösa grupper och verksamheter, och tvingar dem att i högre grad följa partiets politik. Religionsfriheten och samvetsfriheten har nått ett nytt lågmärke sedan inledandet av de ekonomiska reformerna och öppnandet av Kina i slutet av 1970-talet. Kina hör till de länder som har flest personer fängslade på religiösa grunder.

D.  I september 2018 nåddes en överenskommelse mellan Heliga stolen och den kinesiska regeringen om utnämningen av biskopar i Kina. Samtidigt har kristna religiösa samfunden utsatts för ett ökat förtryck i Kina, och kristna, såväl i underjordiska som i statligt godkända kyrkor, har utsatts för trakasserier och frihetsberövats, kyrkor har rivits, religiösa symboler har konfiskerats och kristna sammankomster har utsatts för tillslag. I vissa provinser tillåter de kinesiska myndigheterna inte att personer under 18 år deltar i religiös verksamhet. I september 2018 förbjöd Kina Zion Church, den största husförsamlingen i Kina med mer än 1 500 medlemmar.

E.  Situationen i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, där det bor tio miljoner muslimska uigurer och etniska kazaker, har snabbt försämrats, sedan stabiliteten i och kontrollen över Xinjiang har getts högsta prioritet av de kinesiska myndigheterna till följd av både återkommande terroristattacker i eller med påstådd anknytning till Xinjiang av uigurer och den strategiska placeringen av Uiguriska autonoma regionen Xinjiang för initiativet ”Ett bälte, en väg”. Det finns uppgifter om att lägersystemet i Xinjiang har utvidgats till andra delar av Kina.

F.  Ett program för utomrättsliga frihetsberövanden har inrättats, och enligt uppskattningar som citeras av FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering hålls mellan tiotusentals och en miljon uigurer som tvingas genomgå en politisk ”omskolning”, utan att åtalas eller dömas, på obestämd tid, vilket innebär att de är godtyckligt frihetsberövade under förevändning av kampen mot terrorism och religiös extremism. I Xinjiang-provinsen har en politik införts med strikta restriktioner för religionsutövning, det uiguriska språket och den uiguriska kulturen.

G.  Ett sofistikerat nätverk av inkräktande digital övervakning har utvecklats, med bland annat ansiktsigenkänningsteknik och datainsamling.

H.  Den kinesiska regeringen har avslagit ett stort antal begäranden om tillstånd att sända oberoende utredare till Xinjiang från FN:s arbetsgrupp för frågor som rör påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och andra särskilda FN-förfaranden.

I.  Situationen i Tibet har försämrats under de senaste åren, trots den ekonomiska tillväxten och utvecklingen av infrastrukturen, och den kinesiska regeringen har med hänvisning till säkerhet och stabilitet kringskurit en lång rad mänskliga rättigheter och gjort ständiga utfall mot den tibetanska identiteten och kulturen.

J.  Övervaknings- och kontrollåtgärderna i Tibet har ökat under de senaste åren, liksom fallen av godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och misshandel. Den kinesiska regeringen har skapat en miljö i Tibet där statens makt är obegränsad, rädslan genomsyrar hela samhället och varje aspekt av det offentliga och privata livet noga kontrolleras och regleras. I Tibet kan alla typer av icke-våldsamma avvikande meningar eller kritik mot offentlig politik med avseende på etniska eller religiösa minoriteter ses som ”splittrande” och därmed anses vara brottsliga. I dag är tillträdet till den autonoma regionen Tibet mer begränsat än någonsin tidigare.

K.  Sedan 2009 har ett extremt stort antal tibetaner, främst munkar och nunnor, enligt uppgift tänt eld på sig själva i protest mot Kinas restriktiva Tibetpolitik och till stöd för Dalai lamas återvändande och rätten till religionsfrihet i Aba/Ngaba-regionen i Sichuanprovinsen och andra områden på den tibetanska platån. Det har inte gjorts några framsteg i arbetet med att finna en lösning på den tibetanska krisen under de senaste tio åren.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den alltmer repressiva regim som många religiösa och etniska minoriteter, i synnerhet uigurer och kazaker, tibetaner och kristna, utsätts för, och som ytterligare begränsar de författningsmässiga garantierna för deras rätt till kulturella uttryck, religionsfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera dessa grundläggande friheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart upphöra med godtyckliga frihetsberövanden, utan åtal, rättegång eller fällande dom för brott, av personer som tillhör de uiguriska och kazakiska minoriteterna och av tibetaner, att stänga alla läger och förvarsenheter och att omedelbart och villkorslöst frige de personer som har frihetsberövats.

3.  Europaparlamentet begär ett omedelbart frigivande av godtyckligt frihetsberövade personer och samvetsfångar, däribland Falun Gong-utövare, och ett stopp för påtvingade försvinnanden, och insisterar på att alla ska kunna välja rättslig företrädare, träffa sina familjer och ges läkarvård samt få sina fall utredda.

4.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart frige uigurer, bland annat Ilham Tohti, Tashpolat Tiyip, Rahile Dawut, Eli Mamut, Hailaite Niyazi, Memetjan Abdulla, Abduhelil Zunun och Abdukerim Abduweli; personer som förföljs för sin religiösa övertygelse, bland annat Zhang Shaojie, Hu Shigen, Wang Yi och Sun Qian; tibetanska aktivister, författare och religiösa ledare som står åtalade för brott eller har fängslats för att ha utövat sin yttrandefrihet, bland annat Tashi Wangchuk och Lobsang Dargye.

5.  Europaparlamentet begär att den svenska medborgaren och bokförläggaren Gui Minhai och de två kanadensiska medborgarna Michael Spavor och Michael Kovrig omedelbart ska friges.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck den kinesiska regeringen att lämna ut alla uppgifter om personer som har försvunnit i Xinjiang till deras familjer.

7.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att sätta stopp för sina kampanjer mot kristna församlingar och organisationer, trakasserier mot och frihetsberövanden av kristna pastorer och präster och tvångsrivningar av kyrkor.

8.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att bevara det tibetanska folkets språkliga, kulturella, religiösa och övriga grundläggande friheter, och att avstå från en bosättningspolitik som gynnar han-folket och förfördelar tibetanerna, samt att avstå från att tvinga tibetanska nomader att överge sitt traditionella nomadliv.

9.  Europaparlamentet fördömer de kampanjer som genomförs genom strategin för ”patriotisk utbildning”, däribland åtgärder för att styra tibetanska buddhistkloster. Parlamentet oroas av att Kinas strafflag missbrukas för att förfölja tibetaner och buddister, vars religiösa verksamhet likställs med ”separatism”. Det är djupt beklagligt att förutsättningarna för att utöva buddism i Tibet har försämrats betydligt efter de tibetanska protesterna i mars 2008, och att den kinesiska regeringen har antagit en mer genomgripande strategi för ”patriotisk utbildning”.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att genomföra den i författningen garanterade rätten till religionsfrihet för alla kinesiska medborgare.

11.  Europaparlamentet påminner om vikten av att EU och dess medlemsstater tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna på alla politiska nivåer med de kinesiska myndigheterna, i linje med EU:s åtagande att tala med en stark, tydlig och enad röst i sina kontakter med landet, bland annat i den årliga människorättsdialogen, den strategiska dialogen, den ekonomiska dialogen och det ekonomiska toppmötet på hög nivå samt vid det kommande toppmötet mellan EU och Asien.

12.  Europaparlamentet understryker att EU och Kina i deras gemensamma uttalande efter det 21:a toppmötet mellan EU och Kina på nytt bekräftade att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade, och att EU med kraft bör uppmana Kina att agera i enlighet med detta. Parlamentet beklagar djupt att brådskande människorättsfrågor återigen spelade en marginell roll vid toppmötet mellan EU och Kina den 9 april 2019. Parlamentet anser att om och när toppmötet mellan EU och Kina enbart leder till vaga ord om mänskliga rättigheter bör rådet, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen besluta sig för att inte inkludera dessa överhuvudtaget och i stället utfärda ett separat meddelande om ämnet med en meningsfull bedömning av såväl situationen som varför man inte kunde enas om mer kraftiga ordalag.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förhindra all verksamhet som bedrivs av de kinesiska myndigheterna på EU:s territorium för att trakassera medlemmar av turkmuslimska samfund, tibetaner och andra religiösa och etniska grupper i syfte att tvinga dem att agera som angivare eller återvända till Kina eller att tysta dem.

14.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att tillåta ett fritt, meningsfullt och obehindrat tillträde till Xinjiang-provinsen och den autonoma regionen Tibet för journalister och internationella observatörer, däribland FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att under nästa session i FN:s råd för mänskliga rättigheter ta initiativ till en resolution om inrättande av ett undersökningsuppdrag till Xinjiang.

15.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att säkerställa en obegränsad respekt för medborgarnas rättigheter i den kinesiska författningen, med avseende på artikel 4, som skyddar nationella minoriteter; artikel 35, som skyddar yttrande-, press-, mötes-, förenings- och demonstrationsfriheten; artikel 36, som erkänner rätten till religionsfrihet, samt artikel 41, som garanterar rätten att kritisera och lägga fram förslag beträffande alla statliga organ och tjänstemän.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kina att ge diplomater, journalister och vanliga medborgare från EU fritt tillträde till Tibet på samma sätt som kinesiska resenärer ges fritt och öppet tillträde till EU-medlemsstaternas hela territorier. EU:s institutioner uppmanas med kraft att ta frågan om tillträde till Tibet under allvarligt övervägande i diskussionerna om avtalet om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och Kina.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att den 37:e omgången av människorättsdialogen mellan EU och Kina inte gav några påtagliga resultat. Parlamentet beklagar vidare att den kinesiska delegationen inte deltog den 2 april i den fortsättning av dialogen som innehöll en diskussion med det civila samhällets organisationer.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna att mer noggrant övervaka den oroande utvecklingen av situationen för mänskliga rättigheter i Xinjiang, inklusive förtryck och övervakning från regeringens sida, och att uttala sig både privat och offentligt mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina.

20.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att anta riktade sanktioner mot tjänstemän som är ansvariga för kraftåtgärderna i Uiguriska autonoma regionen Xinjiang.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet att stoppa all export och all tekniköverföring av varor och tjänster som Kina använder för att utvidga och förbättra sin utrustning för it-övervakning och förutsägande profilering. Parlamentet är djupt oroat över att Kina redan exporterar sådan teknik till auktoritära stater världen över.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80.
(2) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185.
(3) EUT C 238, 6.7.2018, s. 108.
(4) Antagna texter, P8_TA(2018)0343.
(5) Antagna texter, P8_TA(2018)0377.


Kamerun
PDF 133kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Kamerun (2019/2691(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0423RC-B8-0245/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av uttalandet av den 7 mars 2019 från ordföranden i underutskottet för mänskliga rättigheter, Antonio Panzeri, om situationen i Kamerun,

–  med beaktande av uttalandet av den 5 mars 2019 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini om det försämrade politiska läget och säkerhetsläget i Kamerun,

–  med beaktande av de olika uttalandena från talespersonen för den höga representanten om situationen i Kamerun, särskilt uttalandet av den 31 januari 2019,

–  med beaktande av det preliminära uttalandet av den 9 oktober 2018 från Afrikanska unionens valobservatörsuppdrag vid presidentvalet i Kamerun,

–  med beaktande av uttalandet av den 11 december 2018 från FN-experter om de brutala svaren på protesterna,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 mars 2019 från den afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om människorättssituationen i Kamerun,

–  med beaktande av Kameruns lag mot terrorism från 2014,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (”Cotonouavtalet”),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som Kamerun har ratificerat,

–  med beaktande av Republiken Kameruns konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kamerun står nu inför ett antal politiska och säkerhetsmässiga utmaningar, bland annat hot från Boko Haram i landets nordligaste region, gränsöverskridande hot längs landets östra gräns med Centralafrikanska republiken och ett internt väpnat separatistuppror i landets engelskspråkiga nordvästra och sydvästra regioner.

B.  Presidentval hölls i Kamerun den 7 oktober 2018. Valet präglades av anklagelser om fusk och rapportering av oegentligheter. President Paul Biya har suttit vid makten sedan 1982. Kameruns konstitution ändrades 2008 för att ta bort tidsbegränsningarna avseende mandatperioden.

C.  Supportrar och allierade till oppositionspartiet MRC, som leds av Maurice Kamto, har organiserat protester i Douala, Yaoundé, Dshang, Bafoussam och Bafang. De statliga säkerhetsstyrkorna har använt sig av oproportionerligt våld, inklusive tårgas och gummikulor, för att slå ned dessa protester.

D.  Omkring 200 personer, däribland Maurice Kamto och andra oppositionsledare, arresterades på godtyckliga grunder i januari 2019 och fängslades utan att få omedelbar tillgång till en advokat. Bland de brott som oppositionens anhängare och ledare anklagats för ingår uppror, fientligheter mot fosterlandet, revolt, förstörelse av offentliga byggnader och egendom, missaktning för republikens president och sammankomster av politisk karaktär.

E.  Den 9 april 2019 bekräftade appellationsdomstolen i Kameruns centralregion det beslut som fattats i första instans, och avvisade ett frisläppande av Maurice Kamto och sex andra personer. Rättsförfarandet i appellationsdomstolen genomfördes utan att Maurice Kamto och hans advokater fick vara med.

F.  De kamerunska myndigheterna har vidtagit oproportionerliga åtgärder genom att inleda militära rättegångar mot vissa medlemmar av oppositionen, vilket förvärrar de politiska oroligheterna i Kamerun. Anklagade som döms riskerar dödsstraff.

G.  De kamerunska myndigheterna har upprepade gånger begränsat yttrandefriheten genom att stänga ned internet, trakassera och arrestera journalister, vägra tillstånd till oberoende medier och intensifiera de politiska angreppen mot den oberoende pressen.

H.  Det råder fortfarande ett spänt läge mellan Kameruns fransktalande majoritet och engelsktalande minoritetsgrupper. Kameruns nordvästra och sydvästra regioner är i huvudsak engelskspråkiga, med annorlunda utbildnings- och rättssystem.

I.  I slutet av 2016 ledde diskrimineringen och den relativa försummelsen av de engelskspråkiga regionerna, tillsammans med införandet av det franska rättssystemet och det franska språket i dessa regioners domstolar och klassrum, till fredliga strejker bland lärare och advokater samt fredliga demonstrationer.

J.  Våldet har trappats upp sedan oktober 2018, och de storskaliga operationer som utförts av säkerhetsstyrkorna omfattar ofta övergrepp och leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet utomrättsliga avrättningar, våldtäkt, våld mot kvinnor och barn samt förstörelse av egendom.

K.  Väpnade separatister har genomfört masskidnappningar, bland annat av skolelever och studenter, begått riktade mord för att döda poliser, brottsbekämpande personal och lokala myndighetspersoner, varit inblandade i utpressning, framtvingat generalstrejk en gång i veckan för att skapa en ”spökstad” och bojkottat samt satt eld på utbildningsinstitutioner och sjukhus, så att tusentals unga människor förlorat sin tillgång till utbildning och befolkningen i allmänhet sin tillgång till hälso- och sjukvård.

L.  Till följd av krisen har uppskattningsvis 444 000 människor fördrivits och blivit internflyktingar, och ytterligare 32 000 personer har flytt till grannlandet Nigeria. Den sammantagna humanitära kris som Kamerun upplever omfattar över 600 000 internflyktingar, ungefär 35 000 flyktingar från grannländerna som försökt undkomma konflikter och 1,9 miljoner människor som riskerar en osäker livsmedelsförsörjning.

M.  Under 2018 och 2019 har Kameruns regering genomfört en beredskapsplan för humanitärt bistånd för nordväst- respektive sydvästregionen i syfte att som en prioriterad fråga säkerställa ett omfattande skydd av och stöd till fördrivna personer och tillhandahålla hälso- och sjukvård till människor som drabbats av krisen.

N.  Könsrelaterat våld och förföljelse av minoriteter är fortfarande allvarliga problem. Strafflagen i Kamerun bestraffar sexuella förbindelser mellan personer av samma kön med upp till fem års fängelse. Polisen och gendarmerna (militärpolisen) fortsätter att gripa och trakassera hbtqi-personer.

O.  Boko Haram fortsätter att begå allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och kränkningar av internationell humanitär rätt i landets nordligaste region, inbegripet plundring och förstörelse av egendom samt mord och bortförande av civila.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt de fall av tortyr, tvångsförsvinnanden och utomrättsliga avrättningar som begåtts av säkerhetsstyrkorna och de väpnade separatistgrupperna. Särskilt oroande är regeringsstyrkornas agerande i våldet. Parlamentet uppmanar säkerhetsstyrkorna att genomföra sina insatser under respekt för internationell människorättslagstiftning, och uppmanar regeringen att vidta omedelbara åtgärder för att stoppa våldet och straffriheten i landet.

2.  Europaparlamentet fördömer användningen av överdrivet våld mot demonstranter och politiska motståndare samt kränkningarna av press-, yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet beklagar djupt arresteringen och fängslandet av Maurice Kamto och andra fredliga demonstranter. Parlamentet uppmanar de kamerunska myndigheterna att omedelbart frige Maurice Kamto och alla andra som hålls fängslade på politiska grunder, oavsett om de gripits före eller efter presidentvalet 2018.

3.  Europaparlamentet uppmanar dessutom Kameruns regering att upphöra med alla trakasserier och hot mot politiska aktivister, bland annat genom att häva förbudet mot fredliga politiska sammankomster, demonstrationer och protester, och att vidta åtgärder för att bekämpa fall av hatpropaganda.

4.  Europaparlamentet påminner om att militärdomstolar under inga omständigheter bör ha domsrätt över civilbefolkningen. Parlamentet påminner Kamerun om landets internationella skyldigheter att upprätthålla alla medborgares rätt till en rättvis rättegång vid en oberoende domstol.

5.  Europaparlamentet påminner om att dödsstraffet inte har tillämpats i Kamerun sedan 1997, och konstaterar att detta är en milstolpe på landets väg mot ett fullständigt avskaffande. Parlamentet upprepar Europeiska unionens absoluta motstånd mot dödsstraff, och uppmanar Kameruns regering att bekräfta att den inte kommer att plädera för dödsstraff mot politiska aktivister och demonstranter.

6.  Europaparlamentet är oroat över den kamerunska regeringens underlåtenhet att ställa sina säkerhetsstyrkor till svars, vilket har förvärrat våldet och straffrihetskulturen. Parlamentet efterlyser en oberoende och insynsvänlig utredning av polisens och säkerhetsstyrkornas användning av våld mot demonstranter och politiska motståndare, och begär att de ansvariga ska ställas till svars i rättvisa rättegångar.

7.  Europaparlamentet uppmanar Kameruns myndigheter att vidta alla åtgärder som behövs i enlighet med landets skyldigheter på människorättsområdet för att få ett slut på våldsspiralen. Parlamentet uppmanar särskilt regeringen att anordna en inkluderande politisk dialog i syfte att finna en fredlig och varaktig lösning på krisen i de engelsktalande regionerna. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att bidra till att underlätta en inkluderande nationell fredsdialog genom att erbjuda sig att spela en medlarroll.

8.  Europaparlamentet beklagar att båda parter i konflikten är ovilliga att delta i fredssamtal. Parlamentet uppmanar Afrikanska unionen och de centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap att försöka få till stånd sådana samtal, och uppmanar EU att vara redo att stödja denna process. Om det inte sker några framsteg bör krisen i Kamerun behandlas av FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar dessutom EU att utnyttja det politiska inflytande som utvecklingsbistånd och andra bilaterala program ger för att stärka försvaret av de mänskliga rättigheterna i Kamerun.

9.  Europaparlamentet uppmanar Kameruns regering att bygga upp en verklig, representativ och levande demokrati. Parlamentet uppmanar därför regeringen att sammankalla alla politiska aktörer till en samförståndsbaserad översyn av valsystemet, i syfte att säkerställa ett fritt, öppet och trovärdigt valförfarande. Denna process bör äga rum innan några fler val hålls, för att främja fred och undvika eftervalskriser. Parlamentet uppmanar EU att öka det tekniska biståndet för att stödja Kamerun i dess ansträngningar att stärka valförfarandena och göra dem mer demokratiska.

10.  Europaparlamentet upprepar att det krävs ett livskraftigt och oberoende civilt samhälle för att upprätthålla mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Parlamentet oroas över att grupperna inom det engelskspråkiga civilsamhället i Kamerun har förbjudits att bedriva verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att häva förbudet och säkerställa ett öppet utrymme där det civila samhället kan agera.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över att 2014 års lag mot terrorism missbrukas för att begränsa grundläggande friheter. Parlamentet stöder FN-experternas krav att lagen ska ses över för att säkerställa att den inte används för att begränsa rätten till yttrandefrihet, rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten.

12.  Europaparlamentet noterar Förenta staternas beslut att trappa ned sitt militära stöd till Kamerun till följd av trovärdiga anklagelser om säkerhetsstyrkornas grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av EU:s stöd till säkerhetstjänsterna i detta avseende, och att rapportera om detta till Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att inget stöd till de kamerunska myndigheterna bidrar till eller underlättar kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, AVS–EU-ministerrådet, Afrikanska unionens institutioner och Kameruns regering och parlament.


Brunei
PDF 131kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2019 om Brunei (2019/2692(RSP))
P8_TA-PROV(2019)0424RC-B8-0242/2019

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av uttalandet av den 3 april 2019 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om genomförandet av strafflagen i Brunei,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, samt om människorättsförsvarare och dess riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti‑personer),

–  med beaktande av uttalandet av den 1 april 2019 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, med dess yrkande på att Brunei inte skulle låta denna nya ”drakoniska” strafflag träda i kraft,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Brunei undertecknade 2015,

–  med beaktande av konventionen om barnets rättigheter,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av Aseans förklaring om mänskliga rättigheter från 2012,

–  med beaktande av handlingsplanen för Asean–EU (2018–2022),

–  med beaktande av den politiska dialogen mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter, som ägde rum den 29 november 2017,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 april 2019 från vice talespersonen för Förenta staternas utrikesministerium om genomförandet av andra och tredje fasen av den sharia-baserade strafflagen i Brunei,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Brunei införde en sharia-baserad strafflag 2014, varvid meningen var att den skulle genomföras i tre faser. Den tredje genomförandefasen trädde i kraft den 3 april 2019. I den fasen får sådana bestämmelser verkan som innefattar bland annat dödsstraff genom stening för sexuella handlingar som samtyckande personer av samma kön utövar med varandra, liksom också för utomäktenskapligt sex och för abort, vartill kommer amputation av kroppsdelar för stöld. Här ingår också dödsstraff för smädelse av profeten Muhammed, för både musliner och icke-muslimer. Den sharia-baserade strafflagen gäller både för muslimer och icke-musliner, även utlänningar, liksom för brott som begåtts utomlands av landets medborgare eller personer som är stadigvarande bosatta i landet.

B.  Barn som kommit in i puberteten och blir dömda för dessa brott kan få samma straff som vuxna, och vissa yngre barn kan bli piskade.

C.  Innan den sharia-baserade strafflagen infördes var homosexualitet olaglig i Brunei och straffbelagd med fängelse i upp till tio år.

D.  Senaste gången det hölls val i Brunei var 1962. Sultanen är både statsöverhuvud och premiärminister och innehar hela den verkställande makten.

E.  FN:s särskilda rapportör har påpekat att kroppsstraff av alla slag strider mot förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och kan inte folkrättsligt sett betraktas som en laglig påföljd. Vissa av straffen i strafflagen innebär tortyr samt grym, omänsklig eller förnedrande behandling av det slag som förbjuds i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, bland vilkas signatärmakter Brunei funnits med sedan 2015.

F.  Bestämmelserna i den sharia-baserade strafflagen innebär ett brott mot Bruneis skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, bland annat mot rätten till liv, frihet från tortyr och annan misshandel, yttrande- och religionsfriheten och rätten till privatlivets integritet. Lagens bestämmelser innebär diskriminering på grundval av sexuell läggning, samt mot kvinnor och religiösa minoriteter i Brunei, och kan hetsa till våld.

G.  FN:s gemensamma program avseende hiv/aids (Unaids) och FN:s befolkningsfond har framhållit att bestämmelserna i Bruneis strafflag om straff för homosexualitet och med bestraffning av vissa former av reproduktiv hälsovård i orimlig grad drabbar kvinnor och hbti-personer, hindrar tillgången både till information och tjänster inom hälso- och sjukvården och till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och blir till skada för folkhälsan.

H.  Tradition, religion och kultur tas i Brunei som förevändning för att berättiga diskrimineringen av kvinnor och hbti-personer. I rapporten om Brunei av den 11 mars 2019 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter står det att landet utmärks av inrotade patriarkaliska attityder och diskriminerande stereotyper, något som framgår av kvinnors val av studier och yrke, samt av deras ojämlika ställning på arbetsmarknaden och inom äktenskap och familjerelationer. Dessa stereotyper ligger till grund för våldet mot kvinnor.

I.  Brunei är känt för sin multietniska befolkning med många olika religioner, såsom islam, kristendom, buddhism, hinduism och flera ursprungsreligioner, som lever fredligt tillsammans. I Bruneis statsförfattning erkänns religionsfriheten och föreskrivs att alla religioner får utövas av sina bekännare i en anda av fred, frid och harmoni. Trots vad som står i Bruneis statsförfattning har regeringen förbjudit omvändelseverksamhet och undervisning om alla religioner, utom islam, och dessutom olagligförklarat allt offentligt julfirande.

J.  Brunei har i praktiken ett moratorium för dödsstraffet, och den senaste avrättningen verkställdes 1957. Om den sharia-baserade strafflagen börjar tillämpas kommer detta att innebära att dödsstraffet återinförs. EU fördömer dödsstraffet, oavsett var och när det tillämpas.

K.  När de nya lagarna för ett tag sedan antogs blev följden en internationell proteststorm och upprop till bojkott av de hotell som ägs av Bruneis investeringsmyndighet (Brunei Investment Agency, BIA). Denna myndighet bildar en del av landets finans- och ekonomiministerium och äger en rad olika investeringsprojekt över hela världen. BIA har sagt att ömsesidig respekt och värdesättande av olikhet och mångfald ingår i dess grundläggande värden.

L.  Brunei har ratificerat endast två av FN:s viktigaste internationella människorättskonventioner, nämligen konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Den tredje omgången av den allmänna återkommande utvärderingen av Brunei kommer att inledas den 10 maj 2019.

M.  EU har tillfälligt inställt förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet med Brunei.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt att den bakåtsträvande sharia-baserade strafflagen trätt i kraft. Parlamentet uppmanar med kraft Bruneis myndigheter att omedelbart upphäva den och se till att landets lagar följer internationell rätt och internationella normer, i enlighet med Bruneis skyldigheter enligt internationella människorättsinstrument, också i fråga om sexuella och religiösa minoriteter och icke‑troende.

2.  Europaparlamentet fördömer än en gång dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Brunei att fortsätta med sitt moratorium för tillämpningen av dödsstraff som ett steg mot dess avskaffande.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt all användning av tortyr samt grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet understryker att bestämmelserna i den sharia‑baserade strafflagen innebär ett brott mot Bruneis skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, och att straffen i den lagen bryter mot den internationella sedvanerättens förbud mot tortyr och annan misshandel.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över att i en situation där flera länder är i färd med att avskaffa straffen för sexuella handlingar mellan samtyckande personer av samma kön, där har Brunei beklagligtvis blivit det sjunde landet som straffar sådana handlingar med döden. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att respektera internationella mänskliga rättigheter och inte längre straffbelägga homosexualitet.

5.  Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att tillförsäkra alla medborgare likhet inför lagen, jämte respekten för deras mänskliga rättigheter, utan åtskillnad av någon som helst slag, såsom på grundval av kön, sexuell läggning, ras eller religion. Parlamentet oroar sig starkt över att strafflagen kanske tillämpas på barn. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att under inga som helst omständigheter avrätta, tortera eller fängsla sådana barn.

6.  Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att odelat respektera religionsfriheten i sultanatet, såsom det ju står i landets egen statsförfattning, och att tillåta offentligt firande av alla religiösa högtider, alltså också julfirande. Parlamentet betonar att lagstiftningen här strikt måste stå i samklang med de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att både inom och utanför Brunei stimulera till en politisk dialog med viktiga berörda parter inom det civila samhället, människorättsorganisationer, konfessionella institutioner och organisationer inom näringslivet, för att främja mänskliga rättigheter på sitt territorium och slå vakt om dem. Parlamentet framhåller att rätten att uttrycka kritiska eller satiriska åsikter är ett berättigat inslag i yttrandefriheten och finns förankrad i det internationella ramverket för de mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Brunei att ratificera de återstående av FN:s viktigaste internationella människorättsinstrument, bland annat internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar Bruneis myndigheter att gå ut med en stående inbjudan till de särskilda förfarandena vid FN:s människorättsråd.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att överväga ett antagande på EU-nivå av restriktiva åtgärder för allvarliga människorättskränkningar, också i form av frysning av tillgångar och viseringsförbud, för den händelse att den sharia-baserade strafflagen faktiskt börjar tillämpas i praktiken.

10.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ställa upp som villkor för ett återupptagande av förhandlingarna om samarbets- och partnerskapsavtalet mellan EU och Brunei, att landet har en strafflag som står i överensstämmelse med internationell rätt och internationella människorättsnormer.

11.  Europaparlamentet framhåller människorättsförsvararnas arbete för att främja och skydda hbti-personers rättigheter. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att i Brunei öka sitt stöd till organisationer inom det civila samhället och människorättsförsvarare.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s i Jakarta baserade delegation för Indonesien och Brunei Darussalam samt EU:s delegation för Asean, jämte Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka situationen och samråda om den med Bruneis myndigheter, ambassadörer och företrädare. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta med situationen i Brunei som en punkt att diskutera vid nästa omgång av den politiska dialogen mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater till ett aktivt deltagande i den förestående allmänna återkommande utvärderingen, som ska utspela sig mellan den 6 och den 17 maj 2019 och inrikta sig på en översyn av situationen för de mänskliga rättigheterna i Brunei.

14.  Europaparlamentet betonar att så länge som den nuvarande strafflagen är i kraft måste EU:s institutioner överväga att svartlista de hotell som ägs av Bruneis investeringsmyndighet.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att respektera det internationella ramverket i fråga om tillgång till asylförfaranden och humanitärt skydd för dem som fallit offer för Bruneis nuvarande strafflag.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s kvinnokommission, FN:s människorättsråd, Aseans sekretariat, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, sultan Hassanal Bolkiah av Brunei och Bruneis regering.


Avtalet om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Danmark *
PDF 122kWORD 42k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Eurojusts ingående av avtalet om straffrättsligt samarbete mellan Eurojust och Konungariket Danmark (07770/2019 – C8–0152/2019 – 2019/0805(CNS))
P8_TA-PROV(2019)0425A8-0192/2019

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (07770/2019),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0152/2019),

–  med beaktande av rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet(1), särskilt artikel 26a.2,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8–0192/2019).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 63, 6.3.2002, s. 1.


Utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon ***I
PDF 414kWORD 128k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon (COM(2018)0284 – C8-0197/2018 – 2018/0143(COD))
P8_TA-PROV(2019)0426A8-0354/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0284),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0197/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0354/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG

P8_TC1-COD(2018)0143


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I Parisavtalet fastställs bland annat ett långsiktigt mål som ligger i linje med målet att hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 °C över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C över förindustriell nivå. Klimatförändringarnas negativa effekter bekräftas entydigt av de senaste vetenskapliga rönen från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) i dess särskilda rapport om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 °C över förindustriell nivå och därmed sammanhängande globala utsläppsminskningsbanor för växthusgaser. I den särskilda rapporten dras slutsatsen att utsläppsminskningar i alla sektorer är avgörande för att begränsa den globala uppvärmningen.

(2)   För att bidra till målen i Parisavtalet måste övergången av hela transportsektorn i riktning mot nollutsläpp påskyndas, med hänsyn till kommissionens meddelande av den 28 november 2018 med titeln En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi, som presenterar en vision om de nödvändiga ekonomiska och samhälleliga förändringarna, där alla delar av ekonomin och samhället medverkar, för att klara övergången till nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. Transportsektorns utsläpp av luftföroreningar som allvarligt skadar vår hälsa och miljön måste också minskas kraftigt utan dröjsmål.

(3)  ▌ Kommissionen antog mobilitetspaket den 31 maj 2017 (Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla) och den 8 november 2017 (Resultat för utsläppssnål rörlighet: Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare). Dessa paket innehåller en positiv agenda som även syftar till att säkerställa en friktionsfri övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet åt alla.

(4)  Denna förordning är en del av kommissionens tredje mobilitetspaket av den 17 maj 2018 med titeln Europa på väg - Hållbar mobilitet i EU: säker, uppkopplad och ren, som följer upp kommissionens meddelande av den 13 september 2017 med titeln Investera i en smart, innovativ och hållbar industri En förnyad strategi för EU:s industripolitik. Denna förordning är även utformad för att fullfölja processen för att unionen ska kunna dra full nytta av en moderniserad rörlighet med lägre koldioxidutsläpp. Målet för det tredje mobilitetspaketet är att göra rörligheten i Europa säkrare och mer tillgänglig, den europeiska industrin mer konkurrenskraftig och arbetstillfällena tryggare, och rörlighetssystemet renare och bättre anpassat till de nödvändiga insatserna mot klimatförändringarna. Det kommer att kräva ett fullständigt engagemang från unionen, medlemsstaterna och berörda parter, inte minst för att öka ansträngningarna för att minska koldioxidutsläpp och luftföroreningar.

(5)  Denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/..(5).(6),stakar ut en tydlig väg mot minskade koldioxidutsläpp från vägtransportsektorn, och bidrar till det bindande målet att senast 2030 minska växthusgasutsläppen från hela EU:s ekonomi med minst 40 procent jämfört med 1990, vilket fick stöd i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 23–24 oktober 2014 och godkändes av rådet den 6 mars 2015 i form av unionens planerade nationellt fastställda bidrag enligt Parisavtalet ▌.

(6)  I Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 finns stöd för en minskning av växthusgasutsläppen på 30 procent senast 2030, jämfört med 2005, för de sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. Växthusgasutsläpp från vägtransportsektorn utgör en stor del av utsläppen i dessa sektorer. Vägtransportsektorn svarade för omkring en fjärdedel av unionens sammanlagda utsläpp 2016. Utsläppen från vägtransportsektorn visar en uppåtgående trend och är fortfarande betydligt större än 1990. Om utsläppen från vägtransporter fortsätter att öka kommer de att motverka de utsläppsminskningar som åstadkoms i andra sektorer för att bekämpa klimatförändringarna.

(7)  I Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 betonades vikten av att minska utsläppen av växthusgaser och riskerna med beroendet av fossila bränslen i transportsektorn genom ett heltäckande och teknikneutralt tillvägagångssätt för främjande av utsläppsminskning och energieffektivitet i transportsektorn, för eldrivna transporter och för förnybara energikällor i transportsektorn även efter 2020.

(8)  För att ge unionens konsumenter säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris är energieffektivitet, som bidrar till en dämpad efterfrågan, en av de fem ömsesidigt förstärkande och tätt sammanflätade dimensioner som anges i kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 med titeln En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. I meddelandet framhålls att samtidigt som alla sektorer i ekonomin måste vidta åtgärder för öka effektiviteten i sin energianvändning så hartransportsektorn stor energieffektivitetspotential.

(9)  Koldioxidutsläpp från tunga fordon, inbegripet lastbilar, bussar och långfärdsbussar, står för ungefär sex procent av unionens totala koldioxidutsläpp och för ungefär 25 procent av de totala koldioxidutsläppen från vägtransporterna. Utan vidare åtgärder förväntas andelen koldioxidutsläpp från tunga fordon växa till cirka nio procent under perioden 2010–2030. I unionslagstiftningen finns för närvarande inga krav på minskade koldioxidutsläpp för tunga fordon, och därför behövs det genast särskilda åtgärder för sådana fordon.

(10)  Mål för minskade koldioxidutsläpp från fordonsparkerna av nya tunga fordon i hela unionen bör därför fastställas för 2025 och för 2030, med hänsyn till att det tar tid för fordonsparken att förnyas samt till att vägtransportsektorn måste bidra till unionens klimat- och energimål för 2030 och därefter. Ett sådant successivt tillvägagångssätt ger också en tydlig och tidig signal till industrin om att påskynda lanseringen på marknaden av energieffektiv teknik och utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon. Införandet av utsläppsfria tunga fordon torde också bidra till att åtgärda problem med rörlighet i städer. Det är avgörande att tillverkarna främjar sådana tunga fordon för att effektivt minska luftföroreningar och alltför höga bullernivåer i städer och stadsområden, samtidigt som de är viktiga för att minska koldioxidutsläppen från vägtransporterna.

(11)  För att helt förverkliga energieffektivitetspotentialen och säkerställa att vägtransportsektorn som helhet bidrar till överenskomna minskningar av växthusgasutsläpp är det lämpligt att komplettera de normer för koldioxidutsläpp från nya personbilar och lätta nyttofordon som redan finns genom att fastställa utsläppsnormer för koldioxid från nya tunga fordon. Dessa normer för utsläpp kommer att utgöra en drivkraft för innovation inom teknik för bränsleeffektivitet och bidra till att stärka positionen som teknikledare för unionens tillverkare och leverantörer samt säkra högkvalificerade arbetstillfällen på lång sikt.

(12)  Med tanke på att klimatförändringar är ett gränsöverskridande problem och att en väl fungerande gemensam marknad behöver säkerställas för både vägtransporttjänster och tunga fordon, samtidigt som marknadsfragmentering undviks, är det lämpligt att fastställa normer för koldioxidutsläpp från tunga fordon på unionsnivå. Dessa normer för utsläpp bör ▌ inte påverka unionens konkurrensrätt.

(13)  Vid fastställandet av de nivåer för minskade koldioxidutsläpp som bör uppnås av unionens fordonspark av tunga fordon, bör hänsyn tas till dessa nivåers ändamålsenlighet för att ge ett kostnadseffektivt bidrag till minskade utsläpp senast 2030 från de sektorer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842(7), till kostnader och besparingar för samhället, tillverkare, transportörer och konsumenter samt till deras direkta eller indirekta följder för sysselsättning, innovation och sidovinster i form av minskade luftföroreningar och förbättrad energitrygghet.

(14)  En socialt godtagbar och rättvis övergång till utsläppsfri rörlighet bör säkerställas. Därför är det viktigt att beakta övergångens sociala effekter genom bilindustrins hela värdekedja och proaktivt ta itu med konsekvenserna för sysselsättningen. Det bör därför övervägas riktade program på unionsnivå, nationell nivå och regional nivå för omskolning, kompetensutveckling och omplacering av arbetstagare, samt initiativ för utbildning och arbetssökande bland grupper och i regioner som påverkas negativt, i nära dialog med arbetsmarknadens parter och behöriga myndigheter. Som ett led i den övergången bör kvinnors sysselsättning och lika möjligheter i denna sektor stärkas.

(15)  En framgångsrik övergång till utsläppsfri rörlighet kräver en samordnad strategi och ett gynnsamt klimat för att stimulera innovation och behålla unionens tekniska ledarskap i vägtransportsektorn. Det innebär bl.a. offentliga och privata investeringar i forskning och innovation, ett ökat utbud av utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon, utbyggnad av laddnings- och tankningsinfrastruktur, integrering i energisystemen samt hållbar materialförsörjning och hållbar tillverkning, återanvändning och materialåtervinning av batterier i Europa. Det kräver samstämda åtgärder, såväl på unionsnivå som på nationell, regional och lokal nivå, också i form av incitament till stöd för att utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon vinner spridning.

(16)  Ett nytt förfarande för att fastställa koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen för enskilda tunga fordon har införts som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 525/2009(8). I kommissionens förordning (EU) 2017/2400(9) föreskrivs en metod, baserad på verktyget Vecto, med vars hjälp koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen för kompletta tunga fordon kan simuleras. Metoden ger möjlighet att ta hänsyn till variationen inom sektorn för tunga fordon och den höga graden av kundanpassning av enskilda tunga fordon. I ett första steg, från och med den 1 juli 2019, fastställs koldioxidutsläppen för fyra grupper av tunga fordon som står för cirka 65‑70 procent av de totala koldioxidutsläppen från unionens fordonspark av tunga fordon.

(17)  Med tanke på innovation, och för att beakta införandet av ny teknik som förbättrar tunga fordons bränsleeffektivitet, kommer både simuleringsverktyget Vecto och förordning (EU) 2017/2400 att fortlöpande uppdateras så att de hålls aktuella.

(18)  De uppgifter om koldioxidutsläpp som fastställs i enlighet med förordning (EU) 2017/2400 ska övervakas inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/956(10). Dessa uppgifter bör utgöra grunden för att fastställa de mål för minskade koldioxidutsläpp som ska uppnås av de fyra grupperna av tunga fordon i unionen som står för de största utsläppen, samt för att fastställa en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för en given rapporteringsperiod.

(19)  Ett mål för minskade koldioxidutsläpp för 2025 bör fastställas som en relativ minskning, baserad på de genomsnittliga koldioxidutsläppen från de tunga fordon som nyregistreras mellan den 1 juli 2019 och den 30 juni 2020, för att återspegla den utökade användningen av direkt tillgänglig kostnadseffektiv teknik för konventionella fordon. Ett mål för minskade koldioxidutsläpp bör också fastställas för 2030 och framåt. Det målet bör gälla såvida inget annat beslutas i enlighet med den översyn som ska utföras 2022 ▌. Målet för 2030 bör bedömas utgående från Europeiska unionens åtaganden enligt Parisavtalet.

(20)  För att säkerställa gedigna referensvärden för koldioxidutsläpp mot bakgrund av att koldioxidutsläpp från tunga fordon ökar på grund av oegentliga förfaranden, så att de inte längre är representativa för en situation där det redan lagstiftats om koldioxidutsläppen, bör vid behov en metod för korrigering av referensvärdena för koldioxidutsläppen tillhandahållas.

(21)  LNG (kondenserad naturgas) är ett tillgängligt alternativt bränsle i stället för diesel för tunga fordon. Utbyggnaden av nuvarande och kommande mer innovativ LNG-baserad teknik kommer att bidra till att målen för minskade koldioxidutsläpp uppnås på kort och medellång sikt eftersom användningen av LNG-teknik leder till lägre koldioxidutsläpp i jämförelse med dieselfordon. LNG-fordonens potential till minskade koldioxidutsläpp återspeglas redan helt och hållet i Vecto. Nuvarande LNG-teknik säkerställer också en låg nivå av luftförorenande utsläpp i form av t.ex. NOx och partiklar. En tillräcklig minimitankningsinfrastruktur finns också, och den utvidgas ytterligare som en del av nationella handlingsprogram för infrastruktur för alternativa bränslen.

(22)  Vid beräkningen av de referensvärden för koldioxidutsläpp som ska ligga till grund för fastställandet av specifika koldioxidutsläppsmål för 2025 och 2030 bör hänsyn tas till den tunga fordonsparkens förväntade koldioxidminskningspotential ▌. Det är därför lämpligt att utesluta arbetsfordon för t.ex. sophämtning eller anläggningsarbeten från den beräkningen. Dessa fordon har en relativt kort körsträcka, och på grund av deras särskilda körmönster förefaller tekniska åtgärder för minskade koldioxidutsläpp och lägre bränsleförbrukning inte vara kostnadseffektiva på samma sätt som de är för tunga fordon som används för transport av varor.

(23)  Kraven på minskade koldioxidutsläpp bör uttryckas i gram koldioxid per tonkilometer för att återspegla de tunga fordonens transportnytta.

(24)  En rättvis fördelning av de totala kraven på minskade koldioxidutsläpp bland tillverkarna behöver säkerställas, med beaktande av att tunga fordon har olika konstruktion, körmönster, årlig körsträcka, nyttolast och släpvagnskonfiguration. Det är därför lämpligt att särskilja mellan tunga fordon i olika undergrupper av fordon som återspeglar fordonens typiska användningsmönster och särskilda tekniska egenskaper. Genom att årliga tillverkarspecifika mål fastställs som ett viktat medelvärde av koldioxidutsläppsmålen för varje sådan undergrupp av fordon får tillverkarna också möjlighet att i praktiken balansera en underprestation från fordon i vissa undergrupper av fordon med en överprestation i andra undergrupper av fordon, med beaktande av de genomsnittliga koldioxidutsläppen från fordon i de olika undergrupperna av fordon under fordonens hela livstid.

(25)  En tillverkares uppfyllelse av sina årliga specifika koldioxidutsläppsmål bör bedömas på grundval av tillverkarens genomsnittliga koldioxidutsläpp. Vid fastställandet av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen bör man också beakta de särdrag som framgår av de olika undergrupperna av fordon. En tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp bör därför baseras på de genomsnittliga utsläpp som fastställs för varje undergrupp av fordon, inbegripet en viktning på grundval av fordonens antagna årliga körsträcka och genomsnittliga nyttolast som återspeglar de totala koldioxidutsläppen under fordonens hela livstid. På grund av den begränsade potentialen att minska koldioxidutsläppen hos arbetsfordon bör dessa fordon inte beaktas vid beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen.

(26)  För att säkerställa en smidig övergång i riktning mot utsläppsfri rörlighet och ge incitament till utveckling och genomslag på unionsmarknaden för utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon som kan komplettera instrument på efterfrågesidan, t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG(11) bör det införas en särskild mekanism i form av superkrediter för rapporteringsperioderna före 2025, och det bör fastställas ett riktmärke för andelen utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon i en tillverkares fordonspark för rapporteringsperioderna från och med 2025.

(27)  Incitamentssystemet bör utformas för att säkerställa investeringssäkerheten för leverantörer och tillverkare av laddningsinfrastruktur i syfte att främja ett snabbt genomslag på unionsmarknaden för utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon, samtidigt som tillverkarna får viss flexibilitet för att hinna fatta beslut om sina tidsplaner för investeringar.

(28)  Vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp under rapporteringsperioderna före 2025 bör alla utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon räknas in flera gånger. För rapporteringsperioderna från och med 2025 bör man vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp ta hänsyn till vilka resultat tillverkaren uppnått och därvid ha utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon som riktmärke. Incitamentsnivån bör variera i enlighet med fordonets faktiska koldioxidutsläpp. Den resulterande minskningen av koldioxidutsläpp bör ha en övre gräns, för att miljömålen inte ska försvagas.

(29)  Utsläppssnåla tunga fordon bör få incitament endast om deras koldioxidutsläpp är lägre än hälften av referensvärdet för koldioxidutsläppen från alla fordon i den undergrupp av fordon som det tunga fordonet tillhör. Det kan ge incitament till innovation inom detta område.

(30)  Vid utformningen av incitamentsmekanismen för ökad användning av utsläppsfria tunga fordon bör även mindre lastbilar ingå, trots att de inte omfattas av målen för minskade koldioxidutsläpp inom ramen för denna förordning. Dessa fordon erbjuder också väsentliga fördelar när det gäller att ta itu med luftföroreningsproblem i städer. ▌För att säkerställa att incitamenten är välbalanserade mellan de olika fordonstyperna bör därför även minskningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp till följd av utsläppsfria mindre lastbilar ha ett tak.

(31)  För att främja ett kostnadseffektivt genomförande av kraven på minskade koldioxidutsläpp, samtidigt som hänsyn tas till den tunga fordonsparkens sammansättning och dess koldioxidutsläpp under årens gång, bör tillverkare ha möjlighet att balansera sin överprestation avseende sitt specifika utsläppsmål för ett år med en underprestation för ett annat år.

(32)  För att skapa incitament för snabba minskningar av koldioxidutsläpp bör en tillverkare, vars genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp ligger under den kurva för minskade koldioxidutsläpp som definieras av referensvärdet för koldioxidutsläpp och koldioxidutsläppsmålet för 2025, kunna spara dessa utsläppskrediter för att uppfylla målet för 2025. På liknande sätt bör en tillverkare, vars genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp ligger under kurvan för minskade koldioxidutsläpp mellan målet för 2025 och det mål som är tillämpligt från och med 2030, kunna spara dessa utsläppskrediter för att uppfylla koldioxidutsläppsmålet från och med den 1 juli 2025 till och med den 30 juni 2030.

(33)  En tillverkare som inte uppfyller sina specifika koldioxidutsläppsmål under en rapporteringsperiod på tolv månader som inleds från den 1 juli 2025 till och med den 30 juni 2030 bör också kunna ådra sig en begränsad utsläppsskuld. Tillverkare bör dock reglera eventuella återstående utsläppsskulder under rapporteringsperioden för 2029 senast den 30 juni 2030.

(34)  Utsläppskrediter och utsläppsskulder bör beaktas enbart för att fastställa om en tillverkare uppfyller sina specifika koldioxidutsläppsmål, och bör inte betraktas som tillgångar som kan överlåtas eller beskattas.

(35)  Kommissionen bör påföra en ekonomisk sanktion i form av en avgift för överskridande koldioxidutsläpp om överskridande koldioxidutsläpp konstateras för en tillverkare, med hänsyn tagen till utsläppskrediter och utsläppsskulder. Uppgifter om tillverkares överskridande koldioxidutsläpp bör göras offentligt tillgängliga. För att ge tillverkare tillräckligt med incitament för att vidta åtgärder som minskar de specifika koldioxidutsläppen från tunga fordon måste avgiften överstiga de genomsnittliga marginalkostnaderna för den teknik som behövs för att uppfylla koldioxidutsläppsmålen. Metoden för uppbörd av avgifterna bör fastställas genom en genomförandeakt, med beaktande av den metod som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009(12). Avgiften bör anses vara en intäkt i Europeiska unionens allmänna budget. Som ett led i den utvärdering som ska göras enligt förordning (EU) 2019/...(13) bör kommissionen se efter om dessa belopp kan anslås till en särskild fond eller ett relevant program som syftar till att säkerställa en rättvis övergång till utsläppsfri rörlighet och stödja omskolning, vidareutbildning och annan kompetensutveckling för arbetstagare i bilindustrin.

(36)  En robust efterlevnadsmekanism är nödvändig för att säkerställa att koldioxidutsläppsmålen i denna förordning uppnås. Tillverkarnas skyldigheter att tillhandahålla precisa uppgifter i enlighet med förordning (EU) 2018/956, och de administrativa sanktionsavgifter som kan påföras om denna skyldighet inte uppfylls, bidrar till att säkerställa att tillförlitliga uppgifter används vid kontrollen av att målen i denna förordning uppnås.

(37)  För att uppnå koldioxidminskningarna enligt den här förordningen bör koldioxidutsläppen från tunga fordon i drift överensstämma med de värden som fastställs i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder. Vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp bör kommissionen därför ha möjlighet att beakta varje systematisk brist på överensstämmelse som konstateras av typgodkännandemyndigheter i fråga om koldioxidutsläpp från tunga fordon i trafik.

(38)  För att kunna vidta sådana åtgärder bör kommissionen ha befogenhet att inrätta och genomföra ett förfarande för kontroll av överensstämmelsen mellan dels koldioxidutsläppen från tunga fordon i trafik, fastställda i enlighet med förordning (EG) 595/2009 och dess genomförandeåtgärder, och de koldioxidutsläppsvärden som registrerats i intygen om överensstämmelse, intygen om enskilt godkännande eller kundinformationsfilerna. Vid utarbetandet av detta förfarande bör särskild hänsyn tas till att fastställa metoder, bland annat användning av uppgifter från ombordenheter för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukning, för att upptäcka strategier genom vilka ett fordons koldioxidprestanda förbättras på konstgjord väg i samband med certifieringsförfarandet. Om avvikelser eller strategier för att på konstgjord väg förbättra ett fordons koldioxidprestanda upptäcks vid sådana kontroller bör detta anses som tillräcklig grund för misstanke om allvarlig risk för bristande efterlevnad av kraven i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/858(14), och medlemsstaterna bör utifrån detta vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med kapitel XI i förordning (EU) 2018/858.

(39)  Ändamålsenligheten för de koldioxidutsläppsmål som fastställs i denna förordning är starkt beroende av att den metod som används för att fastställa koldioxidutsläppen återspeglar verklig körning. I enlighet med yttrandet från 2016 från mekanismen för vetenskaplig rådgivning (SAM, Scientific Advice Mechanism) i fråga om lätta fordon och Europaparlamentets rekommendation efter sin undersökning av utsläppsmätningar i bilindustrin är det lämpligt att införa en mekanism för bedömning av hur väl de värden för koldioxidutsläpp och energianvändning som fastställs i enlighet med förordning (EU) 2017/2400 återspeglar verklig körning även för tunga fordon. Det tillförlitligaste sättet att säkerställa att dessa värden återspeglar värdena vid verklig körning är att använda uppgifter från ombordenheter för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukningen. Kommissionen bör därför ha befogenheter att utveckla de förfaranden för att samla in och behandla de uppgifter om bränsle- och energiförbrukningen som krävs för att utföra sådana bedömningar samt att säkerställa att sådana uppgifter är offentligt tillgängliga, samtidigt som personuppgifter skyddas.

(40)  Kommissionen bör bedöma hur uppgifter om bränsle- och energiförbrukningen kan bidra till att säkerställa att fordons koldioxidutsläpp som fastställts med hjälp av verktyget Vecto i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder förblir representativa för koldioxidutsläppen vid verklig körning för alla tillverkare under tidens gång, och närmare bestämt hur sådana uppgifter kan användas för att övervaka klyftan mellan å ena sidan koldioxidutsläppsvärden som fastställts med hjälp av Vecto och andra sidan koldioxidutsläpp vid verklig körning, och när det är nödvändigt förhindra att denna klyfta ökar.

(41)  År 2022 bör kommissionen bedöma ändamålsenligheten för de normer för koldioxidutsläpp som fastställs i denna förordning, och särskilt den nivå för målen för minskade koldioxidutsläpp som ska uppnås senast 2030, de genomförandeformer som bör vara tillgängliga för att uppnå det målet och senare mål, samt fastställandet av mål för minskade koldioxidutsläpp för andra typer av tunga fordon, t.ex. mindre lastbilar, arbetsfordon, bussar, långfärdsbussar och släpvagnar. Vid den bedömningen bör också, enbart med tanke på tillämpningen av denna förordning, tunga fordon och fordonskombinationer tas upp till behandling, varvid hänsyn bör tas till de vikter och dimensioner som gäller vid nationella transporter, till exempel modulsystem och intermodala system, samtidigt som en bedömning även görs av möjliga transportsäkerhets- och transporteffektivitetsaspekter, transportslagsövergripande effekter, miljöpåverkan, effekter på infrastruktur och rekyleffekter samt av medlemsstaternas geografiska läge.

(42)  Det är viktigt att bedöma koldioxidutsläppen under hela livscykeln från tunga fordon på unionsnivå. Därför bör kommissionen senast 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från tunga fordon som släpps ut på unionsmarknaden. Kommissionen bör vidta uppföljningsåtgärder, vid behov även med lagstiftningsförslag.

(43)  För att säkerställa att de specifika koldioxidutsläppen från tunga fordon förblir representativa och helt aktuella behöver ändringar av förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder som påverkar dessa specifika koldioxidutsläpp återspeglas i den här förordningen. Kommissionen bör därför ha befogenheter att fastställa en metod för att definiera ett representativt tungt fordon för varje undergrupp av fordon, vilket bör ligga till grund för bedömning av ändringar av de specifika koldioxidutsläppen.

(44)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas de genomförandebefogenheter med avseende på offentliggörande av en förteckning över vissa uppgifter och tillverkarnas resultat.

(45)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på identifiering av tunga fordon som är certifierade som arbetsfordon och korrigering av de årliga genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen för en tillverkare, uppbörd av avgifter för överskridande utsläpp, rapportera avvikelser avseende koldioxidutsläpp och för att beakta dem vid beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen, bedömning av tillämpningen av villkoren för fastställande av referensvärdena för koldioxidutsläpp och kriterierna för att avgöra om dessa utsläpp utan giltig orsak ökats samt, i förekommande fall, för hur korrigeringar ska företas, säkerställande av att vissa parametrar för tunga fordons koldioxidutsläpp och energiförbrukning vid verklig körning görs tillgängliga för kommissionen, utföra kontroll av att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registrerats i kundinformationsfilen motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos tunga fordon i trafik och om det finns några strategier som på konstgjord väg förbättrar fordonens prestanda i de provningar som genomförs eller de beräkningar som utförs samt definiera ett eller flera representativa fordon för en undergrupp av fordon på grundval av vilka justering av nyttolast ska fastställas. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) 595/2009, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på att fastställa vissa aspekter i fråga om miljöprestandan hos fordon i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4 . De genomförandebefogenheter som avses i detta skäl bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(15).

(46)  För ändringar eller kompletteringar av icke väsentliga delar av bestämmelserna i denna förordning bör kommissionen delegeras befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, när det gäller justering av referensvärden för koldioxidutsläpp ▌ för att fastställa de vägledande principerna och kriterierna för att definiera förfaranden för att kontrollera koldioxidutsläpp från tunga fordon i trafik och när det gäller ändringar av bilagorna till denna förordning i fråga om vissa tekniska parametrar, inbegripet viktningsvärdena för användningsprofiler, värden för nyttolast och värden för årliga körsträcka samt justeringsfaktorerna för nyttolast. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(16). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt ges tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(47)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen fastställande av normer för koldioxidutsläpp från tunga fordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkan, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(48)  Förordningarna (EC) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG(17) bör därför även ändras i enlighet med detta,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och mål

I syfte att bidra till uppnåendet av unionens mål att senast 2030 minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent jämfört med 2005 års nivåer i de sektorer som omfattas av artikel 2 i förordning (EU) 2018/842, uppnå målen i Parisavtalet och säkerställa en väl fungerande inre marknad fastställs i denna förordning krav på utsläppen av koldioxid från nya tunga fordon, genom vilka de specifika koldioxidutsläppen från unionens fordonspark av nya tunga fordon ska minskas i jämförelse med referensvärdena på följande sätt:

a)  För rapporteringsperioderna för 2025 och framåt, med 15 procent.

b)  För rapporteringsperioderna för 2030 och därefter, med ▌ 30 procent, såvida inget annat beslutas i enlighet med den översyn som avses i artikel 15.

Referensvärdena för koldioxidutsläpp ska baseras på de övervakningsuppgifter ▌ som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956 för perioden från och med den 1 juli 2019 till och med den 30 juni 2020 (nedan kallad referensperioden), med undantag av arbetsfordon, och ska beräknas i enlighet med punkt 3 i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på nya tunga fordon i kategorierna N2 och N3 som har följande egenskaper:

a)  Påbyggnadsbilar med axelkonfiguration 4x2 och en högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som överskrider 16 ton.

b)  Påbyggnadsbilar med axelkonfiguration 6x2.

c)  Dragbilar med axelkonfiguration 4x2 och en högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last som överskrider 16 ton.

d)  Dragbilar med axelkonfiguration 6x2.

Den ska också tillämpas, i fråga om artikel 5 i, och punkt 2.3 i bilaga I till, denna förordning, ▌ på nya tunga fordon i kategori N som inte omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011(18) och inte uppfyller de kriterier som fastställs i första stycket a–d.

De fordonskategorier som avses i första och andra stycket i denna punkt avser fordonskategorier enligt definitionen i bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG(19).

2.  De fordon som avses i punkt 1 ska, för tillämpningen av denna förordning, betraktas som nya tunga fordon för en viss tolvmånadersperiod som inleds den 1 juli om de förstagångsregistreras i unionen under den perioden och inte tidigare har registrerats utanför unionen.

En tidigare registrering utanför unionen som gjorts mindre än tre månader före registrering i unionen ska inte beaktas.

3.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta ett specifikt förfarande för identifiering av tunga fordon som är certifierade som arbetsfordon enligt förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder men som inte är registrerade som sådana, och ska korrigera de årliga genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen för en tillverkare så att dessa fordon tas med i beräkningen, från och med rapporteringsperioden för 2021 och för varje efterföljande rapporteringsperiod. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2 i den här förordningen.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med1. referensvärde för koldioxidutsläpp: de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen under den referensperiod som avses i artikel 1 andra stycket för alla nya tunga fordon i var och en av undergrupperna av fordon, med undantag av arbetsfordon, fastställda i enlighet med punkt 3 i bilaga I.

2.  specifika koldioxidutsläpp: koldioxidutsläppen från ett enskilt tungt fordon, fastställda i enlighet med punkt 2.1 i bilaga I.

3.  rapporteringsperiod för år Y: perioden från och med den 1 juli år Y till och med den 30 juni år Y + 1.

4.  genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp: de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen från en tillverkares tunga fordon under en viss rapporteringsperiod, fastställda i enlighet med punkt 2.7 i bilaga I.

5.  specifikt koldioxidutsläppsmål: koldioxidutsläppsmålet för en enskild tillverkare, uttryckt som g/tkm och fastställt en gång per år, för den föregående rapporteringsperioden, i enlighet med punkt 4 i bilaga I.

6.  påbyggnadsbil: en lastbil som inte är utformad eller konstruerad för att dra en påhängsvagn.

7.  dragbil: en lastbil som är utformad och konstruerad endast eller i huvudsak för att dra påhängsvagnar.

8.  undergrupp av fordon: en gruppering av fordon, enligt vad som definieras i punkt 1 i bilaga I, som kännetecknas av vissa gemensamma och särskiljande tekniska kriterier som är relevanta för fastställandet av dessa fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning.

9.  arbetsfordon: ett tungt fordon ▌ för vilket koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning har fastställts, i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder, endast för andra användningsprofiler än de som definieras i punkt 2.1 i bilaga I till den här förordningen.

10.  tillverkare: den person eller organisation som ansvarar för inlämnande av data om nya tunga fordon i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2018/956 eller, när det gäller utsläppsfria tunga fordon, den person eller organisation som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga led i EG-förfarandet för typgodkännande av hela fordon eller det enskilda förfarandet för godkännandet i enlighet med direktiv 2007/46/EG, samt för produktionsöverensstämmelsen.

11.  utsläppsfritt tungt fordon: ett tungt fordon utan förbränningsmotor, eller med en förbränningsmotor som släpper ut mindre än 1 g CO2/kWh, fastställt i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder, eller som släpper ut mindre än 1 g CO2/km, fastställt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007(20) och dess genomförandeåtgärder.

12.  utsläppssnålt tungt fordon: ett annat tungt fordon än ett utsläppsfritt tungt fordon, med specifika koldioxidutsläpp som är mindre än hälften av referensvärdena för koldioxidutsläppen för alla fordon i den undergrupp av fordon som det tunga fordonet tillhör, fastställt i enlighet med punkt 2.3.3 i bilaga I.

13.  användningsprofil: en kombination av målhastighetscykel, nyttolast, konfiguration för påbyggnad eller släpvagn och andra parametrar, i tillämpliga fall, som återspeglar ett fordons specifika användning och som ligger till grund för fastställandet av officiella värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning för ett tungt fordon.

14.  målhastighetscykel: beskrivning av den fordonshastighet som föraren vill uppnå eller som begränsas av trafikförhållandena, som en funktion av körsträckan.

15.  nyttolast: vikten av de varor som ett fordon transporterar under olika förhållanden.

Artikel 4

Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp från en tillverkare

Från och med den 1 juli 2020 och för varje efterföljande rapporteringsperiod ska kommissionen ▌ för varje tillverkare fastställa de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen i g/tkm för den föregående rapporteringsperioden, med beaktande av följande:

a)  De uppgifter som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956 för tillverkarens nya tunga fordon som registrerats under den föregående rapporteringsperioden, med undantag av arbetsfordon.

b)  Faktorn för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon, fastställd i enlighet med artikel 5.

De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen ska fastställas i enlighet med punkt 2.7 i bilaga I.

Artikel 5

Utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon

1.  Från och med den 1 juli 2020 och för varje efterföljande rapporteringsperiod ska kommissionen ▌ för varje tillverkare fastställa faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon för den föregående rapporteringsperioden.

Faktorn för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon ska ta hänsyn till antalet utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon i tillverkarens fordonspark under en rapporteringsperiod, och till deras koldioxidutsläpp, inbegripet de utsläppsfria tunga fordon som avses i artikel 2.1 andra stycket samt utsläppsfria och utsläppssnåla arbetsfordon, och ska fastställas i enlighet med punkt 2.3 i bilaga I.

2.  För rapporteringsperioderna 2019–2024 ska antalet utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon räknas enligt följande vid tillämpningen av punkt 1:

a)  Ett utsläppsfritt tungt fordon ska räknas som två fordon.

b)  Ett utsläppssnålt tungt fordon ska räknas som upp till två fordon, som en funktion av dess specifika koldioxidutsläpp och tröskelvärdet för utsläppssnåla fordon i den undergrupp av fordon som fordonet tillhör, enligt definitionen i punkt 2.3.3 i bilaga I.

Faktorn för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon ska fastställas i enlighet med punkt 2.3.1 i bilaga I.

3.  För rapporteringsperioderna från och med 2025 ska faktorn för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon fastställas utgående från ett riktmärke om 2 procent, i enlighet med punkt 2.3.2 i bilaga I.

4.  Faktorn för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon ska minska en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp med högst 3 procent. Bidraget från de utsläppsfria tunga fordon som avses i artikel 2.1 andra stycket till denna faktor ska minska en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp med högst 1,5 procent.

Artikel 6

Specifika koldioxidutsläppsmål för en tillverkare

Från och med den 1 juli 2026 och under varje efterföljande rapporteringsperiod ska kommissionen för varje tillverkare fastställa ett specifikt koldioxidutsläppsmål för den föregående rapporteringsperioden. Detta specifika koldioxidutsläppsmål ska vara produkten av följande värden, summerad för samtliga undergrupper av fordon:

a)  Det koldioxidminskningsmål som avses i artikel 1 första stycket a eller b, beroende på vad som är tillämpligt.

b)  Referensvärden för koldioxidutsläpp.

c)  Tillverkarens andel av fordonen i varje undergrupp av fordon.

d)  De viktningsfaktorer för årlig körsträcka och nyttolast som tillämpas på varje undergrupp av fordon.

De specifika koldioxidutsläppsmålen ska fastställas i enlighet med punkt 4 i bilaga I.

Artikel 7

Utsläppskrediter och utsläppsskulder

1.  Vid fastställandet av huruvida en tillverkare uppfyller sina specifika koldioxidutsläppsmål under rapporteringsperioderna för åren 2025–2029 ska hänsyn tas till tillverkarens utsläppskrediter eller utsläppsskulder fastställda i enlighet med punkt 5 i bilaga I, vilka motsvarar tillverkarens antal nya tunga fordon, med undantag av arbetsfordon, för en rapporteringsperiod, multiplicerat med

a)  skillnaden mellan den kurva för minskade koldioxidutsläpp som avses i punkt 2 och en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp, om skillnaden är positiv (nedan kallad utsläppskrediter),

b)  skillnaden mellan en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp och den tillverkarens specifika koldioxidutsläppsmål, om skillnaden är positiv (nedan kallad utsläppsskulder).

Utsläppskrediter ska räknas in under rapporteringsperioderna för 2019–2029. De utsläppskrediter som räknas in under rapporteringsperioderna för 2019–2024 ska dock beaktas endast för att fastställa om tillverkaren uppfyller det specifika koldioxidutsläppsmålet för rapporteringsperioden för 2025.

Utsläppsskulder ska räknas in under rapporteringsperioderna för 2025–2029. En tillverkares totala utsläppsskuld får dock inte överskrida 5 procent av tillverkarens specifika koldioxidutsläppsmål för rapporteringsperioden för 2025, multiplicerat med antalet tunga fordon från tillverkaren under den perioden (nedan kallat gräns för utsläppsskuld).

Eventuella utsläppskrediter och utsläppsskulder som räknas in under rapporteringsperioderna för 2025–2028 ska i tillämpliga fall överföras från en rapporteringsperiod till nästa rapporteringsperiod. Eventuella resterande utsläppsskulder ska regleras under rapporteringsperioden för 2029.

2.  Kurvan för minskade koldioxidutsläpp ▌ ska fastställas för varje tillverkare i enlighet med punkt 5.1 i bilaga I, på grundval av en linjär kurva mellan det referensvärde för koldioxidutsläpp som avses i artikel 1 andra stycket och koldioxidutsläppsmål för rapporteringsperioden för 2025 enligt första stycket a i den artikeln, och mellan koldioxidutsläppsmålet för rapporteringsperioden för 2025 och koldioxidutsläppsmålet för rapporteringsperioder för 2030 och senare enligt första stycket b i den artikeln.

Artikel 8

Uppfyllande av de specifika koldioxidutsläppsmålen

1.  Om det, enligt punkt 2, konstateras att en tillverkare står för överskridande koldioxidutsläpp för en viss rapporteringsperiod från och med 2025 ska kommissionen påföra en avgift för överskridande koldioxidutsläpp, beräknad enligt följande formel:

a)  Från 2025 till 2029:

(avgift för överskridande koldioxidutsläpp) = (överskridande koldioxidutsläpp x 4 250 EUR per g CO2/tkm).

b)  Från och med 2030:

(avgift för överskridande koldioxidutsläpp) = (överskridande koldioxidutsläpp x 6 800 EUR per g CO2/tkm).

2.  En tillverkare ska anses stå för överskridande koldioxidutsläpp i något av följande fall:

a)  För någon av rapporteringsperioderna för åren 2025–2028: Summan av utsläppsskulderna, minskad med summan av utsläppskrediterna, överskrider den gräns för utsläppsskuld som avses i artikel 7.1 tredje stycket.

b)  För rapporteringsperioden för år 2029: Summan av utsläppsskulderna, minskad med summan av utsläppskrediterna, är positiv.

c)  Från och med rapporteringsperioden från och med år 2030: Tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp överskrider tillverkarens specifika koldioxidutsläppsmål.

De överskridande koldioxidutsläppen under en viss rapporteringsperiod ska beräknas i enlighet med punkt 6 i bilaga I.

3.  Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa metoden för uppbörd av avgifter för överskridande koldioxidutsläpp enligt punkt 1 i denna artikel ▌. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

4.  Avgifterna för överskridande koldioxidutsläpp ska anses vara intäkter i Europeiska unionens allmänna budget.

Artikel 9

Kontroll av övervakningsuppgifter

1.  Typgodkännandemyndigheter ska utan dröjsmål rapportera till kommissionen om avvikelser mellan koldioxidutsläppsvärden från tunga fordon i trafik i jämförelse med de värden som anges i intyg om överensstämmelse eller i den kundinformationsfil som avses i artikel 9.4 i förordning (EU) 2017/2400 som är ett resultat av de kontroller som utförts i enlighet med det förfarande som avses i ▌ artikel 13 i den här förordningen.

2.  Kommissionen ska beakta de avvikelser som avses i punkt 1 vid beräkningen av en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp.

3.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta detaljerade regler om förfarandena för att rapportera sådana avvikelser och för att beakta dem vid beräkningen av de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen. Dessa ▌ genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 10

Bedömning av referensvärden för koldioxidutsläpp

För att säkerställa att referensvärdena för koldioxidutsläpp blir en tillförlitlig och representativ grund för fastställande av koldioxidutsläppsmål för unionens hela fordonspark ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa metoderna för bedömning av tillämpningen av villkoren för fastställande av referensvärdena för koldioxidutsläpp och fastställa kriterierna för att avgöra om dessa utsläpp utan giltig orsak ökats samt, i förekommande fall, hur de ska korrigeras.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 11

Offentliggörande av uppgifter och tillverkarnas resultat

1.  Kommissionen ska, senast den 30 april varje år, genom genomförandeakter offentliggöra en förteckning som visar följande:

a)  Från och med den 1 juli 2020: Varje tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som avses i artikel 4.

b)  Från och med den 1 juli 2020: Varje tillverkares faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som avses i artikel 5.1.

c)  Från och med den 1 juli 2026: Varje tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläppsmål för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som avses i artikel 6.

d)  Från och med den 1 juli 2020 till och med den 30 juni 2031: Varje tillverkares kurva för minskade koldioxidutsläpp, utsläppskrediter och, från och med den 1 juli 2026 till och med den 30 juni 2031, utsläppsskulder för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som avses i artikel 7.

e)  Från och med den 1 juli 2026: Varje tillverkares överskridande koldioxidutsläpp för den föregående rapporteringsperioden, enligt vad som avses i artikel 8.1.

f)  Från och med den 1 juli 2020: De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen från alla nya tunga fordon som registrerats i unionen under den föregående rapporteringsperioden.

Förteckningen, som ska offentliggöras senast den 30 april 2021, ska inbegripa de referensvärden för koldioxidutsläpp som avses i artikel 1 andra stycket.

2.  Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att justera referensvärdena för koldioxidutsläpp i enlighet med följande:

a)  Om viktningsvärdena för användningsprofiler eller värdena för nyttolast har justerats enligt artikel 14.1 b eller c, genom att tillämpa det förfarande som fastställs i punkt 1 i bilaga II.

b)  Om justeringsfaktorer har fastställts i enlighet med artikel 14.2, genom att tillämpa dessa justeringsfaktorer på referensvärdet för koldioxidutsläpp.

c)   Om det i enlighet med de metoder som avses i artikel 10 fastställts att referensvärdena för koldioxidutsläpp ökat utan giltig orsak, genom att korrigera referensvärdena för koldioxidutsläpp senast den 30 april 2022.

Kommissionen ska offentliggöra de justerade referensvärdena för koldioxidutsläpp och använda dessa värden för beräkning av tillverkarnas specifika koldioxidutsläppsmål som ska tillämpas för rapporteringsperioderna från och med tillämpningsdagen för den delegerade akt där värdena justeras.

Artikel 12

Koldioxidutsläpp och energiförbrukning vid verklig körning

1.  Kommissionen ska övervaka och bedöma om de värden för koldioxidutsläpp och energiförbrukning som fastställs inom ramen för förordning (EG) nr 595/2009 är representativa för verklig körning.

Vidare ska kommissionen regelbundet samla in uppgifter om koldioxidutsläpp och energiförbrukning vid verklig körning för tunga fordon som använder ombordenheter för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukningen, med början från nya tunga fordon som registreras från och med den dag då de åtgärder som avses i artikel 5c b i förordning (EG) nr 595/2009 börjar tillämpas.

Kommissionen ska säkerställa att allmänheten informeras om huruvida värdena blir mer eller mindre representativa med tiden.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska kommissionen säkerställa att, med början den dag då de åtgärder som avses i artikel 5c b i förordning (EG) nr 595/2009 börjar tillämpas, följande parametrar för tunga fordons koldioxidutsläpp och energiförbrukning vid verklig körning görs tillgängliga för kommissionen, antingen av tillverkare eller nationella myndigheter eller via direktöverföring av uppgifter från fordon, beroende på vad som är tillämpligt:

a)  Fordonets identifieringsnummer.

b)  Förbrukning av bränsle och elenergi.

c)  Total tillryggalagd körsträcka.

d)  Nyttolast.

e)  För externt laddbara tunga hybridelfordon, förbrukningen av bränsle och/eller elenergi samt tillryggalagd körsträcka, fördelad på de olika körlägena.

f)  Andra nödvändiga parametrar för att säkerställa att skyldigheten enligt punkt 1 i denna artikel fullgörs.

Kommissionen ska behandla de uppgifter den erhåller enligt första stycket i denna punkt i syfte att skapa anonymiserade och aggregerade datamängder, bland annat per tillverkare, för tillämpningen av punkt 1. Fordonens identifieringsnummer ska endast användas vid den behandlingen av uppgifter och får inte behållas längre än de behövs för det syftet.

3.  För att undvika att klyftan i förhållande till utsläppen vid verklig körning ökar, ska kommissionen, senast två år och fem månader efter den dag då de åtgärder som avses i artikel 5c b i förordning (EG) nr 595/2009 börjar tillämpas, bedöma hur uppgifter om bränsle- och energiförbrukningen kan användas för att säkerställa att de värden för fordons koldioxidutsläpp och energiförbrukning som fastställts i enlighet med den förordningen förblir representativa över tid för utsläppen vid verklig körning för varje tillverkare.

Kommissionen ska övervaka och årligen rapportera om hur den klyfta som avses i första stycket utvecklas och ska, för att undvika att den klyftan ökar, under 2027 bedöma huruvida det är möjligt med en mekanism som justerar tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp från och med 2030 och vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag för att införa en sådan mekanism.

4.  Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare förfaranden för insamling och behandling av uppgifter som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Artikel 13

Kontroll av koldioxidutsläppen från tunga fordon i trafik

1.  Tillverkarna ska säkerställa att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registreras i den kundinformationsfil som avses i artikel 9.4 i förordning (EU) 2017/2400 motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos tunga fordon i trafik, enligt vad som fastställts i enlighet med sistnämnda förordning.

2.  Efter att de förfaranden som avses i punkt 4 trätt i kraft ska typgodkännandemyndigheterna – bland de tillverkare åt vilka de beviljat tillstånd att använda ett simuleringsverktyg i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder – på grundval av lämpliga och representativa stickprov på fordon, kontrollera att de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som registrerats i kundinformationsfilen motsvarar koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen hos tunga fordon i trafik, enligt vad som fastställts i enlighet med sistnämnda förordning och dess genomförandeåtgärder, och ska då beakta bland annat tillgängliga uppgifter från ombordenheter för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukningen.

Typgodkännandemyndigheterna ska även kontrollera om det i eller för de fordon på vilka stickprov tas finns några strategier som på konstgjord väg förbättrar fordonens prestanda i de provningar som genomförs eller de beräkningar som utförs för certifiering av koldioxidutsläppen och bränsleförbrukningen, och ska därvid bland annat använda uppgifter från ombordenheter för övervakning av bränsle- och/eller energiförbrukningen.

3.  Om det vid de kontroller som görs i enlighet med punkt 2 konstateras en bristande överensstämmelse avseende koldioxidutsläpp och bränsleförbrukningsvärden som varken kan anses bero på att simuleringsverktyget inte fungerat ordentligt eller på att det finns strategier som på konstgjord väg förbättrar ett fordons prestanda ska den ansvariga typgodkännandemyndigheten, utöver att vidta de nödvändiga åtgärder som anges i kapitel XI i förordning (EU) 2018/858, säkerställa att kundinformationsfilerna, intygen om överensstämmelse och intygen om enskilt godkännande, enligt vad som är relevant, korrigeras.

4.  Kommissionen ska, genom genomförandeakter, fastställa förfarandena för att genomföra de kontroller som avses i punkt 2 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 16.2.

Kommissionen ges befogenhet att, innan den antar de genomförandeakter som avses i första stycket, anta en delegerad akt enligt artikel 17 för att komplettera denna förordning genom att ange de vägledande principerna och kriterierna för fastställandet av de förfaranden som avses i första stycket.

Artikel 14

Ändringar av bilagorna I och II

1.  För att säkerställa att de tekniska parametrar som används för att beräkna en tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 4 och de specifika koldioxidutsläppsmålen i enlighet med artikel 6 tar hänsyn till den tekniska utvecklingen och de logistiska framstegen inom godstransporter har kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17 för att ändra följande bestämmelser som fastställs i bilagorna I och II:

a)  De alternativ för typ av hytt och motoreffekt som fastställs i tabell 1 i bilaga I och de definitioner av ”sovhytt” och ”daghytt” som avses i den tabellen.

b)  De viktningsvärden för användningsprofiler som fastställs i tabell 2 i bilaga I.

c)  De värden för nyttolast som fastställs i tabell 3 i bilaga I och de justeringsfaktorer för nyttolast som fastställs i tabell 1 i bilaga II.

d)  De värden för årlig körsträcka som fastställs i tabell 4 i bilaga I.

2.  Om de förfaranden för typgodkännande som fastställs i förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder ändras genom andra justeringar än dem som föreskrivs i punkt 1 b och c i denna artikel på ett sådan sätt att nivåerna för koldioxidutsläppen från de representativa fordon som definieras enligt denna punkt ökar eller minskar med mer än 5 g CO2/km, ska kommissionen, i enlighet med artikel 11.2 första stycket b, tillämpa en justeringsfaktor, beräknad i enlighet med den formel som fastställs i punkt 2 i bilaga II, på referensvärdet för koldioxidutsläpp.

3.   Kommissionen ska, genom genomförandeakter , fastställa en metod för att definiera ett eller flera representativa fordon för en undergrupp av fordon, inbegripet deras statistiska viktningar, baserat på vilka den justering som avses i punkt 2 i denna artikel ska fastställas, med beaktande av de övervakningsuppgifter som rapporteras i enlighet med förordning (EU) 2018/956 och de tekniska egenskaper hos fordonen som förtecknas i artikel 12.1 i förordning (EU) 2017/2400. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som fastställs i artikel 16.2 i den här förordningen.

Artikel 15

Översyn och rapportering

1.   Kommissionen ska senast den 31 december 2022 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om denna förordnings ändamålsenlighet, om det mål för minskade koldioxidutsläpp och den nivå på incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon som ska tillämpas från och med 2030, om fastställande av mål för minskade koldioxidutsläpp för andra typer av tunga fordon, inbegripet släpvagnar, bussar och långfärdsbussar och arbetsfordon, och om införande av bindande mål för minskade koldioxidutsläpp för 2035 och 2040 och de påföljande åren för tunga fordon. Målet för 2030 ska bedömas utgående från Europeiska unionens åtaganden enligt Parisavtalet.

2.   Den rapport som avses i punkt 1 i denna artikel ska också, särskilt, innehålla följande:

a)  En bedömning av ändamålsenligheten för de system för utsläppskrediter och utsläppsskulder som avses i artikel 7 och lämpligheten i att förlänga dess tillämpning 2030 och därefter.

b)  En bedömning av införandet av utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon, ▌ med beaktande av de mål som fastställs i direktiv 2009/33/EG, tillsammans med relevanta parametrar och villkor som påverkar utsläppandet på marknaden av sådana tunga fordon.

c)  En bedömning av ändamålsenligheten hos incitamentsmekanismen för utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon i artikel 5, och av hur lämpliga dess olika delar är, med tanke på en justering av mekanismen för perioden efter 2025, i riktning mot en eventuell differentiering av den, utgående dels från längsta körsträcka med nollutsläpp, dels från undergrupp av fordon i förening med viktningsfaktorerna för körsträcka och nyttolast, varvid tillämpningsdatumet ska medge en ledtid på minst tre år.

d)  En bedömning av utbyggnaden av nödvändig laddnings- och tankningsinfrastruktur, av möjligheten att införa normer för koldioxidutsläpp för motorer framför allt i arbetsfordon, samt av i hur hög grad de värden för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning som fastställts i enlighet med förordning (EU) 2017/2400 motsvarar förhållandena vid verklig körning.

e)  Enbart med tanke på tillämpningen av denna förordning, överväganden rörande tunga fordon och fordonskombinationer, med beaktande av de vikter och dimensioner som gäller vid nationella transporter, till exempel modulsystem och intermodala system, samtidigt som en bedömning även görs av möjliga transportsäkerhets- och transporteffektivitetsaspekter, transportslagsövergripande effekter, miljöpåverkan, effekter på infrastruktur och rekyleffekter samt av medlemsstaternas geografiska läge.

f)  En bedömning av simuleringsverktyget Vecto för att säkerställa att det fortlöpande, i lämplig tid, uppdateras.

g)  En bedömning av om det går att utveckla särskilda metoder för att ta med det potentiella bidraget till koldioxidutsläppsminskningarna från användningen av syntetiska och avancerade alternativa flytande och gasformiga förnybara bränslen, däribland e-bränsle, som producerats med förnybar energi och uppfyller hållbarhetskriterierna och kriterierna för minskade växthusgasutsläpp som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001.

h)  En bedömning av om det går att införa en öppen, transparent och icke-diskriminerande poolningsmekanism mellan tillverkare.

i)  En bedömning av nivån på avgiften för överskridande koldioxidutsläpp för att säkerställa att denna avgift överstiger de genomsnittliga marginalkostnaderna för den teknik som krävs för att uppnå koldioxidutsläppsmålen.

3.  Den rapport som avses i punkt 1 ska, om så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna förordning.

4.  Som ett led i översynen enligt artikel 15.5 i förordning (EU) 2019/...(21) ska kommissionen se efter om intäkterna från avgiften för överskridande koldioxidutsläpp kan anslås till en särskild fond eller ett relevant program med målet att säkerställa en rättvis övergång till en klimatneutral ekonomi enligt vad som avses i artikel 4.1 i Parisavtalet, särskilt för att stödja omskolning, kompetensutveckling och annan kompetensutveckling och omplacering av arbetstagare i bilindustrin i alla berörda medlemsstater, särskilt i de regioner och samhällen som drabbas hårdast av övergången. Kommissionen ska vid behov lägga fram ett lagstiftningsförslag om detta senast 2027.

5.  Kommissionen ska senast 2023 utvärdera möjligheten att utveckla en gemensam unionsmetod för bedömning och konsekvent uppgiftsrapportering om koldioxidutsläppen under hela livscykeln från nya tunga fordon som släpps ut på unionsmarknaden. Kommissionen ska översända denna utvärdering till Europaparlamentet och rådet, vid behov även med lämpliga förslag till uppföljningsåtgärder, såsom lagstiftningsförslag.

Artikel 16

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den klimatförändringskommitté som avses i artikel 44.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999(22). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 17

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11.2, artikel 13.4 andra stycket och artikel 14.1 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den ... [den dag då denna förordning träder i kraft]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11.2, artikel 13.4 andra stycket och artikel 14.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 11.2, artikel 13.4 andra stycket och artikel 14.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 18

Ändringar av förordning (EG) nr 595/2009

Förordning (EG) nr 595/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 2 första stycket ska följande mening läggas till:"

”Artiklarna 5a, 5b och 5c i förordningen ska också tillämpas på fordon i kategorierna O3 och O4 .”

"

2.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 5a

Särskilda krav på tillverkarna i fråga om miljöprestandan hos fordon i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4

1.  Tillverkarna ska säkerställa att nya fordon i kategorierna O3 och O4, som säljs, registreras eller tas i bruk, uppfyller följande krav:

   a) Fordonens påverkan på koldioxidutsläppen, bränsleförbrukningen, elförbrukningen och motorfordons körsträcka med nollutsläpp fastställs i enlighet med metoderna i artikel 5c a.
   b) Fordonen är utrustade med ombordenheter för övervakning och registrering av nyttolasten, i enlighet med kraven i artikel 5c b.

2.  Tillverkarna ska säkerställa att nya fordon i kategorierna M2, M3, N2 och N3 som säljs, registreras eller tas i bruk, är utrustade med ombordenheter för övervakning och registrering av bränsle- och/eller energiförbrukningen, nyttolasten och körsträckan, i enlighet med kraven i artikel 5c b.

De ska också säkerställa att dessa fordons körsträcka med nollutsläpp och elförbrukning fastställs enlighet med metoderna i artikel 5c c.

Artikel 5b

Särskilda krav på medlemsstaterna i fråga om miljöprestandan för fordon i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4

1.  Nationella myndigheter ska, i enlighet med genomförandeåtgärderna i artikel 5c, vägra EU-typgodkännande eller nationellt typgodkännande för nya fordonstyper i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4 som inte uppfyller kraven i dessa genomförandeåtgärder.

2.  Nationella myndigheter ska, i enlighet med genomförandeåtgärderna i artikel 5c, förbjuda försäljning, registrering eller ibruktagande av nya fordonstyper i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4 som inte uppfyller kraven i dessa genomförandeåtgärder.

Artikel 5c

Åtgärder för fastställande av vissa aspekter av miljöprestandan för fordon i kategorierna M2, M3, N2, N3, O3 och O4

Senast den 31 december 2021 ska kommissionen, genom genomförandeakter, anta följande åtgärder:

   a) Metoder för bedömning av prestandan hos fordon i kategorierna O3 och O4 vad gäller deras påverkan på koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning, elförbrukning och körsträckor med nollutsläpp hos motorfordon.
   b) Tekniska krav för inmontering av ombordenheter för övervakning och registrering av bränsle- och/eller energiförbrukningen och körsträckan hos motorfordon i kategorierna M2, M3, N2 och N3 samt för fastställande och registrering av nyttolasten eller den totala fordonsmassan hos fordon med de egenskaper som anges i artikel 2.1 första stycket a, b, c eller d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...*(23) och hos kombinationer av dem med fordon i kategorierna O3 och O4 , inklusive, vid behov, överföring av data mellan fordon som ingår i en kombination.
   c) Metoder för fastställande av körsträckan med nollutsläpp och elförbrukningen hos nya fordon i kategorierna M2, M3, N2 och N3.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13a.

___________________

* Förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG (EUT L …, …, s. …)."

"

3.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 13a

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av tekniska kommittén för motorfordon, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

___________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).”

"

Artikel 19

Ändringar av förordning (EU) 2018/956

Förordning (EU) 2018/956 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 3 ska ersättas med följande:"

”Artikel 3

Definitioner

I denna förordning gäller definitionerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG*, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...**(24).

_______________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1). (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG (EUT L …, …, s. …)."

"

2.  Artikel 4.1 ska ersättas med följande:"

”1. Från och med den 1 januari 2019 ska medlemsstaterna övervaka de uppgifter som anges i del A i bilaga I med avseende på nya tunga fordon som förstagångsregistreras i unionen.

Senast den 30 september varje år, med början från och med 2020, ska medlemsstaternas behöriga myndigheter rapportera dessa uppgifter från den föregående rapporteringsperioden, 1 juli–30 juni, till kommissionen i enlighet med det rapporteringsförfarande som anges i bilaga II.

När det gäller 2019 ska de uppgifter som rapporteras senast den 30 september 2020 inbegripa uppgifter som övervakats från och med den 1 januari 2019 till och med den 30 juni 2020.

Uppgifter om nya tunga fordon som registrerats tidigare utanför unionen ska inte övervakas och rapporteras, utom ifall den registreringen skett mindre än tre månader före registreringen i unionen.”

"

3.  Artikel 5.1 ska ersättas med följande:"

”1. Från och med de startår som anges i punkt 1 i del B i bilaga I ska tillverkare av tunga fordon övervaka de uppgifter som anges i punkt 2 i del B i bilaga I för varje nytt tungt fordon.

Senast den 30 september varje år, från och med de startår som anges i punkt 1 i del B i bilaga I, ska tillverkare av tunga fordon för varje nytt tungt fordon med ett simuleringsdatum som infaller under den föregående rapporteringsperioden, 1 juli–30 juni, rapportera dessa uppgifter till kommissionen i enlighet med det rapporteringsförfarande som anges i bilaga II.

När det gäller 2019 ska tillverkarna rapportera uppgifterna för varje nytt tungt fordon med ett simuleringsdatum som infaller under perioden 1 januari 2019–30 juni 2020.

Simuleringsdatumet ska vara det datum som rapporteras i enlighet med post 71 i punkt 2 i del B i bilaga I.”

"

4.  Artikel 10.1 ska ersättas med följande:"

”1. Senast den 30 april varje år ska kommissionen offentliggöra en årlig rapport med sin analys av de uppgifter för föregående rapporteringsperiod som lämnats av medlemsstater och tillverkare.”

"

5.  Punkt 3.2 i bilaga II ska ersättas med följande:"

”3.2 Uppgifter som rör tunga fordon som registrerats under föregående rapporteringsperiod och som har lagts in i registret ska offentliggöras senast den 30 april varje år från och med år 2021, med undantag av de uppgifter som anges i artikel 6.1.”

"

Artikel 20

Ändringar av direktiv 96/53/EG

Direktiv 96/53/EG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 2 ska följande definition införas efter definitionen av ”fordon som drivs med alternativa bränslen”:"

”– utsläppsfritt fordon: ett utsläppsfritt tungt fordon enligt definitionen i artikel 3.11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...*(25).

__________________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... om fastställande av normer för koldioxidutsläpp från nya tunga fordon och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 595/2009 och (EU) 2018/956 och rådets direktiv 96/53/EG (EUT L …, …, s. …)."

"

2.  Artikel 10b ska ersättas med följande:"

”Artikel 10b

Högsta tillåtna vikter för fordon som drivs med alternativa bränslen eller för utsläppsfria fordon ska vara de som anges i punkterna 2.2.1, 2.2.2, 2.2.3, 2.2.4, 2.3.1, 2.3.2 och 2.4 i bilaga I.

Fordon som drivs med alternativa bränslen eller utsläppsfria fordon ska dessutom iaktta de gränsvärden för högsta tillåtna axeltryck som anges i punkt 3 i bilaga I.

Den extra vikt som krävs för fordon som drivs med alternativa bränslen eller utsläppsfria fordon ska fastställas på grundval av den dokumentation som tillverkaren tillhandahåller vid godkännandet av fordonet i fråga. Denna extra vikt ska anges i det officiella dokument som krävs enligt artikel 6.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10h för att med tanke på tillämpningen av detta direktiv uppdatera den förteckning över alternativa bränslen som avses i artikel 2, för vilka extra vikt krävs. Det är särskilt viktigt att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför samråd med experter, inbegripet experter från medlemsstaterna, innan den antar dessa delegerade akter.”

"

3.  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)  Följande stycke ska läggas till i andra kolumnen i punkterna 2.2.1, 2.2.2, 2.2.3 och 2.2.4 samt i deras stycken: "

”För fordonskombinationer där det ingår fordon som drivs med alternativa bränslen eller utsläppsfria fordon ska de högsta tillåtna vikterna enligt detta avsnitt höjas med den extra vikt som tekniken för det alternativa bränslet eller för utsläppsfri drift kräver, med högst 1 respektive 2 ton.”

"

b)  Följande stycke ska läggas till i andra kolumnen i punkt 2.3.1: "

”Utsläppsfria fordon: Den högsta tillåtna vikten på 18 ton höjs med den extra vikt som tekniken för utsläppsfri drift kräver, med högst 2 ton.”

"

c)  Följande stycke ska läggas till i tredje kolumnen i punkt 2.3.2:"

”Treaxlat utsläppsfritt motorfordon: högsta tillåtna vikt på 25 ton – eller 26 ton när drivaxeln är utrustad med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller fjädring som inom unionen erkänns som likvärdig enligt bilaga II eller när varje drivaxel är utrustad med dubbelmonterade hjul och högsta vikt för varje axel inte överstiger 9,5 ton – höjs genom den extra vikt som tekniken för utsläppsfri drift kräver med högst 2 ton.”

"

d)  Följande stycke ska läggas till i tredje kolumnen i punkt 2.4:"

”Treaxlade ledbussar som är utsläppsfria fordon: högsta tillåtna vikt på 28 ton höjs med den extra vikt som tekniken för utsläppsfri drift kräver med högst 2 ton.”

"

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp, specifika koldioxidutsläppsmål och överskridande koldioxidutsläpp

1.  Undergrupper av fordon

Varje nytt tungt fordon ska kopplas till en av de undergrupper av fordon som definieras i tabell 1, i enlighet med de villkor som fastställs där.

Tabell 1 – Undergrupper av fordon (sg, sub-groups)

Tunga fordon

Typ av hytt

Maskinstyrka:

Undergrupp av fordon (sg)

Påbyggnadsbilar med axelkonfiguration 4x2 och högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last > 16 ton

Alla

<170 kW

4-UD

Daghytt

≥170 kW

4-RD

Sovhytt

≥170 kW och <265 kW

Sovhytt

≥265 kW

4-LH

Påbyggnadsbilar med axelkonfiguration 6x2

Daghytt

Alla

9-RD

Sovhytt

9-LH

Dragbilar med axelkonfiguration 4x2 och högsta tekniskt tillåtna vikt inklusive last > 16 ton

Daghytt

Alla

5-RD

Sovhytt

< 265 kW

Sovhytt

≥ 265 kW

5-LH

Dragbilar med axelkonfiguration 6x2

Daghytt

Alla

10-RD

Sovhytt

10-LH

Med ”sovhytt” menas en typ av hytt som har ett utrymme bakom förarsätet som är avsett för vila och som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956.

Med ”daghytt” menas en typ av hytt som inte är en sovhytt.

Om ett nytt tungt fordon inte kan kopplas till en undergrupp av fordon eftersom information om typ av hytt eller motoreffekt inte är tillgänglig ska det kopplas till den undergrupp av fordon för fjärrtrafik (LH, long-haul) som motsvarar fordonets chassityp (påbyggnadsbil eller dragbil) och axelkonfiguration (4x2 eller 6x2).

Om ett nytt tungt fordon kopplas till undergrupp av fordon 4-UD, men uppgifter om koldioxidutsläpp i g/km inte är tillgängliga för användningsprofilen UDL eller UDR som definieras i tabell 2 i punkt 2.1 ska det nya tunga fordonet kopplas till undergrupp av fordon 4-RD.

En tillverkares genomsnittliga specifika utsläpp

1.1.  Specifika koldioxidutsläpp från ett nytt tungt fordon

De specifika koldioxidutsläppen i g/km (CO2v) från ett nytt tungt fordon v, kopplat till undergruppen av fordon sg ska beräknas i enlighet med följande formel:

där

är summan för alla användningsprofiler mp som förtecknas i tabell 2,

sg är den undergrupp av fordon till vilken det nya tunga fordonet v har kopplats enligt punkt 1 i denna bilaga,

Wsg,mp är användningsprofilens viktningsvärde som anges i tabell 2,

CO2v,mp är koldioxidutsläppen i g/km från ett nytt tungt fordon v, fastställda för en användningsprofil mp och rapporterade i enlighet med förordning (EU) 2018/956.

De specifika koldioxidutsläppen från ett utsläppsfritt tungt fordon ska räknas som 0 g CO2/km.

De specifika koldioxidutsläppen från ett arbetsfordon ska vara genomsnittet av de koldioxidutsläpp i g/km som rapporteras i enlighet med förordning (EU) 2018/956.

Tabell 2 – Viktningsvärden för användningsprofiler (Wsg,mp)

Undergrupp av fordon

(sg)

Användningsprofil1 (mp

RDL

RDR

LHL

LHR

UDL

UDR

REL, RER, LEL, LER

4-UD

0

0

0

0

0,5

0,5

0

4-RD

0,45

0,45

0,05

0,05

0

0

0

4-LH

0,05

0,05

0,45

0,45

0

0

0

9-RD

0,27

0,63

0,03

0,07

0

0

0

9-LH

0,03

0,07

0,27

0,63

0

0

0

5-RD

0,27

0,63

0,03

0,07

0

0

0

5-LH

0,03

0,07

0,27

0,63

0

0

0

10-RD

0,27

0,63

0,03

0,07

0

0

0

10-LH

0,03

0,07

0,27

0,63

0

0

0

Definitioner av användningsprofiler

RDL

Regionaltrafik, låg nyttolast (Regional Delivery payload Low)

RDR

Regionaltrafik, representativ nyttolast (Regional Delivery payload Representative)

LHL

Fjärrtrafik, låg nyttolast (Long Haul payload Low)

LHR

Fjärrtrafik, representativ nyttolast (Long Haul payload Representative)

UDL

Närtrafik, låg nyttolast (Urban Delivery payload Low)

UDR

Närtrafik, representativ nyttolast (Urban Delivery payload Representative)

REL

Regionaltrafik (EMS), låg nyttolast (Regional Delivery (EMS) payload Low)

RER

Regionaltrafik (EMS), representativ nyttolast (Regional Delivery (EMS) payload Representative)

LEL

Fjärrtrafik (EMS), låg nyttolast (Long Haul (EMS) payload Low)

LER

Fjärrtrafik (EMS), representativ nyttolast (Long Haul (EMS) payload Representative)

1.2.  Genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp från en tillverkares alla nya tunga fordon i en undergrupp av fordon

De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen i g/tkm () för alla nya tunga fordon i en undergrupp sg ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod beräknas enligt följande:

där

är summan av alla nya tunga fordon från tillverkaren i undergruppen av fordon sg, med undantag av alla arbetsfordon, i enlighet med artikel 4.1 a,

CO2v är de specifika koldioxidutsläppen från ett nytt tungt fordon v, fastställda i enlighet med punkt 2.1,

Vsg  är antalet nya tunga fordon från tillverkaren i undergruppen av fordon sg, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 4.1 a,

PLsg är den genomsnittliga nyttolasten för fordon i undergruppen av fordon sg, fastställd enligt punkt 2.5

1.3.  Den faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som avses i artikel 5

2.3.1  Rapporteringsperioderna 2019–2024

Den faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV, Zero- and Low-Emission Vehicles) som avses i artikel 5 ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod från och med 2019 till och med 2024 beräknas enligt följande:

ZLEV = V / (Vconv + Vzlev) med minimivärdet 0,97

där

V är antalet nya tunga fordon från tillverkaren, som motsvarar de egenskaper som anges i artikel 2.1 första stycket, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 4 första stycket a,

Vconv är antalet nya tunga fordon från tillverkaren, som motsvarar de egenskaper som anges i artikel 2.1 första stycket, med undantag, dels av arbetsfordon i enlighet med artikel 4 första stycket a, dels av utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon,

Vzlev är summan av Vin och Vout,

där

Vin är ∑ v (1+ (1 – CO2v/LETsg))

och 20190418-P8_TA-PROV(2019)0426_SV-p0000007.png är lika med summan av alla nya utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon som motsvarar de egenskaper som anges i artikel 2.1 första stycket,

CO2v är de specifika koldioxidutsläppen i g/km från ett utsläppsfritt eller utsläppssnålt tungt fordon v, fastställda i enlighet med punkt 2.1,

LETsg är tröskelvärdet för ett utsläppssnålt fordon i den undergrupp av fordon sg som fordonet v tillhör, enligt definitionen i punkt 2.3.3,

Vout är det totala antalet nyregistrerade utsläppsfria tunga fordon som avses i artikel 2.1 andra stycket, multiplicerat med 2, och med maximivärdet 1,5 procent av Vconv.

2.3.2  Rapporteringsperioder från och med 2025

Den faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon (ZLEV, Zero- and Low-Emission Vehicles) som avses i artikel 5 ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod beräknas enligt följande:

ZLEV = 1 - (y - x) såvida inte denna summa är större än 1 eller mindre än 0,97, i vilket fall ZLEV-faktorn ska fastställas till 1 respektive 0,97

där

x är 0,02

y är summan av Vin och Vout, dividerad med Vtotal, där

Vin är det sammanlagda antalet nyregistrerade utsläppsfria och utsläppssnåla tunga fordon som motsvarar de egenskaper som anges i artikel 2.1 första stycket, där vart och ett av dem räknas som ZLEVspecific i enlighet med nedanstående formel:

ZLEVspecific = 1 - (CO2v / LETsg )

där

CO2v är de specifika koldioxidutsläppen i g/km från ett utsläppsfritt eller utsläppssnålt tungt fordon v, fastställda i enlighet med punkt 2.1,

LETsg är tröskelvärdet för att ett fordon v i den undergrupp av fordon sg som fordonet enligt definitionen i punkt 2.3.3 tillhör ska betecknas som utsläppssnålt,

Vout är det sammanlagda antalet nyregistrerade utsläppsfria tunga fordon som avses i artikel 2.1 andra stycket och maximalt 0,035 av Vtotal,

Vtotal är tillverkarens sammanlagda antal nyregistrerade tunga fordon under ifrågavarande rapporteringsperiod,

varvid, om Vin/Vtotal är lägre än 0,0075, faktorn ZLEV ska fastställas till 1.

2.3.3  Tröskelvärdet för ett utsläppssnålt fordon

Tröskelvärdet LETsg för ett utsläppssnålt fordon i undergruppen av fordon sg definieras enligt följande:

LETsg = (rCO2sg x PLsg) / 2

där

rCO2sg är referensvärdet för koldioxidutsläppen från undergruppen av fordon sg, fastställt enligt definitionen i punkt 3,

PLsg är den genomsnittliga nyttolasten för fordon i undergruppen av fordon sg, fastställd enligt punkt 2.5.

2.4.  Tillverkarens andel nya tunga fordon i en undergrupp av fordon

Andelen sharesg av nya tunga fordon i undergruppen av fordon sg ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod beräknas enligt följande:

där

Vsg är antalet nya tunga fordon från tillverkaren i undergruppen av fordon sg, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 4.1 a

V är antalet nya tunga fordon från tillverkaren, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 4.1 a

2.5.  Genomsnittlig nyttolast för alla fordon i en undergrupp av fordon

Värdet för genomsnittlig nyttolast PLsg för ett fordon i undergruppen av fordon sg ska beräknas enligt följande:

där

är summan för alla användningsprofiler mp,

Wsg,mp, är det viktningsvärde för användningsprofilen som anges i tabell 2 i punkt 2.1,

PLsg,mp är det värde för nyttolast som kopplas till fordonen i undergruppen av fordon sg för den användningsprofil mp, som anges i tabell 3.

Tabell 3 – Värden för nyttolast PLsg, mp (ton)

Undergrupp av fordon (sg, sub-group)

Användningsprofil1 (mp) 

RDL

RDR

LHL

LHR

UDL

UDR

REL

RER

LEL

LER

4-UD

0,9

4,4

1,9

14

0,9

4,4

3,5

17,5

3,5

26,5

4-RD

4-LH

5-RD

2,6

12,9

2,6

19,3

2,6

12,9

3,5

17,5

3,5

26,5

5-LH

9-RD

1,4

7,1

2,6

19,3

1,4

7,1

3,5

17,5

3,5

26,5

9-LH

10-RD

2,6

12,9

2,6

19,3

2,6

12,9

3,5

17,5

3,5

26,5

10-LH

1Se definitioner av användningsprofiler under tabell 2 i punkt 2.1.

2.6.  Viktningsfaktor för körsträcka och nyttolast

Viktningsfaktorn för körsträcka och nyttolast (MPWsg, Mileage and Payload Weighting factor) för undergruppen av fordon sg definieras som produkten av den årliga körsträcka som anges i tabell 4 och det värde för nyttolast per undergrupp av fordon som anges i tabell 3 i punkt 2.5, normaliserad mot respektive värde för undergrupp av fordon 5-LH, och ska beräknas enligt följande:

där

AMsg är den årliga körsträckan som anges i tabell 4 för fordonen i respektive undergrupp av fordon,

AM5-LH är den årliga körsträckan som anges för undergruppen av fordon 5-LH i tabell 4,

PLsg är det värde för genomsnittlig nyttolast som fastställs i enlighet med punkt 2.5,

PL5-LH är det genomsnittliga värde för nyttolast för undergruppen av fordon 5-LH som fastställs i enlighet med punkt 2.5.

Tabell 4 – Årliga körsträckor

Undergrupp

av fordon sg

Årlig körsträcka AMsg (Annual Mileage) (km)

4-UD

60 000

4-RD

78 000

4-LH

98 000

5-RD

78 000

5-LH

116 000

9-RD

73 000

9-LH

108 000

10-RD

68 000

10-LH

107 000

2.7.  Tillverkares genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp i g/tkm som avses i artikel 4

De genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen i g/tkm (CO2) ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod beräknas enligt följande:

CO2 = ZLEV × ∑ sg share,sg × MPWsg × avgCO2sg

där

sg är summan för alla undergrupper av fordon,

ZLEV är den faktor för utsläppsfria och utsläppssnåla fordon som fastställs i enlighet med punkt 2.3,

share,sg är den andel nya tunga fordonen i en undergrupp av fordon som fastställs i enlighet med punkt 2.4,

MPWsg är den viktningsfaktor för körsträcka och nyttolast som fastställs i enlighet med punkt 2.6,

avgCO2sg är de genomsnittliga specifika koldioxidutsläppen i g/tkm som fastställs i enlighet med punkt 2.2.

3.  De referensvärden för koldioxidutsläpp som avses i artikel 1 andra stycket

Referensvärdet för koldioxidutsläpp (rCO2sg) ska beräknas för varje undergrupp av fordon sg, på grundval av alla nya tunga fordon från alla tillverkare under referensperioden, enligt följande

där

är summan av alla nya tunga fordon, registrerade under referensperioden, i undergruppen av fordon sg, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 1 andra stycket,

CO2v är de specifika koldioxidutsläppen från nya tunga fordonet v, fastställda i enlighet med punkt 2.1, och i tillämpliga fall justerade i enlighet med bilaga II,

rVsg är det totala antalet nya tunga fordon, registrerade under referensperioden, i undergruppen av fordon sg, med undantag av arbetsfordon, i enlighet med artikel 1 andra stycket,

PLsg är den genomsnittliga nyttolasten för fordon i undergruppen av fordon sg, fastställd enligt punkt 2.5

4.  Tillverkares specifika koldioxidutsläppsmål som avses i artikel 6

Det specifika koldioxidutsläppsmålet T ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod från och med den 1 juli 2025 beräknas enligt följande:

T = ∑ sg sharesg × MPWsg × (1 - rf) × rCO2sg

där

sg är summan av alla undergrupper av fordon,

sharesg är den andel nya tunga fordonen i en undergrupp av fordon som fastställs i enlighet med punkt 2.4,

MPWsg är den viktningsfaktor för körsträcka och nyttolast som fastställs i enlighet med punkt 2.6,

rf är det mål för koldioxidutsläppsminskning (i procent) som gäller för den specifika rapporteringsperioden,

rCO2sg är det referensvärde för koldioxidutsläpp som fastställs i enlighet med punkt 3.

5.  Utsläppskrediter och utsläppsskulder som avses i artikel 7

5.1.  Kurvan för minskade koldioxidutsläpp, som grund för utsläppskrediter

En kurva för minskade koldioxidutsläpp (ETY, Emission Trajectory) ska definieras enligt följande, för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod för åren Y från och med: 2019 till och med 2030:

ETY = sg sharesg × MPWsg × R-ETY × rCO2sg

där

sg (…) är summan av alla undergrupper av fordon,

share,sg är den andel nya tunga fordonen i en undergrupp av fordon som fastställs i enlighet med punkt 4 i avsnitt 2,

MPWsg är den viktningsfaktor för körsträcka och nyttolast som fastställs i enlighet med punkt 2.6,

rCO2sg är det referensvärde för koldioxidutsläpp som fastställs i enlighet med punkt 3,

där

när det gäller rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2019 till och med 2025:

R-ETY, = (1-rf2025)+ rf2025 × (2025 – Y)/6

och när det gäller rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2026 till och med 2030:

R-ETY = (1-rf2030 ) + (rf2030 - rf2025) × (2030 – Y)/5

rf2025 och rf2030 är de mål för minskade koldioxidutsläpp (i procent) som gäller för rapporteringsperioderna för 2025 respektive 2030 .

5.2.  Utsläppskrediter och utsläppsskulder för varje rapporteringsperiod

Utsläppskrediterna (cCO2Y) och utsläppsskulderna (dCO2Y) ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod för åren Y från och med:

2019 till och med 2029 beräknas enligt följande:

Om CO2Y < ETY:

cCO2Y = (ETY – CO2Y) × Vy och

dCO2Y = 0

Om CO2Y > TY för åren 2025–2029:

dCO2Y = (CO2Y - TY) × VY

cCO2Y = 0

I alla andra fall ska dCO2Y och cCO2Y fastställas som 0.

där

ETY är tillverkarens kurva för minskade koldioxidutsläpp för rapporteringsperioden för året Y, fastställd i enlighet med punkt 5.1,

CO2Y är tillverkarens genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för rapporteringsperioden för året Y, fastställda i enlighet med punkt 2.7,

TY är tillverkarens specifika koldioxidutsläppsmål för rapporteringsperioden för året Y, fastställt i enlighet med punkt 4,

VY är antalet nya tunga fordon från tillverkaren under rapporteringsperioden för året Y, med undantag av alla arbetsfordon, i enlighet med artikel 4 första stycket a.

5.3.  Gräns för utsläppsskuld

Gränsen för utsläppsskuld (limCO2) definieras för varje tillverkare enligt följande:

limCO2 = T2025 × 0,05 × V2025

där

T2025 är tillverkarens specifika koldioxidutsläppsmål under rapporteringsperioden för 2025, fastställt i enlighet med punkt 4,

V2025 är antalet nya tunga fordon från tillverkaren under rapporteringsperioden för 2025, med undantag av alla arbetsfordon, i enlighet med artikel 4 a.

5.4.  Utsläppskrediter som räknats in före 2025

Utsläppsskulder som räknas in för rapporteringsperioden för 2025 ska minskas med ett belopp (redCO2) som motsvarar de utsläppskrediter som räknats in före den rapporteringsperioden, vilket fastställs för varje tillverkare enligt följande:

20190418-P8_TA-PROV(2019)0426_SV-p0000014.png

där

min är minimivärdet av de två värdena inom parentes,

är summan för rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2019 till och med 2024,

dCO22025 är utsläppsskulderna för rapporteringsperioden för 2025, fastställda i enlighet med punkt 5.2,

cCO2Y är utsläppskrediterna för rapporteringsperioden för år Y, fastställda i enlighet med punkt 5.2.

6.  En tillverkares ÖVERSKRIDANDE koldioxidutsläpp som avses i artikel 8.2

Värdet för överskridande koldioxidutsläpp (exeCO2Y) ska för varje tillverkare och varje rapporteringsperiod från och med 2025 beräknas enligt följande, om värdet är positivt:

För rapporteringsperioden för 2025

20190418-P8_TA-PROV(2019)0426_SV-p0000016.png

För rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2026 till och med 2028

20190418-P8_TA-PROV(2019)0426_SV-p0000017.png

För rapporteringsperioden för 2029

20190418-P8_TA-PROV(2019)0426_SV-p0000018.png

För rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2030

exeCO2y = (CO2Y - TY) x VY

där

är summan av rapporteringsperioderna för åren Y från och med 2019 till och med 2025,

är summan av rapporteringsperioderna för åren I från och med 2025 till och med år Y,

är summan av rapporteringsperioderna för åren J från och med 2025 till och med år (Y-1),

är summan av rapporteringsperioderna för åren J från och med 2025 till och med 2028,

är summan av rapporteringsperioderna för åren I från och med 2025 till och med 2029,

dCO2Y är utsläppsskulderna för rapporteringsperioderna för året Y, fastställda i enlighet med punkt 5.2,

cCO2Y är utsläppskrediterna för rapporteringsperioden för år Y, fastställda i enlighet med punkt 5.2,

limCO2 är gränsen för utsläppsskuld, fastställd i enlighet med punkt 5.3,

redCO2 är minskningen av utsläppsskulder för rapporteringsperioden för 2025, fastställd i enlighet med punkt 5.4.

I alla andra fall ska värdet för överskridande koldioxidutsläpp exeCO2Y räknas som 0.

BILAGA II

Justeringsförfaranden

1.  Justeringsfaktorer för nyttolast som avses i artikel 14.1 c

Vid beräkning av det referensvärde för koldioxidutsläpp som avses i artikel 1 andra stycket ska, om inte annat följer av artikel 11.2 a, de viktningsvärden för användningsprofiler och värden för nyttolast som är tillämpliga under den rapporteringsperiod då de ändringar som avses i artikel 14.1 c får verkan för alla nya tunga fordon användas, och de koldioxidutsläpp i g/km från ett tungt fordon v, fastställda för en användningsprofil mp, som avses i tabell 2 i punkt 2.1 i bilaga I, justeras enligt följande:

CO2v,mp = CO2(RP)v,mp x (1+ PLasg,mp x (PLsg,mp – PL(RP)sg,mp))

där

sg är den undergrupp av fordon som fordonet v tillhör,

CO2(RP)v,mp är de specifika koldioxidutsläppen från fordon v i g/km, fastställda för användningsprofil mp och baserade på de övervakningsuppgifter för referensperioden som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956,

PL(RP)sg, mp är det värde för nyttolast som kopplades till fordonet v i undergruppen av fordon sg för användningsprofilen mp och referensperioden, i enlighet med tabell 3 i punkt 2.5 i bilaga I, i syfte att fastställa de övervakningsuppgifter för referensperioden som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956,

PLsg, mp är det värde för nyttolast som kopplades till fordon i undergruppen av fordon sg för användningsprofilen mp och den rapporteringsperiod när de ändringar som avses i artikel 14.1 c får verkan för alla nya tunga fordon, i enlighet med tabell 3 i punkt 2.5 i bilaga I,

PLasg, mp är den justeringsfaktor för nyttolast som definieras i tabell 5.

Tabell 5 – Justeringsfaktorer för nyttolast PLa sg, mp

PLasg,mp

(1/ton)

Användningsprofiler1 mp,  

RDL, RDR

REL, RER

LHL, LHR

LEL, LER

UDL, UDR

Undergrupp

av fordon

sg

4-UD

0,026

Ej tillämpligt

0,015

Ej tillämpligt

0,026

4-RD

4-LH

5-RD

0,022

0,022

0,017

0,017

0,022

5-LH

9-RD

0,026

0,025

0,015

0,015

0,026

9-LH

10-RD

0,022

0,021

0,016

0,016

0,022

10-LH

1Se definitioner av användningsprofiler i punkt 2.1 i bilaga I.

2.  Justeringsfaktorer som avses i artikel 11.2 b

Vid beräkning av det referensvärde för koldioxidutsläpp som avses i artikel 1 andra stycket ska, om inte annat följer av artikel 11.2 b, de viktningsvärden för användningsprofiler och värden för nyttolast som är tillämpliga under den rapporteringsperiod då de ändringar som avses i artikel 14.1 c får verkan för alla nya tunga fordon användas, och de koldioxidutsläpp i g/km från ett tungt fordon v, fastställda för en användningsprofil mp, som avses i punkt 2.1 i bilaga I, justeras enligt följande:

CO2v,mp = CO2(RP)v,mp x (∑ r s r,sg x CO2 r,mp )/ (∑ r s r,sg x CO2(RP)r,mp )

där

∑ r är summan för alla representativa fordon r för undergruppen av fordon sg,

sg är den undergrupp av fordon som fordonet v tillhör,

s r,sg är den statistiska viktningen för det representativa fordonet r i undergruppen av fordon sg,

CO2(RP)v,mp är de specifika koldioxidutsläppen från fordon v i g/km, fastställda för användningsprofil mp och baserade på de övervakningsuppgifter för referensperioden som rapporterats i enlighet med förordning (EU) 2018/956,

CO2(RP)r,mp är de specifika koldioxidutsläppen från fordon r i g/km, fastställda för användningsprofil mp i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder under den referensperiod då CO2(RP)v,mp fastställdes,

CO2r,mp är de specifika koldioxidutsläppen från det representativa fordonet r, fastställda för användningsprofil mp i enlighet med förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder under den rapporteringsperiod när de ändringar som avses i artikel 14.2 i denna förordning får verkan för alla nya tunga fordon.

Det representativa fordonet ska definieras i enlighet med den metod som avses i artikel 14.3 i denna förordning.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Kommissionens uttalande

Kommissionen följer den tekniska utvecklingen av verktyget för beräkning av fordons energiförbrukning (Vehicle Energy Consumption Calculation Tool – Vecto) för att regelbundet och i tid uppdatera det med hänsyn till innovationer och ny teknik som införts för att förbättra tunga fordons bränsleeffektivitet.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 286.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 14 november 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0455).
(3) EUT C 62, 15.2.2019, s. 286.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om fastställande av normer för koldioxidutsläpp för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L …).
(6)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2017/0293 (COD) - pe 6/19 i texten och komplettera motsvarande fotnot.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1).
(9) Kommissionens förordning (EU) 2017/2400 av den 12 december 2017 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 vad gäller bestämning av tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning och om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG och kommissionens förordning (EU) nr 582/2011 (EUT L 349, 29.12.2017, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/956 av den 28 juni 2018 om övervakning och rapportering av nya tunga fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning (EUT L 173, 9.7.2018, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 140, 5.6.2009, s. 1).
(13)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2017/0293 (COD) - pe 6/19 i texten.
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(16) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(17) Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EUT L 235 17.9.1996, s. 59).
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1).
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).
(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).
(21)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2017/0293 (COD) - pe 6/19 i texten
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).
(23)+EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2017/0293 (COD) - pe 6/19 i texten och komplettera motsvarande fotnot.
(24)+EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2018/0143 (COD) - pe 6/19 i texten och komplettera motsvarande fotnot.
(25)+ EUT: Vänligen för in nummer på det direktiv som finns i dokument PE-CONS 2017/0293 (COD) - pe 6/19 i texten och komplettera motsvarande fotnot.


Främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon ***I
PDF 247kWORD 79k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (COM(2017)0653 – C8-0393/2017 – 2017/0291(COD))
P8_TA-PROV(2019)0427A8-0321/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0653),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0393/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 april 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 juli 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A8-0321/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

P8_TC1-COD(2017)0291


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  I enlighet med Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 har unionen åtagit sig att verka för ett hållbart, konkurrenskraftigt, säkert och koldioxidsnålt energisystem. I kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 med titeln En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 fastställs ambitiösa åtaganden som innebär att unionen ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 1990 års nivå, samt öka den förnybara energins andel av energianvändningen till minst 27 %, göra energibesparingar på minst 27 % och förbättra unionens energitrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet. Sedan dess har Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001(7) fastställt andelen energi från förnybara källor till minst 32 % av unionens slutliga bruttoenergiförbrukning senast år 2030 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002(8) har fastställt ett nytt energieffektivitetsmål för unionen på minst 32,5 % senast år 2030.

(2)  I sitt meddelande av den 20 juli 2016 med titeln En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet angav kommissionen att unionen för att kunna uppfylla sina åtaganden utlovade vid den 21:a partskonferensen för Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar, som hölls i Paris 2015, måste påskynda utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn och att utsläppen av växthusgaser och luftföroreningar därför stadigt måste fortsätta sin väg mot noll vid mitten av århundradet. Transportsektorns utsläpp av luftföroreningar är dessutom skadliga för hälsan och miljön och måste minskas kraftigt utan dröjsmål. Det kan uppnås genom en rad politiska initiativ, bland annat åtgärder för att stödja en omställning till kollektivtrafik samt offentlig upphandling för att främja rena fordon.

(3)  I sitt meddelande av den 31 maj 2017 med titeln Europa på väg: En agenda för en socialt rättvis övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad rörlighet för alla betonar kommissionen att en ökad produktion och användning av rena fordon, infrastruktur för alternativa bränslen och nya mobilitetstjänster som utnyttjar digitaliseringen och automatiseringen i unionen erbjuder stora fördelar för unionens medborgare, medlemsstater och företag. Dessa fördelar omfattar säkrare och smidigare rörelselösningar och minskad exponering för skadliga utsläpp. I talet den 13 september 2017 om tillståndet i unionen angavs också att ett av huvudmålen är att unionen ska bli världsledande i utfasningen av fossila bränslen.

(4)  Enligt kommissionens meddelande med titeln Europa på väg ingår detta direktiv i ett andra paket av förslag som kommer att bidra till unionens utveckling mot utsläppssnål mobilitet. Paketet, som presenterades i kommissionens meddelande av den 8 november 2017 med titeln Resultat för utsläppssnål rörlighet – Ett EU som skyddar vår planet, sätter konsumenterna i centrum och försvarar sina företag och sina arbetstagare, omfattar en kombination av utbuds- och efterfrågebaserade åtgärder som ska sätta unionen på rätt kurs mot utsläppssnål mobilitet och samtidigt stärka konkurrenskraften för unionens ekosystem för mobilitet. Främjandet av rena fordon bör ske parallellt med vidareutvecklingen av kollektivtrafiken som ett sätt att minska trängseln på vägarna och därmed minska utsläppen och förbättra luftkvaliteten.

(5)  Nya tekniska innovationer bidrar till att minska fordons koldioxidutsläpp och luft- och bullerföroreningar och samtidigt till att främja utfasning av fossila bränslen i transportsektorn. En ökad användning av utsläppssnåla och utsläppsfria vägfordon kommer att minska utsläppen av koldioxid och vissa andra föroreningar (partiklar, kväveoxider och icke-metankolväten) och därmed förbättra luftkvaliteten i städer och andra förorenade områden och samtidigt bidra till konkurrenskraft och tillväxt för unionsindustrin på de växande globala marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon. Kommissionen bör sträva efter politiska åtgärder för att främja utbredd industriell användning av, och ökad tillverkningskapacitet för, sådan ny teknik i alla medlemsstater för att bidra till lika villkor och en balanserad utveckling i alla medlemsstater.

(6)  Marknadsprognoser pekar på fortsatt sjunkande inköpspriser för rena fordon. Lägre drifts- och underhållskostnader medför att de totala ägandekostnaderna är mer konkurrenskraftiga redan i dag. De förväntat sjunkande inköpspriserna kommer ytterligare att minska hindren för tillgängligheten och öka användningen av rena fordon på marknaden under nästa decennium.

(7)  Unionen är visserligen en av de ledande regionerna inom forskning och högvärdig miljöinnovation, men Asien och Stillahavsområdet har de största tillverkarna av batteridrivna elbussar och av batterier. Likaså drivs den globala marknadsutvecklingen inom batteridrivna elfordon av marknaderna i Kina och Förenta staterna. En ambitiös unionspolitik för upphandling av rena fordon kommer att bidra till att stimulera innovation och ytterligare främja unionsindustrins konkurrenskraft och tillväxt på de växande globala marknaderna för rena fordon och tillhörande teknisk infrastruktur. Såsom påpekades i meddelandet av den 3 oktober 2017 med titeln Offentlig upphandling i och utanför EU kommer kommissionen att fortsätta att gå i bräschen för att säkerställa lika villkor och verka för bättre tillgång till tredjeländers offentliga upphandlingsmarknader, bland annat för köp, leasing, hyra eller hyrköp av vägtransportfordon.

(8)  Med tanke på att det offentligas utgifter för varor, arbeten och tjänster stod för omkring 16 % av BNP 2018 kan offentliga myndigheter genom sin offentliga upphandlingspolicy främja och stödja marknader för innovativa varor och tjänster. För att nå det målet bör Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG(9) innehålla klara och tydliga krav, bland annat tydliga, långsiktiga upphandlingsmål och en enkel beräkningsmetod för dem. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(10) och 2014/25/EU(11) fastställs ▌minimiregler för offentlig upphandling som samordnar det sätt på vilket upphandlande myndigheter och upphandlande enheter upphandlar arbeten, varor och tjänster. Dessa direktiv fastställer i synnerhet totala monetära tröskelvärden för att fastställa vilka offentliga kontrakt som ska omfattas av unionslagstiftningen för offentlig upphandling. Dessa tröskelvärden är även tillämpliga på direktiv 2009/33/EG.

(9)  Användningen av alternativbränslefordon kräver en tillräcklig laddnings- och tankningsinfrastruktur. Den 8 november 2017 antog kommissionen en handlingsplan för att stödja en snabbare utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen i unionen, bland annat förstärkt stöd till utbyggnaden av allmänt tillgänglig infrastruktur med hjälp av unionsmedel, för att bidra till att skapa gynnsammare villkor för omställningen till rena fordon, även i kollektivtrafiken. Kommissionen kommer att se över genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU(12) senast den 31 december 2020 och kommer att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av det direktivet om den anser att detta krävs utifrån översynen.

(10)  Direktiv 2009/33/EG kompletterar unionens övergripande lagstiftning om offentlig upphandling och lägger till hållbarhetskriterier i syfte att främja marknaden för rena och energieffektiva fordon för vägtransporter. Kommissionen gjorde 2015 en efterhandsutvärdering av direktiv 2009/33/EG och kom fram till att det direktivet inte medförde ett ökat marknadsgenomslag för rena fordon i unionen, vilket framför allt berodde på brister i fråga om dess tillämpningsområde och bestämmelserna om fordonsinköp. I efterhandsutvärderingen drogs slutsatsen att direktivets effekter har varit mycket begränsade i fråga om minskade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar och ökad konkurrenskraft för industrin .

(11)  Den konsekvensbedömning som gjordes av kommissionen vid översynen av direktiv 2009/33/EG visar fördelarna med att ändra den övergripande styrningsmetoden för upphandling av rena fordon på unionsnivå. I jämförelse med att förlita sig på internalisering av externa kostnader i de övergripande upphandlingsbesluten, kan minimimål för upphandling vara ett effektivt sätt att bidra till att nå målet att främja och stimulera marknadsgenomslaget för rena fordon, samtidigt som betydelsen av att beakta miljöaspekter i alla upphandlingsbeslut uppmärksammas. Det här tillvägagångssättet är fullt motiverat med tanke på fördelarna för unionsmedborgarna och företagen på medellång och lång sikt, då det ger tillräckligt med flexibilitet för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i valet av teknik som ska användas.

(12)  En utvidgning av tillämpningsområdet för direktiv 2009/33/EG till att inkludera sådant som leasing, hyra och hyrköp av fordon samt avtal om vissa tjänster säkerställer att alla relevanta upphandlingsmetoder omfattas. De tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv, såsom kollektivtrafik på väg, passagerartransport på väg för särskilda ändamål, icke-reguljär passagerartransport ▌samt särskilda post- och pakettjänster och sophämtningstjänster, bör vara sådana tjänster där fordon som används i tillhandahållandet av tjänsterna omfattas av fordonskategorierna enligt detta direktiv och där de utgör en central del av avtalet. Dessa tjänster bör identifieras genom sina respektive koder i den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (CPV), som anges i bilagan. Befintliga avtal bör inte påverkas retroaktivt av detta direktiv.

(13)  Nyckelaktörerna förespråkar starkt en definition av rena fordon som tar hänsyn till kraven på att minska växthusgaser och luftföroreningar från lätta ▌fordon. För att säkerställa tillräckliga incitament för att främja marknadsgenomslag för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon i unionen bör bestämmelserna om offentlig upphandling av sådana fordon enligt detta direktiv anpassas till definitionen av utsläppsfria och utsläppssnåla fordon i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/...(13)(14). De åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv kommer att bidra till uppfyllande av kraven i de standarder som fastställs i förordning (EU) 2019/...(15)+. För att förbättra luftkvaliteten bör rena fordon prestera bättre än minimikraven för kväveoxid och ultrafina partiklar-partikelantal enligt gällande gränsvärden för utsläpp vid verklig körning. Utöver utsläppsfria fordon finns det i dag endast få lätta fordon med luftföroreningar på högst 80 % av de nuvarande utsläppsgränsvärdena. Sådana fordon väntas dock öka i antal de kommande åren, särskilt laddhybrider. En ambitiösare strategi för offentlig upphandling kan ge ytterligare en viktig marknadsstimulans.

(14)  Rena tunga fordon bör definieras genom användningen av alternativa bränslen i enlighet med direktiv 2014/94/EU. Om flytande biobränslen, syntetiska bränslen eller paraffiniska bränslen ska användas i de upphandlade fordonen måste de upphandlande myndigheterna och upphandlande enheterna, genom obligatoriska avtalsvillkor eller på andra lika effektiva sätt i det offentliga upphandlingsförfarandet, säkerställa att endast sådana bränslen kommer att användas i fordonen. Dessa bränslen får visserligen innehålla bränsletillsatser, som t.ex. i fallet med etanolbaserat bränsle för anpassade dieselmotorer ED95, men de bör inte blandas med fossila bränslen.

(15)  För att förbättra luftkvaliteten i kommunerna måste fordonsparken förnyas med rena fordon. Dessutom kräver den cirkulära ekonomins principer att produkterna får längre livslängd. Fordon som uppfyller kraven för rena fordon eller utsläppsfria fordon till följd av eftermontering bör därför också tas med i beräkningen för att uppnå de olika minimimålen för upphandling.

(16)  Lätta och tunga fordon används för olika ändamål och har olika nivåer av marknadsmognad, och det är en fördel om bestämmelserna om offentlig upphandling tar hänsyn till dessa skillnader. I konsekvensbedömningen konstaterades ▌att marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria stadsbussar karakteriseras av ökande marknadsmognad, medan marknaderna för utsläppssnåla och utsläppsfria lastbilar befinner sig i ett tidigare stadium av marknadsutveckling. Bussar (coaches) bör inte omfattas av detta direktiv, på grund av den begränsade marknadsmognaden för utsläppssnåla och utsläppsfria bussar (coaches), den offentliga upphandlingens relativt blygsamma roll i detta marknadssegment och sådana bussars särskilda operativa behov. I linje med angreppssättet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009(16) och i föreskrift 107 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (Unece) är fordon i kategori M3 med utrymmen för ståplatspassagerare för att medge frekventa förflyttningar av passagerare att betrakta som bussar, medan fordon i kategori M3 med mycket begränsat eller inget utrymme för ståplatspassagerare är att betrakta som bussar (coaches). Med tanke på den mycket begränsade marknaden för tvåvåningsbussar och deras särskilda konstruktionsbegränsningar är det lämpligt att under den första referensperioden enligt detta direktiv tillämpa lägre minimimål för upphandling av utsläppsfria fordon i denna kategori av tunga fordon i medlemsstater där tvåvåningsbussar utgör en betydande del av den offentliga upphandlingen.

(17)  För att undvika oproportionerliga bördor för offentliga myndigheter och operatörer bör medlemsstaterna kunna undanta offentlig upphandling av vissa fordon med särskilda egenskaper kopplade till deras operativa behov från kraven i detta direktiv. Häribland ingår bepansrade fordon, ambulanser, likbilar, rullstolsanpassade fordon i kategori M1, mobilkranar, fordon som är konstruerade och tillverkade för användning huvudsakligen på byggplatser, i stenbrott, i hamnar eller på flygplatser och fordon som är särskilt konstruerade och tillverkade eller anpassade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten. Sådana anpassningar kan handla om installation av särskild kommunikationsutrustning eller varningsljus. De krav som anges i detta direktiv bör inte tillämpas på fordon som är särskilt konstruerade och tillverkade för att utföra arbete och inte lämpar sig för att transportera passagerare eller varor. Till dessa fordon hör vägunderhållsfordon såsom snöplogar.

(18)  Ett fastställande av minimimål för upphandling av rena fordon som ska uppnås under två referensperioder som avslutas 2025 och 2030 på medlemsstatsnivå bör bidra till policysäkerhet på marknader där det behövs investeringar i utsläppssnål och utsläppsfri mobilitet. De fastställda minimimålen främjar skapandet av marknader rena fordon i hela unionen. De ger tid att anpassa förfarandena för offentlig upphandling och ger en tydlig signal till marknaden. Ett krav på att halva minimimålet för de bussar som upphandlas under ovanstående referensperioder ska uppfyllas genom upphandling av utsläppsfria bussar stärker dessutom åtagandet om utfasning av fossila bränslen i transportsektorn. Det bör noteras att trådbussar betraktas som utsläppsfria bussar förutsatt att de endast drivs med el eller endast använder ett utsläppsfritt drivsystem när de inte är anslutna till nätet, medan de i andra fall fortfarande räknas som rena fordon. I konsekvensbedömningen konstaterades att medlemsstaterna allt oftare fastställer nationella mål, beroende på sin ekonomiska kapacitet och hur allvarligt problemet är. Olika mål bör fastställas för olika medlemsstater i enlighet med deras ekonomiska kapacitet (bruttonationalprodukt per capita) och exponering för föroreningar (befolkningstäthet i tätorter). Den territoriella konsekvensbedömningen för detta direktiv visade att effekterna skulle spridas jämnt över unionens regioner.

(19)  Medlemsstaterna bör ha handlingsfrihet att fördela insatserna för att nå minimimålen på sitt territorium i enlighet med sin konstitutionella ram och sina transportpolitiska mål. Vid fördelningen av insatserna i en medlemsstat bör olika faktorer beaktas, såsom skillnader i ekonomisk kapacitet, luftkvalitet, befolkningstäthet, transportsystemens egenskaper, politiken för utfasning av fossila bränslen i transportsektorn och minskning av luftföroreningar eller andra relevanta kriterier.

(20)  På grund av utsläppen i bränsleleveranskedjan, från utvinning till tankning, samt på tillverkningen av komponenter och deras återvinningsbarhet, lämnar även fordon utan avgasutsläpp avtryck på miljön. För att stämma överens med hållbarhetsmålen bör batterier tillverkas med så liten miljöpåverkan som möjligt inom och utanför unionen, vilket särskilt gäller utvinningen av råmaterial som används vid batteritillverkningen. Främjande av teknik som griper sig an denna utmaning, såsom hållbara och återvinningsbara batterier, kan bidra till elfordons allmänna hållbarhet genom initiativ som t.ex. EU:s batteriallians och EU:s handlingsplan för batterier och i samband med översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG(17). Ett eventuellt beaktande av fordons koldioxidutsläpp under hela livscykeln och deras koldioxidutsläpp ”från källa till hjul” bör övervägas för perioden efter 2030 med beaktande av relevanta bestämmelser i unionsrätten om hur de ska beräknas vid den tidpunkten.

(21)  I sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin(18) uppmanade Europaparlamentet medlemsstaterna att främja strategier för miljöanpassad offentlig upphandling, så att offentliga myndigheter köper in utsläppsfria fordon och fordon med mycket låga utsläpp till den egna fordonsparken eller till offentliga eller halvoffentliga bilpooler, och att fram till 2035 fasa ut nya fordon som släpper ut koldioxid.

(22)  Maximala effekter kan uppnås om den offentliga upphandlingen av rena fordon målinriktas mot områden som har en relativt hög grad av luft- och bullerföroreningar. Medlemsstaternas offentliga myndigheter uppmanas att särskilt fokusera på dessa områden när de genomför sina nationella minimimål för upphandling. Offentliga myndigheter uppmanas också att vidta åtgärder som t.ex. att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter, för att undvika att kostnaderna för att efterleva minimimålen för upphandling enligt detta direktiv leder till högre biljettpriser för konsumenter eller till minskad kollektivtrafik eller motverkar utvecklingen av rena transporter som inte går på väg, såsom spårvagn och tunnelbana. Offentliga myndigheter bör låta tillhörande åtgärder avspeglas i sin rapportering enligt detta direktiv. För att inte detta direktiv ska bli oskäligt betungande och för att de resultat det kan ge ska bli optimala bör offentliga myndigheter få lämpligt tekniskt stöd.

(23)  Kollektivtrafiken står bara för en liten del av transportsektorns utsläpp. För att ytterligare främja utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn, förbättra luftkvaliteten och upprätthålla lika villkor mellan olika operatörer kan medlemsstaterna, under iakttagande av unionsrätten, besluta att införa liknande krav även för privata operatörer och tjänster som inte omfattas av detta direktiv, såsom taxi-, biluthyrnings- och bilpoolsföretag.

(24)  Beräkning av livscykelkostnader är ett viktigt verktyg för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter för att täcka energi- och miljökostnaderna under ett fordons livscykel, däribland kostnaderna för utsläpp av växthusgaser och andra förorenande ämnen baserat på en relevant metod för att fastställa penningvärdet. Med tanke på hur sällan metoden för beräkning av driftskostnaderna under hela livscykeln enligt direktiv 2009/33/EG har använts och på att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter lämnat uppgifter om användning av egna metoder som skräddarsytts efter deras specifika omständigheter och behov, bör användningen av någon viss metod inte vara obligatorisk, utan upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bör själva kunna välja vilken metod för beräkning av livscykelkostnader som ska användas i deras upphandlingsförfaranden, på grundval av kriterierna för det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt artikel 67 i direktiv 2014/24/EU och artikel 82 i direktiv 2014/25/EU, med beaktande av kostnadseffektiviteten under fordonets livscykel samt miljömässiga och sociala aspekter.

(25)  Rapporteringen om offentlig upphandling enligt detta direktiv bör ge en tydlig marknadsöversikt som möjliggör en effektiv övervakning av dess genomförande. Rapporteringen bör inledas med att medlemsstaterna lämnar in preliminära uppgifter till kommissionen senast den ... [36 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta ändringsdirektiv] och fortsätta med en första uttömmande rapport om genomförandet av minimimålen för upphandling 2026 och därefter vart tredje år. Tidsfristen bör anpassas till befintliga rapporteringskrav enligt direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU. För att minimera det administrativa arbetet för offentliga organ och säkra en ändamålsenlig marknadsöversikt bör förenklad rapportering underlättas. Kommissionen kommer att tillhandahålla lösningar beträffande registrering och övervakning i databasen TED (Tender Electronic Daily Database) och säkerställa en uttömmande rapportering för utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och andra alternativbränslefordon inom ramen för unionens gemensamma terminologi vid offentlig upphandling. Särskilda koder i den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling kommer att underlätta registreringen och övervakningen i databasen TED.

(26)  Marknadsgenomslaget för rena fordon och deras infrastruktur kan uppnås ytterligare genom riktade offentliga stödåtgärder på nationell nivå och unionsnivå. Sådana åtgärder inbegriper en ökad användning av unionsmedel för att stödja förnyelsen av kollektivtrafikens fordonspark och bättre kunskapsutbyte och anpassning av upphandlingen för att möjliggöra åtgärder i tillräckligt stor skala för att uppnå kostnadsminskningar och effekter på marknaden. Möjligheten att erhålla offentligt stöd för att främja uppbyggnaden av nödvändig infrastruktur för distribution av alternativa bränslen erkänns i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd för 2014–2020(19). Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 107 och 108 i detta, kommer emellertid att fortsätta att tillämpas på sådant offentligt stöd.

(27)  Riktade stödåtgärder för upphandling av rena fordon kan hjälpa de upphandlande myndigheterna och upphandlande enheterna. Inom den nuvarande fleråriga budgetramen för 2014–2020 förfogar unionen redan över en rad olika fonder för att stödja medlemsstater, lokala myndigheter och berörda operatörer i deras omställning till hållbar mobilitet. Särskilt de europeiska struktur- och investeringsfonderna är en viktig källa för att finansiera projekt för mobilitet i städer. Unionens forskningsprogram Horisont 2020, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013(20), finansierar forsknings- och innovationsprojekt för mobilitet i städer och smarta städer och samhällen, medan Fonden för ett sammanlänkat Europa, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013(21), stöder uppbyggnad av relevant infrastruktur i urbana knutpunkter. Införandet av en definition av rena fordon och fastställandet av minimimål för upphandling av sådana fordon i detta direktiv kan bidra till att säkerställa en ännu mer riktad användning av unionens finansieringsinstrument, bland annat i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027. Dessa stödåtgärder kommer att bidra till att minska de höga initiala investeringskostnaderna i infrastrukturförändringar och kommer att stödja utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn.

(28)  För att dessa potentiella förmåner ska kunna utnyttjas till fullo bör kommissionen ge medlemsstaterna vägledning om de olika unionsfonder som kan användas samt underlätta och strukturera medlemsstaternas utbyte av kunskap och bästa praxis för att främja inköp, leasing, hyra eller hyrköp av rena och energieffektiva vägtransportfordon som görs av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. Kommissionen bör även fortsätta att ge teknisk och ekonomisk rådgivning till lokala myndigheter och operatörer genom instrument som t.ex. Europeiska centrumet för investeringsrådgivning, Jaspers och Jessica. Sådan rådgivning bör uppmuntra upphandlande myndigheter och upphandlande enheter att sammanföra sina resurser vid gemensam upphandling av utsläppssnåla och energieffektiva vägtransportfordon för att uppnå stordriftsfördelar och lättare nå målen i detta direktiv.

(29)  I syfte att maximera effekten av investeringar måste mobilitets- och stadsplaneringen samordnas bättre, t.ex. genom planer för hållbar mobilitet i städer. Planer för hållbar mobilitet i städer är planer som utvecklas horisontellt över politikområden och i samarbete med olika förvaltningsnivåer och kombinerar olika transportslag, trafiksäkerhet, godsleveranser, mobilitetsstyrning och intelligenta transportsystem. Sådana planer kan bli viktiga för att uppnå unionens mål om att minska koldioxidutsläpp, buller och luftföroreningar.

(30)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa ett gemensamt format för medlemsstaternas rapporter och arrangemangen för hur de ska översändas. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(22).

(31)  Senast den 31 december 2027 bör kommissionen se över genomförandet av direktiv 2009/33/EG. Översynen bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av det direktivet för perioden efter 2030, bland annat för att fastställa nya ambitiösa mål och utvidga tillämpningsområdet till andra fordonskategorier, såsom fordon i kategori L och byggmaskiner. Kommissionen bör i sin översyn även bedöma bland annat möjligheten att anpassa detta direktiv till en eventuell metod för beräkning av koldioxidutsläpp under hela livscykeln och koldioxidutsläpp från ”källa till hjul” som utvecklats inom ramen för EU:s utsläppsnormer för koldioxidutsläpp från fordon och möjligheten att främja hållbara och återvinningsbara batterier samt användning av däck med bäst klassificering och av regummerade däck.

(32)  Även om minimimålen för upphandling i detta direktiv inte tillämpas på unionens institutioner är det önskvärt om de föregår med gott exempel.

(33)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att främja en omställning till utsläppssnål mobilitet genom att stimulera efterfrågan på rena fordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan, på grund av den gemensamma och långsiktiga politiska ramen och den planerade åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(34)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011(23) har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(35)  Direktiv 2009/33/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2009/33/EG

Direktiv 2009/33/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Titeln ska ersättas med följande:"

”Direktiv 2009/33/EG om främjande av rena vägtransportfordon till stöd för utsläppssnål mobilitet”.

"

2.  Artikel 1 ska ersättas med följande:"

”Artikel 1

Syfte och mål

Enligt detta direktiv ska medlemsstaterna säkerställa att upphandlande myndigheter och upphandlande enheter beaktar energi- och miljöpåverkan under hela livscykeln, däribland energianvändning och koldioxidutsläpp, liksom utsläpp av vissa föroreningar, när de upphandlar vissa vägtransportfordon, i syfte att främja och stimulera marknaden för rena och energieffektiva fordon och förbättra transportsektorns bidrag till unionens miljö-, klimat- och energipolitik.”

"

3.  Artikel 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 2

Undantag

Medlemsstaterna får bevilja undantag från kraven i detta direktiv för fordon enligt artikel 2.2 d och 2.3 a och b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858*, samt punkterna 5.2–5.5 och 5.7 i del A i bilaga I till den förordningen.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).”

"

4.   Artikel 3 ska ersättas med följande:"

”Artikel 3

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv ska tillämpas på upphandling genom

   a) avtal om inköp, leasing, hyra eller hyrköp av vägtransportfordon som tilldelas av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter, i den mån dessa omfattas av skyldigheter att tillämpa upphandlingsförfarandena enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU* och 2014/25/EU**,
   b) avtal om allmän trafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007***, där syftet är att tillhandahålla passagerartransport på väg över ett tröskelvärde som ska fastställas av medlemsstaterna och som inte överskrider det tillämpliga tröskelvärdet i artikel 5.4 i den förordningen,
   c) tjänsteavtal enligt tabell 1 i bilagan till detta direktiv, i den mån de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna omfattas av skyldigheter att tillämpa upphandlingsförfarandena i direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU.

Detta direktiv ska endast tillämpas på sådana avtal för vilka en anbudsinfordran har skickats ut efter den ... [24 månader efter den dag då detta ändringsdirektiv träder i kraft] eller, i de fall en anbudsinfordran inte krävs, om den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten har påbörjat upphandlingsförfarandet efter det datumet.

2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på

   a) fordon enligt artikel 2.2 a, b och c och 2.3 c i förordning (EU) 2018/858,
   b) fordon i kategori M3, utom klass I- och klass A-fordon, enligt definitionerna i artikel 3.2 och 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009****.

_______________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).

** Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).

**** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).”

"

5.   Artikel 4 ska ersättas med följande:"

”Artikel 4

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

   1. upphandlande myndighet: upphandlande myndighet enligt definitionerna i artikel 2.1.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 3 i direktiv 2014/25/EU.
   2. upphandlande enhet: upphandlande enhet enligt definitionen i artikel 4 i direktiv 2014/25/EU.
   3. vägtransportfordon: ett fordon i kategori M eller N enligt definitionerna i artikel 4.1 a och b i förordning (EU) 2018/858.
   4. rent fordon:
   a) ett fordon i kategori M1, M2 eller N1 med maximalt koldioxidutsläpp, uttryckt som g/km, och med utsläpp av föroreningar under faktisk körning som understiger en procentandel av de tillämpliga utsläppsgränser som anges i tabell 2 i bilagan, eller
   b) ett fordon i kategori M1, N2 eller N1 som använder alternativa bränslen enligt definitionerna i artikel 2.1 och 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU*, utom bränslen som framställs av råvaror som medför hög risk för indirekt ändrad markanvändning och för vilka en betydande utvidgning av produktionsområdet till mark med stora kollager observeras i enlighet med artikel 26 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001(24). När fordon använder flytande biobränslen, syntetiska bränslen och paraffiniska bränslen ska dessa bränslen inte blandas med konventionella fossila bränslen.
   5. utsläppsfritt tungt fordon: ett rent fordon enligt definitionen i punkt 4 b i denna artikel utan förbränningsmotor, eller med en förbränningsmotor som släpper ut mindre än 1 g CO2/kWh, uppmätt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009*** och dess genomförandeåtgärder, eller som släpper ut mindre än 1 g CO2/km, uppmätt i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007**** och dess genomförandeåtgärder.

_____________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).

*** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG (EUT L 188, 18.7.2009, s. 1).

**** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).”

"

6.   Artikel 5 ska ersättas med följande:"

”Artikel 5

Minimimål för upphandling

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att upphandling av fordon och tjänster enligt artikel 3 uppfyller minimimålen för upphandling när det gäller rena lätta fordon enligt tabell 3 i bilagan och när det gäller rena tunga fordon enligt tabell 4 i bilagan. Dessa mål uttrycks som en minsta procentandel rena fordon av det totala antalet vägtransportfordon som omfattas av samtliga avtal enligt artikel 3 som tilldelats från och med den ... [24 månader efter dagen då detta ändringsdirektiv träder i kraft] till och med den 31 december 2025 för den första referensperioden och mellan den 1 januari 2026 och den 31 december 2030 för den andra referensperioden.

2.  Vid beräkningen av minimimål för upphandling ska den dag som ska beaktas för den offentliga upphandlingen vara den dag då upphandlingsförfarandet slutförs genom tilldelning av avtalet.

3.  Fordon som uppfyller definitionen av rent fordon enligt artikel 4.4 eller av utsläppsfritt tungt fordon enligt artikel 4.5 till följd av eftermontering får räknas som rena fordon respektive utsläppsfria tunga fordon när det gäller att uppnå minimimålen för upphandling.

4.  I samband med avtal enligt artikel 3.1 a ska antalet vägtransportfordon som köpts in, leasats, hyrts eller hyrköpts inom varje avtal beaktas vid bedömningen av om minimimålen för upphandling har uppnåtts.

5.  I samband med avtal enligt artikel 3.1 b och c ska antalet vägtransportfordon avsedda att användas för tillhandahållande av tjänsterna som ingår i varje avtal beaktas vid bedömningen av om minimimålen för upphandling har uppnåtts.

6.  Om nya mål för perioden efter den 1 januari 2030 inte antas ska målen för den andra referensperioden fortsätta att tillämpas och beräknas i enlighet med punkterna 1–5 under efterföljande femårsperioder.

7.  Medlemsstaterna får tillämpa, eller tillåta att deras upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter tillämpar, högre nationella mål eller strängare krav än de som anges i bilagan.”

"

7.   Artiklarna 6 och 7 ska utgå.

8.  Artikel 8 ska ersättas med följande:"

”Artikel 8

Utbyte av kunskap och bästa praxis

Kommissionen ska underlätta och strukturera medlemsstaternas utbyte av kunskap om och bästa praxis för främjande av upphandling av rena och energieffektiva vägtransportfordon som görs av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter.”

"

9.   Artikel 9 ska ersättas med följande:"

”Artikel 9

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 9 i direktiv 2014/94/EU.

Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. ▌

3.  Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär.

_______________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

"

10.   Artikel 10 ska ersättas med följande:"

Artikel 10

Rapportering och översyn

1.  Senast den ... [36 månader efter det datum då detta ändringsdirektiv träder i kraft] ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta direktiv och om sina avsikter avseende framtida genomförandeåtgärder, däribland tidsplanering och eventuell insatsfördelning mellan olika förvaltningsnivåer, samt lämna all annan information som medlemsstaten anser relevant.

2.   Senast den 18 april 2026, och därefter vart tredje år, ska medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen om genomförandet av detta direktiv. Dessa rapporter ska åtfölja de rapporter som föreskrivs i artikel 83.3 andra stycket i direktiv 2014/24/EU och i artikel 99.3 andra stycket i direktiv 2014/25/EU och ska innehålla information om de åtgärder som vidtagits för att genomföra detta direktiv, framtida genomförandeåtgärder samt all annan information som medlemsstaten anser relevant. Dessa rapporter ska även innehålla information om hur många fordon och vilka fordonskategorier som omfattas av avtalen enligt artikel 3.1 i detta direktiv, baserat på de uppgifter som lämnats av kommissionen i enlighet med punkt 3 i denna artikel. Informationen ska följa de kategorier som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002* ▌.

3.  För att bistå medlemsstaterna i deras rapporteringsskyldigheter ska kommissionen sammanställa och offentliggöra information om hur många fordon och vilka fordonskategorier som omfattas av avtalen enligt artikel 3.1 a och c i detta direktiv genom att hämta de relevanta uppgifterna från meddelanden om kontraktstilldelning som offentliggjorts på databasen TED (Tender Electronic Daily Databas) i enlighet med direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU.

4.  Senast den 18 april 2027, och därefter vart tredje år, ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta direktiv, med närmare uppgifter om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit i detta avseende, på grundval av de rapporter som avses i punkt 2.

5.   Senast den 31 december 2027 ska kommissionen se över genomförandet av detta direktiv och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av direktivet för perioden efter 2030, bland annat för att fastställa nya mål och införa andra fordonskategorier, såsom två- och trehjuliga fordon.

6.  Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med artikel 9.2 för att fastställa formatet för de rapporter som avses i punkt 2 i denna artikel och arrangemangen för hur de ska översändas.

__________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).”

"

11.  Bilagan ska ersättas med texten i bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [24 månader efter detta ändringsdirektivs ikraftträdande] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

"BILAGA

Information för införande av minimimål för upphandling av rena vägtransportfordon till stöd för utsläppssnål mobilitet i medlemsstaterna

Tabell 1: Koder i den gemensamma terminologin vid upphandling (CPV) för tjänster som avses i artikel 3.1 c

CPV-kod

Beskrivning

60112000-6

Kollektivtrafik på väg

60130000-8

Passagerartransport på väg för särskilda ändamål

60140000-1

Icke-reguljär passagerartransport

90511000-2

Sophämtning

60160000-7

Posttransporter på väg

60161000-4

Pakettransporter

64121100-1

Postutdelning

64121200-2

Paketutlämning

Tabell 2: Utsläppströsklar för rena lätta fordon

Fordonskategorier

Till och med den 31 december 2025.

Från och med den 1 januari 2026

 

Koldioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som en procentandel av utsläppsgränser**

Koldioxid (g/km)

Utsläpp av luftföroreningar (RDE)* som en procentandel av utsläppsgränser**

M1

50

80 %

0

Ej tillämpligt

M2

50

80 %

0

Ej tillämpligt

N1

50

80 %

0

Ej tillämpligt

* De angivna maximala utsläppen vid verklig körning (RDE, Real Driving Emissions) av partikelantal i antal/km (PN, Particulate Number) och av kväveoxider (NOx) i mg/km, såsom dessa rapporteras i punkt 48.2 i intyget om överenstämmelse enligt bilaga IX till direktiv 2007/46/EG, för både hela RDE-trippen och stadskörningsdelen av RDE-trippen.

** De tillämpliga utsläppsgränserna som fastställs i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2007 eller dess efterföljare.

Tabell 3: Minimimål vid upphandling för andelen rena lätta fordon i enlighet med tabell 2 av det totala antalet lätta fordon som omfattas av avtalen i artikel 3 på medlemsstatsnivå

Medlemsstat

Från och med den ... [24 månader efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] till och med den 31 december 2025.

Från och med den 1 januari 2026 till och med den 31 december 2030

Luxemburg

38,5 %

38,5 %

Sverige

38,5 %

38,5 %

Danmark

37,4 %

37,4 %

Finland

38,5 %

38,5 %

Tyskland

38,5 %

38,5 %

Frankrike

37,4 %

37,4 %

Förenade kungariket

38,5 %

38,5 %

Nederländerna

38,5 %

38,5 %

Österrike

38,5 %

38,5 %

Belgien

38,5 %

38,5 %

Italien

38,5 %

38,5 %

Irland

38,5 %

38,5 %

Spanien

36,3 %

36,3 %

Cypern

31,9 %

31,9 %

Malta

38,5 %

38,5 %

Portugal

29,7 %

29,7 %

Grekland

25,3 %

25,3 %

Slovenien

22 %

22 %

Tjeckien

29,7 %

29,7 %

Estland

23,1 %

23,1 %

Slovakien

22 %

22 %

Litauen

20,9 %

20,9 %

Polen

22 %

22 %

Kroatien

18,7 %

18,7 %

Ungern

23,1 %

23,1 %

Lettland

22 %

22 %

Rumänien

18,7 %

18,7 %

Bulgarien

17,6 %

17,6 %

Tabell 4: Minimimål vid upphandling för andelen rena tunga fordon av det totala antalet tunga fordon på medlemsstatsnivå som omfattas av avtalen i artikel 3 på medlemsstatsnivå*

Medlemsstat

Lastbilar (fordonskategori N2 och N3)

Bussar (fordonskategori M3)*

 

Från och med den ... [24 månader efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] till och med den 31 december 2025.

Från och med den 1 januari 2026 till och med den 31 december 2030

Från och med den ... [24 månader efter dagen för detta ändringsdirektivs ikraftträdande] till och med den 31 december 2025.

Från och med den 1 januari 2026 till och med den 31 december 2030

Luxemburg

10 %

15 %

45 %

65 %

Sverige

10 %

15 %

45 %

65 %

Danmark

10 %

15 %

45 %

65 %

Finland

9 %

15 %

41 %

59 %

Tyskland

10 %

15 %

45 %

65 %

Frankrike

10 %

15 %

43 %

61 %

Förenade kungariket

10 %

15 %

45 %

65 %

Nederländerna

10 %

15 %

45 %

65 %

Österrike

10 %

15 %

45 %

65 %

Belgien

10 %

15 %

45 %

65 %

Italien

10 %

15 %

45 %

65 %

Irland

10 %

15 %

45 %

65 %

Spanien

10 %

14 %

45 %

65 %

Cypern

10 %

13 %

45 %

65 %

Malta

10 %

15 %

45 %

65 %

Portugal

8 %

12 %

35 %

51 %

Grekland

8 %

10 %

33 %

47 %

Slovenien

7 %

9 %

28 %

40 %

Tjeckien

9 %

11 %

41 %

60 %

Estland

7 %

9 %

31 %

43 %

Slovakien

8 %

9 %

34 %

48 %

Litauen

8 %

9 %

42 %

60 %

Polen

7 %

9 %

32 %

46 %

Kroatien

6 %

7 %

27 %

38 %

Ungern

8 %

9 %

37 %

53 %

Lettland

8 %

9 %

35 %

50 %

Rumänien

6 %

7 %

24 %

33 %

Bulgarien

7 %

8 %

34 %

48 %

* Halva minimimålet för andelen rena bussar måste uppfyllas genom upphandling av utsläppsfria bussar enligt definitionen i artikel 4.5. Detta krav sänks till en fjärdedel av minimimålet för den första referensperioden om över 80 % av alla bussar som omfattas av samtliga avtal enligt artikel 3 som tilldelats under den perioden i en medlemsstat är tvåvåningsbussar."

(1) EUT C 262, 25.7.2018, s. 58.
(2) EUT C 387, 25.10.2018, s. 70.
(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 25 oktober 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0424).
(4)EUT C 262, 25.7.2018, s. 58.
(5)EUT C 387, 25.10.2018, s. 70.
(6)Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(7)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).
(8)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2002 av den 11 december 2018 om ändring av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 328, 21.12.2018, s. 210).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EU av den 22 oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen (EUT L 307, 28.10.2014, s. 1).
(13)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/... av den … om fastställande av utsläppsnormer för nya personbilar och för nya lätta nyttofordon och om upphävande av förordningarna (EG) nr 443/2009 och (EU) nr 510/2011 (EUT L …).
(14)+ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som finns i dokument PE-CONS 6/19 (2017/0293(COD)) i texten och för in nummer, datum, titel och EUT-hänvisning avseende den förordningen i fotnoten.
(15)++ EUT: Vänligen för in nummer på den förordning som finns i dokument PE-CONS 6/19 (2017/0293(COD)).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (EUT L 200, 31.7.2009, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).
(18)EUT C 298, 23.8.2018, s. 140.
(19)EUT C 200, 28.6.2014, s. 1.
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 104).
(21)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (EUT L 348, 20.12.2013, s. 129).
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(23)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(24)


Användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt ***I
PDF 286kWORD 81k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt (COM(2018)0239 – C8-0166/2018 – 2018/0113(COD))
P8_TA-PROV(2019)0428A8-0422/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0239),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 50.1, 50.2 b, 50.2 c, 50.2 f och 50.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0166/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 februari 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0422/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller användningen av digitala verktyg och förfaranden inom bolagsrätt

P8_TC1-COD(2018)0113


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 50.1 och 50.2 b, c, f och g,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132(4) fastställs bland annat regler för offentlighet och sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister i medlemsstaterna.

(2)  Användningen av digitala verktyg och processer för att lättare, snabbare och mera tids- och kostnadseffektivt inleda ekonomisk verksamhet genom att starta ett företag eller öppna en filial till detta företag i en annan medlemsstat, och för att tillhandahålla utförlig och tillgänglig information om företag, är en av förutsättningarna för en effektivt fungerande, moderniserad, administrativt förenklad och konkurrenskraftig inre marknad och för att säkerställa företagens konkurrenskraft och förtroendet för företagen.

(3)  Säkerställandet av att det finns en rättslig och administrativ miljö som är anpassad till de nya samhälleliga och ekonomiska utmaningar som uppstår i en globaliserad och digitaliserad värld är avgörande för att dels ge nödvändigt skydd mot missbruk och bedrägeri, dels uppnå mål såsom att främja ekonomisk tillväxt, skapa arbetstillfällen och locka till sig investeringar i unionen, vilka alla skulle öka de ekonomiska och sociala fördelarna för samhället som helhet.

(4)  Det råder för närvarande stora skillnader mellan medlemsstater när det gäller tillgången till onlineverktyg som möjliggör företagares och företags kommunikation med myndigheter i bolagsrättsliga frågor. E-förvaltningstjänster skiljer sig åt mellan medlemsstater. Vissa medlemsstater tillhandahåller omfattande och användarvänliga tjänster helt och hållet online, medan andra inte kan tillhandahålla onlinelösningar i vissa viktiga skeden av ett företags livscykel. Vissa medlemsstater tillåter exempelvis endast att bildande av bolag och ingivande av handlingar och information till registret sker genom personlig inställelse, medan det i andra medlemsstater är tillåtet att göra det antingen genom personlig inställelse eller online, och i vissa medlemsstater kan det endast ske online.

(5)  När det gäller tillgången till företagsinformation föreskriver unionsrätten en minimiuppsättning data som under alla omständigheter ska tillhandahållas kostnadsfritt. Denna information har dock begränsad omfattning. Tillgången till sådan information varierar, då vissa medlemsstater tillhandahåller mer kostnadsfri information än andra, vilket skapar en obalans inom unionen.

(6)  I sitt meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa och i sitt meddelande EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020: snabbare digital omvandling av förvaltningar betonade kommissionen den roll som den offentliga förvaltningen har när det gäller att underlätta för företag att starta verksamhet, bedriva nätverksamhet och expandera över gränserna. I EU:s handlingsplan för e-förvaltning erkändes uttryckligen vikten av att förbättra möjligheterna att använda digitala verktyg när företagen fullgör bolagsrättsliga krav. I Tallinndeklarationen om e-förvaltning av den 6 oktober 2017 uttryckte medlemsstaterna vidare ett mycket starkt önskemål om ökade ansträngningar för att tillhandahålla effektiva, användarinriktade elektroniska förfaranden inom unionen.

(7)  I juni 2017 blev sammankopplingen av medlemsstaternas centrala register, handelsregister och företagsregister driftsklar, något som verkligen underlättar gränsöverskridande tillträde till företagsinformation i unionen och möjliggör för register i medlemsstaterna att kommunicera med varandra elektroniskt i samband med vissa gränsöverskridande transaktioner som påverkar företagen.

(8)  För att underlätta bildandet av bolag och registreringen av ▌ filialer och för att minska kostnader, tidsåtgång och administrativa bördor i samband med dessa processer, i synnerhet för mikroföretag och små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG(5), bör det införas förfaranden som innebär att bildandet av bolag och registreringen av filialer helt och hållet kan ske online. Detta direktiv bör inte tvinga företag att använda sådana förfaranden. Medlemsstater bör emellertid kunna besluta att göra vissa eller alla onlineförfaranden obligatoriska. De aktuella kostnader och bördor som förfarandena för bildande och registrering är förenade med är inte enbart en följd av de administrativa avgifter som tas ut i samband med bildandet av ett bolag eller registreringen av en filial, utan de uppstår även till följd av andra krav som förlänger hela processen, i synnerhet när det krävs att den sökande inställer sig personligen ▌. Information om dessa förfaranden bör dessutom finnas tillgänglig online och vara kostnadsfri.

(9)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724(6), genom vilken det inrättas en gemensam digital ingång, föreskrivs allmänna regler för tillhandahållande av information online, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster som är relevanta för den inre marknadens funktion. I detta direktiv fastställs särskilda regler som den förordningen inte innehåller när det gäller bildande av bolag med begränsat ansvar, registrering av filialer samt bolags och filialers ingivande av handlingar och information (nedan kallade onlineförfaranden). Medlemsstaterna bör särskilt tillhandahålla specifik information om onlineförfaranden som fastställs i detta direktiv och modeller av stiftelseurkunder (mallar) på de webbplatser som är tillgängliga via den gemensamma digitala ingången ▌.

(10)  Om bildande av bolag och registrering av filialer samt ingivande av handlingar och information kan ske helt och hållet online blir det möjligt för företagen att använda digitala verktyg i sina kontakter med medlemsstaternas behöriga myndigheter. För att öka förtroendet bör medlemsstaterna säkerställa att säker elektronisk identifiering och användning av betrodda tjänster finns att tillgå för både nationella och gränsöverskridande användare i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014(7). För att möjliggöra gränsöverskridande elektronisk identifiering bör medlemsstaterna också införa elektroniska identifieringssystem som tillhandahåller godkända medel för elektronisk identifiering. Sådana nationella system skulle sedan användas som grundval för erkännande av medel för elektronisk identifiering som utfärdas i en annan medlemsstat. För att säkerställa en hög nivå av förtroende i gränsöverskridande situationer, bör endast medel för elektronisk identifiering som uppfyller kraven i artikel 6 i förordning (EU) nr 910/2014 erkännas. ▌Detta direktiv bör under alla omständigheter endast innebära en skyldighet för medlemsstaterna att möjliggöra bildande av bolag, registrering av filialer och ingivande av handlingar och information online för sökande som är unionsmedborgare genom erkännande av de medel för elektronisk identifiering som de använder. Medlemsstaterna bör besluta om det sätt på vilket de informerar allmänheten om de identifieringsmetoder som de erkänner, inklusive dem som omfattas av förordning (EU) nr 910/2014.

(11)  Medlemsstaterna bör förbli fria att besluta vilken eller vilka personer som enligt nationell rätt ska anses som sökande med avseende på onlineförfaranden, under förutsättning att detta inte innebär en begränsning i förhållande till detta direktivs tillämpningsområde och mål.

(12)  För att underlätta onlineförfaranden för företag, bör medlemsstaternas register säkerställa att de regler om avgifter som gäller för de onlineförfaranden som fastställs i detta direktiv är transparenta och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Kravet på transparens beträffande regler om avgifter bör emellertid inte inskränka avtalsfriheten, i förekommande fall, mellan sökande och personer som assisterar dessa i någon del av förfarandet, inklusive friheten att förhandla om ett lämpligt pris för sådana tjänster.

(13)  De avgifter som register tar ut för onlineförfaranden bör beräknas på grundval av kostnaderna för tjänsterna i fråga. Sådana avgifter kan även täcka bland annat kostnaderna för mindre tjänster som utförs avgiftsfritt. Vid beräkningen av beloppen bör medlemsstaterna ha rätt att ta hänsyn till alla kostnader som genomförandet av onlineförfarandena är förenat med, inklusive den andel fasta kostnader som kan hänföras till detta. Vidare bör medlemsstaterna kunna införa avgifter till schablonbelopp och fastställa beloppet för sådana avgifter för en obegränsad period, förutsatt att de regelbundet kontrollerar att sådana avgifter fortsatt inte överstiger genomsnittskostnaden för tjänsterna i fråga. Eventuella avgifter för onlineförfaranden som tas ut av registret i medlemsstaterna bör inte överstiga vad som krävs för att täcka kostnaderna för att tillhandahålla sådana tjänster. Om slutförandet av förfarandet kräver betalning, bör det vara möjligt att göra betalningen genom allmänt tillgängliga gränsöverskridande betaltjänster, såsom kreditkort och banköverföringar.

(14)  Medlemsstaterna bör bistå de personer som avser att bilda ett bolag eller registrera en filial genom att tillhandahålla viss information genom den gemensamma digitala ingången och, när det är tillämpligt, på e-juridikportalen, på ett koncist och användarvänligt sätt, om de förfaranden och krav som gäller bildande av bolag med begränsat ansvar, registrering av filialer, och ingivande av handlingar och information, regler som gäller diskvalificering av styrelseledamöter och en beskrivning av befogenheterna och skyldigheterna för företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan.

(15)  Det bör vara möjligt att bilda bolag ▌helt online. Medlemsstaterna bör dock kunna begränsa bildande online till att omfatta enbart vissa typer av bolag med begränsat ansvar, såsom specificeras i detta direktiv, på grund av komplexiteten vid bildandet av andra typer av företag i nationell rätt. ▌Medlemsstaterna bör under alla omständigheter fastställa utförliga regler för bildande online. Det bör vara möjligt att bilda bolag online genom att lämna in handlingar eller information i elektronisk form, utan att det påverkar medlemsstaternas materiella och förfarandemässiga krav, inklusive dem som gäller de rättsliga förfarandena för att upprätta stiftelseurkunder samt i fråga om äkthet, riktighet, tillförlitlighet, trovärdighet och lämplig rättslig form för handlingar eller information som ges in. Dessa materiella och förfarandemässiga krav bör dock inte omöjliggöra onlineförfaranden, särskilt bildande av ett bolag online och registrering av en filial online. När det inte är tekniskt möjligt att erhålla elektroniska kopior av handlingar som tillfredsställer medlemsstaternas krav, kan handlingar i pappersformat i undantagsfall krävas.

(16)   Där alla formaliteter som krävs för bildande av ett bolag online har följts, inklusive kravet på att alla handlingar och all information har tillhandahållits korrekt av företaget, bör bildande online vid myndigheter eller hos personer eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfarandena ske snabbt. I de fall där det råder tvivel om huruvida nödvändiga formaliteter har uppfyllts, inklusive i fråga om den sökandes identitet, företagsnamnets laglighet, diskvalificeringen av en styrelseledamot eller huruvida övrig information eller övriga handlingar är förenliga med de rättsliga krav som gäller, eller i fall av misstanke om bedrägeri eller missbruk, kan dock bildandet online ta längre tid och tidsfristen för myndigheterna bör då inte inledas förrän sådana formaliteter har uppfyllts. Där det inte är möjligt att slutföra förfarandet inom tidsfristen, bör medlemsstaterna i alla händelser säkerställa att den sökande informeras om skälen till eventuella dröjsmål.

(17)  För att säkerställa att bildandet av ett bolag online eller registreringen av en filial online sker inom rimliga tidsramar bör medlemsstaterna inte ställa som villkor för det bildandet eller den registreringen att ▌ eventuella licenser eller tillstånd måste ha erhållits innan bildandet eller registreringen kan slutföras, såvida inte nationell rätt föreskriver detta för att säkerställa tillfredsställande tillsyn över vissa verksamheter. Efter bildandet eller registreringen bör nationell rätt gälla med avseende på situationer i vilka bolag eller filialer inte får utföra en viss verksamhet utan att först erhålla en licens eller ett tillstånd.

(18)  För att underlätta för företag, och i synnerhet för mikroföretag samt små och medelstora företag, att starta sin verksamhet bör det vara möjligt att bilda ett privat aktiebolag med hjälp av mallar som bör finnas tillgängliga online. Medlemsstaterna bör se till att sådana mallar kan användas för bildande online, och bör vara fria att fastställa vad deras rättsliga värde är. Sådana mallar skulle kunna innehålla i förväg fastställda alternativ i enlighet med nationell rätt. De sökande bör ha möjlighet att välja mellan att använda mallar eller att bilda ett bolag med en specialanpassad stiftelseurkund, och medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillhandahålla mallar även för andra bolagsformer.

(19)  För att respektera medlemsstaternas nationella rättsliga traditioner på bolagsrättens område är det viktigt att tillåta flexibilitet vad gäller det sätt på vilket de tillhandahåller ett system för bildande av bolag, registrering av filialer och ingivande av handlingar och information som sker helt och hållet online, även när det gäller notariers eller juristers roll i någon del av sådana onlineförfaranden. Frågor rörande onlineförfaranden som inte regleras i detta direktiv bör fortsätta att regleras genom nationell rätt.

(20)  I syfte att bekämpa bedrägeri och företagskapning och för att säkerställa tillförlitlighet och trovärdighet vad gäller de handlingar och den information som finns i de nationella registren, bör bestämmelser rörande onlineförfaranden som föreskrivs i detta direktiv även omfatta kontroller av identitet och rättskapacitet avseende personer som önskar bilda ett bolag eller registrera en filial eller ge in handlingar och information. Dessa kontroller kan utgöra en del av den laglighetskontroll som krävs av vissa medlemsstater. De medel och metoder som ska användas för att utföra dessa kontroller bör medlemsstaterna själva utarbeta och anta. ▌Medlemsstaterna bör i detta avseende ha möjlighet att begära att notarier eller jurister deltar i någon del av onlineförfarandena. ▌Detta deltagande bör dock inte förhindra att hela förfarandet genomförs uteslutande online.

(21)  Där det är berättigat utifrån skäl som rör allmänintresset, för att förhindra missbruk eller ändring av identitet, eller för att säkerställa efterlevnad av reglerna om rättskapacitet och sökandes rätt att företräda ett företag, bör medlemsstaterna ▌kunna vidta åtgärder i enlighet med nationell rätt ▌som skulle kunna kräva att den sökande ▌inställer sig personligen vid någon myndighet eller hos någon person eller något organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfaranden i den medlemsstat där företaget ska bildas eller en filial registreras. Sådan personlig inställelse bör dock inte krävas systematiskt utan endast från fall till fall, där det finns skäl att misstänka identitetsförfalskning, eller bristande efterlevnad av reglerna om rättskapacitet och sökandes rätt att företräda ett företag. Sådan ▌misstanke ▌bör baseras på ▌information som finns tillgänglig för myndigheter eller personer eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att genomföra den typen av kontroller. Om personlig inställelse krävs bör medlemsstaterna säkerställa att alla andra steg i förfarandet kan slutföras online. Begreppet rättskapacitet bör förstås så att det inkluderar rättslig handlingsförmåga.

(22)  Medlemsstaterna bör även kunna ge sina behöriga myndigheter, personer eller organ möjlighet att kontrollera, genom kompletterande elektroniska kontroller av identitet, rättskapacitet och lagenlighet, huruvida alla villkor som krävs för bildandet av företag är uppfyllda. Sådana kontroller kan bland annat inkludera videokonferenser eller andra onlinemetoder som ger en audiovisuell förbindelse i realtid.

(23)  För att säkerställa att alla de personer som interagerar med bolag skyddas bör medlemsstaterna ha möjlighet att förebygga bedrägligt eller annat otillbörligt beteende genom att vägra att en person utnämns till styrelseledamot i ett bolag, inte endast med beaktande av denna persons tidigare beteende på deras eget territorium utan även, om detta föreskrivs enligt nationell rätt, information som tillhandahålls av andra medlemsstater. Medlemsstaterna bör därför kunna begära information från andra medlemsstater. Svaret kan bestå antingen av information om en diskvalificering som är i kraft eller av annan information som är relevant för diskvalificering i den medlemsstat som tog emot ansökan. Sådana begäranden om information ▌bör möjliggöras genom systemet för sammankoppling av register ▌. I detta avseende bör medlemsstaterna kunna välja hur de bäst samlar in denna information, till exempel genom att samla in den relevanta informationen från register eller andra platser där den lagras i enlighet med deras nationella rätt eller genom att skapa särskilda register eller särskilda delar av företagsregister. Där ytterligare information, såsom perioden och skälen för diskvalificering, behövs bör medlemsstaterna kunna tillhandahålla denna genom alla tillgängliga system för informationsutbyte, i enlighet med nationell lagstiftning. Detta direktiv bör emellertid inte skapa någon skyldighet att begära sådan information i varje enskilt fall. Möjligheten att beakta information om diskvalificering i en annan medlemsstat bör vidare inte innebära en skyldighet för medlemsstaterna att erkänna diskvalificeringar som är gällande i andra medlemsstater.

(24)  För att säkerställa att alla personer som interagerar med bolag eller filialer skyddas och att bedrägligt eller annat otillbörligt beteende förhindras, är det viktigt att behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan verifiera huruvida den person som utses till styrelseledamot inte är föremål för ett förbud mot att agera som styrelseledamot. I detta syfte bör behöriga myndigheter även veta huruvida personen i fråga registrerats i något av de register som är relevanta för diskvalificeringen av styrelseledamöter i andra medlemsstater genom systemet för sammankoppling av företagsregister. Registren, myndigheterna eller personerna eller organen som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfaranden bör inte lagra sådana personuppgifter längre än vad som behövs för att bedöma behörigheten för den person som ska utses till styrelseledamot. Sådana enheter kan emellertid behöva lagra sådan information under en längre tidsperiod med anledning av en eventuell prövning av ett negativt beslut. I alla händelser bör lagringsperioden inte överstiga den period som fastställts i nationella regler om lagring av personuppgifter som gäller bildandet av ett bolag eller registreringen av en filial eller ingivande av handlingar eller information i samband med detta.

(25)  De skyldigheter som följer av detta direktiv med avseende på bildande av bolag och registrering av filialer bör inte påverka några andra formaliteter som inte har någon koppling till bolagsrätten och som ett företag måste uppfylla för att inleda verksamhet i enlighet med unionsrätten eller nationell rätt.

(26)  I likhet med bildande av bolag online och registrering av filialer online bör det, i syfte att minska kostnader och administrativ börda för företagen, vara möjligt att under hela bolagets livscykel ge in handlingar och information till de nationella registren uteslutande online. Samtidigt bör medlemsstaterna kunna tillåta ingivande av handlingar och information på annat sätt, inklusive i pappersform. Företagsinformation bör lämnas ut när informationen väl har gjorts offentligt tillgänglig i de nationella registren, eftersom dessa nu är sammankopplade och utgör en omfattande referenspunkt för användare. För att undvika störningar i de befintliga systemen för offentliggörande bör medlemsstaterna ha möjlighet att helt eller delvis publicera företagsinformation i en nationell officiell tidning, samtidigt som de säkerställer att informationen skickas elektroniskt via registret till den officiella tidningen. Detta direktiv bör inte påverka nationella regler som gäller registrets rättsliga värde och rollen för den nationella officiella tidningen.

(27)  För att göra det lättare att söka i den information som lagras av nationella register och att utbyta den med andra system bör medlemsstaterna ▌säkerställa att, efter det att den relevanta införlivandeperioden har löpt ut, alla handlingar och all information som tillhandahålls någon myndighet eller person eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfarandena, som ett led i de onlineförfaranden som föreskrivs i detta direktiv, lagras av registren i maskinläsbart och sökbart format eller som strukturerade data. Detta innebär att filformatet bör vara strukturerat på sådant sätt att programvara lätt kan identifiera, känna igen och hämta specifika uppgifter och deras interna struktur. Kravet på att säkerställa att formatet för handlingar och information är sökbart bör inte omfatta skannade underskrifter eller andra uppgifter som inte är lämpade för maskinläsning. Eftersom detta kan kräva ändringar av medlemsstaternas befintliga informationssystem bör perioden för införlivande av det kravet vara längre.

(28)  För att minska bolagens kostnader och administrativa bördor samt förfarandenas längd bör medlemsstaterna tillämpa engångsprincipen inom bolagsrätten, som är etablerad inom unionen, såsom bland annat visas av förordning (EU) 2018/1724, Europeiska kommissionens handlingsplan för e-förvaltning eller Tallinnförklaringen om e-förvaltning. Tillämpningen av engångsprincipen medför att företag inte uppmanas lämna in samma information till myndigheter mer än en gång. Företag bör till exempel inte tvingas att lämna in samma information både till nationella register och till den officiella tidningen. Istället bör registret lämna den information som lämnats in direkt till den nationella officiella tidningen. När ett bolag har bildats i en medlemsstat och vill registrera en filial i en annan medlemsstat bör bolaget ha möjlighet att använda de handlingar eller den information som redan tidigare lämnats in till ett register. När ett bolag har bildats i en medlemsstat men har en filial i en annan medlemsstat bör det vidare ha möjlighet att lämna anmälan av vissa ändringar av företagsinformationen enbart till det register där bolaget är registrerat, utan att behöva lämna in samma information till det register där filialen är registrerad. Information som exempelvis ändrat företagsnamn eller ändring av bolagets registrerade säte bör utbytas elektroniskt mellan det register där bolaget är registrerat och det register där filialen är registrerad med användning av systemet för sammankoppling av register.

(29)  För att säkerställa att det finns tillgång till konsekvent och aktuell information om företag i unionen och ytterligare öka öppenheten bör det vara möjligt att använda sammankopplingen av registren för att utbyta information om alla typer av företag som är registrerade i medlemsstaternas register i enlighet med nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna välja att även göra elektroniska kopior av handlingar och information från dessa andra typer av företag tillgängliga genom nämnda system för sammankoppling av register.

(30)  Av öppenhetsskäl och för att skydda arbetstagares, borgenärers och minoritetsaktieägares intressen samt för att främja förtroendet för affärstransaktioner, inbegripet sådana av gränsöverskridande slag på den inre marknaden, är det viktigt att investerare, intressenter, affärspartner och myndigheter lätt kan få tillgång till företagsinformation. För att förbättra tillgången till sådan information är det viktigt att mer information blir tillgänglig kostnadsfritt i alla medlemsstater. Sådan information bör omfatta bolagets ▌ställning och information om dess filialer i andra medlemsstater, samt information rörande de personer som, antingen som ett organ eller som medlemmar av ett sådant organ, har rätt att företräda bolaget. Priset för att erhålla en fullständig eller partiell kopia av sådana handlingar och sådan information som lämnas av ett bolag i pappersform eller elektroniskt bör inte överstiga den administrativa kostnaden för detta, inbegripet kostnaderna för utveckling och underhåll av register, under förutsättning att priset inte är oproportionerligt med avseende på den information som söks.

(31)  Medlemsstaterna har för närvarande möjlighet att inrätta valfria ingångar till systemet för sammankoppling av register. Kommissionen kan emellertid inte koppla andra intressenter till systemet för sammankoppling av register. För att andra intressenter ska kunna dra nytta av registersammankopplingen och säkerställa att deras system innehåller korrekt, aktuell och tillförlitlig information om företag, bör kommissionen ges möjlighet att inrätta ytterligare ingångar. Sådana ingångar bör referera till system som tagits fram och drivs av kommissionen eller andra unionsinstitutioner, unionsorgan eller unionsbyråer för att de ska kunna utöva sina administrativa funktioner eller för att följa bestämmelser i unionsrätten.

(32)  För att underlätta för bolag som är etablerade på den inre marknaden att expandera sin affärsverksamhet över gränserna bör de ha möjlighet att öppna och registrera en filial i en annan medlemsstat online. Därför bör medlemsstaterna möjliggöra onlineregistrering av filialer och ingivande online av handlingar och information på ett liknande sätt som för bolag, och därigenom bidra till att minska kostnaderna, de administrativa bördorna och tidsåtgången för formaliteter i samband med gränsöverskridande expansion.

(33)  När de registrerar en filial till ett bolag som är registrerat i en annan medlemsstat bör medlemsstater också ha möjlighet att verifiera viss information om bolaget genom registersammankopplingen. När en filial stängs i en medlemsstat bör registret i den medlemsstaten sålunda också informera den medlemsstat där bolaget är registrerat om en sådan stängning, genom systemet för sammankoppling av register och båda registren bör registrera denna information.

(34)  För att säkerställa enhetlighet mellan unionsrätten och nationell rätt är det nödvändigt att stryka bestämmelsen om kontaktkommittén som har upphört att existera, samt att uppdatera de bolagsformer som anges i bilagorna I och II till direktiv (EU) 2017/1132.

(35)  I syfte att skapa utrymme för framtida ändringar i medlemsstaternas lagar eller unionslagstiftningen med avseende på bolagsformer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att uppdatera förteckningen över bolagsformer i bilagorna I, II och IIA till direktiv (EU) 2017/1132. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(36)  Bestämmelserna i detta direktiv, inbegripet skyldigheten att registrera företag, inverkar inte på nationell rätt som rör medlemsstaternas skatteåtgärder eller deras territoriella eller administrativa enheter.

(37)  Medlemsstaternas befogenhet att vägra ansökningar om bildande av bolag och registrering av filialer i fall av bedrägeri eller missbruk, samt medlemsstaternas utrednings- och brottsbekämpningsåtgärder, inklusive från polisens eller andra behöriga myndigheters sida, bör inte påverkas av detta direktiv. Andra skyldigheter enligt unionsrätten och nationell rätt, inklusive sådana som härrör från regler beträffande bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och regler om verkligt huvudmannaskap, bör inte heller påverkas. Detta direktiv påverkar inte bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849(9) angående risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt skyldigheterna att genomföra lämpliga riskbaserade åtgärder för kundkännedom och identifiera och registrera de verkliga huvudmännen för alla nyskapade enheter i de medlemsstater där ett företag bildats.

(38)  Detta direktiv bör tillämpas i överensstämmelse med unionens dataskyddslagstiftning och integritetsskyddet och skyddet av personuppgifter som fastslås i artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. All behandling av fysiska personers personuppgifter enligt detta direktiv måste ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(10).

(39)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(11) och avgav ett yttrande den 26 juli 2018.

(40)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att tillhandahålla fler digitala lösningar för företag på den inre marknaden, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(41)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(12), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren att det är berättigat att sådana dokument översänds.

(42)  Med tanke på de komplexa förändringar som måste göras i nationella system för att efterleva bestämmelserna i detta direktiv, och de betydande skillnader som för närvarande finns mellan medlemsstater med avseende på användningen av digitala verktyg och förfaranden på bolagsrättens område, är det lämpligt att föreskriva att medlemsstater som får särskilda svårigheter med införlivandet av vissa bestämmelser i detta direktiv kan meddela kommissionen sitt behov av att få en förlängning av den relevanta genomförandeperioden på upp till ett år. Medlemsstaterna bör ange sina objektiva skäl till att ansöka om en sådan förlängning.

(43)  Kommissionen bör göra en utvärdering av detta direktiv. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och europeiskt mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder. Medlemsstaterna bör bidra till genomförandet av denna utvärdering genom att ge kommissionen de uppgifter som finns tillgängliga för dem om hur bildande av bolag online fungerar i praktiken, till exempel uppgifter om antalet fall av bildande online, antalet fall där mallar använts eller där personlig inställelse krävts och den genomsnittliga längden och kostnaderna för bildande online.

(44)  Information bör samlas in för att man ska kunna bedöma resultatet av detta direktiv mot dess eftersträvade mål och för att göra en utvärdering i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(45)  Direktiv (EU) 2017/1132 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv (EU) 2017/1132

Direktiv (EU) 2017/1132 ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 1 ska följande strecksats införas efter andra strecksatsen:"

”– regler om bildandet av bolag online, om registrering av filialer online och om bolags och filialers ingivande av handlingar och information online,”

"

(2)  I avdelning I ska rubriken till kapitel III ersättas med följande:"

Onlineförfaranden (bildande, registrering och ingivande), offentlighet och register”

"

(3)  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

”Artikel 13

Tillämpningsområde

De samordningsåtgärder som föreskrivs i detta avsnitt och i avsnitt 1A ska tillämpas på de bestämmelser i medlemsstaternas lagar eller andra författningar om bolagsformer som förtecknas i bilaga II och, i de fall där så anges, på de bolagsformer som förtecknas i bilagorna I och IIA.”

"

(4)  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 13a

Definitioner

I detta kapitel avses med

   1. medel för elektronisk identifiering: ett medel för elektronisk identifiering enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 ▌*,
   2. system för elektronisk identifiering: ett system för elektronisk identifiering enligt definitionen i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014,
   3. i elektronisk form: elektronisk utrustning som används för behandling, inbegripet digital signalkomprimering, och lagring av uppgifter, och genom vilken informationen sänds vid utgångspunkten och tas emot vid slutpunkten och där denna information i sin helhet sänds, befordras och tas emot i enlighet med medlemsstaternas bestämmelser,
   4. bildande: hela förfarandet att etablera ett bolag i enlighet med nationell rätt, inklusive upprättande av företagets stiftelseurkund och alla nödvändiga steg för införande av bolaget i registret,
   5. registrering av en filial: en process som leder fram till offentliggörande av handlingar och information rörande en nyöppnad filial i en medlemsstat,
   6. mall: förlaga till stiftelseurkunden för ett bolag, vilken upprättas av medlemsstaterna i enlighet med nationell rätt och används för bildande av ett bolag online i enlighet med artikel 13g.

Artikel 13b

Erkännande av medel för elektronisk identifiering i samband med onlineförfaranden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att följande medel för elektronisk identifiering kan användas av sökande som är unionsmedborgare i de onlineförfaranden som avses i detta kapitel:

   (a) Ett medel för elektronisk identifiering som utfärdats inom ramen för ett system för elektronisk identifiering som godkänts av deras egen medlemsstat.
   (b) Ett medel för elektronisk identifiering som utfärdats i en annan medlemsstat och som erkänts för gränsöverskridande autentisering i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) nr 910/2014.

2.  Medlemsstaterna får vägra att erkänna medel för elektronisk identifiering där tillitsnivåerna för dessa medel för elektronisk identifiering inte uppfyller de villkor som anges i artikel 6.1 i förordning (EU) nr 910/2014.

3.  Allmänheten ska informeras om alla identifieringsmedel som erkänns av medlemsstater.

4.  Om det är berättigat utifrån skäl som rör allmänintresset, för att förhindra missbruk eller ändring av identitet, får medlemsstaterna i syfte att kontrollera en sökandes identitet vidta åtgärder som skulle kunna kräva att sökanden inställer sig personligen vid en myndighet eller hos en person eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av de onlineförfaranden som avses i detta kapitel, inklusive upprättandet av ett bolags stiftelseurkund. Medlemsstaterna ska se till att sökandens personliga inställelse endast krävs från fall till fall där det finns skäl att misstänka identitetsförfalskning, och att alla andra steg i förfarandet kan slutföras online.

Artikel 13c

Allmänna bestämmelser för onlineförfaranden

1.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som i enlighet med medlemsstaternas rättssystem och rättsliga traditioner utser myndigheter, personer eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera alla aspekter av bildande av bolag online, registrering av filialer online och ingivande av handlingar och information online.

2.  Detta direktiv ska inte heller påverka de förfaranden och krav som fastställs i nationell rätt, inklusive dem som rör rättsliga förfaranden för upprättande av stiftelseurkunder, förutsatt att bildande av bolag online, som avses i artikel 13g, och registrering av en filial online, som avses i artikel 28a, samt ingivande online av handlingar och information, som avses i artiklarna 13j och 28b, är möjligt.

3.  Kraven i tillämplig nationell rätt beträffande äkthet, korrekthet, tillförlitlighet, trovärdighet och lämplig rättslig form för handlingar eller information som ges in ska förbli opåverkade av detta direktiv, förutsatt att bildande online, som avses i artikel 13g, och registrering av en filial online, som avses i artikel 28a, samt ingivande online, som avses i artiklarna 13j och 28b, är möjligt.

Artikel 13d

Avgifter för onlineförfaranden

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de regler om avgifter som gäller för de förfaranden som avses i detta kapitel är transparenta och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

2.  Inga avgifter för onlineförfaranden som tas ut av registren, och som avses i artikel 16 ▌får överskrida vad som krävs för att täcka kostnaderna för att tillhandahålla sådana tjänster.

Artikel 13e

Betalningar

När fullgörandet av ett förfarande som föreskrivs i detta kapitel kräver betalning ska medlemsstaterna säkerställa att betalningen kan göras med hjälp av en allmänt tillgänglig onlinebetaltjänst som kan användas för gränsöverskridande betalningar, som gör det möjligt att identifiera den person som utför betalningen och som tillhandahålls av ett finansiellt institut eller en betaltjänstleverantör som är etablerad i en medlemsstat.

Artikel 13f

Informationskrav

Medlemsstaterna ska säkerställa att koncis och användarvänlig information, som tillhandahålls avgiftsfritt och åtminstone på ett språk som i huvudsak förstås av största möjliga antal gränsöverskridande användare, görs tillgänglig på registreringsportaler eller webbplatser som är tillgängliga via den gemensamma digitala ingången för att bistå vid bildandet av bolag och registreringen av filialer. Denna information ska omfatta åtminstone följande:

   (a) Regler om bildande av bolag, inklusive onlineförfaranden som avses i artiklarna 13g och 13j, och krav avseende användningen av mallar och andra handlingar för bildande, identifiering av personer, språkanvändning och tillämpliga avgifter.
   (b) Regler om registrering av filialer, inklusive onlineförfaranden som avses i artiklarna 28a och 28b och krav avseende ▌registreringshandlingar, identifiering av personer och språkanvändning.
   (c) En beskrivning av de regler som gäller för att bli medlem av förvaltningsorganet, ledningsorganet eller tillsynsorganet för ett bolag, inklusive reglerna beträffande diskvalificering av styrelseledamöter och beträffande myndigheter eller organ med ansvar för att bevara information om diskvalificerade styrelseledamöter.

   (d) En beskrivning av de befogenheter och det ansvar som ett bolags förvaltningsorgan, ledningsorgan och tillsynsorgan har, ▌inklusive rätten att ▌företräda ett bolag i kontakter med tredjeparter.

________________________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).”;

"

(5)  I avdelning I kapitel III ska följande avsnitt införas:"

”Avsnitt 1A

Bildande online, ingivande online och offentlighet

Artikel 13g

Bildande av bolag online

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att bildandet av bolag online kan göras helt online utan att sökande ▌behöver inställa sig personligen vid en ▌myndighet eller hos någon ▌person eller något ▌ organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av bildandet av bolag online, inklusive upprättandet av ett bolags stiftelseurkund, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 13b.4 och punkt 8 i den här artikeln.

Medlemsstaterna får dock besluta att inte tillåta ▌förfaranden för bildande online för andra bolagsformer än dem som förtecknas i bilaga IIA.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för bildande av bolag online, inklusive regler om användningen av mallar, som avses i artikel 13h och om vilka handlingar och vilken information som krävs för bildandet av ett bolag. Inom ramen för dessa regler ska medlemsstaterna säkerställa att sådant bildande online kan göras genom att handlingar eller information ges in i elektronisk form, inbegripet elektroniska kopior av de handlingar och information som avses i artikel 16a.4.

3.  I de regler som avses i punkt 2 ska minst följande föreskrivas:

   (a) Förfaranden för att säkerställa att de sökande har nödvändig rättskapacitet och att de har rätt att företräda bolaget.
   (b) Medel att kontrollera identiteten på de sökande i enlighet med artikel 13b.
   (c) De krav som ställs på att de sökande använder betrodda tjänster enligt förordning (EU) nr 910/2014.
   (d) Förfaranden för att kontrollera lagenligheten vad gäller föremålet för bolagets verksamhet, i den mån sådana kontroller föreskrivs i nationell rätt.
   (e) Förfaranden för att kontrollera företagsnamnets lagenlighet, i den mån sådana kontroller föreskrivs i nationell rätt.
   (f) Förfaranden för att kontrollera utnämningen av styrelseledamöter.

4.  I de regler som avses i punkt 2 får även, särskilt, följande föreskrivas:

   (a) Förfaranden för att säkerställa bolagsstiftelseurkundens lagenlighet, inbegripet kontroll av att mallarna använts korrekt.
   (b) Konsekvenserna av en diskvalificering av en styrelseledamot utfärdad av behörig myndighet i någon medlemsstat.
   (c) ▌Rollen för en notarie eller annan person eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av bildandet av ett bolag online.
   (d) Uteslutande av bildande online i fall där aktiekapitalet i bolaget betalas som apportegendom.

5.  Medlemsstaterna får inte ställa som villkor för bildande av ett bolag online att detta ska ha erhållit en licens eller ett tillstånd innan det registreras, utom när ett sådant villkor är nödvändigt för en tillfredsställande tillsyn av vissa verksamheter enligt nationell rätt.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att när betalning av aktiekapital ingår som ett krav i förfarandet för att bilda ett bolag, sådan betalning kan göras online, i enlighet med artikel 13e, till ett bankkonto i en bank som är verksam i unionen. Medlemsstaterna ska även säkerställa att bevis för att betalningen har gjorts kan lämnas online.

7.  Medlemsstaterna ska ▌säkerställa att bildandet online avslutas inom fem arbetsdagar i de fall där företaget bildas uteslutande av fysiska personer som använder de mallar som avses i artikel 13h, eller inom tio arbetsdagar i annat fall, från det senare av följande:

   (a) Datumet då alla formaliteter som krävs för bildandet online är fullgjorda, inklusive mottagandet av alla handlingar och all information som är förenliga med nationell rätt, av en ▌myndighet eller ▌av en person eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av bildandet av ett bolag.
   (b) Datumet för betalningen av en registreringsavgift, kontantbetalningen för aktiekapital eller betalningen för aktiekapital genom apportegendom, i enlighet med nationell rätt.

När det inte är möjligt att slutföra förfarandet inom de tidsfrister som avses i detta stycke, ska medlemsstaterna ▌säkerställa att sökanden ▌underrättas om orsakerna till förseningen ▌.

8.  När det är berättigat utifrån skäl som rör allmänintresset, för att säkerställa efterlevnad av reglerna om rättskapacitet och om sökandes rätt att företräda ett bolag, får en myndighet eller en person eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av bildandet av ett bolag online, inklusive upprättandet av stiftelseurkunden, begära att den sökande inställer sig personligen. Medlemsstaterna ska säkerställa att en sökandes personliga inställelse i sådana fall får krävas endast från fall till fall där det finns skäl att misstänka bristande efterlevnad av de regler som avses i punkt 3 a. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla andra steg i förfarandet fortfarande kan slutföras online.

Artikel 13h

Mallar för bildande av bolag online

1.  Medlemsstaterna ska, för de bolagstyper som förtecknas i bilaga IIA, göra mallar tillgängliga på registreringsportaler eller webbplatser som är tillgängliga via den gemensamma digitala ingången. Medlemsstaterna får även göra mallarna tillgängliga online för bildandet av andra bolagstyper▌.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de mallar som avses punkt 1 kan användas av sökande som ett led i det förfarande för bildande av bolag online som avses i artikel 13g. När dessa mallar används av de sökande i överensstämmelse med de regler som avses i artikel 13g.4 a ska kravet att ha fått stiftelseurkunden och bolagsordningen utfärdade i form av officiellt bestyrkta handlingar när en förebyggande kontroll av en förvaltningsmyndighet eller en domstol inte föreskrivs, enligt artikel 10, anses vara uppfyllt.

Detta direktiv påverkar inte krav enligt nationell rätt på att stiftelseurkunder ska upprättas i form av officiellt bestyrkta handlingar, under förutsättning att bildandet online enligt artikel 13g är möjligt.

3.  Medlemsstaterna ska göra mallarna tillgängliga på minst ett officiellt unionsspråk som i huvudsak förstås av största möjliga antal gränsöverskridande användare. Tillgången till mallar på andra språk än det eller de officiella språken i den berörda medlemsstaten ska endast finnas i informationssyfte, om inte den medlemsstaten beslutar att det är också möjligt att bilda ett bolag med mallar på ett sådant annat språk.

4.  Mallarnas innehåll ska regleras av nationell rätt.

Artikel 13i

Diskvalificerade styrelseledamöter

1.  ▌Medlemsstaterna ska säkerställa att de har regler om diskvalificering av styrelseledamöter. Dessa regler ska bland annat föreskriva möjligheten att ta hänsyn till en diskvalificering som är i kraft, eller information som är relevant för diskvalificering, i en annan medlemsstat. Vid tillämpning av denna artikel ska styrelseledamöter minst omfatta ▌de personer som avses i artikel 14 d i.

2.  Medlemsstaterna får kräva att personer som ansöker om att bli styrelseledamöter avger en försäkran om huruvida de är medvetna om eventuella omständigheter som skulle kunna leda till diskvalificering i den medlemsstaten.

En medlemsstat får vägra att en person utnämns till styrelseledamot i ett bolag om denna person för närvarande är diskvalificerad från att inneha ett styrelseuppdrag i en annan medlemsstat.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de kan besvara en annan medlemsstats begäran om information, som är relevant för diskvalificering av styrelseledamöter enligt lagstiftningen i den medlemsstat som besvarar begäran.

4.   För att besvara en begäran som avses i punkt 3 i denna artikel ska medlemsstaterna, genom det system som avses i artikel 22, åtminstone vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de utan dröjsmål kan lämna information om huruvida en viss person har diskvalificerats eller är upptagen i något av deras register som innehåller information som är relevant för diskvalificering av styrelseledamöter. Medlemsstaterna får också utbyta ytterligare information om t.ex. varaktigheten och grunderna för diskvalificieringen. Sådant utbyte ska regleras av nationell lagstiftning.

5.  Kommissionens ska fastställa de närmare villkoren och de tekniska detaljerna för utbytet av den information som avses i punkt 4 i denna artikel genom den genomförandeakt som avses i artikel 24.

6.  Punkterna 1–5 i denna artikel ska gälla i tillämpliga delar på fall där ett bolag ger in information beträffande utnämningen av en ny styrelseledamot i det register som avses i artikel 16.

7.  Personuppgifter för personer som avses i denna artikel ska behandlas i enlighet med förordning (EU) 2016/679 och nationell rätt, för att göra det möjligt för den myndighet eller den person eller det organ som bemyndigats enligt nationell rätt att bedöma nödvändig information rörande diskvalificeringen av en person som styrelseledamot, i syfte att förhindra bedrägerier eller annat otillbörligt beteende och säkerställa att alla personer som interagerar med bolag eller filialer skyddas.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de register som avses i artikel 16, myndigheter eller personer eller organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av onlineförfaranden inte lagrar personuppgifter som överförts vid tillämpningen av den här artikeln längre än vad som är nödvändigt, och i varje fall inte längre än alla personuppgifter som gäller bildandet av ett bolag, registreringen av en filial eller ingivande (ev. av handlingar eller information) från ett bolag eller en filial lagras.

Artikel 13j

▌Ingivande av bolagshandlingar och bolagsinformation online

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ▌ handlingar och information, som avses i artikel 14, inbegripet eventuella ändringar av dem, kan ges in online till registret inom den tidsfrist som föreskrivs i lagstiftningen i de medlemsstater där bolaget är registrerat. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådant ingivande kan ske helt online utan att en▌ sökande ▌behöver inställa sig personligen vid en ▌myndighet eller hos någon ▌person eller något ▌ organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera ingivande online, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 13b.4 och, i tillämpliga fall, artikel 13g.8.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att ursprung och integritet med avseende på handlingar som getts in online kan kontrolleras elektroniskt.

3.  Medlemsstaterna får kräva att vissa bolag eller att alla bolag ger in vissa handlingar och viss information eller alla handlingar och all information som avses i punkt 1 online.

4.  Artikel 13g.2–13g.5 ska gälla i tillämpliga delar på ingivande av handlingar och information online.

5.  Medlemsstaterna får fortsätta att tillåta andra former för ingivande än de som avses i punkt 1, inklusive på elektronisk väg eller i pappersform, för bolag, notarier eller andra personer eller organ, som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera sådana former för ingivande.”

"

(6)  Artikel 16 ska ersättas med följande:"

”Artikel 16

Offentliggörande i registret

1.  I varje medlemsstat ska en akt läggas upp för varje bolag i det centrala register, handels- eller företagsregister (registret) där bolaget är registrerat.

Medlemsstaterna ska säkerställa att företag har en europeisk unik identifieringskod (nedan kallad EUID), enligt punkt 8 i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/884(13), som gör det möjligt att entydigt identifiera dem inom ramen för kommunikation mellan register genom det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22 (systemet för sammankoppling av register). Denna unika identifieringskod ska åtminstone bestå av de delar som gör det möjligt att identifiera registermedlemsstaten, det nationella ursprungsregistret, företagets nummer i registret och, om lämpligt, specifikationer för att undvika identifieringsfel.

2.  Alla handlingar och all information som är offentliga enligt artikel 14 ska förvaras i akten enligt punkt 1 i denna artikel, eller föras in direkt i registret, och innehållet i uppgifterna i registret ska registreras i akten.

Alla handlingar och all information som avses i artikel 14 ska, oberoende av det sätt på vilket de getts in, förvaras i akten i registret eller föras in direkt i registret i elektronisk form. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla handlingar och all information som lämnas in i pappersform omvandlas till elektronisk form i registret så snart som möjligt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att handlingar och information som avses i artikel 14 och som har lämnats in i pappersform före den 31 december 2006 omvandlas till elektronisk form av registret efter mottagande av en ansökan om offentliggörande i elektronisk form.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att offentliggörandet av handlingar och information som avses i artikel 14 sker genom att de görs offentligt tillgängliga i registret. Medlemsstaterna får också kräva att vissa eller alla handlingar och viss eller all information offentliggörs i en nationell officiell tidning som utsetts för detta ändamål, eller på ett lika effektivt sätt. Detta ska åtminstone inbegripa användningen av ett system varigenom de dokument eller den information som offentliggörs är tillgänglig i kronologisk ordning via en central elektronisk plattform. I sådana fall ska registret säkerställa att handlingarna och informationen överförs elektroniskt från registret till den nationella tidningen eller till en central elektronisk plattform.

4.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra bristande överensstämmelse mellan det som framgår av registret och akten.

Medlemsstater som kräver att handlingar och information offentliggörs i en nationell tidning eller på en central elektronisk plattform ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra bristande överensstämmelse mellan det som offentliggörs i enlighet med punkt 3 och det som offentliggörs i tidningen eller på plattformen.

I fall av bristande överensstämmelse enligt denna artikel ska de handlingar och den information som finns i registret gälla.

5.  Bolaget får åberopa handlingar och information som avses i artikel 14 mot tredje man först sedan de har offentliggjorts enligt punkt 3 i denna artikel, om inte bolaget visar att tredje man kände till handlingen eller uppgiften.

När det gäller åtgärder som vidtas före den sextonde dagen efter offentliggörandet får handlingar och information dock inte åberopas mot en tredje man som visar att det var omöjligt för honom att känna till handlingen eller informationen.

Tredje man får alltid åberopa sådana handlingar och sådan information i fråga om vilka formaliteterna för offentliggörandet ännu inte har fullföljts, om inte handlingarna eller informationen saknar rättsverkan på grund av det ofullständiga offentliggörandet.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att alla handlingar och all information ▌som inges som en del av ▌bildandet av ett bolag, registreringen av en filial eller ingivandet från ett bolag eller en filial, lagras av registren i maskinläsbart och sökbart format eller som strukturerade data.”

"

(7)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 16a

Tillgång till offentliggjord information

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en fullständig eller partiell kopia av de handlingar eller den information som avses i artikel 14 kan erhållas från registret på begäran och att en sådan begäran kan ställas till registret antingen i pappersform eller elektroniskt.

Medlemsstaterna får dock besluta att vissa typer av handlingar och information som lämnats in i pappersform den 31 december 2006 eller före denna dag, eller delar av sådana handlingar eller sådan information, inte kan erhållas elektroniskt, när en viss angiven period har förflutit mellan dagen för ingivande och dagen för begäran. Denna period får inte vara mindre än tio år.

2.  Priset för att få en fullständig eller partiell kopia av sådana handlingar och sådan information som avses i artikel 14 i pappersform eller elektroniskt får inte överstiga den administrativa kostnaden, inbegripet kostnaderna för utveckling och underhåll av register.

3.  Elektroniska kopior och kopior i pappersform som tillhandahålls en beställare ska vara bestyrkta om inte beställaren avstår från det.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att elektroniska kopior och utdrag ur handlingar och information från registret har autentiserats genom betrodda tjänster enligt förordning (EU) nr 910/2014, i syfte att garantera att de elektroniska utdragen kommer från registret och att deras innehåll är en bestyrkt kopia av den handling som finns i registret eller att det överensstämmer med den information som förvaras i registret.”

"

(8)  Artikel 17.1 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdaterad information finns tillgänglig med en förklaring av de bestämmelser i nationell rätt som medför att tredje man, i enlighet med artikel 16.3, 16.4 och 16.5, kan förlita sig på den information och alla typer av handlingar som avses i artikel 14.”

"

(9)  Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

(a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Elektroniska kopior av handlingar och information som avses i artikel 14 ska också offentliggöras genom systemet för sammankoppling av register. Medlemsstaterna får även göra handlingar och information som avses i artikel 14 tillgängliga för andra bolagsformer än de som förtecknas i bilaga II.”

"

(b)  I punkt 3 ska led a ersättas med följande:"

”a) handlingar och information som avses i artikel 14, inbegripet för andra bolagstyper än de som förtecknas i bilaga II när sådana handlingar görs tillgängliga av medlemsstaterna,”

"

(10)  Artikel 19 ska ersättas med följande:"

”Artikel 19

Avgifter för handlingar och information

1.  De avgifter som tas ut för tillgången till handlingar och information som avses i artikel 14 genom systemet för sammankoppling av register får inte överskrida de administrativa kostnaderna för att få tillgång, inbegripet kostnaderna för utveckling och underhåll av register.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att minst följande information och handlingar är kostnadsfritt tillgängliga genom systemet för sammankoppling av register:

   (a) Bolagets namn och rättsliga form.
   (b) Bolagets registrerade säte och den medlemsstat där det är registrerat.
   (c) Bolagets registreringsnummer och EUID-kod.
   (d) Uppgifter om bolagets webbplats, om sådana uppgifter finns i det nationella registret.
   (e) Bolagets ▌status, dvs. huruvida det är nedlagt, har avförts från registret, är under avveckling, är upplöst, ekonomiskt verksamt eller inaktivt enligt definitionen i nationell rätt, när uppgift om detta förts in i de nationella registren.
   (f) Föremålet för bolagets verksamhet, när uppgift om detta förts in i det nationella registret.

   (g) Uppgifter om alla personer som, i egenskap av bolagsorgan eller som medlemmar i ett sådant organ, för närvarande är behöriga att företräda bolaget gentemot tredje man och i rättsliga förfaranden, och information om de personer som är behöriga att företräda bolaget kan göra detta på egen hand eller är skyldiga att agera gemensamt.
   (h) Information om filialer som startats av bolaget i en annan medlemsstat inklusive namn, registreringsnummer, EUID-kod och den medlemsstat där filialen är registrerad.

3.  Utbytet av all information genom systemet för sammankoppling av register ska vara kostnadsfritt för registren.

4.  Medlemsstaterna får besluta att den information som avses i leden d och f endast ska vara tillgänglig kostnadsfritt för myndigheter i andra medlemsstater.”

"

(11)  Artikel 20.3 ska utgå.

(12)  Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

(a)  I punkt 4 ska följande stycke läggas till:"

”Kommissionen får också inrätta valfria ingångar till systemet för sammankoppling av register. Sådana ingångar ska utgöras av system som tagits fram och drivs av kommissionen eller andra unionsinstitutioner, unionsorgan, eller unionsbyråer för att de ska kunna utöva sina administrativa funktioner eller efterleva bestämmelserna i unionsrätten. Kommissionen ska utan onödigt dröjsmål informera medlemsstaterna om inrättandet av sådana ingångar och om alla viktigare ändringar av ingångarnas funktion.”

"

(b)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. Tillgången till information från systemet för sammankoppling av register ska säkerställas genom portalen och genom valfria ingångar som inrättas av medlemsstaterna och kommissionen.”

"

(13)  Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

(a)  Led d ska ersättas med följande:"

”d) Den tekniska specifikation som definierar metoderna för informationsutbyte mellan det företagsregister och det filialregister som avses i artiklarna 20, 28a.4, 28a.6, 28c, 30a och 34.”

"

(b)  Led e ska ersättas med följande:"

”e) Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register enligt artiklarna 20, 28a, 28c, 30a, 34 och 130.”

"

(c)  Led n ska ersättas med följande:"

”n) Förfarandet och de tekniska kraven för sammankopplingen av de valfria ingångarna till plattformen enligt vad som avses i artikel 22.”

"

(d)  Följande led ska läggas till:"

”o) De närmare villkoren och de tekniska detaljerna för utbyte mellan register av den information som avses i artikel 13i.”

"

(e)  I slutet av artikeln ska följande stycke läggas till:"

”Kommissionen ska senast den ... [18 månader efter ikraftträdandet] anta genomförandeakterna enligt leden d, e, n och o.”

"

(14)  I avdelning I kapitel III ska rubriken till avsnitt 2 ersättas med följande:"

”Regler om registrering och offentlighet som gäller för filialer till bolag från andra medlemsstater”.

"

(15)  I avdelning I kapitel III avsnitt 2 ska följande artiklar införas:"

”Artikel 28a

Registrering av filialer online

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att registreringen i en medlemsstat av en filial, som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, kan göras helt online utan att de sökande ▌behöver inställa sig personligen vid en ▌myndighet eller hos någon annan person eller vid något annat organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av ansökan om registrering av filialer, med förbehåll för artikel 13b.4 och i tillämpliga delar artikel 13g.8.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser för registrering av filialer online, inklusive regler om vilka handlingar och vilken information som ska lämnas in till en behörig myndighet. Inom ramen för dessa regler ska medlemsstaterna säkerställa att registrering online kan göras genom att information eller handlingar lämnas i elektronisk form, inbegripet elektroniska kopior av handlingar och information som avses i artikel 16a.4, eller genom användning av information eller handlingar som lämnats in till ett register vid ett tidigare tillfälle.

3.  I de regler som avses i punkt 2 ska minst följande föreskrivas:

   (a) Förfaranden för att säkerställa att de sökande har nödvändig rättskapacitet och att de har rätt att företräda bolaget.
   (b) Medel för att kontrollera identiteten på den eller de personer som registrerar filialen, eller deras företrädare.
   (c) De krav som ställs på att de sökande använder de betrodda tjänster som avses i förordning (EU) nr 910/2014.

4.  I de regler som avses i punkt 2 får det även föreskrivas förfaranden för att göra följande:

   (a) Kontrollera lagenligheten vad gäller föremålet för filialens verksamhet.
   (b) Kontrollera filialnamnets lagenlighet.
   (c) Kontrollera lagenligheten vad gäller de handlingar och den information som lämnats in för registrering av filialen.
   (d) Utse en notarie eller annan person eller ett organ som involveras i processen med att registrera filialen i enlighet med tillämpliga nationella bestämmelser.

5.  När de registrerar en filial till ett bolag som är registrerat i en annan medlemsstat får medlemsstaterna kontrollera informationen om bolaget genom systemet för sammankoppling av register.

Medlemsstaterna får inte ställa som villkor för registrering av en filial online att denna ska ha erhållit eventuella licenser eller tillstånd innan den registreras, utom när ett sådant villkor är nödvändigt för en tillfredsställande tillsyn av vissa verksamheter enligt nationell rätt.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att registreringen av en filial online slutförs inom tio arbetsdagar från det att alla formaliteter har fullgjorts, däribland att alla nödvändiga handlingar och all nödvändig information, som är förenliga med nationell rätt, inkommit till en ▌myndighet eller, ▌till en person eller ett organ som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera någon aspekt av registrering av en filial.

Om det inte är möjligt att registrera en filial inom de tidsfrister som anges i denna punkt ska medlemsstaterna säkerställa att sökanden underrättas om orsakerna till förseningen.

7.  Efter registreringen av en filial till ett bolag som är etablerat enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, ska registret i den medlemsstat där filialen är registrerad, genom systemet för sammankoppling av register, underrätta den medlemsstat där bolaget är registrerat om att filialen har registrerats. Den medlemsstat där bolaget är registrerat ska bekräfta mottagandet av en sådan underrättelse och utan dröjsmål registrera informationen i sitt register.

Artikel 28b

Ingivande av handlingar och information online för filialer

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att handlingar och information, som avses i artikel 30, eller eventuella ändringar av dem, kan ges in online inom den tidsfrist som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där filialen är etablerad. Medlemsstaterna ska säkerställa att sådant ingivande kan ske helt online utan att de sökande ▌behöver inställa sig personligen vid en myndighet eller person eller organ ▌som bemyndigats enligt nationell rätt att hantera ingivandet online, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 13b.4 och i tillämpliga delar i artikel 13g.8.

2.  Punkterna 2, 3, 4 och 5 i artikel 28a gäller i tillämpliga delar för ingivande online för filialer.

3.  Medlemsstaterna får kräva att vissa eller alla handlingar och viss eller all information som avses i punkt 1 endast ges in online.

Artikel 28c

Nedläggning av filialer

Efter mottagande av de handlingar och den information som avses i artikel 30.1 h ska medlemsstaterna säkerställa att registret i den medlemsstat där filialen till ett bolag är registrerat, genom systemet för sammankoppling av register, underrättar registret i den medlemsstat där bolaget är registrerat om att filialen har stängts och avförts från registret. Registret i den medlemsstat där bolaget är registrerat ska bekräfta mottagandet av en sådan underrättelse, också genom det systemet, och ▌ska utan dröjsmål registrera informationen▌.”

"

(16)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 30a

Ändringar av bolagshandlingar och bolagsinformation

1.  Den medlemsstat i vilken ett bolag är registrerat ska, genom systemet för sammankoppling av register, utan dröjsmål underrätta den medlemsstat där en filial till bolaget är registrerad, när en ändring har lämnats in med avseende på något av följande:

   (a) Bolagets namn.
   (b) Bolagets registrerade säte.
   (c) Bolagets registreringsnummer i registret.
   (d) Bolagets rättsliga form.
   (e) De handlingar och den information som avses i artikel 14 d och 14 f.

Efter mottagande av den underrättelse som avses i första stycket i denna punkt ska det register där filialen är registrerad, genom systemet för sammankoppling av register, bekräfta mottagandet av en sådan underrättelse och säkerställa att handlingar och information som avses i artikel 30.1 uppdateras utan dröjsmål.”

"

(17)  I artikel 31 ska följande stycke läggas till:"

”Medlemsstaterna får föreskriva att det obligatoriska offentliggörande som gäller för räkenskapshandlingar som avses i artikel 30.1 g får anses vara uppfyllt i och med offentliggörandet i registret i den medlemsstat där bolaget är registrerat i enlighet med artikel 14 f.”

"

(18)  Artikel 43 ska utgå.

(19)  Artikel 161 ska ersättas med följande:"

”Artikel 161

Dataskydd

All behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska omfattas av förordning (EU) 2016/679.”

"

(20)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 162a

Ändringar av bilagorna

Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla ändringar av de former för bolag med begränsat ansvar som föreskrivs i deras nationella rätt och som skulle kunna påverka innehållet i bilagorna I, II och IIA.

Om en medlemsstat underrättar kommissionen i enlighet med första stycket i denna artikel, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 i syfte att anpassa förteckningen över bolagsformer i bilagorna I, II och IIA i linje med den information som avses i första stycket i denna artikel.”

"

(21)  Artikel 163 ska ersättas med följande:"

”Artikel 163

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 25.3 och 162a ska ges till kommissionen tills vidare från och med ... [den dag då detta direktiv träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 25.3 och 162a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 25.3 eller artikel 162a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

"

(22)  I bilaga I ska den tjugosjunde strecksatsen ersättas med följande:"

”— Sverige:

publikt aktiebolag.”

"

(23)  I bilaga II ska den tjugosjunde strecksatsen ersättas med följande:"

”— Sverige:

privat aktiebolag,

publikt aktiebolag.”

"

(24)  Bilaga IIA, i enlighet med vad som anges i bilagan till detta direktiv, ska införas.

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [två år efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska omedelbart överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

2.  Utan hinder av punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaterna senast den ... [fyra år efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.5 i detta direktiv, vad gäller artiklarna 13i och 13j.2 i direktiv (EU) 2017/1132, och artikel 1.6 i detta direktiv, vad gäller artikel 16.6 i direktiv (EU) 2017/1132.

3.  Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstater som stöter på särskilda svårigheter vid införlivandet av detta direktiv ha rätt att få en förlängning på upp till ett år av den införlivandeperiod som föreskrivs i punkt 1. De ska ange objektiva skäl för behovet av en sådan förlängning. Medlemsstaterna ska senast den ... [18 månader efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft] underrätta kommissionen om sin avsikt att utnyttja en sådan förlängning.

4.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

5.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Rapportering, översyn och insamling av uppgifter

1.  Kommissionen ska senast den ... [fem år efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft], eller om någon medlemsstat använder sig av det undantag som föreskrivs i artikel 2.3 senast den ... [sex år efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft] göra en utvärdering av de bestämmelser som genom detta direktiv har införts i direktiv (EU) 2017/1132 och lägga fram en rapport om dess slutsatser till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, förutom beträffande de bestämmelser som avses i artikel 2.2, för vilka utvärderingen ska göras och rapporten läggas fram senast den ... [sju år efter det att detta ändringsdirektiv har trätt i kraft].

Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen de uppgifter som krävs för utarbetandet av rapporterna, nämligen uppgifter om antalet registreringar online och relaterade kostnader.

2.  I kommissionens rapport ska bland annat följande utvärderas:

(a)  Genomförbarheten när det gäller att tillhandahålla full registrering online för andra bolagsformer än de som förtecknas i bilaga IIA ▌.

(b)  Genomförbarheten när det gäller att medlemsstaterna tillhandahåller mallar för alla former av bolag med begränsat ansvar, och behovet av att tillhandahålla en harmoniserad mall för hela unionen som ska användas i alla medlemsstater för de bolagsformer som förtecknas i bilaga IIA ▌.

(c)  Praktiska erfarenheter av tillämpningen av bestämmelserna om diskvalificering av styrelseledamöter enligt artikel 13i.

(d)  Metoderna för ingivande och tillgång online, inbegripet användningen av programmeringsgränssnitt.

(e)  Behovet av att göra mer information kostnadsfritt tillgänglig än vad som krävs enligt artikel 19.2 och att säkerställa obehindrad tillgång till sådan information, samt genomförbarheten när det gäller detta.

(f)  Behovet av en mer långtgående tillämpning av engångsprincipen och genomförbarheten när det gäller detta.

3.  Rapporten ska, om tillämpligt, åtföljas av förslag till ändring av direktiv (EU) nr 2017/1132.

4.  För att tillhandahålla en tillförlitlig utvärdering av de bestämmelser som genom detta direktiv har införts i direktiv (EU) 2017/1132 ska medlemsstaterna samla in uppgifter om hur bildandet online fungerar i praktiken. Normalt bör denna information inbegripa antalet bolag som bildats online, antalet fall där mallar användes eller där personlig inställelse krävdes och den genomsnittliga varaktigheten och kostnaderna för bildandet online. De ska anmäla dessa uppgifter till kommissionen två gånger, senast två år efter införlivandedatumet.

Artikel 4

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

BILAGA IIA

BOLAGSFORMER SOM AVSES I ARTIKLARNA 13, 13f, 13g, 13h och 162a

—  Belgien:

société privée à responsabilité limitée/besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid,

société privée à responsabilité limitée unipersonnelle/Eenpersoons besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.

—  Bulgarien:

дружество с ограничена отговорност

еднолично дружество с ограничена отговорност.

—  Tjeckien:

společnost s ručením omezeným.

—  Danmark:

Anpartsselskab.

—  Tyskland:

Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

—  Estland:

osaühing.

—  Irland:

private company limited by shares or by guarantee/cuideachta phríobháideach faoi theorainn scaireanna nó ráthaíochta,

designated activity company/cuideachta ghníomhaíochta ainmnithe.

—  Grekland:

εταιρεία περιορισμένης ευθύνης,

ιδιωτική κεφαλαιουχική εταιρεία.

—  Spanien:

sociedad de responsabilidad limitada.

—  Frankrike:

société à responsabilité limitée,

entreprise unipersonnelle à responsabilité limitée,

société par actions simplifiée,

société par actions simplifiée unipersonnelle.

—  Kroatien:

društvo s ograničenom odgovornošću,

jednostavno društvo s ograničenom odgovornošću.

—  Italien:

società a responsabilità limitata,

società a responsabilità limitata semplificata.

—  Cypern:

ιδιωτική εταιρεία περιορισμένης ευθύνης με μετοχές ή/και με εγγύηση.

—  Lettland:

sabiedrība ar ierobežotu atbildību.

—  Litauen:

uždaroji akcinė bendrovė.

—  Luxemburg:

société à responsabilité limitée,

—  Ungern:

korlátolt felelősségű társaság.

—  Malta:

private limited liability company/kumpannija privata.

—  Nederländerna:

besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid.

—  Österrike:

Gesellschaft mit beschränkter Haftung.

—  Polen:

spółka z ograniczoną odpowiedzialnością.

—  Portugal:

sociedade por quotas.

—  Rumänien:

societate cu răspundere limitată.

—  Slovenien:

družba z omejeno odgovornostjo.

—  Slovakien:

spoločnosť s ručením obmedzeným.

—  Finland:

yksityinen osakeyhtiö/privat aktiebolag.

—  Sverige:

privat aktiebolag.

—  Förenade kungariket:

private limited by shares or guarantee.”

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.
(2)EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(4)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).
(5) Kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).
(8)EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(12)EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(13) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/884 av den 8 juni 2015 om antagande av tekniska specifikationer och förfaranden som krävs för systemet för sammankoppling av register som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG (EUT L 144, 10.6.2015, s.1).


Gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag ***I
PDF 412kWORD 121k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag (COM(2018)0241 – C8-0167/2018 – 2018/0114(COD))
P8_TA-PROV(2019)0429A8-0002/2019

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0241),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 50.1 och 50.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0167/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor samt yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0002/2019).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 vad gäller gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag(2)

P8_TC1-COD(2018)0114


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50.1 och 50.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132(5) regleras gränsöverskridande fusioner av aktiebolag. Dessa regler utgör en viktig milstolpe i arbetet med att förbättra den inre marknadens funktion för företag och stärka utövandet av etableringsfriheten. En utvärdering av dessa regler visar emellertid att reglerna om gränsöverskridande fusioner behöver ändras. Det bör även föreskrivas regler om gränsöverskridande ombildningar och delningar av företag eftersom direktiv (EU) 2017/1132 bara innehåller regler om inhemska delningar av publika aktiebolag.

(2)  Etableringsfriheten är en av de grundläggande principerna i unionsrätten. Enligt artikel 49 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), jämförd med artikel 54 i EUF-fördraget, innefattar etableringsfriheten för företag bland annat rätten att bilda och driva sådana företag på de villkor som anges i etableringslandets lagstiftning. Enligt Europeiska unionens domstols tolkning innefattar detta rätten för ett företag som bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning att ombildas till ett företag som regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat, förutsatt att de villkor som föreskrivs i de andra medlemsstaternas lagstiftning är uppfyllda och i synnerhet att villkoren i den prövning som den senare medlemsstaten gör för att fastställa företagets anknytning till dess nationella rättsordning är uppfyllda.

(3)  I avsaknad av harmonisering av unionsrätten har respektive medlemsstat, i enlighet med artikel 54 i EUF-fördraget, behörighet att ange den anknytningsfaktor som avgör vilken nationell lagstiftning som är tillämplig på ett företag. Enligt artikel 54 i EUF-fördraget är företagets säte, företagets huvudkontor och företagets huvudsakliga verksamhet jämställda anknytningsfaktorer. Av detta följer, som det klargjorts i rättspraxis ▌, att ▌ det faktum att enbart det stadgeenliga sätet (och inte huvudkontoret eller den huvudsakliga verksamheten) flyttas inte i sig utesluter tillämpning av etableringsfriheten enligt artikel 49 i EUF-fördraget. ▌

(4)  Denna rättspraxis har öppnat upp nya möjligheter för företag på den inre marknaden för att gynna ekonomisk tillväxt, effektiv konkurrens och produktivitet. Samtidigt måste målet med en inre marknad utan inre gränser för företag förenas med andra mål för den europeiska integrationen, som socialt skydd i enlighet med artikel 3 i EU-fördraget och artikel 9 i EUF-fördraget samt främjande av den sociala dialogen i enlighet med artiklarna 151 och 152 i EUF-fördraget. Rätten för företag att göra gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar bör gå hand i hand med och vägas på ett adekvat sätt mot skyddet av anställda, borgenärer och bolagsmän.

(5)  Avsaknaden av ett regelverk i fråga om gränsöverskridande ombildningar och delningar leder till rättslig uppsplittring och oklarhet om rättsläget, och hindrar således utövandet av etableringsfriheten. Det medför också att skyddet av anställda, borgenärer och minoritetsdelägare på den inre marknaden inte blir optimalt.

(6)  Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att anta harmoniserade regler för gränsöverskridande företagsombildningar och delningar av företag. Ett harmoniserat regelverk skulle bidra ytterligare till att undanröja inskränkningar av etableringsfriheten och samtidigt tillhandahålla ett tillräckligt ▌ skydd för intressenter som anställda, borgenärer och bolagsmän.

(7)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter att ge anställda ett stärkt skydd, i enlighet med det befintliga sociala regelverket.

(8)  En gränsöverskridande företagsombildning innebär att företaget ändrar rättslig form utan att förlora sin status som juridisk person. Varken en gränsöverskridande ombildning eller en gränsöverskridande fusion eller delning bör dock ▌ medföra att kraven för bolagsbildning i den medlemsstat där företaget ska registreras efter förfarandet kringgås. Sådana krav, däribland kraven på att ha huvudkontoret i destinationsmedlemsstaten och kraven rörande uteslutning av styrelseledamöter, bör efterlevas till fullo av företaget. Destinationsmedlemsstatens tillämpning av sådana krav får dock inte, i fall av gränsöverskridande ombildningar, inverka på kontinuiteten i det ombildade bolagets status som juridisk person. ▌

(9)  Detta direktiv bör inte tillämpas på företag i likvidation vars tillgångar har börjat fördelas. Dessutom bör medlemsstaterna få besluta att undanta företag som är föremål för andra likvidationsförfaranden. Medlemsstaterna bör också kunna välja att inte tillämpa detta direktiv på företag som är föremål för insolvensförfaranden, enligt definitionen i nationell lagstiftning, eller för ramar för förebyggande omstrukturering, enligt definitionen i nationell lagstiftning, oavsett om sådana förfaranden utgör en del av ett nationellt insolvensregelverk eller regleras utanför det, samt på företag som är föremål för krisförebyggande åtgärder i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(6).

Detta direktiv bör inte påverka direktivet om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare.

(10)   Med tanke på komplexiteten hos gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar (nedan kallade gränsöverskridande förfaranden) och de mångskiftande intressen som berörs bör det i syfte att uppnå klarhet om rättsläget föreskrivas en granskning av lagligheten i respektive gränsöverskridande förfarande innan det får verkan. För detta ändamål bör ▌ de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna säkerställa att ett beslut om godkännande av ett gränsöverskridande förfarande fattas på ett skäligt, objektivt och icke-diskriminerande sätt på grundval av alla relevanta uppgifter som krävs enligt nationell lagstiftning och EU-lagstiftning.

(11)   För att samtliga intressenters legitima intressen ska kunna beaktas inom de ramar som styr ett gränsöverskridande förfarande bör företaget utarbeta och offentliggöra en plan för det planerade förfarandet som innehåller de viktigaste uppgifterna om det. Förvaltnings- eller ledningsorganet bör i enlighet med nationell lagstiftning och/eller praxis involvera företrädare för de anställda på styrelsenivå i beslutet om en plan för det gränsöverskridande förfarandet. Sådana uppgifter bör åtminstone omfatta den föreslagna rättsliga formen för företaget eller företagen, i tillämpliga fall stiftelseurkunden, bolagsordningen och förslaget till preliminär tidtabell för förfarandet samt närmare uppgifter om de skyddsåtgärder som erbjuds bolagsmän och ▌ borgenärer. Ett meddelande bör lämnas i företagsregistret för att underrätta bolagsmännen, borgenärerna och företrädarna för företagets anställda eller, om sådana företrädare inte finns, de anställda själva om att de får lämna synpunkter på det föreslagna förfarandet. Medlemsstaterna bör också få besluta att rapporten från den oberoende sakkunnige ska offentliggöras.

(12)  För att kunna informera sina bolagsmän och anställda bör det företag som genomför ett gränsöverskridande förfarande utarbeta en rapport för dem. Rapporten bör förklara och motivera de rättsliga och ekonomiska aspekterna av det föreslagna gränsöverskridande förfarandet och effekterna av det föreslagna gränsöverskridande förfarandet för de anställda. Rapporten bör i synnerhet förklara effekterna av det gränsöverskridande förfarandet när det gäller företagets framtida verksamhet, inbegripet dess dotterbolag. När det gäller bolagsmännen bör rapporten i synnerhet innehålla de potentiella gottgörelsemetoder som är tillgängliga för dem, särskilt information om deras rätt att lämna företaget. När det gäller de anställda bör rapporten även innehålla en förklaring av effekterna av det föreslagna gränsöverskridande förfarandet för anställningssituationen. I synnerhet bör den förklara huruvida det skulle uppstå några väsentliga förändringar av anställningsvillkoren enligt lag, kollektivavtal och transnationella företagsavtal och av platserna för företagets verksamhetsorter, såsom platsen för företagets huvudkontor, samt uppgifter om ledningsorganet och, i tillämpliga fall, personal, utrustning, lokaler och tillgångar före och efter det gränsöverskridande förfarandet och de sannolika ändringarna av arbetets organisation, lönerna, de specifika tjänsternas belägenhet och de förväntade konsekvenserna för de anställda som innehar dessa tjänster, liksom den sociala dialogen på företagsnivå, inklusive, i tillämpliga fall, företrädare för de anställda på styrelsenivå. Den bör också förklara hur dessa ändringar skulle påverka eventuella dotterföretag till företaget. Detta krav bör dock inte gälla när alla anställda i företaget ingår i dess förvaltningsorgan. För att stärka skyddet för de anställda bör de anställda eller deras företrädare även kunna yttra sig över den rapport där effekterna av det gränsöverskridande förfarandet för dem beskrivs. Inlämnandet av denna rapport och möjligheten att avge ett yttrande bör inte påverka tillämpningen av de gällande informations- och samrådsförfaranden som införts på nationell nivå, inbegripet förfarandena efter genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG(7) eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG(8). Rapporten eller rapporterna, om de utarbetas separat, bör göras tillgängliga för bolagsmännen och företrädarna för de anställda i det företag som genomför den gränsöverskridande ombildningen eller, om sådana företrädare inte finns, för de anställda själva.

(13)  Planen för det gränsöverskridande förfarandet, erbjudandet om kontantersättning från företaget till de bolagsmän som vill lämna företaget och, i tillämpliga fall, aktiernas utbytesförhållande, inbegripet beloppet för en eventuell kontantersättning enligt nämnda plan, bör granskas av en sakkunnig som är oberoende i förhållande till företaget. När det gäller den sakkunniges oberoende bör medlemsstaterna beakta de principer som fastställs i artiklarna 22 och 22b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG(9).

(14)  De uppgifter som företaget offentliggör bör vara heltäckande och göra det möjligt för intressenter att bedöma effekterna av det planerade gränsöverskridande förfarandet. Företag bör dock inte vara skyldiga att offentliggöra konfidentiella uppgifter om detta skulle äventyra företagens affärsposition i enlighet med nationell lagstiftning eller unionslagstiftning. Sådan underlåtelse att offentliggöra uppgifter får inte undergräva de övriga kraven i detta direktiv.

(15)  På grundval av planen och rapporterna bör bolagsmännen på en bolagsstämma fatta beslut om huruvida denna plan ska godkännas eller ej och om nödvändiga ändringar av stiftelseurkunden, inbegripet bolagsordningen. Det är viktigt att majoritetskravet för en sådan omröstning är tillräckligt högt så att en klar majoritet ligger till grund för beslutet ▌. Bolagsmännen bör dessutom ha rätt att rösta om arrangemang rörande anställdas medverkan, om de har förbehållit sig denna rätt på bolagsstämman.

(16)  Som en följd av ett gränsöverskridande förfarande ställs bolagsmän i många fall inför en situation där den lag som är tillämplig på deras rättigheter ändrats, eftersom de blivit bolagsmän i ett företag som omfattas av en annan lag i en medlemsstat än den lag som var tillämplig på företaget före förfarandet. Därför bör medlemsstaterna åtminstone erbjuda rätten att lämna företaget och erhålla en kontantersättning för respektive aktier motsvarande deras värde för bolagsmän med rösträtt som innehar aktier och som röstat emot godkännandet av planen. Medlemsstaterna bör dock få besluta att erbjuda denna rätt även till andra bolagsmän, till exempel bolagsmän utan rösträtt som innehar aktier eller bolagsmän som, till följd av en gränsöverskridande delning, skulle förvärva aktier i företaget i en annan utsträckning i förhållande till sitt innehav före förfarandet eller till bolagsmän för vilka den tillämpliga lagen inte ändrats men för vilka vissa rättigheter ändrats till följd av förfarandet. Detta direktiv bör inte påverka vare sig nationella regler om avtals giltighet för försäljning och överlåtelse av aktier i företag eller specifika krav på associationsform. Till exempel bör medlemsstaterna kunna kräva en notariehandling eller en bekräftelse av underskrifter.

(17)  Företag bör i största möjliga utsträckning kunna göra en uppskattning av kostnaderna för det gränsöverskridande förfarandet. Bolagsmännen bör därför vara skyldiga att gentemot företaget deklarera huruvida de avser att utöva rätten att avyttra sina aktier. Detta bör inte påverka tillämpningen av eventuella formella krav som fastställs i nationell lagstiftning. Bolagsmännen kan också åläggas att tillsammans med deklarationen eller inom en särskild tidsfrist ange om de avser att ifrågasätta den erbjudna kontantersättningen och kräva ytterligare kontantersättning.

(18)  Beräkningen av erbjudandet om kontantersättning bör baseras på allmänt accepterade värderingsmetoder. Bolagsmännen bör ha rätt att ifrågasätta beräkningen och även tillräckligheten av den erbjudna kontantersättningen inför en behörig administrativ eller rättslig myndighet eller ett organ som är bemyndigat enligt nationell lagstiftning, inklusive skiljedomstolar. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att bolagsmän som har utövat sin rätt att avyttra sina aktier har rätt att ansluta sig till förfarandet, och medlemsstaterna bör kunna fastställa tidsfrister för detta i den nationella lagstiftningen.

(19)  Vid gränsöverskridande fusioner eller delningar bör dock bolagsmän som inte haft någon rätt att lämna företaget, eller som inte utövat denna rätt, ha rätt att ifrågasätta aktiernas utbytesförhållande. Vid bedömningen av tillräckligheten av aktiernas utbytesförhållande bör den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten eller ett organ som inrättats enligt nationell lagstiftning också ta hänsyn till beloppet för en eventuell kompletterande kontantersättning enligt planen.

(20)   ▌För att skydda borgenärerna mot risken för att företaget blir insolvent efter ett gränsöverskridande förfarande bör dessutom medlemsstaterna kunna kräva att företaget eller företagen lämnar en solvensdeklaration där det anges att de inte känner till några anledningar till att ▌ bolaget eller bolagen efter det gränsöverskridande förfarandet inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser. I denna situation bör medlemsstaterna kunna göra ledamöterna av ledningsorganet personligt ansvariga för deklarationens riktighet. Eftersom de rättsliga traditionerna varierar mellan medlemsstaterna när det gäller användning av solvensdeklarationer och deras potentiella konsekvenser bör det vara upp till medlemsstaterna att fastställa lämpliga följder av felaktiga eller vilseledande deklarationer, inbegripet ändamålsenliga och proportionella sanktioner och rättsligt ansvar i enlighet med unionsrätten.

(21)  För att garantera borgenärer ett lämpligt skydd i de fall de inte är nöjda med det skydd som företaget erbjuder i planen och de eventuellt inte har funnit en tillfredsställande lösning med företaget bör borgenärer som meddelat företaget i förväg kunna ansöka om skyddsåtgärder hos den behöriga ▌ myndigheten ▌. Vid bedömningen av dessa skyddsåtgärder bör den relevanta myndigheten ta hänsyn till huruvida borgenärens fordran bolaget eller en tredje part är av ett värde som åtminstone är likvärdigt värdet före det gränsöverskridande förfarandet och av motsvarande kreditkvalitet samt huruvida fordran ▌ kan krävas in i samma jurisdiktion ▌.

(22)  Medlemsstaterna bör säkerställa ett tillräckligt skydd för borgenärer som ingått ett affärsförhållande med företaget innan det hade offentliggjort sin avsikt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande. Utöver de allmänna regler som fastställs i Bryssel Ia-förordningen bör medlemsstaterna därför föreskriva att sådana borgenärer bör ha rätt att välja att lämna in en fordran i utgångsmedlemsstaterna under en period av två år efter offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen. Efter det att planen har offentliggjorts bör borgenärer kunna ta hänsyn till den potentiella effekten av ändringen av jurisdiktion och tillämplig lag till följd av det gränsöverskridande förfarandet. Borgenärer i ett företag vilka ska skyddas skulle också kunna vara aktiva och tidigare anställda med intjänade tjänstepensionsrättigheter och personer som mottar tjänstepensionsförmåner. Den tvååriga skyddsåtgärd som avses i detta direktiv med avseende på den jurisdiktion till vilken borgenärer får vända sig vars fordringar har uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen, ska inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som fastställer preskriptionsfrister för fordringar.

(23)  Det är viktigt att säkerställa att de anställdas rätt till information och samråd vid gränsöverskridande förfaranden respekteras fullt ut. Åtgärder för information till och samråd med de anställda vid gränsöverskridande förfaranden bör vidtas i enlighet med den rättsliga ram som fastställs i direktiv 2002/14/EG, i tillämpliga fall för gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG, och rådets direktiv 2001/23/EG(10), om den gränsöverskridande fusionen eller den gränsöverskridande delningen anses utgöra överlåtelse av företag i den mening som avses i det direktivet. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av direktiv 2009/38/EG, rådets direktiv 98/59/EG, direktiv 2001/23/EG och direktiv 2002/14/EG. Med tanke på att detta direktiv fastställer ett harmoniserat förfarande för gränsöverskridande förfaranden är det emellertid lämpligt att särskilt ange inom vilken tidsram åtgärderna för information till och samråd med de anställda vid gränsöverskridande förfaranden bör vidtas.

(24)  Företrädare för de anställda som föreskrivs enligt nationell lagstiftning och/eller i enlighet med nationell praxis bör, där så är tillämpligt, även omfatta relevanta organ som inrättats i enlighet med unionsrätten, i förekommande fall, såsom europeiska företagsråd som inrättats i enlighet med direktiv 2009/38/EG och representationsorgan som inrättats i enlighet med rådets direktiv 2001/86/EG(11).

(25)  Medlemsstaterna bör säkerställa att företrädarna för de anställda, när de utför sina uppdrag, får tillräckligt skydd och tillräckliga garantier i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/14/EG, så att de på ett adekvat sätt kan utföra sina uppgifter.

(26)  För att kunna göra en analys av rapporten bör det företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet tillhandahålla företrädarna för de anställda de resurser som krävs för att de på lämpligt sätt ska kunna tillämpa de rättigheter som följer av detta direktiv.

(27)   För att se till att de anställdas medverkan inte minskar otillbörligt till följd av ett gränsöverskridande förfarande, i de fall det företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet har infört ett system för anställdas medverkan, bör det eller de företag som uppstår genom det gränsöverskridande förfarandet vara skyldiga att anta en rättslig form som medger utövandet av denna medverkan, inklusive närvaro av företrädare för de anställda i det eller de berörda företagens lednings- eller tillsynsorgan. ▌ I sådana fall där en förhandling i god tro mellan företaget och dess anställda äger rum, bör förhandlingen föras i linje med förfarandet i direktiv 2001/86/EG, med syfte att finna en lösning i god tro som förenar företagets rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande med de anställdas rätt till medverkan. Som ett resultat av sådana förhandlingar bör antingen en skräddarsydd och överenskommen lösning eller, i avsaknad av en överenskommelse, referensbestämmelser enligt bilagan till direktiv 2001/86/EG gälla på det sätt som är tillämpligt. För att skydda denna överenskomna lösning eller tillämpningen av dessa referensbestämmelser bör företaget inte kunna avskaffa rätten till medverkan genom att utföra en påföljande inhemsk eller gränsöverskridande ombildning, fusion eller delning inom fyra år.

(28)  För att förhindra att de anställdas rätt till medverkan kringgås genom ett gränsöverskridande förfarande bör det eller de företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet och som är registrerade i den medlemsstat där de anställdas rätt till medverkan föreskrivs inte kunna genomföra ett gränsöverskridande förfarande utan att först inleda förhandlingar med sina anställda eller deras företrädare, när företagets genomsnittliga antal anställda uppgår till minst fyra femtedelar av den nationella tröskeln för utlösande av anställdas medverkan.

(29)  Medverkan för alla intressenter, särskilt anställda, bidrar till en långsiktig och hållbar strategi från företagens sida på hela den inre marknaden. I detta avseende spelar skyddet och främjandet av de anställdas rätt till medverkan i företagens styrelser en viktig roll, i synnerhet när företag flyttar eller omstruktureras över gränser. Därför är det mycket viktigt att förhandlingarna om rätten till medverkan vid gränsöverskridande förfaranden slutförs på ett framgångsrikt sätt, och att detta uppmuntras.

(30)   För att få en lämplig arbetsfördelning mellan medlemsstaterna och en effektiv och ändamålsenlig kontroll i förväg av gränsöverskridande förfaranden bör ▌ de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för det eller de företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet ha befogenhet att utfärda ett ombildnings-, fusions- eller delningsintyg (nedan kallade förfarandeintyg). Utan ett sådant intyg bör de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för det ombildade bolaget eller för det eller de bolag som uppstår till följd av det gränsöverskridande förfarandet inte ▌ kunna fullfölja de formella stegen för det gränsöverskridande förfarandet.

(31)  För att utfärda förfarandeintyget bör medlemsstaterna för det eller de bolag som genomför det gränsöverskridande förfarandet i enlighet med nationell lagstiftning utse en eller flera myndigheter som är behöriga att granska förfarandenas laglighet. Den eller de behöriga myndigheterna bör kunna utgöras av domstolar, notarius publicus eller andra myndigheter, skattemyndigheter eller myndigheter med ansvar för finansiella tjänster. Om det finns fler än en behörig myndighet bör företaget kunna ansöka om ett förfarandeintyg hos en enda behörig myndighet som utsetts av medlemsstaterna och som bör sköta samordningen med övriga behöriga myndigheter. Den eller de behöriga myndigheterna bör bedöma efterlevnaden av alla relevanta villkor och det korrekta slutförandet av alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten och bör fatta beslut om huruvida de ska utfärda ett förfarandeintyg inom tre månader efter företagets ansökan, såvida de inte har allvarliga skäl att misstänka att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder eller syftar till att undgå eller kringgå nationell lagstiftning eller EU:s lagstiftning, eller för kriminella ändamål och granskningen kräver att ytterligare uppgifter beaktas eller att ytterligare utredningsåtgärder vidtas.

(32)  Under vissa omständigheter skulle företagens rätt att genomföra ett gränsöverskridande förfarande kunna utnyttjas för otillbörliga eller bedrägliga ändamål, till exempel för att kringgå de anställdas rättigheter, socialförsäkringsavgifter eller skatteskyldigheter, eller för kriminella ändamål. Det är särskilt viktigt att motverka ”skalbolag” eller ”frontföretag” som bildas i syfte att undgå, kringgå eller överträda nationell lagstiftning och/eller unionslagstiftning. Om det i samband med kontrollen av lagligheten kommer till den behöriga myndighetens kännedom, bland annat genom samråd med relevanta myndigheter, att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål och leder eller syftar till att undgå eller kringgå nationell lagstiftning eller EU:s lagstiftning, eller för kriminella ändamål, bör myndigheten inte ge tillstånd för förfarandet. De formella stegen i fråga, inbegripet eventuella detaljerade bedömningar, bör genomföras i enlighet med nationell lagstiftning. I sådana fall bör den behöriga myndigheten ha rätt att förlänga bedömningsperioden till högst ytterligare tre månader.

(33)  Om den behöriga myndigheten har allvarliga skäl att misstänka att det gränsöverskridande förfarandet genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål, bör bedömningen beakta alla relevanta fakta och omständigheter och, i tillämpliga fall, beakta åtminstone vägledande faktorer rörande verksamhetens särdrag i den medlemsstat där företaget eller företagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet, inbegripet förfarandets syfte, sektor, investeringar, nettoomsättning och resultat, antal anställda, balansräkningens sammansättning, skatterättslig hemvist, tillgångar och deras belägenhet, utrustning, de verkliga huvudmännen i företaget, sedvanlig arbetsplats för de anställda och specifika grupper av anställda, den plats där socialförsäkringsavgifter ska betalas, antalet anställda som utstationerats under året före omvandlingen i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004(12) och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG(13), antalet anställda som arbetar samtidigt i fler än en medlemsstat i den mening som avses i förordning (EG) nr 883/2004 och de affärsrisker som företaget eller företagen övertar före och efter det gränsöverskridande förfarandet. Bedömningen bör också ta hänsyn till relevanta fakta och omständigheter som rör de anställdas rätt till medverkan, i synnerhet när det gäller förhandlingar om sådana rättigheter när dessa har utlösts av fyra femtedelar av den tillämpliga nationella tröskeln. Alla dessa aspekter bör enbart betraktas som vägledande faktorer i den övergripande bedömningen och bör därför inte beaktas separat. Den behöriga myndigheten kan betrakta det som en indikation på avsaknad av omständigheter som leder till otillbörligt utnyttjande eller bedrägeri om det gränsöverskridande förfarandet leder till att den faktiska företagsledningen och/eller företagets ekonomiska verksamhet kommer att vara belägen i den medlemsstat där företaget eller företagen ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet.

(34)  Den behöriga myndigheten bör också kunna erhålla alla relevanta uppgifter och handlingar från det företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet, eller från andra behöriga myndigheter, också från dem som är belägna i destinationsmedlemsstaten, i syfte att genomföra kontrollen av lagligheten inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna bör kunna fastställa vilka konsekvenser som de förfaranden som inletts av bolagsmän och borgenärer i enlighet med detta direktiv kan få för utfärdandet av förfarandeintyget.

(35)  Vid bedömningen av den ansökan som företaget lämnat in för att erhålla ett förfarandeintyg kan den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig. Medlemsstaterna bör fastställa regler för att säkerställa att den sakkunnige – eller den juridiska person för vars räkning den sakkunnige är verksam – är oberoende av det företag som ansöker om förfarandeintyget. Den eller de sakkunniga bör utses av den behöriga myndigheten och bör inte ha någon tidigare eller aktuell koppling till det berörda företaget som kan påverka hans/hennes/dess oberoende.

(36)  För att säkerställa att det företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet inte riskerar att skada sina borgenärer bör den behöriga myndigheten kunna kontrollera i synnerhet huruvida företaget har fullgjort sina skyldigheter gentemot offentliga borgenärer eller huruvida eventuella öppna åtaganden är tillräckligt säkrade. I synnerhet bör den behöriga myndigheten även kunna kontrollera huruvida företaget är föremål för eventuella pågående domstolsförfaranden som rör till exempel överträdelse av sociallagstiftning eller arbets- eller miljörätt, vilket i sin tur kan leda till ytterligare skyldigheter för företaget, även gentemot medborgare och privata aktörer.

(37)  Medlemsstaterna bör föreskriva rättssäkerhetsgarantier som överensstämmer med de allmänna principerna om tillgång till rättslig prövning, inbegripet möjligheten att pröva de behöriga myndigheternas beslut i förfaranden som rör gränsöverskridande förfaranden, möjligheten att skjuta upp intygets verkan så att parterna kan väcka talan vid den behöriga domstolen och möjligheten att vid behov få till stånd interimistiska åtgärder.

(38)   Efter att ha mottagit ett förfarandeintyg och kontrollerat att de rättsliga kraven ▌ i den medlemsstat där företaget ska registreras efter förfarandet är uppfyllda, inbegripet kontrollen av huruvida förfarandet innebär att nationell lagstiftning eller EU‑lagstiftning kringgås, bör de behöriga myndigheterna ▌ registrera företaget i den medlemsstatens företagsregister. Först efter denna registrering bör den behöriga myndigheten i den tidigare medlemsstaten för det eller de företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet avföra företaget från sitt eget register. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där företaget ska registreras efter det gränsöverskridande förfarandet bör inte kunna ifrågasätta ▌ de uppgifter som lämnas i förfarandeintyget. ▌

(39)  Medlemsstaterna bör säkerställa att vissa steg i förfarandet – närmare bestämt offentliggörandet av planen, ansökan om ombildnings-, fusions- eller delningsintyg (nedan kallade förfarandeintyg) samt inlämnande av alla uppgifter och handlingar för destinationsmedlemsstatens granskning av lagligheten i den gränsöverskridande ombildningen, fusionen eller delningen – helt och hållet kan slutföras online utan krav på de sökande att inställa sig personligen hos någon behörig myndighet i medlemsstaterna. Reglerna om användning av digitala verktyg och processer i bolagsrätten, inbegripet relevanta skyddsåtgärder, bör gälla i tillämpliga fall. Den behöriga myndigheten bör kunna ta emot ansökan om ett ombildningsintyg, inklusive inlämnande av alla uppgifter och handlingar, online, såvida det inte i undantagsfall är tekniskt omöjligt för myndigheten i fråga.

(40)  För att sänka kostnaderna, förkorta förfarandena och minska den administrativa bördan för företag bör medlemsstaterna tillämpa engångsprincipen inom bolagsrätten, vilket innebär att företag inte bör ombes att lämna in samma uppgifter till offentliga myndigheter mer än en gång. Företag bör till exempel inte vara skyldiga att lämna in samma uppgifter till både det nationella registret och medlemsstatens officiella kungörelseorgan.

(41)  Efter en gränsöverskridande ombildning bör det ombildade bolaget behålla sin status som juridisk person, sina tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av kontrakt, åtgärder eller försummelser. I synnerhet bör företag respektera de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden, inklusive de villkor som överenskommits i eventuella kollektivavtal.

(42)   För att uppnå en lämplig nivå på transparensen och användningen av digitala verktyg och processer bör de förfarandeintyg som utfärdas av de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater utbytas med hjälp av ett system för sammankoppling av företagsregister och bli offentligt tillgängliga. I enlighet med den allmänna princip som ligger till grund för detta direktiv bör ett sådant informationsutbyte alltid vara kostnadsfritt.

(43)  För att öka transparensen i fråga om gränsöverskridande förfaranden är det viktigt att registren i de berörda medlemsstaterna innehåller nödvändig information från det eller de andra registren över företag som deltar i det gränsöverskridande förfarandet för att kunna följa dessa företags historia. I synnerhet bör företagets akt i det register där det var registrerat före det gränsöverskridande förfarandet innehålla det nya registreringsnummer för företaget som det tilldelats efter det gränsöverskridande förfarandet. På motsvarande sätt bör företagets akt i det register där det registrerats efter det gränsöverskridande förfarandet innehålla företagets ursprungliga registreringsnummer före det gränsöverskridande förfarandet.

(44)  När det gäller de befintliga reglerna om gränsöverskridande fusioner tillkännagav kommissionen i sitt meddelande Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag ▌ att den skulle bedöma behovet av att uppdatera dessa regler, så att det skulle bli lättare för små och medelstora företag att välja affärsstrategi och bättre anpassa sig till ändrade marknadsvillkor, samtidigt som det befintliga skyddet för arbetstagare inte försvagas. I sitt meddelande Kommissionens arbetsprogram 2017: Ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum ▌ tillkännagav kommissionen ett initiativ för att underlätta genomförandet av gränsöverskridande fusioner.

(45)   Avsaknad av harmoniserade skyddsåtgärder för bolagsmän ▌ har ▌ identifierats som ett hinder för gränsöverskridande förfaranden. Företag och bolagsmän stöter på många olika former av skydd, vilket leder till komplexitet och oklarhet om rättsläget. Bolagsmän ▌ bör därför erbjudas samma minimiskyddsnivå oavsett i vilken medlemsstat företaget är beläget. Medlemsstaterna bör således ha rätt att behålla eller införa ytterligare regler till skydd för bolagsmän, såvida de inte strider mot dem som föreskrivs i detta direktiv eller mot etableringsfriheten. Bolagsmännens individuella rätt till information bör inte påverkas.

(46)   Efter ett gränsöverskridande förfarande kan de tidigare borgenärerna till det eller de företag som genomför förfarandet i fråga notera att deras fordringar påverkats om det ▌ företag som är ansvarigt för skulden därefter regleras av lagstiftningen i en annan medlemsstat. I nuläget varierar reglerna om borgenärsskydd mellan medlemsstaterna, vilket avsevärt ökar komplexiteten i den gränsöverskridande förfarandeprocessen och leder till osäkerhet för både de involverade företagen och för deras borgenärer när det gäller återvinning eller gottgörelse av deras fordringar.

(47)  Utöver de nya reglerna om ombildningar anges i detta direktiv ▌ regler om gränsöverskridande delningar av företag, både fullständiga och partiella, men enbart genom bildandet av nya företag. I detta direktiv anges ▌ inte något harmoniserat regelverk för gränsöverskridande delningar där ett företag överför tillgångar och skulder till mer än ett befintligt företag, eftersom dessa fall har ansetts vara mycket komplicerade, kräver att behöriga myndigheter från flera medlemsstater involveras och innebär ytterligare risker i fråga om ▌ kringgående av nationella regler och EU-regler. Möjligheten att bilda ett företag med hjälp av delning genom separation enligt detta direktiv erbjuder företagen ett nytt harmoniserat förfarande på den inre marknaden. Det bör dock stå företagen fritt att direkt etablera dotterföretag i andra medlemsstater.

(48)   Som en följd av den gränsöverskridande fusionen bör tillgångar och skulder och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av kontrakt, åtgärder eller försummelser, överföras till det övertagande företaget eller till det nya företaget, och bolagsmän i de fusionerande företagen som inte utövar rätten att lämna företaget bör bli bolagsmän i det förvärvande respektive det nya företaget. I synnerhet bör det förvärvande eller det nya företaget respektera de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden, inklusive de villkor som överenskommits i eventuella kollektivavtal.

(49)  Till följd av den gränsöverskridande delningen bör tillgångarna i och skulderna för, och samtliga rättigheter och skyldigheter, inbegripet rättigheter och skyldigheter till följd av kontrakt, åtgärder eller försummelser hos, det företag som delas överföras till de mottagande företagen i enlighet med den fördelning som anges i delningsplanen, och bolagsmän som inte utövar rätten att lämna företaget i det företag som delas bör bli bolagsmän i de mottagande företagen eller kvarstå som bolagsmän i det företag som delas eller bli bolagsmän i båda typerna av företag. I synnerhet bör de mottagande företagen respektera de rättigheter och skyldigheter som följer av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden, inklusive de villkor som överenskommits i eventuella kollektivavtal.

(50)  För att säkerställa klarhet om rättsläget bör det inte vara möjligt att ogiltigförklara ett gränsöverskridande förfarande som har fått verkan i enlighet med det förfarande som fastställs i detta direktiv. Detta bör inte påverka medlemsstaternas befogenheter, bland annat på områdena straffrätt, finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning i enlighet med nationell lagstiftning, i synnerhet när de behöriga myndigheterna eller andra relevanta myndigheter, särskilt genom nya väsentliga uppgifter, efter det att det gränsöverskridande förfarandet har fått verkan, fastställer att det gränsöverskridande förfarandet genomförts för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder eller syftar till att undgå eller kringgå nationell lagstiftning eller EU:s lagstiftning, eller för kriminella ändamål. I detta sammanhang skulle de behöriga myndigheterna också kunna bedöma om den tillämpliga nationella tröskeln för de anställdas medverkan i medlemsstaten för det företag som genomför det gränsöverskridande förfarandet uppnåtts eller överskridits under åren efter det gränsöverskridande förfarandet.

(51)  Inga gränsöverskridande förfaranden bör påverka ansvaret i fråga om skattskyldighet för företagets eller företagens verksamhet före förfarandena i fråga.

(52)   För att garantera de anställdas övriga rättigheter utöver medverkan bör tillämpningen av direktiv 2009/38/EG, rådets direktiv 98/59/EG(14), direktiv 2001/23/EG och direktiv 2002/14/EG inte påverkas av detta direktiv. Den nationella lagstiftningen bör också gälla för frågor som inte ingår i tillämpningsområdet för detta direktiv, exempelvis skatter eller social trygghet.

(53)   Bestämmelserna i detta direktiv inverkar inte på de rättsliga eller administrativa bestämmelser, inbegripet kontroll av att skattereglerna efterlevs i samband med gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar, som anges i nationell lagstiftning angående skatter som tas ut av medlemsstaterna eller deras territoriella eller administrativa enheter.

(54)  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv (EU) 2016/1164 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion(15), rådets direktiv 2009/133/EG om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan(16), rådets direktiv (EU) 2015/2376 vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar om förhandsbesked i skattefrågor och förhandsbesked om prissättning mellan medlemsstater(17), rådets direktiv (EU) 2016/881 vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning(18) samt rådets direktiv (EU) 2018/822 vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang(19).

(55)   Detta direktiv inverkar inte på bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849(20) angående risker för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt skyldigheterna att genomföra lämpliga riskbaserade åtgärder för kundkännedom och identifiera och registrera de verkliga huvudmännen för alla nyskapade enheter i de medlemsstater där ett företag bildas.

(56)  Detta direktiv inverkar inte på unionslagstiftningen och inte heller på nationella regler som införts på grundval av sådan unionslagstiftning som reglerar transparens och aktieägarnas rättigheter i börsnoterade företag.

(57)  Detta direktiv inverkar inte på unionslagstiftningen om kreditförmedlare och andra finansföretag och inte heller på nationella regler som införts på grundval av sådan unionslagstiftning.

(58)   Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att underlätta och reglera gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av företag, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EUF-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(59)   Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(60)   I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011(21), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(61)   Kommissionen bör göra en utvärdering av detta direktiv, inbegripet en utvärdering av genomförandet av åtgärder för information till, samråd med och medverkan för anställda vid gränsöverskridande förfaranden. Utvärderingen bör särskilt syfta till att bedöma de gränsöverskridande förfaranden där förhandlingarna om de anställdas medverkan utlösts av fyra femtedelar av den tillämpliga tröskeln, och till att utröna huruvida dessa företag, efter det gränsöverskridande förfarandet, uppnått eller överskridit den tillämpliga tröskeln för de anställdas medverkan i medlemsstaten för det företag som genomfört det gränsöverskridande förfarandet. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning(22) bör denna utvärdering baseras på de fem kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder.

(62)   Information bör insamlas för att man ska kunna bedöma resultatet av lagstiftningen i förhållande till dess eftersträvade mål och få underlag för utvärderingen av lagstiftningen i enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

(63)  Direktiv (EU) 2017/1132 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv (EU) 2017/1132

Direktiv (EU) 2017/1132 ska ändras på följande sätt:

1)  I artikel 18.3 ska följande led införas som led aa:"

”aa) de handlingar och uppgifter som avses i artiklarna 86h, 86o, 86q, 123, 127a, 160j, 160q och 160s,”

"

2)  ▌Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

a)   Led e ska ersättas med följande:"

”e) Den detaljerade förteckningen över uppgifter som ska överföras för informationsutbyte mellan register och för offentliggörande enligt artiklarna 20, 34, ▌ 86o, 86p, 86q, 127a, 128, 130, ▌ 160q, 160r och 160s.”

"

b)  I andra stycket ska följande mening läggas till:"

”Kommissionen ska anta genomförandeakter i enlighet med led e senast 18 månader efter dagen för ikraftträdandet.”

"

3)  Rubriken till avdelning II ska ersättas med följande:"

”OMBILDNING, FUSION OCH DELNING AV BOLAG MED BEGRÄNSAT ANSVAR”

"

4)  I avdelning II ska följande kapitel införas som kapitel -I:"

”KAPITEL -I

Gränsöverskridande ombildning

Artikel 86a

Tillämpningsområde

1.  Detta kapitel ska tillämpas på ombildning av ett bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen till ett bolag med begränsat ansvar som lyder under lagstiftningen i en annan medlemsstat (nedan kallad gränsöverskridande ombildning).

Artikel 86b

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

   1. bolag med begränsat ansvar (nedan kallat bolag): ett bolag av en typ som förtecknas i bilaga II och som genomför en gränsöverskridande ombildning.
   2. gränsöverskridande ombildning: ett förfarande där ett bolag förtecknat i bilaga II, utan att upplösas, avvecklas eller träda i likvidation, ombildar den rättsliga form under vilken det är registrerat i en utgångsmedlemsstat till en rättslig form ▌ i destinationsmedlemsstaten och överför åtminstone sitt stadgeenliga säte till destinationsmedlemsstaten utan att förlora sin status som juridisk person.
   3. utgångsmedlemsstat: en medlemsstat där ett bolag är registrerat under sin rättsliga form före den gränsöverskridande ombildningen.
   4. destinationsmedlemsstat: en medlemsstat där ett bolag ska registreras till följd av en gränsöverskridande ombildning.

   5. ombildat bolag: det bolag som bildats i destinationsmedlemsstaten till följd av den gränsöverskridande ombildningen ▌.

Artikel 86c

Ytterligare bestämmelser om tillämpningsområde

1.  Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande ombildningar som involverar ett bolag vars syfte är kollektiva investeringar av kapital som erhålls från allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas under någon av följande omständigheter:

   a) Företaget är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare.

   b) Bolaget är föremål för de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU*.

3.  Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är föremål för

   a) insolvensförfaranden eller ramar för förebyggande omstrukturering,
   aa) andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 2, eller
   b) krisförebyggande åtgärder i den mening som avses i artikel 2.1 led 101 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

4.  Den nationella lagstiftningen i utgångsmedlemsstaten ska reglera den del av förfarandena och formaliteterna som i fråga om en gränsöverskridande ombildning ska fullgöras för att erhålla ett ombildningsintyg, och den nationella lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten ska reglera den del av förfarandena och formaliteterna som ska fullgöras efter det att ombildningsintyget erhållits, och båda ska följa unionsrätten.

Artikel 86d

Plan för ▌ gränsöverskridande ombildningar

1.   Lednings- eller förvaltningsorganet i bolaget ska upprätta en plan för den gränsöverskridande ombildningen. Denna plan ska innehålla minst följande uppgifter:

   a) Bolagets rättsliga form och namn samt belägenheten för dess säte i utgångsmedlemsstaten.
   b) Rättslig form och namn samt belägenheten för sätet för det ombildade bolaget i destinationsmedlemsstaten.
   c) Stiftelseurkunden, i tillämpliga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, för bolaget i destinationsmedlemsstaten.
   d) Den föreslagna vägledande tidtabellen för den gränsöverskridande ombildningen.
   e) De rättigheter som det ombildade bolaget tilldelar bolagsmän med speciella rättigheter eller innehavare av andra värdepapper än andelar som representerar företagets kapital, eller de åtgärder som föreslås avseende detta.
   f) ▌ Skyddsåtgärder, såsom garantier eller utfästelser, i de fall då sådana erbjuds till borgenärer.

   h) Eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i ▌ bolagets förvaltnings-, lednings, tillsyns- eller kontrollorgan.
   ha) Huruvida bolaget varit föremål för någon stimulansåtgärd eller mottagit subventioner i utgångsmedlemsstaten under de senaste 5 åren.
   i) Närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till ▌ bolagsmän ▌ i enlighet med artikel 86j.
   j) Den gränsöverskridande ombildningens sannolika följder för sysselsättningen.
   k) I tillämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka arrangemang för anställdas medverkan ska tas med vid fastställandet av deras rättigheter i det ombildade bolaget i enlighet med artikel 86l ▌.

Artikel 86e

Lednings- eller förvaltningsorganets rapport till bolagsmännen och till de anställda

1.  Lednings- eller förvaltningsorganet i bolaget ska upprätta en rapport till bolagsmännen och de anställda där det dels beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande ombildningen, dels förklarar effekterna av den gränsöverskridande ombildningen för de anställda.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska särskilt förklara effekterna av den gränsöverskridande ombildningen för bolagets framtida verksamhet.

Den ska också innehålla ett avsnitt för bolagsmännen och ett avsnitt för de anställda.

3.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   aa) En beskrivning av kontantersättningen och den metod som använts för att komma fram till den.
   b) Effekterna av den gränsöverskridande ombildningen för bolagsmän.
   c) De rättigheter och gottgörelsemetoder som är tillgängliga för bolagsmän ▌ i enlighet med artikel 86j.

4.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska inte krävas när samtliga bolagsmän i bolaget har gått med på att detta krav kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.

5.  Avsnittet för de anställda i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   ca) Effekterna av den gränsöverskridande ombildningen för anställningsförhållandena samt i tillämpliga fall eventuella åtgärder för att bevara dem.
   cb) Alla väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren och platsen för bolagets verksamhetsorter.
   d) Hur de faktorer som anges i leden ca och cb även påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.

6.  Om lednings- eller förvaltningsorganet i bolaget inom skälig tid erhåller ett yttrande om de delar av rapporten som avses i punkterna 1, 2 och 4 från företrädarna för deras anställda eller, om några sådana företrädare inte finns, från de anställda själva i enlighet med nationell rätt, ska bolagsmännen informeras om detta och det yttrandet bifogas den rapporten.

7.  Avsnittet för de anställda ska inte krävas när ett bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några anställda utöver dem som ingår i lednings- eller förvaltningsorganet.

8.  Bolaget får besluta om det ska utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitt som avses i punkterna 3 och 4 eller om det ska utarbeta separata rapporter till bolagsmännen respektive de anställda.

9.  Den rapport som avses i punkt 1 eller de rapporter som avses i punkt 5 ska, under alla omständigheter elektroniskt, tillsammans med planen för den gränsöverskridande ombildningen i förekommande fall göras tillgänglig för bolagets bolagsmän samt dess anställdas företrädare ▌ eller, om några sådana företrädare inte finns, för de anställda själva minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 86i.

10.  Om kravet på det avsnitt för bolagsmännen som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 3 och det avsnitt för anställda som avses i punkt 4 inte krävs i enlighet med punkt 4a, ska den rapport som avses i punkt 1 inte krävas.

9.  Punkterna 1–8 i denna artikel ska inte påverka tillämpningen av de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som införts på nationell nivå i anslutning till införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.

Artikel 86g

Rapport av oberoende sakkunnig

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en oberoende sakkunnig granskar planen för den gränsöverskridande ombildningen och utarbetar en rapport avsedd för bolagsmän som görs tillgänglig för dem minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 86i ▌. Beroende på medlemsstaternas lagstiftning kan den sakkunnige vara en fysisk eller en juridisk person.

2.   Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter inbegripa den sakkunniges utlåtande huruvida kontantersättningen är adekvat. När det gäller den kontantersättning som avses i artikel 86d i, ska den sakkunnige beakta alla marknadspriser för dessa aktier i bolaget före tillkännagivandet av förslaget till ombildning eller värdet av bolaget exklusive effekterna av den föreslagna ombildningen som det fastställts enligt allmänt accepterade värderingsmetoder. I rapporten ska minst följande anges:

   a) Den metod som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen.
   b) Huruvida denna metod är lämplig för bedömning av kontantersättningen, det värde som den metoden lett till samt ett yttrande över den relativa vikt som metoden tillmättes när värdet fastställdes.
   c) En beskrivning av eventuella särskilda värderingsproblem som uppkommit under värderingen.

▌Den ▌sakkunnige ska ha rätt att av bolaget begära ut all information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.

3.  Det ska inte krävas någon granskning av planen för den gränsöverskridande ombildningen av en oberoende sakkunnig eller någon sakkunnigrapport om alla bolagsmän i bolaget har kommit överens om detta. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 86h

Utlämning av uppgifter

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att följande dokument lämnas ut och offentliggörs i utgångsmedlemsstatens register ▌, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 86i.

   a) Planen för den gränsöverskridande ombildningen.

   b) Ett meddelande där bolagsmän i och borgenärer till bolaget samt företrädare för bolagets anställda eller, om det inte finns några sådana företrädare, de anställda själva, informeras om att de senast 5 arbetsdagar före dagen för bolagsstämman kan lämna synpunkter på planen för den gränsöverskridande ombildningen.

Om rapporten av den oberoende sakkunnige utarbetas i enlighet med artikel 86g får medlemsstaterna kräva att den lämnas ut och görs tillgänglig för allmänheten i registret.

Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid utlämnandet av rapporten av den oberoende sakkunnige.

De handlingar som lämnas ut i enlighet med denna punkt ska också vara tillgängliga med hjälp av det system som avses i artikel 22.

2.  Medlemsstaterna får undanta bolaget ▌ från det krav på utlämnande som avses i punkt 1 om bolaget – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den bolagsstämma som avses i artikel 86i och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar som avses i punkt 1 kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.

Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och dokumentens äkthet, såvida inte och endast i den mån sådana krav och begränsningar är proportionella för att uppfylla dessa mål.

3.  Om bolaget ▌ lämnar ut planen för den gränsöverskridande ombildningen i enlighet med punkt 2 i denna artikel, ska det minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 86i lämna följande uppgifter till utgångsmedlemsstatens register, vilka måste lämnas ut:

   a) Företagets rättsliga form, namn och stadgeenliga säte i utgångsmedlemsstaten samt förslag till rättslig form, namn och stadgeenligt säte för det ombildade bolaget i destinationsmedlemsstaten.
   b) Det register där de handlingar som avses i artikel 14 inlämnas avseende bolaget ▌och registreringsnumret i det registret.
   c) En uppgift om de arrangemang som inrättats för att borgenärer, anställda och bolagsmän ska kunna utöva sina rättigheter.
   d) Närmare uppgifter om den webbplats där planen för den gränsöverskridande ombildningen, meddelandet och den sakkunnigrapport som avses i punkt 1 samt fullständiga uppgifter om de arrangemang som avses i led c i denna punkt kan erhållas kostnadsfritt online.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan fullgöras i sin helhet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos någon behörig myndighet i utgångsmedlemsstaten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.  Utöver det utlämnande som avses i punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna kräva att planen för den gränsöverskridande ombildningen eller de uppgifter som avses i punkt 3 offentliggörs i deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I det fallet ska medlemsstaterna säkerställa att registret skickar relevanta uppgifter till det officiella kungörelseorganet.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten via systemet för sammankoppling av register.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att eventuella avgifter som registren debiterar bolaget ▌ för det utlämnande som avses i punkterna 1 och 3 och, i förekommande fall, för det offentliggörande som avses i punkt 5 inte överskrider kostnadstäckningen för sådana tjänster.

Artikel 86i

Godkännande av bolagsstämman

1.  Efter att i tillämpliga fall ha noterat de rapporter som avses i artiklarna 86e▌ och 86g och de yttranden från de anställda som lämnats i enlighet med artikel 86e och de synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86h ska en bolagsstämma för bolaget ▌ i form av en resolution besluta om huruvida planen för den gränsöverskridande ombildningen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas.

2.  Bolagsstämman för bolaget ▌ får fastställa som villkor för genomförandet av en gränsöverskridande ombildning att bolagsstämman uttryckligen ratificerar de arrangemang som avses i artikel 86l.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att det för godkännande av ▌ planen för den gränsöverskridande ombildningen eller en ändring av denna krävs en majoritet på minst två tredjedelar men inte högre än 90 % av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla omständigheter får tröskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell rätt för godkännande av gränsöverskridande fusioner.

4.  Om en klausul i planen för den gränsöverskridande ombildningen eller en ändring av stiftelseurkunden för det bolag som ombildas leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot företaget eller tredje part, får medlemsstaterna under sådana särskilda omständigheter föreskriva att denna klausul eller ändringen av stiftelseurkunden ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att denne inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 86j.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande ombildningen inte kan ifrågasättas enbart på följande grunder:

   a) Att den kontantersättning som avses i artikel 86d i inte har fastställts på ett adekvat sätt, eller
   b) att de uppgifter som lämnats inom ramen för led a inte uppfyller de rättsliga kraven.

Artikel 86j

Skydd av bolagsmän

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de bolagsmän i bolaget som röstade emot godkännandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen har rätt att avyttra sina aktier för en adekvat kontantersättning, på de villkor som anges i punkterna 2–6.

Medlemsstaterna får föreskriva en sådan rätt även för andra bolagsmän i bolaget.

Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot planen för den gränsöverskridande ombildningen och/eller bolagsmännens avsikt att utöva sin rätt att avyttra sina aktier ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den bolagsstämma som avses i artikel 86i. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av invändningen mot planen för den gränsöverskridande ombildningen ska betraktas som vederbörlig dokumentation för ett negativt omröstningsresultat.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken de bolagsmän som avses i punkt 1 måste anmäla till bolaget att de har beslutat att utöva rätten att avyttra sina aktier. Denna period får inte överskrida en månad efter den bolagsstämma som avses i artikel 86i. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget anger en elektronisk adress för mottagande av denna förklaring på elektronisk väg.

3.  Medlemsstaterna ska också fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i planen för den gränsöverskridande ombildningen ska betalas. Denna tidsfrist får inte vara längre än två månader räknat från den dag då den gränsöverskridande fusionen får verkan enligt artikel 86r.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagsmän som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier men som anser att den ersättning som erbjuds av bolaget inte har fastställts till en tillräcklig nivå har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell rätt. Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för kravet på ytterligare kontantersättning.

Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet om ytterligare kontantersättning gäller de bolagsmän som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att rätten i utgångsmedlemsstaten reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–4 och att den exklusiva behörigheten att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter tillfaller medlemsstaten för det bolag som delas.

Artikel 86k

Skydd av borgenärer

1.  Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som, i enlighet med artikel 86d.1 f, erbjuds i planen för den gränsöverskridande ombildningen kan ansöka hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten om lämpliga skyddsåtgärder inom tre månader efter det utlämnande av planen för den gränsöverskridande ombildningen som avses i artikel 86h, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande ombildningen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget. Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är beroende av att den gränsöverskridande ombildningen får verkan i enlighet med artikel 86r.

2.  Medlemsstaterna får kräva att lednings- eller förvaltningsorganet för bolaget ▌ lämnar en deklaration som korrekt återspeglar bolagets aktuella ekonomiska ställning på dagen för deklarationen, vilken inte får infalla tidigare än en månad innan den lämnas ut. I deklarationen ska lednings- eller förvaltningsorganet ange att det, på grundval av information som är tillgänglig för det på dagen för deklarationen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att företaget efter att ombildningen blir gällande inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Deklarationen ska lämnas ut tillsammans med planen för den gränsöverskridande ombildningen ▌ i enlighet med artikel 86h.

3.   Punkterna ▌ 2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av nationell rätt i utgångsmedlemsstaten om fullgörande av betalningar eller säkerställande av betalningar till eller andra skyldigheter än betalningsskyldigheter gentemot offentliga organ.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer vars fordringar har uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen kan väcka talan mot bolaget även i utgångsmedlemsstaten inom två år från den dag då ombildningen har trätt i kraft, utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser om domstols behörighet som följer av nationell rätt eller EU-rätt eller av ett avtal. Möjligheten att således väcka åtal ska vara ett komplement till andra bestämmelser om val av jurisdiktion som är tillämpliga enligt unionsrätten.

Artikel 86ka

Information till och samråd med arbetstagare

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att anställdas rätt till information och samråd respekteras i samband med gränsöverskridande ombildning och utövas i enlighet med de rättsliga ramar som fastställs i direktiv 2002/14/EG och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa rätten till information och samråd på andra företag än de som avses i artikel 3.1 i direktiv 2002/14/EG.

2.  Trots vad som sägs i artiklarna 86e.6 och 86h.1 b ska medlemsstaterna säkerställa att anställdas rätt till information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om planen för den gränsöverskridande ombildningen eller om den rapport som avses i artikel 86e, beroende på vilket som kommer först, på ett sådant sätt att ett motiverat svar ges till de anställda före den bolagsstämma som avses i artikel 86i.

3.  Utan att det påverkar gällande bestämmelser och/eller praxis som är gynnsammare för de anställda ska medlemsstaterna fastställa de praktiska formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.

Artikel 86l

Anställdas medverkan

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska det ombildade bolaget ▌ omfattas av gällande regler om anställdas medverkan i destinationsmedlemsstaten.

2.  De gällande reglerna om anställdas medverkan i destinationsmedlemsstaten ska emellertid inte tillämpas, om det företag som genomför ombildningen under de sex månader som föregår offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande ombildningen enligt artikel 86d i detta direktiv har ett genomsnittligt antal anställda motsvarande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som lagts fast i utgångsmedlemsstatens rätt och som utlöser de anställdas medverkan i den betydelse som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG, eller om det i destinationsmedlemsstatens nationella rätt inte

   a) föreskrivs minst samma nivå på medverkan för anställda som gällde i företaget före ombildningen, mätt med hänvisning till andelen företrädare för de anställda bland ledamöterna i förvaltnings- eller tillsynsorganet eller deras kommittéer eller i den ledningsgrupp som omfattar företagets resultatenheter, med förbehåll för att anställda har rätt till medverkan, eller
   b) föreskrivs att de anställda i de etableringsställen för det ombildade bolaget ▌ som är belägna i andra medlemsstater ska ha samma rätt till medverkan som de anställda i destinationsmedlemsstaten.

3.  I de fall som avses i punkt 2 i denna artikel ska de anställdas medverkan i det ombildade bolaget och deras inflytande över fastställandet av dessa rättigheter i tillämpliga delar regleras av medlemsstaterna, om inte annat sägs i punkterna 4–7 i denna artikel och i enlighet med de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2 ▌ och 12.4 i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:

   a) Artikel 3.1, 3.2 a i, 3.2 b, 3.3, de två första meningarna i 3.4,▌ 3.5 ▌och 3.7.
   b) Artikel 4.1, 4.2 a, 4.2 g, 4.2 h, 4.3 och 4.4.
   c) Artikel 5.
   d) Artikel 6.
   e) Artikel 7.1 med undantag av andra strecksatsen i led b.
   f) Artiklarna 8, ▌ 10, 11 och 12.
   g) Del 3 a i bilagan.

4.  När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3

   a) ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att, med två tredjedelars majoritet av dess medlemmar som företräder minst två tredjedelar av de anställda, besluta att inte inleda förhandlingar eller avsluta de förhandlingar som redan inletts och att iaktta de gällande bestämmelserna om medverkan i destinationsmedlemsstaten,
   b) får de, i de fall när referensbestämmelser för medverkan tillämpas efter föregående förhandlingar och trots det som sägs i dessa regler, besluta att begränsa andelen företrädare för de anställda i det ombildade bolagets förvaltningsorgan, varvid dock gäller att om företrädarna för de anställda utgör minst en tredjedel av ledamöterna i förvaltnings- eller tillsynsorganet för bolaget ▌, får begränsningen aldrig leda till en lägre andel av företrädare för de anställda i förvaltningsorganet än en tredjedel,
   c) ska de säkerställa att de regler om medverkan för anställda som gällde före den gränsöverskridande ombildningen fortsätter att gälla till och med den dag då därefter överenskomna regler börjar tillämpas eller, i avsaknad av överenskomna regler, till dess att referensbestämmelser i enlighet med del 3 a i bilagan börjar tillämpas.

5.  Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta arbetstagare i det ombildade bolaget som är anställda i andra medlemsstater och som avses i punkt 2 b, ska inte medföra någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra detta att beakta dessa anställda när de beräknar den tröskel för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till medverkan enligt nationell rätt.

6.  När det ombildade bolaget ska omfattas av ett system för anställdas medverkan i enlighet med de regler som avses i punkt 2 ska det bolaget vara skyldigt att anta en rättslig form som möjliggör utövandet av rätten till medverkan.

7.  När det ombildade bolaget har ett system för anställdas medverkan ska det företaget vara skyldigt att vidta åtgärder för att säkerställa att de anställdas rätt till medverkan skyddas också vid därpå följande gränsöverskridande eller inhemska fusioner, delningar eller ombildningar under en period av fyra år efter det att den gränsöverskridande ombildningen blivit gällande, genom att i tillämpliga delar tillämpa de regler som anges i punkterna 1–6.

8.  Ett bolag ska utan otillbörligt dröjsmål meddela sina anställda eller deras företrädare resultatet av förhandlingarna om de anställdas medverkan.

Artikel 86m

Ombildningsintyg

1.  Medlemsstaterna ska utse den domstol, notarius publicus eller annan myndighet (nedan kallad den behöriga myndigheten) som ska vara behörig att granska huruvida den gränsöverskridande ombildningen är laglig, när det gäller den del av förfarandet som regleras av avgångsmedlemsstatens rätt, och att utfärda ett ombildningsintyg som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i avgångsmedlemsstaten är fullgjorda.

Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande eller säkerställande av betalningar till eller andra skyldigheter än betalningsskyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllandet av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet säkerställande av betalningar eller skyldigheter till följd av pågående förfaranden.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ansökan om erhållande av ett ombildningsintyg som lämnas av bolaget ▌ åtföljs av följande:

   a) Den plan för ombildningen som avses i artikel 86d.
   b) Den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 86e samt den rapport som avses i artikel 86g, om de är tillgängliga.
   ba) Eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 86h.1.
   c) Uppgifter om det godkännande av bolagsstämman ▌som avses i artikel 86i.

3.  Medlemsstaterna får kräva att en ansökan om erhållande av ett ombildningsintyg åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt följande:

   a) Antalet anställda vid tidpunkten för upprättandet av ombildningsplanen.
   b) Dotterbolag och deras respektive geografiska fördelning.
   c) Bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ.

Vid tillämpning av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte tillhandahållits.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 3, inklusive inlämnandet av alla uppgifter och handlingar, i sin helhet kan göras online utan att man behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.  När det gäller efterlevnaden av reglerna om anställdas medverkan enligt artikel 86l ska den behöriga myndigheten i utgångsmedlemsstaten kontrollera att den plan för gränsöverskridande ombildning som avses i punkt 2 i den här artikeln innefattar information om förfarandena för fastställande av arrangemangen för medverkan och om eventuella alternativa arrangemang.

6.  Som en del av den bedömning ▌ som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:

   a) Alla handlingar och uppgifter som lämnats till myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 3.
   b) I relevanta fall, upplysningar från företaget om att det förfarande som avses i artikel 86l.3 och 86l.4 har inletts.

7.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den ▌bedömning som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från dagen för mottagandet av handlingarna och uppgifterna om godkännandet av den gränsöverskridande ombildningen på bolagsstämman. Bedömningen ska ha ett av följande resultat:

   a) Om det fastställs att den gränsöverskridande ombildningen ▌uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten utfärda ett ombildningsintyg.
   b) Om det fastställs att den gränsöverskridande ombildningen inte uppfyller samtliga relevanta villkor eller att inte alla nödvändiga förfaranden och/eller formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda ombildningsintyget och ska underrätta bolaget om skälen för sitt beslut. I så fall kan den behöriga myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett ombildningsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande ombildning genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att nationell rätt eller unionsrätten kringgås eller syftar till detta, eller för kriminella ändamål.

9.  Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1 har allvarliga skäl att misstänka att den gränsöverskridande ombildningen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att nationell rätt eller unionsrätten kringgås eller syftar till detta, eller för kriminella ändamål, ska den beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel – i tillämpliga fall och inte betraktat isolerat – indikationer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1, däribland genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt denna punkt ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.

10.  Om det för bedömningen enligt punkt 8 är nödvändigt att beakta ytterligare information eller göra en ytterligare utredning, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 7 förlängas med högst ytterligare tre månader.

11.  Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte går att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande underrättas om orsakerna till dröjsmålet innan den ursprungliga tidsfristen löper ut.

12.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande ombildningen, inbegripet myndigheter från utgångsmedlemsstaten, och från dessa myndigheter och från bolaget erhålla de uppgifter och handlingar som behövs för att genomföra kontrollen av lagligheten inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. Vid bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.

Artikel 86o

▌Överlämning av ombildningsintyget

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa attombildningsintyget skickas till de myndigheter som avses i artikel 86p.1 via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att ombildningsintyget finns tillgängligt via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

2.  De uppgifter som avses i punkt 1 ska vara tillgängliga kostnadsfritt för de behöriga myndigheter som avses i artikel 86p.1 och registren.

Artikel 86p

Destinationsmedlemsstatens granskning av en gränsöverskridande ombildnings laglighet

1.  Medlemsstaterna ska utse den domstol, notarius publicus eller andra myndighet som ska vara behörig att granska huruvida en gränsöverskridande ombildning är laglig med avseende på den del av förfarandet som regleras av destinationsmedlemsstatens rätt, och att godkänna den gränsöverskridande ombildningen om ▌alla relevanta villkor och ▌formaliteter i den medlemsstaten har fullgjorts korrekt.

Destinationsmedlemsstatens behöriga myndighet ska särskilt säkerställa att det föreslagna ombildade bolaget uppfyller reglerna i nationell rätt om bolagsbildning och företagsregistrering och, i tillämpliga fall, att arrangemangen för anställdas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 86l.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska det företag som genomför den gränsöverskridande ombildningen till den myndighet som avses i punkt 1 lämna den plan för den gränsöverskridande ombildningen som godkänts på den bolagsstämma som avses i artikel 86i.

3.  Varje medlemsstat ska säkerställa att den ansökan som avses i punkt 1 och som inlämnas av det företag som genomför den gränsöverskridande ombildningen, inklusive inlämningen av alla uppgifter och handlingar, i sin helhet kan göras online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndigheten, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

4.  Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 ska ▌ godkänna den gränsöverskridande ombildningen så snart myndigheten har fullgjort sin bedömning av de relevanta villkoren.

5.  Det ombildningsintyg som avses i artikel 86o.1 ska godtas av den behöriga myndighet som avses i punkt 1 som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla förfaranden och formaliteter enligt utgångsmedlemsstatens nationella rätt har fullgjorts, och utan vilket den gränsöverskridande ombildningen inte kan godkännas.

Artikel 86q

Registrering

1.  Rätten i utgångs- respektive destinationsmedlemsstaterna ska i fråga om dessa staters territorier avgöra vilka arrangemang som är tillämpliga för att utlämna fullgörandet av den gränsöverskridande ombildningen i registret.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register, vilka offentliggörs och blir tillgängliga för allmänheten med hjälp av det system som avses i artikel 22:

   a) ▌I registret i destinationsmedlemsstaten: uppgift om att registreringen av det ombildade bolaget ▌ är en följd av en gränsöverskridande ombildning.
   b) I registret i destinationsmedlemsstaten: datum för registrering av det ombildade bolaget.
   c) I registret i utgångsmedlemsstaten: uppgift om att företaget ▌avregistreras eller avförs från registret till följd av en gränsöverskridande ombildning.
   d) I registret i utgångsmedlemsstaten: det datum då företaget avregistreras eller avförs.
   e) I registren i utgångsmedlemsstaten respektive destinationsmedlemsstaten: registreringsnummer, namn och rättslig form för bolaget i utgångsmedlemsstaten samt registreringsnummer, namn och rättslig form för det ombildade bolaget i destinationsmedlemsstaten.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att destinationsmedlemsstatens register med hjälp av det system som avses i artikel 22 underrättar utgångsmedlemsstatens register om att den gränsöverskridande ombildningen har fått verkan. Medlemsstaterna ska också säkerställa att registreringen av företaget ▌omedelbart avförs vid mottagandet av den underrättelsen ▌.

Artikel 86r

Datum då en gränsöverskridande ombildning får verkan

Lagstiftningen i destinationsmedlemsstaten ska ange den dag då den gränsöverskridande ombildningen får verkan ▌. Denna dag ska infalla efter det att den granskning ▌ som avses i artikel 86p har genomförts.

Artikel 86s

Konsekvenser av en gränsöverskridande ombildning

En gränsöverskridande ombildning som utförs i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv ska, genom att den gränsöverskridande ombildningen får verkan från och med den dag som avses i artikel 86r, få följande konsekvenser:

   a) Samtliga tillgångar och skulder i företaget ▌, inklusive samtliga kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska ▌ fortsätta att gälla i det nybildade bolaget.
   b) Bolagsmännen i företaget ▌ska fortsätta vara bolagsmän i det övertagande bolaget, såvida de inte utövar den rätt att lämna bolaget som avses i artikel 86j.1.
   c) Företagets rättigheter och skyldigheter ▌ som uppstår till följd av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden och som gäller på den dag då den gränsöverskridande ombildningen får verkan ska fortsätta gälla för det ombildade bolaget ▌.

Artikel 86t

Ansvar för oberoende sakkunniga

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunnige som ansvarar för upprättandet av den rapport som avses i artikel 86g ▌.

Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer att den sakkunnige, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett ombildningsintyg, och att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i överensstämmelse med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den tillämpliga lagstiftning eller de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.

Artikel 86u

Giltighet

En gränsöverskridande ombildning som har blivit gällande i enlighet med förfaranden för införlivande av detta direktiv får inte ogiltigförklaras.

Detta påverkar inte medlemsstaternas befogenheter på områden såsom exempelvis straffrätt, finansiering av terrorism, socialrätt, beskattning och brottsbekämpning, eller när det gäller att införa åtgärder och påföljder i enlighet med nationella lagar, efter den dag då den gränsöverskridande ombildningen fick verkan.

______________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

"

5)  I artikel 119 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

a)  Vid slutet av led c ska punkttecknet ersättas med ”, eller”.

b)  Följande led d ska läggas till:"

”d) ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt bolag – det övertagande bolaget – utan att det övertagande bolaget emitterar nya aktier, förutsatt att en person direkt eller indirekt innehar samtliga aktier i de fusionerande bolagen eller att bolagsmännen i de fusionerande bolagen innehar sina aktier i samma proportion i samtliga fusionerande bolag.”

"

6)  Artikel 120 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

”Artikel 120

Ytterligare bestämmelser om tillämpningsområde”

"

b)  I artikel 120 ska punkt 4 ersättas med följande:"

”4. Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas under någon av följande omständigheter:

   a) Bolaget eller bolagen är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare.

   d) Bolaget är föremål för de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

"

f)  Följande punkt ska läggas till:"

”5. Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är föremål för

   a) insolvensförfaranden eller ramar för förebyggande omstrukturering,
   b) andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 4 a, eller
   c) krisförebyggande åtgärder i den mening som avses i artikel 2.1 led 101 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

"

7)  Artikel 121 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led a utgå.

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. De bestämmelser och formaliteter som avses i punkt 1 b ska särskilt omfatta de som rör beslutsfattandet i samband med fusionen och skyddet av arbetstagarna avseende andra rättigheter än de som regleras i artikel 133.”

"

8)  Artikel 122 ska ändras på följande sätt:

a)  Leden a och b ska ersättas med följande:"

”a) de fusionerande bolagens rättsliga form och namn samt belägenheten för sätet samt de planerade motsvarigheterna för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

   b) utbytesförhållandet för värdepapperen eller de andelar som representerar bolagets kapital och, i tillämpliga fall, beloppet på den kontanta betalningen,”

"

b)   Led h ska ersättas med följande:"

”h) eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i de fusionerande bolagens förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorgan,”

"

c)   Led i ska ersättas med följande:"

”i) stiftelseurkund(er), i tillämpliga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,”

"

d)   Följande led ska läggas till som leden m och n:"

”m) närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till bolagsmännen i enlighet med artikel 126a,

   n) ▌ skyddsåtgärder, såsom garantier eller utfästelser, i de fall då sådana erbjuds borgenärer.”

"

9)  Artiklarna 123 och 124 ska ersättas med följande:"

”Artikel 123

Utlämning av uppgifter

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att följande dokument lämnas ut och offentliggörs i ▌registren i vart och ett av de fusionerande bolagens respektive medlemsstat, minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126:

   a) Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen.
   b) Ett meddelande där bolagsmän i och borgenärer till det fusionerande bolaget samt företrädare för det fusionerade bolagets anställda eller, om det inte finns några sådana företrädare, de anställda själva, informeras om att de senast 5 arbetsdagar före dagen för bolagsstämman kan lämna synpunkter på planen för den gränsöverskridande ombildningen.

Om rapporten av den oberoende sakkunnige utarbetas i enlighet med artikel 125 får medlemsstaterna kräva att den lämnas ut och görs tillgänglig för allmänheten i registret.

Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid utlämnandet av rapporten av den oberoende sakkunnige.

De handlingar som lämnas ut i enlighet med denna punkt ska också vara tillgängliga med hjälp av det system som avses i artikel 22.

2.  Medlemsstaterna får undanta fusionerande bolag från det krav på utlämnande som avses i punkt 1 om dessa bolag – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den bolagsstämma som avses i artikel 126 och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar som avses i punkt 1 kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten.

Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och dokumentens äkthet, såvida inte och endast i den mån sådana krav och begränsningar är proportionella för att uppfylla dessa mål.

3.  Om de fusionerande bolagen lämnar ut sin gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen i enlighet med punkt 2 i denna artikel, ska de minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126 lämna följande uppgifter till de respektive nationella registren, vilka måste lämnas ut:

   a) Varje fusionerande bolags rättsliga form, namn och stadgeenliga säte samt förslag till rättslig form och stadgeenligt säte för och namn på alla nybildade bolag.
   b) Det register där de dokument som avses i artikel 14 inlämnas avseende vart och ett av de fusionerande bolagen och registreringsnumret i det registret.
   c) En uppgift, avseende vart och ett av de fusionerande bolagen, om de arrangemang som inrättats för att borgenärer, anställda och bolagsmän ska kunna utöva sina rättigheter.
   d) Närmare uppgifter om den webbplats där den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen, meddelandet och den sakkunnigrapport som avses i punkt 1 samt fullständiga uppgifter om de arrangemang som avses i led c i denna punkt kan erhållas kostnadsfritt online.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan fullgöras i sin helhet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos någon behörig myndighet i medlemsstaterna för de fusionerande bolagen, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.  Om det övertagande bolaget inte behöver godkänna fusionen på en bolagsstämma i enlighet med artikel 126.3, ska den utlämning av uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel ske minst en månad före dagen för bolagsstämman för det eller de andra fusionerande bolagen.

6.  Utöver den utlämning av uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna kräva att den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller de uppgifter som avses i punkt 3 offentliggörs i deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I det fallet ska medlemsstaterna säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de dokument som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är tillgängliga för allmänheten gratis via systemet för sammankoppling av register.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att alla avgifter som registren debiterar bolaget för den utlämning av uppgifter som avses i punkterna 1 och 3 och, i tillämpliga fall, för det offentliggörande som avses i punkt 5 inte överskrider kostnadstäckningen för att tillhandahålla sådana tjänster.

Artikel 124

▌Förvaltnings- eller ledningsorganets rapport till bolagsmännen och de anställda

1.  Lednings- eller förvaltningsorganet i vart och ett av de fusionerande bolagen ska upprätta en rapport till bolagsmännen och de anställda där det dels beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande fusionen, dels förklarar effekterna av den gränsöverskridande fusionen för de anställda.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska särskilt beskriva effekterna av den gränsöverskridande fusionen för bolagets framtida verksamhet.

Den ska också innehålla ett avsnitt för bolagsmännen och ett avsnitt för de anställda.

3.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   aa) En beskrivning av kontantersättningen och den metod som använts för att komma fram till den.
   b) I tillämpliga fall en beskrivning av aktiernas utbytesförhållande och den metod som använts för att komma fram till det.

   d) Effekterna av den gränsöverskridande fusionen för bolagsmän.
   e) De rättigheter och gottgörelsemetoder som är tillgängliga för bolagsmän ▌ i enlighet med artikel 126a.

3a.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska inte krävas när samtliga bolagsmän i bolaget har gått med på att detta krav kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.

4.  Avsnittet för de anställda i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   ca) Effekterna av den gränsöverskridande fusionen för anställningsförhållandena samt i tillämpliga fall eventuella åtgärder för att skydda dem.
   cb) Alla väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren och platsen för bolagets verksamhetsorter.
   d) Hur de faktorer som anges i leden ca och cb även påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.

4aa.  Om lednings- eller förvaltningsorganet i det fusionerande bolaget inom skälig tid erhåller ett yttrande om de delar av rapporten som avses i punkterna 1, 2 och 4 från företrädarna för deras anställda eller, om några sådana företrädare inte finns, från de anställda själva i enlighet med nationell lagstiftning, ska bolagsmännen informeras om detta och yttrandet bifogas rapporten.

4a.  Avsnittet för de anställda ska inte krävas när ett fusionerat bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några anställda utöver dem som ingår i lednings- eller förvaltningsorganet.

5.  Vart och ett av de fusionerande bolagen får besluta om de ska utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitt som avses i punkterna 3 och 4 eller om de ska utarbeta separata rapporter till bolagsmännen respektive de anställda.

6.  Den rapport som avses i punkt 1 eller de rapporter som avses i punkt 5 ska, åtminstone elektroniskt, tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen, i förekommande fall, göras tillgänglig/tillgängliga för bolagsmännen och för företrädarna för de anställda i vart och ett av de fusionerande bolagen eller, om några sådana företrädare inte finns, för de anställda själva minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 126.

Om det övertagande bolaget inte behöver godkänna fusionen på en bolagsstämma i enlighet med artikel 126.3, ska rapporten emellertid göras tillgänglig minst sex veckor före dagen för bolagsstämman för det eller de andra fusionerande bolagen.

8.  Om kravet på det avsnitt för bolagsmännen som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 3 och det avsnitt för de anställda som avses i punkt 4 inte krävs i enlighet med punkt 4a, ska den rapport som avses i punkt 1 inte krävas.

9.  Punkterna 1–8 ska inte påverka tillämpningen av de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som införts på nationell nivå i anslutning till införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.

"

10)  Artikel 125 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande läggas till som andra stycke:"

”Om det övertagande bolaget inte behöver godkänna fusionen på en bolagsstämma i enlighet med artikel 126.3, ska rapporten emellertid göras tillgänglig minst en månad före dagen för bolagsstämman för det eller de andra fusionerande bolagen.”

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter innehålla de sakkunnigas utlåtande om huruvida kontantersättningen och aktiernas utbytesförhållande är adekvata. När det gäller den kontantersättning som avses i artikel 122 m, ska de sakkunniga beakta alla marknadspriser för dessa aktier i de fusionerande bolagen före tillkännagivandet av förslaget till fusion eller värdet av bolagen exklusive effekterna av den föreslagna fusionen som det fastställts enligt allmänt accepterade värderingsmetoder. Rapporterna ska innehålla minst följande uppgifter:

   a) Den eller de metoder som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen.
   b) Den eller de metoder som använts för att fastställa det föreslagna utbytesförhållandet för aktier.
   c) Huruvida den eller de metoder som använts är lämpliga för bedömningen av kontantersättningen och utbytesförhållandet och det värde som var och en av metoderna leder till samt ett yttrande om vilken relativ betydelse som tillmättes de olika metoderna då värdet fastställdes. Om olika metoder används i de fusionerande bolagen, även uppgifter om huruvida användningen av olika metoder var motiverad.
   d) En beskrivning av de särskilda värderingsproblem som har uppstått.

De sakkunniga ska ha rätt att av de fusionerande bolagen begära alla upplysningar som är nödvändiga för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.”

"

c)  I punkt 4 ska följande mening läggas till:"

”Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.”

"

11)  Artikel 126 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Efter att i tillämpliga fall ha noterat de rapporter som avses i artiklarna 124▌ och 125, de yttranden från de anställda som lämnats i enlighet med artikel 124 och de synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123 ska en bolagsstämma för vart och ett av de fusionerande bolagen i form av en resolution besluta om huruvida den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska godkännas och om stiftelseurkunden, och bolagsordningen om denna finns i en särskild handling, ska anpassas.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 4:"

”4. Medlemsstaterna ska säkerställa att godkännandet av en gränsöverskridande fusion på en bolagsstämma inte kan ifrågasättas ▌ enbart på följande grunder:

   a) Det utbytesförhållande för aktierna som avses i artikel 122 b har fastställts till en otillräcklig nivå.
   b) Den kontantersättning som avses i artikel 122 m har fastställts till en otillräcklig nivå.

   d) De uppgifter som lämnats om punkt a eller punkt b uppfyllde inte de rättsliga kraven.

"

12)  Följande artiklar ▌ska införas:"

”Artikel 126a

Skydd av bolagsmän

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de bolagsmän i de fusionerande bolagen som röstade emot godkännandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen har rätt att avyttra sina aktier för en tillräcklig kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2–6, under förutsättning att de till följd av fusionen skulle förvärva aktier i det bolag som uppstår genom fusionen och som omfattas av lagen i en annan medlemsstat än medlemsstaten för det berörda fusionerande bolaget.

Medlemsstaterna får föreskriva en sådan rätt även för andra bolagsmän i de fusionerande bolagen.

Medlemsstaterna får kräva att den uttryckliga invändning som görs mot den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och/eller att bolagsmännens önskan att utöva sin rätt att avyttra sina aktier ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den bolagsstämma som avses i artikel 126. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av en invändning mot den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen betraktas som vederbörlig dokumentation för en negativ röst.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist inom vilken de bolagsmän som avses i punkt 1 ska förklara för det berörda fusionerande bolaget att de önskar utöva sin rätt att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara längre än en månad räknat från den bolagsstämma som avses i artikel 126. Medlemsstaterna ska säkerställa att de fusionerande bolagen anger en elektronisk adress för mottagande av denna förklaring på elektronisk väg.

3.  Medlemsstaterna ska också fastställa en tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen ska betalas. Denna tidsfrist får inte vara längre än två månader räknat från den dag då den gränsöverskridande fusionen får verkan enligt artikel 129.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagsmän som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier men anser att den kontantersättning som erbjuds av det berörda fusionerande bolaget inte har fastställts till en tillräcklig nivå har rätt att begära ytterligare kontantersättning vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för krav på ytterligare kontantersättning.

Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet om ytterligare kontantersättning gäller de bolagsmän i det berörda fusionerande bolaget som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som ett fusionerande bolag omfattas av reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1–6 och att den berörda medlemsstaten har exklusiv behörighet att lösa eventuella tvister om dessa rättigheter.

6.   Medlemsstaterna ska ▌ säkerställa att de bolagsmän i de fusionerande bolagen som inte har rätt att avyttra sina aktier eller inte har utövat denna rätt men som anser att aktiernas utbytesförhållande är otillräckligt kan ifrågasätta detta förhållande enligt den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och begära kontant betalning. Förfarandet ska inledas vid de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som det berörda fusionerande bolaget omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i den medlemsstatens nationella lagstiftning, och ska inte påverka registreringen av den gränsöverskridande fusionen. Beslutet ska vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

Medlemsstaterna får föreskriva att aktiernas utbytesförhållande enligt beslutet gäller de bolagsmän i det berörda fusionerande bolaget som inte har rätt att avyttra sina aktier eller inte har utövat denna rätt.

7.  Medlemsstaterna får också föreskriva att det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen kan tillhandahålla aktier eller annan ersättning i stället för kontantersättning.

Artikel 126b

Skydd av borgenärer

1.  Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med det skydd för deras rättigheter som i enlighet med artikel 122 m tillhandahålls i den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen kan ansöka hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten om betryggande skyddsåtgärder inom tre månader efter det offentliggörande av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen som avses i artikel 123, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande fusionen medför att deras fordringar riskerar att inte gottgöras och att inga betryggande skyddsåtgärder har ställts av de fusionerande bolagen.

Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är beroende av att den gränsöverskridande fusionen får verkan i enlighet med artikel 129.

2.   Medlemsstaterna får kräva att lednings- eller förvaltningsorganet i de fusionerande bolagen lämnar en deklaration som korrekt återspeglar bolagens aktuella finansiella status vid tidpunkten för deklarationen, som inte får vara tidigare än en månad före dess offentliggörande. I deklarationen ska lednings- eller förvaltningsorganet ange att det, på grundval av information som är tillgänglig för det vid tidpunkten för deklarationen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte känner till någon anledning till att det företag som uppstår genom fusionen inte skulle kunna fullgöra sina skyldigheter vid den tidpunkt då de ska fullgöras. Deklarationen ska offentliggöras tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen▌ i enlighet med artikel 123.

3.   Punkterna ▌2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning i respektive medlemsstat för de fusionerande bolagen om fullgörande av betalningar eller säkerställande av betalningar till eller icke-ekonomiska skyldigheter gentemot offentliga organ.”

Artikel 126c

Information till och samråd med arbetstagare

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras i samband med gränsöverskridande fusioner och utövas i enlighet med den rättsliga ram som fastställs i direktiv 2002/14/EG och direktiv 2001/23/EG i de fall en gränsöverskridande fusion betraktas som en överlåtelse av ett företag i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa rätten till information och samråd på andra företag än de som avses i artikel 3.1 i direktiv 2002/14/EG.

2.  Trots vad som sägs i artiklarna 124.4aa och 123.1 b ska medlemsstaterna säkerställa att arbetstagarnas rätt till information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller om den rapport som avses i artikel 124, beroende på vad som sker först, på ett sådant sätt att ett motiverat svar ges till de anställda före den bolagsstämma som avses i artikel 126.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av gällande bestämmelser och/eller praxis som är mer gynnsamma för arbetstagarna, ska medlemsstaterna besluta om formerna för rätt till information och samråd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.”

"

13)  Artikel 127 ska ersättas med följande:"

Artikel 127

Fusionsintyg

1.  Medlemsstaterna ska utse den domstol, notarius publicus eller annan myndighet/andra myndigheter som ska vara behörig/behöriga att kontrollera den gränsöverskridande fusionens laglighet för den del av förfarandet som regleras av lagstiftningen i den medlemsstat som det fusionerande bolaget omfattas av och utfärda ett fusionsintyg som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten är fullgjorda (nedan kallad den behöriga myndigheten).

Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande av betalningar eller säkerställande av att betalningar till eller icke-ekonomiska skyldigheter gentemot offentliga organ fullgörs eller att särskilda sektorsspecifika krav uppfylls, inbegripet säkerställande av betalningar eller skyldigheter till följd av pågående förfaranden.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ansökan om erhållande av ett fusionsintyg som lämnas av bolaget åtföljs av följande:

   a) Den plan för fusionen som avses i artikel 122.
   b) Den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 124 samt den rapport som avses i artikel 125, om de är tillgängliga.
   ba) Eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 123.1.
   c) Uppgifter om det godkännande på bolagsstämman som avses i artikel 126.

3.  Medlemsstaterna får kräva att en ansökan om erhållande av ett fusionsintyg åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt om bland annat följande:

   a) Antalet anställda vid tidpunkten för upprättandet av den gemensamma fusionsplanen.
   b) Dotterbolag och deras respektive geografiska fördelning.
   c) Bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ.

Vid tillämpning av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte tillhandahållits.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 2a, inklusive inlämningen av alla uppgifter och dokument, i sin helhet kan göras online utan att den sökande behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.  När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna om arbetstagarnas medverkan enligt artikel 133 ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten för det fusionerande bolaget kontrollera att den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som avses i punkt 2 i denna artikel innehåller uppgifter om förfarandena för fastställande av arrangemangen för medverkan och om eventuella alternativa arrangemang.

6.  Som en del av den bedömning som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:

   a) Alla dokument och uppgifter som lämnats till myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 2a.
   c) I relevanta fall, upplysningar från de fusionerande bolagen om att det förfarande som avses i artikel 133.3 och 133.4 har inletts.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den bedömning som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från mottagandet av dokumenten och uppgifterna om godkännandet av den gränsöverskridande fusionen på bolagets bolagsstämma. Bedömningen ska ha ett av följande resultat:

   a) Om det fastställs att den gränsöverskridande fusionen uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten utfärda ett fusionsintyg.
   b) Om det fastställs att den gränsöverskridande fusionen inte uppfyller alla relevanta villkor eller att inte alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda något fusionsintyg och underrätta företaget om skälen till sitt beslut. I sådana fall kan den behöriga myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett fusionsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande fusion genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder eller syftar till att undgå eller kringgå nationell lagstiftning eller unionsrätten, eller för kriminella ändamål.

9.  Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1 har allvarliga skäl att misstänka att den gränsöverskridande fusionen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder eller syftar till att undgå eller kringgå nationell lagstiftning eller unionsrätten, eller för kriminella ändamål, ska den beakta relevanta fakta och omständigheter, till exempel – i förkommande fall och utan att betraktas separat – vägledande faktorer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1, inbegripet genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt denna punkt ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.

10.  Om det för bedömningen enligt punkt 7 är nödvändigt att beakta ytterligare uppgifter eller göra ytterligare utredningar, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 6 förlängas med högst ytterligare tre månader.

11.  Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte går att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande underrättas om orsakerna till dröjsmålet innan den ursprungliga tidsfristen löper ut.

12.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande fusionen, bland annat myndigheter i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen, och från dessa myndigheter och bolaget erhålla de uppgifter och dokument som behövs för att genomföra kontrollen av lagligheten inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. Vid bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.”

"

14)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 127a

Översändande av fusionsintyget

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att fusionsintyget delas med de myndigheter som avses i artikel 128.1 via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att fusionsintyget finns tillgängligt via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

2.  De uppgifter som avses i punkt 1 ska vara tillgängliga gratis för de behöriga myndigheter som avses i artikel 128.1 och registren.”

"

15)  Artikel 128 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Vid tillämpning av punkt 1 ▌ ska varje fusionerande bolag till den myndighet som avses i punkt 1 lämna den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts på den bolagsstämma som avses i artikel 126 eller, om ett godkännande på bolagsstämman inte krävs i enlighet med artikel 132.3, den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av vart och ett av de fusionerande bolagen i enlighet med nationell lagstiftning.”

"

b)  Följande punkter ska läggas till ▌:"

3. Varje medlemsstat ska säkerställa att den ansökan som avses i punkt 1 från något av de fusionerande bolagen ▌, inklusive inlämningen av alla uppgifter och dokument, i sin helhet kan göras online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

4.  Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 ska godkänna den gränsöverskridande fusionen så snart myndigheten har fullgjort sin bedömning av de relevanta villkoren.

5.   Det eller de fusionsintyg som avses i artikel 127a.1 ska godtas av en behörig myndighet i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen som ett intyg som slutgiltigt styrker att alla förfaranden och formaliteter inför en fusion har fullgjorts i respektive medlemsstat. ▌

"

16)  Artikel 130 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Lagstiftningen i medlemsstaterna för de fusionerande bolagen och det bolag som uppstår genom fusionen ska för respektive stats territorium avgöra hur den gränsöverskridande fusionens genomförande, i enlighet med artikel 16, ska offentliggöras i de offentliga register till vilka varje bolag är skyldigt att lämna in sina handlingar.”

"

b)  Följande punkt ska införas som punkt 1a:"

”1a. Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register, vilka offentliggörs och blir tillgängliga för allmänheten med hjälp av det system som avses i artikel 22:

   a) I registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen: uppgift om att registreringen av det bolag som uppstår genom fusionen är en följd av en gränsöverskridande fusion.
   b) I registret i medlemsstaten för det bolag som uppstår genom fusionen: datum för registrering av det bolag som uppstår genom fusionen.
   c) I registret i medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen: det datum då bolaget avregistreras eller avförs från registret.
   d) I registret i medlemsstaten för vart och ett av de fusionerande bolagen: uppgift om att avregistreringen eller avförandet av bolaget är en följd av en gränsöverskridande fusion.
   e) I registret i medlemsstaterna för vart och ett av de fusionerande bolagen respektive det bolag som uppstår genom fusionen: registreringsnummer, namn och rättslig form för vart och ett av de fusionerande bolagen och det bolag som uppstår genom fusionen.”

"

17)  Artikel 131 ska ändras på följande sätt:

a)  ▌Punkt 1 ska ▌ersättas med följande:"

”1. När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 119.2 a, c och d ska följande rättsverkningar inträda vid den tidpunkt som avses i artikel 129:

   a) Samtliga tillgångar och skulder i det överlåtande bolaget, inklusive samtliga kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska överföras till och fortsätta att gälla i det övertagande bolaget.
   b) Bolagsmännen i det överlåtande bolaget ska bli bolagsmän i det övertagande bolaget, såvida de inte utövar den rätt att lämna bolaget som avses i artikel 126a.1.
   c) Det överlåtande bolaget ska upphöra att existera.”

"

b)  Punkterna 2 a och 2 b ska ersättas med följande:"

”a) Samtliga tillgångar och skulder i de fusionerande bolagen, inklusive samtliga kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska överföras till och fortsätta att gälla i det nybildade bolaget.

   b) Bolagsmännen i de fusionerande bolagen ska bli bolagsmän i det nybildade bolaget, såvida de inte utövar den rätt att lämna bolaget som avses i artikel 126a.1.

"

18)  Artikel 132 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. I de fall en gränsöverskridande fusion genom förvärv genomförs av antingen ett bolag som innehar samtliga andelar och andra värdepapper som ger rösträtt vid bolagsstämmor i det eller de överlåtande bolagen eller av en person som direkt eller indirekt innehar samtliga andelar i det övertagande bolaget och i de överlåtande bolagen, och det övertagande bolaget inte tilldelar några andelar inom ramen för fusionen,

   ska bestämmelserna i artikel 122 b, c, e och m, artikel 125 och artikel 131.1 b inte tillämpas,
   ska bestämmelserna i artiklarna 124 och 126.1 inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 3:"

”3. När lagstiftningen i medlemsstaterna för samtliga fusionerande bolag föreskriver ett undantag från godkännande på en bolagsstämma i enlighet med artikel 126.3 och punkt 1 i denna artikel ska den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen eller de uppgifter som avses i artikel 123.1–123.3 och de rapporter som avses i artiklarna 124 och 124a göras tillgängliga minst en månad före det att bolaget fattar beslut om fusionen i enlighet med nationell lagstiftning.”

"

19)  Artikel 133 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 2 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”2. Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där sätet för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är beläget ska emellertid inte tillämpas, om minst ett av de fusionerande bolagen under de sex månader som föregår offentliggörandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 123 har ett genomsnittligt antal arbetstagare som motsvarar fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som fastställts i lagstiftningen i den medlemsstat vars jurisdiktion omfattar det fusionerande bolaget, vilket utlöser arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG eller om det i den nationella lagstiftning som är tillämplig på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. ”

"

b)  I punkt 4 ska led a ersättas med följande:"

”a) ska de ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen, i de fall åtminstone ett av de fusionerande bolagen omfattas av bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG, befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av de referensbestämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h ovan, enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen ska ha sitt säte och iaktta dessa bestämmelser från och med dagen för registreringen,”

"

c)   Punkt 7 ska ersättas med följande:"

”7. När det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av bestämmelser om arbetstagares medverkan ska det bolaget vara skyldigt att vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid därpå följande gränsöverskridande eller inhemska fusioner, delningar eller ombildningar under en period av fyra år efter det att den gränsöverskridande fusionen blivit gällande, genom att i tillämpliga delar tillämpa de regler som anges i punkterna 1–6.”

"

d)   Följande punkt ska läggas till som punkt 8:"

”8. Ett bolag ska meddela arbetstagarna eller deras företrädare huruvida det väljer att tillämpa de referensbestämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h eller om det väljer att inleda förhandlingar inom det särskilda förhandlingsorganet. I det senare fallet ska bolaget utan onödigt dröjsmål meddela arbetstagarna resultatet av dessa förhandlingar.”

"

20)  Följande artikel ska införas som artikel 133a:"

”Artikel 133a

Ansvar för oberoende sakkunniga

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för de oberoende sakkunniga som ansvarar för upprättandet av den rapport som avses i artikel 125 ▌.

Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer dels att den sakkunnige, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett fusionsintyg, dels att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i överensstämmelse med de krav på oberoende och opartiskhet som gäller enligt den tillämpliga lagstiftning eller de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.”

"

21)  I artikel 134 ska följande stycke läggas till:"

”Detta påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat på det straffrättsliga området, finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning, att införa åtgärder och påföljder i enlighet med nationell lagstiftning efter den dag då den gränsöverskridande fusionen fick verkan.”

"

22)  I avdelning II ska följande kapitel läggas till som kapitel IV:"

”KAPITEL IV

Gränsöverskridande delningar av bolag med begränsat ansvar

Artikel 160a

Tillämpningsområde

Detta kapitel ska tillämpas på gränsöverskridande delningar av ett bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen, förutsatt att minst två av de bolag med begränsat ansvar som är involverade i delningen lyder under lagstiftningen i olika medlemsstater (nedan kallade gränsöverskridande delningar).

Artikel 160b

Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

   1. bolag med begränsat ansvar (nedan kallat bolag): ett bolag av en typ som förtecknas i bilaga II.
   2. ett bolag som delas: ett bolag som genomgår en process för gränsöverskridande delning där det vid en fullständig delning överför samtliga tillgångar och skulder till två eller flera andra bolag, eller som vid en partiell delning eller delning genom separation överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera andra bolag.
   3. delning: ett förfarande genom vilket antingen
   a) ett bolag som delas upplöses utan likvidation och överför samtliga sina tillgångar och skulder till två eller fler nybildade bolag (nedan kallade de mottagande bolagen) mot vederlag till bolagsmännen i det bolag som delas i form av emitterade värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen och, eventuellt, en kontant betalning på högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers nominella värde eller, i avsaknad av ett sådant nominellt värde, en kontant betalning på högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers bokförda parivärde (nedan kallad en fullständig delning), ▌
   b) ett bolag som delas överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera nybildade bolag (nedan kallade de mottagande bolagen) mot vederlag till bolagsmännen i det bolag som delas i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen eller i det bolag som delas eller i både de mottagande bolagen och det bolag som delas och, eventuellt, en kontant betalning på högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers nominella värde eller, i avsaknad av ett sådant nominellt värde, en kontant betalning på högst 10 % av dessa värdepappers eller aktiers bokförda parivärde (nedan kallad en partiell delning), eller
   c) ett bolag som delas överför en del av sina tillgångar och skulder till ett eller flera nybildade bolag (nedan kallade de mottagande bolagen) mot vederlag i form av värdepapper eller aktier i de mottagande bolagen eller i det bolag som delas (nedan kallad delning genom separation).

Artikel 160c

Ytterligare bestämmelser om tillämpningsområde

1.  Trots det som sägs i artikel 160b.3 ska detta kapitel också tillämpas på gränsöverskridande delningar om åtminstone en av de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning tillåter att den kontanta betalning som avses i artikel 160b.3 a och b överstiger 10 % av det nominella värdet eller, i avsaknad av ett sådant nominellt värde, 10 % av det bokförda parivärdet av värdepapper eller aktier som representerar kapitalet i de mottagande bolagen.

3.  Detta kapitel ska inte tillämpas på gränsöverskridande delningar som involverar ett bolag vars syfte är kollektiva investeringar av kapital som erhålls av allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar ska anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att detta kapitel inte tillämpas under någon av följande omständigheter:

   a) Det bolag som delas är i likvidation och har börjat fördela tillgångarna till sina aktieägare.
   b) Bolaget är föremål för de resolutionsverktyg, resolutionsbefogenheter och resolutionsmekanismer som fastställs i avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

5.  Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta kapitel på bolag som är föremål för

   a) insolvensförfaranden eller ramar för förebyggande omstrukturering,
   aa) andra likvidationsförfaranden än de som avses i punkt 4 a, eller
   b) krisförebyggande åtgärder i den mening som avses i artikel 2.1 led 101 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU.

6.  Den nationella lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas ska reglera den del av förfarandena och formaliteterna som i fråga om en gränsöverskridande delning ska fullgöras för att erhålla ett delningsintyg, och den nationella lagstiftningen i medlemsstaterna för de mottagande bolagen ska reglera den del av förfarandet och formaliteterna som ska fullgöras efter det att delningsintyget erhållits, och båda ska följa unionsrätten.

Artikel 160e

Plan för en gränsöverskridande delning

Lednings- eller förvaltningsorganet i det bolag som delas ska upprätta en plan för den gränsöverskridande delningen. Denna plan ska innehålla minst följande uppgifter:

   a) ▌Rättslig form, säte och namn för det företag som delas samt rättslig form, säte och namn som föreslås för det eller de nya bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen.
   b) Utbytesförhållandet för värdepapperen eller de andelar som representerar bolagens kapital och, i tillämpliga fall, beloppet av den kontanta betalningen.
   c) Villkoren för tilldelning av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i de mottagande bolagen eller i det bolag som delas.
   d) Den föreslagna vägledande tidtabellen för den gränsöverskridande delningen.
   e) Den gränsöverskridande delningens sannolika följder för sysselsättningen.
   f) Den dag från vilken innehavet av värdepapper eller andelar som representerar bolagens kapital ger rätt till del i vinsten samt eventuella särskilda villkor rörande denna rätt.
   g) Det eller de datum från vilket eller vilka transaktioner i det bolag som delas i bokföringshänseende ska anses som transaktioner i de mottagande bolagen.
   h) ▌Eventuella särskilda förmåner som beviljas ledamöter i förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i det bolag som delas.
   i) De rättigheter som de mottagande bolagen tilldelar bolagsmän i det bolag som delas med speciella rättigheter eller innehavare av andra värdepapper än andelar som representerar det uppdelade bolagets kapital, eller de åtgärder som föreslås avseende detta.

   j) Stiftelseurkund, i tillämpliga fall, och bolagsordningen om denna finns i ett särskilt instrument, för de mottagande bolagen och, vid en partiell delning, eventuella ändringar av stiftelseurkunden för det bolag som delas.
   k) I tillämpliga fall, information om de förfaranden genom vilka arrangemang för anställdas medverkan ska tas med vid fastställandet av deras rättigheter i de mottagande bolagen i enlighet med artikel 160n ▌.
   l) En noggrann beskrivning av tillgångar och skulder i det bolag som delas och en förklaring om hur dessa tillgångar och skulder ska fördelas mellan de mottagande bolagen, eller behållas av det bolag som delas vid en partiell delning, inbegripet behandlingen av de tillgångar eller skulder som inte är uttryckligen fördelade i planen för den gränsöverskridande delningen, exempelvis tillgångar eller skulder som är okända på den dag då planen för den gränsöverskridande delningen upprättas.
   m) Uppgifter om värderingen av de tillgångar och skulder som fördelas på respektive bolag som är involverat i en gränsöverskridande delning.
   n) Dagen för den redovisning för det bolag som delas som används för att fastställa villkoren för den gränsöverskridande delningen.
   o) I tillämpliga fall, tilldelningen till bolagsmännen i det bolag som delas av andelar och värdepapper i de mottagande bolagen eller i det bolag som delas eller i en kombination av det mottagande bolaget och det bolag som delas, och de kriterier som ligger till grund för en sådan tilldelning.
   p) Närmare uppgifter om erbjudandet om kontantersättning till ▌ bolagsmän ▌ i enlighet med artikel 160l.
   q) ▌ Skyddsåtgärder, såsom garantier eller utfästelser, i de fall då sådana erbjuds borgenärer.

Artikel 160g

Lednings- eller förvaltningsorganets rapport till bolagsmännen och de anställda

1.  Lednings- eller förvaltningsorganet i det bolag som delas ska upprätta en rapport till bolagsmännen och de anställda där det beskriver och ger underlag till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande delningen samt beskriver effekterna av den gränsöverskridande delningen för de anställda.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska särskilt beskriva effekterna av den gränsöverskridande delningen för bolagens framtida verksamhet.

Den ska också innehålla ett avsnitt för bolagsmännen och ett avsnitt för de anställda.

3.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   aa) En beskrivning av kontantersättningen och den metod som använts för att komma fram till den.
   b) I tillämpliga fall, en beskrivning ▌av aktiernas utbytesförhållande och den metod som använts för att komma fram till det.

   d) Effekterna av den gränsöverskridande delningen för bolagsmän.
   e) De rättigheter och gottgörelsemetoder som är tillgängliga för bolagsmän ▌ i enlighet med artikel 160l.

4.  Avsnittet för bolagsmännen i rapporten ska inte krävas när samtliga bolagsmän i bolaget har gått med på att detta krav kan frångås. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.

5.  Avsnittet för de anställda i rapporten ska särskilt innehålla följande uppgifter:

   ca) Effekterna av den gränsöverskridande delningen för anställningsförhållandena samt i tillämpliga fall eventuella åtgärder för att skydda dem.
   cb) Alla väsentliga ändringar av de gällande anställningsvillkoren och platsen för bolagets verksamhetsorter.
   d) Hur de faktorer som anges i leden ca och cb även påverkar eventuella dotterbolag till bolaget.

6.  Om lednings- eller förvaltningsorganet i det bolag som delas inom skälig tid erhåller ett yttrande om de delar av rapporten som avses i punkterna 1, 2 och 4 från företrädarna för de anställda eller, om några sådana företrädare inte finns, från de anställda själva i enlighet med nationell lagstiftning, ska bolagsmännen informeras om detta och yttrandet bifogas rapporten.

7.  Avsnittet för de anställda ska inte krävas när ett bolag och dess eventuella dotterbolag inte har några anställda utöver dem som ingår i lednings- eller förvaltningsorganet.

8.  Bolaget får besluta om det ska utarbeta en rapport som innehåller de två avsnitt som avses i punkterna 3 och 4 eller om det ska utarbeta separata rapporter till bolagsmännen respektive de anställda.

9.   Den rapport som avses i punkt 1 eller de rapporter som avses i punkt 5 ska, åtminstone elektroniskt, tillsammans med den gemensamma planen för den gränsöverskridande delningen, i förekommande fall, göras tillgänglig för bolagsmännen och för företrädarna för de anställda i det bolag som delas eller, om sådana företrädare inte finns, för de anställda själva minst sex veckor före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160k.

10.  Om kravet på det avsnitt för bolagsmännen som avses i punkt 3 frångås i enlighet med punkt 3 och det avsnitt för de anställda som avses i punkt 4 inte krävs i enlighet med punkt 4a, ska den rapport som avses i punkt 1 inte krävas.

11.  Punkterna 1–8 i denna artikel ska inte påverka tillämpningen av de gällande informations- och samrådsrättigheter och därtill relaterade förfaranden som införts på nationell nivå i anslutning till införlivandet av direktiven 2002/14/EG och 2009/38/EG.

Artikel 160i

Rapport av oberoende sakkunnig

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en oberoende sakkunnig granskar planen för den gränsöverskridande delningen och utarbetar en rapport avsedd för bolagsmännen som görs tillgänglig för dem minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160k ▌. Beroende på medlemsstaternas lagstiftning kan den sakkunnige vara en fysisk eller en juridisk person.

2.  Den rapport som avses i punkt 1 ska under alla omständigheter inbegripa den sakkunniges utlåtande huruvida kontantersättningen och förhållandet för aktieutbytet är adekvata. När det gäller den kontantersättning som avses i artikel 160e q ska den sakkunnige beakta alla marknadspriser för dessa aktier i det bolag som delas före tillkännagivandet av förslaget till delning eller värdet av bolaget exklusive effekten av den föreslagna delningen såsom detta fastställts i enlighet med allmänt vedertagna värderingsmetoder. I rapporten ska minst följande anges:

   a) Den metod som använts för att fastställa den föreslagna kontantersättningen.
   b) Den metod som använts för att fastställa det föreslagna förhållandet för aktieutbytet.
   c) Huruvida denna metod är lämplig för bedömning av kontantersättningen och förhållandet för aktieutbytet, det värde som dessa metoder lett till samt ett yttrande över den relativa vikt som metoderna tillmättes när värdet fastställdes.
   d) En beskrivning av eventuella särskilda svårigheter som uppkommit under värderingen.

▌Den sakkunnige ska ha rätt att av det bolag som delas begära ut all information som är nödvändig för att han eller hon ska kunna fullgöra sina uppgifter.

3.  Det ska inte krävas någon granskning av planen för den gränsöverskridande delningen av en oberoende sakkunnig eller någon sakkunnigrapport om alla bolagsmän i det bolag som delas har kommit överens om detta. Medlemsstaterna får undanta enmansbolag från bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 160j

Utlämnande

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att följande handlingar lämnas ut och offentliggörs i registret i medlemsstaten för det bolag som delas ▌minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160k.

   a) Planen för den gränsöverskridande delningen.

   b) Ett meddelande där bolagsmännen i och borgenärerna till samt företrädare för de anställda i det bolag som delas eller, om det inte finns några sådana företrädare, de anställda själva informeras om att de senast fem arbetsdagar före dagen för bolagsstämman kan lämna synpunkter på planen för den gränsöverskridande delningen.

Om rapporten av den oberoende sakkunnige utarbetas i enlighet med artikel 160i får medlemsstaterna kräva att den lämnas ut och görs tillgänglig för allmänheten i registret.

Medlemsstaterna ska sörja för att bolaget kan utesluta konfidentiell information vid utlämnandet av rapporten av den oberoende sakkunnige.

De handlingar som lämnas ut i enlighet med detta stycke ska också vara tillgängliga med hjälp av det system som avses i artikel 22.

2.  Medlemsstaterna får undanta det bolag som delas från det krav på utlämnande som avses i punkt 1 om bolaget – under en oavbruten period som inleds minst en månad före den dag som fastställts för den bolagsstämma som avses i artikel 160k och som avslutas tidigast när bolagsstämman avslutas – gör de handlingar som avses i punkt 1 kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.

Medlemsstaterna får dock inte underkasta detta undantag andra krav och begränsningar än sådana som är nödvändiga för att säkerställa webbplatsens säkerhet och handlingarnas äkthet, såvida inte och endast i den mån sådana krav och begränsningar är proportionella för att uppfylla dessa mål.

3.  Om det bolag som delas lämnar ut planen för den gränsöverskridande delningen i enlighet med punkt 2 i denna artikel, ska det minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 160k lämna följande uppgifter till registret, vilka måste lämnas ut:

   a) Rättslig form för, namn på och stadgeenligt säte för det bolag som delas samt förslag till rättslig form för, namn på och stadgeenligt säte för alla nybildade bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen.
   b) Det register där de handlingar som avses i artikel 14 inlämnas avseende det bolag som delas och registreringsnumret i det registret.
   c) En uppgift om de arrangemang som gjorts för att borgenärer, anställda och bolagsmän ska kunna utöva sina rättigheter.
   d) Närmare uppgifter om den webbplats där planen för den gränsöverskridande delningen, meddelandet och den sakkunnigrapport som avses i punkt 1 samt fullständiga uppgifter om de arrangemang som avses i led c i denna punkt kan erhållas kostnadsfritt online.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de krav som avses i punkterna 1 och 3 kan fullgöras i sin helhet online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos någon behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.  Utöver det utlämnande som avses i punkterna 1, 2 och 3 får medlemsstaterna kräva att planen för den gränsöverskridande delningen eller de uppgifter som avses i punkt 3 offentliggörs i deras officiella kungörelseorgan eller via en central elektronisk plattform i enlighet med artikel 16.3. I det fallet ska medlemsstaterna säkerställa att registret skickar de relevanta uppgifterna till det officiella kungörelseorganet.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de handlingar som avses i punkt 1 eller de uppgifter som avses i punkt 3 är kostnadsfritt tillgängliga för allmänheten via systemet för sammankoppling av register.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att eventuella avgifter som registren debiterar bolaget för det utlämnande som avses i punkterna 1 och 3 och, i förekommande fall, för det offentliggörande som avses i punkt 5 inte överskrider kostnadstäckningen för sådana tjänster.

Artikel 160k

Bolagsstämmans godkännande

1.  Efter att i tillämpliga fall ha noterat de rapporter som avses i artiklarna 160g ▌och 160i och de yttranden från de anställda som lämnats i enlighet med artikel 160g och de synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 160j ska en bolagsstämma för det bolag som delas ▌i form av en resolution besluta huruvida planen för den gränsöverskridande delningen ska godkännas och huruvida stiftelseurkunden och bolagsordningen, om denna finns i ett särskilt instrument, ska anpassas.

2.  Bolagsstämman får fastställa att ett villkor för genomförandet av den gränsöverskridande delningen ska vara att stämman uttryckligen ratificerar de arrangemang som avses i artikel 160n.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att godkännandet av ▌ planen för den gränsöverskridande delningen eller en ändring av denna kräver en majoritet på minst två tredjedelar men inte högre än 90 % av de röster som är förenade med de företrädda aktierna eller det företrädda tecknade kapitalet på bolagsstämman. Under alla omständigheter får tröskeln inte vara högre än vad som föreskrivs i nationell lagstiftning för godkännande av gränsöverskridande fusioner.

4.  Om en klausul i planen för den gränsöverskridande delningen eller en ändring av stiftelseurkunden för det bolag som delas leder till en ökning av en aktieägares ekonomiska förpliktelser gentemot företaget eller tredje part, får medlemsstaterna under sådana särskilda omständigheter föreskriva att denna klausul eller ändringen av stiftelseurkunden för det bolag som delas ska godkännas av den berörda aktieägaren, förutsatt att denne inte kan utöva de rättigheter som fastställs i artikel 160l.

5.  Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagsstämmans godkännande av den gränsöverskridande delningen inte kan ifrågasättas enbart på följande grunder:

   a) Att det förhållande för aktieutbytet som avses i artikel 160e b inte har fastställts på ett adekvat sätt.
   b) Att den kontantersättning som avses i artikel 160e q inte har fastställts på ett adekvat sätt.
   c) Att de uppgifter som lämnats inom ramen för led a eller b inte uppfyller de rättsliga kraven.

Artikel 160l

Skydd av bolagsmän

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone de bolagsmän som röstade emot godkännandet av planen för den gränsöverskridande delningen av ett bolag som delas har rätt att avyttra sina aktier för en adekvat kontantersättning på de villkor som anges i punkterna 2 till 6, under förutsättning att de till följd av delningen skulle förvärva aktier i de mottagande bolagen som skulle omfattas av lagen i annan medlemsstat än medlemsstaten för det bolag som delas.

Medlemsstaterna får föreskriva en sådan rätt även för andra bolagsmän i det bolag som delas.

Medlemsstaterna får kräva att en uttrycklig invändning mot planen för den gränsöverskridande delningen och/eller bolagsmännens avsikt att utöva sin rätt att avyttra sina aktier ska dokumenteras på lämpligt sätt, senast vid den bolagsstämma som avses i artikel 160k. Medlemsstaterna får tillåta att registrering av invändningen mot planen för den gränsöverskridande delningen ska betraktas som vederbörlig dokumentation för ett negativt omröstningsresultat.

2.  Medlemsstaterna ska fastställa den tidsfrist inom vilken de bolagsmän som avses i punkt 1 måste anmäla till det bolag som delas att de har beslutat att utöva sin rätt att avyttra sina aktier. Denna tidsfrist får inte vara längre än en månad räknat från den bolagsstämma som avses i artikel 160k. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett bolag som delas anger en elektronisk adress för mottagande av denna anmälan på elektronisk väg.

3.  Medlemsstaterna ska också fastställa den tidsfrist inom vilken den kontantersättning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen ska betalas. Denna tidsfrist får inte vara längre än två månader räknat från den dag då den gränsöverskridande delningen får verkan i enlighet med artikel 160t.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagsmän som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier men anser att den kontantersättning som erbjuds av det berörda fusionerande bolaget inte har fastställts på ett adekvat sätt har rätt att begära ytterligare kontantersättning hos de behöriga myndigheter eller organ som är bemyndigade enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska fastställa en tidsfrist för kravet på ytterligare kontantersättning.

Medlemsstaterna får föreskriva att det slutliga beslutet om att ge ytterligare kontantersättning är giltigt för de bolagsmän i det berörda fusionerande bolaget som har anmält sitt beslut att utöva sin rätt att avyttra sina aktier i enlighet med punkt 2a.

5.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas reglerar de rättigheter som avses i punkterna 1 till 5 och att den exklusiva behörigheten att lösa eventuella tvister som rör dessa rättigheter tillfaller medlemsstaten för det bolag som delas.

6.   Medlemsstaterna ska ▌säkerställa att de bolagsmän i det bolag som delas som inte har eller inte har utövat sin rätt att avyttra sina aktier men som anser att förhållandet för aktieutbytet inte har fastställts på ett adekvat sätt kan invända mot detta förhållande i planen för den gränsöverskridande delningen och begära kontantbetalning. Detta förfarande ska inledas hos de behöriga myndigheter eller organ som bemyndigats enligt den nationella lagstiftning som det bolag som delas omfattas av, inom den tidsfrist som fastställs i den medlemsstatens nationella lagstiftning, och ska inte hindra registreringen av den gränsöverskridande delningen. Beslutet ska vara bindande för de mottagande företagen och, vid en partiell delning, även för det bolag som delas.

7.  Medlemsstaterna får också föreskriva att det berörda mottagande bolaget och, vid en partiell delning, också det bolag som delas, kan tillhandahålla ▌aktier eller annan ersättning i stället för en kontantbetalning.

Artikel 160m

Skydd av borgenärer

1.  Medlemsstaterna ska på ett betryggande sätt skydda rättigheterna för de borgenärer som har fordringar som uppkommit före offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande delningen och som inte var förfallna till betalning vid offentliggörandet. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenärer som inte är nöjda med de skyddsåtgärder som, i enlighet med artikel 160e r, erbjuds i planen för den gränsöverskridande delningen kan ansöka hos den behöriga administrativa eller rättsliga myndigheten om lämpliga skyddsåtgärder inom tre månader efter det utlämnande av planen för den gränsöverskridande delningen som avses i artikel 160j, under förutsättning att de på ett trovärdigt sätt kan visa att den gränsöverskridande delningen medför att deras fordringar riskerar att inte tillgodoses och att inga betryggande skyddsåtgärder har erhållits från bolaget.

Medlemsstaterna ska säkerställa att skyddsåtgärderna är beroende av att den gränsöverskridande delningen får verkan i enlighet med artikel 160t.

2.  Om en borgenär till det bolag som ska delas ▌inte erhåller gottgörelse från det bolag som skulden fördelas på, ska de övriga mottagande bolagen och, vid en partiell delning eller en delning genom separation, det bolag som delas ansvara solidariskt för den skyldigheten tillsammans med det bolag som skulden fördelas på. Det solidariska ansvaret för ett bolag som är involverat i delningen ska emellertid begränsas till värdet, på den dag då delningen får verkan, av de nettotillgångar som fördelas på det bolaget.

3.   Medlemsstaterna får kräva att lednings- eller förvaltningsorganet för det bolag som delas lämnar en deklaration som korrekt återspeglar bolagets aktuella ekonomiska ställning på dagen för deklarationen, som inte får infalla tidigare än en månad innan den lämnas ut. I deklarationen ska lednings- eller förvaltningsorganet för det bolag som delas ange att man, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga för det på dagen för deklarationen och efter att ha gjort rimliga undersökningar, inte har någon anledning att förmoda att något av de mottagande bolagen eller, vid en partiell delning, det bolag som delas, efter att delningen får verkan inte skulle kunna fullgöra de skyldigheter som fördelats på dem enligt planen för den gränsöverskridande delningen när dessa skyldigheter väl ska fullgöras. Deklarationen ska lämnas ut tillsammans med planen för den gränsöverskridande delningen i enlighet med artikel 160j.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka tillämpningen av nationella lagar i medlemsstaten för det bolag som delas beträffande fullgörande eller säkerställande av betalningar till eller andra skyldigheter än betalningsskyldigheter gentemot offentliga organ.

Artikel 160ma

Information till och samråd med anställda

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att anställdas rätt till information och samråd respekteras i samband med gränsöverskridande delning och utövas i enlighet med de rättsliga ramar som fastställs i direktiv 2002/14/EG och direktiv 2001/23/EG i de fall där gränsöverskridande delning betraktas som överlåtelse av ett företag i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG och, i tillämpliga fall när det gäller gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag, i enlighet med direktiv 2009/38/EG. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa rätten till information och samråd på andra företag än de som avses i artikel 3.1 i direktiv 2002/14/EG.

2.  Trots vad som sägs i artiklarna 160g.6 och 160j.1 b ska medlemsstaterna säkerställa att anställdas rätt till information och samråd respekteras, åtminstone innan beslut fattas om planen för den gränsöverskridande delningen eller om den rapport som avses i artikel 160g, beroende på vilket som kommer först, på ett sådant sätt att ett motiverat svar ges till de anställda före den bolagsstämma som avses i artikel 160k.

3.  Utan att det påverkar gällande bestämmelser och/eller praxis som är gynnsammare för de anställda ska medlemsstaterna fastställa de praktiska formerna för utövandet av rätten till information och samråd i enlighet med artikel 4 i direktiv 2002/14/EG.

Artikel 160n

Anställdas medverkan

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska varje mottagande bolag omfattas av de gällande bestämmelserna om anställdas medverkan, om sådana finns, i den medlemsstat där det har sitt säte.

2.  De gällande bestämmelserna om anställdas medverkan i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen har sitt säte ska emellertid inte tillämpas, om det bolag som delas under de sex månader som föregår offentliggörandet av planen för den gränsöverskridande delningen enligt vad som avses i artikel 160e i detta direktiv har ett genomsnittligt antal anställda motsvarande fyra femtedelar av den tillämpliga tröskelnivå som fastställs i lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas och som utlöser de anställdas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG, eller om det i den nationella lagstiftning som är tillämplig på vart och ett av de mottagande bolagen inte

   a) föreskrivs minst samma nivå för anställdas medverkan som gällde i det bolag som delas före delningen, mätt med hänvisning till andelen företrädare för de anställda bland ledamöterna i förvaltnings- eller tillsynsorganet eller deras kommittéer eller i den ledningsgrupp som omfattar bolagets resultatenheter, med förbehåll för anställdas rätt till medverkan, eller
   b) föreskrivs att anställda i de driftsenheter för de mottagande bolagen som är belägna i andra medlemsstater ska ha samma rätt till medverkan som de anställda i den medlemsstat där det mottagande bolaget har sitt säte.

3.  I de fall som avses i punkt 2 ska de anställdas medverkan i de bolag som uppstår genom den gränsöverskridande delningen och deras inflytande över fastställandet av dessa rättigheter, i tillämpliga delar och om inte annat följer av punkterna 4 till 7 i denna artikel, regleras av medlemsstaterna i enlighet med de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2 ▌och 12.4 i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:

   a) Artikel 3.1, 3.2 a i, 3.2 b, 3.3, de två första meningarna i 3.4, 3.5 ▌och 3.7.
   b) Artikel 4.1, 4.2 a, 4.2 g, 4.2 h, 4.3 och 4.4.
   c) Artikel 5.
   d) Artikel 6.
   e) Artikel 7.1 med undantag av andra strecksatsen i led b.
   f) Artiklarna 8, ▌10, 11 och 12.
   g) Del 3 a i bilagan.

4.  När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i punkt 3

   a) ska de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att, med två tredjedelars majoritet av sina medlemmar som företräder minst två tredjedelar av de anställda, besluta att inte inleda förhandlingar eller avsluta förhandlingar som redan inletts och att tillämpa de gällande bestämmelserna om medverkan i medlemsstaterna för vart och ett av de mottagande bolagen,
   b) får de, i de fall där referensbestämmelser för medverkan tillämpas efter föregående förhandlingar och trots det som sägs i dessa regler, besluta att begränsa andelen företrädare för de anställda i de mottagande bolagens förvaltningsorgan. Om företrädarna för de anställda utgör minst en tredjedel av ledamöterna i förvaltnings- eller tillsynsorganet för det bolag som delas, får dock begränsningen aldrig leda till en lägre andel av företrädare för de anställda i förvaltningsorganet än en tredjedel,
   c) ska de säkerställa att de regler om medverkan som gällde före den gränsöverskridande delningen fortsätter att gälla till och med den dag då därefter överenskomna regler börjar tillämpas eller, i avsaknad av överenskomna regler, till dess att referensbestämmelser i enlighet med del 3 a i bilagan börjar tillämpas.

5.  Utvidgningen av rätten till medverkan till anställda i de mottagande bolagen som är anställda i andra medlemsstater och som avses i punkt 2 b, ska inte medföra någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra detta att beakta dessa anställda när de beräknar den tröskel för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till medverkan enligt nationell lagstiftning.

6.  Om något av de mottagande bolagen ska omfattas av ett system för anställdas medverkan i enlighet med de regler som avses i punkt 2 ska dessa bolag vara skyldiga att anta en rättslig form som möjliggör utövandet av rätten till medverkan.

7.  Om det mottagande bolaget har ett system för anställdas medverkan ska det vara skyldigt att vidta åtgärder för att säkerställa att de anställdas rätt till medverkan skyddas vid eventuella senare gränsöverskridande eller inhemska fusioner, delningar eller ombildningar under en period på fyra år efter det att den gränsöverskridande ombildningen fått verkan, genom att i tillämpliga delar tillämpa de regler som anges i punkterna 1 till 6.

8.  Ett bolag ska utan otillbörligt dröjsmål meddela sina anställda eller deras företrädare resultatet av förhandlingarna om de anställdas medverkan.

Artikel 160o

Delningsintyg

1.  Medlemsstaterna ska utse den domstol, notarius publicus eller andra myndighet eller de andra myndigheter som ska ha behörighet att kontrollera huruvida en gränsöverskridande delning är laglig, när det gäller den del av förfarandet som regleras av rätten i medlemsstaten för det bolag som delas, och att utfärda ett delningsintyg som anger att alla relevanta villkor är uppfyllda och att alla förfaranden och formaliteter i den medlemsstaten är fullgjorda (nedan kallad den behöriga myndigheten).

Ett sådant fullgörande av förfaranden och formaliteter kan bestå av fullgörande eller säkerställande av betalningar till eller andra skyldigheter än betalningsskyldigheter gentemot offentliga organ, eller uppfyllandet av särskilda sektorsspecifika krav, inbegripet säkerställande av betalningar eller skyldigheter till följd av pågående förfaranden.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att en ansökan om erhållande av ett delningsintyg från det bolag som delas åtföljs av följande:

   a) Den plan för delningen som avses i artikel 160e.
   b) Den rapport med eventuellt bifogat yttrande som avses i artikel 160g samt den rapport som avses i artikel 160i, om de är tillgängliga.
   ba) Eventuella synpunkter som lämnats i enlighet med artikel 160j.1.
   c) Uppgifter om det godkännande av bolagsstämman ▌som avses i artikel 160k.

3.  Medlemsstaterna får kräva att en ansökan om erhållande av ett delningsintyg åtföljs av ytterligare uppgifter, särskilt följande:

   a) Antalet anställda vid tidpunkten för upprättandet av delningsplanen.
   b) Dotterbolag och deras respektive geografiska fördelning.
   c) Bolagets fullgörande av skyldigheter gentemot offentliga organ.

Vid tillämpningen av denna punkt får de behöriga myndigheterna begära dessa uppgifter från andra berörda myndigheter, om de inte tillhandahållits.

4.   Medlemsstaterna ska säkerställa att den ansökan som avses i punkterna 2 och 2a, inklusive inlämnandet av alla uppgifter och handlingar, i sin helhet kan göras online utan att man behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

5.   När det gäller efterlevnaden av reglerna om anställdas medverkan enligt artikel 160n ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten för det bolag som delas kontrollera att den plan för gränsöverskridande delning som avses i artikel 160e innefattar information om förfarandena för fastställande av arrangemangen för medverkan och om eventuella alternativa arrangemang.

6.   Som en del av den bedömning ▌som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten undersöka följande:

   a) Alla handlingar och uppgifter som lämnats till myndigheten i enlighet med punkterna 2 och 2a.
   c) I förekommande fall, uppgift från bolaget om att det förfarande som avses i artikel 160n.3 och 160n.4 har inletts.

7.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den ▌bedömning som avses i punkt 1 utförs inom tre månader från mottagandet av handlingarna och uppgifterna om godkännandet av den gränsöverskridande delningen på bolagsstämman. Bedömningen ska ha ett av följande resultat:

   a) Om det fastställs att den gränsöverskridande delningen ▌uppfyller alla relevanta villkor och att alla nödvändiga förfaranden och formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten utfärda ett delningsintyg.
   b) Om det fastställs att den gränsöverskridande delningen inte ▌uppfyller samtliga relevanta villkor eller att inte alla nödvändiga förfaranden och/eller formaliteter har fullgjorts, ska den behöriga myndigheten inte utfärda delningsintyget och ska underrätta bolaget om skälen för sitt beslut. I så fall kan den behöriga myndigheten ge bolaget möjlighet att uppfylla de relevanta villkoren eller att fullgöra förfarandena eller formaliteterna inom en rimlig tidsperiod.

8.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den behöriga myndigheten inte utfärdar ett delningsintyg om det i enlighet med nationell lagstiftning fastställs att en gränsöverskridande delning genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att nationell lagstiftning eller unionsrätten kringgås eller syftar till detta, eller för kriminella ändamål.

9.  Om den behöriga myndigheten i samband med den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1 har allvarliga skäl att misstänka att den gränsöverskridande delningen genomförs för otillbörliga eller bedrägliga ändamål som leder till att nationell lagstiftning eller unionsrätten kringgås eller syftar till detta, eller för kriminella ändamål, ska den beakta relevanta sakförhållanden och omständigheter, till exempel – i tillämpliga fall och inte betraktat isolerat – indikationer som den behöriga myndigheten har fått kännedom om under den kontroll av lagligheten som avses i punkt 1, däribland genom samråd med berörda myndigheter. Bedömningen enligt denna punkt ska genomföras från fall till fall genom ett förfarande som regleras i nationell lagstiftning.

10.  Om det för bedömningen enligt punkt 7 är nödvändigt att beakta ytterligare information eller göra en ytterligare utredning, får den period på tre månader som föreskrivs i punkt 6 förlängas med högst ytterligare tre månader.

11.  Om det på grund av det gränsöverskridande förfarandets komplexitet inte går att genomföra bedömningen inom de tidsfrister som anges i denna artikel, ska medlemsstaterna säkerställa att den sökande underrättas om orsakerna till dröjsmålet innan den ursprungliga tidsfristen löper ut.

12.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 får samråda med andra relevanta myndigheter som är behöriga på de olika områden som berörs av den gränsöverskridande delningen, inbegripet myndigheter från de mottagande bolagens medlemsstat, och från dessa myndigheter och från bolaget erhålla de uppgifter och handlingar som behövs för att genomföra kontrollen av lagligheten inom ramen för de förfaranden som fastställs i nationell lagstiftning. Vid bedömningen får den behöriga myndigheten anlita en oberoende sakkunnig.

Artikel 160q

▌Överlämning av delningsintyget

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att delningsintyget skickas till de myndigheter som avses i artikel 160r.1 ▌via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att delningsintyget finns tillgängligt via det system för sammankoppling av register som inrättats i enlighet med artikel 22.

3.  De uppgifter som avses i punkt 2 ska vara tillgängliga kostnadsfritt för de behöriga myndigheter som avses i artikel 160r.1 och registren.

Artikel 160r

Kontroll av den gränsöverskridande delningens laglighet

1.  Medlemsstaterna ska utse den domstol, notarius publicus eller andra myndighet som ska vara behörig att kontrollera den gränsöverskridande delningens laglighet med avseende på den del av förfarandet som rör genomförandet av den gränsöverskridande delningen och som regleras av lagstiftningen i medlemsstaterna för de mottagande bolagen, och att godkänna den gränsöverskridande delningen om ▌alla relevanta villkor och ▌formaliteter i den medlemsstaten har fullgjorts korrekt.

Den eller de behöriga myndigheterna ska i synnerhet säkerställa att de föreslagna mottagande bolagen följer bestämmelserna i nationell lagstiftning om bolagsbildning och företagsregistrering och, i tillämpliga fall, att arrangemangen för anställdas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 160n.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska det bolag som delas till varje myndighet som avses i punkt 1 lämna den plan för den gränsöverskridande delningen som godkänts av den bolagsstämma som avses i artikel 160k.

3.  Varje medlemsstat ska säkerställa att den ansökan som avses i punkt 1 från det bolag som genomför den gränsöverskridande delningen, inklusive inlämnandet av alla uppgifter och handlingar, i sin helhet kan göras online utan att de sökande behöver inställa sig personligen hos den behöriga myndighet som avses i punkt 1, i enlighet med de tillämpliga bestämmelserna i avdelning I kapitel III.

4.  Den behöriga myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel ska ▌godkänna den gränsöverskridande delningen så snart den har fullgjort sin bedömning av de relevanta villkoren.

5.  Det delningsintyg som avses i artikel 160q.2 ska godtas av en behörig myndighet som avses i punkt 1 i denna artikel som slutgiltigt styrkande att förfarandena och formaliteterna inför en delning i medlemsstaten för det bolag som delas har slutförts, utan vilket den gränsöverskridande delningen inte kan godkännas.

Artikel 160s

Registrering

1.  Lagstiftningen i ▌medlemsstaterna för det bolag som delas och de mottagande bolagen ▌ska i fråga om respektive stats territorium avgöra hur genomförandet av den gränsöverskridande delningen i enlighet med artikel 16 ska registreras.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att åtminstone följande uppgifter förs in i deras register, vilka offentliggörs och blir tillgängliga för allmänheten med hjälp av det system som avses i artikel 22:

   a) ▌I registret i medlemsstaterna för de mottagande bolagen: uppgift om att registreringen av det mottagande bolaget är en följd av en gränsöverskridande delning.
   b) I registret i medlemsstaten för de mottagande bolagen: datumen för registrering av de mottagande bolagen.
   c) I registret i medlemsstaten för det bolag som delas: vid en fullständig delning, datum för avregistrering från registret ▌.
   d) ▌I registret i medlemsstaten för det bolag som delas: uppgift om att avregistreringen eller avförandet av bolaget är en följd av en gränsöverskridande delning.
   e) I registren i medlemsstaterna för det bolag som delas och för de mottagande bolagen: registreringsnummer, namn och rättslig form för det bolag som delas respektive de mottagande bolagen.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att registren i de mottagande bolagens medlemsstater med hjälp av det system som avses i artikel 22 underrättar registret i medlemsstaten för det bolag som delas om att de mottagande bolagen har registrerats. Vid en fullständig delning ska avregistreringen av det bolag som delas utföras omedelbart efter det att samtliga dessa underrättelser mottagits.

4.  Medlemsstaterna ska säkerställa att registret i medlemsstaten för det bolag som delas med hjälp av det system som avses i artikel 22 underrättar registren i de mottagande bolagens medlemsstater om att den gränsöverskridande delningen har fått verkan.

Artikel 160t

Dag då den gränsöverskridande delningen får verkan

Lagstiftningen i medlemsstaten för det bolag som delas ska avgöra på vilken dag den gränsöverskridande delningen får verkan. Dagen ska infalla efter det att den kontroll som avses i artiklarna 160o ▌och 160r har utförts och efter mottagandet av alla de underrättelser som avses i artikel 160s.3.

Artikel 160u

Konsekvenser av den gränsöverskridande delningen

1.  En fullständig gränsöverskridande delning som utförs i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv ska, genom att den gränsöverskridande delningen får verkan från den dag som avses i artikel 160t, få följande konsekvenser:

   a) Samtliga tillgångar och skulder i det bolag som delas, inklusive samtliga kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska överföras till ▌de mottagande bolagen i enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen.
   b) Bolagsmännen i det bolag som delas ska bli bolagsmän i de mottagande bolagen i enlighet med den fördelning av aktier som anges i planen för den gränsöverskridande delningen, såvida de inte utövar den rätt att lämna bolaget som avses i artikel 160l.1.
   c) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas vilka uppstår till följd av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden och som gäller på den dag då den gränsöverskridande delningen får verkan ska ▌överföras till de mottagande bolagen.
   d) Det bolag som delas ska upphöra att existera.

2.   En partiell gränsöverskridande delning som utförs i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv ska, genom att den gränsöverskridande delningen får verkan från den dag som avses i artikel 160t, få följande konsekvenser:

   a) En del av tillgångarna och skulderna i det bolag som delas, inklusive kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, ska överföras till det eller de mottagande bolagen, och den återstående delen ska behållas av det bolag som delas, i enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen.
   b) Åtminstone vissa av bolagsmännen i det bolag som delas ska bli bolagsmän i det eller de mottagande bolagen, och åtminstone vissa av bolagsmännen ska kvarstå i det bolag som delas eller bli bolagsmän i båda, i enlighet med den fördelning av aktier som anges i planen för den gränsöverskridande delningen, såvida de inte utövar den rätt att lämna bolaget som avses i artikel 160l.1.
   c) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas vilka uppstår till följd av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden, som gäller på den dag då den gränsöverskridande delningen får verkan och som fördelas på det eller de mottagande bolagen i enlighet med planen för den gränsöverskridande delningen, ska överföras till det eller de mottagande bolagen.

3.  En gränsöverskridande delning genom separation som utförs i enlighet med de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv ska, på grund av att den gränsöverskridande delningen får verkan från den dag som avses i artikel 160t, få följande konsekvenser:

   a) Den ena delen av tillgångarna och skulderna i det bolag som delas, inklusive kontrakt, krediter, rättigheter och skyldigheter, överförs till det eller de mottagande bolagen, och den återstående delen ska behållas av det bolag som delas, i enlighet med den fördelning som anges i planen för den gränsöverskridande delningen.
   aa) Det eller de mottagande bolagens aktier fördelas på det bolag som delas.
   b) De rättigheter och skyldigheter för det bolag som delas vilka uppstår till följd av anställningskontrakt eller anställningsförhållanden, som gäller på den dag då den gränsöverskridande delningen får verkan och som fördelas på det eller de mottagande bolagen i enlighet med planen för den gränsöverskridande delningen, ska överföras till det eller de mottagande bolagen.

4.  Om en tillgång eller en skuld i det bolag som delas inte uttryckligen fördelas enligt planen för den gränsöverskridande delningen enligt vad som avses i artikel 160e m, och om tolkningen av denna plan omöjliggör ett beslut om fördelning av tillgången eller skulden, ska medlemsstaterna se till att tillgången, ersättningen för denna eller skulden fördelas på samtliga mottagande bolag eller, vid en partiell delning eller en delning genom separation, samtliga mottagande bolag och det bolag som delas i proportion till den andel av nettotillgångarna som fördelas på vart och ett av dessa bolag enligt planen för den gränsöverskridande delningen. Under alla omständigheter ska artikel 160m.2 gälla.

5.   Om medlemsstaternas lagar vid ▌en ▌gränsöverskridande delning som omfattas av detta kapitel kräver att särskilda formaliteter fullgörs innan en överföring av vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter som görs av det bolag som delas ska få rättsverkan gentemot tredje part, ska dessa formaliteter utföras av det bolag som delas eller, i tillämpliga fall, av de mottagande bolagen.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att aktier i ett mottagande bolag inte får bytas ut mot aktier i det bolag som delas vilka antingen innehas av bolaget självt eller via en person som agerar i eget namn men för bolagets räkning.

Artikel 160ua

Förenklade formaliteter

Om en delning genomförs som en ”delning genom separation” enligt vad som avses i artikel 160b.3 c ska leden b, c, f, i, p och q i artikel 160e och artiklarna 160g, 160i och 160l inte tillämpas.

Artikel 160v

De oberoende sakkunnigas ansvar

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtminstone civilrättsligt ansvar för den oberoende sakkunnige som ansvarar för upprättandet av den rapport som avses i artikel 160i.

Medlemsstaterna ska ha regler som säkerställer att den sakkunnige, eller den juridiska person på vars vägnar den sakkunnige är verksam, är oberoende och inte har någon intressekonflikt i förhållande till det bolag som ansöker om ett delningsintyg, och att den sakkunniges utlåtande är opartiskt och objektivt och ges i syfte att bistå den behöriga myndigheten, i överensstämmelse med kraven på oberoende och opartiskhet enligt den tillämpliga lagstiftning eller de tillämpliga yrkesnormer som den sakkunnige omfattas av.

Artikel 160w

Giltighet

En gränsöverskridande delning som har fått verkan i enlighet med förfarandena för införlivande av detta direktiv får inte ogiltigförklaras.

Detta påverkar inte medlemsstaternas befogenheter, bland annat på området för straffrätt, finansiering av terrorism, sociallagstiftning, beskattning och brottsbekämpning, att införa åtgärder och påföljder i enlighet med nationell lagstiftning efter den dag då den gränsöverskridande delningen fick verkan.

"

Artikel 2

Påföljder

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och påföljder för överträdelse av nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sådana regler kan omfatta straffrättsliga påföljder för allvarliga överträdelser.

De åtgärder och påföljder som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 3

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den ... [sista dagen i månaden 36 månader efter ikraftträdandet] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När bestämmelserna antas av medlemsstaterna ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Rapportering och översyn

1.  Kommissionen ska senast fyra år efter den ... [dagen då perioden för införlivande av detta direktiv löper ut] göra en utvärdering av detta direktiv som omfattar en utvärdering av genomförandet av åtgärder för information till, samråd med och medverkan av anställda i samband med gränsöverskridande förfaranden, inbegripet en bedömning av reglerna om andelen företrädare för de anställda i förvaltningsorganet i det bolag som uppstår genom det gränsöverskridande förfarandet och av skyddsåtgärdernas effektivitet vid förhandlingar om de anställdas rätt till medverkan med beaktande av den dynamiska naturen hos företag som växer över gränserna, och lägga fram en rapport ▌för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om sina slutsatser, i synnerhet med tanke på det eventuella behovet att införa harmoniserade ramar för anställdas representation på styrelsenivå i unionsrätten, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag.

Medlemsstaterna ska förse kommissionen med den information som är nödvändig för utarbetandet av denna rapport, särskilt genom att tillhandahålla uppgifter om antalet gränsöverskridande ombildningar, fusioner och delningar av bolag och deras varaktighet och relaterade kostnader, uppgifter om fall där ett ombildningsintyg har avslagits och statistiska aggregerade uppgifter om antalet förhandlingar om de anställdas rätt till medverkan vid gränsöverskridande förfaranden samt uppgifter om hur de behörighetsregler som är tillämpliga vid gränsöverskridande förfaranden fungerar och vilka effekter de har.

2.  Rapporten ska i synnerhet utvärdera de förfaranden som avses i kapitel -I och kapitel IV i avdelning II, särskilt deras varaktighet och kostnader.

3.  Rapporten ska inbegripa en bedömning av genomförbarheten i fråga om att föreskriva regler för typer av gränsöverskridande delningar som inte omfattas av detta direktiv, i synnerhet gränsöverskridande delning genom förvärv.

Artikel 5

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 24.
(2)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(3) C , , s. .
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering) (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EGT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (omarbetning) (EUT L 122, 16.5.2009, s. 28).
(9) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
(10) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 22.3.2001, s. 16).
(11) Rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (EGT L 294, 10.11.2001, s. 22).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
(14) Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 12.8.1998, s. 1).
(15) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).
(16) Rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (EUT L 310, 25.11.2009, s. 34).
(17) Rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 332, 18.12.2015, s. 1).
(18) Rådets direktiv (EU) 2016/881 av den 25 maj 2016 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 146, 3.6.2016, s. 8).
(19) Rådets direktiv (EU) 2018/822 av den 25 maj 2018 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning som rör rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang (EUT L 139, 5.6.2018, s. 1).
(20) Europaparlaments och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlaments och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 5.6.2015, s. 73).
(21) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(22) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.


Europeiska försvarsfonden ***I
PDF 281kWORD 92k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska försvarsfonden (COM(2018)0476 – C8–0268/2018 – 2018/0254(COD))
P8_TA(2019)0430A8-0412/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0476),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3, 182.4, 183 och 188 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0268/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 december 2018(1),

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 januari 2019 från sin talman till utskottsordförandena, med en beskrivning av parlamentets strategi avseende de sektorsspecifika programmen inom den fleråriga budgetramen efter år 2020,

–  med beaktande av skrivelsen av den 1 april 2019 från rådet till Europaparlamentets talman, med bekräftelse av den gemensamma överenskommelse som medlagstiftarna nått inom ramen för förhandlingarna,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, budgetutskottet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0412/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) .../… om inrättande av Europeiska försvarsfonden

P8_TC1-COD(2018)0254


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 173.3, 182.4 och 183 samt artikel 188 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(-1b)  Unionens geopolitiska kontext har förändrats dramatiskt under det senaste årtiondet. Situationen i Europas grannregioner är instabil, och unionen konfronteras med en komplex och svårhanterad närmiljö där nya hot såsom hybrid- och it-angrepp växer fram i kombination med mer konventionella utmaningar på väg tillbaka. I denna situation anser både medborgarna i Europa och deras politiska ledare att mer måste göras kollektivt på försvarsområdet.

(-1c)  Försvarssektorn präglas av ökande kostnader för försvarsutrustning och höga kostnader för forskning och utveckling (FoU), och dessa kostnader begränsar inledandet av nya försvarsprogram och påverkar direkt konkurrenskraften och innovationskapaciteten för den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Mot bakgrund av denna kostnadseskalering bör utvecklingen av en ny generation större försvarssystem och ny försvarsteknik stödjas på unionsnivå i syfte att öka samarbetet mellan medlemsstaterna kring investeringar i försvarsmateriel.

(1)  I den europeiska försvarshandlingsplan som antogs den 30 november 2016 åtog sig kommissionen att komplettera, stimulera och befästa medlemsstaternas samarbetsinriktade insatser för att utveckla försvarsteknisk och försvarsindustriell kapacitet som svar på säkerhetsutmaningar, liksom att främja en konkurrenskraftig, innovativ och effektiv europeisk försvarsindustri i hela unionen och utanför den, och därmed också stödja skapandet av en mer integrerad försvarsmarknad i Europa och främja spridningen på den inre marknaden av europeiska försvarsprodukter och europeisk försvarsteknik, så att beroendet av källor utanför EU minskar. Där föreslogs i synnerhet att en europeisk försvarsfond (nedan kallad fonden) skulle inrättas för att stödja investeringar i gemensam forskning och gemensam utveckling i fråga om försvarsprodukter och försvarsteknik, och därmed främja synergieffekter och kostnadseffektivitet, och att medlemsstaternas gemensamma inköp och underhåll av försvarsutrustning skulle främjas. Denna fond skulle komplettera den nationella finansiering som redan används för detta ändamål och skulle fungera som incitament för medlemsstaterna att samarbeta och öka sina försvarsinvesteringar. Fonden skulle stödja samarbete under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik.

(2)  Fonden skulle bidra till upprättandet av en stark, konkurrenskraftig och innovativ europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell ▌bas och gå hand i hand med unionens initiativ för en mer integrerad europeisk försvarsmarknad, särskilt de två direktiv(4) om upphandling respektive överföring av försvarsrelaterade produkter inom EU som antogs 2009.

(3)  I enlighet med ett integrerat tillvägagångssätt och i syfte att bidra till ökad konkurrenskraft och innovationskapacitet inom unionens försvarsindustri bör en europeisk försvarsfond inrättas. Fonden bör syfta till att stärka konkurrenskraften, innovationen, effektiviteten och det tekniska oberoendet hos unionens försvarsindustri och därigenom bidra till unionens strategiska oberoende genom stöd till gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och samarbete mellan företag, forskningscentrum, nationella förvaltningar, internationella organisationer och universitet i hela unionen i forskningsfasen och i utvecklingsfasen för försvarsprodukter och försvarsteknik. För att uppnå mer innovativa lösningar och en öppen inre marknad bör fonden stödja och underlätta ett utökat gränsöverskridande samarbete med små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag inom försvarsindustrin.

Inom unionen kartläggs brister som rör gemensam kapacitet på försvarsområdet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt genom ▌kapacitetsutvecklingsplanen, medan man i den överbryggande strategiska forskningsagendan också identifierar gemensamma mål för försvarsforskningen. Andra unionsprocesser, såsom den samordnade årliga försvarsöversikten och permanent strukturerat samarbete, kommer att stödja genomförandet av relevanta prioriteringar genom kartläggning och vidareutveckling av möjligheter till fördjupat samarbete i syfte att förverkliga EU:s ambitioner på säkerhets- och försvarsområdet. När så är lämpligt får hänsyn tas även till regionala och internationella prioriteringar, däribland inom ramen för Nato, om de är förenliga med unionens prioriteringar och inte hindrar någon medlemsstat eller något associerat land från att delta, samtidigt som man också tar hänsyn till att onödig överlappning bör undvikas.

(4)  Forskningsfasen är ▌avgörande ▌, eftersom den är en förutsättning för den europeiska industrins kapacitet och oberoende för produktutveckling och medlemsstaternas oberoende som slutanvändare av försvarsprodukter och försvarsteknik. Forskningsfasen kopplad till utveckling av försvarskapacitet kan innebära stora risker, särskilt risker som hänger samman med låg mognadsgrad och banbrytande teknik. Utvecklingsfasen, som vanligtvis följer på forskningsfasen, medför också stora risker och kostnader som hämmar det fortsatta utnyttjandet av forskningsresultaten och har en negativ inverkan på konkurrenskraften och innovationen inom unionens försvarsindustri. Fonden bör därför främja kopplingen mellan forskningsfasen och utvecklingsfasen.

(5)  Fonden bör inte stödja grundforskning, som i stället bör stödjas genom andra program, men kan omfatta försvarsinriktad grundläggande forskning som sannolikt kommer att utgöra grunden för en lösning på erkända eller förväntade problem eller tillvaratagande av möjligheter.

(6)  Fonden skulle kunna stödja åtgärder som omfattar både nya produkter och ny teknik samt uppgradering av befintliga produkter och befintlig teknik. Åtgärder för uppgradering av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik bör vara stödberättigade endast om redan befintlig information som behövs för att genomföra åtgärden inte är föremål för någon begränsning av icke-associerade tredjeländer eller enheter i icke-associerade tredjeländer på ett sådant sätt att åtgärden inte kan genomföras. Vid ansökan om unionsfinansiering bör de rättliga enheterna vara skyldiga att lämna relevant information som styrker avsaknaden av begränsningar. Om sådan information saknas bör unionsfinansiering inte vara möjlig.

(6a)   Fonden bör ge ekonomiskt stöd till åtgärder som gynnar utvecklingen av banbrytande försvarsteknik. Eftersom banbrytande teknik kan bygga på koncept eller idéer från icke-traditionella aktörer på försvarsområdet bör fonden ge utrymme för tillräcklig flexibilitet när det gäller samråd med intressenter och genomförandet av sådana åtgärder.

(7)  För att unionens och dess medlemsstaters internationella skyldigheter ska respekteras vid genomförandet av denna förordning bör åtgärder som rör produkter eller teknik som det enligt internationell rätt är förbjudet att använda, utveckla eller framställa inte stödjas ekonomiskt genom fonden. I detta avseende bör även stödberättigande för åtgärder som avser nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik ▌vara beroende av utvecklingen i internationell rätt. Utan att det påverkar möjligheten att tillhandahålla finansiering för åtgärder för utveckling av system för tidig varning och motåtgärder för försvarsändamål bör åtgärder för att utveckla dödliga autonoma vapen utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över urvals- och uppdragsbeslut vid anfall mot människor inte heller berättiga till finansiellt stöd från fonden.

(8)  Svårigheten att komma överens om krav för konsoliderad försvarskapacitet och gemensamma tekniska specifikationer eller standarder hämmar det gränsöverskridande samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan rättsliga enheter som är etablerade i olika medlemsstater. Avsaknaden av sådana krav, specifikationer och standarder har medfört ökad uppsplittring av försvarssektorn, teknisk komplexitet, fördröjningar och kostnadsökningar, onödig överlappning samt minskad interoperabilitet. En överenskommelse om gemensamma tekniska specifikationer bör vara en förutsättning för åtgärder som omfattar en högre grad av teknisk mognad. ▌Verksamhet ▌som utmynnar i krav på gemensam försvarskapacitet ▌samt verksamhet som syftar till att stödja utarbetandet av en gemensam definition av tekniska specifikationer eller standarder bör också kunna få stöd genom fonden, i synnerhet om den främjar interoperabilitet.

(9)  Eftersom syftet med fonden är att främja konkurrenskraft, effektivitet och innovation inom unionens försvarsindustri genom stöd och komplement till samarbetsinriktad försvarsforskning och teknisk verksamhet samt att minska riskerna i utvecklingsfasen av samarbetsprojekt, bör åtgärder kopplade till forskningen om och utvecklingen av en försvarsprodukt eller försvarsteknik kunna få stöd från fonden. Detta bör också gälla för uppgradering, inklusive interoperabilitet, av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik.

(10)  Eftersom syftet med fonden i synnerhet är att fördjupa samarbetet mellan rättsliga enheter och EU:s medlemsstater bör en åtgärd kunna finansieras ▌om den genomförs genom samarbete inom ett konsortium mellan minst tre rättsliga enheter som är baserade i minst tre olika medlemsstater eller associerade länder. Minst tre av dessa stödberättigade ▌enheter som är etablerade i minst två olika medlemsstater eller associerade länder bör varken direkt eller indirekt stå under ▌ kontroll av samma enhet eller kontrollera varandra. I detta sammanhang avses med kontroll förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter. Med hänsyn till de särdrag som kännetecknar banbrytande försvarsteknik, liksom studier, skulle denna verksamhet kunna utföras av en enda rättslig enhet. För att öka samarbetet mellan medlemsstaterna kan fonden också stödja gemensam förkommersiell upphandling.

(11)  I enlighet med [hänvisning som vid behov ska uppdateras i enlighet med ett nytt beslut om utomeuropeiska länder och territorier: artikel 94 i rådets beslut 2013/755/EU(5)] bör enheter som är etablerade i utomeuropeiska länder och territorier kunna få finansiering enligt fondens regler och mål och eventuella arrangemang som är tillämpliga på den medlemsstat till vilken det utomeuropeiska landet eller territoriet är kopplat.

(12)  Eftersom fonden syftar till att öka konkurrenskraften och effektiviteten ▌inom unionens försvarsindustri bör endast enheter som är etablerade i unionen eller i associerade länder som inte kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter i tredjeländer i princip kunna få stöd. I detta sammanhang avses med kontroll förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter. För att säkerställa skyddet av väsentliga säkerhets- och försvarsintressen i unionen och dess medlemsstater bör dessutom infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som används av stödmottagarna och deras underleverantörer i de åtgärder som ekonomiskt stöds genom fonden inte vara belägna på icke-associerade tredjeländers territorier, och deras strukturer för verkställande ledning bör vara etablerade i unionen eller i ett associerat land. I enlighet därmed kan en enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller en enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land men har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland inte vara en stödberättigad mottagare eller underleverantör som deltar i åtgärden. För att slå vakt om unionens och dess medlemsstaters väsentliga säkerhets- och försvarsintressen bör dessa villkor för stödberättigande gälla också för finansiering som tillhandahålls genom upphandling, genom undantag från artikel 176 i budgetförordningen.

(13)  ▌Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att medge undantag från principen att stödmottagare och deras underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds ekonomiskt genom fonden inte ▌kontrolleras av icke-associerade tredjeländer eller icke-associerade enheter i tredjeländer. I detta sammanhang bör rättsliga enheter som är etablerade i unionen eller i ett associerat land och som kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en icke-associerad enhet i ett tredjeland kunna vara stödberättigade som mottagare eller underleverantörer som deltar i åtgärden, förutsatt att stränga villkor som rör unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen är uppfyllda. Sådana rättsliga enheters deltagande bör inte stå i strid med fondens mål. De sökande bör tillhandahålla all relevant information om den infrastruktur och de anläggningar, tillgångar och resurser som ska användas i åtgärden. Medlemsstaternas invändningar rörande försörjningstryggheten bör också beaktas i detta avseende.

(13-a)  Inom ramen för EU:s restriktiva åtgärder, som antas på grundval av artikel 29 i EU-fördraget och artikel 215.2 i EUF-fördraget, får inga tillgångar eller ekonomiska resurser göras tillgängliga, direkt eller indirekt, till eller till förmån för utsedda juridiska personer, enheter eller organ. Sådana utsedda enheter och enheter som ägs eller kontrolleras av dem kan därför inte stödjas ekonomiskt genom fonden.

(13a)  Unionsfinansiering bör beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar som utlyses i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (nedan kallad budgetförordningen)(6). Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter får unionsfinansiering dock även beviljas i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen. Begreppet exceptionella omständigheter bör tolkas strikt, eftersom tilldelning av finansiering i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen utgör ett undantag från den allmänna regeln om konkurrensutsatta ansökningsomgångar. För att bidrag ska kunna beviljas utan en ansökningsomgång bör kommissionen, biträdd av en kommitté med företrädare för medlemsstaterna (nedan kallad kommittén), göra en bedömning av i vilken utsträckning den föreslagna åtgärden överensstämmer med fondens mål i fråga om gränsöverskridande industriell samverkan och konkurrens längs hela leveranskedjan.

(14)  Om ett konsortium vill delta i en stödberättigande åtgärd och unionens ekonomiska stöd ska lämnas i form av ett bidrag bör konsortiet utse en av sina medlemmar till samordnare och huvudsaklig kontaktpunkt.

(15)  Om en åtgärd som ekonomiskt stöds genom fonden leds av en projektledare som utsetts av medlemsstaterna eller associerade länder, bör kommissionen samråda med projektledaren innan den verkställer utbetalningen till stödmottagarna, så att projektledaren kan se till att stödmottagarna håller tidsfristerna. Projektledaren bör lämna ▌synpunkter till kommissionen om framstegen med åtgärden, så att kommissionen kan bekräfta huruvida villkoren för att verkställa utbetalningen är uppfyllda.

(15a)  Kommissionen bör genomföra fonden genom direkt förvaltning för största möjliga ändamålsenlighet och effektivitet samt säkerställa full överensstämmelse med andra unionsinitiativ. Därför bör kommissionen förbli ansvarig för urvals- och tilldelningsförfarandena, även när det gäller etikbedömningar. Kommissionen får dock i motiverade fall anförtro vissa genomförandeuppgifter för särskilda åtgärder som får ekonomiskt stöd genom fonden till sådana organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen. Detta kan till exempel vara fallet när en projektledare har utsetts av medlemsstater som samfinansierar en åtgärd, förutsatt att kraven i budgetförordningen är uppfyllda. Ett sådant anförtroende skulle bidra till att effektivisera förvaltningen av medfinansierade åtgärder och säkerställa en smidig samordning av finansieringsavtalet med det kontrakt som undertecknats mellan konsortiet och den projektledare som utsetts av de medlemsstater som samfinansierar åtgärden.

(16)  För att de finansierade åtgärderna ska bli ekonomiskt bärkraftiga måste de sökande visa att de kostnader för åtgärden som inte täcks av unionens finansiering täcks genom andra finansieringssätt.

(17)  Olika typer av finansiella lösningar bör stå till medlemsstaternas förfogande för gemensam utveckling och gemensamt förvärv av försvarskapacitet. ▌Kommissionen skulle kunna tillhandahålla olika typer av lösningar som medlemsstaterna skulle kunna utnyttja på frivillig grund för att hantera de finansieringsutmaningar som samarbetsinriktad utveckling och upphandling innebär. Utnyttjandet av sådana finansiella lösningar skulle ytterligare kunna främja inledandet av gemensamma och gränsöverskridande försvarsprojekt och effektivisera försvarsutgifterna, även för projekt som stöds genom fonden.

(18)  Med hänsyn till särdragen för försvarsindustrin, där efterfrågan nästan uteslutande kommer från medlemsstaterna och de associerade länderna, som också kontrollerar allt förvärv av försvarsrelaterade produkter och försvarsrelaterad teknik, inklusive export, fungerar försvarssektorn på ett unikt sätt som inte följer de konventionella regler och affärsmodeller som styr mer traditionella marknader. Industrin kan därför inte bedriva några omfattande egenfinansierade forsknings- och utvecklingsprojekt på försvarsområdet, och medlemsstaterna och de associerade länderna finansierar ofta alla kostnader för forskning och utveckling. I syfte att uppnå målen med fonden, särskilt att ge incitament till samarbete mellan rättsliga enheter från olika medlemsstater och associerade länder, med beaktande av försvarssektorns särdrag, bör upp till 100 procent av de stödberättigande kostnaderna täckas för åtgärder som genomförs före fasen för utveckling av prototyper.

(19)  Prototypfasen är en avgörande fas där medlemsstaterna eller de associerade länderna vanligtvis fattar beslut om sin samlade investering och inleder förvärvsprocessen för sina framtida försvarsprodukter eller sin framtida försvarsteknik. Detta är skälet till att medlemsstaterna och de associerade länderna i denna specifika fas kommer överens om de nödvändiga åtagandena, inklusive kostnadsdelning och äganderätt till projektet. För att deras åtaganden ska bli trovärdiga bör unionens ekonomiska stöd genom fonden normalt sett inte överstiga 20 procent av de stödberättigande kostnaderna.

(20)  För åtgärder efter prototypfasen bör finansiering med upp till 80 procent föreskrivas. Dessa åtgärder, som ligger närmare den slutliga produkt- och teknikutformningen, kan ändå medföra betydande kostnader.

(21)  Intressenter inom försvarssektorn har särskilda indirekta kostnader, såsom kostnader för säkerhet. De är dessutom verksamma på en särskild marknad där de – utan efterfrågan från några köpare – inte kan få tillbaka kostnaderna för FoU som inom den civila sektorn. Det är därför motiverat att medge en schablonsats på 25 procent samt en möjlighet att ▌ta ut indirekta kostnader som beräknats enligt stödmottagarnas vanliga bokföringsmetoder, om dessa metoder godtas av deras nationella myndigheter för jämförbar verksamhet på försvarsområdet, som har meddelats kommissionen. ▌

(21a)  Åtgärder med deltagande av gränsöverskridande små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag hjälper till att öppna upp leveranskedjorna och bidrar till fondens mål. Sådana åtgärder bör därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad som gynnar alla deltagande enheter.

(22)  För att de finansierade åtgärderna ska bidra till konkurrenskraften och effektiviteten i den europeiska försvarsindustrin är det viktigt att medlemsstaterna ▌avser att gemensamt upphandla slutprodukten eller använda tekniken, särskilt genom gemensam gränsöverskridande upphandling, där medlemsstaterna organiserar sina upphandlingsförfaranden gemensamt, i synnerhet med hjälp av ett centralt upphandlingsorgan.

(22a)  För att de åtgärder som stöds ekonomiskt genom fonden ska bidra till konkurrenskraften och effektiviteten i den europeiska försvarsindustrin bör de vara marknadsorienterade, efterfrågestyrda och kommersiellt bärkraftiga på medellång till lång sikt. Kriterierna för stödberättigande för utvecklingsåtgärder bör därför ta hänsyn till huruvida medlemsstaterna har för avsikt, bland annat genom ett samförståndsavtal eller en avsiktsförklaring, att upphandla den slutliga försvarsprodukten eller använda tekniken på ett samordnat sätt. Tilldelningskriterierna för utvecklingsåtgärder bör också ta hänsyn till huruvida medlemsstaterna politiskt eller rättsligt åtar sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga försvarsprodukten eller försvarstekniken.

(23)  Innovation och teknisk utveckling inom unionens försvarsindustri bör främjas på ett sätt som är förenligt med unionens säkerhets- och försvarsintressen. Åtgärdernas bidrag till dessa intressen och till de forsknings- och kapacitetsprioriteringar på försvarsområdet som medlemsstaterna gemensamt kommit överens om bör följaktligen vara ett kriterium för tilldelning. ▌

(24)  Stödberättigande åtgärder som utformas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet inom unionens institutionella ramar bör säkerställa ett förstärkt och fortlöpande samarbete mellan rättsliga enheter i de olika medlemsstaterna och därigenom direkt bidra till fondens mål. Om sådana projekt väljs ut bör de därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad.

(25)  Kommissionen kommer att beakta den övriga verksamhet som finansieras genom ramprogrammet Horisont Europa i syfte att undvika onödig överlappning och säkerställa korsbefruktning och synergier mellan civil forskning och försvarsforskning.

(26)  It-säkerhet och it-försvar blir allt större utmaningar, och kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har framhållit behovet att skapa synergier mellan åtgärder som gäller it-försvar inom ramen för fonden och unionsinitiativ för it-säkerhet, till exempel de som togs upp i det gemensamma meddelandet om it-säkerhet. I synnerhet bör det europeiska kompetenscentrum för cybersäkerhet inom näringsliv, teknik och forskning som ska inrättas sträva efter synergier mellan it-säkerhet på det civila respektive det försvarsrelaterade området. Det skulle aktivt kunna stödja medlemsstaterna och andra relevanta aktörer genom rådgivning, utbyte av sakkunskap och underlättande av samverkan med avseende på projekt och åtgärder samt, på medlemsstaternas begäran, fungera som projektledare i förhållande till fonden.

(27)  Ett integrerat tillvägagångssätt bör säkerställas genom att man sammanför verksamhet som omfattas av den förberedande åtgärd för försvarsforskning som kommissionen inlett i den mening som avses i artikel 58.2 b i ▌budgetförordningen och det program för utveckling av den europeiska försvarsindustrin som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092(7), i syfte att harmonisera villkoren för deltagandet, skapa en mer enhetlig uppsättning instrument samt öka de innovativa, samverkansinriktade och ekonomiska effekterna, samtidigt som onödig överlappning och uppsplittring undviks. Med detta integrerade tillvägagångssätt skulle fonden också kunna bidra till ett bättre utnyttjande av resultaten från försvarsforskning och överbrygga klyftan mellan forskningsfasen och utvecklingsfasen med beaktande av försvarssektorns särdrag samt främja alla former av innovation, inklusive banbrytande innovation ▌. I tillämpliga fall kan positiva spridningseffekter förväntas också på det civila området.

(28)  Där så är lämpligt med tanke på åtgärdens särdrag bör fondens ▌mål ▌också ▌uppnås med hjälp av finansieringsinstrument och budgetgarantier inom ramen för ▌ InvestEU.

(29)  Det ekonomiska stödet bör användas för att hantera marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer, på ett proportionellt sätt, och åtgärderna bör inte överlappa eller tränga ut privat finansiering eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Åtgärderna bör ha ett tydligt ▌mervärde för unionen.

(30)  Typerna av finansiering av och metoderna för genomförande av fonden bör väljas ut med hänsyn till i vilken utsträckning de kan leda till att målen med de särskilda åtgärderna kan förverkligas och resultat kan uppnås, med beaktande av framför allt kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Detta bör inbegripa att man överväger användningen av enhetsbelopp, schablonsatser, bidrag till enhetskostnader samt finansiering som inte är kopplad till kostnader, i den mening som avses i artikel 125.1 i budgetförordningen.

(31)  Kommissionen bör upprätta årliga ▌arbetsprogram i enlighet med fondens mål och med beaktande av de första lärdomarna från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet. Kommissionen bör vid upprättandet av arbetsprogrammen biträdas av kommittén. Kommissionen bör sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. I samband med detta kan kommittén sammanträda i konstellationen med nationella försvars- och säkerhetsexperter i syfte att tillhandahålla kommissionen specifikt stöd, bland annat för att ge råd avseende skyddet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom ramen för åtgärderna. Det är medlemsstaterna som ska utse sina respektive företrädare i kommittén. Kommittéledamöterna bör ges faktisk möjlighet att i god tid granska utkasten till genomförandeakt och framföra sina åsikter.

(31a)  Kategorierna i arbetsprogrammen bör innehålla funktionskrav i syfte att klargöra för industrin vilka funktioner och uppgifter som ska genomföras av de förmågor som kommer att utvecklas. I kraven bör de förväntade resultaten tydligt anges, men de bör inte vara inriktade på specifika lösningar eller specifika enheter och inte förhindra konkurrens i samband med ansökningsomgångar.

(31b)  Under utarbetandet av arbetsprogrammen bör kommissionen också, genom lämpliga samråd med kommittén, se till att de förslagna forsknings- eller utvecklingsåtgärderna inte leder till onödigt dubbelarbete. I detta sammanhang kan kommissionen göra en förhandsbedömning av eventuell överlappning med befintlig kapacitet eller redan finansierade forsknings- eller utvecklingsprojekt inom unionen.

(31bb)  Kommissionen bör se till att arbetsprogrammen är sammanhållna under försvarsprodukternas och försvarsteknikens hela industriella livscykel.

(31bc)  Arbetsprogrammen bör också säkerställa att en trovärdig andel av den totala budgeten gynnar åtgärder som gör det möjligt för små och medelstora företag att delta över nationsgränserna.

(31c)   För att man ska kunna dra nytta av dess sakkunskap inom försvarssektorn kommer Europeiska försvarsbyrån att få status som observatör i kommittén. Med hänsyn till försvarsområdets särdrag bör även Europeiska utrikestjänsten bistå kommittén.

(32)  I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet av arbetsprogrammet och tilldelningen av medel till de utvecklingsåtgärder som väljs ut. Vid genomförandet av utvecklingsåtgärder bör försvarssektorns särdrag beaktas, särskilt medlemsstaternas och/eller de associerade ländernas ansvar för planeringen och inköpsprocessen. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) ▌nr 182/2011(8).

(32a)  Efter en utvärdering av förslagen med hjälp av oberoende experter, vars säkerhetsreferenser bör valideras av de berörda medlemsstaterna, bör kommissionen välja ut de åtgärder som ska stödjas ekonomiskt genom fonden. Kommissionen bör inrätta en databas över oberoende experter. Databasen bör inte offentliggöras. De oberoende experterna bör utses på grundval av sin kompetens, erfarenhet och kunskap, med beaktande av de uppgifter som de ska tilldelas. När kommissionen utser de oberoende experterna bör den i möjligaste mån vidta lämpliga åtgärder för att sträva efter en balanserad sammansättning inom expertgrupperna och bedömningspanelerna i fråga om en variation av kompetens, erfarenhet, kunskap, geografisk spridning och könsfördelning, med beaktande av situationen på området för åtgärden. En lämplig rotering av experter och en lämplig balans mellan privat och offentlig sektor bör också eftersträvas. Medlemsstaterna bör underrättas om utvärderingsresultaten tillsammans med den rangordnade förteckningen över utvalda åtgärder och framstegen inom de finansierade åtgärderna. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på antagandet och genomförandet av arbetsprogrammet samt antagandet av tilldelningsbesluten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

(32b)  De oberoende experterna bör inte bedöma, ge råd om eller bistå i frågor där de har en intressekonflikt, särskilt med avseende på den ställning de innehar. De bör i synnerhet inte inneha en ställning där de kan använda den mottagna informationen till skada för det konsortium som de utvärderar.

(32bb)  ▌När de sökande föreslår nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik eller en uppgradering av befintliga försvarsprodukter eller befintlig försvarsteknik bör de hålla sig till etiska principer, såsom de som rör människors välfärd och skyddet av det mänskliga genomet, vilka också återspeglas i relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt, i tillämpliga fall, dess protokoll. Kommissionen bör se till att förslag granskas systematiskt för att fastställa vilka åtgärder som ger upphov till allvarliga etiska frågor och hänskjuta dem till en etikbedömning.

(33)  I syfte att stödja en öppen inre marknad bör gränsöverskridande små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag uppmuntras att delta, antingen som medlemmar i konsortier, underleverantörer eller enheter i leveranskedjan. ▌

(34)  Kommissionen bör sträva efter att upprätthålla en dialog med medlemsstaterna och industrin i syfte att säkerställa fondens framgång. I egenskap av medlagstiftare och nyckelaktör bör Europaparlamentet också engageras i detta avseende.

(35)  I denna förordning fastställs en finansieringsram för Europeiska försvarsfonden som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i [det nya interinstitutionella avtalet] mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(9), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet. Kommissionen bör se till att de administrativa förfarandena är så enkla som möjligt och medför minsta möjliga ytterligare kostnader.

(36)  Om inte annat anges är budgetförordningen tillämplig på fonden. I den förordningen fastställs bestämmelser för genomförandet av unionens budget, inklusive regler om bidrag, priser, upphandling, ekonomiskt stöd, finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(37)  De övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer i synnerhet förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande, och föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. De regler som antas på grundval av artikel 322 i EUF-fördraget rör också skyddet av unionens budget i händelse av allmänna brister i medlemsstaternas efterlevnad av rättsstatsprincipen, eftersom iakttagandet av rättsstatsprincipen är en grundförutsättning för sund ekonomisk förvaltning och effektiv EU-finansiering.

(38)  I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013(10), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2988/95(11), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96(12) och rådets förordning (EU) 2017/1939(13) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet förebyggande, upptäckt, korrigering och utredning av oriktigheter, däribland bedrägerier, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt i tillämpliga fall administrativa sanktioner. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 får Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i synnerhet utföra administrativa utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 får Europeiska åklagarmyndigheten ▌utreda och lagföra ▌brott som skadar unionens ekonomiska intressen, såsom föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371(14). Enligt budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, Europeiska åklagarmyndigheten för de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 och Europeiska revisionsrätten de rättigheter och den tillgång som krävs och se till att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(39)  Tredjeländer som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får delta i unionsprogram inom ramen för det samarbete som inrättats genom EES‑avtalet, enligt vilket programmen kan genomföras genom ett beslut enligt det avtalet. En särskild bestämmelse bör införas i denna förordning för att bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt.

(40)  Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 behöver denna förordning utvärderas på grundval av information som samlas in till följd av specifika övervakningskrav, samtidigt som överreglering och administrativa bördor undviks, särskilt för medlemsstaterna. Dessa krav kan vid behov omfatta mätbara indikatorer som ligger som grund för att utvärdera förordningens effekter på plats. Kommissionen bör göra en interimsutvärdering senast fyra år efter det att fonden börjat genomföras, bland annat i syfte att lägga fram förslag till lämpliga ändringar av den nuvarande förordningen, samt en slutlig utvärdering vid slutet av perioden för genomförandet av fonden, där den granskar den finansiella verksamheten med avseende på det ekonomiska utfallet och, i den mån det är möjligt vid den tidpunkten, resultaten och genomslaget. I detta sammanhang bör den slutliga utvärderingsrapporten också bidra till att identifiera de områden där unionen är beroende av tredjeländer för utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Denna slutliga rapport bör också innehålla en analys av de små och medelstora företagens och de medelstora börsnoterade företagens gränsöverskridande deltagande i projekt som stöds ekonomiskt genom fonden och deras deltagande i den globala värdekedjan, liksom av fondens bidrag till att avhjälpa de brister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen, och bör innehålla information om stödmottagarnas ursprung, antalet medlemsstater och associerade länder som deltar i enskilda åtgärder samt fördelningen av de immateriella rättigheter som genererats. Kommissionen kan även föreslå ändringar av denna förordning som en reaktion på ny händelseutveckling under genomförandet av fonden.

(40a)  Kommissionen bör regelbundet övervaka genomförandet av fonden och årligen rapportera om de framsteg som gjorts, bland annat om hur identifierade erfarenheter och lärdomar som dragits av det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet beaktas vid genomförandet av fonden. Kommissionen bör för detta ändamål införa nödvändiga arrangemang för övervakning. Denna rapport bör läggas fram för Europaparlamentet och rådet och bör inte innehålla känslig information.

(41)  Denna fond kommer att bidra till att integrera klimatåtgärder i unionens politik och till att uppnå det övergripande målet att 25 procent av utgifterna i EU-budgeten ska bidra till klimatmålen, vilket återspeglar vikten av att bekämpa klimatförändringarna i linje med unionens åtagande att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling. Relevanta åtgärder kommer att identifieras under förberedelserna och genomförandet av fonden och på nytt bedömas i samband med halvtidsutvärderingen av den.

(42)  Eftersom fonden stöder enbart forsknings- och utvecklingsfaserna när det gäller försvarsprodukter och försvarsteknik bör unionen i princip inte ha äganderätt eller immateriella rättigheter när det gäller de produkter eller den teknik som de finansierade åtgärderna utmynnar i, såvida inte unionens bidrag ges genom offentlig upphandling. När det gäller forskningsåtgärder bör dock intresserade medlemsstater och associerade länder ha möjlighet att utnyttja resultaten av de finansierade åtgärderna för att delta i uppföljande samarbetsutveckling ▌.

(43)  Unionens ekonomiska stöd bör inte påverka överföringen av försvarsrelaterade produkter inom unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG(15) och inte heller exporten av produkter, utrustning eller teknik. Medlemsstaternas export av militär utrustning och militär teknik regleras av den gemensamma ståndpunkten 944/2008/Gusp.

(44)  Användningen av känslig bakgrundsinformation, inbegripet data, sakkunskap eller uppgifter som genererats före eller utanför fondens verksamhet, eller obehöriga personers tillgång till ▌resultat som genereras i samband med åtgärder som ekonomiskt stöds genom fonden kan leda till negativa konsekvenser för unionens eller en eller flera medlemsstaters intressen. Hanteringen av känsliga uppgifter bör därför regleras av ▌relevant unionsrätt och nationell lagstiftning.

(44a)  För att säkerställa skyddet för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på erforderlig nivå bör miniminormerna för industrisäkerhet följas när säkerhetsskyddsklassificerade finansieringsavtal undertecknas. För detta ändamål, och i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444, ska kommissionen förmedla säkerhetsinstruktionerna för programmet, inbegripet handboken om säkerhetsskyddsklassificering, för att ge råd till de experter som utsetts av medlemsstaterna.

(45)  För att effektkedjeindikatorerna ska kunna kompletteras eller ändras, om det anses nödvändigt, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen. ▌Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå, och att samråden anordnas i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(46)  Kommissionen bör förvalta fonden med vederbörlig hänsyn till kraven på sekretess och säkerhet, särskilt i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga uppgifter.

▌HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER FÖR FORSKNING OCH UTVECKLING

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas Europeiska försvarsfonden (nedan kallad fonden), så som denna fastställs i artikel 1.3 b i förordning .../.../EU [Horisont – 2018/0224(COD)].

I förordningen fastställs målen för fonden, budgeten för perioden 2021–2027, formerna för unionsfinansiering och reglerna för tillhandahållande av sådan finansiering.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(0)  sökande: en rättslig enhet som lämnar in en ansökan om stöd från fonden efter en ansökningsomgång eller i enlighet med artikel 195 e i budgetförordningen.

(1)  blandfinansieringsinsats: åtgärd som stöds genom EU-budgeten, inbegripet blandfinansieringsinstrument i enlighet med artikel 2.6 i budgetförordningen, i vilka icke-återbetalningspliktiga former av stöd eller finansieringsinstrument från EU‑budgeten kombineras med återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansieringsinstitutioner, liksom från kommersiella finansinstitut och investerare.

(1a)  certifiering: ett förfarande enligt vilket en nationell myndighet intygar att försvarsprodukten, den materiella eller immateriella komponenten eller den materiella eller immateriella tekniken överensstämmer med de tillämpliga bestämmelserna.

(1b)  säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter: alla former av uppgifter eller material vars obehöriga röjande skulle kunna åsamka Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen olika grader av skada och som har försetts med en EU-säkerhetsskyddsmarkering eller en motsvarande säkerhetsskyddsmarkering, i linje med avtalet mellan Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (2011/C 202/05).

(1c)  konsortium: en samarbetande grupp av sökande eller mottagare, bundna av ett konsortieavtal, som har bildats för att genomföra en åtgärd inom ramen för fonden.

(1d)  samordnare: en rättslig enhet som är medlem i ett konsortium och som av alla medlemmar i konsortiet har utsetts till huvudsaklig kontaktpunkt i förbindelserna med kommissionen.

(2)  kontroll: förmågan att utöva ett avgörande inflytande på en rättslig enhet, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter.

(3)  utvecklingsåtgärd: åtgärd som består ▌av försvarsinriktad verksamhet i främst utvecklingsfasen och som omfattar nya produkter eller ny teknik eller uppgradering av befintliga produkter och befintlig teknik, med undantag av produktion eller användning av vapen.

(4)  banbrytande försvarsteknik: teknik som medför en genomgripande förändring, däribland förbättrad eller helt ny teknik, som i sin tur ger upphov till ett paradigmskifte i fråga om koncepten och genomförandet när det gäller försvarsfrågor, bland annat genom att ersätta befintlig försvarsteknik eller göra den föråldrad.

(5)  struktur för verkställande ledning: ett ▌organ inom en rättslig enhet som har utsetts i enlighet med nationell lagstiftning, i förekommande fall rapporterar till den verkställande direktören och ▌har mandat att fastställa den rättsliga enhetens strategi, mål och allmänna inriktning samt kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande.

(5a)  förgrundsinformation: data, sakkunskap eller uppgifter som genereras inom ramen för fondens verksamhet, oavsett form eller karaktär.

(6)  rättslig enhet: en ▌juridisk person som inrättats och erkänts som sådan enligt nationell rätt, unionsrätt eller internationell rätt, som har ställning som juridisk person och som för egen räkning kan utöva rättigheter och ha skyldigheter, eller en enhet som inte är en juridisk person, i enlighet med artikel 197.2 c i budgetförordningen.

(7)  medelstora börsnoterade företag: företag som inte är ▌små och medelstora företag ▌och som har upp till 3 000 anställda och där personalens storlek beräknas i enlighet med artiklarna 3–6 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG(16).

(8)  förkommersiell upphandling: upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som innebär delning av risker och fördelar på marknadsvillkor och konkurrenspräglad utveckling i faser, där upphandlade forsknings- och utvecklingstjänster tydligt åtskiljs från introduktionen av slutprodukter i kommersiella mängder.

(9)  projektledare: en upphandlande myndighet som är etablerad i en medlemsstat eller i ett associerat land och som fått i uppdrag av en medlemsstat eller ett associerat land eller en grupp av medlemsstater eller associerade länder att hantera multinationella vapenprojekt på ett permanent sätt eller efter behov.

(9a)  kvalificering: hela det förfarande som påvisar att utformningen av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik uppfyller de angivna kraven och som tillhandahåller objektiva bevis på att särskilda krav för en utformning har uppfyllts.

(10)  mottagare: en rättslig enhet med vilken ett finansieringsavtal har undertecknats eller som har delgivits ett finansieringsbeslut.

(11)  forskningsåtgärd: en åtgärd som främst består av forskningsverksamhet, i synnerhet tillämpad forskning och vid behov grundläggande forskning, med målet att förvärva ny kunskap och med fokus uteslutande på militära tillämpningar.

(12)  resultat: en konkret eller immateriell effekt av åtgärden, såsom data, kunskap eller information, oavsett form eller typ och oavsett om de kan skyddas eller ej, samt alla tillhörande rättigheter, inbegripet immateriella rättigheter.

(12a)  känsliga uppgifter: uppgifter och data, inbegripet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som måste skyddas mot obehörig tillgång eller spridning på grund av skyldigheter som föreskrivs i nationell lagstiftning eller unionslagstiftning eller för att skydda en persons eller organisations integritet eller säkerhet.

(12b)  små och medelstora företag: små och medelstora företag enligt definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG.

(13)  särskild rapport: en specifik produkt av en forskningsåtgärd som sammanfattar dess resultat och som tillhandahåller omfattande information om de grundläggande principerna, målen, de faktiska resultaten, de grundläggande egenskaperna, de utförda testerna, de eventuella fördelarna, de eventuella militära tillämpningarna och det förväntade utnyttjandet av forskningen för att uppnå utveckling, inbegripet information om innehav av immateriella rättigheter men utan skyldighet att inkludera information om immateriella rättigheter.

(14)  systemprototyp: en modell av en produkt eller teknik som kan visa prestanda i driftsmiljö.

(15)  tredjeland: ett land som inte är medlem i unionen.

(16)  icke-associerat tredjeland: ett tredjeland som inte är ett associerat land i enlighet med artikel 5.

(17)  enhet i ett icke-associerat tredjeland: en rättslig enhet som är etablerad i ett icke-associerat tredjeland eller, om den är etablerad i unionen eller i ett associerat land, som har sina strukturer för verkställande ledning i ett icke-associerat tredjeland.

Artikel 3

Fondens mål

1.  Fondens allmänna mål är att främja konkurrenskraften, effektiviteten och innovationsförmågan inom den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen i hela unionen, vilket bidrar till unionens strategiska oberoende och dess handlingsfrihet, genom att stödja samarbetsinriktade insatser och gränsöverskridande samarbete mellan rättsliga enheter i hela unionen, särskilt små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag, stärka och förbättra både försvarslogistikkedja och försvarsvärdekedjans flexibilitet, bredda det gränsöverskridande samarbetet mellan rättsliga enheter samt främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som skapas genom innovation, forskning och teknisk utveckling i varje skede av den industriella livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik. ▌

2.  Fonden ska ha följande särskilda mål:

a)  Stödja ▌samarbetsinriktad forskning som avsevärt skulle kunna förbättra resultaten för framtida kapacitet i hela unionen, i syfte att maximera innovation och införa nya försvarsprodukter och ny försvarsteknik, inklusive banbrytande försvarsprodukter och försvarsteknik, och att säkerställa effektivast möjliga användning av försvarsforskningsutgifter i unionen.

b)  Stödja samarbetsinriktad utveckling av försvarsprodukter och försvarsteknik ▌och på så sätt bidra till större effektivitet i försvarsutgifterna inom unionen, uppnå större stordriftsfördelar, minska risken för onödig överlappning och därmed stimulera till spridning på marknaden av europeiska produkter och europeisk teknik samt minska splittringen avseende försvarsprodukter och försvarsteknik i hela unionen. I slutänden kommer fonden att leda till ökad standardisering av försvarssystem och större interoperabilitet mellan medlemsstaternas kapacitet.

Detta samarbete ska vara konsekvent med försvarskapacitetsprioriteringar som medlemsstaterna gemensamt enats om inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och särskilt mot bakgrund av kapacitetsutvecklingsplanen.

I detta avseende kan regionala och internationella prioriteringar – om de tjänar unionens säkerhets- och försvarsintressen såsom dessa slagits fast inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och med hänsyn till behovet att undvika onödigt dubbelarbete – också beaktas där så är lämpligt, såvida de inte utesluter möjligheten att delta för någon medlemsstat eller något associerat land.

Artikel 4

Budget

1.  I enlighet med artikel 9.1 i förordning .../.../EU ska finansieringsramen för genomförandet av Europeiska försvarsfonden för perioden 2021‒2027 ▌vara 11 453 260 000 EUR i 2018 års priser (13 000 000 000 EUR i löpande priser).

2.  ▌Fördelningen av det belopp som avses i punkt 1 ska vara följande:

a)  3 612 182 000 EUR i 2018 års priser (4 100 000 000 EUR) för forskningsåtgärder.

b)  7 841 078 000 EUR i 2018 års priser (8 900 000 000 EUR i löpande priser) för utvecklingsåtgärder.

2a.   För att hantera oförutsedda situationer eller ny händelseutveckling och nya behov får kommissionen omfördela belopp mellan de anslag för forskningsåtgärder och utvecklingsåtgärder som avses i punkt 2 med upp till högst 20 procent.

3.  Det belopp som avses i punkt 1 får användas för tekniskt och administrativt bistånd för genomförandet av fonden, såsom förberedelser, övervakning, kontroll, revision och utvärdering, inklusive centrala informationstekniska system.

4.  Minst 4 procent och högst 8 procent av den finansieringsram som avses i punkt 1 ska avsättas för ansökningsomgångar eller tilldelning av finansiering som stöder banbrytande försvarsteknik.

Artikel 5

Associerade länder

Fonden ska kunna utnyttjas av de medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) som är medlemmar i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med villkoren i EES-avtalet. Alla ekonomiska bidrag till fonden inom ramen för denna artikel ska utgöra inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel [21.5] i budgetförordningen.

Artikel 6

Stöd till banbrytande försvarsteknik

1.  Kommissionen ska tilldela medel efter öppna och offentliga samråd om teknik med inriktning på försvarstillämpningar med banbrytande potential för försvaret på de insatsområden som fastställs i arbetsprogrammen.

2.  ▌Den lämpligaste formen för att finansiera denna banbrytande teknik för försvaret ska fastställas i arbetsprogrammen.

Artikel 7

Etik

1.  De åtgärder som genomförs inom ramen för fonden ska vara förenliga med relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dessa åtgärder ska också vara förenliga med etiska principer som återspeglas i relevant nationell lagstiftning, unionsrätt och internationell rätt.

2.  Innan finansieringsavtalet undertecknas ska förslag ▌granskas av kommissionen, på grundval av en etikbedömning som utarbetats av konsortiet själv, för att fastställa vilka åtgärder som väcker ▌allvarliga etiska frågor, bland annat när det gäller villkoren för genomförande, och vid behov överlämnas för en etikbedömning.

Etiska kontroller och bedömningar ska genomföras av kommissionen med hjälp av oberoende experter med olika bakgrund, särskilt sådana med erkänd sakkunskap i försvarsetik.

Villkoren för genomförande av verksamhet som väcker etiskt känsliga frågor ska anges i finansieringsavtalet.

Kommissionen ska i största möjliga utsträckning säkerställa insyn i de etiska förfarandena och rapportera om detta inom ramen för sina skyldigheter enligt artikel 32. Experterna ska vara medborgare i så många olika medlemsstater som möjligt.

3.  De enheter som deltar i åtgärden ska införskaffa alla relevanta godkännanden eller andra obligatoriska handlingar som krävs av nationella eller lokala etikkommittéer eller andra organ, såsom dataskyddsmyndigheter, innan den berörda verksamheten inleds. Dessa handlingar ska arkiveras och tillhandahållas kommissionen på begäran.

5.  Förslag som inte är etiskt godtagbara ska förkastas ▌.

Artikel 8

Genomförande av och former för EU-finansiering

1.  Fonden ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med budgetförordningen.

1a.  Genom undantag från punkt 1 får särskilda åtgärder i motiverade fall genomföras genom indirekt förvaltning av organ som avses i artikel 62.1 c i budgetförordningen. Detta får inte omfatta urvals- och tilldelningsförfarandet enligt vad som avses i artikel 12.

2.  Fonden får tillhandahålla finansiering i enlighet med budgetförordningen, genom bidrag, priser och upphandling samt, där så är lämpligt med tanke på åtgärdens särdrag, finansieringsinstrument inom blandfinansieringsinsatser.

2a.  Blandfinansieringsinsatser ska genomföras i enlighet med avdelning X i budgetförordningen och InvestEU-förordningen.

2b.  Finansieringsinstrument ska strikt rikta sig till enbart mottagarna.

Artikel 10

Stödberättigade enheter

1.  Mottagare och ▌ underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds finansiellt genom fonden ska vara ▌ etablerade i unionen eller i ett associerat land ▌.

1a.  Infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som tillhör de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd, vilka används för de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden, ska vara belägna på en medlemsstats eller ett associerat lands territorium under hela den tid som åtgärden pågår, och deras strukturer för verkställande ledning ska vara etablerade i unionen eller i ett associerat land.

1b.  För de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd inte kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller av en enhet i ett icke-associerat tredjeland.

2.  Genom undantag från punkt 1b i denna artikel ska en rättslig enhet som är etablerad i unionen eller i ett associerat land och kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland vara stödberättigad i egenskap av mottagare eller underleverantör som deltar i en åtgärd endast om de garantier som godkänts av den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad, i enlighet med dess nationella förfaranden, görs tillgängliga för kommissionen. Dessa garantier kan hänvisa till den rättsliga enhetens strukturer för verkställande ledning som är etablerade i unionen eller i ett associerat land. Om den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad anser att det är lämpligt kan dessa garantier även hänvisa till särskilda statliga rättigheter vad gäller kontrollen över den rättsliga enheten.

Dessa garantier ska försäkra att en sådan rättslig enhets deltagande i en åtgärd inte skulle strida mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen såsom dessa fastställs inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i EU-fördraget eller mot de mål som anges i artikel 3. Garantierna ska också vara förenliga med bestämmelserna i artiklarna 22 och 25. Garantierna ska i synnerhet styrka att det, med avseende på åtgärden, finns bestämmelser för att säkerställa att

a)  kontroll över den sökande rättsliga enheten inte ▌ utövas på ett sätt som begränsar eller inskränker dess förmåga att ▌ genomföra åtgärden och åstadkomma resultat, som inför begränsningar vad gäller dess infrastruktur, anläggningar, tillgångar, resurser, immateriella rättigheter eller kunnande som behövs för åtgärden eller som undergräver dess förmågor och standarder som krävs för att utföra åtgärden,

b)  tillgång för ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland till ▌ känsliga ▌ uppgifter som rör åtgärden ▌ förhindras, och att de anställda eller andra personer som deltar i åtgärden i förekommande fall har genomgått nationell säkerhetsprövning som har utfärdats av en medlemsstat eller ett associerat land,

c)  äganderätten till de immateriella rättigheterna härrörande från, och till resultaten av, åtgärden stannar hos mottagaren under åtgärden och efter dess slutförande och inte blir föremål för kontroll eller begränsningar som utförs av icke-associerade tredjeländer eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, och inte exporteras utanför unionen eller utanför associerade länder, och tillträde till de immateriella rättigheterna eller till de resultaten utanför unionen eller utanför associerade länder inte beviljas, utan godkännande av de medlemsstater eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad och i enlighet med målen i artikel 3.

Om den medlemsstat eller det associerade land där den rättsliga enheten är etablerad anser att det är lämpligt får ytterligare garantier ges.

Kommissionen ska underrätta den kommitté som avses i artikel 28 om rättsliga enheter som anses stödberättigade enligt denna punkt.

4.  Om det inte finns några lätt tillgängliga konkurrenskraftiga alternativ inom unionen eller i ett associerat land får de mottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd använda sin infrastruktur samt sina tillgångar, anläggningar och resurser som är belägna eller förvaras utanför unionsmedlemsstaternas eller de associerade ländernas territorium, under förutsättning att den användningen inte strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen, är förenlig med målen i artikel 3 och är helt i enlighet med artiklarna 22 och 25. ▌ Kostnaderna för denna verksamhet ska inte berättiga till finansiellt stöd från fonden.

4a.  Vid genomförandet av en stödberättigande åtgärd får de mottagare och underleverantörer som deltar i åtgärden även samarbeta med rättsliga enheter som är etablerade utanför medlemsstaternas eller de associerade ländernas territorium eller som kontrolleras av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke‑associerat tredjeland, bland annat genom att använda dessa rättsliga enheters tillgångar, infrastruktur, anläggningar och resurser, såvida detta inte strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen. Detta samarbete ska vara förenligt med de mål som anges i artikel 3 och helt i enlighet med artiklarna 22 och 25.

Ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland får inte ges obehörig tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör genomförandet av åtgärden, och eventuell negativ inverkan på försörjningstryggheten i fråga om insatsvaror av avgörande betydelse för åtgärden ska undvikas.

Kostnaderna för denna verksamhet ska inte berättiga till stöd från fonden.

6.  Sökandena ska lämna all relevant information som behövs för bedömningen av kriterierna för stödberättigande ▌. Om det under genomförandet av en åtgärd sker förändringar som skulle kunna leda till tvivel huruvida kriterierna för stödberättigande är uppfyllda, ska den berörda rättsliga enheten informera kommissionen, som ska bedöma huruvida dessa kriterier och villkor för stödberättigande fortfarande är uppfyllda och bedöma den eventuella inverkan på finansieringen av åtgärden.

7.  ▌

8.  ▌

9.  Vid tillämpningen av denna artikel avses med underleverantörer som deltar i en åtgärd som stöds finansiellt genom fonden de underleverantörer som har ett direkt avtalsförhållande med en mottagare, andra underleverantörer som tilldelas minst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna för åtgärden och underleverantörer som får kräva tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ▌ för att genomföra åtgärden och som inte är medlemmar i konsortiet.

Artikel 11

Stödberättigande åtgärder

1.  Endast åtgärder som genomför de mål som avses i artikel 3 ska berättiga till finansiering.

2.  Fonden ska stödja de åtgärder som omfattar ▌ nya försvarsprodukter och ny försvarsteknik samt uppgraderingar av befintliga produkter och befintlig teknik, förutsatt att användningen av de befintliga uppgifter som behövs för att genomföra åtgärderna för uppgraderingen inte är föremål för en begränsning från ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter på ett sådant sätt att åtgärden inte kan genomföras.

3.  En stödberättigande åtgärd ska avse en eller flera av följande verksamheter:

a)  Verksamhet som syftar till att skapa, stödja och stärka ▌kunskap, produkter och teknik, inbegripet banbrytande teknik, som kan få betydande inverkan på försvarsområdet.

b)  Verksamhet som syftar till att öka interoperabilitet och motståndskraft, inklusive säker produktion och säkert utbyte av uppgifter, sätta sig in i kritisk försvarsteknik, stärka funktionssäkerheten eller göra det möjligt att på ett ändamålsenligt sätt utnyttja resultaten för försvarsprodukter och försvarsteknik.

c)  Studier, såsom genomförbarhetsstudier, för att undersöka genomförbarheten när det gäller ny eller bättre teknik och nya eller bättre produkter, processer, tjänster och lösningar ▌.

d)  Utformning av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik samt fastställande av tekniska specifikationer utifrån vilka en sådan utformning har utvecklats, vilket får inbegripa partiella provningar för riskminskning i en industriell eller representativ miljö.

e)  Utveckling av en modell av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik, som kan visa delens prestanda i driftsmiljö (systemprototyp).

f)  Provning av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik.

g)  Kvalificering av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik. ▌

h)  Certifiering av en försvarsprodukt, en materiell eller immateriell komponent eller materiell eller immateriell teknik. ▌

i)  Utveckling av teknik eller tillgångar som ökar effektiviteten under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik.

4.  ▌ Åtgärden ska genomföras i samarbete inom ett konsortium mellan minst tre stödberättigade enheter som är etablerade i minst tre olika medlemsstater ▌ eller associerade länder. Minst tre av dessa stödberättigade enheter som är etablerade i minst två medlemsstater ▌ eller associerade länder ska under hela genomförandet av åtgärden varken direkt eller indirekt stå under ▌kontroll av samma enhet eller kontrollera varandra.

5.  Punkt 4 ska inte tillämpas för de åtgärder som rör banbrytande försvarsteknik eller för de åtgärder som avses i punkt 3 c ▌.

6.  Åtgärder för utveckling av produkter och teknik, vars användning, utveckling eller produktion är förbjuden enligt tillämplig internationell rätt ska inte vara stödberättigande.

Utan att det påverkar möjligheten att tillhandahålla finansiering för åtgärder för utveckling av system för tidig varning och motåtgärder för försvarsändamål ska åtgärder för att utveckla dödliga autonoma vapen utan möjlighet till meningsfull mänsklig kontroll över urvals- och uppdragsbeslut vid anfall mot människor inte heller berättiga till finansiellt stöd från fonden.

Artikel 12

Urvals- och tilldelningsförfarande

1.  Unionsfinansiering ska beviljas efter konkurrensutsatta ansökningsomgångar som offentliggörs i enlighet med budgetförordningen. Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter får unionsfinansiering även beviljas ▌ i enlighet med artikel ▌ 195 e ▌ i budgetförordningen.

2a.  Vid tilldelning av finansiering ▌ ska kommissionen vidta åtgärder genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.2.

Artikel 13

Tilldelningskriterier

▌ Varje förslag ska bedömas på grundval av följande kriterier:

a)  Bidrag till spetskompetens eller eventuella banbrytande händelser på försvarsområdet, särskilt genom att det visas att de förväntade resultaten av den föreslagna åtgärden innebär avsevärda fördelar jämfört med befintliga försvarsprodukter eller befintlig försvarsteknik.

b)  Bidrag till innovation och teknisk utveckling inom den europeiska försvarsindustrin, särskilt genom att det visas att den föreslagna åtgärden inbegriper banbrytande eller nya koncept och strategier, nya lovande framtida tekniska förbättringar eller tillämpning av teknik eller koncept som inte tillämpats tidigare i försvarssektorn, samtidigt som onödig överlappning undviks.

c)  Bidrag till den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft ▌ genom att det visas att den föreslagna åtgärden bevisligen innebär en positiv balans vad gäller kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, vilket skapar nya marknadsmöjligheter i och utanför unionen och påskyndar företags tillväxt ▌ i hela unionen.

d)  Bidrag till den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basens oberoende, bland annat genom ökat oberoende av icke EU-källor och genom stärkt funktionssäkerhet, och till säkerhets- och försvarsintressen i unionen i enlighet med de prioriteringar som avses i artikel 3.

e)  Bidrag till att skapa nytt gränsöverskridande samarbete mellan rättsliga enheter som är etablerade i medlemsstater eller associerade länder, särskilt för små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag som på ett väsentligt sätt deltar i åtgärden som mottagare eller underleverantörer eller som andra enheter i leveranskedjan och som är etablerade i andra medlemsstater ▌ eller i andra associerade länder än de där de enheter i konsortiet som inte är små och medelstora företag eller medelstora börsnoterade företag är etablerade.

f)  Kvaliteten på och effektiviteten hos genomförandet av åtgärden.

Artikel 14

Samfinansieringssats

1.  Fonden ska finansiera upp till 100 % av de stödberättigande kostnaderna för en verksamhet som anges i artikel 11.3 utan att det påverkar tillämpningen av artikel 190 i budgetförordningen.

2.  Genom ett undantag från punkt 1 gäller följande:

a)  För de verksamheter som avses i artikel 11.3 e ska det ekonomiska stödet från fonden inte överstiga 20 % av de stödberättigande kostnaderna för verksamheten.

b)  För de verksamheter som avses i artikel 11.3 f–h ska det ekonomiska stödet från fonden inte överstiga 80 % av de stödberättigande kostnaderna för verksamheten.

3.  För utvecklingsåtgärder ska finansieringssatsen höjas i följande fall:

a)  För en verksamhet som utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbete som inrättats genom rådets beslut (Gusp) 2017/2315 av den 11 december 2017 får finansieringssatsen höjas med ytterligare 10 procentenheter.

b)  Finansieringssatsen för en verksamhet får höjas i enlighet med andra och tredje styckena i denna punkt om minst 10 % av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i en ▌ medlemsstat eller i ett ▌ associerat land och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan.

Finansieringssatsen får höjas med de procentenheter som motsvarar den procentandel av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten som avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i medlemsstater eller i associerade länder där mottagare som inte är små eller medelstora företag är etablerade och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan, upp till ytterligare 5 procentenheter.

Finansieringssatsen får höjas med de procentenheter som motsvarar två gånger den procentandel av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten som avsätts till små och medelstora företag som är etablerade i andra medlemsstater eller i andra associerade länder än de där mottagare som inte är små eller medelstora företag är etablerade och som deltar i verksamheten som mottagare, som underleverantörer eller som enheter i leveranskedjan.

c)  Finansieringssatsen för en verksamhet får höjas med ytterligare 10 procentenheter om minst 15 % av de totala stödberättigande kostnaderna för verksamheten avsätts till medelstora börsnoterade företag som är etablerade i unionen eller i ett associerat land.

d)  Den totala ökningen av finansieringssatsen för en verksamhet får inte överstiga 35 procentenheter.

Det ekonomiska stöd som unionen tillhandahåller från fonden, inbegripet högre finansieringssatser, får inte täcka mer än 100 % av åtgärdens stödberättigande kostnader.

Artikel 15

Finansiell kapacitet

Genom undantag från artikel 198 i budgetförordningen gäller följande:

a)  Endast samordnarens finansiella kapacitet ska kontrolleras och endast om den begärda finansieringen från unionen är lika med eller större än 500 000 EUR. Om det finns skäl att betvivla den finansiella kapaciteten ska kommissionen emellertid även kontrollera den finansiella kapaciteten hos andra sökande eller de samordnare som ligger under det tröskelvärde som avses i första meningen.

b)  Den finansiella kapaciteten ska inte kontrolleras när det gäller rättsliga enheter vars livskraft garanteras av en medlemsstats relevanta myndigheter.

c)  Om den finansiella kapaciteten garanteras strukturellt av en annan rättslig enhet ska dennas finansiella kapacitet kontrolleras.

Artikel 16

Indirekta kostnader

1.  Genom undantag från artikel 181.6 i budgetförordningen ska indirekta stödberättigande kostnader ▌ fastställas genom tillämpning av en schablonsats på 25 % av de totala direkta stödberättigande kostnaderna, med undantag av de direkta stödberättigande kostnaderna för underentreprenad, finansiellt stöd till tredje part och alla enhetskostnader eller enhetsbelopp som inbegriper indirekta kostnader.

2.  Alternativt får indirekta stödberättigande kostnader ▌ fastställas i enlighet med mottagarens vanliga metoder för kostnadsredovisning på grundval av faktiska indirekta kostnader, förutsatt att dessa metoder för kostnadsredovisning godtas av de nationella myndigheterna när det gäller jämförbara verksamheter på försvarsområdet, i enlighet med artikel ▌185 ▌ i budgetförordningen, och meddelas kommissionen.

Artikel 17

Användning av enhetsbelopp eller bidrag som inte är kopplade till kostnader

1.  Om unionsbidraget samfinansierar mindre än 50 % av de totala kostnaderna för åtgärden får kommissionen använda

a)  ett bidrag som inte är kopplat till de kostnader som avses i artikel ▌180.3 ▌ i budgetförordningen och som grundar sig på uppnådda resultat, som mäts i förhållande till tidigare uppsatta delmål eller genom resultatindikatorer, eller

b)  ett enhetsbelopp som avses i artikel ▌182 ▌ i budgetförordningen och som grundar sig på den preliminära budgeten för den åtgärd som redan godkänts av de nationella myndigheterna i de samfinansierande medlemsstaterna och associerade länderna.

2.  Indirekta kostnader ska inkluderas i enhetsbeloppet.

Artikel 18

Förkommersiell upphandling

1.  Unionen får stödja förkommersiell upphandling genom att bevilja bidrag till upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter – såsom fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU(17), 2014/25/EU(18) och 2009/81/EC(19) – som gemensamt upphandlar forsknings- och utvecklingstjänster på försvarsområdet eller samordnar sina upphandlingsförfaranden.

2.  Upphandlingsförfarandena

a)  ska vara i linje med bestämmelserna i denna förordning,

(b)  får tillåta att flera kontrakt beviljas genom samma förfarande (flera leverantörer),

(c)  ska föreskriva tilldelning av kontrakt till den eller de anbudsgivare som har det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, och samtidigt säkerställa att det inte förekommer några intressekonflikter.

Artikel 19

Garantifond

Bidrag till ett ömsesidigt försäkringssystem får täcka risken i samband med återbetalning av belopp från mottagarnas sida och ska uppfattas som en tillräcklig garanti enligt budgetförordningen. Bestämmelserna i [artikel X i] förordning XXX [den förordning som efterträder förordningen om garantifonden] ska tillämpas.

Artikel 20

Villkor för stödberättigande avseende upphandling och priser

1.  I tillämpliga delar ska artiklarna 10 och 11 gälla för priser.

2.  I tillämpliga delar ska artikel 10 – genom undantag från artikel 176 i budgetförordningen – och artikel 11 gälla för upphandling av studier som avses i artikel 11.3 c.

AVDELNING II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR FORSKNING

Artikel 22

Äganderätt till forskningsresultat

1.  Resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska ägas av de mottagare som genererar dem. Om rättsliga enheter gemensamt genererar resultat och om deras respektive bidrag inte kan fastställas, eller om det inte går att särskilja sådana gemensamma resultat, ska de rättsliga enheterna ha gemensam äganderätt till resultaten. Samägarna ska ingå ett avtal om fördelningen och villkoren för utövande av samäganderätten i enlighet med sina skyldigheter enligt bidragsavtalet.

2.  Genom undantag från punkt 1 ska, om unionsstöd ges i form av offentlig upphandling, ▌ resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ägas av unionen. Medlemsstaterna och de associerade länderna ska på deras skriftliga begäran ha kostnadsfri nyttjanderätt till resultaten.

3.  Resultaten av forskningsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden ▌ ska inte vara föremål för någon kontroll eller begränsning som görs av ett icke-associerat tredjeland eller en enhet i ett icke-associerat tredjeland, antingen direkt eller indirekt via en eller flera andra rättsliga enheter, inbegripet i form av tekniköverföring ▌.

4.  När det gäller resultat som mottagarna genererat genom åtgärder som stöds finansiellt genom fonden och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8a i denna artikel, ska kommissionen informeras i förväg om varje överföring av äganderätt till ▌ eller beviljande av en exklusiv licens ▌ till ett icke-associerat tredjeland eller till en enhet i ett icke-associerat tredjeland. Om en sådan överföring av äganderätt strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen eller målen i denna förordning, vilka fastställs i artikel 3, ska de medel som tillhandahållits inom ramen för fonden återbetalas.

5.  De nationella myndigheterna i medlemsstaterna och i de associerade länderna ska ha nyttjanderätt till den särskilda rapporten om forskning som har erhållit finansiering från unionen. Sådan nyttjanderätt ska beviljas utan ersättningskrav och överföras av kommissionen till medlemsstaterna och de associerade länderna efter det att det säkerställts att kraven på konfidentialitet iakttagits.

6.  De nationella myndigheterna i medlemsstaterna och i de associerade länderna ska använda den särskilda rapporten endast för syften som rör användning av eller för deras väpnade styrkor, eller säkerhets- eller underrättelsetjänster, inbegripet inom ramen för sina samarbetsprogram. Sådan användning ska innefatta, men inte vara begränsad till, studier, utvärdering, bedömning, forskning, design ▌ och godkännande och certifiering av produkter, drift, utbildning och bortskaffande ▌ samt bedömning och utarbetande av tekniska krav för upphandling.

7.  Mottagarna ska bevilja unionens institutioner, organ eller byråer nyttjanderätt till resultaten av forskning som stöds finansiellt genom fonden utan ersättningskrav i det vederbörligen motiverade syftet att utveckla, genomföra och övervaka unionens befintliga politik eller program inom dess behörighetsområde. Sådan nyttjanderätt ska begränsas till icke-kommersiell och icke-konkurrenspräglad användning.

8.  Särskilda bestämmelser om äganderätt, nyttjanderätt och licensiering ska fastställas i finansieringsavtalen och kontrakten om förkommersiell upphandling för att säkerställa största möjliga upptagning av resultaten och för att undvika otillbörligt gynnande. De upphandlande myndigheterna ska åtminstone ha nyttjanderätt utan ersättningskrav till resultaten för egen användning samt rätt att bevilja, eller ålägga mottagarna att bevilja, icke-exklusiva licenser till tredje parter att utnyttja resultaten på rättvisa och rimliga villkor utan rätt att bevilja underlicenser. Alla medlemsstater och associerade länder ska utan ersättningskrav ha tillgång till den särskilda rapporten. Om en uppdragstagare inte lyckas utnyttja resultaten kommersiellt inom en i kontraktet fastställd period efter den förkommersiella upphandlingen ska uppdragstagaren överlåta äganderätten till resultaten till de upphandlande myndigheterna.

8a.  Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka export av produkter, utrustning eller teknik som integrerar resultat av forskning som stöds finansiellt genom fonden, och ska inte påverka medlemsstaternas politiska handlingsfrihet i samband med export av försvarsrelaterade produkter.

8b.   Två eller flera medlemsstater eller associerade länder som multilateralt eller inom ramen för en unionsorganisation gemensamt har ingått ett eller flera kontrakt med en eller flera mottagare för att tillsammans vidareutveckla resultat av forskning som stöds genom fonden ska ha nyttjanderätt till dessa resultat som ägs av sådana mottagare och som är nödvändiga för fullgörandet av kontraktet eller kontrakten. Sådan nyttjanderätt ska beviljas utan ersättningskrav och på särskilda villkor som syftar till att säkerställa att dessa rättigheter endast kommer att utnyttjas för kontraktets eller kontraktens syfte och att det kommer att finnas lämpliga skyldigheter avseende konfidentialitet.

AVDELNING III

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR UTVECKLINGSÅTGÄRDER

Artikel 23

Ytterligare kriterier för stödberättigande för utvecklingsåtgärder

1.  ▌ Konsortiet ska visa att de återstående kostnader för verksamhet som inte täcks av unionsstödet kommer att täckas av andra finansieringssätt, såsom bidrag från medlemsstaterna ▌ eller de associerade länderna eller samfinansiering från rättsliga enheter.

2.  De verksamheter som avses i artikel 11.3 d ska ▌ grunda sig på de harmoniserade kapacitetskrav som minst två medlemsstater eller associerade länder gemensamt kommit överens om.

3.  När det gäller de verksamheter som avses i artikel 11.3 e–h ska konsortiet med hjälp av handlingar som utfärdats av de nationella myndigheterna visa att

a)  minst två medlemsstater ▌ eller associerade länder avser att upphandla slutprodukten eller använda tekniken på ett samordnat sätt, inklusive genom gemensam upphandling i förekommande fall,

b)  verksamheten grundar sig på de gemensamma tekniska specifikationer som de medlemsstater ▌ eller associerade länder som ska samfinansiera åtgärden eller som avser att gemensamt upphandla slutprodukten eller gemensamt använda tekniken har kommit överens om.

Artikel 24

Ytterligare tilldelningskriterier för utvecklingsåtgärder

Utöver de tilldelningskriterier som avses i artikel 13 ska också följande beaktas i arbetsprogrammet:

a)  Graden av ökad effektivitet under hela livscykeln för försvarsprodukter och försvarsteknik, inbegripet kostnadseffektivitet och synergieffekters potential när det gäller upphandling och underhåll samt avfallshantering.

b)  Bidraget till ytterligare integrering av den europeiska försvarsindustrin i hela unionen genom att mottagarna visar att medlemsstaterna har åtagit sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga produkten eller tekniken på ett samordnat sätt.

Artikel 25

Äganderätt till resultat av utvecklingsåtgärder

1.  Unionen ska inte äga de produkter eller den teknik som utvecklingsåtgärder som stöds finansiellt genom fonden resulterar i och ska inte heller ha någon fordran avseende immateriella rättigheter när det gäller de åtgärdernas resultat.

2.  Resultaten av de åtgärder som stöds finansiellt genom fonden ska inte vara föremål för någon kontroll eller begränsning från icke-associerade tredjeländer eller från enheter i icke-associerade tredjeländer, antingen direkt eller indirekt via en eller flera rättsliga enheter, inbegripet i form av tekniköverföring.

2a.  Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas politiska handlingsfrihet i samband med export av försvarsrelaterade produkter.

3.  När det gäller resultat som mottagarna genererat genom åtgärder som stöds finansiellt genom fonden och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2a i denna artikel, ska kommissionen underrättas i förväg om varje överföring av äganderätt till icke-associerade tredjeländer eller enheter i ett icke-associerat tredjeland. Om sådana överföringar av äganderätt strider mot unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen eller de mål ▌ som föreskrivs i artikel 3, ska de medel som tillhandahållits inom ramen för fonden återbetalas.

4.  Om unionen tillhandahåller bistånd i form av offentlig upphandling av en studie ska ▌ medlemsstaterna ▌ eller de associerade länderna ▌ på skriftlig begäran ha rätt till en kostnadsfri icke-exklusiv licens för användning av den.

AVDELNING IV

STYRNING, ÖVERVAKNING, UTVÄRDERING OCH KONTROLL

Artikel 27

Arbetsprogram

1.  Fonden ska genomföras med hjälp av årliga ▌ arbetsprogram som fastställs i enlighet med artikel ▌110 ▌ i budgetförordningen. I tillämpliga fall ska det totala belopp som reserveras för blandfinansieringsinsatser fastställas i arbetsprogrammen. Den övergripande budget som gynnar små och medelstora företags gränsöverskridande deltagande ska fastställas i arbetsprogrammen.

2.  Kommissionen ska anta arbetsprogrammen genom genomförandeakter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 28.2.

3.  De forskningsområden och de kategorier av åtgärder som ska stödjas finansiellt genom fonden ska i detalj anges i arbetsprogrammen. Dessa kategorier ska stämma överens med de försvarsprioriteringar som avses i artikel 3.

Med undantag av den del av arbetsprogrammet som avser banbrytande teknik för försvarstillämpningar ska dessa forskningsområden och kategorier av åtgärder omfatta produkter och teknik inom

a)  förberedelser, skydd, utplacering och hållbarhet,

b)  informationshantering och informationsöverlägsenhet, och ledning, styrning, kommunikation, it-system, underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, cyberförsvar och cybersäkerhet, och

c)  anfall och utförare.

4.  Arbetsprogrammen ska, i förekommande fall, innehålla funktionsmässiga krav och ange formen för EU-finansiering i enlighet med artikel 8, utan att förhindra konkurrens i samband med ansökningsomgångar.

Överföringen av resultatet av forskningsåtgärder som tillför ett mervärde och redan stöds finansiellt genom fonden till utvecklingsfasen får även beaktas i arbetsprogrammen.

Artikel 28

Kommitté

1.  Kommissionen ska bistås av en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. Europeiska försvarsbyrån ska bjudas in som observatör för att lämna sina synpunkter och tillhandahålla sakkunskap. Europeiska utrikestjänsten ska också bjudas in att delta.

Kommittén ska även sammanträda i särskilda konstellationer, bland annat för att diskutera försvars- och säkerhetsaspekter med koppling till åtgärder inom ramen för fonden.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 28a

Samråd med projektledaren

Om en medlemsstat eller ett associerat land utser en projektledare ska kommissionen samråda med projektledaren om de framsteg som gjorts i fråga om åtgärden innan betalningen verkställs.

Artikel 29

Oberoende experter

1.  Kommissionen ska utse oberoende experter som ska hjälpa till vid den etiska granskningen i enlighet med artikel 7 och utvärderingen av förslag i enlighet med artikel ▌237 ▌ i budgetförordningen. ▌

2.  Oberoende experter ska vara medborgare i unionen, hämtade från ett så brett urval av medlemsstater som möjligt, och väljas ut på grundval av de inbjudningar att anmäla intresse som riktar sig till ▌ försvarsministerierna och underordnade organ, andra berörda statliga organ, forskningsinstitut, universitet, näringslivsorganisationer eller företag inom försvarssektorn i syfte att upprätta en förteckning över experter. Genom undantag från artikel ▌237 ▌ i budgetförordningen ska denna förteckning inte offentliggöras.

3.  Säkerhetsreferenserna för utnämnda oberoende experter ska valideras av respektive medlemsstat.

4.  Den kommitté som avses i artikel 28 ska varje år underrättas om förteckningen över experter för att ge insyn vad avser experternas säkerhetsreferenser. Kommissionen ska också säkerställa att experter inte bedömer, ger råd om eller bistår i fråga om sakfrågor avseende vilka de har en intressekonflikt.

5.  Oberoende experter ska väljas ut på grundval av kompetens, erfarenhet och kunskaper som är relevanta för utförandet av de uppgifter som anförtros dem.

Artikel 30

Tillämpliga bestämmelser i fråga om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.  Vid tillämpningen av denna förordning

a)  ska varje medlemsstat ▌ säkerställa att den erbjuder en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som motsvarar den som tillhandahålls ▌ genom rådets säkerhetsbestämmelser enligt bilagorna till beslut 2013/488/EU(20),

a1)  ska kommissionen skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i enlighet med de regler om säkerhet som fastställs i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter,

c)  får fysiska personer som är bosatta och juridiska personer som är etablerade i ▌ tredjeländer hantera säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter om fonden endast om de i dessa länder omfattas av säkerhetsbestämmelser som säkerställer en skyddsnivå som är åtminstone likvärdig den som tillhandahålls genom kommissionens säkerhetsbestämmelser som fastställs i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 och genom rådets säkerhetsbestämmelser i beslut 2013/488/EU,

c1)   ska likvärdigheten när det gäller säkerhetsbestämmelser som tillämpas i ett tredjeland eller i en internationell organisation fastställas i ett informationssäkerhetsavtal, som om det är relevant inbegriper frågor som rör industrisäkerhet, som slutits mellan unionen och det tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 218 i EUF-fördraget och med beaktande av artikel 13 i beslut 2013/488/EU,

d)  får en fysisk eller juridisk person, ett tredjeland eller en internationell organisation – utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i beslut 2013/488/EU och bestämmelserna om industrisäkerhet enligt kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 – ges tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter när det, utifrån en bedömning från fall till fall, anses nödvändigt beroende på uppgifternas karaktär och innehåll, mottagarens behovsenliga behörighet och den fördel som det innebär för unionen.

2.  När det gäller åtgärder som involverar, kräver ▌ eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska det relevanta finansieringsorganet i ansökningsomgången/upphandlingsdokumenten precisera vilka åtgärder och krav som är nödvändiga för att säkerställa säkerheten för denna information på erforderlig nivå.

3.  Kommissionen ska inrätta ett säkert utbytessystem för att underlätta utbyte av känslig information och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter mellan kommissionen ▌ och ▌ medlemsstaterna och de associerade länderna samt, i förekommande fall, med de sökande och mottagarna. Systemet ska beakta medlemsstaternas nationella säkerhetsbestämmelser.

4.  Ursprunget till säkerhetsskyddsklassificerad förgrundsinformation som genereras under genomförandet av en forsknings- eller utvecklingsåtgärd ska fastställas av de medlemsstater där mottagarna är etablerade. I detta syfte får dessa medlemsstater besluta om en särskild säkerhetsram för skydd och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör åtgärden, och de ska underrätta kommissionen om detta. En sådan säkerhetsram ska inte påverka kommissionens möjlighet att få tillgång till de uppgifter som krävs för att genomföra åtgärden.

Om ingen sådan särskild säkerhetsram upprättas av dessa medlemsstater ska kommissionen upprätta säkerhetsramen för åtgärden i enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444.

Den tillämpliga säkerhetsramen för åtgärden ska finnas på plats senast innan finansieringsavtalet eller kontraktet undertecknas.

Artikel 31

Övervakning och rapportering

1.  I bilagan fastställs indikatorer för att övervaka genomförandet av och framstegen för fonden när det gäller att uppnå de allmänna och särskilda mål som fastställs i artikel 3.

2.  För att säkerställa en effektiv bedömning av fondens framsteg när det gäller att uppnå målen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 36 med avseende på att ändra bilagan för att se över eller komplettera indikatorerna där så krävs och för att komplettera denna förordning med bestämmelser om inrättandet av en ram för övervakning och utvärdering.

3.  Kommissionen ska regelbundet övervaka genomförandet av fonden och årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts, inbegripet om hur identifierade erfarenheter och tillvaratagna erfarenheter från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet beaktas vid genomförandet av fonden. Kommissionen ska för detta ändamål vidta nödvändiga övervakningsåtgärder.

4.  Rapporteringssystemet ska säkerställa att uppgifter för övervakning av fondens genomförande och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och i rätt tid. För detta ändamål ska proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionens medel.

Artikel 32

Utvärdering av fonden

1.  Utvärderingar ska utföras i rätt tid för att kunna användas i beslutsprocessen.

2.  En halvtidsutvärdering av fonden ska göras när det väl föreligger tillräcklig information om dess genomförande, dock senast fyra år efter det att den börjat genomföras. Halvtidsutvärderingsrapporten, som ska ha utarbetats senast den 31 juli 2024, ska i synnerhet ▌innehålla en bedömning av fondens styrning, inbegripet vad gäller bestämmelser om oberoende experter, genomförandet av de etiska förfaranden som avses i artikel 7 och av tillvaratagna erfarenheter från det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet, utnyttjandegrader, projekttilldelningsresultat, inbegripet små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags nivå av deltagande samt deras grad av gränsöverskridande deltagande, den sats för återbetalning av indirekta kostnader som anges i artikel 16, anslagen för banbrytande teknik i samband med ansökningsomgångar och den finansiering som beviljats i enlighet med artikel ▌195 ▌ i budgetförordningen. Halvtidsutvärderingen ska också omfatta information om mottagarnas ursprungsländer, antalet deltagande länder i de enskilda projekten, och, om möjligt, fördelningen av de genererade immateriella rättigheterna. Kommissionen får lägga fram förslag till lämpliga ändringar av denna förordning.

3.  Vid slutet av genomförandeperioden, dock senast fyra år efter den 31 december 2027, ska kommissionen göra en slutlig utvärdering av fondens genomförande. Den slutliga utvärderingsrapporten ska innefatta resultaten av genomförandet och i möjligaste mån fondens inverkan. Rapporten, som ska bygga på relevanta samråd med medlemsstaterna och associerade länder och de viktigaste berörda parterna, ska särskilt bedöma framstegen med att nå målen i artikel 3. Den ska också bidra till att identifiera de områden där unionen är beroende av tredjeländer vid utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Den ska också innehålla en analys av gränsöverskridande deltagande i projekt inom ramen för fonden, inbegripet små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags deltagande, samt av små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags delaktighet i den globala värdekedjan och fondens bidrag till att avhjälpa de brister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen. Utvärderingen ska också innehålla information om mottagarnas ursprungsländer och, om möjligt, fördelningen av de genererade immateriella rättigheterna.

4.  Kommissionen ska överlämna slutsatserna från dessa utvärderingar tillsammans med sina egna kommentarer till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

Artikel 33

Revision

Revisioner av användningen av unionens medel som utförs av personer eller enheter, inbegripet andra än de som görs på uppdrag av unionens institutioner eller organ, ska ligga till grund för den övergripande försäkran i enlighet med artikel 127 i budgetförordningen. Europeiska unionens revisionsrätt ska granska räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter enligt artikel 287 i EUF-fördraget.

Artikel 34

Skydd av unionens ekonomiska intressen

När ett tredjeland deltar i fonden genom ett beslut enligt ett internationellt avtal eller något annat rättsligt instrument ska tredjelandet bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, ▌ Olaf ▌ och Europeiska revisionsrätten ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att utföra de utredningar, däribland kontroller på plats och inspektioner, som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning ▌.

Artikel 35

Information, kommunikation och publicitet

1.  Mottagarna av unionsfinansiering ska framhålla att finansieringen kommer från unionen och säkerställa dess synlighet (i synnerhet när de främjar åtgärderna och deras resultat) genom att tillhandahålla enhetlig, verkningsfull och proportionell riktad information till olika målgrupper, däribland medierna och allmänheten. Möjligheten att offentliggöra akademiska uppsatser baserade på resultatet av forskningsåtgärder ska regleras i finansieringsavtalet.

2.  Kommissionen ska vidta informations- och kommunikationsåtgärder avseende fonden och dess åtgärder och resultat. Medel som tilldelats fonden ska också bidra till kommunikationen av unionens politiska prioriteringar, i den mån de har anknytning till de mål som anges i artikel 3.

2a.  Finansiella medel som anslås till fonden kan också bidra till anordnande av informationsspridning, kontaktförmedlingsevenemang och verksamhet för att öka medvetenheten, särskilt i syfte att öppna leveranskedjorna för att främja de små och medelstora företagens gränsöverskridande deltagande.

AVDELNING V

DELEGERADE AKTER, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 36

Delegerade akter

1.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 31 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

2.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 31 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3.  Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 31 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 37

Upphävande

Förordning (EU) 2018/1092 (om ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram) ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2021.

Artikel 38

Övergångsbestämmelser

1.  Denna förordning ska inte påverka fortsatt genomförande eller ändringar av de berörda åtgärderna fram till dess att de har avslutats, enligt förordning (EU) 2018/1092 och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet, som ska fortsätta att tillämpas för de berörda åtgärderna fram till dess att de avslutas, och resultatet av dessa.

2.  Finansieringsramen för fonden får också omfatta de utgifter för tekniskt och administrativt stöd som är nödvändiga för övergången mellan fonden och de åtgärder som antagits inom ramen för föregångarna, det europeiska försvarsindustriella utvecklingsprogrammet och den förberedande åtgärden för forskning inom försvarsområdet.

3.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2027 för att täcka de kostnader som föreskrivs i artikel 4.4, i syfte att möjliggöra förvaltning av åtgärder som inte slutförts den 31 december 2027.

Artikel 39

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

INDIKATORER FÖR RAPPORTERING OM FONDENS UPPFYLLELSE AV DE SÄRSKILDA MÅLEN

Särskilt mål som fastställs i artikel 3.2 a:

Indikator 1 Deltagare

Mäts i antalet deltagande rättsliga enheter (underindelade enligt storlek, typ och nationalitet).

Indikator 2 Forskningssamverkan

Mäts i

2.1  antalet finansierade projekt och värdet av dem,

2.2  gränsöverskridande samarbete, dvs. andelen kontrakt som tilldelas små och medelstora företag samt medelstora börsnoterade företag, inbegripet värdet på de kontrakt som avser gränsöverskridande samarbete,

2.3  andelen mottagare som inte utförde forskning med militär tillämpning före det att fonden togs i bruk.

Indikator 3 Innovativa produkter

Mäts i

3.1   antalet nya patent som härrör från projekt som stöds finansiellt genom fonden,

3.2  den totala fördelningen av patent bland medelstora börsnoterade företag, små och medelstora företag samt rättsliga enheter som inte är vare sig medelstora börsnoterade företag eller små och medelstora företag,

3.3  den totala fördelningen av patent per medlemsstat.

Särskilt mål som fastställs i artikel 3.2 b:

Indikator 4 Gemensam kapacitetsutveckling

Mäts i antalet åtgärder som finansieras genom fonden och som avhjälper de kapacitetsbrister som identifierats i kapacitetsutvecklingsplanen, och värdet av dessa.

Indikator 4 Kontinuerligt stöd under hela cykeln för forskning och utveckling

Mäts i förekomst av bakgrundsinformation om immateriella rättigheter eller resultat som genererats inom ramen för åtgärder som tidigare stötts genom fonden.

Indikator 5 Jobbskapande/sysselsättningsstöd

Mäts i antalet anställda inom forskning och utveckling på försvarsområdet som erhåller stöd per medlemsstat.

(1) EUT C 110, 22.3.2019, s. 75.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 12 december 2018 (Antagna texter, P8_TA(2018)0516).
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019. Text markerad med grå skuggning har inte överenskommits inom ramen för interinstitutionella förhandlingar.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (EUT L 146, 10.6.2009, s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).
(5) Rådets beslut 2013/755/EU av den 25 november 2013 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen (ULT-beslutet) (EUT L 344, 19.12.2013, s. 1).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1092 av den 18 juli 2018 om inrättande av ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram som syftar till att stödja konkurrenskraften och innovationsförmågan inom unionens försvarsindustri (EUT L 200, 7.8.2018, s. 30).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(9) Hänvisning som ska uppdateras: EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. Avtalet finns på följande webbplats: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv:OJ.C_.2013.373.01.0001.01.ENG&toc=OJ:C:2013:373:TOC
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).
(11) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
(12) Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).
(13) Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 av den 5 juli 2017 om bekämpande genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägeri som riktar sig mot unionens finansiella intressen (EUT L 198, 28.7.2017, s. 29).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen (EUT L 146, 10.6.2009, s. 1).
(16)
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65).
(18) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76).
(20) EUT L 274, 15.10.2013, s. 1-50.


Exponeringar i form av säkerställda obligationer ***I
PDF 204kWORD 55k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer (COM(2018)0093 – C8-0112/2018 – 2018/0042(COD))
P8_TA-PROV(2019)0431A8-0384/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0093),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0112/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 22 augusti 2018(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0384/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller exponeringar i form av säkerställda obligationer(3)

P8_TC1-COD(2018)0042


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(4),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Artikel 129 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 575/2013(7) föreskriver, på vissa villkor, förmånsbehandling av säkerställda obligationer. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/...(8)(9) specificerar de centrala delarna av säkerställda obligationer och innehåller en gemensam definition av säkerställda obligationer.

(2)  Den 20 december 2013 bad kommissionen Europeiska bankmyndigheten (EBA) att avge ett yttrande avseende huruvida de riskvikter som anges i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013 är lämpliga. Enligt EBA:s yttrande(10) är den förmånliga riskviktsbehandling som föreskrivs i artikel 129 i den förordningen i princip en lämplig tillsynsbehandling. EBA rekommenderade dock att man ytterligare bör överväga möjligheten att komplettera de krav för godtagbarhet som föreskrivs i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013 för att åtminstone täcka områdena likviditetsriskreducering, övervärde i säkerhetsmassan, behöriga myndigheters roll samt vidareutveckla befintliga krav på upplysningslämnande till investerare(11).

(3)  Mot bakgrund av EBA:s yttrande är det lämpligt att ändra förordning (EU) nr 575/2013 genom att lägga till ytterligare krav för säkerställda obligationer. På så sätt stärker man kvaliteten på säkerställda obligationer som omfattas av förmånsbehandling enligt artikel 129 i den förordningen.

(4)  Enligt artikel 129.1 tredje stycket i förordning (EU) nr 575/2013 får behöriga myndigheter delvis göra undantag från kravet att exponeringar måste uppfylla kravet för kreditkvalitetssteg 1, enligt artikel 129.1 första stycket led c, och tillåta en exponering som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 2 på upp till maximalt 10 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer. Ett sådant partiellt undantag gäller dock endast efter förhandssamråd med EBA och endast förutsatt att betydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda medlemsstaterna kan dokumenteras som en följd av tillämpningen av kravet på att kreditkvalitetssteg 1 måste uppfyllas. Eftersom kravet på att exponeringar, efter att ha bedömts av externa kreditvärderingsinstitut, måste uppfylla kravet för kreditkvalitetssteg 1 har blivit allt svårare att uppfylla i de flesta medlemsstater, såväl inom som utanför euroområdet, ansågs detta undantag nödvändigt av de medlemsstater där de största marknaderna för säkerställda obligationer finns. För att förenkla användningen av exponeringar mot kreditinstitut som säkerhet för säkerställda obligationer och för att åtgärda denna svårighet är det nödvändigt att ändra ▌förordning (EU) nr 575/2013. I stället för att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att göra undantag från kraven är det lämpligt att införa en bestämmelse som tillåter exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 2 på upp till maximalt 10 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer, utan krav på samråd med EBA. Det är nödvändigt att tillåta användning av kreditkvalitetssteg 3 för kortfristig inlåning och för derivat i vissa medlemsstater i situationer då det skulle vara för svårt att uppfylla kravet på kreditkvalitetssteg 1 eller 2. Behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 18.2 i direktiv (EU) 2019/ ...(12) bör efter samråd med EBA kunna tillåta användning av kreditkvalitetssteg 3 för derivatkontrakt för att hantera potentiella koncentrationsproblem.

(5)  I enlighet med artikel 129.1 första stycket leden d ii och f ii) i förordning (EU) nr 575/2013 är lån mot säkerhet i bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter, godtagbara tillgångar som kan användas som säkerhet för säkerställda obligationer på upp till högst 10 % av det nominella beloppet för det emitterande institutets utestående säkerställda obligationer (den så kallade tioprocentsgränsen). Emellertid ger artikel 496 i den förordningen utrymme för behöriga myndigheter att bevilja undantag från tioprocentsgränsen. Vidare föreskriver artikel 503.4 i samma förordning att kommissionen ska se över om undantaget, som ger behöriga myndigheter möjlighet att frångå tioprocentsgränsen, är lämpligt. Den 22 december 2013 bad kommissionen EBA om ett yttrande i frågan. I sitt yttrande av den 1 juli 2014 konstaterade EBA att användning av bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter skulle kunna ge upphov till tillsynsproblem på grund av den dubbla struktur som blir följden av ett obligationsprogram som bygger på värdepapperiserade andelar. Detta skulle i sin tur leda till bristande transparens när det gäller säkerhetsmassans kreditkvalitet. EBA rekommenderade därför att det undantag från tioprocentsgränsen för bättre rangordnade värdepapperiserade andelar som föreskrivs i artikel 496 i förordning (EU) nr 575 skulle tas bort efter den 31 december 2017(13).

(6)  Endast ett begränsat antal nationella regelverk för säkerställda obligationer tillåter förekomst av värdepapper med privata eller kommersiella hypotekslån som säkerhet. Användningen av sådana strukturer minskar och anses tillföra onödig komplexitet till program för säkerställda obligationer. Det är därför lämpligt att helt och hållet avskaffa användningen av sådana strukturer som godtagbara tillgångar. Därför bör artikel 129.1 första stycket leden d ii och f ii i förordning (EU) nr 575/2013 såväl som artikel 496 i samma förordning utgå.

(7)  Strukturer av gruppinterna pooler av säkerställda obligationer som uppfyller kraven i förordning (EU) nr 575/2013 har också används som godtagbar säkerhet i enlighet med artikel 129.1 första stycket leden d ii och f ii i den förordningen. Gruppinterna strukturer av pooler av säkerställda obligationer medför inga extra risker ur tillsynssynpunkt eftersom de inte ger upphov till samma komplexitetsproblem som användningen av lån med säkerhet i bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Titrisation eller av likvärdiga organ för värdepapperisering av exponeringar i bostadsfastigheter eller kommersiella fastigheter. Enligt EBA bör kollateralisering av säkerställda obligationer genom strukturer av gruppinterna pooler av säkerställda obligationer vara tillåten utan begränsningar i fråga om det utfärdande kreditinstitutets antal utestående säkerställda obligationer(14). I enlighet med detta bör artikel 129.1 första stycket led c ändras så att kravet på en gräns på 15 % eller 10 % för exponeringar mot kreditinstitut i strukturer av gruppinterna säkerställda obligationer tas bort. Dessa gruppinterna strukturer av pooler av säkerställda obligationer regleras genom artikel 8 i direktiv (EU) 2019../….(15).

(8)  Enligt artikel 129.3 i förordning (EU) nr 575/2013 måste värderingsreglerna för fast egendom som ställs som säkerhet för säkerställda obligationer, vilka anges i artikel 229.1 i den förordningen, tillämpas på säkerställda obligationer för att dessa obligationer ska uppfylla kraven för förmånsbehandling. Kraven på godtagbarhet för tillgångar som står som säkerhet för säkerställda obligationer är kopplade till de allmänna kvalitetsegenskaper som ska säkerställa säkerhetsmassans robusthet, och de bör därför omfattas av direktiv (EU) 20../…(16). I enlighet med detta bör även bestämmelserna om värderingsmetoder omfattas av det direktivet. De tekniska tillsynsstandarder som föreskrivs i artikel 124.4 a i förordning (EU) nr 575/2013 bör därför inte gälla för de kriterier för säkerställda obligationer som anges i artikel 129 i den förordningen. Således är det nödvändigt att ändra artikel 129.3 i den förordningen.

(9)  Tak för belåningsgrad (Limits for Loan-To-Value eller LTV limits) är en nödvändig del i säkerställandet av kreditkvaliteten hos säkerställda obligationer. I artikel 129.1 i förordning (EU) nr 575/2013 fastställs tak för belåningsgrad för hypotekslån och panträtter i fartyg, men det specificeras inte hur dessa tak ska tillämpas, vilket kan leda till osäkerhet. Taken för belåningsgrad bör tillämpas som mjuka täckningsgränser, vilket betyder att även om det inte finns någon gräns för hur stort det underliggande lånet får vara, så kan lånet endast fungera som säkerhet upp till det tak för belåningsgrad som fastställts för tillgången. Taken för belåningsgrad avgör hur stor procentandel av lånet som bidrar till att täcka skulderna i enlighet med gällande krav. Det bör därför preciseras att taken för belåningsgrad avgör hur stor del av lånet som bidrar till täckningen av den säkerställda obligationen.

(10)  För att säkerställa större tydlighet bör det också specificeras att taken för belåningsgrad gäller under lånets hela löptid. Den faktiska belåningsgraden bör inte ändras, utan ligga kvar med ett tak på 80 % av fastighetens värde för bostadslån, och ett tak på 60 % eller 70 % av fastighetens värde för kommersiella lån och fartyg. Kommersiella fastigheter bör förstås i linje med den allmänna uppfattningen att denna typ av egendom är ”andra fastigheter än bostadsfastigheter”, även när de innehas av ideella organisationer.

(11)  För att ytterligare förbättra kvaliteten på de säkerställda obligationer som får den förmånliga kapitalbehandling som föreskrivs i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013, bör den förmånsbehandlingen omfattas av ett minsta övervärde i säkerhetsmassan, dvs. förekomsten av säkerheter i en omfattning som överstiger de krav på täckning som avses i artikel 15 i direktiv (EU) 2019../...(17). Ett sådant krav skulle reducera de mest relevanta risker som uppstår om emittenten blir insolvent eller försätts i resolution. Om en medlemsstat beslutar att tillämpa ett högre minsta övervärde i säkerhetsmassan för säkerställda obligationer som emitteras av kreditinstitut som är etablerade på dess territorium, bör detta inte hindra kreditinstitut från att investera i andra säkerställda obligationer med ett lägre minsta övervärde i säkerhetsmassan som uppfyller kraven i denna förordning och från att omfattas av förordningens bestämmelser.

(12)  Ett av kraven i artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013 är att kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer ska erhålla viss information om de säkerställda obligationerna minst en gång i halvåret. Transparenskraven är ett oundgängligt inslag i säkerställda obligationer eftersom de säkerställer att upplysningar lämnas på ett enhetligt sätt, möjliggör för investerare att genomföra nödvändig riskbedömning, förbättrar jämförbarheten och ökar transparensen och marknadsstabiliteten. Det är därför lämpligt att säkerställa att transparenskraven gäller alla säkerställda obligationer, något som kan uppnås genom att i direktiv (EU) 2019../…(18) fastställa dessa krav som gemensamma strukturella särdrag för säkerställda obligationer. I enlighet med detta bör artikel 129.7 i förordning (EU) nr 575/2013 utgå.

(13)  Säkerställda obligationer är långsiktiga finansieringsinstrument och som sådana emitterade med en löptid på flera år. Det är därför nödvändigt att säkerställa att säkerställda obligationer som emitterats före den 31 december 2007 eller före den ... [PB: för in denna förordnings tillämpningsdatum] inte upphör att gälla. Därför bör säkerställda obligationer som emitterats före den 31 december 2007 även i fortsättningen undantas från kraven i förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på godtagbara tillgångar, övervärde i säkerhetsmassan och ersättningstillgångar. Dessutom bör andra säkerställda obligationer som uppfyller kraven i ▌ förordning (EU) nr 575/2013 och som emitterats före den ... PB: för in denna förordnings tillämpningsdatum] undantas från kraven på övervärde i säkerhetsmassan och ersättningstillgångar, och fortsätta att under återstoden av sin löptid vara berättigade till den förmånsbehandling som fastställs i den förordningen.

(14)  Denna förordning bör tillämpas tillsammans med direktiv (EU) 2019/...(19). För att säkerställa en konsekvent tillämpning av det nya regelverk som fastställer de strukturella elementen för emission av säkerställda obligationer, och de ändrade kraven för förmånsbehandling, bör dagen då denna förordning börjar tillämpas anpassas så att den sammanfaller med dagen då medlemsstaterna måste börja tillämpa de bestämmelser som införlivar det direktivet.

(15)  Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EU) nr 575/2013

Förordning (EU) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 129 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:(20)

i)  Första stycket ska ändras på följande sätt:

–  Inledningsfrasen ska ersättas med följande:"

”För att vara kvalificerade för förmånsbehandling enligt punkterna 4 och 5 ska säkerställda obligationer avse sådana obligationer som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/xxxx(21) som uppfyller kraven i punkterna 3, 3a och 3b i denna artikel och som är säkrade genom någon av följande tillgångar:

______________________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv (EU).../... om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU (EUT C [...], [...], s. [...])].”.

"

–  Led c ska ersättas med följande:"

”c) Exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 eller kreditkvalitetssteg 2, eller exponeringar i form av kortfristig inlåning med en löptid av högst 100 dagar om denna inlåning används för att uppfylla kravet på likviditetsbuffert i säkerhetsmassan enligt artikel 16 i direktiv (EU) 2019./ ... (22), och exponeringar i form av derivatkontrakt i enlighet med artikel 11 i det direktivet, mot kreditinstitut som uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 3, när exponeringar i form av derivatkontrakt tillåts av de behöriga myndigheterna enligt detta kapitel.”.

"

–  I led d ska led ii utgå.

–  I led f ska led ii utgå.

ii)  Andra stycket ska ersättas med följande:"

”Vid tillämpningen av punkt 1a ska exponeringar som uppstår på grund av överföring och förvaltning av gäldenärernas betalningar av, eller behållning efter likvidation för, räntebärande värdepappers lån som säkras av en fastighetsinteckning inte ingå i beräkningen av de gränser som avses i den punkten.”.

"

iii)  Tredje stycket ska utgå.

b)  Följande punkter ska införas ▌:"

”1a. Vid tillämpningen av punkt 1 första stycket led c ska följande gälla:

   a) För exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 1 får exponeringen inte överstiga 15 % av det nominella beloppet för det emitterande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.
   b) För exponeringar mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 2 får exponeringen inte överstiga 10 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.
   c) För exponeringar i form av kortfristig inlåning med en löptid av högst 100 dagar och derivatkontrakt mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 3 får exponeringarna inte överstiga 8 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.

De behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 18.2 i direktiv (EU) 2019/...(23) får, efter samråd med EBA, tillåta exponeringar i form av derivatkontrakt mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 3 endast om betydande potentiella koncentrationsproblem i de berörda medlemsstaterna till följd av tillämpningen av de krav för kreditkvalitetssteg 1 och kreditkvalitetssteg 2 som avses i denna punkt kan dokumenteras.

   d) Den totala exponering mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 1, 2 eller 3 får inte överstiga 15 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer. Den totala exponering mot kreditinstitut som uppfyller kravet för kreditkvalitetssteg 2 eller kreditkvalitetssteg 3 får inte överstiga 10 % av den totala exponeringen av det nominella beloppet för det emitterande kreditinstitutets utestående säkerställda obligationer.

1b.   ▌Punkt 1a gäller inte användningen av säkerställda obligationer som godtagbar säkerhet enligt vad som är tillåtet i artikel 8 i direktiv (EU) 2019/ ... +.

1c.  Vid tillämpning av punkt 1 första stycket led d i ska gränsen på 80 % tillämpas för varje enskilt lån och fastställa den del av lånet som bidrar till täckningen av de skulder som är knutna till den säkerställda obligationen och vara tillämplig under lånets hela löptid.

1d.  Vid tillämpning av punkt 1 första stycket leden f i och g ska gränsen på 60 % eller 70 % tillämpas för varje enskilt lån och fastställa den del av lånet som bidrar till täckningen av de skulder som är knutna till den säkerställda obligationen och vara tillämplig under lånets hela löptid.”.

"

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. För fast egendom och fartyg som står som säkerhet för säkerställda obligationer i överensstämmelse med denna förordning ska kraven i artikel 208 vara uppfyllda. De krav för kontroll av fastighetsvärden som fastställs i artikel 208.3 a ska uppfyllas regelbundet och minst en gång per år för all fast egendom och alla fartyg .”.

"

d)  Följande punkter ▌ska införas:"

”3a. Utöver att vara säkrade genom godtagbara tillgångar förtecknade i punkt 1 ska säkerställda obligationer omfattas av ett minsta övervärde i säkerhetsmassan på 5 % i enlighet med artikel 3.12 i direktiv (EU) 2019/...(24).

Vid tillämpning av första stycket ska det totala nominella beloppet av alla säkerställda tillgångar ha minst samma värde som det totala nominella beloppet av utestående säkerställda obligationer (nominellt kapitalbelopp) och bestå av godtagbara tillgångar enligt punkt 1.

De tillgångar som bidrar till ett minsta övervärde i säkerhetsmassan ska inte omfattas av de gränser för exponeringsstorlek som föreskrivs i punkt 1a och ska inte räknas mot dessa gränser.

Medlemsstaterna får ▌tillämpa ett lägre minsta övervärde i säkerhetsmassan för säkerställda obligationer eller ge sina behöriga myndigheter rätt att reglera denna nivå, förutsatt att följande villkor uppfylls:

   a) Beräkningen av övervärdet i säkerhetsmassan baseras antingen på ett formellt tillvägagångssätt där hänsyn tas till den underliggande risken för tillgångarna eller på ett formellt tillvägagångssätt där värderingen av tillgångarna är föremål för pantlånevärde enligt definitionen i artikel 4.1.74.
   b) Det minsta övervärdet i säkerhetsmassan är inte lägre än 2 % baserat på det nominella kapitalbeloppet.

De tillgångar som bidrar till ett minsta övervärde i säkerhetsmassan ska inte omfattas av de gränser för exponeringsstorlek som föreskrivs i punkt 1a och ska inte räknas mot dessa gränser.

3b.  De godtagbara tillgångar som avses i punkt 1 får ingå i säkerhetsmassan som ersättningstillgångar enligt definitionen i artikel 3.11 i direktiv (EU) 2019/...(25) för de primärtillgångar som definieras i artikel 3.10 i det direktivet förutsatt att de efterlever de krav på kreditkvalitet och exponeringsstorlek som föreskrivs i punkterna 1 och 1a i denna artikel.”.

"

e)  Punkterna 6 och 7 ska ersättas med följande:"

”6. Säkerställda obligationer som emitterats före den 31 december 2007 ska inte omfattas av kraven i punkterna 1, 1a, 3, 3a och 3b. De ska vara kvalificerade för den förmånsbehandling som avses i punkterna 4 och 5 tills de löper ut.

7.  Säkerställda obligationer som emitterats före den... [PB: för in denna ändringsförordnings tillämpningsdatum], och som uppfyller de krav som fastställs i denna förordning, i den lydelse som var tillämplig vid tidpunkten för emissionen, ska inte omfattas av kraven i punkterna 3a och 3b. De ska vara kvalificerade för den förmånsbehandling som anges i punkterna 4 och 5 tills de löper ut.”.

"

2.  I artikel 416.2 a ska led ii ersättas med följande:"

”ii) De är obligationer enligt artikel 2 i direktiv (EU) 2019/...(26), men inte sådana som avses i led i i detta led.”.

"

3.  I artikel 425 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Instituten ska rapportera sina likviditetsinflöden. De maximala likviditetsinflödena ska vara likviditetsinflödena begränsade till 75 % av likviditetsutflödena. Instituten får undanta likviditetsinflöden från insättningar som görs hos andra institut och som är kvalificerade för de behandlingar som anges i artikel 113.6 och 113.7 från denna gräns. Instituten får från denna gräns undanta likviditetsinflöden från fordringar på låntagare och investerare i obligationer säkerställda med panträtt som finansieras genom sådana obligationer som omfattas av artikel 129.4, 129.5 eller 129.6 eller genom säkerställda obligationer som avses i artikel 2 i direktiv (EU) 2019/...+.

Instituten får undanta inflöden från subventionerade lån som instituten har förmedlat (pass through-lån). Med förbehåll för ett förhandsgodkännande från den behöriga myndighet som är ansvarig för den individuella övervakningen, får institutet helt eller delvis undanta inflöden där insättaren är ett moder- eller dotterinstitut till institutet eller ett annat dotterföretag till samma moderföretag eller knuten till institutet genom ett förhållande i den mening som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.”.

"

4.  I artikel 427.1 b ska led x ersättas med följande:"

”x) Skulder som uppstår till följd av emitterade värdepapper som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller i enlighet med artikel 2 i direktiv (EU) 2019/...(27).”.

"

5.  I artikel 428.1 h ska led iii ersättas med följande:"

”iii) är finansierade på matchande löptider (pass through) via obligationer som är kvalificerade för den behandling som anges i artikel 129.4 eller 129.5 eller via obligationer i enlighet med artikel 2 i direktiv (EU) 2019/...+.”.

"

6.  Artikel 496 ska utgå.

7.  I bilaga III punkt 6 ska led c ersättas med följande:"

”c) De är säkerställda obligationer enligt artikel 2 i direktiv (EU) 2019/...(28), men inte sådana som avses i led b i detta led.”.

"

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den ... [PB: för in det datum som anges i artikel 32.1 andra stycket i direktiv (EU) 2019/...+]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 382, 23.10.2018, s. 2.
(2) EUT C 367, 10.10.2018, s. 56.
(3)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(4) EUT C 382, 23.10.2018, s. 2.
(5) EUT C 367, 10.10.2018, s. 56.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
(8)+ PB: för in numret på direktiv (EU) 20xx/xx om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EU och direktiv 2014/59/EU, och komplettera fotnot 5.
(9) Direktiv (EU) 2019/... om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU (EUT L, ..., s. ...).
(10) Opinion of the European Banking Authority on the preferential capital treatment of covered bonds, EBA/Op/2014/04 (ej översatt till svenska).
(11) Recommendations EU COM 1-A–1-D i Opinion EBA/Op/2014/04 (ej översatta till svenska).
(12)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(13) Recommendations EU COM 2 i Opinion EBA/Op/2014/04 (ej översatta till svenska).
(14) Ibid.
(15)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(16)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(17)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(18)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(19)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(20)
(21)+ EUT: för in hänvisning till direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EU och direktiv 2014/59/EU]
(22)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(23)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(24)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(25)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(26)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(27)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.
(28)+ PB: för in numret på direktiv (EU) om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU.


Säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer ***I
PDF 315kWORD 91k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU (COM(2018)0094 – C8-0113/2018 – 2018/0043(COD))
P8_TA-PROV(2019)0432A8-0390/2018

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0094),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 53 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8–0113/2018),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2018(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0390/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/… om emission av säkerställda obligationer och offentlig tillsyn över säkerställda obligationer och om ändring av direktiv 2009/65/EG och direktiv 2014/59/EU(2)

P8_TC1-COD(2018)0043


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Artikel 52.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(5) innehåller några mycket allmänna krav som rör de strukturrelaterade elementen för säkerställda obligationer. De begränsade krav som anges där är att säkerställda obligationer måste vara emitterade av ett kreditinstitut som har sitt säte i en medlemsstat och omfattas av särskild offentlig tillsyn och en mekanism för dubbel regressrätt. Dessa element ingår också i nationella system för säkerställda obligationer, där de regleras på ett betydligt mer detaljerat sätt. De nationella systemen innehåller också andra strukturrelaterade bestämmelser, i fråga om sammansättningen av säkerhetsmassan, kriterier för godtagbara tillgångar, möjligheten att föra samman tillgångar, upplysnings- och rapporteringskrav, och bestämmelser om likviditetsriskreducering. Medlemsstaternas regleringsansatser skiljer sig också åt vad gäller innehållet. I många medlemsstater finns det ingen särskild nationell ram för säkerställda obligationer. De centrala strukturrelaterade element som måste finnas på plats för säkerställda obligationer som emitteras i unionen finns därmed ännu inte fastställda i unionsrätten.

(2)  I artikel 129 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(6) anges ytterligare krav, utöver dem som avses i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, för att kvalificeras för förmånsbehandling vad gäller kapitalkraven och därmed göra det möjligt för kreditinstitut som investerar i säkerställda obligationer att hålla mindre kapital än när de investerar i andra tillgångar. De ytterligare kraven ger visserligen en högre grad av harmonisering av säkerställda obligationer inom EU, men de gäller endast för det specifika syftet att fastställa villkoren för att innehavare av säkerställda obligationer ska kunna få förmånsbehandling, och är inte tillämpliga utanför ramen för förordning (EU) nr 575/2013.

(3)  Andra unionsrättsakter, såsom kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/61(7), kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35(8) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU(9), hänvisar också till definitionen i direktiv 2009/65/EG som en referens för att identifiera de säkerställda obligationer som kan omfattas av den förmånsbehandling som beviljas för innehavarna genom dessa rättsakter. Dessa rättsakter är dock olika formulerade beroende på deras olika syften och därför används inte termen ”säkerställda obligationer” på ett konsekvent sätt.

(4)  När det gäller villkoren för att investera i säkerställda obligationer kan behandlingen av sådana obligationer anses vara i stort sett harmoniserad. Däremot saknas harmonisering på unionsnivå när det gäller villkoren för att emittera säkerställda obligationer, och detta har flera konsekvenser. För det första ges samma typ av förmånsbehandling till alla instrument även om de har olika egenskaper, olika risknivå och olika investerarskydd. För det andra skulle skillnader mellan nationella system ▌eller avsaknaden av sådana system, tillsammans med avsaknaden av en gemensamt överenskommen definition av säkerställda obligationer, kunna skapa hinder för utvecklingen av en verkligt integrerad inre marknad för säkerställda obligationer ▌. För det tredje kan det uppstå risker för den finansiella stabiliteten då de garantier som ges enligt olika nationella regler skiljer sig åt och säkerställda obligationer med olika nivåer av investerarskydd kan köpas under den beteckningen i hela unionen och skulle kunna omfattas av förmånlig tillsynsbehandling enligt förordning (EU) nr 575/2013 och annan unionslagstiftning.

(5)  Harmonisering av vissa aspekter av de nationella systemen vid sidan av fastställd bästa praxis bör därför säkerställa en smidig och kontinuerlig utveckling av väl fungerande marknader för säkerställda obligationer i unionen och ▌ minska potentiella risker för den finansiella stabiliteten och göra den mindre sårbar ▌. En sådan principbaserad harmonisering bör innebära att det kommer att finnas en gemensam bas för emission av alla säkerställda obligationer i unionen. Harmonisering innebär att alla medlemsstater måste inrätta system för säkerställda obligationer, vilket också bör underlätta framväxten av marknader för säkerställda obligationer i de medlemsstater där denna typ av marknad saknas. En sådan marknad skulle utgöra en stabil finansieringskälla för kreditinstituten, som därmed lättare skulle kunna erbjuda överkomliga hypotekslån till konsumenter och företag och säkrare placeringar till investerarna.

(6)  Europeiska systemrisknämnden (nedan kallad ESRB) har utfärdat en rekommendation(10) där nationella behöriga myndigheter och Europeiska bankmyndigheten (nedan kallad EBA) uppmanas att identifiera bästa praxis för säkerställda obligationer och uppmuntra till harmonisering av nationella system. ESRB rekommenderar också att EBA samordnar de åtgärder som de nationella tillsynsmyndigheterna vidtar, särskilt vad gäller säkerhetsmassans kvalitet och separering, konkursskydd för säkerställda obligationer, risker för tillgångar och skulder som påverkar säkerhetsmassan samt upplysningskrav avseende säkerhetsmassans sammansättning. Rekommendationen uppmanar vidare EBA att under två år granska hur marknaden för säkerställda obligationer fungerar mot bakgrund av den bästa praxis som identifierats av EBA, för att undersöka om det behövs lagstiftning, och att rapportera detta till ESRB och till kommissionen.

(7)  I december 2013 begärde kommissionen råd från EBA i enlighet med artikel 503.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

(8)  Som svar på både ESRB:s rekommendation av den 20 december 2012 och kommissionens begäran om råd från december 2013 gav EBA ut en rapport den 1 juli 2014(11). Rapporten rekommenderar att nationella regelverk och tillsynsordningar för säkerställda obligationer harmoniseras så att man på detta sätt ytterligare stöder systemet med en gemensam förmånlig riskviktsbehandling för säkerställda obligationer i unionen.

(9)  I enlighet med ESRB:s rekommendation granskade EBA även under två år hur marknaden för säkerställda obligationer fungerade mot bakgrund av den bästa praxis som angavs i rekommendationen. Baserat på detta lämnade EBA en andra rapport om säkerställda obligationer till ESRB, rådet och kommissionen den 20 december 2016(12). I rapporten kom man fram till att det krävs ytterligare harmonisering för att säkerställa enhetligare definitioner och reglering av säkerställda obligationer i unionen. En vidare slutsats var att harmoniseringen bör bygga på de väl fungerande marknader som redan finns i vissa medlemsstater.

(10)  Säkerställda obligationer emitteras traditionellt sett av kreditinstitut. Själva meningen med instrumentet är att skaffa finansiering för lån, och utlåning i stor skala är en av kreditinstitutens centrala verksamheter. I unionslagstiftningen om förmånsbehandling för säkerställda obligationer ställs därför krav på att de ska vara emitterade av kreditinstitut.

(11)  Att endast kreditinstitut tillåts emittera säkerställda obligationer säkerställer att emittenten har den kunskap som krävs för att hantera kreditrisker vad gäller lånen i säkerhetsmassan. Det säkerställer också att emittenten omfattas av kapitalkrav, vilket stärker investerarskyddet genom den dubbla regressrätten som ger investeraren och motparten i ett derivatkontrakt en fordran både på emittenten av den säkerställda obligationen och på de säkerställda tillgångarna. Att det bara är kreditinstitut som får emittera säkerställda obligationer säkerställer därför att sådana obligationer förblir ett säkert och effektivt finansieringsverktyg, vilket därmed bidrar till investerarskyddet och den finansiella stabiliteten, som är viktiga offentligpolitiska mål i det allmännas intresse. Det ligger också i linje med hur detta hanteras på välfungerande nationella marknader där endast kreditinstitut tillåts emittera säkerställda obligationer.

(12)  Det är därför lämpligt att endast kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013 tillåts emittera säkerställda obligationer enligt unionsrätten. Specialiserade hypoteklåneinstitut kännetecknas av att de inte får ta emot insättningar men däremot andra återbetalbara medel från allmänheten, och som sådana uppfyller de den definitionen. Utan att det påverkar underordnade verksamheter som är tillåtna enligt den nationella lagstiftningen, är specialiserade hypoteklåneinstitut kreditinstitut som får vara verksamma enbart inom hypotekslån och lån till den offentliga sektorn, inklusive finansiering av lån som köpts från andra kreditinstitut. Huvudsyftet med detta direktiv är att ange de villkor som gäller när dessa kreditinstitut emitterar säkerställda obligationer som ett finansieringsverktyg, genom att fastställa de produktkrav och den särskilda produkttillsyn som de omfattas av, för att säkerställa ett starkt investerarskydd.

(13)  Den dubbla regressrätten är ett grundläggande koncept och inslag i många befintliga nationella system för säkerställda obligationer och är också ett centralt element för säkerställda obligationer såsom beskrivs i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG. Det är därför nödvändigt att klargöra detta begrepp så att det säkerställs att investerare och motparter i ett derivatkontrakt i hela unionen har en fordran både på emittenten av den säkerställda obligationen och på de säkerställda tillgångarna på harmoniserade villkor.

(14)  Konkursskydd bör också vara ett centralt element för säkerställda obligationer för att säkerställa att innehavarna får återbetalning när obligationen löper ut. Automatisk tidigareläggning av återbetalning vid en emittents fallissemang kan störa rangordningen av innehavarna av säkerställda obligationer. Det är därför viktigt att säkerställa att dessa innehavare får återbetalning i enlighet med den avtalsenliga planeringen, även i händelse av fallissemang. Konkursskydd är därför direkt kopplat till den dubbla regressrätten och bör därmed också vara ett centralt element i regelverket för säkerställda obligationer.

(15)  Ett annat centralt element i befintliga nationella system för säkerställda obligationer är kravet på att säkerställda tillgångar måste vara av mycket hög kvalitet så att det garanteras att säkerhetsmassan är solid. Dessa säkerställda tillgångar kännetecknas av särskilda egenskaper när det gäller betalningsfordringar och de säkerheter i form av tillgångar som säkrar dessa säkerställda tillgångar. Det är därför lämpligt att fastställa de allmänna kvalitetskrav som tillgångarna måste uppfylla för att kvalificera som säkerställda tillgångar. Tillgångar som anges i artikel 129.1 a–g i förordning (EU) nr 575/2013 bör betraktas som kvalificerade som säkerställda tillgångar enligt regelverket för säkerställda obligationer. Detta omfattar fall där sådana säkerställda tillgångar inte längre uppfyller något av kraven i dessa led, men anses vara kvalificerade säkerställda tillgångar enligt punkt 1 b, så länge de uppfyller kraven i detta direktiv. Lån till eller som garanteras av offentliga företag enligt definitionen i artikel 2 b i kommissionens direktiv 2006/111/EG ▌kan anses vara godtagbara säkerställda tillgångar, förutsatt att de offentliga företagen tillhandahåller grundläggande offentliga tjänster för att upprätthålla kritisk samhällelig verksamhet. Dessutom bör offentliga företag tillhandahålla sina tjänster inom ramen för ett koncessionsavtal eller ett tillstånd från en offentlig myndighet, vara föremål för offentlig tillsyn och ha tillräckliga inkomstgenererande befogenheter för att säkerställa sin solvens. Om medlemsstaterna beslutar att tillåta tillgångar i form av lån till eller garantier av offentliga företag i sina nationella system, bör de vederbörligen beakta de möjliga konsekvenserna för konkurrensen i förbindelse med dessa tillgångar. Oberoende av deras ägarförhållanden, bör kreditinstitut eller försäkringsföretag inte betraktas som offentliga företag. Därför bör exponeringar mot kreditinstitut anses vara kvalificerade säkerställda tillgångar enligt artikel 6.1 a eller b i detta direktiv, beroende på om de uppfyller kraven i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013. Exponeringar mot försäkringsbolag bör också anses vara kvalificerade säkerställda tillgångar enligt artikel 6.1 b i detta direktiv. Andra säkerställda tillgångar av liknande hög kvalitet kan också anses vara kvalificerade enligt detta direktiv, förutsatt att sådana säkerställda tillgångar uppfyller kraven i detta direktiv, däribland krav för säkerheter i form av tillgångar som säkrar betalningsfordringen. När det gäller säkerheter i form av fysiska tillgångar bör äganderätten registreras i ett offentligt register för att säkerställa verkställbarhet. Om det inte finns något offentligt register bör det vara möjligt för medlemsstaterna att tillhandahålla en alternativ form för certifiering av ägarskap och fordringar som är jämförbar med vad som tillhandahålls genom offentlig registrering av den intecknade fysiska tillgången. Om medlemsstaterna använder sådana alternativa former av certifiering bör de också ha ett förfarande för att införa ändringar i registreringen av ägarskap och fordringar. Medlemsstaterna bör ▌ha rätt att inte tillåta vissa tillgångar i sina nationella system. För att göra det möjligt för investerare i säkerställda obligationer att bättre bedöma risken med ett program för säkerställda obligationer, bör medlemsstaterna också införa regler om riskspridning i fråga om granularitet och materiell koncentration när det gäller antalet lån eller exponeringar i säkerhetsmassan och antalet motparter. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att fastställa kraven avseende lämplig granularitetsnivå och materiell koncentration i den nationella lagstiftningen.

(16)  Det finns vissa strukturrelaterade element för säkerställda obligationer som syftar till att ge ett kontinuerligt investerarskydd. Ett av dessa element är kravet på att de som investerar i säkerställda obligationer ska ha en fordran inte bara på emittenten, utan även på tillgångarna i den särskilda säkerhetsmassan. Sådana strukturrelaterade krav på produkten skiljer sig från de krav på stabilitetstillsyn som gäller för kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer. Den första typen av krav bör inte inriktas på att säkerställa det emitterande institutets sundhet ur stabilitetshänseende, utan snarare ha som syfte att skydda investerarna genom särskilda krav på den säkerställda obligationen i sig. Utöver det särskilda kravet att använda högkvalitativa säkerställda tillgångar är det också lämpligt att fastställa de allmänna kraven på säkerhetsmassans egenskaper för att ytterligare stärka investerarskyddet. Kraven bör innehålla särskilda regler som syftar till att skydda säkerhetsmassan, såsom bestämmelser om separering av säkerställda tillgångar. Separering kan uppnås på olika sätt, t.ex. i balansräkningen, genom ett specialföretag eller på andra sätt. Syftet med separeringen av tillgångar är dock att placera dem utom rättsligt räckhåll för andra fordringsägare än innehavare av säkerställda obligationer. Lokaliseringen av de säkerställda tillgångarna bör också regleras för att säkerställa att investeraren kan åberopa sina rättigheter ▌. Det är också viktigt att medlemsstaterna fastställer regler för sammansättningen av säkerhetsmassan ▌. Dessutom bör krav på täckning fastställas i detta direktiv, utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillåta andra metoder för att minska till exempel valutarisker och ränterisker. Beräkningen av täckningen och villkoren för att inkludera derivatkontrakt i säkerhetsmassan bör specificeras för att säkerställa att säkerhetsmassor omfattas av samma gemensamma höga kvalitetskrav i hela unionen. Beräkningen av täckningen bör följa principen om nominell täckning för kapitalbeloppet. Medlemsstaterna bör kunna använda en annan beräkningsmetod än principen om nominell täckning, förutsatt att denna metod är mer försiktig, det vill säga att den inte leder till en högre täckningskvot, där de beräknade säkerställda tillgångarna är täljaren och de beräknade skulder som är knutna till de säkerställda obligationerna är nämnaren. Medlemsstaterna bör kunna kräva ett övervärde i säkerhetsmassan för säkerställda obligationer som har emitterats av kreditinstitut i den berörda medlemsstaten som är högre än täckningskraven i artikel 15.

(17)  I vissa medlemsstater finns det redan krav på att en övervakare av säkerhetsmassan utför särskilda uppgifter som rör de kvalificerade tillgångarnas kvalitet och säkerställer att de överensstämmer med nationella krav på täckning. För att harmonisera behandlingen av säkerställda obligationer i hela unionen är det därför viktigt att, när en sådan övervakare krävs enligt det nationella systemet, dennes uppgifter och ansvar är tydligt definierade. Att det finns en övervakare av säkerhetsmassan påverkar inte de nationella behöriga myndigheternas ansvar att utöva ▌offentlig tillsyn över säkerställda obligationer, särskilt med avseende på efterlevnaden av kraven i artiklarna 6–12 och 14–17 i detta direktiv.

(17a)  I artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013 anges ett antal villkor för säkerställda obligationer som säkras av organ för värdepapperisering. Ett av villkoren handlar om i vilken utsträckning denna typ av säkerhet får användas, och begränsar användningen av sådana strukturer till 10 % eller 15 % av beloppet för de utestående säkerställda obligationerna. De behöriga myndigheterna kan frångå detta villkor i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. I sin översyn av lämpligheten av detta undantag kom kommissionen fram till att användning av värdepapperiseringsinstrument eller säkerställda obligationer som säkerheter i form av tillgångar vid emission av säkerställda obligationer endast bör tillåtas för andra säkerställda obligationer (”gruppinterna säkerställda obligationsstrukturer”) och bör tillåtas utan begränsning när det gäller beloppet för de utestående säkerställda obligationerna. För att garantera optimal transparens bör säkerhetsmassorna för externt emitterade säkerställda obligationer inte innehålla internt emitterade säkerställda obligationer från olika kreditinstitut inom gruppen. Eftersom användningen av gruppinterna säkerställda obligationsstrukturer medger ett undantag från begränsningarna för kreditinstituts exponeringar i enlighet med artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013, bör det också krävas att de externt och internt emitterade säkerställda obligationerna uppfyller kraven för kreditkvalitetssteg 1 vid tidpunkten för emissionen eller, i händelse av en efterföljande ändring av kreditkvalitetssteg och med förbehåll för de behöriga myndigheternas godkännande, kreditkvalitetssteg 2. Om de externt eller internt emitterade säkerställda obligationerna upphör att uppfylla detta krav, kommer de internt emitterade säkerställda obligationerna inte längre att utgöra kvalificerade tillgångar enligt artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013, och därför kommer de externt emitterade säkerställda obligationerna från den relevanta säkerhetsmassan inte att omfattas av undantaget i artikel 129.1aa i den förordningen. Om dessa internt emitterade säkerställda obligationer inte längre uppfyller det relevanta kravet avseende kreditkvalitetssteg, bör de emellertid utgöra kvalificerade tillgångar enligt detta direktiv, förutsatt att de uppfyller alla krav i detta direktiv, och de externt emitterade säkerställda obligationer som är säkrade med dessa internt emitterade säkerställda obligationer eller andra tillgångar som är förenliga med detta direktiv bör därför också kunna använda beteckningen ”europeiska säkerställda obligationer”. Det finns planer på att tillåta att sådana strukturer används som ett alternativ för medlemsstaterna. För att detta alternativ ska vara tillgängligt för kreditinstitut som tillhör en grupp som är belägen i olika medlemsstater, bör därför alla relevanta medlemsstater ha utnyttjat detta alternativ och införlivat denna bestämmelse i sin lagstiftning.

(18)  Det är svårt för mindre kreditinstitut att emittera säkerställda obligationer eftersom de initiala kostnaderna för att upprätta program för säkerställda obligationer ofta är höga. God likviditet är också särskilt viktigt på marknaderna för säkerställda obligationer och detta bestäms i stor utsträckning av antalet utestående obligationer. Det är därför lämpligt att möjliggöra arrangemang för gemensam finansiering mellan två eller flera kreditinstitut så att även mindre institut kan emittera säkerställda obligationer. Detta skulle göra det möjligt för flera kreditinstitut att föra samman säkerställda tillgångar som säkerheter för säkerställda obligationer som emitteras av ett enskilt kreditinstitut, och även underlätta emission av säkerställda obligationer i de medlemsstater där det för närvarande inte finns någon välutvecklad marknad. ▌Villkoren för att använda arrangemang för gemensam finansiering bör säkerställa att de säkerställda tillgångar som säljs eller, om en medlemsstat har tillåtit detta alternativ, överförs genom avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt direktiv 2002/47/EG till de emitterande kreditinstituten uppfyller unionsrättens krav på godtagbara tillgångar och separering av tillgångar.

(20)  Information om säkerhetsmassan som ligger bakom en säkerställd obligation är central för denna typ av finansiellt instrument eftersom sådan kunskap ökar jämförbarheten och gör det möjligt för investerarna att utföra nödvändig riskbedömning. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG(13) innehåller bestämmelser om upprättande, godkännande och spridning av prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad som är belägen eller bedriver verksamhet inom en medlemsstat. Flera olika initiativ som rör krav på upplysningar till dem som investerar i säkerställda obligationer har över tiden tagits fram av nationella lagstiftare och marknadsaktörer för att komplettera direktiv 2003/71/EG. Det är emellertid nödvändigt att i unionsrätten precisera en gemensam lägsta nivå på upplysningar som investerarna bör ha tillgång till innan eller vid den tidpunkt då de köper säkerställda obligationer. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att komplettera dessa minimikrav med ytterligare bestämmelser.

(21)  För att säkerställa investerarskyddet i samband med säkerställda obligationer är det centralt att minska instrumentets likviditetsrisk. Detta är avgörande för att garantera en planenlig återbetalning av de skulder som är knutna till den säkerställda obligationen. Det är därför lämpligt att införa krav på en likviditetsbuffert i säkerhetsmassan för att minska riskerna för likviditetsbrist, som till exempel löptids- och räntesatsobalanser, inställda betalningar, blandning av risker, derivat och andra operativa skulder som förfaller inom programmet för säkerställda obligationer. Kreditinstitutet kan hamna i situationer där det blir svårt att uppfylla kravet på en likviditetsbuffert i säkerhetsmassan, till exempel under stressperioder då bufferten används för att täcka utflöden. De behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 18.2 bör övervaka efterlevnaden av kravet på en likviditetsbuffert i säkerhetsmassan och, vid behov, vidta åtgärder för att kräva att kreditinstitutet återställer den. Säkerhetsmassans likviditetsbuffert skiljer sig från de allmänna likviditetskraven på kreditinstitut enligt andra unionsrättsakter på så sätt att denna likviditetsbuffert är direkt kopplad till säkerhetsmassan och är till för att minska likviditetsriskerna som är specifika just för den. För att minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna kunna tillåta att detta samordnas med likviditetkrav som fastställs i annan unionslagstiftning ▌ för andra syften än säkerhetsmassans likviditetsbuffert. Medlemsstaterna bör därför kunna besluta att, fram till det datum då dessa unionsrättsakter har ändrats, ska kravet på en likviditetsbuffert i säkerhetsmassan endast tillämpas om inga andra likviditetskrav gäller för kreditinstitutet enligt unionslagstiftningen ▌ under den period som omfattas av dessa andra krav. Ett sådant beslut bör undvika att kreditinstitut blir skyldiga att täcka samma utflöden med olika likvida tillgångar under samma period. Denna bestämmelse innebär dock att möjligheten för medlemsstaterna att besluta att inte tillämpa kravet på en likviditetsbuffert i säkerhetsmassan måste omprövas i samband med framtida ändringar av likviditetskraven för kreditinstitut enligt unionsrätten, inklusive den delegerade förordning som antas i enlighet med artikel 460 i förordning (EU) nr 575/2013. Likviditetsrisker kan hanteras på annat sätt än genom att tillhandahålla likvida tillgångar, till exempel genom emission av säkerställda obligationer med förlängningsbara löptidsstrukturer där de utlösande faktorerna åtgärdar likviditetsbrister eller stress. I detta fall bör medlemsstaterna kunna tillåta att beräkningen av likviditetsbufferten baseras på den säkerställda obligationens slutliga förfallodag, med hänsyn till möjliga förlängningar av löptiden, varvid de utlösande faktorerna åtgärdar likviditetsrisker. Dessutom bör medlemsstaterna kunna tillåta att likviditetskraven i säkerhetsmassan inte tillämpas på säkerställda obligationer som omfattas av matchningskrav, där inkommande betalningar avtalsenligt förfaller till betalning före utgående betalningar och placeras i höglikvida tillgångar under tiden.

(22)  I vissa medlemsstater har innovativa strukturer för löptidsprofiler utvecklats för att hantera potentiella likviditetsrisker, inbegripet löptidsobalanser. Det kan till exempel röra sig om att göra det möjligt att förlänga den ursprungliga löptiden för den säkerställda obligationen med en viss tid eller att låta kassaflödena från säkerställda tillgångar gå direkt till innehavarna av de säkerställda obligationerna. För att harmonisera förlängningsbara löptidsstrukturer i hela unionen är det viktigt att precisera på vilka villkor medlemsstaterna får tillåta dessa strukturer, så att det säkerställs att de inte är alltför komplexa eller utsätter investerarna för högre risk. Det är därför viktigt att säkerställa att kreditinstitutet inte kan förlänga löptiden efter eget gottfinnande. En förlängning av löptiden bör endast tillåtas om objektiva och klart definierade utlösande händelser som fastställs i nationell lagstiftning har inträffat eller förväntas inträffa inom en snar framtid. Sådana utlösande händelser bör syfta till att förhindra fallissemang, t.ex. genom att åtgärda likviditetsbrist, marknadsmisslyckanden eller marknadsstörningar. Förlängningar kan också underlätta en ordnad avveckling av kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer, genom att tillåta förlängningar i händelse av insolvens eller resolution för att undvika en utförsäljning av tillgångar.

(23)  En särskild ordning för offentlig tillsyn är ett av de element som definierar säkerställda obligationer enligt artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG. Av direktivet framgår dock inte hur tillsynen ska vara utformad, vad den ska innefatta och vilka myndigheter som bör ansvara för den. Det är därför viktigt att harmonisera beståndsdelarna i den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer och att tydligt ange uppgifter och ansvar för de nationella behöriga myndigheter som ska utöva den.

(24)  Eftersom den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer skiljer sig från tillsynen över unionens kreditinstitut bör medlemsstaterna kunna utse andra behöriga nationella myndigheter för denna tillsynsroll än den myndighet som utövar allmän tillsyn över kreditinstitut. För att säkerställa att den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer utövas på ett enhetligt sätt i hela unionen är det emellertid nödvändigt att ställa krav på att de behöriga myndigheter som utövar offentlig tillsyn över säkerställda obligationer gör detta i nära samarbete med de behöriga myndigheter som ansvarar för den allmänna tillsynen över kreditinstitut.

(25)  I den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer bör ingå att bevilja ▌kreditinstitut tillstånd att emittera säkerställda obligationer. Eftersom endast kreditinstitut bör tillåtas emittera säkerställda obligationer bör en grundförutsättning för tillståndet vara att institutet är auktoriserat som kreditinstitut. I medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen är det Europeiska centralbankens uppgift att auktorisera kreditinstitut i enlighet med artikel 4.1 a i rådets förordning (EU) nr 1024/2013, och därför bör endast de myndigheter som utsetts i enlighet med detta direktiv vara behöriga att bevilja tillstånd att emittera säkerställda obligationer och utöva offentlig tillsyn över säkerställda obligationer. Detta direktiv bör dessutom innefatta bestämmelser om vilka villkor som gäller för att kreditinstitut som är auktoriserade enligt unionslagstiftningen ska kunna få tillstånd att utöva verksamhet som går ut på emission av säkerställda obligationer ▌.

(26)  Tillståndets omfattning bör vara kopplat till programmet för säkerställda obligationer ▌. Ett sådant program bör vara föremål för tillsyn enligt detta direktiv. Ett kreditinstitut kan ha mer än ett program för säkerställda obligationer. I detta fall bör det krävas ett separat tillstånd för varje program. Ett program för säkerställda obligationer kan omfatta en eller flera säkerhetsmassor ▌. Flera säkerhetsmassor eller olika emissioner (olika ISIN-koder (International Securities Identification Number)) enligt samma program för säkerställda obligationer innebär inte nödvändigtvis att det rör sig om olika program för säkerställda obligationer.

(26a)  Nya tillstånd krävs inte för befintliga program för säkerställda obligationer när de nya reglerna i nationell lagstiftning som införlivar detta direktiv blir tillämpliga. Kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer bör dock uppfylla alla krav i detta direktiv. Efterlevnaden av kraven bör övervakas av de behöriga myndigheter som utsetts enligt detta direktiv som en del av den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer. Medlemsstaterna kan enligt nationell lagstiftning ge vägledning om förfarandet för bedömningen av efterlevnaden efter den dag från och med vilken medlemsstaterna ska tillämpa de bestämmelser varigenom detta direktiv införlivas. De behöriga myndigheterna bör kunna se över ett program för säkerställda obligationer och bedöma behovet av en ändring av tillståndet för det programmet. Ett sådant behov av förändring kan bero på betydande förändringar i affärsmodellen för det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer, till exempel till följd av en ändring av den nationella ramen för säkerställda obligationer eller till följd av beslut som fattats av kreditinstitutet. Sådana ändringar kan anses vara väsentliga om de kräver en omprövning av villkoren för beviljande av tillstånd att emittera säkerställda obligationer.

(26b)  När en medlemsstat föreskriver att en särskild förvaltare ska utses bör den kunna fastställa regler om behörighet och operativa krav för en sådan särskild förvaltare. Dessa regler skulle kunna utesluta möjligheten för den särskilda förvaltaren att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från konsumenter och icke-professionella investerare, men tillåta insättningar eller andra återbetalningsbara medel endast från professionella investerare.

(27)  För att säkerställa att kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer lever upp till sina skyldigheter, och för att säkerställa lika behandling och regelefterlevnad i hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att föreskriva administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör också ha möjlighet att föreskriva straffrättsliga påföljder. Medlemsstater som väljer att föreskriva straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner bör anmäla de relevanta straffrättsliga bestämmelserna till kommissionen.

(28)  När medlemsstaterna fastställer sådana administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder bör vissa centrala krav uppfyllas när det gäller dem som dessa sanktioner eller åtgärder riktar sig till, kriterier som måste beaktas när de tillämpas, krav på offentliggörande som gäller för de behöriga myndigheter som utövar offentlig tillsyn över säkerställda obligationer, befogenhet att ålägga sanktioner samt nivån på de administrativa sanktionsavgifter som kan utdömas. Innan beslut fattas om utdömande av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder bör mottagaren ges möjlighet att höras. Medlemsstaterna bör dock kunna införa undantag från rätten att höras i fråga om andra administrativa åtgärder. Ett sådant undantag bör begränsas till fall av överhängande fara där brådskande åtgärder krävs för att förhindra betydande förluster för tredje parter såsom investerare i säkerställda obligationer, för att förhindra eller avhjälpa betydande skador på det finansiella systemet. I sådana fall bör adressaten ges möjlighet att höras efter det att åtgärden har införts.

(29)  Medlemsstaterna bör vara skyldiga att säkerställa att de behöriga myndigheter som utövar offentlig tillsyn över säkerställda obligationer tar hänsyn till alla relevanta omständigheter för att säkerställa en enhetlig tillämpning av administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder i alla medlemsstater, när de fastställer typen av dessa sanktioner eller åtgärder och nivån på sanktionerna. Medlemsstaterna skulle kunna inkludera administrativa åtgärder i samband med förlängningen av löptiden inom ramen för förlängningsbara löptidsstrukturer. När medlemsstaterna föreskriver sådana åtgärder skulle dessa åtgärder kunna göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att ogiltigförklara en förlängning av löptiden och fastställa villkor för ett sådant ogiltigförklarande för att åtgärda den situation där ett kreditinstitut förlänger löptiden i strid med de objektiva utlösande faktorer som fastställs i nationell lagstiftning, eller för att säkerställa finansiell stabilitet och investerarskydd.

(30)  För att upptäcka potentiella överträdelser av bestämmelserna för emission och försäljning av säkerställda obligationer bör de behöriga myndigheter som utövar offentlig tillsyn över sådana obligationer ges nödvändiga utredningsbefogenheter och ha effektiva system för att uppmuntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser. Systemen bör inte påverka rätten till försvar för varje person eller enhet som påverkas negativt av tillämpningen av dessa befogenheter och system.

(31)  De behöriga myndigheter som utövar offentlig tillsyn över säkerställda obligationer bör också ha befogenhet att utdöma administrativa sanktioner och vidta andra administrativa åtgärder för att säkerställa största möjliga handlingsutrymme vid en överträdelse och för att bidra till att förhindra nya överträdelser, oavsett om åtgärderna betraktas som administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder enligt nationell rätt. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva ytterligare sanktioner utöver dem som anges i detta direktiv och även administrativa sanktionsavgifter som är högre.

(32)  Gällande nationell lagstiftning om säkerställda obligationer kännetecknas av detaljerad reglering på nationell nivå och system för tillsyn över emissioner och program för att säkerställa att investerarnas rättigheter respekteras vid alla stadier av emissionen av säkerställda obligationer. I denna tillsyn ingår fortlöpande övervakning av programmets olika delar, kraven på täckning och säkerhetsmassans kvalitet. Att investerarna har tillgång till adekvat information om regelverket för säkerställda obligationer är ett väsentligt inslag i investerarskyddet. Det är därför lämpligt att säkerställa att de behöriga myndigheterna regelbundet offentliggör information om de nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv och om hur de utövar den offentliga tillsynen över säkerställda obligationer.

(33)  Säkerställda obligationer säljs för närvarande i unionen med nationella märkningar och beteckningar som i vissa fall är väletablerade medan andra inte är det. ▌Det förefaller därför skäligt att tillåta att kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer i unionen använder en särskild beteckning för ”europeiska säkerställda obligationer” när de säljer säkerställda obligationer till investerare både inom och utanför unionen, under förutsättning att obligationerna uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv. Om säkerställda obligationer också uppfyller de krav som fastställs i artikel 129 i förordning (EU) nr 575/2013 bör kreditinstituten tillåtas att använda beteckningen ”förstklassiga europeiska säkerställda obligationer”. Denna beteckning, som indikerar att specifika kompletterande krav har uppfyllts vilket ger en förstärkt och välkänd kvalitet, kan vara attraktiv även i medlemsstater med väletablerade nationella beteckningar. De två beteckningarna ”europeiska säkerställda obligationer” och ”förstklassiga europeiska säkerställda obligationer” syftar till att göra det lättare för investerarna att bedöma kvaliteten på de säkerställda obligationerna, vilket gör dem mer intressanta som placeringsalternativ både inom och utanför unionen. Användningen av dessa beteckningar bör dock vara frivillig och medlemsstaterna bör kunna behålla sina egna nationella system för märkning och beteckningar parallellt med de europeiska beteckningarna.

(34)  För att utvärdera tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen i nära samarbete med EBA övervaka utvecklingen för säkerställda obligationer i unionen och rapportera till Europaparlamentet och rådet om nivån på investerarskyddet och om utvecklingen av marknaderna för säkerställda obligationer. Rapporten bör också studera utvecklingen när det gäller de tillgångar som ställs som säkerhet vid emission av säkerställda obligationer ▌. Användningen av förlängningsbara löptidsstrukturer har ökat. Kommissionen bör därför rapportera till Europaparlamentet och rådet om riskerna och fördelarna med emission av säkerställda obligationer med löptider som kan förlängas och hur dessa fungerar. En ny klass av finansiella instrument med namnet ”europeiska säkrade skuldpapper” (ESN-papper), som täcks av tillgångar som är mer riskabla än offentliga exponeringar och hypotekslån och som inte är kvalificerade säkerställda tillgångar enligt detta direktiv, har föreslagits av marknadsaktörer och andra som ytterligare ett instrument för banker för att finansiera den reala ekonomin. Kommissionen konsulterade EBA den 3 oktober 2017 för en bedömning av i vilken utsträckning ESN-papper kunde använda ”bästa praxis” som definierats av EBA för traditionella säkerställda obligationer, lämplig riskhantering av ESN-papper och möjliga effekter av emissioner av ESN-papper på tillgångsinteckningar i bankernas balansräkningar. Som svar på detta lade EBA fram en rapport den 24 juli 2018. Parallellt med EBA:s rapport offentliggjorde kommissionen en studie den 12 oktober 2018. I kommissionens studie och EBA:s rapport drogs slutsatsen att en ytterligare bedömning av till exempel den regleringstekniska behandlingen var nödvändig. Kommissionen bör därför fortsätta bedömningen av huruvida en lagstiftningsram för ESN-papper skulle vara lämplig och rapportera till Europaparlamentet och rådet om sina slutsatser, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

(35)  Det finns för närvarande inget system för att unionen ska kunna erkänna likvärdighet för säkerställda obligationer som emitterats av kreditinstitut i tredjeländer, förutom när det gäller förmånlig tillsynsbehandling där sådan förmånlig behandling avseende likviditetskraven kan beviljas till vissa obligationer från tredjeländer under särskilda villkor. Kommissionen bör därför i nära samarbete med EBA bedöma om det finns behov av och om det är relevant med en likvärdighetsordning för emittenter och investerare i tredjeland när det gäller säkerställda obligationer. Senast två år efter den dag då medlemsstaterna måste börja tillämpa de bestämmelser som införlivar detta direktiv bör kommissionen lägga fram en rapport om denna fråga för Europaparlamentet och rådet, tillsammans med ett lagstiftningsförslag om så är lämpligt.

(36)  Typiskt för säkerställda obligationer är att de har en planenlig löptid på flera år. Det är därför nödvändigt med övergångsbestämmelser för att säkerställa att säkerställda obligationer som ▌har emitterats före den ... [PB: för in det datum som anges i artikel 32.1 andra stycket i detta direktiv] inte påverkas. Säkerställda obligationer som emitterats före det datumet bör därför fortlöpande uppfylla kraven i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG och bör undantas från de flesta av de nya krav som fastställs i detta direktiv. Sådana säkerställda obligationer bör kunna fortsätta att betecknas som säkerställda obligationer förutsatt att deras efterlevnad av artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG, som var tillämplig vid tidpunkten för deras emission, och av de krav i detta direktiv som är tillämpliga på dem, är föremål för tillsyn av de behöriga myndigheter som utsetts i enlighet med detta direktiv. Denna tillsyn bör inte omfatta de krav i detta direktiv från vilka sådana säkerställda obligationer är undantagna. I vissa medlemsstater är ISIN-koder öppna under en längre period, vilket gör det möjligt att emittera säkerställda obligationer fortlöpande inom ramen för den koden i syfte att öka volymen (emissionens storlek) för den säkerställda obligationen (löpande emissioner). Övergångsåtgärderna bör omfatta löpande emissioner av säkerställda obligationer inom ramen för ISIN-koder som öppnades före den... [PB: för in det datum som anges i artikel 32.1 andra stycket i detta direktiv + 1 dag], med förbehåll för ett antal begränsningar.

(37)  I och med fastställandet av ett enhetligt regelverk för säkerställda obligationer bör beskrivningen av säkerställda obligationer i artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG ändras. I direktiv 2014/59/EU definieras säkerställda obligationer genom en hänvisning till artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG och eftersom den beskrivningen bör ändras bör direktiv 2014/59/EU också ändras. Vidare, för att undvika att påverka säkerställda obligationer som har emitterats i enlighet med artikel 52.4 i direktiv 2009/65/EG före den ... [PB: för in det datum som anges i artikel 32.1 andra stycket i detta direktiv] bör de säkerställda obligationerna fortsatt benämnas eller definieras som säkerställda obligationer fram till förfallodagen. Direktiven 2009/65/EG och 2014/59/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

(38)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(14) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(39)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa ett gemensamt regelverk för säkerställda obligationer, för att säkerställa att de strukturrelaterade elementen för säkerställda obligationer i hela unionen motsvarar de lägre riskprofiler som ligger till grund för förmånsbehandling i unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att utveckla marknaden för säkerställda obligationer ▌och främja gränsöverskridande investeringar i hela unionen, kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(39a)  Europeiska centralbanken har hörts och avgav sitt yttrande den 22 augusti 2018.

(40)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(15), och avgav sitt yttrande den ...(16). Kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer behandlar stora mängder personuppgifter. Denna behandling bör alltid respektera bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen). På samma sätt bör Europeiska bankmyndighetens behandling av personuppgifter när den, i enlighet med kraven i direktivet, underhåller en central databas över administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som meddelas av de nationella behöriga myndigheterna, utföras i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser om investerarskydd avseende följande:

1.  Krav för emission av säkerställda obligationer.

2.  Strukturrelaterade element för säkerställda obligationer

3.  Offentlig tillsyn över säkerställda obligationer

4.  Krav på offentliggörande ▌när det gäller säkerställda obligationer.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv gäller för säkerställda obligationer som emitteras av kreditinstitut som är etablerade i unionen.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.  säkerställd obligation: en skuldförbindelse som emitteras av ett kreditinstitut i enlighet med bestämmelserna i den nationella lagstiftning varigenom de obligatoriska kraven i detta direktiv införlivas och som säkras av säkerställda tillgångar som de säkerställda obligationernas innehavare har en direkt fordran på som prioriterade fordringsägare.

2.  program för säkerställda obligationer: de strukturrelaterade element för emission av säkerställda obligationer som fastställs genom lagstadgade bestämmelser och avtalsvillkor, i enlighet med det tillstånd som beviljats det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer.

3.  säkerhetsmassa: en tydligt definierad uppsättning tillgångar som säkrar de betalningsskyldigheter som är kopplade till de säkerställda obligationerna och som är separerade från andra tillgångar som innehas av det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer.

3a.  säkerställda tillgångar: tillgångar som ingår i en säkerhetspool.

3b.  säkerheter i form av tillgångar: fysiska tillgångar och tillgångar i form av exponeringar som säkrar de säkerställda tillgångarna.

3c.  separering: de åtgärder som vidtas av det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer för att identifiera säkerställda tillgångar och placera dem utom rättsligt räckhåll för andra fordringsägare än innehavare av säkerställda obligationer och motparter i ett derivatkontrakt.

4.  kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i förordning (EU) nr 575/2013.

5.  specialiserat hypoteklåneinstitut: ett kreditinstitut som finansierar lån endast eller huvudsakligen genom emission av säkerställda obligationer, som enligt lag får vara verksamt enbart inom hypotekslån och lån till den offentliga sektorn, och som inte får ta emot insättningar men däremot tar andra återbetalbara medel från allmänheten.

6.  automatisk tidigareläggning av en säkerställd obligation: en situation där ▌en säkerställd obligation automatiskt förfaller och ska återbetalas med omedelbar verkan i händelse av emittentens insolvens eller resolution och för vilken den säkerställda obligationens innehavare har ett verkställbart krav på återbetalning vid en tidpunkt tidigare än den ursprungliga förfallodagen.

7.  marknadsvärde: när det gäller fast egendom, marknadsvärde enligt definitionen i artikel 4.1.76 i förordning (EU) nr 575/2013.

8.  pantlånevärde: när det gäller fast egendom, pantlånevärde enligt definitionen i artikel 4.1.74 i förordning (EU) nr 575/2013.

10.  primärtillgångar: ▌ dominerande säkerställda tillgångar som avgör säkerhetsmassans typ.

11.  ersättningstillgångar: säkerställda tillgångar som bidrar till kraven på täckning, men som inte är primärtillgångar.

12.  övervärde i säkerhetsmassan: den totala lagstadgade, avtalsenliga eller frivilliga nivå på säkerhet som överstiger de täckningskrav som fastställs i artikel 15.

13.  matchningskrav: bestämmelser som kräver matchning mellan kassaflöden som är kopplade till skulder och tillgångar på så sätt att det avtalsenligt säkerställs att betalningar från låntagare och motparter i derivatkontrakt förfaller innan utbetalning görs till de säkerställda obligationernas innehavare och motparterna i derivatkontrakt, och att dessa belopp ▌ är minst lika stora som de utbetalningar som ska göras till innehavare av säkerställda obligationer och motparter i derivatkontrakt, samt att de belopp som kommer in från låntagare och motparter i derivatkontrakt inkluderas i säkerhetsmassan i enlighet med artikel 16.3 till dess att utbetalningarna ska göras till de säkerställda obligationernas innehavare och motparterna i derivatkontrakt.

14.  nettolikviditetsutflöde: alla betalningar som förfaller en viss kalenderdag, inklusive kapitalbelopp och räntebetalningar och betalningar enligt derivatkontrakt inom programmet för säkerställda obligationer, efter avdrag av alla inflöden av betalningar som förfaller samma kalenderdag för fordringar avseende säkerställda tillgångar.

15.  förlängningsbar löptidsstruktur: en mekanism som ger möjlighet att förlänga den planerade löptiden för säkerställda obligationer under en förutbestämd tid och i händelse av att en specifik utlösande faktor inträffar.

16.  offentlig tillsyn över säkerställda obligationer: tillsyn över program för säkerställda obligationer för att säkerställa att kraven för emission av säkerställda obligationer efterlevs och verkställs.

17.  särskild förvaltare: den person eller enhet som har utnämnts för att förvalta ett program för säkerställda obligationer i händelse av insolvens i ett kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer inom ramen för programmet, eller när det har fastställts att ett sådant kreditinstitut fallerar eller sannolikt kommer att fallera i enlighet med artikel 32.1 i direktiv 2014/59/EU eller, i undantagsfall, om den relevanta behöriga myndigheten fastställer att det finns en risk att detta kreditinstitut inte kan fungera korrekt.

17a.  resolution: resolution enligt definitionen i artikel 2.1.1 i direktiv 2014/59/EU.

18.  grupp: en grupp enligt definitionen i artikel 4.1.137 i förordning (EU) nr 575/2013.

AVDELNING II

STRUKTURRELATERADE ELEMENT FÖR SÄKERSTÄLLDA OBLIGATIONER

Kapitel 1

Dubbel regressrätt och konkursskydd

Artikel 4

Dubbel regressrätt

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler som innebär att de som investerar i säkerställda obligationer och motparter i derivatkontrakt som uppfyller bestämmelserna i artikel 11 ges rätt till följande fordringar:

a)  En fordran på det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer.

b)  I händelse av insolvens eller resolution i det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer: en prioriterad fordran på kapitalbelopp och upplupen och framtida ränta från säkerställda tillgångar.

c)  I händelse av insolvens i det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer, och om de prioriterade fordringar som avses i punkt b inte kan tillgodoses fullt ut: en fordran på kreditinstitutets insolvensbo som likställs med kreditinstitutets vanliga fordringsägare som saknar säkerhet, vilka fastställs i enlighet med den nationella lagstiftning som reglererar rangordningen vid normala insolvensförfaranden.

2.  De fordringar som avses i punkt 1 ska vara begränsade till den fulla betalningsskyldighet som är kopplad till den säkerställda obligationen.

3.  För tillämpningen av punkt 1 c i händelse av insolvens i ett specialiserat hypoteklåneinstitut får medlemsstaterna fastställa regler som ger innehavare av säkerställda obligationer och motparter i derivatkontrakt som uppfyller bestämmelserna i artikel 11 en fordran som är prioriterad i förhållande till det specialiserade hypoteklåneinstitutets vanliga fordringsägare som saknar säkerhet, vilka fastställs i enlighet med den nationella lagstiftning som reglererar rangordningen vid normala insolvensförfaranden, men som är efterställd alla andra prioriterade fordringsägare.

Artikel 5

Konkursskydd när det gäller säkerställda obligationer

Medlemsstaterna ska se till att de betalningsskyldigheter som är kopplade till de säkerställda obligationerna inte görs till föremål för automatisk tidigareläggning vid insolvens eller resolution i det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer.

Kapitel 2

Säkerhetsmassa och täckning

AVSNITT I

KVALIFICERADE TILLGÅNGAR

Artikel 6

Kvalificerade säkerställda tillgångar

1.  Medlemsstaterna ska kräva att säkerställda obligationer kontinuerligt är säkrade med

a)  tillgångar som är kvalificerade enligt artikel 129.1 a–g i förordning (EU) nr 575/2013 och förutsatt att det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer uppfyller kraven i artikel 129.1a–129.3 i den förordningen,

b)  säkerställda tillgångar av hög kvalitet som säkerställer att det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer har en betalningsfordring i enlighet med punkt 2 som säkras med säkerheter i form av tillgångar i enlighet med punkt 3, eller

c)  tillgångar i form av lån till eller garantier av offentliga företag enligt definitionen i artikel 2 b i kommissionens direktiv 2006/111/EG, med förbehåll för punkt 4.

2.  Den betalningsfordring som avses i punkt 1 b ska uppfylla följande rättsliga krav:

a)  Tillgången utgör en betalningsfordring av belopp som har ett minimivärde som kan fastställas kontinuerligt, som är rättsligt giltig och verkställbar och som inte omfattas av andra villkor än att fordringen förfaller till betalning vid en framtida tidpunkt och att den är säkrad genom ett hypotek, en inteckning, en panträtt eller en annan garanti.

b)  Hypotek, inteckningar, panträtter eller andra garantier som säkrar betalningsfordringen är verkställbara.

c)  Alla rättsliga krav för att upprätta hypotek, inteckningar, panträtter eller garantier som säkrar betalningsfordringen är uppfyllda.

d)  Hypotek, inteckningar, panträtter eller andra garantier som säkrar betalningsfordringen är sådana att det är möjligt för det kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer att återvinna fordringens värde utan onödigt dröjsmål.

▌Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer utvärderar verkställbarheten av betalningsfordringar och säkerheter i form av tillgångar innan de inkluderar dem i säkerhetsmassan.

3.  De säkerheter i form av tillgångar som avses i punkt 1 b ska uppfylla ett av följande krav:

a)  För fysiska tillgångar, att det finns värderingsstandarder som är allmänt accepterade bland experter och som är lämpliga för den berörda fysiska tillgången, och att det finns ett offentligt register där ägande och krav på dessa fysiska tillgångar registreras.

b)  För tillgångar i form av exponeringar, att exponeringsmotpartens säkerhet och sundhet fastställs på grundval av dess beskattningsrätt eller det faktum att den är underställd en löpande offentlig tillsyn av motpartens funktionsduglighet och finansiella kapacitet.

Fysiska säkerheter i form av tillgångar som avses i led a i denna punkt ska bidra till att täcka skulder som är knutna till den säkerställda obligationen upp till det lägsta nominella beloppet av panträtterna kombinerade med eventuella tidigare panträtter och 70 % av värdet av dessa säkerheter i form av fysiska tillgångar. Säkerheter i form av fysiska tillgångar som avses i led a i denna punkt och som är kvalificerade enligt punkt 1 a behöver inte uppfylla gränsen på 70 % eller gränsvärdena i artikel 129.1 a‑g i förordning (EU) nr 575/2013.

Om det för tillämpningen av led a i denna punkt inte finns något offentligt register för en viss fysisk tillgång, får medlemsstaterna föreskriva en alternativ form av certifiering av ägandet och fordringarna på den fysiska tillgången, i den mån detta är jämförbar med det skydd som ges av ett offentligt register i den mening att det, i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning, tillåter tredje parter att få tillgång till information som gäller identifieringen av de intecknade fysiska tillgångarna, ägandet, dokumentationen och inteckningar, samt möjligheten att göra säkerhetsrätter gällande.

4.  För tillämpningen av punkt 1 c ska säkerställda obligationer som är säkrade med lån till eller garantier av offentliga företag som primärtillgångar omfattas av en miniminivå på 10 % övervärde i säkerhetsmassan, enligt definitionen i artikel 3.12, och av samtliga följande villkor:

a)  De offentliga företagen tillhandahåller grundläggande offentliga tjänster på basis av en licens, en koncession eller någon annan form av uppdrag som de tilldelats av en offentlig myndighet.

b)  De offentliga företagen är föremål för offentlig tillsyn.

c)  De offentliga företagen har tillräckliga inkomstgenererande befogenheter, som garanteras av att dessa offentliga företag

i)  är tillräckligt flexibla så att de kan ta ut och höja avgifter, kostnader och fordringsbelopp för den tjänst som tillhandahålls i syfte att säkerställa sin finansiella sundhet och solvens,

ii)  erhåller tillräckliga bidrag på lagstadgad grund för att säkerställa sin finansiella sundhet och solvens i utbyte mot att de tillhandahåller grundläggande offentliga tjänster, eller

iii)  har ingått ett avtal om resultatöverföring med en offentlig myndighet.

5.  Medlemsstaterna ska fastställa regler avseende metoderna och förfarandena för värderingen av fysiska tillgångar som används som säkerhet i form av tillgångar enligt punkt 1 a och b. Dessa regler ska åtminstone säkerställa följande:

a)  För varje fysisk säkerhet i form av tillgångar, att en aktuell värdering på eller under marknadsvärdet eller pantlånevärdet föreligger vid tidpunkten för införandet av den säkerställda tillgången i säkerhetsmassan.

b)  Att värderingen görs av en värderingsman som har de kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som krävs.

c)  Att värderingsmannen är oberoende i förhållande till kreditbeslutsprocessen, inte tar med spekulativa faktorer i bedömningen av värdet av säkerheten i form av tillgångar och dokumenterar detta värde på ett klart och tydligt sätt.

6.   Medlemsstaterna ska ▌ kräva att kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer har rutiner för att övervaka att de fysiska tillgångar som används som säkerhet i form av tillgångar enligt punkt 1 a och b har lämplig skadeförsäkring och att försäkringsfordran är separerad i enlighet med artikel 12.

7.  ▌ Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer dokumenterar de säkerställda tillgångarna enligt punkt 1 a och b och sin utlåningspolicy när det gäller efterlevnaden av denna artikel.

8.  Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer riskspridning i säkerhetsmassan med avseende på granularitetsnivå och materiell koncentration för tillgångar som inte är kvalificerade enligt punkt 1 a.

Artikel 7

Säkerheter i form av tillgångar som är lokaliserade utanför unionen

1.  Med förbehåll för ▌ punkt 2 får medlemsstaterna tillåta kreditinstitut som emitterar säkerställda obligationer att i säkerhetsmassan inkludera tillgångar som säkras av säke