Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2018/0179(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0363/2018

Ingivna texter :

A8-0363/2018

Debatter :

PV 18/04/2019 - 5
CRE 18/04/2019 - 5

Omröstningar :

PV 18/04/2019 - 10.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2019)0435

Antagna texter
PDF 262kWORD 72k
Torsdagen den 18 april 2019 - Strasbourg Preliminär utgåva
Information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker ***I
P8_TA-PROV(2019)0435A8-0363/2018
Resolution
 Konsoliderad text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2019 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om information som ska lämnas avseende hållbara investeringar och hållbarhetsrisker, och om ändring av direktiv (EU) 2016/2341 (COM(2018)0354 – C8-0208/2018 – 2018/0179(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2018)0354),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0208/2018),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2018(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 5 december 2018(2),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 mars 2019 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0363/2018).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 62, 15.2.2019, s. 97.
(2) EUT C 86, 7.3.2019, s. 24.


Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 april 2019 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/… om ▌ hållbarhetsrelaterad information som ska lämnas inom finanstjänstesektorn(1)
P8_TC1-COD(2018)0179

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(2),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(–1) Den 25 september 2015 antog FN:s generalförsamling en ny ram för global hållbar utveckling: Agenda 2030 för hållbar utveckling(5), vars kärna utgörs av målen för hållbar utveckling. I kommissionens meddelande från 2016 om nästa steg för en hållbar europeisk framtid(6) kopplas målen för hållbar utveckling till unionens politik för att säkerställa att unionens samtliga åtgärder och politiska initiativ, såväl inom unionen som globalt, redan från början integrerar målen för hållbar utveckling. I Europeiska rådets slutsatser av den 20 juni 2017(7) bekräftades unionens och medlemsstaternas åtagande att genomföra Agenda 2030 på ett fullständigt, samstämmigt, omfattande, integrerat och effektivt sätt och i nära samarbete med sina partner och andra intressenter.

(1)  Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är central för att unionen ska kunna bli långsiktigt ekonomiskt konkurrenskraftig. Parisavtalet om klimatförändringar (från COP21), som ratificerades av unionen den 5 oktober 2016(8) och trädde i kraft den 4 november 2016, syftar till att stärka arbetet mot klimatförändring, bland annat genom att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.

För att uppnå de långsiktiga globala uppvärmningsmålen enligt Parisavtalet och avsevärt minska riskerna med och effekterna av klimatförändringarna bör det övergripande målet vara att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2°C över de förindustriella nivåerna och fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5°C över dessa nivåer.

(2)  Ett gemensamt mål i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG(9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(10), Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(11), Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(12), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(13), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97(14), Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341(15), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013(16), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013(17) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XYZ

[EUT: infoga hänvisning till förordningen om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)] är att göra det lättare att starta och bedriva verksamhet för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (nedan kallade fondföretag), kreditinstitut, förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan kallade AIF-förvaltare) som förvaltar och/eller marknadsför alternativa investeringsfonder, inbegripet europeiska långsiktiga investeringsfonder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760(18), försäkringsföretag, värdepappersföretag, försäkringsförmedlare, tjänstepensionsinstitut, förvaltare av godkända riskkapitalfonder (nedan kallade EuVECA-förvaltare), ▌ förvaltare av godkända fonder för socialt företagande (nedan kallade EuSEF-förvaltare) och tillhandahållare av europeiska privata pensionsprodukter. Dessa direktiv och förordningar säkerställer ett mer enhetligt skydd för slut▌investerare och gör det lättare för dessa att dra nytta av ett stort utbud av finansiella produkter och tjänster (nedan kallat finansiella produkter), samtidigt som regler föreskrivs för att göra det möjligt för slutinvesterare att fatta välgrundade investeringsbeslut.

Dessa mål har i stort sett uppnåtts, men den information som ska lämnas ut till slutinvesterare – om hur hållbarhetsrisker, beaktandet av negativa konsekvenser för hållbar utveckling och hållbara investeringsmål eller miljörelaterade eller sociala egenskaper, eller en kombination av dessa egenskaper, har integrerats i investeringsbeslutsprocessen av fondföretagens förvaltningsbolag, AIF-förvaltare, försäkringsföretag som tillgängliggör försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella och professionella investerare, kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning, värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning, tjänstepensionsinstitut, pensionsinstitut, EuVECA-förvaltare och EuSEF-förvaltare och tillhandahållare av PEPP-produkter (finansmarknadsaktörer), och om hur hållbarhetsrisker och beaktandet av negativa konsekvenser för hållbar utveckling har integrerats i rådgivningsprocessen av försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som ger försäkringsråd med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter till icke-professionella och professionella investerare, kreditinstitut som ger investeringsråd, AIF-förvaltare som ger investeringsråd, fondföretags förvaltningsbolag som ger investeringsråd och värdepappersföretag som ger investeringsråd, med undantag för försäkringsförmedlare och värdepappersföretag som är företag, oavsett deras rättsliga form, inbegripet fysiska personer och egenföretagare, som sysselsätter färre än tre personer (finansiella rådgivare) – är inte tillräckligt utvecklad eftersom sådan information ännu inte omfattas av harmoniserade krav. Undantaget för finansiella rådgivare som sysselsätter färre än tre personer från denna förordning bör inte påverka tillämpningen av direktiv 2014/65/EU och direktiv (EU) 2016/97, i synnerhet reglerna om investerings- och försäkringsrådgivning. Detta innebär att även om sådana rådgivare inte är skyldiga att tillhandahålla information i enlighet med denna förordning bör de i sina rådgivningsprocesser beakta och inkludera hållbarhetsriskerna.

Enheter som omfattas av denna förordning bör, beroende på den egna verksamhetens art, följa reglerna för finansmarknadsaktörer om de producerar finansiella produkter eller för finansiella rådgivare om de tillhandahåller investeringsrådgivning eller försäkringsrådgivning. När enheter samtidigt bedriver verksamhet som både finansmarknadsaktör och finansiell rådgivare bör dessa enheter därför anses vara finansmarknadsaktörer om de agerar i egenskap av producenter av finansiella produkter, inbegripet tillhandahållande av portföljförvaltning, och finansiella rådgivare om de tillhandahåller investerings- eller försäkringsrådgivning, vad gäller den information som ska lämnas för verksamheten i fråga enligt denna förordning.

Eftersom unionen allt oftare ställs inför de katastrofala och oberäkneliga konsekvenserna av klimatförändringar, utarmning av resurser och andra hållbarhetsrelaterade problem krävs snabba åtgärder för att mobilisera kapital, inte endast genom offentlig politik utan även genom finanstjänstesektorn. För att åstadkomma en anpassning till denna nya verklighet bör finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare vara skyldiga att lämna ut specifik information om sina metoder för integrering av hållbarhetsrisker och om beaktandet av negativa konsekvenser för hållbar utveckling.

(3)  Utan harmoniserade unionsregler för hållbarhetsrelaterad information till slutinvesterare är det sannolikt att medlemsstaterna även i fortsättningen kommer att anta olika nationella åtgärder, och olikheterna i fråga om tillvägagångssätt inom olika sektorer för finansiella tjänster kan komma att bestå. Sådana varierande åtgärder och metoder skulle fortsätta att skapa betydande snedvridning av konkurrensen till följd av stora skillnader i standarder för informationslämnande. Dessutom skapar för närvarande parallell utveckling av marknadsbaserad praxis utifrån kommersiellt motiverade prioriteringar som ger olika resultat ytterligare marknadsfragmentering och skulle till och med kunna leda till att den inre marknaden fungerar mindre effektivt i framtiden. Olika standarder för informationslämnande och marknadsbaserad praxis gör det mycket svårt att göra jämförelser mellan finansiella produkter ▌, skapar olika förutsättningar för dessa produkter ▌ liksom för distributionskanalerna och reser nya hinder i vägen för den inre marknaden. Sådana olikheter kan också vara förvirrande för slutinvesterare och snedvrida deras investeringsbeslut. När medlemsstaterna ska säkerställa efterlevnad av Parisavtalet föreligger en risk för att de ska anta olika nationella åtgärder som skulle kunna hindra en smidigt fungerande inre marknad och vara till nackdel för finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare. Dessutom är det på grund av bristen på harmoniserade transparensregler svårt för slutinvesterare att effektivt jämföra olika finansiella produkter ▌ i olika medlemsstater i fråga om dels deras risker vad gäller miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning, dels hållbara investeringsmål. Det är därför nödvändigt att ta itu med befintliga hinder för den inre marknadens funktion och att göra det enklare att jämföra finansiella produkter för att undvika sannolika framtida hinder.

(3a)   Denna förordning syftar till att minska informationsasymmetrin i förhållandet mellan huvudman och ombud med avseende på hur hållbarhetsrisker integreras och negativa konsekvenser för hållbar utveckling beaktas och på hur miljörelaterade eller sociala egenskaper och hållbara investeringar främjas genom information som innan avtal ingås och under den tid då avtalet löper lämnas till slutinvesterare, som agerar som huvudmän, av finansmarknadsaktörer eller finansiella rådgivare, som agerar som ombud på huvudmans vägnar.

(3b)   I denna förordning fastställs informationskrav som kompletterar reglerna i direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341, förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) nr 346/2013, förordning (EU) 2015/760 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XYZ [EUT: infoga hänvisning till förordningen om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)] samt nationell rätt som reglerar privata och individuella pensionsprodukter. För att säkerställa en välorganiserad och effektiv tillsyn av efterlevnaden av kraven i denna förordning bör medlemsstaterna förlita sig på redan utsedda behöriga myndigheter enligt ovannämnda regler. Om de ovannämnda reglerna inte direkt anpassas genom denna förordning bör medlemsstaterna utse behöriga myndigheter i detta avseende.

(3c)   Kraven om att finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare ska agera i slutinvesterarnas bästa intresse, inbegripet men inte begränsat till att genomföra lämplig due diligence-kontroll innan investeringen görs, enligt vad som är inskrivet i direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341, förordning (EU) nr 345/2013 och förordning (EU) nr 346/2013 samt nationell rätt som reglerar privata och individuella pensionsprodukter bibehålls i denna förordning. För att uppfylla sina skyldigheter enligt dessa regler bör finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare i sina processer, däribland processerna för due diligence-kontroll, integrera inte endast alla relevanta finansiella risker, utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som kan ha en relevant betydande negativ inverkan på den finansiella avkastningen av en investering och av rådgivning, och fortlöpande utvärdera dessa risker. Följaktligen bör finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare enligt denna förordning i sina policyer ange hur de integrerar dessa risker och offentliggöra dessa policyer.

(3d)   Detta är anledningen till att det i denna förordning fastställs en skyldighet för finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare som tillhandahåller investeringsrådgivning eller försäkringsrådgivning avseende försäkringsbaserade investeringsprodukter, oavsett de finansiella produkternas utformning och målmarknad, att offentliggöra skriftliga policyer om hur hållbarhetsrisker integreras och säkerställa transparens i fråga om integreringen av hållbarhetsrisker.

(3e)   En hållbarhetsrisk bör innebära osäkra miljörelaterade, sociala eller styrningsrelaterade händelser eller förhållanden som, om de förverkligas, skulle kunna ha en negativ betydande inverkan på investeringens värde, enligt vad som anges i sektorsspecifik lagstiftning, särskilt direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341 och delegerade akter och tekniska standarder för tillsyn som antagits i enlighet med dessa.

(3f)  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av reglerna om integrering av risker enligt direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341, förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) nr 346/2013 och nationell rätt som reglerar privata och individuella pensionsprodukter, inbegripet men inte begränsat till sådana relevanta gällande proportionalitetskriterier som den berörda verksamhetens storlek, interna organisation och art, omfattning och komplexitet. Denna förordning syftar till att öka transparensen i hur finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare integrerar hållbarhetsrisker i sina investeringsbeslut och sin investeringsrådgivning eller försäkringsrådgivning. Om bedömningen av hållbarhetsrisker leder till slutsatsen att det inte finns några hållbarhetsrisker som bedöms vara relevanta för den finansiella produkten bör anledningarna till detta förklaras. Om bedömningen leder till slutsatsen att riskerna är relevanta bör det redovisas i vilken omfattning hållbarhetsriskerna kan påverka den finansiella produktens resultat, antingen i kvalitativa eller i kvantitativa termer. Bedömningen av hållbarhetsrisker och tillhörande information som lämnas innan avtal ingås av finansmarknadsaktörer bör inkluderas i information som lämnas innan avtal ingås av finansiella rådgivare. Finansiella rådgivare bör före rådgivningen lämna information om hur de tar hänsyn till hållbarhetsrisker i urvalsprocessen för finansiella erbjudanden som presenteras för slutinvesterare, oberoende av slutinvesterarnas hållbarhetspreferenser. Detta bör inte påverka tillämpningen av direktiven 2014/65/EU och (EU) 2016/97, i synnerhet inte när det gäller finansmarknadsaktörers och finansiella rådgivares skyldigheter när det gäller produktstyrning, bedömning av lämplighet och ändamålsenlighet och test av krav och behov.

(4)  För att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillämpning av denna förordning och för att säkerställa att det krav på informationslämnande som föreskrivs i denna förordning tillämpas tydligt och konsekvent av finansmarknadsaktörerna är det nödvändigt att fastställa en harmoniserad definition av hållbara investeringar, inbegripet investeringar i ekonomisk verksamhet som bidrar till miljömål eller sociala mål, eller kombinationer därav, förutsatt att de företag som det investeras i följer praxis för gott styre och att försiktighetsprincipen ”att inte göra någon betydande skada” säkerställs, dvs. att varken miljömålet eller det sociala målet åsamkas betydande skada.

(4-a)   Investeringsbeslut och investeringsrådgivning kan orsaka, bidra till eller ha en direkt koppling till negativa, betydande eller troligen betydande konsekvenser för hållbarhetsfaktorer.

(4 –a)   När finansmarknadsaktörer, med vederbörlig hänsyn tagen till verksamhetens storlek, art och omfattning och typen av de egna finansiella produkterna, beaktar väsentliga negativa konsekvenser, betydande eller troligen betydande sådana, för investeringsbeslut om hållbarhetsfaktorer, bör de i sina processer, däribland processerna för due diligence-kontroll, integrera arrangemang för beaktande av de väsentliga negativa konsekvenserna tillsammans med de relevanta finansiella riskerna och de relevanta hållbarhetsriskerna. Informationen om arrangemangen skulle kunna innehålla en beskrivning av hur finansmarknadsaktörerna fullgör sitt hållbarhetsrelaterade förvaltningsansvar eller andra aktieägarengagemang. Finansmarknadsaktörer bör på sina webbplatser ange information om dessa arrangemang och beskrivningar av de väsentliga negativa konsekvenserna. Härvid bör den gemensamma kommittén med EBA, Eiopa och Esma samt finansmarknadsaktörerna och de finansiella rådgivarna beakta vägledningen om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfullt företagande som tagits fram av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling samt de av FN stödda principerna för ansvarsfulla investeringar.

(4- - a)   Att beakta hållbarhetsfaktorer i processer för investeringsbeslut och investeringsrådgivning kan leda till fördelar inte bara på finansmarknaderna. Det kan stärka motståndskraften i den reala ekonomin och stabiliteten i det finansiella systemet och därigenom i slutändan påverka finansiella produkters risk och avkastning. Det är därför mycket viktigt att finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare tillhandahåller den information som krävs för att slutinvesterarna ska kunna fatta välgrundade investeringsbeslut.

(4 - - - a)   Finansmarknadsaktörer som beaktar väsentliga negativa konsekvenser av investeringsbeslut för hållbarhetsfaktorer bör för varje finansiell produkt, innan avtal ingås, på ett koncist sätt och i kvalitativa eller kvantitativa termer, lämna information om hur de väsentliga negativa konsekvenserna beaktas och en förklaring om att denna information om väsentliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer finns tillgänglig i den löpande rapporteringen. Väsentliga negativa konsekvenser bör tolkas som de konsekvenser av investeringsbeslut och investeringsrådgivning som har negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer.

(4a)   Hittills har hållbara produkter utvecklats med olika ambitionsnivå. Det är därför nödvändigt att med avseende på information som lämnas innan avtal ingås och information som lämnas i regelbundna rapporter skilja mellan, å ena sidan, kraven för finansiella produkter där miljörelaterade eller sociala egenskaper presenteras och, å andra sidan, finansiella produkter som har som mål en positiv inverkan på miljön och samhället. När det gäller finansiella produkter med miljörelaterade eller sociala egenskaper bör finansmarknadsaktörerna därför lämna information om huruvida, och hur, det valda indexet, hållbarhetsindex eller konventionellt index, är anpassat till dessa egenskaper och, om inget referensvärde används, information om hur de finansiella produkternas hållbarhetsegenskaper uppfylls. När det gäller finansiella produkter som har som mål en positiv inverkan på miljön och samhället bör finansmarknadsaktörerna lämna information om vilket hållbarhetsreferensvärde de använder för att mäta hållbarhetsresultatet och, om inget referensvärde används, förklara hur hållbarhetsmålet uppnås. Information som lämnas genom regelbundna rapporter bör lämnas årligen.

(4)   Denna förordning påverkar inte tillämpningen av reglerna om finansmarknadsaktörers och finansiella rådgivares ersättning eller bedömning av personalens prestation enligt direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2013/36/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341, förordning (EU) nr 345/2013 och förordning (EU) nr 346/2013, genomförandeakter och nationell lagstiftning som reglerar privata och individuella pensionsprodukter, inbegripet men inte begränsat till sådana relevanta gällande proportionalitetskriterier som den berörda verksamhetens storlek, interna organisation och art, omfattning och komplexitet. Det är emellertid lämpligt att större transparens uppnås, i kvalitativa eller kvantitativa termer, vad gäller ersättningspolicyer hos finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare som främjar en sund och effektiv riskhantering när det gäller hållbarhetsrisker, med avseende på deras investeringsrådgivning eller försäkringsrådgivning, samtidigt som ersättningsstrukturen inte uppmuntrar till överdrivet risktagande när det gäller hållbarhetsrisker och är kopplad till det riskjusterade resultatet.

(8)  För att öka transparensen och för att informera slutinvesterare bör tillgången till information om hur finansmarknadsaktörer integrerar relevanta hållbarhetsrisker, betydande eller troligen betydande sådana, i investeringsbeslutsprocesser, inbegripet organisations-, riskhanterings- och styrningsaspekter och hur finansiella rådgivare integrerar desamma i rådgivningsprocesser, regleras genom krav på att dessa enheter ska tillhandahålla koncis information om dessa policyer på sina webbplatser.

(9)  Gällande krav på informationslämnande enligt unionslagstiftningen föreskriver inte att alla uppgifter som behövs för att på ett korrekt sätt informera slutinvesterarna om de hållbarhetsrelaterade konsekvenserna av deras investeringar genom finansiella produkter som syftar till att integrera miljörelaterade och sociala egenskaper eller finansiella produkter med hållbarhetsmål måste lämnas. Det är därför lämpligt att fastställa mer specifika och standardiserade krav på informationslämnande med avseende på sådana investeringar. Exempelvis bör de övergripande hållbarhetsrelaterade konsekvenserna av finansiella produkter rapporteras regelbundet med hjälp av indikatorer som är relevanta för mätning av det valda hållbara investeringsmålet. Om ett lämpligt index har valts som referensvärde bör denna information också tillhandahållas för detta index och för ett brett marknadsindex, för att möjliggöra jämförelse. ▌ Om EuSEF-förvaltare tillgängliggör information om den positiva sociala effekten ▌ som en viss fond har som mål, den övergripande sociala effekt som uppnås och de tillhörande metoder som används i enlighet med förordning (EU) nr 346/2013, kan de i tillämpliga fall använda denna information när information lämnas enligt denna förordning.

(10)  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(19) införs transparenskrav vad gäller sociala aspekter samt miljö- och bolagsstyrningsaspekter av icke-finansiell redovisning. Den form och presentation som fastställs genom dessa direktiv är emellertid inte alltid lämplig för direkt användning av finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare i deras kommunikation med slutinvesterare. Finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare bör i tillämpliga fall ha möjlighet att använda informationen i förvaltningsberättelser och icke-finansiella rapporter i enlighet med direktiv 2013/34/EU vid tillämpning av denna förordning.

När den information som ska lämnas enligt denna förordning inte omfattas av tillbörliga kontroller i enlighet med lagstiftning på unionsnivå eller nationell nivå uppmanas finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare att införa adekvata arrangemang i detta syfte.

(11)  För att säkerställa tillförlitlighet i den information som publiceras på finansmarknadsaktörers och finansiella rådgivares webbplatser bör den informationen uppdateras, och all översyn och alla ändringar bör tydligt förklaras.

(11a)   Även om denna förordning inte omfattar nationella socialförsäkringssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) 987/2009, bör medlemsstaterna – mot bakgrund av att de i allt högre grad öppnar delar av förvaltningen av obligatoriska pensionsplaner inom de sociala trygghetssystemen för finansmarknadsaktörer eller sandra privaträttsliga organ och att de är utsatta för hållbarhetsrisker och kan beakta negativa konsekvenser för hållbar utveckling eller främja miljörelaterade eller sociala egenskaper eller eftersträva hållbara investeringar som finansmarknadsaktörer och andra finansiella produkter – få tillämpa denna förordning i syfte att minska informationsasymmetrierna i sådana förhållanden mellan huvudmän och ombud.

Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att anta eller bibehålla strängare bestämmelser om offentliggörande av policyer för anpassning till klimatförändringar och ytterligare information som ska lämnas till slutinvesterare om hållbarhetsrisker endast för finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare med huvudkontor på deras territorium. Sådana bestämmelser bör dock inte förhindra en effektiv tillämpning av denna förordning eller uppfyllandet av dess mål, och de bör under alla omständigheter vara förenliga med fördragets bestämmelser.

(12)  Tjänstepensionsinstituten bör i enlighet med direktiv (EU) 2016/2341 säkerställa att styrnings- och riskhanteringsregler redan är tillämpliga på deras investeringsbeslut och riskbedömningar för att säkerställa kontinuitet och regelbundenhet ▌. Investeringsbesluten och bedömningen av relevanta risker, inbegripet miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker bör göras så att de överensstämmer med tjänstepensionsinstituts medlemmars och förmånstagares intressen. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) bör utfärda riktlinjer som specificerar hur tjänstepensionsinstituten i sina investeringsbeslut och vid riskbedömning ska ta hänsyn till miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker enligt direktiv (EU) 2016/2341.

(13)  Europeiska bankmyndigheten (EBA), Eiopa och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) (gemensamt kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna) inrättade genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(20), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(21) respektive Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(22) bör i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, genom den gemensamma kommittén utarbeta tekniska standarder för tillsyn som ytterligare specificerar uppgifter om innehållet, metoderna och presentationen ▌ av den information om hållbarhetsindikatorer för klimatrelaterade och andra miljörelaterade negativa konsekvenser samt sociala och personalrelaterade frågor, respekt för de mänskliga rättigheterna, bekämpning av korruption och mutor, presentationen och innehållet i den information om främjande av miljörelaterade eller sociala egenskaper samt mål för hållbara investeringar som ska lämnas i finansmarknadsaktörers handlingar som lämnas innan avtal ingås och i deras regelbundna årsrapporter och på deras webbplatser. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för tillsyn.

(14)  Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder som utarbetats av de europeiska tillsynsmyndigheterna inom ramen för gemensamma kommittén, genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010, för att fastställa en standard för presentation av främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och hållbara investeringar i marknadsföringsmaterial.

(15)  Eftersom regelbundna rapporter i princip sammanfattar affärsresultat för hela kalenderår bör tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning om transparenskraven i regelbundna rapporter senareläggas till [Publikationsbyrån: infoga den 1 januari året efter det datum som avses i artikel 12 andra stycket].

(16)  Bestämmelserna om informationslämnande i denna förordning bör komplettera och tillämpas utöver reglerna i direktiv 2009/65/EG, direktiv 2009/138/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2014/65/EU, direktiv (EU) 2016/97, direktiv (EU) 2016/2341, förordning (EU) nr 345/2013, förordning (EU) nr 346/2013, förordning (EU) 2015/760 och förordning (EU) nr XYZ [EUT: infoga hänvisning till förordningen om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)].

(17)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som i synnerhet erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(18)  Eftersom målen för denna förordning, nämligen att stärka skyddet för slutinvesterare och förbättra den information de får, inbegripet i fall av gränsöverskridande köp för slutinvesterare, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av behovet att fastställa enhetliga informationskrav på unionsnivå, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Denna förordning fastställer harmoniserade regler om transparens som finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare är skyldiga att följa med avseende på ▌ integrering av hållbarhetsrisker och beaktande av negativa konsekvenser för hållbar utveckling i sina processer och tillhandahållande av hållbarhetsrelaterad information om finansiella produkter.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  finansmarknadsaktör: något av följande:

i)  Ett försäkringsföretag som tillhandahåller en försäkringsbaserad investeringsprodukt ▌.

ia)   Ett värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning.

ib)   Ett tjänstepensionsinstitut ▌.

ic)   En producent av en pensionsprodukt.

id)   En AIF-förvaltare.

ie)   En tillhandahållare av PEPP-produkter.

ii)  En förvaltare av en godkänd riskkapitalfond som är registrerad i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 345/2013.

iii)  En förvaltare av en godkänd fond för socialt företagande som är registrerad i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 346/2013.

iv)  Ett förvaltningsbolag för fondföretag.

v)   Ett kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning.

b)  försäkringsföretag: ett försäkringsföretag som är auktoriserat i enlighet med artikel 18 i direktiv 2009/138/EG.

c)  försäkringsbaserad investeringsprodukt: endera av följande:

i)  En försäkringsbaserad investeringsprodukt enligt definitionen i artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014(23).

ii)  En investeringsprodukt med ett förfallo- eller återköpsvärde och vars förfallo- eller återköpsvärde helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsvolatilitet.

d)  AIF-förvaltare: en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU.

e)  värdepappersföretag: ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU.

f)  portföljförvaltning: portföljförvaltning enligt definitionen i artikel 4.1.8 i direktiv 2014/65/EU.

g)  tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som auktoriserats eller registrerats i enlighet med artikel 9 i direktiv (EU) 2016/2341, såvida inte en medlemsstat har valt att tillämpa artikel 5 i det direktivet, eller såvida inte ett tjänstepensionsinstitut förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 15 medlemmar.

h)  pensionsprodukt: endera av följande:

i)  En pensionsprodukt enligt artikel 2.2 e i förordning (EU) nr 1286/2014.

ii)  En individuell pensionsprodukt enligt artikel 2.2 g i förordning (EU) nr 1286/2014.

ha)   europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt): en produkt enligt artikel 2.2 i [Publikationsbyrån: infoga hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)].

i)  förvaltningsbolag för fondföretag: ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett investeringsbolag som är auktoriserat i enlighet med direktiv 2009/65/EG som inte har utsett ett förvaltningsbolag som är auktoriserat i enlighet med samma direktiv för sin förvaltning.

ib)   finansiell rådgivare: en försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter, ett försäkringsföretag som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter, ett kreditinstitut som tillhandahåller investeringsrådgivning, ett värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning, en AIF-förvaltare som tillhandahåller investeringsrådgivning i enlighet med artikel 6.4 b i) i direktiv 2011/61/EU och ett förvaltningsbolag för fondföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning i enlighet med artikel 6.3 b i) i direktiv 2009/65/EG.

j)  finansiell produkt: något av följande:

i)   En portfölj som förvaltas i enlighet med led f i denna punkt.

ii)   En AIF-fond.

iii)   En försäkringsbaserad investeringsprodukt.

iv)   En pensionsprodukt.

iv)   En pensionsplan ▌.

v)   Ett fondföretag.

vi)   En europeisk privat pensionsprodukt.

k)  AIF-fond: en AIF-fond enligt definitionen i artikel 4.1 a i direktiv 2011/61/EU.

l)  pensionsplan: en pensionsplan enligt definitionen i artikel 6.2 i direktiv (EU) 2016/2341.

m)  fondföretag: ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper som är auktoriserat enligt artikel 5 i direktiv 2009/65/EG.

n)  investeringsrådgivning: investeringsrådgivning enligt definitionen i artikel 4.1.4 i direktiv 2014/65/EU.

o)  hållbara investeringar: något av följande eller en kombination av något av följande:

i)  Investeringar i en ekonomisk verksamhet som bidrar till ett miljömål, såsom sådana som mäts genom centrala resurseffektivitetsindikatorer för användningen av energi, förnybar energi, råvaror, vatten och mark, för generering av avfall och utsläpp av växthusgaser samt för effekter på den biologiska mångfalden och den cirkulära ekonomin.

ii)  Investeringar i en ekonomisk verksamhet som bidrar till ett socialt mål, och i synnerhet investeringar som bidrar till att bekämpa ojämlikheter, investeringar som främjar social sammanhållning, social integration och ett gott förhållande mellan arbetsmarknadens parter eller investeringar i humankapital eller ekonomiskt eller socialt missgynnade grupper.

Ovanstående förutsätter att investeringarna inte i väsentlig mån motverkar några av dessa mål och att investeringsobjekten följer praxis för goda styrelseformer, ▌ särskilt ▌ med avseende på sunda förvaltningsstrukturer, relationer till arbetstagarna, löner till berörd personal och skattemoral.

p)  icke-professionell investerare: en investerare som inte är en professionell investerare.

q)  professionell investerare: en investerare som uppfyller kriterierna i bilaga II i direktiv 2014/65/EU.

r)  försäkringsförmedlare: en försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.1.3 i direktiv (EU) 2016/97.

s)  försäkringsrådgivning: rådgivning enligt definitionen i artikel 2.1.15 i direktiv (EU) 2016/97.

t)   hållbarhetsrisk: en miljörelaterad, social eller styrningsrelaterad händelse eller omständighet som, om den skulle inträffa, skulle ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde till följd av negativa konsekvenser för hållbar utveckling.

u)   Eltif-fond: en europeisk långsiktig investeringsfond som är auktoriserad i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) 2015/760.

v)   hållbarhetsfaktorer: miljörelaterade, sociala och personalrelaterade frågor, respekt för mänskliga rättigheter samt bekämpning av korruption och mutor.

Artikel 3

Transparens i fråga om policyer för hållbarhetsrisker

1.  Finansmarknadsaktörer ska på sina webbplatser offentliggöra information om sina policyer för integreringen av hållbarhetsrisker i sin investeringsbeslutsprocess.

2.  Finansiella rådgivare ska på sina webbplatser offentliggöra information om sina policyer för integreringen av hållbarhetsrisker i sin investerings- eller försäkringsrådgivning.

Artikel 3gamma

Transparens i fråga om negativa konsekvenser för hållbar utveckling på enhetsnivå

1.   Finansmarknadsaktörer ska på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterade endera av följande:

a)   Om investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer beaktas, en redogörelse för due diligence-policyer med avseende på dessa huvudsakliga negativa konsekvenser, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten och omfattningen av deras verksamhet och typerna av deras finansiella produkter.

b)   Om investeringsbesluts negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer inte beaktas, tydliga skäl för att så inte sker och, i relevanta fall, information om huruvida och i så fall när sådana negativa konsekvenser kommer att beaktas.

2.   Information som lämnas i enlighet med punkt 1 a ska åtminstone inbegripa följande:

a)   Information om policyer för identifiering och prioritering av huvudsakliga negativa konsekvenser och indikatorer för hållbar utveckling.

b)   En beskrivning av de huvudsakliga negativa konsekvenserna för hållbar utveckling och av vidtagna åtgärder och, i relevanta fall, planerade sådana.

c)   I tillämpliga fall, korta sammanfattningar av policyer för aktieägarengagemang i enlighet med artikel 3g i direktiv 2007/36/EG.

d)   En hänvisning till hur uppförandekoder för ansvarsfullt företagande och internationellt erkända standarder för due diligence och rapportering följs och, i relevanta fall, graden av anpassning till de långsiktiga globala uppvärmningsmålen enligt Parisavtalet.

3.   Genom undantag från punkt 1 ska finansmarknadsaktörer, som på balansdagen överskrider kriteriet om att under räkenskapsåret i genomsnitt ha haft 500 anställda, från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum 18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad en redogörelse för due diligence-policyer med avseende på investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer.

Den redogörelse som avses i första stycket ska åtminstone inbegripa den information som avses i punkt 2 a–d.

4.   Genom undantag från punkt 1 ska finansmarknadsaktörer som är moderföretag i en sådan stor koncern som avses i artikel 3.7 i direktiv 2013/34/EU och som på balansdagen, efter konsolidering, överskrider kriteriet om att under räkenskapsåret i genomsnitt ha haft 500 anställda, från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum 18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterade due diligence-policyer med avseende på investeringsbesluts huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer.

Den redogörelse som avses i första stycket ska åtminstone inbegripa den information som avses i punkt 2 a–d.

5.   Finansiella rådgivare ska på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterad endera av följande:

a)   Information om huruvida de, med hänsyn tagen till storleken, arten och omfattningen av deras verksamhet och typerna av finansiella produkter som de tillhandahåller rådgivning om, i sin investerings- eller försäkringsrådgivning beaktar de huvudsakliga negativa konsekvenserna för hållbarhetsfaktorer.

b)   Information om varför investeringsbesluts negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer inte beaktas i deras investerings- eller försäkringsrådgivning och, i relevanta fall, information om huruvida och i så fall när sådana negativa konsekvenser kommer att beaktas.

6.   EBA, Eiopa och Esma ska senast den [Publikationsbyrån: infoga datum 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande], vad gäller hållbarhetsindikatorer för klimatrelaterade eller andra miljörelaterade negativa konsekvenser, genom den gemensamma kommittén utarbeta tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, och därefter regelbundet uppdatera dem, vad avser innehållet, metoderna och presentationen av den information som avses i punkterna 1–5 i denna artikel.

EBA, Eiopa och Esma ska vid behov inhämta synpunkter från Europeiska miljöbyrån och Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum.

7.   EBA, Eiopa och Esma ska senast den [Publikationsbyrån: infoga datum 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande], vad gäller hållbarhetsindikatorer för negativa konsekvenser inom området sociala och personalrelaterade frågor, respekt för de mänskliga rättigheterna samt bekämpning av korruption och mutor, genom den gemensamma kommittén utarbeta tekniska standarder för tillsyn i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, och därefter regelbundet uppdatera dem, vad avser innehållet, metoderna och presentationen av den information som avses i punkterna 1–5 i denna artikel.

Artikel 3a

Transparens i fråga om ersättningspolicyer i samband med integreringen av hållbarhetsrisker

1.   Finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare ska i sina ersättningspolicyer inbegripa information om hur dessa policyer är förenliga med integreringen av hållbarhetsrisker och offentliggöra denna information på sina webbplatser.

2.   Det offentliggörande som avses i punkt 1 ska inbegripas i de ersättningspolicyer som finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare ska upprätta och upprätthålla i enlighet med sektorsspecifik lagstiftning, i synnerhet direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/65/EU, (EU) 2016/97 och (EU) 2016/2341.

Artikel 4

Transparens i fråga om integreringen av hållbarhetsrisker

1.  Finansmarknadsaktörer ska i den information som lämnas innan avtal ingås inkludera beskrivningar av följande:

a)  På vilket sätt hållbarhetsriskerna är integrerade i investeringsbesluten.

b)  Resultatet av bedömningen av hållbarhetsriskernas ▌ troliga inverkan på de finansiella produkternas avkastning ▌.

Om hållbarhetsrisker inte anses vara relevanta ska de beskrivningar som avses i leden a och b inbegripa en tydlig och koncis förklaring av varför de inte är relevanta.

2.  Finansiella rådgivare ska i den information som lämnas innan avtal ingås inkludera beskrivningar av följande:

a)  Hur hållbarhetsriskerna är integrerade i investerings- ▌ eller försäkringsrådgivningen.

b)  Resultatet av bedömningen av hållbarhetsriskernas ▌ troliga inverkan på de finansiella produkternas avkastning ▌.

Om hållbarhetsrisker inte anses vara relevanta ska de beskrivningar som avses i leden a och b inbegripa en tydlig och koncis förklaring av varför de inte är relevanta.

3.  Den information som avses i punkterna 1 och ▌ 2 ska lämnas på följande sätt:

a)  För AIF-förvaltare, i den information till investerare som avses i artikel 23.1 i direktiv 2011/61/EU.

b)  För försäkringsföretag, tillsammans med den information som avses i artikel 185.2 i direktiv 2009/138/EG eller, i tillämpliga fall, i enlighet med artikel 29.1 i direktiv (EU) 2016/97.

c)  För tjänstepensionsinstitut, tillsammans med den information som avses i artikel 41 i direktiv (EU) 2016/2341.

d)  För förvaltare av godkända riskkapitalfonder, tillsammans med den information som avses i artikel 13.1 i förordning (EU) nr 345/2013.

e)  För förvaltare av godkända fonder för socialt företagande, tillsammans med den information som avses i artikel 14.1 i förordning (EU) nr 346/2013.

f)  För producenter av pensionsprodukter, skriftligt och i god tid innan en icke-professionell investerare blir bunden av ett avtal som gäller en pensionsprodukt.

g)  För förvaltningsbolag för fondföretag, i det prospekt som avses i artikel 69 i direktiv 2009/65/EG.

h)  För värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning eller investeringsrådgivning, i enlighet med artikel 24.4 i direktiv 2014/65/EU.

ha)   För kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning eller investeringsrådgivning, i enlighet med artikel 24.4 i direktiv 2014/65/EU.

i)  För försäkringsförmedlare och försäkringsföretag som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter och för försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på pensionsprodukter som är exponerade mot marknadsvolatilitet, i enlighet med artikel 29.1 i direktiv (EU) 2016/97.

j)   För AIF-förvaltare av Eltif-fonder, i det prospekt som avses i artikel 23 i förordning (EU) 2015/760.

k)   För tillhandahållare av PEPP-produkter, i det dokument med basfakta för investerare som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr XYZ [EUT: För in hänvisning till förordningen om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)].

Artikel 4gamma

Transparens i fråga om negativa konsekvenser för hållbar utveckling på nivån för finansiella produkter

1.   När en finansmarknadsaktör tillämpar artikel 3γ.1 a, 3γ.3 eller 3γ.4 ska den information som avses i artikel 4.3 a–k för varje finansiell produkt, senast den … [Publikationsbyrån: infoga datum 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] inbegripa följande:

a)   En tydlig och motiverad förklaring av huruvida och, om så är fallet, hur huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer beaktas för en finansiell produkt.

b)   En redogörelse för att information om huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer finns tillgänglig i den information som ska lämnas enligt artikel 7.2 a–j.

När informationen i artikel 7.2 a–j inbegriper kvantifieringar av huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer får denna information grunda sig på bestämmelserna i de tekniska standarder för tillsyn som antagits i enlighet med artikel 3γ.6 och 3γ.7.

2.   När en finansmarknadsaktör tillämpar artikel 3γ.1 b ska den information som avses i artikel 4.3 a–k för varje finansiell produkt inbegripa en redogörelse för att finansmarknadsaktören inte beaktar investeringsbesluts negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer och en motiverad förklaring till varför så inte sker.

Artikel 4a

Transparens i fråga om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper i den information som lämnas innan avtal ingås

1.   Om en finansiell produkt, bland andra egenskaper, uppvisar främjande av miljörelaterade eller sociala egenskaper, eller en kombination därav, ska, förutsatt att de företag som investeringarna görs i följer praxis för goda styrelseformer, den information som ska lämnas enligt artikel 4.1 och 4.3 inkludera följande:

a)   Information om hur egenskaperna uppnås.

b)   Om ett index har valts som referensvärde, information om huruvida och på vilket sätt detta index är förenligt med dessa egenskaper.

2.   I den information som ska lämnas enligt artikel 4.1 och 4.3 ska finansmarknadsaktörerna ange var den metod som används vid beräkning av de index som avses i punkt 1 i denna artikel finns tillgänglig.

3.   Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska genom den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallad gemensamma kommittén) utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger kraven för presentation av och innehåll i den information som ska lämnas enligt denna artikel.

Vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA, Eiopa och Esma ta hänsyn till de olika typerna av finansiella produkter, deras egenskaper i enlighet med punkt 1 och skillnader däremellan samt målet om korrekt, rättvisande, tydlig, lättfattlig och koncis information som inte är vilseledande.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [Publikationsbyrån: infoga datum 12 månader efter dagen för ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 5

Transparens i fråga om hållbara investeringar i information som lämnas innan avtal ingås

1.  Om en finansiell produkt har hållbara investeringar ▌ som mål, och om ett index har valts som referensvärde, ska den information som ska lämnas enligt artikel 4.1 och 4.3 åtföljas av följande:

a)  Information om hur det valda indexet är anpassat till målet.

b)  En redogörelse för varför ▌ och hur det valda målanpassade indexet skiljer sig från ett brett marknadsindex.

2.  Om en finansiell produkt har hållbara investeringar ▌ som mål, och om inget index har valts som referensvärde, ska den information som avses i artikel 4.1 och 4.3 innehålla en redogörelse för hur målet ska uppnås.

3.  Om en finansiell produkt har minskade koldioxidutsläpp som mål ska den information som ska lämnas enligt artikel 4.1 och 4.3 innehålla målet för låg exponering för koldioxidutsläpp i syfte att uppnå de långsiktiga globala uppvärmningsmålen enligt Parisavtalet.

Genom undantag från punkt 2 ska den information som avses i artikel 4, i det fall inget ▌ EU-referensvärde för klimatomställning eller Parisavtalsanpassat EU-referensvärde i enlighet med förordning (EU) 2016/1011 finns tillgängligt, innehålla en detaljerad redogörelse för hur fortsatta insatser för att uppnå målet med att minska koldioxidutsläppen säkerställs, i syfte att uppnå de långsiktiga globala uppvärmningsmålen enligt Parisavtalet.

4.  I den information som ska lämnas enligt artikel 4.1 och 4.3 ska finansmarknadsaktörerna ange var den metod som används vid beräkning av de index som avses i punkt 1 i denna artikel och de referensvärden som avses i punkt 3 andra stycket i denna artikel finns tillgängliga.

5.  EBA, Eiopa och Esma ska genom gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger kraven för presentation av och innehåll i den information som ska lämnas enligt denna artikel.

Vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA, Eiopa och Esma ta hänsyn till de olika typerna av finansiella produkter, deras egenskaper som avses i punkterna 1, 2 och 3 och skillnader däremellan samt målet om korrekt, rättvisande, tydlig, lättfattlig och koncis information som inte är vilseledande.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … [Publikationsbyrån: infoga datum 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 6

Transparens i fråga om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och av hållbara investeringar på webbplatser

1.   Finansmarknadsaktörer ska på sina webbplatser offentliggöra och hålla uppdaterade följande upplysningar för var och en av de finansiella produkter som avses i artiklarna 4a.1, 5.1, 5.2 och 5.3:

a)   En beskrivning av de miljörelaterade eller sociala egenskaperna eller målet för hållbara investeringar.

b)   Information om de metoder som används för att bedöma, mäta och övervaka de miljörelaterade eller sociala egenskaperna eller effekten av de hållbara investeringar som valts för den finansiella produkten, inbegripet dess datakällor, granskningskriterier för de underliggande tillgångarna och relevanta hållbarhetsindikatorer som används för att mäta de miljörelaterade eller sociala egenskaperna eller den finansiella produktens övergripande hållbarhetseffekt.

c)   Den information som avses i artiklarna 4a och 5.

d)   Den information som avses i artikel 7.

Den information som ska lämnas enligt första stycket ska vara tydlig, koncis och lättförståelig för investerare. Den ska offentliggöras på ett korrekt, rättvisande, tydligt, ej vilseledande, lättfattligt och koncist sätt samt på en framträdande och lättillgänglig del av webbplatsen.

2.   EBA, Eiopa och Esma ska genom gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger detaljerna för innehållet i den information som avses i led a och b i första stycket av punkt 1, och de presentationskrav som avses i andra stycket i samma punkt.

Vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA, Eiopa och Esma ta hänsyn till de olika typerna av finansiella produkter, deras egenskaper och mål som avses i punkt 1 och skillnader däremellan. EBA, Eiopa och Esma ska uppdatera de tekniska standarderna för tillsyn mot bakgrund av teknikens och regelverkets utveckling.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [Publikationsbyrån: infoga datum 12 månader efter dagen för ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 7

Transparens i fråga om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och av hållbara investeringar i regelbundna rapporter

1.  Om finansmarknadsaktörer erbjuder en sådan finansiell produkt som avses i artiklarna 4a.1, 5.1, 5.2 och 5.3 ska en beskrivning av följande finnas med i de regelbundna rapporterna:

a)  För en finansiell produkt enligt artikel 4a.1, i vilken utsträckning de miljörelaterade eller sociala egenskaperna har uppnåtts.

b)  För en finansiell produkt enligt artikel 5.1, 5.2 och 5.3,

i)   den övergripande hållbarhetsrelaterade effekt som den finansiella produkten har enligt relevanta hållbarhetsindikatorer, eller

ii)   om ett index har valts som referensvärde, en jämförelse mellan den finansiella produktens övergripande effekt med det valda indexet och ett brett marknadsindex genom hållbarhetsindikatorer.

2.  Den information som avses i punkt 1 ska lämnas på följande sätt:

a)  För AIF-förvaltare, i den årsredovisning som avses i artikel 22 i direktiv 2011/61/EU.

b)  För försäkringsföretag, årligen och skriftligen i enlighet med artikel 185.6 i direktiv 2009/138/EG.

c)  För tjänstepensionsinstitut, i det årsbokslut som avses i artikel 29 i direktiv (EU) 2016/2341.

d)  För förvaltare av godkända riskkapitalfonder, i den årsredovisning som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr 345/2013.

e)  För förvaltare av godkända fonder för socialt företagande, i den årsredovisning som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 346/2013.

f)  För producenter av pensionsprodukter, skriftligen ▌ i årsredovisningar eller rapporter i enlighet med nationell lagstiftning.

g)  För fondföretags förvaltningsbolag, i de årsrapporter som avses i artikel 69 i direktiv 2009/65/EG.

h)  För värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltning, i en regelbunden rapport enligt artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU.

i)   För kreditinstitut som tillhandahåller portföljförvaltning, i en regelbunden rapport enligt artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU.

j)   För tillhandahållare av PEPP-produkter, i det PEPP-pensionsbesked som avses i artikel 36 i förordning (EU) nr XYZ [EUT: För in hänvisning till förordningen om en europeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt)].

3.  Vid tillämpning av punkt 1 får finansmarknadsaktörer använda informationen i förvaltningsberättelser i enlighet med artikel 19 eller informationen i icke-finansiella rapporter i enlighet med artikel 19a i direktiv 2013/34/EU, i tillämpliga fall.

4.  EBA, Eiopa och Esma ska genom gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger detaljerna för innehållet i och presentationen av den information som avses i punkt 1.

Vid utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA, Eiopa och Esma ta hänsyn till de olika typerna av finansiella produkter, deras egenskaper och mål i enlighet med punkt 1 och skillnader däremellan. EBA, Eiopa och Esma ska uppdatera de tekniska standarderna för tillsyn mot bakgrund av utvecklingen inom tillsyn och teknik.

EBA, Eiopa och Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den [Publikationsbyrån: infoga datum 12 månader efter dagen för ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, ▌ (EU) nr 1094/2010 och ▌ (EU) nr 1095/2010.

Artikel 8

Granskning av informationslämnande

1.  Finansmarknadsaktörer ska säkerställa att all information som offentliggörs i enlighet med artikel 3, 3a eller 6 är uppdaterad. Om en finansmarknadsaktör ändrar sådan information ska en tydlig förklaring av den ändringen offentliggöras på samma webbplats.

2.  Punkt 1 ska även i tillämpliga delar gälla för finansiella rådgivare med avseende på all information som offentliggörs i enlighet med artiklarna 3 och 3a.

Artikel 9

Marknadsföringsmaterial

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av striktare sektorsspecifik lagstiftning, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, ▌ 2014/65/EU och ▌ (EU) 2016/97 samt förordning (EU) nr 1286/2014, ska finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare säkerställa att deras marknadsföringsmaterial inte motsäger den information som lämnas i enlighet med den här förordningen.

2.  EBA, Eiopa och Esma får genom gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att fastställa ett standardformat för presentation av information om främjandet av miljörelaterade eller sociala egenskaper och hållbara investeringar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande i enlighet med artikel 15 i förordningarna (EU) nr 1093/2010, ▌ (EU) nr 1094/2010 och ▌ (EU) nr 1095/2010.

Artikel 9a

Behöriga myndigheter

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med sektorsspecifik lagstiftning, i synnerhet de som avses i artikel 4.3 a–j och i direktiv 2013/36/EU, också övervakar efterlevnad av kraven i denna förordning på finansmarknadsaktörer och finansiella rådgivare. De behöriga myndigheterna ska ha alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

2.   Vid tillämpning av denna förordning ska de behöriga myndigheterna samarbeta och utan onödigt dröjsmål förse varandra med den information som är relevant för fullgörandet av deras uppgifter enligt denna förordning och för utövandet av deras befogenheter.

Artikel 9b

Transparens för tjänstepensionsinstitut och försäkringsförmedlare

1.   Tjänstepensionsinstitut ska offentliggöra och tillhandahålla den information som avses i artiklarna 3, 3a, 3gamma, 4gamma, 4 och artikel 6.1 första stycket led a–d i enlighet med artikel 36.2 f i direktiv (EU) 2016/2341.

2.   Försäkringsförmedlare ska meddela den information som avses i artiklarna 3, 3a, 3gamma.5 och 4 samt artikel 6.1 första stycket led a–d i enlighet med artikel 23 i direktiv (EU) 2016/97.

Artikel 9c

Pensionsprodukter som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) 987/2009

1.   Medlemsstaterna får besluta att tillämpa den här förordningen på producenter av pensionsprodukter som förvaltar nationella sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 och (EG) 987/2009. I sådana fall ska producenter av pensionsprodukter enligt artikel 2 a även innefatta producenter av pensionsprodukter som förvaltar nationella sociala trygghetssystem och pensionsprodukter enligt artikel 2 h. Pensionsprodukter enligt artikel 2 h ska då även innefatta de pensionsprodukter som avses i första meningen.

2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, EBA, Eiopa och Esma om de beslut som avses i punkt 1.

Artikel 9d

Undantag

1.   Denna förordning ska inte tillämpas på försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter och värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning vilka är företag, oavsett deras rättsliga form, inbegripet fysiska personer och egenföretagare, förutsatt att de har färre än tre anställda.

2.  Medlemsstaterna får besluta att tillämpa denna förordning på sådana försäkringsförmedlare som tillhandahåller försäkringsrådgivning med avseende på försäkringsbaserade investeringsprodukter och värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning som avses i punkt 1.

3.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen, EBA, Eiopa och Esma om de beslut som avses i punkt 2.

Artikel 9e

Rapport

EBA, Eiopa och Esma ska bedöma i vilken utsträckning information lämnas frivilligt i enlighet med artiklarna 3gamma.1 a och 4gamma.1 a. EBA, Eiopa och Esma ska senast den … [Publikationsbyrån: infoga datum 18 månader efter den dag som artiklarna 3gamma och 4gamma börjar tillämpas] lämna in en årsrapport till kommissionen om bästa praxis och ge rekommendationer om standarder för frivillig rapportering. I årsrapporten ska konsekvenserna av due diligence-metoder på den information som lämnas i enlighet med denna förordning beaktas och vägledning ges i frågan. Rapporten ska offentliggöras och översändas Europaparlamentet och rådet.

Artikel 11

Utvärdering

Senast den [Publikationsbyrån: infoga datum 36 månader efter dagen för ikraftträdande], ska kommissionen utvärdera tillämpningen av denna förordning och i synnerhet

a)   huruvida omnämnandet av genomsnittligt antal anställda i artikel 3γ.3 och 3γ.4 bör behållas, ersättas eller åtföljas av andra kriterier, och överväga fördelarna med och proportionaliteten för den därmed sammanhängande administrativa bördan och

b)   huruvida tillämpningen av denna förordning inte hämmas av en brist på uppgifter eller av en bristande kvalitet på desamma, inbegripet indikatorer för negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer från investeringsobjekt.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.

Artikel 12

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum 15 månader efter dagen för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning].

Artiklarna 3gamma.6, 3gamma.7, 4a.3, 5.5, 6.2, 7.4 och 9.2 ▌ ska dock tillämpas från och med den [Publikationsbyrån: infoga datum för ikraftträdande] och artikel 7.1–7.3 ska tillämpas från och med den [Publikationsbyrån: infoga den 1 januari året efter det datum som avses i andra stycket].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)* TEXTEN HAR ÄNNU INTE GENOMGÅTT JURISTLINGVISTISK SLUTGRANSKNING.
(2)EUT C , , s. .
(3)EUT C , , s. .
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 april 2019.
(5)Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling (FN 2015).
(6)COM(2016) 739 final.
(7)CO EUR 17, CONCL. 5.
(8)Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(13)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (EUT L 26, 2.2.2016, s. 19).
(15)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).
(16)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 av den 17 april 2013 om europeiska riskkapitalfonder (EUT L 115, 25.4.2013, s. 1).
(17)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 av den 17 april 2013 om europeiska fonder för socialt företagande (EUT L 115, 25.4.2013, s. 18).
(18)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder (EUT L 123, 19.5.2015, s. 98).
(19)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(20)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
(21)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(22)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(23)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (EUT L 352, 9.12.2014, s. 1).

Senaste uppdatering: 29 april 2019Rättsligt meddelande