Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 14 första stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artikel 226 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG(1),

–  med beaktande av respektive punkter i sin rekommendation av den 13 december 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen av penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (PANA-resolutionen, punkterna 190–200)(2) och sin rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (EMIS-resolutionen, punkterna 76–94)(3),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 september 2014, i enlighet med artikel 229 i arbetsordningen, att under den nya valperioden fortsätta att behandla det ovannämnda lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt,

–  med beaktande av de tre arbetsdokumenten(4) från utskottet för konstitutionella frågor om det ovannämnda lagstiftningsförslaget,

–  med beaktande av rådets och kommissionens invändningar rörande detta lagstiftningsförslag, såsom dessa uttrycktes i skrivelsen av den 4 april 2014 till Europaparlamentets generalsekreterare från rådets och kommissionens respektive generalsekreterare och i skrivelserna till ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor av den 28 april 2015 från kommissionens förste vice ordförande, av den 3 september 2015 från det luxemburgska ordförandeskapet i rådet, av den 13 oktober 2016 från det slovakiska ordförandeskapet i rådet och av den 25 oktober 2018 från det österrikiska ordförandeskapet i rådet,

–  med beaktande av debatten i kammaren den 13 december 2017, och särskilt svaren från det estniska ordförandeskapet i rådet och kommissionen, efter de frågor för muntligt besvarande (artikel 128 i arbetsordningen) som ingavs den 29 november 2017 av Danuta Maria Hübner för utskottet för konstitutionella frågor till rådet och kommissionen om Europaparlamentets undersökningsrätt,

–  med beaktande av debatten i kammaren den 17 april 2019 efter de frågor för muntligt besvarande (artikel 128 i arbetsordningen) som ingavs den 22 januari 2019 av Danuta Maria Hübner för utskottet för konstitutionella frågor till rådet och kommissionen om lagstiftningsförslaget till en förordning om Europaparlamentets undersökningsrätt(5),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för konstitutionella frågor (B8‑0238/2019),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Redan i det första arbetsdokumentet, som antogs av utskottet för konstitutionella frågor (AFCO) den 20 januari 2015, påpekades att de invändningar som rådet och kommissionen uttryckt ”inte i sig [bör] utgöra ett oöverstigligt hinder”. AFCO framhöll att ”det finns alternativa lösningar och mer flexibla formuleringar som skulle göra det möjligt att bryta dödläget i arbetet med förordningen” och föreslog för rådets ordförandeskap och kommissionen att vägen framåt borde bestå av ”först politiska förhandlingar” följt av tekniska möten.

B.  Rådet svarade på detta erbjudande och visade vilja och engagemang för att samarbeta med parlamentet, men med villkoret att parlamentet först skulle ta itu med de problematiska och grundläggande frågorna av rättslig och institutionell natur.

C.  AFCO antog då ett andra arbetsdokument, som gjorde det möjligt för föredraganden att ta ytterligare steg tillsammans med rådet och kommissionen för att förhandla fram ett sätt att ta itu med de ovannämnda invändningarna. En ny förhandlingsstrategi antogs i enlighet med detta, och ett icke-officiellt dokument (s.k. non-paper) som med stöd av politiska argument beskrev möjliga lösningar för vägen framåt översändes till rådet och kommissionen den 30 juni 2016.

D.  Den 10 oktober 2016 beslutade de tre institutionerna att gå vidare med en informell diskussion mellan sina respektive rättstjänster för att ytterligare klargöra samtliga rättsliga och institutionella frågor. Detta möjliggjorde för parlamentet att föreslå en ny lydelse av förordningen, samtidigt som de främsta politiska meningsskiljaktigheterna lämnades olösta.

E.  Trots det juridiska arbete som uträttades kunde de juridiska rådgivarna vid kommissionens och rådets rättstjänster inte formellt godkänna det dokument som blev resultatet av det anmärkningsvärda arbete som utfördes av de tre institutionernas rättstjänster, vilket ledde till ett totalt stillestånd i detta viktiga ärende. Följaktligen hölls den 13 december 2017 en debatt i kammaren under AFCO-utskottets överinseende efter två frågor för muntligt besvarande, varefter AFCO den 3 maj 2018 översände en ny lydelse av förslaget i form av ett icke-officiellt dokument som utgjorde den formella uppföljningen av överenskommelsen av den 10 oktober 2016 mellan å ena sidan AFCO‑utskottets ordförande och föredraganden, Ramón Jáuregui Atondo, och å andra sidan det slovakiska rådsordförandeskapet och kommissionen, i vilken det angavs att ”en ny lydelse av parlamentets förslag krävs för att officiella förhandlingar ska kunna inledas”.

F.  Rådet svarade den 25 oktober 2018 på den föreslagna nya lydelsen, som byggde på det juridiska arbete som utförts av rättstjänsterna, erfarenheterna från de två undersökningskommittéer (EMIS och PANA) som inrättades under denna åttonde valperiod samt det förslag som parlamentet antog 2014. I sitt svar formaliserade rådet en ny förteckning över invändningar, som till och med går längre än yttrandet från den egna rättstjänsten. I och med detta ifrågasatte rådet det arbete som hittills uträttats och räknade upp de största institutionella problemen för parlamentet, som är svåra att lösa. Genom att agera på detta sätt lämnade rådet inget utrymme för förhandlingar, trots att tanken bakom det icke-officiella dokumentet faktiskt var att den nya texten skulle öppna upp för förhandlingar och politiska diskussioner.

G.  Det är en inneboende egenskap för alla lagstiftande församlingar och ett grundläggande villkor för maktdelningen i en demokrati värdig namnet att ett parlament har möjlighet att ställa den verkställande makten till svars genom att tillsätta undersökningskommittéer med verkliga befogenheter att kalla vittnen och få tillgång till handlingar.

H.  Alla Europeiska unionens institutioner har regelbundet förbundit sig till lojalt samarbete, men detta är svårt att urskilja när det gäller den aktuella förordningen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste missnöje med rådets (och kommissionens) attityd, eftersom rådet – efter mer än fyra års informella möten och utbyten av skrivelser och dokument – fortsätter att sätta käppar i hjulet för ett formellt möte för att på politisk nivå diskutera möjliga lösningar på de problem som konstaterats, och vägrar att godkänna ett politiskt mandat för rådets ordförandeskap som skulle öppna dörren för politiska möten som syftar till att lösa de mest omtvistade frågorna och ta reda på om en överenskommelse skulle kunna nås.

2.  Europaparlamentet uppmanar talmannen att uppmärksamma de politiska ledarna på parlamentets oro över att rådet och kommissionen inte respekterar principen om interinstitutionellt samarbete.

3.  Europaparlamentet föreslår att utskottet för rättsliga frågor ska undersöka om det skulle gå att väcka talan inför Europeiska unionens domstol med avseende på principen om lojalt samarbete mellan institutionerna (artikel 13.2 i EU-fördraget), och i detta sammanhang att utskottet även ska kontrollera och rapportera om rådets överträdelser av de aktuella rättsliga ramarna för de undersökningskommittéer som inrättats under denna valperiod (PANA och EMIS).

4.  Europaparlamentet understryker att artikel 226 tredje stycket i EUF-fördraget i sin nuvarande lydelse, som föreskriver ett ”särskilt lagstiftningsförfarande” och kräver samtycke från rådet och kommissionen för att en förordning om parlamentets undersökningsrätt ska kunna antas, inte förpliktigar rådet och kommissionen att förhandla, eftersom deras enda skyldighet är att ge eller vägra att ge sitt samtycke till parlamentets förslag, och inte att förhandla om det i syfte att nå en gemensam överenskommelse.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att den lagstiftningsprocess som följer av parlamentets initiativrätt enligt fördragen ska omfatta en begäran, i enlighet med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, om att upprätta en lagstiftningskalender för de berörda initiativen, i likhet med hur det går till inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet understryker vidare att ett sådant särskilt lagstiftningsförfarande måste respektera bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning avseende den institutionella förhandlingsskyldigheten för alla tre institutionerna.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att – om de inte kan ge sitt samtycke till förslaget – återuppta förhandlingarna med det nyvalda parlamentet och erkänna de framsteg som gjorts med förslagets nya lydelse i det icke-officiella dokumentet på grundval av det arbete som utförts av de tre institutionernas rättstjänster. Parlamentet anser att detta är en mer strukturerad och systematisk text än den som antogs 2014 och att den ger samma utredningsbefogenheter men har uppdaterats i linje med de senaste årens erfarenheter och den rådande institutionella verkligheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att se till att deras valprogram ger uttryck för deras engagemang för parlamentets förslag till en ny och uppdaterad förordning om sin undersökningsrätt. De olika toppkandidaterna uppmanas att uttrycka sitt offentliga och politiska stöd i denna fråga.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, domstolen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 443, 22.12.2017, s. 39. (2) EUT C 369, 11.10.2018, s. 132. (3) EUT C 298, 23.8.2018, s. 140. (4) PE544.488v03-00, PE571.670v03-00 och PE630.750v01-00. (5) O-000003/19 och O-000004/19.