Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, särskilt resolutionerna av den 18 december 2008(1), den 26 november 2009(2), den 16 februari 2017(3), den 31 maj 2018(4) och den 14 mars 2019(5),

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2012,

–  med beaktande av EU:s landstrategidokument och fleråriga vägledande program 2014–2020 för Nicaragua,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Nicaragua, särskilt rådets slutsatser av den 14 oktober 2019 om inrättande av en ram för riktade sanktioner,

–  med beaktande av förklaringarna från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på EU:s vägnar om situationen i Nicaragua, särskilt förklaringen av den 20 november 2019,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 november 2019 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), Rupert Colville,

–  med beaktande av rapporten från Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua av den 19 november 2019,

–  med beaktande av nyhetsbreven från den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua, som inrättats av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004,

–  med beaktande av Nicaraguas konstitution,

–  med beaktande av artikel 132.2 och 132.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsförsvarare och andra som kritiserar den nicaraguanska regeringens hantering av människorättssituationen i landet har i allt högre grad blivit föremål för dödshot, skrämseltaktik, förtalskampanjer online, trakasserier, övervakning, övergrepp och rättslig förföljelse. Internationella människorättsorganisationer rapporterar att över 80 000 personer har tvingats lämna Nicaragua till följd av den rådande krisen, och att förtrycket i landet har intensifierats.

B.  De senaste siffrorna från den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua visar på att 328 personer har dött och hundratals skadats, att över 150 politiska fångar fortfarande sitter godtyckligt fängslade enbart för att ha utövat sina rättigheter och att 144 studenter har avstängts från olika universitet på grund av sitt deltagande i demonstrationer för demokrati och större frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har rapporterat att fler än 100 journalister och mediearbetare har tvingats lämna landet. Den nicaraguanska regeringen har blockerat importen av tidningspapper, vilket har tvingat flera tidningar att lägga ner sin verksamhet, däribland den välkända Nuevo Diario.

C.  Respekt för rättsväsendets oberoende, politisk mångfald samt mötes- och yttrandefrihet utgör grundläggande rättigheter och grundvalen för demokratin och rättsstaten.

D.  Den 14 november 2019 inledde bland andra åtta släktingar till fängslade politiska motståndare en hungerstrejk i San Miguel-kyrkan i staden Masaya, och krävde att 130 personer som uppges ha tagits i förvar i samband med protesterna skulle försättas på fri fot. Polisen omringade kyrkan och stängde av vatten- och elförsörjningen. Polisen lät ingen komma in i kyrkan och hindrade tillhandahållandet av humanitär och medicinsk hjälp.

E.  Samma natt greps en grupp på minst 13 oppositionsmedlemmar efter att ha levererat vatten till de människor som omringades av polisen, däribland Amaya Eva Coppens, en nicaraguansk-belgisk människorättsförsvarare som greps i samband med protesterna och hölls i förvar under åtta månader, och som släpptes den 11 juni 2019 enligt amnestilagen tillsammans med fler än 100 politiska fångar. Denna lag är oförenlig med internationella normer och upprätthåller straffriheten genom att omöjliggöra undersökningar av de misstänkta brotten mot demonstranterna.

F.  Nicaraguas åklagarämbete har på orättvisa grunder anklagat gruppen för flera brott, bl.a. kidnappning, olagligt innehav av skjutvapen samt terrorism, vilket står i uppenbar strid med garantierna för ett korrekt rättsförfarande och för rätten till en rättvis rättegång. Förhållandena i fängelserna i Nicaragua uppfyller inte heller internationella normer. Oppositionsmedlemmar i Nicaragua har rapporterat om användning av tortyr och sexuellt våld i fängelserna.

G.  Enligt den särskilda övervakningsmekanismen för Nicaragua håller Nicaraguas regering på att trappa upp förföljelsen av familjerna till offren för den demokratiska, institutionella och politiska krisen genom hotelser och övervakning, i syfte att förhindra dem från att delta i privata och offentliga tillställningar till minne av deras nära och kära och till stöd för deras strävan efter rättvisa.

H.  Enligt FN:s råd för mänskliga rättigheter utövar Nicaraguas regering repressalier mot dem som talar ut om människorättssituationen i Nicaragua och som vänder sig till internationella och FN-baserade tjänstemän och mekanismer.

I.  Nicaraguas regering har utvisat internationella organisationer som den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och OHCHR:s (kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter) regionala kontor för Centralamerika, som uppmanade till att de mänskliga rättigheterna skulle respekteras i landet och som arbetade för en fredlig lösning på konflikten och nationell försoning. Om sådana organisationer återvände skulle detta fungera som en garanti för verkställandet av de överenskommelser som ska förhandlas fram med oppositionen. Förtrycket mot organisationer i det civila samhället har intensifierats genom att de fråntagits sin rättsliga ställning i ett land med en bristfällig institutionell ram, vilket innebär att förtryckets offer dubbelbestraffas.

J.  Vid flera tillfällen har högt rankade tjänstemän från EU:s medlemsstater hindrats från att resa in i Nicaragua. Nicaraguas regering hindrade Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua, som har eftersträvat en reform av valsystemet, från att resa in i landet. Valreformer är en viktig del av vägen mot ett lagenligt inrättande av demokratiska institutioner i Nicaragua.

K.  Nicaraguas regering har inte visat något intresse av att återuppta en trovärdig och inkluderande dialog med Alianza Cívica (Medborgaralliansen) och av att fullt ut genomföra överenskommelserna från mars 2019. Förhandlingarna mellan regeringen och Alianza Cívica hade återupptagits i februari 2019. Den 27 mars 2019 nåddes en överenskommelse om frigivning av de personer som berövats sin frihet i samband med protesterna 2018. En annan överenskommelse nåddes den 29 mars 2019 om stärkande av medborgarnas rättigheter och garantier. Den 20 maj 2019 lämnade Alianza Cívica förhandlingsbordet eftersom man ansåg att genomförandet av de två överenskommelserna hade varit begränsat. Fram till den 11 juni 2019 hade regeringen frigett 492 personer som hade gripits i samband med protesterna 2018. Förhandlingarna har gått i stå trots försök att återuppta dem.

L.  Amerikanska samarbetsorganisationens högnivågrupp för Nicaragua anser att de åtgärder som vidtagits av eller som tillåtits av Nicaraguas regering sedan april 2018 är oförenliga med de rättigheter och garantier som skyddas i Nicaraguas konstitution från 1987 och att dessa rubbar den konstitutionella ordningen på ett sätt som allvarligt inskränker demokratin i Nicaragua, i enlighet med vad som anges i artikel 20 i den interamerikanska demokratistadgan.

M.  Utvecklingen och konsolideringen av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste utgöra en integrerad del av EU:s externa politik, däribland associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012. Detta avtal innehåller en demokratiklausul, som är en väsentlig del av avtalet. Med tanke på de rådande omständigheterna bör demokratiklausulen aktiveras genom att Nicaragua utesluts från avtalet.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med den nicaraguanska befolkningen och fördömer den nicaraguanska regeringens alla repressiva åtgärder, särskilt de förorsakade dödsfallen, den allmänna begränsningen av yttrande-, mötes- och demonstrationsfriheten, kriminaliseringen av icke-statliga organisationer och det civila samhället, utvisningen av internationella organisationer från landet, nedstängningen av och angreppen mot medier, begränsningarna av rätten till information och avstängningen av studenter från universiteten.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den nicaraguanska regeringen att upphöra med att konstant undertrycka avvikande åsikter och göra godtyckliga gripanden, att använda sig av tortyr och sexuellt våld och att kriminalisera, förfölja och angripa människorättsförsvarare, politiska motståndare, anhöriga till offer samt andra avvikande röster i samhället, och att genast upplösa de paramilitära styrkor som är verksamma i landet. Parlamentet efterlyser snabba, opartiska, transparenta och noggranna utredningar av våldet.

3.  Europaparlamentet begär att alla som har gripits på godtyckliga grunder omedelbart ska släppas, inbegripet Amaya Eva Coppens, att samtliga åtalspunkter mot dem ska läggas ned och att deras grundläggande rättsskydd ska respekteras. Parlamentet begär att de som bär ansvaret för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och för att undergräva demokratin och rättsstatsprincipen ska ställas till svars. Parlamentet betonar att de nicaraguanska myndigheterna måste garantera alla frihetsberövade personers säkerhet liksom fysiska och psykiska välbefinnande och tillhandahålla dem lämplig medicinsk vård.

4.  Europaparlamentet efterlyser en oberoende översyn av domar och straff i syfte att reformera rättsväsendet, inklusive utnämningar i enlighet med internationella normer, såsom de grundläggande principerna för domarkårens oberoende och riktlinjerna om åklagarens roll.

5.  Europaparlamentet begär att amnestilagen och lagen om allmän omsorg för brottsoffer ska ses över för att garantera offrens rätt till sanning, rättvisa och skälig gottgörelse.

6.  Europaparlamentet insisterar på att konfiskerad egendom ska återlämnas och att tillfälligt indragna licenser ska återställas till mediekanaler, och insisterar på att dessa ska få utföra sitt arbete utan hinder eller repressalier.

7.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att anta ramen för riktade restriktiva åtgärder för dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar och övergrepp och som bär ansvaret för att undertrycka det civila samhället och den demokratiska oppositionen i Nicaragua. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt komma överens om den särskilda förteckningen över personer och organ som ska bli föremål för sanktioner, inbegripet presidenten och vice presidenten.

8.  Europaparlamentet fördömer den nicaraguanska regeringens bristande vilja att inleda en ny meningsfull dialog i landet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att återuppta dialogen med Alianza Cívica i syfte att nå en demokratisk, varaktig och fredlig lösning som skulle göra det möjligt att till fullo genomföra överenskommelserna från mars 2019. Parlamentet betonar behovet av att garantera politiska och medborgerliga friheter för samtliga nicaraguaner, att göra det möjligt för exilnicaraguaner att återvända, att göra det möjligt för internationella organisationer att återvända och säkerställa samarbete med dem, att återupprätta människorättsorganisationers ställning som juridiska personer samt att fastställa ett trovärdigt valförfarande, med ett reformerat högsta valråd som skulle säkerställa omedelbara, rättvisa och transparenta val med närvaro av internationella observatörer.

9.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU‑delegationen i Nicaragua att noga övervaka händelseutvecklingen i landet, och att fortsätta att behandla de människorättsproblem som har uppkommit till följd av den rådande situationen för bl.a. fångar, studenter, demonstranter, anhöriga till offren samt journalister. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inom ramen för sitt stöd till utvecklingssamarbetet ökar sitt stöd till det civila samhället, särskilt människorättsförsvarare, och att kommissionen på intet sätt bidrar till de nicaraguanska myndigheternas nuvarande, repressiva politik.

10.  Europaparlamentet påminner om att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste respektera och befästa principerna för rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna, och begär med tanke på de rådande omständigheterna att demokratiklausulen i associeringsavtalet ska aktiveras.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstater med diplomatiska beskickningar på plats att till fullo genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att bistå med allt lämpligt stöd till de frihetsberövade människorättsförsvararna, inbegripet fängelsebesök och övervakning av rättegångar.

12.  Europaparlamentet begär att en delegation från Europaparlamentet så snart som möjligt ska skickas till Nicaragua för att återuppta övervakningen av situationen i landet, och uppmanar eftertryckligen de nicaraguanska myndigheterna att inte sätta några käppar i hjulet för delegationens möjlighet att resa in i landet samt att låta den få träffa alla samtalspartner och få tillgång till alla lokaler.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, generalsekreteraren för Amerikanska samarbetsorganisationen, Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet, Limagruppen samt Nicaraguas regering och parlament.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 89. (2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 74. (3) EUT C 252, 18.7.2018, s. 189. (4) Antagna texter, P8_TA(2018)0238. (5) Antagna texter, P8_TA(2019)0219.