Mönsterskydd: Prioritering av konsumentskyddet

Förslaget om ett lagstadgat mönsterskydd har ännu en gång gett Europaparlamentet möjlighet att visa att det, för att skydda konsumenternas intressen, är fast beslutet att utnyttja dess befogenheter inom ramen för medbeslutandeförfarandet.

Syftet med kommissionens förslag till direktiv var att säkerställa ett effektivt mönsterskydd inom hela EU för att undanröja hindren för fri rörlighet för varor och inrätta ett konkurrenssystem utan snedvridning. Medvetet om att skyddet av upphovsrätten är grundläggande för att förmå företagen att investera i innovationer när det gäller industridesign, kan parlamentet stödja denna målsättning (dagens situation med olikartade nationella regler anses inte främja industrin). Parlamentet accepterade därför principen om ett EU-skydd på 5 år (vilket kan förlängas 5 gånger) för innehavaren av registrerad mönsterrätt.

Särskilda villkor inom bilindustrin  

Parlamentet ansåg dock att man ibland även måste ta hänsyn till andra intressen, framför allt konsumenternas, vilket kan innebära en begränsning av upphovsrätten. Ett sådant fall är bilreservdelar, en marknad som för hela EU uppskattas till över 88 miljarder euro per år.

Europaparlamentet kan inte bara beakta bil- och reservdelstillverkarnas motsatta intressen utan måste även se till konsumenternas intressen eftersom de vill ha tillgång till tillförlitliga och billiga produkter. Alla som tvingats byta delar på sin bil vet att dessa tillhandahålls av såväl biltillverkaren som av tredje part - och att prisskillnaden ibland är mer än 100 procent. Skall man enbart skydda biltillverkarnas intressen - genom att kräva användning av delar som tillhandahålls av dessa - eller skall man låta konkurrensen verka, vilket är till förmån för konsumenten - och tillåta användning av reservdelar som tillhandahålls av tredje part och som normalt är mycket billigare?

Skydd av upphovsrätten utesluter inte skydd av konsumenterna

Europaparlamentet och kommissionen stödde en balanserad ståndpunkt som försvarar konsumenternas intressen men samtidigt säkerställer ett adekvat skydd för biltillverkarna: vid reparation av en "komplex produkt" (såsom en bil eller motorcykel) bör mönsterrättsinnehavarens ensamrätt inte ha absolut företräde. Användning av reservdelar från tredje part skulle alltså vara tillåtet, under förutsättning att reparatören informerar innehavaren av ensamrätten och erbjuder denne en "rättvis ersättning" (bl.a. baserad på de investeringar som den senare gjort).

Tyvärr var rådet inte av samma uppfattning som parlamentet, men eftersom det inte kunde enas (vissa medlemsstater föredrog att skydda konsumenternas intressen medan andra stödde tillverkarnas ståndpunkt) föreslog det helt sonika att denna fråga även fortsättningsvis skulle regleras självständigt av varje enskild medlemsstat! Situationen skulle alltså inte förändras...vilket skulle vara detsamma som ett fullständigt förnekande av idén om den inre marknaden!

Rådet släpar efter

Denna ståndpunkt var fullständigt oacceptabel för Europaparlamentet. Den lösning som slutligen uppnåddes i den påföljande förlikningen var "status quo plus": parlamentet accepterade att "låsa" den nuvarande situationen, men fick igenom ett förbud mot varje form av nytt hinder mot fri rörlighet från de individuella medlemsstaterna. Det innebär att ändringar av gällande nationell lagstiftning på området endast kan göras om de medför ökad avreglering.

Europaparlamentet lyckades även få ett formellt åtagande från kommissionen att försöka få till stånd ett frivilligt avtal mellan bil- och reservdelstillverkarna, för att inom högst sju år efter att direktivet trätt i kraft kunna lägga fram alla ändringar som krävs för att den inre marknaden på detta område skall fullbordas. Något som redan skulle ha skett om rådet hade haft samma uppfattning som Europaparlamentet...

För ytterligare information: José PACHECO (Tfn: 284 3454 eller E-post: jpacheco@europarl.eu.int)