Utbildnings- och ungdomsprogram: Europeiskt medborgarskap till vardags

Att arbeta i Danmark i en alternativ skola för tonåringar från svåra uppväxtförhållanden. Att ta hand om en konst- och hantverksateljé i Finland. Att tillbringa sex månader i Italien på ett återanpassningscenter för f.d. narkomaner, eller på ett ekologiskt jordbruk i Österrike. Detta är några av de projekt som ungdomar från Belgien, Frankrike, Tyskland och Österrike deltagit i inom ramen för Europeiska volontärtjänsten (EVS). I slutet av 1998 hade över 2 000 ungdomar deltagit i det pilotprojekt som från och med år 2000 kommer att ersättas ett permanent program. Precis som när det gäller andra ungdoms- och utbildningsåtgärder har Europaparlamentet även här spelat en banbrytande roll.

Europaparlamentet lanserar idén om en europeisk volontärtjänst

Redan 1995 ville parlamentet införa ett program som ger ungdomar möjlighet att skaffa sig praktiska erfarenheter från andra länder, vid sidan av utbildnings- och fortbildningsprogram som Sokrates. Även om EVS inte i egentlig mening är något utbildningsprogram ­ det handlar i själva verket om att utföra allmännyttiga insatser ­ får de ungdomar som deltar utan tvekan en fördel på arbetsmarknaden. Denna erfarenhet kan även bli avgörande för ett beslut om att återuppta och rentav påbörja studier, eller bosätta sig i mottagarlandet. Detta har varit fallet med många av de ungdomar som deltagit i pilotprojektet.

Europaparlamentet är initiativtagare till EVS, liksom till åtgärder som Sokrates (högre utbildning), Ungdom för Europa (ungdomsutbyte) och Leonardo (yrkesutbildning), och har fått kämpa hårt för att dessa program skall ges verklig substans. Frånsett de specifika problemen för varje enskilt program, exempelvis behovet av att kvalitetssäkra projekten och säkerställa att ungdomarna får en adekvat språkförberedelse inom ramen för EVS, har parlamentet beslutsamt försvarat ett antal principer som är gemensamma för alla program till förmån för ungdomar, utbildning och fortbildning.

Pengar ­ ett stridsäpple

Den främsta av dessa principer handlar om hur mycket pengar som skall avsättas för varje enskilt program. Att parlamentet alltid har velat gå så långt som möjligt när det gäller budgetanslag har inget att göra med prestige, utan handlar om att försvara vissa grundläggande idéer. Först och främst gällde det att visa att EU inte är ett vagt och fjärran begrepp, utan att den har förmåga att öppna nya och mycket påtagliga möjligheter. Vidare gällde det att göra ungdomar medvetna om den europeiska verkligheten genom direkt kontakt med andra språk, kulturer och sedvänjor. Detta är även det bästa botemedlet mot fördomar. Den tredje idén är troligtvis den viktigaste. För parlamentet var det nödvändigt att dessa program inte stannade vid att vara vackra fasader utan konkret innehåll. Därför var det nödvändigt att anpassa de ekonomiska resurserna efter de mål som satts upp. Detta var även en grundläggande förutsättning för att åtgärder av denna typ inte skulle förbehållas en elit med ekonomiska resurser att klara de utgifter en utlandsvistelse medför.

Att demokratisera tillträdet till programmet

Den ekonomiska aspekten är en viktig del för att "demokratisera" dessa program. Europaparlamentet har hela tiden velat understryka behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt missgynnade personer och åt vissa grupper med särskilda svårigheter. Så har parlamentet vad gäller Ungdom för Europa betonat behovet av åtgärder till förmån för ungdomar med invandrarbakgrund för att de skall lära känna sin ursprungskultur ­ utan att tillämpningen av integrationsmålet påverkas. När det gäller Leonardo betonas att programmet står öppet för alla, främst personer med svårigheter på arbetsmarknaden. Vad beträffar Sokrates har parlamentet lyft fram behovet av att uppmuntra tvärkulturell skolutbildning, utbildning för barn till kringflyttande arbetstagare, barn till personer med kringresande yrken och zigenare. Parlamentet har även stället upp ett konkret mål för hela Sokrates, nämligen att 10 % av alla studenter i EU skall bedriva universitetsstudier i mer än en medlemsstat.

Att parlamentet har kämpat för vart och ett av dessa program beror på att de i högre grad än alla andra åtgärder utgör ett konkret bevis på verkligt europeiskt medborgarskap.

För information: Patrick BARAGIOLA t. 0032-2-284 3251 eller e-post pbaragiola@europarl.eu.int