Budgetkontroll: Debatten om ansvarsfrihet för 1996 ifrågasätter förtroendet för kommissionen

Europaparlamentet skall, efter att ha granskat revisionsrättens årsrapport, bevilja kommissionen ansvarsfrihet beträffande budgetens genomförande (artikel 206 i fördraget). För att säkerställa att allmänna medel förvaltas väl kontrollerar parlamentet att de används enligt principerna om en sund, effektiv och ekonomisk förvaltning. I samband med förfarandet att bevilja ansvarsfrihet kan parlamentet begära vilka ytterliagre upplysningar som helst från kommissionen. Kommissionen skall sedan göra allt som står i dess makt för att rätta sig efter parlamentets synpunkter

Efter att ha konstaterat en rad brister i kommissionens genomförande av 1996 års budget beslutade parlamentet - på rekommendation av dess budgetkontrollutskott - den 31 mars 1998 att skjuta upp beslutet om att bevilja ansvarsfrihet. Parlamentet uppmanade kommissionen att före hösten avge fullständiga och tillfredsställande förklaringar på en rad punkter, nämligen en bristande uppföljning av parlamentets rekommendationer (t.ex. i fråga om bristerna i transitsystemet och till följd av galna ko-sjukan), bristande demokratiskt ansvar i kampen mot bedrägerier, en bristande samstämmighet och förvaltning när det gäller utgifter för stora program i tredje land, vaga uppgifter om resultaten av de åtgärder som vidtagits för att främja små och medelstora företag samt problem inom personalförvaltningen.

Budgetkontrollutskottet ansåg dock att de svar och förklaringar som kommissionen lämnade efter denna uppmaning var otillräckliga, och lade fram en mycket kritisk utvärdering för plenarsammanträdet i december 1998. Utskottet föreslog ändå med minsta möjliga majoritet (14 röster mot 13) att man skulle bevilja kommissionen ansvarsfrihet. Parlamentet godkände denna utvärdering den 17 december 1998 men avslog förslaget att bevilja ansvarsfrihet med 270 röster mot 225. Detta avslag (för första gången sedan 1984) innebar att förfarandet inte var avslutat. Frågan återförvisades till Budgetkontrollutskottet och parlamentet måste gå igenom ärendet på nytt.

Dessutom aktualiserade detta förfarande en väsentlig fråga: Hade kommissionen - utöver redovisningsmässiga aspekter som rör beviljandet av ansvarsfrihet - Europaparlamentets politiska förtroende?

En expertkommitté för att granska kommissionens förvaltning

I och med att frågan om kommissionens ansvarsfrihet sköts upp hamnade frågan om parlamentets politiska förtroende för kommissionen högst upp på dagordningen. Eftersom det i fördraget inte ges någon möjlighet att hålla förtroendeomröstning för den verkställande makten, i detta fall kommissionen, debatterade parlamentet den 11 januari 1999 två förslag till misstroendevotum med diametralt olika inriktning. Enligt socialistgruppens förslag skulle parlamentet ge kommissionen sitt förtroende, medan det andra, som undertecknats av ledamöter från samtliga politiska grupper, gick ut på att kommissionen saknade förtroende och att den därmed skulle tvingas avgå.

Vid denna debatt tvingades kommissionen svara på parlamentsledamöternas frågor om vilka åtgärder den tänkte vidta för att avhjälpa rådande förtroendekris. Resultatet av denna utfrågning var magert.

Parlamentet antog den 14 januari, med 319 röster för, 157 mot och 54 nedlagda röster, en resolution om att inrätta en kommitté av oberoende experter "med mandat att undersöka på vilket sätt kommissionen upptäcker och hanterar bedrägerier, bristfällig förvaltning och nepotism". Denna kommitté fick i uppdrag att till den 15 mars 1999 lägga fram en första rapport om sitt utvärderingsarbete. Det skulle sedan åligga parlamentet att besluta vilka följder denna rapport skulle få för kommissionen. I samma resolution begärde parlamentet att kommissionen skulle bringa fullständig klarhet i misstänkta fall av bedrägerier och att - i de fall de ansvariga kan pekas ut - vidta lämpliga åtgärder. Dessa åtgärder kan enligt fördraget (artikel 159-160) rent av innebära att ansvariga kommissionsledamöter avsätts. Dessutom skulle kommissionen på mycket kort tid lägga fram förslag på större reformer av sin organisation och sina arbetsmetoder.

Europaparlamentet valde sålunda att inte genomföra ett misstroendevotum i avvaktan på expertgruppens rapport. I själva verket avslogs det enda kvarvarande förslaget (socialistgruppen drog tillbaka sitt förslag efter att nämnda resolution hade antagits) med röstsiffrorna 232 för, 293 mot och 27 nedlagda röster.

En graverande rapport tvingar kommissionen att avgå

Sent på eftermiddagen den 15 mars lämnade kommittén bestående av fem oberoende exporter sin första rapport till Europaparlamentets talman och kommissionens ordförande, José-Maria Gil Robles respektive Jacques Santer.

Denna rapport var mycket hård mot kommissionen. Experterna pekade på fall där kommissionsledamöter eller kommissionen i sin helhet bär ansvaret för bedrägerier, oegentligheter eller bristfällig förvaltning inom deras avdelningar eller ansvarsområden. Experterna fann inte några fall där en kommissionsledamot personligen varit direkt inblandad i bedrägerier eller haft någon ekonomisk vinning. Experterna påpekade emellertid att det är "ett allvarligt medgivande av ett misslyckande" att "uppenbara fall av bedrägerier och korruption inom kommissionen har kunna passera obemärkt till och med av kommissionsledamöterna". I rapporten understryks att kommissionsledamöterna genom att hävda att de inte kände till problem som ofta var välkända inom förvaltningen "medger att den politiska makten har förlorat kontrollen över den förvaltning den är satt att leda", vilket i sig innebär "ett tungt ansvar".

Sent på kvällen den 15 mars tog kommissionen konsekvenserna av den oberoende expertkommitténs rapport och avgick. Detta för första gången under gemenskapens fyrtioåriga historia.

Parlamnetets ordförandekonferens (bestående av ledarna för de politiska grupperna) noterade kommissionens beslut, och krävde att den avgående kommissionens skulle ersättas före valen till Europaparlamentet i juni. Parlamentets talman Gil-Robles diskuterade denna fråga samt den tidsplan som skulle följas med Europeiska rådets sittande ordförande, Gerhard Schröder.

Vid sitt sammanträde i Bryssel den 23 mars antog parlamentet en resolution med 442 röster för, 33 mot och 53 nedlagda röster, där man uttalade att "den institutionella krisen är ett tillfälle att förstärka EU:s politiska och demokratiska dimension". Styrkt av expertgruppens rapport förespråkade parlamentet att en "ny stark, politiskt ansvarskännande och effektiv kommission tillsätts" samt att kommissionsledamöterna skall ha "ett individuellt ansvar". Parlamentet uppmanade stats- och regeringscheferna, som möttes i Berlin (den 24-25 mars ), att anta en "exakt tidtabell" för att utse den nya kommissionen. De uppmanades också att "snarast nominera kandidater till ämbetena som kommissionens ordförande och ledamöter".

Kommissionen, vars arbetsmetoder och förfaranden kommer att tas upp i en andra rapport från den oberoende expertkommittén i början av september tillsammans med rekommendationer om reformer, bör för sin del anta "ett ambitiöst och genomgripande program för att reformera sin ekonomiska förvaltning och sina ekonomiska kontrollförfaranden". Syftet med detta är inte minst att öka öppenheten.

Den 24 mars nominerade Europeiska rådet Italiens tidigare premiärminister Romano Prodi som ny kommissionsordförande. Enligt fördraget skall Europaparlamentet rådfrågas om denna utnämning, en uppgift som parlamentet tänker fullfölja på ett sätt som gör det möjligt för unionen att snabbt och stärkt ta sig ur denna kris. Debbatenn och omröstningen om Prodis kandidatur väntas äga rum vid parlamentets session i maj.

För ytterligare information: Georgios Ghiatis (tel. (32-2) 284 22 16 eller e-post gghiatis@europarl.eu.int)