1.3.14.     Den europeiska ombudsmannen

RÄTTSLIG GRUND
Artiklarna 21 (8D) och 195 (138E) i EG-fördraget.

MÅL
Den europeiska ombudsmannen inrättades genom Maastrichtfördraget (1992) som ett element av unionsmedborgarskapet, och skall

• bättre tillvarata medborgarnas rättigheter mot administrativa missförhållanden inom gemenskapens institutioner och organ,
  
• och därigenom stärka den demokratiska kontrollen av gemenskapens institutioner.
  

1. Stadga

a. Utnämnande

• För att komma ifråga för ämbetet skall den aktuella personen
  • kunna utöva det högsta domarämbetet i sitt hemland och ha den kompetens och erfarenhet som krävs för att utöva ombudsmannaämbetet,
  • vara fullständigt oavhängig,
  • i sin nominering stödjas av minst 32 parlamentsledamöter från minst två medlemsstater.
• Förfarande:
  • Nomineringarna skall vidarebefordras till parlamentets utskott för framställningar för godkännande.
  • Därefter föreläggs parlamentet de godkända nomineringarna för omröstning i plenum. Vid omröstningen krävs att man erhåller en majoritet av de avgivna rösterna.

b. Uppdragets karaktär

• Varaktighet: Ombudsmannen utses efter varje val till parlamentet och för hela valperioden. Mandatet kan förnyas.
  
• Skyldigheter: Ombudsmannen
  • skall vara fullständigt oavhängig i sin ämbetsutövning, i unionens och dess medborgares intresse,
  • får vid fullgörande av sina uppgifter inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från något organ,
  • avstå från varje handling som är oförenlig med karaktären av hans uppgifter,
  • får under ämbetsperioden inte åtaga sig någon annan politisk eller administrativ uppgift eller utöva någon annan verksamhet, oavsett om den är avlönad eller ej.

c. Avsättande
På begäran av Europaparlamentet kan ombudsmannen avsättas av domstolen om han inte längre uppfyller de krav som ställs för att han skall kunna utöva sina uppgifter eller om han har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse.

2. Roll

a. Befogenheter
Ombudsmannen behandlar fall av missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet.

• Undantag
  • Domstolens och förstainstansrättens rättsliga funktion.
  • Förhållanden som är eller har varit anhängiga vid en domstol.
  • Förhållanden som inte varit föremål för föreskriven administrativ behandling hos det berörda organet.
  • Arbetsförhållanden mellan gemenskapens institutioner och organ och deras tjänstemän eller annan personal, om inte möjligheterna till interna klagomål och överklaganden har uttömts.
• Missförhållanden kan bestå i administrativa oegentligheter, diskriminering, myndighetsmissbruk, vägran att lämna ut information, oskäliga förseningar etc.

b. Ingivande av klagomål

• Klagomål
  • från en unionsmedborgare eller fysisk eller juridisk person som har sin hemvist eller sitt säte i en av unionens medlemsstater,
  • som lämnats in direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet,
  • som lämnats in inom två år från den dag då de omständigheter som klagomålet grundas på blev kända av den person som framför klagomålet.
• På eget initiativ kan ombudsmannen företa de undersökningar som han finner berättigade.

c. Undersökningsbefogenheter

• Ombudsmannen kan begära att
  • gemenskapens institutioner och organ förser honom med den information som han begär av dem och ger honom tillgång till relevanta dokument, såvida det inte finns vederbörligen fullgoda skäl för sekretess.
  • tjänstemännen och andra anställda inom dessa institutioner och organ avlägger vittnesmål. De skall uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och skall vara fortsatt bundna av tystnadsplikt.
  • medlemsstaternas myndigheter förser honom med all nödvändig information, med undantag för om informationen inte får överföras enligt lagar och andra författningar. I det senare fallet kan dock ombudsmannen få ta del av informationen under förutsättning att han förbinder sig att inte sprida den vidare.
• Om ombudsmannen inte får den hjälp han begär skall han underrätta Europaparlamentet som skall vidta lämpliga åtgärder.
  
• Ombudsmannen kan också samarbeta med de nationella ombudsmännen i medlemsstaterna, under förutsättning att det sker i enlighet med gällande nationell lagstiftning.
  
• Ombudsmannen och hans personal får inte sprida den information som de får kännedom om i sina undersökningar, i synnerhet gäller det information som kan skada klaganden eller någon annan inblandad person.
  
• Om det handlar om fakta som ombudsmannen tror kan omfattas av straffrättslig lagstiftning skall han omedelbart underrätta de behöriga nationella myndigheterna och den gemenskapsinstitution där tjänstemannen eller den anställde i fråga arbetar.

d. Befogenheter efter slutförd undersökning

• I den mån det är möjligt skall ombudsmannen söka nå en lösning med den institution eller det organ som berörs för att rätta till missförhållandena och tillfredsställa klagomålet.
  
• När ombudsmannen upptäcker ett missförhållande skall han meddela institutionen eller organet i fråga (eventuellt med rekommendationer). Institutionen eller organet skall inom tre månader sända ett detaljerat yttrande till ombudsmannen.
  
• Ombudsmannen skall därefter sända en rapport till Europaparlamentet och till institutionen eller organet i fråga, i vilken rekommendationer får framföras.
  
• Den klagande skall av ombudsmannen underrättas om undersökningens resultat, om yttrandet från institutionen eller organet i fråga samt om ombudsmannens eventuella rekommendationer.
  
• Ombudsmannen skall vid slutet av varje årlig session överlämna en rapport om sina undersökningsresultat till Europaparlamentet.

3. Administrativa funktioner
Ombudsmannen har ett sekretariat vars personal omfattas av de regler som är tillämpliga på tjänstemän och andra anställda inom Europeiska gemenskapen. Ur personalen utser han chefen för sekretariatet.

4. Verksamhet
Jacob Söderman, den förste europeiske ombudsmannen, valdes av Europaparlamentet i juli 1995 och fick sitt mandat förlängt 1999.

• Sedan han påbörjade sina funktioner och fram till den 31 januari 1999 fick han ta emot 3 788 klagomål, varav cirka 30 % låg inom hans befogenhet.
  
• I 585 fall ledde klagomålen till granskningar, till vilket skall läggas 8 granskningar som ombudsmannen inledde på eget initiativ. Granskningarna rörde kommissionen (516), parlamentet (71), rådet (27), revisionsrätten (6) och andra gemenskapsorgan (16).
  
• 403 av ärendena avslutades: 5 drogs tillbaka av den klagande, 245 på grund av avsaknad av missförhållanden, 7 resulterade i en uppgörelse i godo, 83 åtgärdades av den berörda institutionen, 84 ledde till att ombudsmannen kritiserade den berörda institutionen, 4 avslutades efter rekommendation från ombudsmannen riktade till berörda institutioner och organ (i två av dessa sistnämnda fall accepterade institutionen rekommendationen, i ett tredje lade ombudsmannen fram en specialrapport inför Europaparlamentet och det sista har inte lösts ännu).
  

EUROPAPARLAMENTETS ROLL
Även om ombudsmannen är fullständigt oavhängig i utövandet av sina funktioner har han en karaktär av parlamentarisk ombudsman, och förhållandet till Europaparlamentet är nära. Hans utnämning faller, som nämnts, exklusivt under Europaparlamentet liksom initiativet till hans avsättande och upprättande av stadgarna och reglerna för utövandet av ämbetet. Parlamentet bistår honom i undersökningarna och tar emot hans rapporter.