Europaparlamentet: Faktabladen

1.4.3.     Budgetförfarandet

RÄTTSLIG GRUND

  • Artikel 272 (203) i EG-fördraget, artikel 177 i Euratomfördraget och artikel 78 i EKSG-fördraget.
  • Det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet.

MÅL

Budgetbefogenheterna består i att fastställa utgifternas art, fastslå det årliga beloppet för dessa utgifter och de inkomster som behövs för att finansiera dem samt kontrollera hur budgeten genomförs - budgetförfarandet avser i egentlig mening upprättandet och antagandet av budgeten. (För genomförande och kontroll: * 1.5.2 och 1.5.3)

RESULTAT

1. Bakgrund
Parlamentet blir gradvis budgetmyndighetens andra gren.

a. Före 1970 hade rådet ensamt budgetbefogenheter och parlamentet hade endast en rådgivande funktion. Efter det att budgetförslaget hade antagits förelades det parlamentet för yttrande. Om parlamentets yttrande innehöll ändringsförslag behandlade rådet budgetförslaget en andra gång och antog ensamt den slutliga budgeten.

b. Genom fördragen av den 22 april 1970 och den 22 juli 1975 utökades parlamentets budgetbefogenheter:

  • I och med fördraget 1970 gavs parlamentet sista ordet angående de så kallade obligatoriska utgifterna, som en följd av att gemenskapen beviljades egna medel.
  • I och med fördraget 1975 gavs parlamentet rätten att förkasta hela budgeten.

c. Rådet och parlamentet skall gemensamt fatta beslut om budgeten, även om det är parlamentet som har den avgörande rollen. Parlamentet antar slutgiltigt hela budgeten, men kan också avslå den helt. Det har sista ordet när det gäller de icke-obligatoriska utgifterna, vilka numera överväger (för närvarande 55 procent av den totala budgeten).

2. Budgetförfarandets steg
Budgetförfarandet skall följa en maximal procentsats för ökningen av de icke-obligatoriska utgifterna baserat på makroekonomiska kriterier (utvecklingen av BNI i hela Europeiska unionen, genomsnittliga förändringar i de nationella budgetarna samt utvecklingen av levnadskostnaderna i medlemsstaterna). Detta maximala tak för ökningen kan endast överskridas efter överenskommelse mellan parlamentet och rådet.

a. Steg 1
 Kommissionen sammanställer det preliminära budgetförslaget med hänsyn till de riktlinjer som har fastlagts av parlamentet och rådet under ett trepartsmöte om budgetprioriteringarna och ett samråd om de obligatoriska utgifterna. Kommissionen förelägger rådet detta förslag senast den 1 september.
Det preliminära budgetförslaget kan komma att ändras i ett senare skede av komissionen genom en ändringsskrivelse, för att man skall kunna ta hänsyn till nya faktorer som man inte kände till vid utarbetandet av det preliminära förslaget.

b. Steg 2
 Vid sin första behandling och efter samråd med en delegation från parlamentet, antar rådet budgetförslaget med kvalificerad majoritet och förelägger parlamentet detta senast den 5 oktober.

c. Steg 3
 Parlamentet har 45 dagar på sig att yttra sig.
- Inom denna frist kan det godkänna förslaget eller avstå från att yttra sig, i båda fallen skall budgeten betraktas som slutgiltigt antagen.
- Det kan också föreslå ändringar:

  • ändringsförslag som avser de så kallade obligatoriska utgifterna och som antagits med en absolut majoritet av de angivna rösterna, eller
  • ändringar som avser de så kallade icke-obligatoriska utgifterna och som antagits av en majoritet av ledamöterna i församlingen.
  • Budgetförslaget överlämnas med dessa ändringar till rådet.
d. Steg 4
 Rådet har 15 dagar på sig för denna andra behandling.
- Rådet får under denna tidsfrist godkänna alla ändringar och ändringsförslag från parlamentet; i detta fall skall budgeten betraktas som antagen.
- Det kan också avslå ändringarna och ändringsförslagen. I detta fall
  • fattar det ett slutgiltigt beslut om ändringsförslagen: om den föreslagna ändringen inte innebär en ökning av de samlade utgifterna för en institution måste rådet med kvalificerad majoritet fatta ett uttryckligt beslut om avslag eller ändring, annars betraktas förslaget som antaget; i det andra fallet måste rådet, även då med kvalificerad majoritet, fatta ett uttryckligt beslut om godkännande, annars skall förslaget betraktas som avslaget,
  • ändrar det ändringarna som går tillbaka till parlamentet.
e. Steg 5
 För den andra och sista behandlingen har parlamentet 15 dagar på sig.
- Om det inte yttrar sig inom denna frist skall budgeten anses vara antagen med de ändringar rådet modifierat.
- Om det däremot med en majoritet av ledamöterna och med 3/5 av antalet avgivna röster ändrar tillbaka eller avslår de modifieringar rådet har gjort av de ursprungliga ändringarna, avslutas förfarandet genom parlamentets beslut, och parlamentets ordförande förklarar budgeten slutgiltigt antagen.
- Parlamentet kan också med en majoritet av ledamöterna och med 2/3 av antalet röster avslå hela budgeten. Om så är fallet måste förfarandet börja om på grundval av ett nytt budgetförslag, och så länge som budgeten inte är antagen måste gemenskapen arbeta på grundval av månatliga anslag som skall vara lika stora som en tolftedel av den föregående budgeten (systemet med de "provisoriska tolftedelarna").

3. Skillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter
Ligger till grund för parlamentets och rådets skilda budgetbefogenheter.

a. Obligatoriska utgifter (OU)
 Det är de utgifter som är en nödvändig följd av fördragen eller av rättsakter som har antagits i enlighet med fördragen. För dessa utgifter kan parlamentet endast föreslå ändringar för rådet som har sista ordet. Men om förslagen från parlamentet inte innebär en ökning av de samlade utgifterna för en institution krävs det, som vi har sett, kvalificerad majoritet i rådet för att avslå förslagen, annars skall de betraktas som antagna. På detta sätt har parlamentet alltså inflytande även över de obligatoriska utgifterna.

För närvarande utgör de obligatoriska utgifterna cirka 45 procent av budgeten och omfattar i huvudsak

  • utgifter för jordbruksstöd (EUGFJ, garantisektionen);
  • vissa utgifter som hänför sig till jordbrukspolitikens strukturdel (EUGFJ, utvecklingssektionen) och den gemensamma fiskeripolitiken;
  • schablonmässiga ersättningar till medlemsstaterna, i synnerhet för kostnaderna i samband med insamlingen av egna medel;
  • en del av utvecklingsbiståndet.

b. Icke-obligatoriska utgifter (IOU)
När det gäller dessa utgifter har parlamentet sista ordet, eftersom det ensamt kan fälla avgörande i sista behandlingen av de ändringar det tidigare antagit. Parlamentets befogenhet begränsas emellertid av en maximal procentsats för ökningen av utgifterna. Därför kan parlamentet inte göra tillägg till det budgetförslag som antas av rådet med ett belopp som avser icke-obligatoriska utgifter, som överstiger hälften av denna ökningssats. Men om rådet redan har ökat utgifterna med mer än hälften av ökningssatsen förfogar parlamentet fortfarande över den andra hälften.

4. Det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet

a. Bakgrund
Till följd av budgetkriserna på 1980-talet ingick de europeiska institutionerna ett avtal för att förbättra budgetförfarandets förlopp och garantera utgiftsramarna. Inom ramen för detta avtal fastställer institutionerna budgetprioriteringarna och drar upp budgetplanen, som skall respektera de maximala tillåtna utgiftsbeloppen och sammansättningen av utgifterna för den berörda perioden.

Ett första avtal ingicks 1988 för att genomföra Enhetsakten och detta följdes av ett andra avtal i oktober 1993 för perioden 1993-1998 efter Europeiska rådet i Edinburgh. Det positiva resultatet av detta försök att rationalisera budgeten fick institutionerna att underteckna ett nytt avtal den 6 maj 1999 för perioden 2000-2006.

b. Förbättrad kontroll
Det finns ett maximalt tak för de olika utgiftskategorierna som skall respekteras av samtliga institutioner. Budgetplanen som uttrycks i procent av gemenskapens BNI gör det möjligt att säkerställa överensstämmelse med taket för de egna medlen som också fastställs i procent av samma BNI (1,27 procent av BNI). De eventuella granskningarna av budgetplanen vid händelse av nya oförutsedda behov utesluter möjligheten att överskrida detta tak.

Taken obligatoriska. Budgetplanen är alltså inte enbart vägledande och inte heller en flerårig budget utan det årliga budgetförfarandet är obligatoriskt för att fastställa utgiftsnivån och fördelningen av utgifterna på de olika budgetposterna.


18/10/2000