Europaparlamentet: Faktabladen

4.17.0.     Kulturpolitik

RÄTTSLIG GRUND

1. Artiklarna 3 och 151 (128) i EG-fördraget.

2. Romfördraget innehöll inget särskilt kapitel eller avsnitt om kulturpolitiken. Endast i ingressen till fördraget nämndes kulturen som en faktor som kunde bidra till att förena folken och främja social och ekonomisk utveckling. I ett antal toppmöten med stats- och regeringscheferna inom gemenskapen från 1969 och framåt underströks behovet av gemenskapsåtgärder på kulturområdet. Även om de praktiska resultaten på kulturområdet var få till antalet så var de inte utan betydelse, och Europaparlamentet kunde i stor utsträckning påverka dessa aktiviteter genom sina resolutioner.

3. I och med antagandet av Maastrichtfördraget fick kulturpolitiken sin egen rättsliga grund. Artikel 151 lägger en grund för åtgärder som syftar till att främja, stödja och komplettera medlemsstaternas verksamhet, samtidigt som man respekterar nationella och regionala särdrag och fokuserar på det gemensamma kulturarvet.
Principerna som styr gemenskapens insatser på kulturområdet är kompletterande och subsidiära. I artikel 151 undantas all harmonisering av medlemsstaternas lagar och förordningar från tillämpningen. Åtgärder antas av Europaparlamentet och rådet genom medbeslutandeförfarandet och i rådet genom enhälligt beslut.

MÅL

  • Bidra till att medlemsstaternas kulturer utvecklas, samtidigt som deras nationella och regionala mångfald respekteras.
  • Se till att det gemensamma kulturella arvet får en framträdande plats.

RESULTAT
Gemenskapens åtgärder koncentrerades till att skydda det arkitektoniska kulturarvet, vilket omfattade olika pilotprojekt för att bevara denna del av det gemensamma kulturarvet. Gemenskapen delade också ut stipendier till artister, gav bidrag till litterära översättningar och tog initiativet till finansiering av olika kulturevenemang. Typiska exempel inkluderar programmet Europeiska kulturhuvudstaden som inleddes 1985 och bildandet av Europeiska ungdomsorkestern 1976.

Många gemenskapsfinansierade program, som Europeiska socialfonden (* 4.8.2) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (* 4.4.2) kan också lämna bidrag till projekt på kulturområdet inom Europeiska unionen.

1. Kulturprogram

a. Kalejdoskop-programmet startades 1996. Syftet var att uppmuntra konstnärligt skapande och att främja medvetenheten om och spridningen av de europeiska folkens kultur, framför allt inom de sköna konsterna, genom utbyte och kultursamarbete. Programmet löpte till den 31 december 1998 och hade en budget på 26,5 miljoner ecu. Det förlängdes till den 31 december 1999 och Europaparlamentet lyckades höja anslagen till programmet till 10,2 miljoner euro, vilket gav en total programbudget på 36,7 miljoner euro.

b. Ariane-programmet infördes 1997 för tvåårsperioden 1997-1998 med en total budget på 7 miljoner ecu och förlängdes till den 31 december 1999. Europaparlamentet lyckades öka anslagen till programmet, vilket gav en total budget på 11,1 miljoner ecu. Syftet med programmet var att öka samarbetet mellan medlemsstaterna inom området böcker och läsning, och att främja ökade kunskaper om de europeiska folkens litterära verk och historia genom översättning samt genom att förbättra kunskaperna hos dem som var yrkesverksamma på detta område. Genom Ariane-programmet lämnar EU dessutom varje år ett bidrag till Aristerion-priset, ett europeiskt litterärt pris och ett europeiskt översättningspris.

c. Rafael-programmet infördes 1997 för perioden 1 januari 1997 - 31 december 2000 med en total budget på 30 miljoner ecu. Syftet var att uppmuntra samarbetet mellan medlemsstaterna i fråga om kulturarv med en europeisk dimension.

d. Gemenskapens ramprogram
Kalejdoskop, Ariane och Rafael var det första steget i tillämpningen av gemenskapens åtgärder på kulturområdet. Programmen har bidragit till att förstärka och utöka transnationella partnerskap, förbättra allmänhetens tillgång till kultur och främja europeiska kulturaktiviteter. Dessa aktiviteter kunde emellertid förbättras och som en reaktion på i första hand Europaparlamentets krav, och efter rådfrågning av europeiska kulturorganisationer, föreslog kommissionen i maj 1998 att man skulle starta Europeiska gemenskapens första ramprogram till stöd för kulturen för en period på fem år (2000-2004). Syftet var att förenkla gemenskapens åtgärder genom att använda ett enda instrument för att finansiera och planera det kulturella samarbetet. Programmet antogs formellt den 14 februari 2000.

  • Programmets mål är att främja en dialog om ömsesidiga kunskaper om den europeiska kulturen, främja god praxis i samband med bevarandet av Europas kulturarv, främja kreativitet och transnationell spridning av kultur och konstnärernas rörlighet, utveckla nya former av kulturell verksamhet och vårda den interkulturella dialogen mellan europeiska och icke-europeiska kulturer.
    Dessa mål skall uppnås genom tre typer av åtgärder:
    • innovativa och experimentella åtgärder,
    • samarbetsavtal på kulturområdet,
    • särskilda kulturhändelser med en europeisk och/eller internationell dimension.
  • Kultur 2000 har en total budget på 167 miljoner euro och är öppet för deltagare från länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES, Cypern och de associerade länderna i Central- och Östeuropa i enlighet med de villkor som anges i associeringsavtalen.

2. Övriga aktiviteter

a. Europeiska kulturhuvudstaden
Den europeiska kulturhuvudstaden är ett initiativ som infördes i Aten 1985 och det blev en verklig framgång. Projektet började som ett mellanstatligt initiativ, men på uppmaning av Europaparlamentet lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till beslut på grundval av artikel 151, som antogs den 25 maj 1999 och som innebär att kulturhuvudstäderna från och med 2005 inte längre skall utnämnas genom mellanstatliga överenskommelser utan att detta skall ske på gemenskapsnivå.

b. Kulturföremål
Med tanke på effekterna av att gränskontrollerna avskaffas i samband med den inre marknadens konsolidering behövdes det regler för skydd av kulturföremål. Gemenskapen antog därför rådets förordning nr 3911/92 (ändrad genom förordning 469/96) enligt vilken export av kulturföremål är underkastad kraven på exportlicens som gäller i hela gemenskapen. Syftet med rådets direktiv 93/7 av den 15 mars 1993 (ändrat genom direktiv 96/100) är att garantera återlämnandet av kulturföremål av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium. I maj 2000 offentliggjorde kommissionen en rapport om hur förordningen och direktivet tillämpats (KOM(2000) 325).

c. Upphovsrätt
Skyddet av immateriell äganderätt och upphovsrätt har såväl ekonomiska och sociala som kulturella aspekter. Inrättandet av den europeiska inre marknaden och den nya teknikens snabba utveckling gjorde det nödvändigt för gemenskapen att skapa ett rättsligt skydd för upphovsrätten. Sedan 1991 har därför ett antal direktiv som syftar till att skydda den intellektuella och konstnärliga kreativiteten antagits. I december 1997 lade kommissionen fram ett förslag till direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (KOM(1997) 628) som syftar till att utsträcka upphovsrättsskyddet till nya former av teknik på det digitala området såsom Internet, cd-rom, cd-skivor och DVD. Vid den första behandlingen den 10 februari 1999 antog Europaparlamentet ett antal ändringsförslag till förslaget till direktiv, av vilka kommissionen upptog många i sitt ändrade förslag.

d. Upphovsmannens rätt till vidareförsäljning
1996 lade kommissionen fram ett förslag om direktiv för en harmonisering av upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk inom Europeiska unionen (KOM(96) 97), eftersom endast elva medlemsstater har en lagstiftning (med mycket olika utformning) på detta område och fyra medlemsstater inte har någon alls. Den 9 april 1997 gav Europaparlamentet förslaget sitt stöd med vissa förslag till ändringar, och kommissionens ändrade förslag tar hänsyn till en del av parlamentets förslag, såsom undantaget för manuskript från de originalkonstverk som omfattas av rätten till vidareförsäljning och införandet av en minimigräns (4 procent) där en nationell tröskel tillämpas som är lägre än gemenskapens (1 000 euro).
Även om rådets gemensamma ståndpunkt av den 19 juni 2000 upptar många av kommissionens och Europaparlamentets ändringsförslag har kommissionen i sin granskning den 15 september 2000 av den gemensamma ståndpunkten förklarat att den inte kan acceptera texten, främst på grund av införandet av en hög applikationströskel och ett tak, där upphovsmännen vid vidareförsäljning inte längre skall ha rätt till en ersättning som står i proportion till verkens framgång (SEK(2000)1516). Europaparlamentet håller nu (oktober 2000) på att förbereda den andra behandlingen.

EUROPAPARLAMENTETS ROLL

  • Europaparlamentet anser att Europas roll i världen inte enbart bestäms av dess politiska, ekonomiska, sociala och geografiska ställning, utan i lika stor utsträckning av dess kulturella värdens ställning och styrka. För att understryka betydelsen av de kulturella aspekterna av gemenskapens politik beslöt Europaparlamentet omedelbart efter de första direkta valen 1979 att inrätta ett utskott som skulle vara ansvarig för kulturfrågor.
  • Europaparlamentet har också i flera år hävdat att EG-fördraget borde omfatta en rättslig grund för kulturpolitiken. I och med antagandet av Maastrichtfördraget fick Europaparlamentet inte bara sin önskan uppfylld, utan man fick också medbeslutanderätt tillsammans med rådet. Detta innebär att Europaparlamentet fick inflytande över den lagstiftning som antas enligt artikel 151. Men bristerna i den artikeln blev tydliga under förlikningsprocessen med rådet om programmet Kultur 2000. Enligt artikel 151 krävs nämligen enhällighet i rådet. Europaparlamentet hade ursprungligen begärt 250 miljoner euro för detta program, men framför allt en medlemsstat vägrade dock att godkänna mer än de 167 miljoner euro som kommissionen föreslagit. Europaparlamentets och rådets förlikningskommitté kom överens om 167 miljoner för de fem åren. Rådet accepterade emellertid att en utvärdering av programmets resultat skulle göras senast den 31 december 2002, inklusive en granskning av de finansiella resurser som fanns tillgängliga för programmet. Europaparlamentet har därför i sin resolution om innehållet i det nya EG-fördrag som skall antas i Nice i december 2000 begärt att man byter till kvalificerad majoritet i rådet. Europaparlamentet krävde denna ändring redan i samband med förhandlingarna om utkastet till Amsterdamfördraget, men utan framgång.

13/10/2000