6.3.14.     Australien och Nya Zeeland

RÄTTSLIG GRUND

Artikel 133 (113) i EG-fördraget utgör den rättsliga grunden för Europeiska unionens gemensamma handelspolitik. Det finns inga handels- och samarbetsavtal med Australien och Nya Zeeland.

MÅL

Europeiska unionen upprätthåller starka historiska och ekonomiska band med Australien och Nya Zeeland och har för avsikt att ytterligare stärka banden med båda länderna. Den allt viktigare roll som det ekonomiska samarbetet för Asien och Stillahavsområdet (APEC) har fått förklarar också EU:s intresse för regionen. EU:s politik gentemot båda länderna är inriktad på att upprätthålla stabila handelsförbindelser och fördjupa det bilaterala samarbetet. Mot bakgrund av ländernas historiska beroende av jordbruksexport till Förenade kungariket påverkades båda länderna av Förenade kungarikets anslutning till EG. Det var nödvändigt att anpassa samväldets preferensavtal till EG:s jordbrukspolitik. Den här processen genomfördes gradvis, främst genom multilaterala förhandlingar inom GATT/WTO (* 6.2.2).

RESULTAT - AUSTRALIEN

1. Allmänt
Förbindelserna mellan EU och Australien har utvecklats avsevärt sedan 1980, då man beslöt att hålla årliga möten på ministernivå och att upprätta en delegation i Canberra. EU har accepterat och uppmuntrat utvidgningen av förbindelserna, och man tar nu upp en lång rad ämnen vid de årliga samtalen på ministernivå.

I juni 1997 undertecknade ministerrådet en gemensam förklaring om förbindelserna mellan EU och Australien, och därmed inrättades ett partnerskap med målet att främja dialog och samarbete inom de gemensamma intresseområdena, både bilateralt och inom internationella organisationer. Partnerskapet omfattar bilaterala förhandlingar på områdena djurhälsa och växtskydd, förslag till en ny runda med handelsförhandlingar, anslutning av nya medlemmar till WTO och frågor som rör klimatförändringar, miljö, marinvetenskaper, bioteknik, informationsteknik och telekommunikation. Ett annat samarbetsområde är samordningen av utvecklingsbistånd i Stillahavsregionen. Ett avtal om uran och överföring av kärnmaterial till gemenskapen ingicks i januari 1982 för en period av 30 år.

2. Ekonomiska förbindelser
EU och Australien har ingått flera avtal för att förbättra handelsförbindelserna framför allt inom jordbrukssektorn och för att förstärka det bilaterala samarbetet.

Skillnaderna mellan EU:s och Australiens politik rör främst den gemensamma jordbrukspolitiken och dess konsekvenser för världsmarknaden. Expertgruppen för jordbrukshandel och jordbruksmarknaden, som består av företrädare för båda sidor, träffas regelbundet för att övervaka utvecklingen. I januari 1994 undertecknades ett avtal om vin som i stor utsträckning har underlättat handeln genom att reglera ursprungsbeteckningarna och vintillverkningsmetoderna.

En gemensam grupp för industriellt samarbete inrättades 1992 för att belysa fördelarna med industriellt samarbete mellan australiska och europeiska företag. Strax därefter, i mars 1992, anslöt sig Australien till det europeiska nätverket för företagssamarbete (BC-Net), som inrättats av EU för att underlätta små och medelstora företags verksamhet genom att hitta samarbetspartners både inom EU och i övriga världen.

Australien och EU har nyligen avslutat förhandlingarna om ett avtal om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse. Detta avtal kommer att ge handeln ett uppsving genom att överensstämmelse (testning och certifiering) för varor som säljs mellan EU och Australien kan åstadkommas i ursprungslandet i stället för i destinationslandet. Avtalet omfattar följande sektorer: enkla tryckbärande anordningar, maskiner, lågspänningsutrustning, medicintekniska produkter, teleterminalutrustning, elektromagnetisk kompatibilitet, fordonskomponenter och god tillverkningssed i fråga om läkemedel. Avtalet om ömsesidigt erkännande är ett viktigt steg på vägen mot att förstärka de bilaterala handelsförbindelserna i enlighet med den gemensamma förklaringen från 1997. Det borde ge den europeiska industrin väsentliga fördelar genom att öka handelns omfattning till 4,5 miljarder ecu. Båda parterna skall arbeta för att omsätta avtalet i praktiken inom en nära framtid. Australien är den tionde största ekonomin inom OECD på grundval av landets nuvarande BNP. 1998 motsvarade EU:s import från Australien 7,6 miljarder ecu, varav största delen utgjordes av ull och råvaror. EU:s export till Australien uppgick till ett värde av totalt 12,9 miljarder ecu under 1998, och bestod till största delen av maskiner, transportutrustning och kemiska produkter. I dag är Australiens viktigaste handelsförbindelser emellertid de man har med Japan och länderna i Sydostasien, som har fått större betydelse än de traditionella handelspartnerna Europa och USA. Detta förhållande avspeglas i handelsstatistiken för första halvåret 1999, som visar en ytterligare nedgång i exporten och importen.

RESULTAT - NYA ZEELAND

1. Allmänt
EU och Nya Zeeland är fortfarande nära knutna till varandra genom viktiga ekonomiska förbindelser som i stor utsträckning är koncentrerade till handel med jordbruksprodukter.

1991 undertecknade de båda parterna ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete. I och med detta avtal har kommissionen och Nya Zeelands regering enats om att samarbeta inom vetenskap och teknik av ömsesidigt intresse på följande områden: jordbruk, biomassa, bioteknik, miljö, skogsbruk, förnybara energikällor samt informationsteknik och telekommunikation.

2. Ekonomiska förbindelser
De flesta skillnaderna mellan EU och Nya Zeeland rör den gemensamma jordbrukspolitiken och dess konsekvenser för världsmarknaden.

I enlighet med WTO hade Nya Zeeland rätt att söka kompensation för förluster på grund av de avtal om lägre tullar som landet hade med de länder som anslöt sig till Europeiska unionen 1995. I december 1995 avslutades förhandlingarna om ett kompensationspaket. Paketet innehåller nyckelexportvarorna fårkött, ost, nötkött av hög kvalitet, oreo dory-fisk och kiwifrukt.

De viktigaste frågorna i förbindelserna mellan EU och Nya Zeeland är den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som beskrivs i kommissionens Agenda 2000, utsikterna för ett avtal om standarder på det veterinärmedicinska området och för en ny runda med handelsförhandlingar inom WTO. Det pågår även samråd om ömsesidigt erkännande av bedömning av överensstämmelse, om ett bilateralt vinhandelsavtal och om APEC liksom om utvecklingsbistånd i Stillahavsregionen. Nya Zeeland är villigt att behandla ett ramavtal om handel och samarbete med EU. Oenigheten om export av "bredbara" smörprodukter från Nya Zeeland till EU, vilken var föremål för en WTO-uppgörelse, utmynnade i en ömsesidig lösning den 11 november 1999, efter att WTO:s panel hade suspenderats i februari 1999.

EU:s import från Nya Zeeland uppgick 1998 till ett värde av 2,2 miljarder ecu och omfattade till största delen livsmedelsprodukter och ull. Från januari till maj 1999 föll importen med 5,7 procent till 900 miljoner ecu jämfört med samma period 1998. Exporten till Nya Zeeland motsvarade 1998 totalt 1,77 miljarder ecu och omfattade främst maskiner, transportutrustning, bearbetade produkter och kemikalier. Under de första fem månaderna 1999 föll exporten med 6,3 procent till 700 miljoner ecu jämfört med samma period 1998.

31/07/2000