Energieffektivitet  

Att minska energiförbrukningen och energislöseriet blir allt viktigare för EU. EU:s ledare fastställde 2007 ett mål att minska unionens årliga energiförbrukning med 20 procent fram till 2020. Energieffektivitetsåtgärder erkänns alltmer som ett sätt att inte bara uppnå en hållbar energiförsörjning, minska växthusgasutsläppen, förbättra försörjningstryggheten och få ned importkostnaderna, utan också som ett sätt att främja EU:s konkurrenskraft. Följaktligen är energieffektivitet en strategisk prioritet för energiunionen, och EU stöder principen “energieffektivitet först”. De framtida politiska ramarna för perioden efter 2030 diskuteras för närvarande.

Rättslig grund  

Artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Resultat  

A. Allmänna ramar

Kommissionen lanserade 2006 sin första Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (COM(2006)0545). Syftet med den var att mobilisera allmänheten, politiska beslutsfattare och marknadsaktörer och att stöpa om den inre energimarknaden på ett sådant sätt att EU:s medborgare skulle få tillgång till världens mest energieffektiva infrastruktur (inklusive byggnader), produkter (inklusive apparater och bilar) och energisystem. Målet med handlingsplanen var att kontrollera och minska efterfrågan på energi och att vidta riktade åtgärder för förbrukning och försörjning för att minska den årliga förbrukningen av primärenergi med 20 procent före 2020 (jämfört med energiförbrukningsprognoserna för 2020). När beräkningar visade att EU troligen bara skulle nå halvvägs till målet på 20 procent, vidtog kommissionen åtgärder genom att sätta upp energieffektivitetsfrågor som överordnande mål i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt och genom att utarbeta en omfattande ny handlingsplan för energieffektivitet 2011 (COM(2011)0109).

Den nuvarande energieffektivitetsramen består av ett antal direktiv som ses över just nu eller som ska ses över. Energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU), vilket trädde i kraft i december 2012, ålägger medlemsstaterna att sätta upp vägledande nationella energieffektivitetsmål som ser till att EU når sitt överordnade mål att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2020. Det står medlemsstaterna fritt att skärpa dessa minimikrav för att försöka spara energi. Direktivet presenterar också ett antal bindande åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att uppnå detta mål och fastställer rättsligt bindande regler för slutanvändare och energileverantörer. Ytterligare energieffektivitetsstandarder för produkter och byggnader fastställdes genom direktivet om ekodesign (2009/125/EG), direktivet om energieffektivitetsmärkning (2010/30/EU) samt direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU).

Kommissionen offentliggjorde 2014 ett meddelande om energieffektivitet (COM(2014) 0520), och kom då fram till att det skulle behövas extra åtgärder från medlemsstaternas sida eftersom dess analys hade visat att EU endast skulle kunna minska energiförbrukningen med 18-19 procent fram till 2020. Enligt lägesrapporten om genomförandet av energieffektivitetsdirektivet (COM(2015) 0574), som offentliggjordes den 18 november 2015, kommer medlemsstaterna endast att uppnå 17,6 procent primärenergibesparingar fram till 2020. Till följd av detta aviserade energiunionens färdplan från 2015 (COM(2015) 0572) en översyn av energieffektivitetsdirektiven.

Den 30 november 2016 presenterade kommissionen paketet Ren energi för alla i Europa (COM(2016) 0860), med förslag för att anpassa EU:s energilagstiftning till de nya klimat- och energimålen för 2030 samt bidra till att uppnå energiunionens mål från 2015 (COM(2015) 0080). “Energieffektivitet först” är ett av de centrala inslagen i energiunionen för att man inom EU ska kunna säkerställa en säker, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning till ett överkomligt pris. I det reviderade direktivet föreslår kommissionen ett ambitiöst energieffektivitetsmål på 30 procent fram till 2030.

B. Kraftvärme

Ett tidigare kraftvärmedirektiv (direktiv 2004/8/EG) upphävdes när energieffektivitetsdirektivet trädde i kraft i december 2012. I energieffektivitetsdirektivet ingår krav på att medlemsstaterna ska bedöma och underrätta kommissionen om potentialen för tillämpning av högeffektiv kraftvärme, fjärrvärme och fjärrkyla på sitt territorium och göra en kostnads-nyttoanalys baserad på klimatförhållanden, ekonomisk genomförbarhet och teknisk lämplighet (med vissa undantag). Inom ramen för energiunionens paket lanserade kommissionen en EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016) 0051) den 16 februari 2016. Strategin innehåller planer på att förbättra energieffektiviteten i byggnader och förbättra förbindelserna mellan elsystem och fjärrvärmesystem, vilket kommer att öka användningen av förnybar energi avsevärt samt uppmuntra till användning av spillvärme och spillkyla från industrin. Rättsliga bestämmelser för denna strategi finns inkluderade i paketet Ren energi för alla i Europa.

C. Byggnaders energiprestanda

Direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda innehåller flera bestämmelser för att förbättra energieffektiviteten i både nya och befintliga byggnader. Några av direktivets viktigaste bestämmelser inkluderar krav med avseende på följande:

  • Den gemensamma allmänna ramen för en metod för beräkning av integrerad energiprestanda för byggnader och byggnadsenheter.
  • Tillämpningen av minimikrav på energiprestanda i nya byggnader och nya byggnadsenheter, t.ex. att alla nya byggnader måste ha en energiförbrukning på nära noll senast den 31 december 2020.
  • Tillämpningen av minimikrav på energiprestanda, särskilt i befintliga byggnader och byggnadselement som genomgår större renoveringar, och i installationssystem varje gång de installeras, ersätts eller uppgraderas.
  • Energicertifiering av byggnader eller byggnadsenheter, regelbundna inspektioner av värme- och luftkonditioneringssystem i byggnader och oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspektionsrapporter.

Den 30 november 2016 lade kommissionen fram ett förslag till översyn av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda inom ett mer omfattande paket för Ren energi för alla i Europa (COM(2016) 0860), vilket bör bidra till att uppnå energi- och klimatmålen för 2030. Dessutom presenterade man vid samma tidpunkt initiativet Smart finansiering för smarta byggnader (COM(2016) 0860 – Bilaga I). Det analyserar hur man stimulerar offentliga och privata investeringar när det gäller energieffektiviteten i byggnader och har som syfte att skicka en tydlig signal till marknaden och uppmuntra investerare att engagera sig i arbetet med energieffektivitet.

D. Produkters energieffektivitet

När det gäller produkters energieffektivitet har flera åtgärder vidtagits på EU-nivå, bland annat följande:

  • Märkning och standardiserad konsumentinformation som anger förbrukningen av energi och andra resurser för energirelaterade produkter som har en betydande direkt eller indirekt påverkan på energiförbrukningen, vilket regleras av ramdirektiv 2010/30/EU. I särdirektiv och förordningar fastställs krav för olika slags hushållsapparater. För märkning av kontorsutrustning och av däck finns det särskilda förordningar.
  • Fastställande av krav på ekodesign för energirelaterade produkter (ramdirektiv 2009/125/EG, omarbetning av direktiv 2005/32/EG ändrat genom direktiv 2008/28/EG). Tillämpningsförordningarna omfattar många olika produkter, bland annat värmeelement, dammsugare, datorer, luftkonditioneringsapparater, diskmaskiner, belysningsutrustning, kylskåp och frysar, tv-apparater och elektriska motorer.

Som en del av energiunionens strategi (COM(2015)0080) som presenterades i februari 2015 har kommissionen föreslagit en översyn av de ovannämnda energieffektivitetsdirektiven för produkter. I förordning nr 2017/1369, som offentliggjordes i juli 2017, fastställs en ny ram för energieffektivitetsmärkning i syfte att fastställa tidsfrister för att ersätta de nuvarande A+, A++ och A+++) med en skala från A till G.

Europaparlamentets roll  

Parlamentet har ständigt begärt ambitiösare energieffektivitetsmål och strängare bestämmelser. I sin resolution av den 15 december 2010 om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet (P7_TA(2010)0485) slog parlamentet fast att ett bindande mål för energieffektivitet på minst 20 procent före 2020 borde antas.

Under 2012 spelade parlamentet en central roll i förhandlingarna om energieffektivitetsdirektivet (COD/2011/0172) och såg till att kraven på nationella strategier för renovering av byggnader, liksom kraven på obligatoriska energibesiktningar av större företag, fanns kvar i den slutliga kompromissen som nåddes med rådet. Parlamentet lyckades också behålla ett ändringsförslag med krav på bestämmelser om laststyrningsmekanismer, så att konsumenterna kan anpassa sin energianvändning till förhållandena på utbudssidan och således minska sina energiräkningar.

Parlamentet antog 2013 en resolution om genomförandet och effekterna av energieffektivitetsåtgärderna inom ramen för sammanhållningspolitiken (P7_TA(2013)0345) och välkomnade de nya möjligheter som erbjuds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt inom byggsektorn. Parlamentet efterlyste åtgärder för att öka medvetenheten samt informationsspridningen, och betonade att det behövdes kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd inom detta område.

På senare tid har parlamentet upprepade gånger vänt sig till kommissionen och medlemsstaterna i sina resolutioner En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (P7_TA(2014)0094), FN:s klimatförändringskonferens – COP 20 i Lima, Peru (P8_TA(2014)0063) samt Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris (P8_TA(2015)0359) för att fastställa ett bindande energieffektivitetsmål på 40 procent med åtföljande individuella nationella mål.[1] Alla tre resolutioner visar tydligt hur ett ambitiöst energieffektivitetsmål skulle skapa jobb och åstadkomma besparingar, öka den ekonomiska konkurrenskraften, främja innovation, minska beroendet av energiimport samt öka energitryggheten. Till följd av Europeiska rådets antagande av ett mål på 27 procent den 23 oktober 2014, har parlamentet för avsikt att fastställa ett ambitiöst mål för energieffektivitet. Den 17 januari 2018 stödde parlamentet en minskning med 40 procent av EU:s energiförbrukning senast 2030[2]. Den 23 juni 2016 antog parlamentet en resolution om genomföranderapporten om energieffektivitetsdirektivet (P8_TA(2016)0293) och kom fram till att det befintliga direktivet hade genomförts bristfälligt, trots att det erbjöd en ram för att minska efterfrågan på energi. Parlamentet uppmanade medlemsstaterna att genomföra direktivet snabbt och till fullo. Dessutom hävdade man att en seriös energieffektivitetspolitik kunde hjälpa EU att nå sina energi- och klimatmål i enlighet med klimatavtalet från Paris vid COP 21 2016 samt bidra till att öka energitryggheten genom att minska beroendet av externa energikällor.

Den 13 september 2016 antog parlamentet en resolution om en EU-strategi för uppvärmning och kylning (P8_TA(2016)0334), och uppmanade kommissionen att fokusera sina ansträngningar på energieffektivitetsåtgärder i byggnader, särskilt i energifattiga hushåll.

Den 6 februari 2018 antog Europaparlamentet en rad icke-lagstiftningsmässiga rekommendationer som utarbetats av energiutskottet (ITRE). Parlamentet stöder utbildningsprogram för att hjälpa EU-medborgarna att förstå hur de kan behålla mer energi. Dessutom förespråkar parlamentet en ökning på minst 50 % finansiering för utsläppssnåla energiprojekt.[3]

 

[1]COP 20 hänvisar till den 20: e allmänna konferensen med parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) för att bekämpa klimatförändringarna (2.5.2 – Klimatförändringar och miljön) 
[2]http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20180112IPR91629/meps-set-ambitious-targets-for-cleaner-more-efficient-energy-use 
[3]http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20180202IPR97028/clean-energy-innovation-needs-a-change-of-mind-set 

Frédéric Gouardères