HD root

Bästa kolleger,
Kära vänner,

Jag vill ge er en kort beskrivning av vad som skett det senaste året, från mitt perspektiv som Europaparlamentets talman. Jag känner mig skyldig att redogöra för er vad som hänt de senaste femton månaderna. Mest handlar det om tillståndet i unionen i dag, om parlamentets roll och om ert arbete som ledamöter av Europaparlamentet, men också om vissa åtaganden som jag själv gjorde för drygt ett år sedan.

Mina damer och herrar,
Ärade gäster,
Kära vänner,

Vi uppmärksammar i år kampen mot fattigdom och social utestängning. Detta problem berör tiotals miljoner av våra medborgare. Vi måsta visa dem solidaritet på samma sätt som de europeiska gemenskaperna en gång visade solidaritet gentemot min del av vår kontinent, Central- och Östeuropa. Vi kände denna solidaritet under många år. För oss har Europeiska unionen alltid varit så mycket mer än en inre marknad och ett sammanvävt rättssystem. Vi såg den som en union av gemensamma värderingar.

Som talman har jag under det gångna året företrätt er vid många tillfällen där det varit viktigt att understryka dessa delade värderingar.

Året som gått har varit fullt av viktiga årsdagar: sextioårsdagen av Schumandeklarationen, men också sextiofemårsdagen av befrielsen av Auschwitz, trettioårsdagen av min fackförening, Solidaritet, och tjugoårsdagen av Tysklands återförening. Från krigets mardröm till solidaritetstankens seger och vår världsdels enande.

Just i denna anda av solidaritet reste jag till i Lettland, Litauen, Grekland och Rumänien. Jag ville visa att vi står sida vid sida med de länder som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen.

Institutionella förändringar

Mina damer och herrar,

Detta parlaments verksamhet går ut på att se till att vår första och enda uppgift är att värna om våra medborgare och deras välbefinnande.

Lissabonfördraget har nu gällt i nästan ett år. Många av oss har arbetat aktivt för att detta skulle bli verklighet. Precis som många av er var jag i Irland för att övertyga folk att rösta ja. Jag reste också till Tjeckien för att tala med president Václav Klaus. Vi lyckades.

Lissabonfördraget har gett oss nya befogenheter men också nya ansvarsområden. Vi måste utnyttja dem på ett klokt sätt och försvara vår gemenskapsmetod. Den är vår garant för vederbörlig demokratisk kontroll för våra medborgare och ger bästa möjliga balans mellan de europeiska institutionerna i lagstiftningsarbetet, beslutsfattandet och den långsiktiga strategiska planeringen.

En viktig del av det nya fördraget är införandet av medborgarinitiativet, som mycket väl kan komma att bli en betydande innovation för framtiden.

Bästa kolleger,

Det gläder mig att kunna meddela att vi sedan början på min period som talman har tagit avgörande steg mot en ökad ansvarsskyldighet för kommissionen gentemot Europaparlamentet. Från det att kommissionen noggrant väljs, till lagstiftningsinitiativen och det löpande beslutsfattandet. Vi har också stärkt dialogen mellan de båda institutionerna. Vi står på tröskeln till en ny era, ett särskilt partnerskap mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Europeiska unionen fungerar bra när parlamentet och kommissionen arbetar hand i hand för Europas medborgare.

Sedan jag blev talman i juli i fjol har vi också genomfört ett antal förbättringar av vår verksamhet. Det var första gången som vi formellt valde en kommissionsordförande. För första gången har vi nu en frågestund en gång i månaden med kommissionens ordförande. Framöver kan vi komma att utöka detta till att även gälla ledamöterna av kommissionen, och även den höga representanten för utrikestjänsten.

I september hölls det första talet om tillståndet i unionen där kommissionsordföranden gav oss en övergripande politisk bedömning och redogjorde för det kommande årets prioriteringar. Detta är från och med nu ett stående inslag i vår verksamhetskalender.

Regelbundna sammanträden i utskottsordförandekonferensen, jämte mina egna möten med kommissionärskollegiet, bidrar även de till att de båda institutionerna bättre ska kunna genomföra det årliga arbetsprogrammet. Varje månad träffar jag kommissionsordföranden, och han deltar också i konferenserna med de politiska gruppernas ordförande.

Viktiga framsteg har också skett i förbindelserna med rådet. Förra månaden inledde vi en dialog om lagstiftningsplaneringen med rådets ordförandeskap. Jag träffar även regeringscheferna för de länder som håller i ordförandeklubban.

Ordföranden för den nya EU-institutionen, Europeiska rådet, rapporterar inte bara till kammaren som helhet, utan också direkt till talmanskonferensen. Även honom träffar jag personlighen en gång i månaden.

Jag är övertygad om att alla dessa mötesformer kan och kommer att förbättra institutionernas ansvar gentemot Europas medborgare.

Förändringar i parlamentet

Kära vänner,

Vi lägger även mycket krut på att bygga ett närmare samarbete med nationella parlament och vi håller regelbundna möten på alla nivåer. Det här är ett uttryck för själva andemeningen i Lissabonfördraget där Europaparlamentet ges en nyckelroll som medansvarig för unionen och för ett Europa som står närmare sina medborgare.

Vi har antagit bestämmelser som främjar de nationella parlamentens roll, inte bara när det gäller den nya subsidiaritetskontrollen utan också för att tillförsäkra fullt deltagande i dialogerna både före och efter lagstiftningsarbetet.

Vi har gjort tillgången till vår verksamhet öppnare. I dag kan man följa arbetet i utskotten och offentliga utfrågningar direkt på nätet, vilket gör att medborgarna kan hålla sig bättre informerade om de frågor vi debatterar och de beslut vi fattar.

Våra diskussioner har blivit mer levande eftersom vi nu i ökad utsträckning tillämpar förfaranden som gör det möjligt att yttra sig i debatter i kammaren utan att behöva anmäla detta i förväg (ögonkontaktsförfarandet och blått kort). Det är vi som har ansvar för att de frågor som berör direkt medborgarna tas upp: låt oss göra våra debatter, våra meningsskiljaktigheter och vårt sätt att uppnå samförstånd för Europeiska unionen och för dess medborgare synligare.

Bästa kolleger,

General Colin Powell sa något mycket minnesvärt till mig: "Av alla former av maktutövning är det återhållsamheten som gör det största intrycket". När vi har tvingats använda oss av våra nya maktbefogenheter har vi också gjort det. Vi röstade mot det ursprungliga Swift avtalet eftersom vi ville se till att rätt balans uppnåddes mellan säkerhetsbehoven och försvaret av de medborgerliga rättigheterna. Det omarbetade förslaget har en mycket bättre övergripande balans, vilket även de amerikanska myndigheterna medger.

När jag tog emot telefonsamtal från Washington i februari kände jag att vi började närma oss svaret på Henry Kissingers berömda fråga om vem man ska ringa till om man vill tala med Europa. I de flesta fall blir det naturligtvis kommissionens vice ordförande och den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik. Det gläder mig att det i dag sitter en kvinna på denna post, vilket jag också föreslog med eftertryck för Europeiska rådet. Men när det handlar om internationella fördrag som framförhandlas för EU:s räkning och som kräver vårt samtycke bör berörda parter också kontakta oss, Europaparlamentet.

Vi arbetade hårt under förhandlingarna om den nya utrikestjänsten för att den ska bli en modern tjänst som verkligen representerar de europeiska intressena. Rådet gick med på ett flertal av våra reservationer, vilka kommer att förbättra den nya tjänstens politiska ansvar. Den måste inrättas enligt gemenskapsmetoden för att den ska kunna tjäna unionen som helhet.

Vi hade rätt när vi insisterade på att denna tjänst, som ska vara EU:s ansikte utåt, måste återspegla unionen som den ser ut i dag, en union förenad i mångfalden. Vårt svar på de globala hoten och utmaningarna kan bara besvaras av våra medborgare tillsammans. Det var detta vi ville se och det är detta vi har uppnått.

Att ta sig ur krisen

Kära kolleger,

De första dagarna i maj 2010 kan sammanfattas med ordspråket per aspera ad astra - genom svårigheterna mot stjärnorna. Europa lyckades med att förvandla en period av djupaste ekonomiska kris till en strukturreform, och Europaparlamentet har varit tongivande i den debatten.

Men våra ekonomiers återhämtning kommer att bero på vår förmåga att täppa till de hål som för närvarande finns på den inre marknaden, denna hörnsten i den europeiska integrationen. När Mario Monti nyligen skrev sin rapport hade han nära kontakt med de parlamentariska utskotten och med mig. Han deltog också i ett flertal diskussioner.

Parlamentet spelade också en central roll när lagstiftningspaketet om en effektiv övervakning av de finansiella marknaderna i EU röstades igenom. Vi har funnit en europeisk lösning som innebär att det blir en bättre samordning mellan de nationella åtgärderna i våra medlemsstater. Krisen är global och vårt bidrag till att ta sig ur den måste vara europeiskt, om vi vill vara en effektiv medspelare på världsarenan, särskilt i det arbete som bedrivs inom G20.

Energin och klimatet

Kära kolleger,

Energi är i dag den europeiska ekonomins livsnerv. Energikostnaden och energisäkerheten tillsammans med miljöskyddet är på väg att bli de största utmaningarna för Europa under det nya århundradet. Detta kommer att vara en central del i nystarten av den inre marknaden och i våra försök att bekämpa klimatförändringarna, där Europeiska unionen är och vill fortsätta att vara världsledande. För egen del har Europaparlamentet undertecknat Emas-avtalet för ett fortsatt byggande av ett s.k. grönt parlament.

Kommissionen, rådet och parlamentet har gjort ett enormt arbete för att skapa en europeisk energipolitik. Den senaste förordningen om en tryggad gasförsörjning är bara ett i raden av exempel på detta.

Men om vi vill få till stånd en verklig inre marknad för energi med säkra och miljövänliga leveranser, och som erbjuder förhållandevis billig energi för alla konsumenter, så måste vi kunna visa politisk drivkraft. Många av våra framtida beslut kommer att behöva starkt politiskt stöd från alla EU-institutioner och särskilt från medlemsstaterna.

I mitt öppningsanförande för ett år sedan föreslog jag att det skulle inrättas en europeisk energigemenskap. Den 5 maj lade jag tillsammans med Jacques Delors därför fram mitt initiativ till en sådan gemenskap. Det kommer att bli en typ av varumärke som kan främja gemensamma åtgärder. Något liknande gjordes 1992 med inremarknadsprogrammet som integrerade många koncept för att de skulle kunna genomföras.

Kvinnors rättigheter

Mina damer och herrar,

Som ni kanske vet tror jag mycket på jämvikt mellan könen och på lika möjligheter för kvinnor. Sedan jag tillträdde min tjänst har jag vid många tillfällen talat mig varm för en ordentlig kvinnorepresentation på EU:s högsta poster. Ett politiskt system som i sina beslutsfattande organ inte ger ordentlig representation för 52 procent av befolkningen förlorar kontakten med det samhälle vi lever i.

Jag är övertygad om att institutionerna måste vara en förebild för vårt samhälle. Europa måste vara enat för att vi ska kunna förena arbetsliv och privatliv. Särskilt i tider av ekonomisk kris är det viktigt att inte moderskapet hindras av otrygga anställningsförhållanden. Vi håller just nu på att diskutera denna fråga som också är knuten till hur vi ska hantera den dramatiska utmaningen med Europas demografiska kris.

När vi talar om kvinnors rättigheter får vi inte glömma frågan om våld mot kvinnor. Vi kan garantera att Europaparlamentet är engagerat fullt ut i den här frågan, och vi diskuterade den med representanter för de nationella parlamenten under en särskild dag ägnad kampen mot våld mot kvinnor.

Sacharovnätverket

Kära kolleger,

Mänskliga rättigheter är inte bara ett europeiskt påfund, det är en universell fråga. Beslutet att i år ge Nobels fredspris till Liu Xiabo bekräftar bara vårt eget beslut för två år sedan. Då gav vi Sacharovpriset till Hu Jia, som fortfarande sitter fängslad i ett kinesiskt fängelse. Vi kommer alltid att kräva att politiska fångar friges. Och det gäller alla, överallt.

Vi får inte glömma bort att några av dessa politiska fångar har fått vårt Sacharovpris. Det är därför som jag tar vårt Sacharovnätverk på fullaste allvar. Det stöder de tidigare pristagarna i deras gemensamma aktioner för mänskliga rättigheter.

Var vi än befinner oss som ledamöter av den här kammaren så är vi skyldiga att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Det är allas vår plikt. På varje resa jag gör, och det gäller även Kina och Ryssland, tar jag upp denna fråga på högsta möjliga nivå. Vi måste bedriva ett nära samarbete med det demokratiska samfundet i den här frågan.

Jag är fast besluten att göra detta nätverk, men också forumet för tidigare talmän, till ett effektivt verktyg i kampen för mänsklig värdighet, mänskliga rättigheter, demokrati och de grundläggande universella friheterna.

Yttre åtgärder

Lissabonfördraget har också stärkt vår roll när det gäller yttre åtgärder. Min roll som talman är att ge röst åt och förstärka era budskap å de europeiska medborgarnas vägnar till regeringar och länder utanför unionen.

Det finns inget parlament som är så utåtriktat som vårt. Det går inte en enda vecka utan att någon av oss befinner sig någonstans i världen och interagerar med våra partner och propagerar för våra centrala värderingar och, låt oss vara ärliga här, våra egna intressen.

Vi är världens största ekonomi och världens största bidragsgivare, men vi utnyttjar inte detta till fullo. Vi måste omvärdera sättet på vilket vi når våra mål. Vi bör föra in stöd för demokrati och mänskliga rättigheter i våra handelsförhandlingar, oavsett om förhandlingsparten är stor och stark eller liten och svag.

Jag är övertygad om att vi måste stärka den parlamentariska diplomatin i världen. Våra medborgare förväntar sig detta, och just detta kommer att bli en viktig komplettering till hela diplomatin.

Kära vänner,

Under de senaste 15 månaderna har våra interparlamentariska församlingar och delegationer spelat en avgörande roll för att stödja demokrati, utbyta bästa praxis och inleda samarbeten över hela världen, men också genom att hjälpa dessa parlament att kontrollera sina nationella regeringar.

Vi fortsätter att framgångsrikt utveckla vårt samarbete med Latinamerika i vår Eurolat församling.

Det återstår ännu mycket arbete med att inleda det parlamentariska samarbetet i Euronest församlingen inom ramen för det östliga partnerskapet.

Vi har också inrättat ett sekretariat för den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet. Vi vill vara en aktiv medspelare i den regionen, och inte bara en betydande bidragsgivare.

Jag är också glad för att vi har stärkt våra förbindelser med Förenta staternas kongress. Årets tjugo besök av företrädare för våra utskott har varit möjliga tack vare vårt nya kontor i Washington.

Mina damer och herrar,

Som er talman har jag representerat parlamentet i sju länder utanför EU. Vi tas på allvar eftersom vår röst bidrar till att forma den nya världsordningen. Vår politiska modell, med rätt blandning av ekonomisk effektivitet och känslighet på det sociala och ekologiska området, men också med solidaritet och samförstånd, är en modell som bör respekteras och propageras.

Men jag tror ändå att för att EU ska kunna stärka sitt ledarskap i globala frågor så måste unionen först och främst visa att den kan hantera utmaningarna längs de egna gränserna. Med er hjälp har jag försökt lägga så mycket tid och energi som möjligt på ett intensivt samarbete med våra grannar i öster och söder, möten med deras ledare och att förmedla det europeiska budskapet direkt till deras medborgare.

Europaparlamentet har alltid verkat för en fortsatt utvidgning. Ett gott exempel är den positiva effekt som Europeiska unionen har på västra Balkan, där krig och ömsesidig aggression har upphört.

Under andra hälften av mitt mandat ska jag arbeta vidare med att stärka vår parlamentariska diplomati. Min övertygelse är att man inte längre kan dra en skiljelinje mellan vår interna och externa politik. Den inre marknaden och euron påverkar resten av världen i lika hög grad som vår handels- och utvecklingspolitik gör.

Vi måste utarbeta en gemensam utrikespolitik för att inom ramen för den globala ordningen lättare kunna samarbeta med USA och blivande stormakter.

Vi bör vara medvetna om de stora möjligheter som vi har att påverka och vår förmåga att förändra samhällen och föra dem närmare europeiska ideal som demokrati, fred och välstånd.

Framtiden

Bästa kolleger,

Alvin Toffler sa en gång att vårt moraliska ansvar inte är hålla tillbaka framtiden, utan att forma den så att den styr vårt öde i mänsklig riktning och underlättar övergångens påfrestningar.

Den senaste ekonomiska och finansiella krisen slog hårt mot oss. Vi lämnar nu en svår tid bakom oss, men vi måste kunna se att detta också utgör en möjlighet för reformer.

Det blir allt tydligare att denna utmaning inte kommer att lösas enbart med nationella strategier. Vi måste samordna våra ansträngningar för att bli starka. Just detta är det som Europa 2020 står för. I dag behöver vi mer än någonsin ett gemensamt europeiskt ekonomiskt styre. Vi behöver en verklig ekonomisk union, inte bara en monetär.

Det finns ett antal synnerligen viktiga lagförslag som väntar på att antas, såsom det ekonomiska styrpaketet, direktivet om hedgefonder och förordningen om kreditvärderingsinstitut och derivat. Om vi vill ha en starkare och mer konkurrenskraftig och finansiellt stabil union måste vi se till att god lagstiftning antas på dessa områden.

Kära vänner,

Den ekonomiska krisen har lärt oss alla att det inte finns någon solidaritet utan ansvar, men den har också lärt oss att Europeiska unionen kan komma med lösningar som ger ett mervärde för dess medborgare.

Som parlamentariker med medansvar för unionens budget förstår vi att dagens ekonomiska klimat gör att vi måste vara ambitiösa när det gäller finansieringsfrågor. Vi måste också undersöka möjligheterna för bättre resursutnyttjande, bättre sparande och bättre förvaltning av finanserna.

Men jag är övertygad om att nästa årliga budget och fleråriga budgetram måste vara öppen för modernisering och alla hinder måste avlägsnas så att unionen kan nå sin fulla potential, vilket kommer att handla om konkurrens och nya arbetstillfällen.

Det här är vad medborgarna förväntar sig av oss. Finansieringen måste upprätthålla jämvikten mellan den inre marknadens behov, innovation, infrastruktur och jordbruk, men också täcka de nya uppgifter som vi fått genom Lissabonfördraget.

Slutkommentarer

Om vi européer tror på Europa måste vi tro på oss själva. För att skingra alla tvivel kring Europeiska unionen måste vi gå tillbaka till dess rötter. Då förstår vi att fred, politisk stabilitet, välstånd och ett öppet samhälle inte är någonting vi kan ta för givet. Det hotfulla och otänkbara kan hända igen om vi inte tyglar populismen och om vi inte vördar våra grundläggande värderingar om frihet och solidaritet för alla.

Efter mina samtal med utländska partner står det nu klart för mig att även om det råder en förtroendekris inom EU, så får vi inte tvivla på unionen. Den europeiska modellen beundras och respekteras över hela världen. Låt oss inte skämmas för att vi är européer. Låt oss vara stolta över vår gemensamma samarbetsmetod som i 60 år gett oss fred och återförenat vår kontinent.

Vår generation växte upp i ett delat Europa. Våra barns generation ser öppna gränser, gemensam säkerhet och den gemensamma marknaden som självklarheter. Men historien hade kunnat ta en annan väg. Våra politiska förfäder valde rätt väg. Nu är det upp till oss hur 2000-talet kommer att se ut i Europa och världen.