Direktlänk till huvudmenyn (tryck på returtangenten)
Gå till innehållet på sidan (tryck på "Välkommen")
Direktlänk till lista över andra webbplatser (tryck på returtangenten)

NOT FOUND !Maroš Šefčovič

Utfrågning

 

Maroš Šefčovič

Portfölj: Energiunionen - Vice ordförande
 
Dag 7 , måndag 20 oktober 2014 - 19:00 , Strasbourg, S1.4  
 
Frågor och svar
 
Frågor från utskottet för industri, forskning och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet:

1. Kommissionens prioriteringar


Vilka huvudprioriteringar tänker du driva inom ditt ansvarsområde, energiunionen? Hur ser din tidsplan ut för att uppnå dessa prioriteringar? Vilka specifika lagstiftnings- och icke-lagstiftningsinitiativ tänker du lägga fram, och vilken är tidsplanen för dessa?


Att skapa en europeisk energiunion med en framåtblickande politik för klimatförändringar kommer att vara ett av den blivande kommissionens prioriterade projekt. En överkomlig, trygg och hållbar energiförsörjning är en central fråga för våra medborgare, företag och för kontinenten.


Detta kräver att vi mobiliserar omfattande verktyg för lagstiftning, politik och finansiering som spänner över många olika ekonomiska sektorer och politikområden. För detta syfte krävs samordnad handling och gott lagarbete inom kommissionen samt, från första början, nära samarbete med Europaparlamentet, rådet, medlemsstaterna och alla andra berörda aktörer för att skapa bredast möjliga konsensus. Detta blir en mycket komplicerad uppgift, och vi kommer att behöva en ambitiös och integrerad agenda för att förbättra Europas energipolitik.


De viktigaste inslagen i denna politik är tydliga:


Energitrygghet och solidaritet måste vara centrala i energiunionen. Vi kan bygga vidare på den europiska strategi för energitrygghet som kommissionen lade fram i maj 2014, särskilt genom att ytterligare diversifiera energikällor och transportvägarna för importerad energi, fullt ut utnyttja den inre marknaden och främja gränsöverskridande integrerade system liksom bättre energieffektivitet. På kort sikt är den viktigaste uppgiften att säkra försörjningstryggheten för de närmaste tre till tolv månaderna, och i synnerhet den kommande vintern i händelse av brist på gas från Ryssland och Ukraina. Vi måste se till att det finns en kortfristig handlingsplan om försörjningen skulle avbrytas, särskilt till de mest utsatta medlemsstaterna. Detta är centralt när det gäller solidaritet och ömsesidigt ansvar mellan EU och dess medlemsstater, vilket är den europeiska integrationens kännemärke. Åtgärderna på medellång sikt kommer att behöva innefatta en översyn av förordningen om tryggad gasförsörjning.


Mer samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna är en nödvändig förutsättning för att skapa den europeiska energiunionen, men också en av dess grundstenar. Vi kommer att bedöma hur man bäst kan tillmötesgå behovet av att förena vår förhandlingskraft gentemot tredjeländer. Några har efterfrågat gemensam upphandling av gas för att minska de stora prisskillnader som enskilda medlemsstater ställs inför. Vi måste bedöma alternativen för att stärka Europas förhandlingsposition. Samtidigt måste vi garantera full respekt för våra regler för konkurrens och den inre marknaden samt handelsrätten. Vi behöver också intensifiera vår energidiplomati mer allmänt, för att skapa bättre samstämmighet med större energipartner och för att främja en regelbaserad energistyrning genom IEA, G7, G20 och energistadgefördraget. Som vice ordförande för energiunionen skulle jag eftersträva ett mycket nära samarbete med den höge representanten och vice ordföranden Federica Mogherini, och med mina kollegor som ansvarar för grannskaps- och utvecklingspolitik.


Klimat- och energiramen för 2030 kommer att vara en nyckelkomponent i energiunionen. Denna fråga handlar om klimatpolitik, men också om energitrygghet, konkurrenskraft och tillväxt. Vi måste minska koldioxidutsläppen i ekonomin i enlighet med långtidsmålet som satts i färdplanen för 2050. Detta kommer att innefatta en minskning av växthusgasutsläppen liksom att öka andelen förnybara energikällor och att minska energiförbrukningen. Ett stärkt system för handel med utsläppsrätter - genom reserven för marknadsstabilitet - kommer att se till att dessa mål uppnås till lägsta möjliga kostnad.


Vi måste förbättra energieffektiviteten. Den nyvalde ordföranden Jean-Claude Juncker har varit mycket tydlig med den vikt han tillmäter detta. Vi måste presentera nya idéer på området energieffektivitet, inte enbart för att minska energiförbrukningen som ett led i vår klimatpolitik, utan även som en del av energitryggheten, för att utveckla innovation och som en viktig del av paketet för att stimulera sysselsättning, tillväxt och investeringar. Byggnader står för 40 % av EU:s energianvändning. Renovering av det befintliga, allt äldre byggnadsbeståndet erbjuder enorma möjligheter att spara energi och sänka hushållens energikostnader. Detta förutsätter naturligtvis att vi kan utforma rätt villkor för att detta ska ske, inklusive lättare tillgång till finansiering och tekniska tjänster. Transporter står för 32 % av EU:s energianvändning och kan ge ett enormt bidrag till klimat- och energipolitiken. Utbyggnaden av en infrastruktur för alternativa bränslen eller effektivare transportsystem och styrning av trafikflöden erbjuder enorma möjligheter.


Genom att producera mer förnybar energi i Europa bidrar vi till att minska koldioxidutsläppen och samtidigt beroendet av fossila bränslen från tredjeländer. Vi kommer att lägga fram förslag om förnybar energi som en del i åtgärdspaketet som ska genomföras inom klimat- och energiramen för 2030. Dessa kommer bland annat att fastställa de villkor som ska gälla för statligt stöd efter 2020, och för att använda EU-medel för att genomföra projekt för förnybar energi, stimulera forskning och utveckling. Samtidigt får vi inte bortse från den oro som väckts när det gäller hållbarheten för några delar av den förnybara energimixen: biodrivmedel och biomassa för kraftproduktion. Europa har en världsledande roll inom förnybar energi och har skapat många nya jobb på området tack vare ny teknik och innovation. EU borde vara världsledare inom förnybar energi.


Det arbete som redan utförts och det som återstår inom vårt inhemska ramverk kommer också att bekräfta EU:s ledarskap inför de viktiga klimatförhandlingarna i Paris nästa år, och vi ska göra vårt yttersta för att nå framgång.


En ytterligare prioritet för energiunionen måste vara att fullborda den inre energimarknaden under nästa mandat. Detta handlar först och främst om att fullständigt genomföra den befintliga lagstiftningen. Ökad konkurrens bör bidra till lägre omkostnader för medborgare och företag, bättre konkurrenskraft, mer sysselsättning och tillväxt. I detta sammanhang måste vi vara mycket uppmärksamma på de mest utsatta kunderna och ta hänsyn till dessa sociala frågor. Samtidigt måste vi också utveckla den inre energimarknaden. Vi behöver på nytt titta närmare på den, särskilt för att få till stånd mer regionalt samarbete. Detta kommer att inbegripa utveckling av ett energinät som kan hantera och distribuera energi från förnybara källor, som kan optimera användningen av överföringsinfrastrukturen och nå en situation där hushållen blir aktiva deltagare i nätet på både utbuds- och efterfrågesidan, och där konsumentpriserna styrs av marknadskrafter som tar hänsyn till alla externa effekter.


Som vice ordförande för energiunionen kommer jag att göra mitt yttersta för att stödja vice ordförande Katainen och bidra till den nyvalde ordförandens föreslagna paket på 300 miljarder euro för att stimulera sysselsättning, tillväxt och investeringar. Detta kommer att vara ett av det nya kollegiets första större initiativ. Energi- och klimatpolitik kan lämna ett viktigt bidrag till detta paket. Kommissionen kommer att göra allt som står i dess makt för att hjälpa medlemsstaterna att övervinna de kritiska bristerna i vår energiinfrastruktur, genom att underlätta ett snabbt genomförande av de projekt av gemensamt intresse som förtecknas i strategin för energitrygghet. Energiinfrastrukturen måste moderniseras och utvidgas så att energi kan flöda fritt inom EU och så att vi eliminerar energiöar. Det kommer att bli en stor utmaning att säkerställa den nödvändiga finansieringen från regeringar, företag och hushåll. EU:s medel är begränsade; därför krävs innovativa finansieringsmekanismer omgående för att stimulera och utnyttja investeringar i energimodernisering och för att motivera hushåll att investera i energieffektivitet.


2. Kvaliteten på och insynen i lagstiftningsförslag


Hur kommer du personligen att se till att lagstiftningsförslagen håller hög kvalitet, att det råder full insyn i lobbyverksamheten (som riktar sig till dig och dina tjänsteavdelningar) och att det sker ett samstämt och välavvägt samråd med alla aktörer, samtidigt som hänsyn tas till behovet att utföra noggranna konsekvensbedömningar?


Utifrån min nuvarande portfölj och även mina tidigare ansvarsområden inom nationell förvaltning vet jag hur viktig kvaliteten på EU:s lagstiftning är för dem som ska genomföra och tillämpa den. Jag är övertygad om att kommissionen redan har en uppsättning mycket bra instrument till sitt förfogande för att garantera ett faktabaserat politiskt beslutsfattande. Offentliga samråd med berörda parter, nära kontakter med Europaparlamentet, övriga institutioner och medlemsstaterna, en öppen inställning till att lyssna till alla synpunkter samt förberedande externa studier är viktiga inslag i detta arbete. Dessutom har konsekvensbedömningarna av kommissionens förslag förbättrats markant och bidrar betydligt till att EU-lagstiftningen håller bättre kvalitet.


Alla dessa verktyg står till vårt förfogande och vi måste fortsätta att stärka och använda dem. Som vice ordförande skulle jag se till att resultaten analyseras noggrant och att alla parter har fått tillfälle att bidra med sina synpunkter under lagstiftningsarbetets gång. Detta är viktigt vid all lagstiftning, men i synnerhet när vi talar om ett område som är så känsligt, mångskiftande och komplext som utvecklingen av en stark energiunion med en framåtsyftande klimatpolitik. Jag är också övertygad om att ett samarbete mellan avdelningar och kommissionsledamöter med olika ansvarsområden kommer att hjälpa oss att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet och kommunikationen av den utåt.


Detta gäller givetvis inte bara ny lagstiftning, utan även den lagstiftning som redan finns. Vi måste också utvärdera resultaten av gällande rättsakter och se om det finns behov och möjlighet att ändra tillämpningsområdet, minska regelbördan och förenkla regelverket. Jag ser verkligen fram emot att samarbeta med Frans Timmermans, som jag redan haft nöjet att arbeta tillsammans med i min nuvarande befattning.


Under mitt nuvarande uppdrag som vice ordförande med ansvar för kontakter mellan institutionerna och administration har jag också varit ansvarig för kommissionens öppenhetsinitiativ. Jag är djupt övertygad om vikten av öppenhet i detta sammanhang och har för avsikt att full ut tillämpa de vittomfattande bestämmelserna i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen när det gäller öppenhet och informationsutbyte mellan de båda institutionerna. Jag är vidare även fortsättningsvis angelägen om att bidra till kommissionens arbete – liksom jag har gjort under mitt nuvarande mandat – med att ytterligare främja öppenheten gentemot allmänheten och sörja för ett så brett samråd som möjligt under beslutsprocessen. Jag förhandlade med Europaparlamentet om det interinstitutionella avtalet om Europaparlamentets och kommissionens gemensamma öppenhetsregister under 2010–2011 samt om översynen av detta under 2013–2014, och jag stöder fullständigt tillträdande ordförande Jean-Claude Junckers uppmaning om ökad öppenhet när det gäller kontakterna med intressegrupper och lobbyister, som han framför i sina politiska riktlinjer, och i synnerhet hans avsikt att föreslå ett obligatoriskt register för alla tre institutionerna. Jag förbinder mig att offentliggöra alla kontakter och möten med yrkesorganisationer och egenföretagare om alla frågor som rör utarbetande och genomförande av EU-politiken, och jag kommer att se till att min personal respekterar de etiska reglerna för kommissionens personal i sina kontakter med lobbyister och alla andra aktörer.


3. Samordning och samarbete


Hur kommer du, som vice ordförande med ansvar för energiunionen, att sköta samordningen med kommissionsledamöterna i ditt team och med de övriga vice ordförandena, vars politikområden påverkar, eller påverkas av, ditt politikområde? Hur kommer du att säkerställa ett fördjupat samarbete med de relevanta parlamentsutskotten?


Energiunionen berör många politikområden: energi, klimatpolitik, transporter, den inre marknaden, industripolitiken, företagande och små och medelstora företag, miljö-, havs- och fiskerifrågor, regionalpolitiken, jordbruk och landsbygdsutveckling samt forskning, vetenskap och innovation. Vi kommer att behöva mobilisera ett brett spektrum av rättsliga, politiska och finansiella instrument inom många viktiga sektorer av vår ekonomi. Det kommer att kräva samordning med flera kommissionsledamöter och vice ordföranden, och att vi arbetar tillsammans i stället för parallellt. Vi kommer att behöva undvika och, vid behov, övervinna tänkande som går ut på att man arbetar var och en för sig med sitt område. Jag kommer att starkt stötta vice ordförande Jyrki Katainen och hans team vid utarbetandet av sysselsättnings-, tillväxt- och investeringspaketet som ska läggas fram inom de första tre månaderna av den nya kommissionens mandatperiod. Investeringar i energi – nät, förnybar energi och energieffektivitet – kommer att bidra avsevärt i detta hänseende.


Samordning och gott samarbete kommer att skapa synergieffekter och göra det möjligt för oss att nå framsteg i många avseenden, t.ex. när det gäller användningen av smart informationsteknik i överförings- och distributionsnäten, ett aktivt konsumentdeltagande på marknaden, de möjligheter som innovativ teknik innebär genom forskning, en intelligent skattepolitik som innebär att förorenaren betalar, effekterna av livsmedels- kontra bränsleproduktion i jordbrukssektorn och sektorns roll i strävandena efter att minska klimatförändringarna samtidigt som livsmedelsproduktionen bibehålls för en växande befolkning i världen, rättvisa konkurrensregler för att garantera lika marknadsvillkor, en sammanhållningspolitik som stöder energi- och klimatmålen samt inte minst arbetet med att nå ut till resten av världen när det gäller globala energi- och klimatfrågor.


För att jag ska kunna utföra mina arbetsuppgifter på ett framgångsrikt sätt är det uppenbart att flera kommissionsledamöter och deras avdelningar kommer att behöva samarbeta aktivt och ingå i samma team. Detta kommer att vara avgörande för att vi ska kunna ro detta viktiga strategiska projekt i hamn och jag är övertygad om att min erfarenhet och mina goda arbetsrelationer med alla delar av kommissionen under den nuvarande mandatperioden kommer att vara till stor hjälp för mig att hitta rätt sätt att uppnå detta.


I mitt arbete med att ansvara för kontakterna mellan institutionerna under de senaste åren har jag förhandlat om det nuvarande ramavtalet med Europaparlamentet på kommissionens vägnar. Jag kommer även fortsättningsvis att sörja för en konstruktiv politisk dialog med Europaparlamentet och utskotten, som bygger på öppenhet, insyn, ömsesidigt förtroende, regelbunden rapportering och informationsutbyte, så att Europaparlamentet på ett effektivt sätt kan utöva sin demokratiska kontroll. Jag delar helt Jean-Claude Junckers intentioner om att stärka det särskilda förhållandet mellan kommissionen och Europaparlamentet och dess utskott, med full respekt för ramavtalet.


Detta innebär framför allt att jag vill skapa och upprätthålla intensiva och nära förbindelser med de två utskott som berör mina portföljer (ITRE och ENVI) och även fortsättningsvis närvara vid alla utskottsmöten om jag blir tillfrågad. Det innebär också att jag kommer att fortsätta att regelbundet och direkt utbyta information med ordföranden för parlamentsutskotten, vara tillgänglig för bilaterala möten och kommunicera direkt med samtliga utskottsledamöter samt lämna snabb och tydlig information och följa upp de åsikter som uttryckts under dessa möten.


4. Kontroll och internationella förhandlingar


Vilka åtgärder kommer du att vidta för att underlätta de relevanta parlamentsutskottens kontroll av lagstiftnings- och icke-lagstiftningsförfaranden (däribland utarbetande av delegerade akter och genomförandeakter) och övervakning (uppföljning) av deras genomförande? Hur tänker du se till att de relevanta parlamentsutskotten hålls tillräckligt underrättade om alla internationella avtal inom ditt politikområde, med hänsyn till lärdomarna från förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar? Hur tänker du se till att EU intar ett enat förhållningssätt vid kommande internationella klimattoppmöten?


Under det nuvarande mandatet har jag bl.a. ansvarat för genomförandet av många institutionella aspekter av Lissabonfördraget och i samband med detta tillbringade jag mycket tid med att hantera delegerade akter och genomförandeakter. Jag är mer än medveten om de olika diskussioner och kontroverser som har förekommit mellan institutionerna under de senaste åren. Detta är en viktig fråga för alla institutioner. Lösningar måste givetvis stå i överensstämmelse med fördraget och garantera mer egenansvar och öppenhet. Utifrån mina erfarenheter är jag övertygad om att de måste föras fram på horisontell nivå inom kommissionen, eftersom de berör alla ansvarsområden och är av interinstitutionell karaktär. Min kollega Frans Timmermans kommer att ha en viktig roll i detta avseende. När det gäller mina ansvarsområden kommer jag naturligtvis att se till att kommissionen respekterar sina åtaganden i enlighet med den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter och ramavtalet med parlamentet, som jag förhandlade om för kommissionens räkning. Detta gäller t.ex. åtagandet om att genomföra lämpliga och öppna samråd på expertnivå vid utarbetandet av delegerade akter och att se till att parlamentet och medlemsstaterna får all relevant information. Det innebär förstås ett fullständigt iakttagande av bestämmelserna i ramavtalet när det gäller parlamentsexperters deltagande i expertgruppsmöten. För genomförandeakter finns det en tydlig och heltäckande rättslig ram i form av förordning (EU) 182/2011, och öppenhet säkerställs via registret över kommittéhandlingar.


När det gäller genomförandet av EU:s lagstiftning måste rapporteringsskyldigheterna enligt den berörda lagstiftningen respekteras och vid behov bör kommissionen på begäran lämna information även utanför dessa skyldigheter och rapportera till Europaparlamentets ledamöter inom ramen för vår regelbundna dialog. Genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av EU:s regelverk är avgörande för att EU:s politik ska kunna omsättas i praktiken och fördelarna kunna utnyttjas.


Jag ser fram emot att regelbundet informera er om de framsteg som görs i internationella förhandlingar inom mina ansvarsområden – naturligtvis i nära samarbete med mina kollegor i kommissionen som arbetar med yttre förbindelser – i ITRE- eller ENVI-utskottet eller vid andra lämpliga tillfällen. Redan under mitt nuvarande mandat har det varit viktigt för mig att ha en en öppen dialog med utskotten och lyssna till deras synpunkter, både i internationella och andra frågor, och att bygga vidare på det som de har åstadkommit i sina internationella kontakter. Det säger sig självt att ramavtalet utgör grunden för vårt samarbete.


Vid internationella förhandlingar är EU starkast och mest effektivt när vi står enade, talar med en röst och inte kan försvagas av internationella samarbetspartner som utnyttjar meningsmotsättningar mellan medlemsstaterna. Detta gäller särskilt för klimat- och energipolitiken. En av mina viktigaste uppgifter kommer därför vara att se till att EU tillsammans med medlemsstaterna står enade utåt och att åstadkomma en samsyn i klimat- och energifrågor med siktet inställt på de betydande synergieffekter vi då kan uppnå.


På energiområdet finns några exempel på internationella avtal med EU som part. Jag anser att vi bör se till att få fler sådana exempel i framtiden. Detta är av största vikt om vi vill att EU ska tala med en röst för att trygga vår energiförsörjning och främja en hållbar övergång för våra energisystem och inte minst för att vi ska kunna exportera vår teknik och våra standarder. Jag kommer naturligtvis att fullt ut följa relevanta fördragsbestämmelser och ramavtalet även i detta avseende.


Genom att agera som en union vid de internationella klimatförhandlingarna kunde EU säkra det banbrytande beslutet i Durban som siktar på ett nytt globalt avtal till 2015 som gäller för alla. EU och medlemsstaterna har skaffat sig stor erfarenhet av att förhandla fram blandade avtal, inte minst i fråga om klimatområdet och andra multilaterala miljöavtal, och samordningen inom EU är fungerande och öppen. Jag anser att det är mycket viktigt att varje medlemsstat känner egenansvar för 2015 års avtal innan det antas och skrivs under. Bara så kan vi se till att alla medlemsstater ratificerar detta rättsligt bindande avtal (så att det kan träda i kraft i god tid före 2020) och verkligen genomför det som vi åtagit oss att göra.


En stark europeisk röst i klimatfrågorna kräver också ett starkt stöd från parlamentet och ett nära samarbete mellan våra institutioner. Ratificeringen och genomförandet av ett nytt bindande globalt klimatavtal kommer att kräva parlamentets samtycke. Jag kommer att tillsammans med kommissionsledamoten med ansvar för energi- och klimatåtgärder mycket noga informera parlamentet om hur förhandlingarna fortskrider. Före och efter mötena i Lima och Paris vill jag gärna diskutera såväl förberedelserna som resultaten med parlamentet. Jag vill också fortsätta traditionen att ta emot en delegation från parlamentet vid viktiga förhandlingar och ge parlamentet dagliga lägesrapporter.


På kärnenergiområdet slutligen är Europeiska atomenergigemenskapen part i alla större internationella konventioner som ingåtts under ledning av Internationella atomenergiorganet, och flera avtal om kärntekniskt samarbete har ingåtts med tredjeländer. Jag känner till den praxis som överenskommits med Europaparlamentet och kommer att fortsätta att hålla de relevanta parlamentsutskotten informerade om alla internationella avtal som förhandlas fram på grundval av Euratomfördraget.