Direktlänk till huvudmenyn (tryck på returtangenten)
Gå till innehållet på sidan (tryck på "Välkommen")
Direktlänk till lista över andra webbplatser (tryck på returtangenten)

NOT FOUND !Karmenu Vella

Utfrågning

 

Karmenu Vella

Portfölj: Miljö-, havs- och fiskerifrågor
 
Dag 1 , måndag 29 september 2014 - 14:30 , Bryssel, 2Q2  
 
Frågor och svar
 
1. Allmän kompetens, engagemang för EU och personlig oavhängighet

Vilka av dina personliga kvalifikationer och erfarenheter är särskilt viktiga för uppdraget som kommissionsledamot och främjandet av det europeiska allmänintresset, särskilt inom det område som du skulle ansvara för? Vad sporrar dig? Hur kommer du att bidra till att driva kommissionens strategiska agenda?


På vilket sätt kan du inför Europaparlamentet garantera din personliga oavhängighet, och hur kan du garantera att din tidigare, nuvarande eller framtida verksamhet inte på något sätt skulle kunna innebära att fullgörandet av dina skyldigheter inom kommissionen ifrågasätts?


Jag har varit ledamot i Maltas parlament i nästan 40 år. Under den tiden har jag haft flera olika regeringsfunktioner, bland annat som minister för offentliga arbeten, som industriminister och som minister för turism. Jag har också haft flera styrelseuppdrag och ledande befattningar både i den privata och i den offentliga sektorn, bland annat i företag inom banksektorn, hotell- och restaurangsektorn och resenäringen.


Jag har konkret erfarenhet av arbete som kräver starkt politiskt ledarskap. Jag har även lednings- och förhandlingskompetens samt förmåga att ställa upp mål och se till att de uppnås. I min senaste befattning, som minister för turism i Malta, ansvarade jag för landets viktigaste ekonomiska sektor – en mångfacetterad näring som krävde att jag hade kontakt och samarbetade med alla olika berörda parter. Från min tid i den privata sektorn har jag också med mig en stark känsla för behovet av att planera, arbeta effektivt och undvika onödig reglering och byråkrati.


Blå tillväxt och grön ekonomi kommer av två skäl att vara hörnstenarna i det konkurrenskraftiga Europa med jobb, tillväxt och rättvisa som kommissionens tillträdande ordförande Juncker har beskrivit för Europaparlamentet: dessa sektorer skapar arbetstillfällen samtidigt som de gör det möjligt att minska Europas beroende av importerade råvaror. Jag anser att min erfarenhet som minister på nationell nivå gör mig väl förberedd att ta mig an utmaningarna inom detta ansvarsområde. Jag har varit minister i en regering där hållbar utveckling och miljöskydd är ett centralt politikområde. Dessa aspekter är dessutom är av av högsta vikt för det område som jag ansvarade för, nämligen turism. Fiske är av uppenbara skäl också ett centralt politikområde i mitt land och jag är fullt medveten om vikten av att finna en balans mellan havskyddsintressen och fiskerinäringens långsiktiga överlevnad. Vad gäller havsfrågor är all min samlade erfarenhet från ministerarbetet och den privata sektorn relevant för att arbeta med att utveckla den blå ekonomin och för att arbeta med kolleger i hela kommissionen för att maximera synergieffekterna mellan alla berörda politikområden för att nå detta mål.


Jag är en övertygad anhängare av det europeiska samarbetet. Jag röstade för Maltas anslutning till EU och mer nyligen har jag varit minister i en EU-vänlig regering, ledd av en före detta ledamot av Europaparlamentet. Genom hela min politiska karriär har jag vägletts av samma värden och principer som jag betraktar som fundamentalt europeiska: principerna om demokrati, solidaritet, likställdhet mellan män och kvinnor, mänsklig värdighet och icke-diskriminering och en social marknadsekonomi.


Min erfarenhet har lärt mig att ingenting någonsin är perfekt och att det alltid finns utrymme för förbättringar. Om jag får uppdraget vill jag ta med mig detta perspektiv i mitt arbete som kommissionsledamot och arbeta med er för att möta de utmaningar som vi står inför och finna lösningar som ökar stödet från våra medborgare och stärker EU:s legitimitet i deras ögon.


För att kunna göra detta anser jag att det är av högsta vikt att kommissionen helt och fullt spelar sin roll som fördragens väktare. Med detta i åtanke förbinder jag mig att bygga mina beslut på unionens allmänna intresse och agera på ett oberoende sätt i linje med bestämmelserna i artikel 17.3 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 245 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och uppförandekoden för kommissionsledamöter. Jag ska inte begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution,  något organ eller någon byrå. Jag kommer att vara lojal mot unionen och dess medborgare, som ni representerar.


Jag förbinder mig också att undvika alla positioner eller situationer som skulle kunna leda till en intressekonflikt i förhållande till mitt uppdrag. Jag har fyllt i min intresseförklaring och den är offentligt tillgänglig. Jag förbinder mig att omedelbart uppdatera den om det skulle bli några ändringar, och att informera kommissionens ordförande om jag någon gång under mitt uppdrag får kännedom om en eventuell intressekonflikt.

 
 
2. Förvaltning av ansvarsområdet och samarbete med Europaparlamentet

Hur skulle du uppfatta din uppgift som ledamot av kommissionskollegiet? På vilket sätt skulle du betrakta dig själv som ansvarig och redovisningsskyldig inför Europaparlamentet för ditt och dina avdelningars handlande?


Vilka specifika åtaganden är du redo att göra i fråga om ökad öppenhet, ökat samarbete med Europaparlamentet och effektiv uppföljning av Europaparlamentets ståndpunkter och önskemål om lagstiftningsinitiativ? Är du beredd att förse både parlamentet och rådet med samma uppgifter och handlingar när det gäller planerade initiativ och pågående förfaranden?


Kommissionens tillträdande ordförande vill satsa stort på att förnya det kollegiala ansvaret och samarbetet i kommissionen. Jag ser fram emot att omsätta detta i praktisk handling med målet att arbeta över ämnesgränserna mot nya metoder för kommissionens arbete med sikte på konkreta resultat. Utöver fullt fokus på mitt eget ansvarsområde kommer jag att aktivt följa och delta i beslutsprocessen för politiska initiativ från mina kolleger i kommissionen. Jag ser fram emot att bygga starka band och att samarbeta nära med alla mina kolleger, däribland vice ordförandena och ordförande Juncker.


Mitt ansvarsområde innebär per definition att jag kommer att utveckla särskilt starka relationer med flera av mina kolleger med angränsande ansvarsområden. Jag kommer att ha särskilt starka förbindelser med vice ordförandena Bratusek och Katainen, och hjälpa dem att förverkliga sina projekt, men också med den höga representanten och vice ordförande Mogherini samt kommissionsledamöterna med ansvar för yttre förbindelser vad gäller mitt ansvarsområdes internationella dimension. För havspolitiken ser jag fram emot att arbeta särskilt nära med kommissionsledamöterna Moedas och Cretu.


Men mitt starka engagemang för lagarbete och samarbete kommer inte att begränsa sig till kommissionen. För att stärka Europeiska unionens demokratiska legitimitet måste jag som kommissionsledamot informera och involvera de två beslutsfattande institutionerna i mitt arbete och mina överväganden. Jag anser att bidrag från parlamentet är av grundläggande betydelse för lagstiftningsprocessen. Politik som har sin grund i samarbete och dialog med parlamentet kommer alltid att vara det bästa alternativet. Eftersom jag har varit parlamentsledamot i nästan 40 år förstår jag väl Europaparlamentets centrala roll för att garantera demokrati, legitimitet, ansvarsskyldighet och öppenhet. Det skulle det därför vara naturligt för mig i min roll som kommissionsledamot att upprätta starka arbetsrelationer med parlamentets ledamöter.


Om jag utnämns till kommissionsledamot kommer jag att ta fullt ansvar för mitt arbete och mina handlingar samt verksamheten inom de tjänstegrenar som faller under mitt ansvarsområde, utan att detta påverkar principen om kollegialt ansvar.


Mitt övergripande mål är att bidra till att föra Europa närmare medborgarna. För att uppnå detta anser jag att det är nödvändigt att samarbeta fullt ut med Europaparlamentet som är den EU-institution som direkt representerar våra medborgare. I detta sammanhang kommer jag att till fullo respektera ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen. När det gäller uppföljningen av Europaparlamentets ståndpunkter och begäran kommer jag att tillämpa bestämmelserna i ramavtalet och, inom mitt ansvarsområde, se till att kommissionen svarar på resolutioner eller begäran från Europaparlamentet på basis av artikel 225 i EUF-fördraget inom tre månader efter deras antagande. Jag stödjer fullt ut Jean Claude Junckers åtagande att den tillträdande kommissionen kommer att fästa särskild uppmärksamhet på betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ.


Jag åtar mig att upprätta öppna och genomsynliga förbindelser med Europaparlamentets ledamöter, som bygger på ömsesidig tillit och regelbundet och utförligt informationsutbyte så att parlamentet och dess kommittéer kan utöva sina lagstiftnings- och kontrollbefogenheter. Min dörr kommer alltid att stå öppen för parlamentets ledamöter. Jag vill  här återupprepa mitt åtagande att samråda brett med parlamentet från de allra tidigaste stadierna i lagstiftningsprocessen och att vara tillgänglig för regelbundna möten med samordnare, rapportörer och kommittéledamöter. För mig med erfarenhet som parlamentsledamot är detta en självklarhet och helt fundamentalt för de framsteg som jag hoppas göra som kommissionsledamot.


Jag förbinder mig dessutom att ge information till Europaparlamentet, både i kommittéer och i plenum, i samma utsträckning som till rådet. Jag anser att detta är absolut nödvändigt eftersom både Europaparlamentet och rådet är medlagstiftare. Det är också en grundläggande princip för hur vår union är uppbyggd, som en union av medlemsstater och folk. Vi måste, för vårt arbete i unionen, respektera dessa två pelare som ger detta arbete legitimitet. Det är också nödvändigt för att vi ska kunna uppfylla tillträdande ordförande Junckers åtagande om att förnya gemenskapsmetoden.

 
 
Frågor från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

3. Kommissionsledamotens prioriteringar


Vilka kommer att vara dina viktigaste prioriteringar för att säkerställa hållbar utveckling och ett starkt miljöskydd och för att förbättra kvaliteten på miljön i EU? Vilka specifika lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder tänker du föreslå för att stödja dessa prioriteringar på EU- och medlemsstatsnivå och vilken är tidsplanen för dessa?


Mitt huvudsakliga ansvarsområde kommer att vara att arbeta vidare på grön tillväxt för att förbättra miljöskyddet, skydda människors hälsa och bidra till ekonomisk tillväxt med minsta möjliga regelbörda, i enlighet med behovet av ändamålsenlig lagstiftning (Refit). Att värna om miljön och skydda vår konkurrenskraft går hand i hand, och kommer att leda till att tillväxt och investeringar blir mer hållbara i framtiden. En lämplig ram för detta finns i det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 (sjunde miljöhandlingsprogrammet) som innehåller en färdplan för att uppnå en grön ekonomi för alla, samtidigt som våra naturtillgångar och våra medborgares hälsa skyddas.


För att hjälpa EU på vägen mot grön och hållbar tillväxt kommer jag att delta fullt ut i arbetet med att gå framåt med initiativen för resurseffektivitet. I detta arbete ingår en lägesbedömning av paketet om cirkulär ekonomi för att se till att det är förenligt med vår strategi för jobb och tillväxt och med våra övergripande miljömål.


För att uppnå det centrala målet att skydda vårt naturkapital och ekosystemtjänsterna krävs handling på alla nivåer. Jag kommer därför att ägna all nödvändig uppmärksamhet åt genomförandet av strategin för biologisk mångfald. Mycket har redan uppnåtts och jag avser att lägga fram en utförlig halvtidsutvärdering av de framsteg som gjorts för att uppnå målen för 2020, också på internationell nivå. Fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet har en central plats i EU:s politik för biologisk mångfald. Jag åtar mig att se till att den pågående kontrollen av dessa rättsakters ändamålsenlighet leder till en grundlig, genomsynlig och evidensbaserad utvärdering som gör det möjligt att bedöma möjligheten att slå samman dem till en moderniserad rättsakt.


Genomförande av vattenstrategin kommer att leda till att våra sötvatten och kust- och havsekosystem uppnår den goda status som de bör ha, men som är långt ifrån fallet i unionen idag. Genom utvärderingar av ramdirektivet för vatten och ramdirektivet om en marin strategi kommer vi mot slutet av min mandatperiod att se om det krävs ändringar för att helt uppnå våra överenskomna politiska mål, och i så fall vilka. Resursanvändningen och ekosystemens tillstånd bidrar till att förverkliga hela potentialen hos grön och blå tillväxt och jag avser att utnyttja eventuella synergier eftersom jag också kommer att vara ansvarig för havs- och fiskerifrågor.


Det sjunde miljöhandlingsprogrammet syftar till att skydda medborgarna mot miljöbelastningar och hälsorisker. Åtgärdspaketet för ren luft kan leda till nästan 60 000 färre förtida dödsfall och ge cirka 3 miljarder euro i direkta ekonomiska samhällsvinster, förutsatt att det genomförs korrekt. En av mina första prioriteringar är att se till att de europeiska medborgarna får ta del av dessa vinster. Jag kommer därför att göra en lägesbedömning inom ramen för förhandlingarna om luftstrategin eftersom jag vill vara säker på att vi inriktar oss på de rätta föroreningskällorna med rätt typ av åtgärder. Denna bedömning kommer att vara vägledande för nästa steg i förhandlingarna.


Eftersom så mycket som 80 % av Europas befolkning 2020 beräknas bo i eller nära tätorter kommer städer även fortsättningsvis att vara utsatta miljöområden. Eftersom städer ofta brottas med samma typ av miljöproblem kommer jag att överväga vilken typ av åtgärder som är mest effektiva för att främja innovation och utbyte av goda lösningar mellan städer.


Vid Rio+20-konferensen bekräftades det att miljöproblemen blir alltmer sammanflätade. Jag kommer därför att fortsätta att bidra till de globala insatserna för att ta fram mål för en hållbar utveckling och förstärka strukturen för internationellt miljö- och havssamarbete.


4. Kvalitet, öppenhet och genomförande av lagstiftningsförslag


Hur ska du personligen säkerställa hög kvalitet på lagstiftningsförslagen, full insyn i den lobbyverksamhet som riktas till dig och dina tjänsteavdelningar samt konsekvent och väl avvägt samråd med alla intressenter? Vad kommer du att göra för att se till att EU:s lagstiftning genomförs lika rigoröst i alla medlemsstater, inbegripet en effektiv användning av EU:s finansiella medel och tillämpning av principen att förorenaren betalar? Hur ska du säkerställa att miljöhänsyn integreras i alla politikområden på både EU- och medlemsstatsnivå?


Om jag får uppdraget som kommissionsledamot kommer jag att se till att alla nya förslag som läggs fram för antagande av kommissionen har tagits fram i linje med principerna om bättre lagstiftning och, framförallt, att de har genomgått en fullständig utvärdering med en rigorös bedömning av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser, och med hänsyn tagen till subsidiaritet och proportionalitet. Brett samråd med berörda parter och allmänhet, med öppen redovisning av resultaten, kommer att vara en integrerad del i mitt arbete med att ta fram ny politik. Vi kommer att bygga vidare på vår redan solida kunskapsbas för att garantera att vi har en stark och övertygande faktabas för våra åtgärder.


I kommissionens tillträdande ordförande Junckers politiska riktlinjer ingår åtaganden om insyn och öppenhet. Jag stödjer helhjärtat detta nya åtagande. I enlighet med dessa riktlinjer åtar jag mig att på webben offentliggöra samtliga mina kontakter och möten med yrkesorganisationer eller egenföretagare i alla frågor som rör framtagning eller genomförande av EU-politik.


Refitprogrammets agenda innehåller många punkter som rör miljöpolitiken. Kontroller av ändamålsenligheten har redan avslutats på flera viktiga områden, bland annat vatten och avfall. Jag kommer att fortsätta detta arbete med pågående utvärderingar och kontroller av ändamålsenligheten av ett antal miljörättsakter, och sträva efter att alltid säkerställa brett samråd och att lägga fram solida fakta som stöd för slutsatserna. Jag kommer att aktivt leda utvärderingen av resultaten för all lagstiftning inom ramen för mitt ansvarsområde, för att se till att den är ändamålsenlig och uppnår sina mål till lägsta möjliga kostnad och minsta möjliga regelbörda.


En fortsatt utmaning är att se till att normer som har tagits fram under 30 år av miljöpolitik verkligen införlivas och tillämpas korrekt i alla medlemsstater så att de kommer hela samhället till godo. Jag kommer att helhjärtat satsa på att se till att miljölagstiftningen genomförs på ett sätt som är så effektivt, enhetligt, öppet och övergripande som möjligt. Jag kommer att arbeta på två fronter – främja efterlevnad i samarbete med medlemsstaterna och utveckla nya metoder för samarbete och nya verktyg. Men jag kommer inte att tveka att använda kommissionens rättsliga mekanismer för att se till att miljölagstiftningen efterlevs, inklusive principen om att förorenaren betalar. Denna princip kommer också att behandlas i en utvärdering under Refit för att bedöma miljöansvarsdirektivets resultat och som jag avser lägga fram under den första hälften av mitt mandat.


Att integrera miljöfrågor i andra politikområden är ett krav stadgat i fördraget och är viktigt bland annat för övergången till en grön ekonomi. Jag kommer att inrikta mig på att bidra till Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen och även på att integrera miljömål i unionens finansieringsprogram, i nära samarbete med mina kolleger i kommissionen. Det redan överenskomna förhandsvillkoret i andra politikområden, särskilt i sammanhållnings- och jordbrukspolitiken och särskilt i tillämpningsskedet, kommer att bidra till att budgetmedlen används effektivare och mer hållbart, och att miljölagstiftningen efterlevs.

 
 
Frågor från fiskeriutskottet

Fiskeriutskottet önskar klara och tydliga svar från den nominerade kommissionsledamoten Kamenu Vella, med ansvar för den gemensamma fiskeripolitiken, på följande frågor som rör genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken:


5. Interinstitutionella aspekter


Till följd av de förändringar som infördes när Lissabonfördraget trädde i kraft har det uppstått en del konflikter mellan parlamentet och rådet (särskilt vad beträffar de fleråriga planerna för återhämtningen och/eller förvaltningen av fiskbestånden) och mellan rådet och kommissionen (om delegeringen av befogenheter eller tilldelningen av genomförandebefogenheter till kommissionen).


Hur avser du, mot bakgrund av slutsatserna från den interinstitutionella arbetsgruppen om de fleråriga planerna, att på ett förebyggande sätt främja en lösning på konflikten mellan parlamentet och rådet, genom att till exempel lägga fram reviderade eller nya fleråriga planer inom den närmaste tiden?


Alla institutioner har ett ansvar för att uppnå ett konstruktivt samarbete och jag kommer att prioritera detta under min mandattid. Vad gäller arbetetsgruppen om de fleråriga planerna vill jag betona en väldigt positiv erfarenhet: löpande och öppen dialog mellan institutionerna är den bästa vägen och den leder till faktiska resultat. Jag kommer att se till att arbetet med förslagen till fleråriga planer intensifieras och att det följer den överenskommelse som arbetsgruppen nådde fram till. Mitt mål är att planerna blir enkla och resultatorienterade. Samråd med berörda parter och medlemsstaterna är av högsta vikt, och det gäller även för rådgivning baserad på den mest aktuella vetenskapliga kunskapen. Den första planen, som kommer att presenteras mycket snart, omfattar fiske i Östersjön. Andra planer, som en flerårig plan för fiske i Nordsjön, håller också på att tas fram.


Är du beredd att tillsammans med rådet inleda ytterligare förhandlingar med parlamentet i syfte att fastställa en användbar avgränsning mellan delegerade akter och genomförandeakter och försöka komma fram till en gemensam syn på tolkningen, användningen och uppföljningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget?


Med förbehåll för Europaparlamentets godkännande kommer det vara vice ordförande Timmermans som ansvarar för interinstitutionella diskussioner om tolkningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Jag kommer att försöka att bidra positivt till detta arbete i kommissionskollegiet och underlätta samsyn i frågan.


Kommer du att åta dig att arbeta för ett noggrannare genomförande av artikel 218.10 om skyldigheten att omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av förfarandet?


Jag kommer att ge hög prioritet till genomförandet av artikel 218.10 under hela min mandattid. Instruktionerna till tjänstegrenarna inom mitt ansvarsområde kommer att vara att strikt uppfylla våra skyldigheter i detta sammanhang. Jag håller helt och hållet med kommissionens tillträdande ordförandes ambition att ge nytt liv till partnerskapet med parlamentet. Alla relevanta dokument kommer att kontinuerligt delges parlamentet, samtidigt med rådet. Jag lovar att regelbundet komma till kommittéerna, bland annat när det gäller internationella förhandlingar. Förslag från er sida på hur vår dialog kan förbättras ytterligare är varmt välkomna.


6. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken


När det gäller de viktigaste frågorna kring genomförandet av den reformerade gemensamma fiskeripolitiken har parlamentet bland annat lyft fram följande prioriteringar: tekniska åtgärder, regionalisering, behovet av bättre konsumentinformation om fiskeriprodukter, kampen mot IUU-fiske och partnerskapsavtalen om fiske.


Hur ska du införa förenkling och flexibilitet i bestämmelserna om tekniska åtgärder? Avser du att föreslå en gemensam ram eller olika ramar för olika havsområden?


Översynen av de befintliga tekniska åtgärderna bekräftar att nuvarande regler är alltför komplicerade, detaljerade och svåra att genomföra och driva igenom. Samrådet bekräftar att vi behöver mer regionalisering, mer resultatorienterade metoder, förenkling och eliminering av onödiga bördor för fiskare. Antagande av förslaget till nya tekniska åtgärder prioriterar jag som en av mina omedelbara uppgifter. Förslaget bör ange tonen för en ny metod för lagstiftning i den gemensamma fiskeripolitiken.


Den nya fiskeripolitiken med medbeslutande är en mycket stabil bas för att garantera hållbarhet. Betoningen ligger på sunda fiskbestånd och ansvarsfullt fiske utan spill med respekt för det marina ekosystemet. Jag har för avsikt att låta de nya tekniska åtgärderna blir ett av huvudverktygen för att bidra till att lösa problemen kopplade till fiske.


Maskstorlekar, avstängda fiskeområden eller åtgärder för att skydda känsliga livsmiljöer måste preciseras i enlighet med de mål som har satts upp av medlagstiftarna – att uppnå maximalt hållbart uttag för alla bestånd senast 2015, och om detta inte är möjligt, senast 2020.


Regionalisering är ett nytt verktyg för styrning som kommer att utvecklas och förbättras baserat på erfarenheterna. Vi kommer att se till att åtgärderna är konsekventa och effektiva på regional nivå. Vi kommer att öka vår kunskap om fiskbeståndens dynamik och göra allt vi kan för att uppmuntra till samarbete mellan de länder som har gemensamma bestånd. Men samtidigt som vi diskuterar de nya reglerna kommer jag att ge hög prioritet åt att se till att nuvarande regler genomförs eftersom tekniska åtgärder fyller en grundläggande funktion för att uppnå vårt gemensamma mål om hållbart fiske. Detta gäller inte bara för EU utan även för fartyg från tredjeland i EU-vatten.


Kommer du åta dig att främja införandet av en särskild EU-miljömärkning av fiskeriprodukter? Vilka kriterier skulle denna europeiska miljömärkning bygga på och vilka skulle vara dess främsta kännetecken?


Efter samråd med berörda parter har kommissionen åtagit sig att göra en genomförbarhetsstudie för miljömärkning av både fiskeriprodukter och vattenbruksprodukter. Detta arbete har påbörjats och en första konferens med berörda parter kommer att äga rum den 15 oktober. Europaparlamentet har också bjudits in. Jag ser fram emot att se resultaten av samrådet och av studien så att vi kan ha en väl underbyggd debatt om denna fråga som är viktig för europeiska konsumenter. Jag förbinder mig att se till att denna debatt äger rum under nästa år.


Vilka åtgärder ska du, med beaktande av artikel 15 i grundförordningen, föreslå i Medelhavsområdet för att förebygga framväxten av en parallell marknad för ungfisk?


Ungfisk utgör beståndens framtid och de måste skyddas i Medelhavet såväl som i alla andra delar av Europa. Det viktigaste är att se till att de inte fångas alls, och detta kan uppnås genom selektivare metoder. Landningsskyldigheten är helt klart ett starkt incitament till att söka sig bort från icke-selektivt fiske.


Reglerna är tydliga: fisk som inte uppfyller storlekskraven (dvs. som är mindre än minsta referensstorlek för bevarande) får inte bjudas ut på marknaden för direkt konsumtion som livsmedel, i syfte just att inte skapa incitament för att fånga ungfisk.


Att garantera att fisk som inte uppfyller storlekskraven, men som måste landas, inte kommer ut på marknaden för direkt konsumtion som livsmedel är förstås en fråga om att följa lagen. Men det är också en fråga om att använda sig av stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden för att utveckla alternativa användningar av den återstående andel småfisk som fortfarande kommer att finnas kvar även efter det att selektiviteten har förbättrats. Detta är först och främst medlemsstaternas ansvar och jag kommer att ge dem största möjliga stöd i detta arbete.


På vilket sätt avser du att, inom ramen för partnerskapsavtal om fiske, förbättra samordningen av EU:s fiskeri-, handels- och utvecklingspolitik? Avser du att, när det gäller det finansiella bidrag som betalas ut till nästan alla partnerskapsavtal, föreslå ett nytt upplägg för den del som avsätts för utvecklingen av dessa länder?


Partnerskapsavtal om fiske är en rättslig ram med syfte att se till att EU-flottornas fiske respekterar beståndens status, miljön och ekosystemen och inte konkurrerar med lokala fiskare. EU är här en föregångare och det finns ingen annan flotta i världen som har lika höga standarder för öppenhet och god förvaltning i tredjelands vatten.


Den nyligen genomförda reformen av partnerskapsavtal om hållbart fiske har betonat vikten av bättre förenlighet med målen för yttre förbindelser (särskilt införandet av en klausul om mänskliga rättigheter) och med utvecklingsmålen (vilket till exempel har lett till snävare riktning av sektorsstöd). Jag avser att se till att dessa principer respekteras fullt ut i alla förestående förhandlingar. Vi måste arbeta mer med tredjeland så att de använder partnerskapsavtal om hållbart fiske som ett verktyg för bättre förvaltning av sitt eget fiske, och med tonvikt på övervakning, kontroll, bevakning och kamp mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Det finns utan tvivel också utrymme för att stärka samordningen med utvecklingsinstrumenten och jag kommer att ha ett nära samarbete med Neven Mimica på detta område.


Vilken strategi kommer du att använda i kampen mot IUU-fiske för de länder (särskilt i västra Stilla havet) som EU har undertecknat handelsavtal med, men som för närvarande ingår i förteckningen över icke-samarbetande länder?


På grund av de globala svagheterna i tillsyn och kontroll av fisket i Stilla havet måste EU se till att importerade fiskeriprodukter från det området kan spåras och att fångsten är laglig. Ett av syftena med IUU-förordningen (förutom kampen mot olagligt fiske) är att underlätta laglig handel och skydda den mot otillbörlig konkurrens från illegala produkter. Den är därför förenlig med fördjupade lagliga handelsrelationer med de berörda områdena. EU:s IUU-politik är användbar för den globala förvaltningen av haven. Den framgångsrika tillämpningen fram till nu har gjort EU till en föregångare inom det internationella samfundet och har hjälpt andra länder att göra strukturella förändringar av sin fiskeförvaltningspolitik. Jag kommer inom kort att rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av IUU-förordningen, med bland annat en bedömning av överensstämmelsen med annan EU-politik.


Kan du förklara varför de fiskemöjligheter som rör gemensamma bestånd och andra förvaltningsaspekter fastställs genom årliga förhandlingar och i protokoll som inte är föremål för ett godkännandeförfarande?


Enligt fördraget bestäms årliga fiskemöjligheter för gemensamma bestånd genom rådsbeslut grundade på artikel 43.3 i fördraget. Sådana beslut föregås ibland av samråd som inte utmynnar i några gemensamma åtgärder med rättslig verkan för parterna. Vad gäller till exempel Norge under 1980 års fiskeavtal, har genomförandet av samråden och deras resultat utmynnat i icke-bindande godkända protokoll som inte utgör internationella avtal eller beslut i den mening som avses i artikel 218 i fördraget. De godkända protokollen ingås därför inte av rådet och kräver inte heller Europaparlamentets godkännande. I själva verket används de godkända protokollen av båda parter för att rekommendera sina respektive myndigheter att de ska anta interna åtgärder i linje med samrådens slutsatser. De relaterade årliga rådsbesluten om fastställande av motsvarande fiskemöjligheter förblir därför självständiga unionsrättsakter.