Direktlänk till huvudmenyn (tryck på returtangenten)
Gå till innehållet på sidan (tryck på "Välkommen")
Direktlänk till lista över andra webbplatser (tryck på returtangenten)

NOT FOUND !Johannes Hahn

Utfrågning

 

Johannes Hahn

Portfölj: Europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar
 
Dag 2 , tisdag 30 september 2014 - 13:30 , Bryssel  
 
Leder utfrågningen
 Ansvarigt för utfrågningen  Associerat till utfrågningen
 
Frågor och svar
 
1. Allmän kompetens, engagemang för EU och personlig oavhängighet

Vilka av dina personliga kvalifikationer och erfarenheter är särskilt viktiga för uppdraget som kommissionsledamot och främjandet av det europeiska allmänintresset, särskilt inom det område som du skulle ansvara för? Vad sporrar dig? Hur kommer du att bidra till att driva kommissionens strategiska agenda?


På vilket sätt kan du inför Europaparlamentet garantera din personliga oavhängighet, och hur kan du garantera att din tidigare, nuvarande eller framtida verksamhet inte på något sätt skulle kunna innebära att fullgörandet av dina skyldigheter inom kommissionen ifrågasätts?


Jag har varit kommissionsledamot i fem år och under denna tid visat mitt engagemang för det europeiska intresset och visat mitt oberoende, både när jag har fattat beslut och när jag har utövat politiskt inflytande.


Inom ramen för mitt nuvarande ansvarsområde har jag tagit initiativ till och övervakat en grundläggande reform av regionalpolitiken. Jag har hjälpt EU:s regioner att klara av krisen vid en tid då de offentliga investeringarna sjönk dramatiskt i så gott som alla delar av Europa. Under min ledning har kommissionen, tillsammans med Europaparlamentet, på ett konkret sätt visat (t.ex. genom omprogrammering och sänkning av nivåer för medfinansiering) att EU-institutionerna kan agera på ett flexibelt och beslutsamt sätt till förmån för EU-medborgarna. Genom samarbete i partnerskap med Europaparlamentet och medlemsstaterna gjorde vi denna politik till Europas främsta investeringsverktyg, och bidrog därigenom till genomförandet av de allmänna målen för Europa 2020. Det har varit en process med ett brett deltagande från civilsamhället, näringslivet, arbetsmarknadens parter och politiska företrädare på alla nivåer. Strukturreformer och god samhällsstyrning, som är avgörande förutsättningar för uppnåendet av gemensamma europeiska mål, har utgjort ledstjärnor för vårt arbete.


Jag ser en tydlig koppling mellan mitt nuvarande ansvarsområde och mitt kommande uppdrag som EU-kommissionsledamot för grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar. Hur man kan uppnå ekonomisk utveckling och integration genom konkreta projekt och strategiska investeringar är en av de viktigaste erfarenheter som jag vill bygga på i min nya roll. Under mitt mandat har vi för första gången bedrivit en ny form av regionalt samarbete inom de makroregionala strategierna som redan omfattar länder på västra Balkan och vissa länder som deltar i det östliga grannskapssamarbetet.


Jag sporras av möjligheten att använda den omvandlande kraften hos EU och dess olika instrument för att förbättra människors liv, utsikter och välfärd. EU grundades för att främja fred genom ökad integration. Om jag blir godkänd som kommissionsledamot kommer detta att vara min uppgift tillsammans med samarbetsparter utanför EU:s gränser.


Under hela mitt yrkesliv och min politiska bana har Europa och Europeiska unionen utgjort en ram för mitt arbete. Ända sedan jag började vara politiskt aktiv har jag varit en anhängare av idén om ett enat Europa utan gränser.


Mitt arbete inom regionalpolitiken förutsatte samarbete och kontakter med så gott som alla kommissionens politikområden (från energi till transport, från socialpolitik till forskning och från miljö till makroekonomisk politik). Denna erfarenhet kommer definitivt att bli till nytta i en kommission där lagarbete och förmåga att främja samsyn för att förverkliga europeiska prioriteringar utgör viktiga mål. Detta gäller inte minst i grannskapspolitiken och i förhandlingarna med utvidgningsländerna, där samordning av EU:s instrument och politik är avgörande för att uppnå största möjliga verkan.


Jag kommer naturligtvis att vara fullständigt oavhängig vid utövningen av mitt ämbete och i arbetet som ledamot av Europeiska kommissionen, liksom jag varit under de senaste fem åren, då jag helhjärtat ägnat mig åt det gemensamma europeiska intresset. Jag kommer att fortsätta att undvika alla situationer då min oavhängighet och opartiskhet skulle kunna ifrågasättas.


Jag är fullt medveten om mina skyldigheter enligt fördraget och står fast vid mitt åtagande att respektera de högsta etiska normer som anges i både fördraget och uppförandekodexen för kommissionsledamöter. Min förklaring om ekonomiska intressen är fullständig och tillgänglig för allmänheten. Den kommer att uppdateras i händelse av ändringar.

 
 
2. Förvaltning av ansvarsområdet och samarbete med Europaparlamentet

Hur skulle du uppfatta din uppgift som ledamot av kommissionskollegiet? På vilket sätt skulle du betrakta dig själv som ansvarig och redovisningsskyldig inför Europaparlamentet för ditt och dina avdelningars handlande?


Vilka specifika åtaganden är du redo att göra i fråga om ökad öppenhet, ökat samarbete med Europaparlamentet och effektiv uppföljning av Europaparlamentets ståndpunkter och önskemål om lagstiftningsinitiativ? Är du beredd att förse både parlamentet och rådet med samma uppgifter och handlingar när det gäller planerade initiativ och pågående förfaranden?


Som jag har visat under de senaste fem åren, anser jag att kollegialt ansvar är en central princip i kommissionens funktion. Denna princip utgör grunden för väl avvägda och genomtänkta beslut som beaktar de olika aspekterna av beslutsfattandeprocessen samt olika åsikter och tillvägagångssätt. Tack vare den kan vi sörja för enhetlighet i vår politik och våra förslag.


Inom ramen för kollegiets övergripande ansvar ser jag mig själv som politiskt ansvarig för mitt generaldirektorats verksamhet. Ett gott förhållande mellan mitt generaldirektorat, mitt kabinett och mig själv bygger på lojalitet, ömsesidig respekt och förtroende, öppenhet och ett öppet informationsflöde mellan avdelningarna och de politiskt ansvariga. Detta är en grundförutsättning för att jag ska kunna utöva mitt ansvar.


Jag är fullt medveten om de skyldigheter som föreskrivs i fördragen för att säkerställa oavhängigheten för Europeiska kommissionens ledamöter. Jag stöder till fullo vårt nya engagemang för öppenhet som anges i den nyvalde ordförandens politiska riktlinjer. Jag åtar mig att offentliggöra alla mina kontakter och möten med yrkesorganisationer och egenföretagare i alla frågor som rör utarbetande och genomförande av EU:s politik.


Jag har åtagit mig att främja vårt partnerskap med de övriga institutionerna, bland annat Europaparlamentet. Min förståelse av våra 28 medlemsstater, som jag förvärvat inom mitt nuvarande ansvarsområde, är en ovärderlig erfarenhet inte bara ur policysynpunkt utan även när det gäller att informera allmänheten om våra övergripande europeiska mål.


Som jag har visat i mina förbindelser med Europaparlamentet och dess ledamöter har jag åtagit mig att fortsätta vår öppna och konstruktiva politiska dialog i alla frågor som rör mitt ansvarsområde.


När det gäller uppföljningen av Europaparlamentets ståndpunkter och önskemål kommer jag att tillämpa bestämmelserna i ramavtalet, och inom mina ansvarsområden se till att kommissionen svarar på parlamentsresolutioner eller önskemål på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget, inom tre månader efter att parlamentet har antagit dem. I detta hänseende stöder jag till fullo nyvalde ordförande Jean-Claude Junckers utfästelse att den blivande kommissionen kommer att ta särskild hänsyn till betänkanden som avser lagstiftningsinitiativ.


Jag står till ert förfogande för kontinuerligt utbyte av synpunkter med ansvariga utskott om pågående och planerade initiativ, och jag kommer att lägga fram årliga framstegsrapporter och strategidokument, så snart de antagits av kommissionen och innan de presenteras för pressen. Jag kommer fortlöpande att underrätta er skriftligen om mina besök till våra partnerländer och är beredd att hålla ofta återkommande möten med presidiet för utskottet för utrikesfrågor, gruppsamordnarna och föredraganden för att diskutera Europaparlamentets ståndpunkt och utväxla information. Ett viktigt inslag för mig är era interparlamentariska sammanträden med partnerländernas parlament. Dessa sammanträden utgör ett utmärkt tillfälle att förbättra EU:s förbindelser med nationella parlament och jag kommer själv att närvara när tidpunkt och plats så medger.

 
 
Frågor från utskottet för utrikesfrågor:

3. Interinstitutionella förbindelser


Kan du åta dig att säkerställa ett bättre flöde (typ, frekvens, innehåll) av de uppgifter som lämnas av EU:s delegationer i utvidgningsländer och angränsande länder (inbegripet politisk rapportering), så att en lämplig parlamentarisk kontroll kan garanteras? Vilka åtgärder tänker du vidta för att se till att vårt utskott systematiskt och med god framförhållning får konkret information om alla etapper i förhandlingar, undertecknande och genomförande av internationella avtal? Hur kommer du att bistå vårt utskott i kontrollen av genomförandet av dessa avtal?


Jag inser till fullo att ert arbete måste grundas på fakta och de bedömningar och rapporter som läggs fram av Europeiska kommissionen och EU:s delegationer. Jag kommer att föra en kontinuerlig dialog med Europaparlamentet för att hålla er underrättade om utvecklingen i grannländerna och föranslutningsländerna, och våra förbindelser med dessa länder, inbegripet utarbetande och genomförande av internationella avtal.


Mitt team och jag kommer att se till att alla skrivelser, skriftliga frågor och andra meddelanden från ledamöter av Europaparlamentet besvaras på ett heltäckande sätt och i rätt tid. Jag kommer att be mina tjänsteavdelningar att vidarebefordra EU-delegationernas rapporter rörande anslutningsprocessen. Jag kommer att samarbeta med den höga representanten/vice ordföranden om hur vi bäst ska garantera ett regelbundet informationsflöde i enlighet med etablerad praxis och överenskommelser. När det gäller internationella avtal och anslutningsförhandlingar kommer jag att på alla stadier se till att Europaparlamentet hålls underrättat samt ges tillfälle att uttrycka sina synpunkter och avge rekommendationer, vilka jag tar på stort allvar.


Jag har åtagit mig att garantera en lämplig parlamentarisk kontroll och hålla er underrättade om mitt arbete på ett snabbt och heltäckande sätt.


Grannskapspolitiken är hörnstenen för EU:s utrikespolitik. Hur ser du på fördelningen av uppgifter med vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten i fråga om grannskapspolitiken? Vilka åtgärder tänker du vidta för att säkerställa konsekvensen i EU:s externa politik och förbättra politikens utformning?


För att citera kommissionens nyvalde ordförande Jean-Claude Juncker: ”den nya höga representanten kommer att spela sin roll som vice ordförande för kommissionen till fullo. Hon kommer bland annat att styra och samordna arbetet för samtliga kommissionsledamöter på området yttre förbindelser genom en grupp av kommissionsledamöter för yttre åtgärder, för att skapa ett gemensamt tillvägagångssätt.” Jag stöder helt och fullt denna gemensamma insats, och kommer att nära samordna mitt arbete med den höga representanten/vice ordföranden och övriga kommissionsledamöter för att se till att det råder fullständig enhetlighet i EU:s utrikespolitiska strategi. Jag kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt de aspekter som rör tillnärmningen till EU:s regelverk.


Jag har åtagit mig att samarbeta så nära som möjligt med den nya höga representanten/vice ordföranden för att utarbeta pragmatiska, gemensamma sätt att komma tillrätta med de många utmaningar vi står inför. Jag är också redo att agera som ställföreträdare för den nya höga representanten/vice ordföranden på de områden där kommissionen har behörighet.


Kan du bekräfta att kommissionen, i linje med bestämmelserna i den rättsliga grunden för det europeiska grannskapsinstrumentet och föranslutningsinstrument, kommer att anta delegerade akter om ändring vid halvtidsöversynen för att bekräfta eller ändra prioriteringarna i bilagorna? Hur tänker du föra den strategiska dialogen med vårt utskott?


Jag ser fram emot att föra en strategisk dialog med Europaparlamentet i dessa frågor.


Jag har till fullo åtagit mig att genomföra de skyldigheter som fastställs i förordningen om det europeiska grannskapsinstrumentet och förordningen om ett instrument till stöd inför anslutningen (IPA II), däribland de som rör befogenheten att anta delegerade akter. När rapporten om halvtidsöversynen har offentliggjorts kommer jag, utifrån rekommendationerna i den, att föreslå att kommissionskollegiet ska anta en delegerad akt om ändring av de berörda bilagorna i dessa förordningar.


Jag har också tagit hänsyn till de åtaganden som ingåtts av kommissionen Barroso II, som en del av den övergripande kompromissen mellan institutionerna rörande både IPA II-förordningen och förordningen om det europeiska grannskapsinstrumentet. Jag kommer att föra en strategisk dialog med Europaparlamentet vid utarbetandet av halvtidsöversynen om genomförandet av instrumenten och innan jag lägger fram något nytt eller betydligt omarbetat dokument av strategisk karaktär under giltighetsperioden för grannskapsinstrumentet och föranslutningsinstrumentet.


Vår strategiska dialog inför utarbetandet av halvtidsöversynen blir ett viktigt tillfälle att bedöma utvecklingen under de första tre åren och vid behov överväga eventuella justeringar av förteckningen av prioriteringar som fastställs i bilaga II till båda förordningarna.


Vad mitt deltagande i den strategiska dialogen beträffar har jag engagerat mig för konstruktiva förbindelser med Europaparlamentet. Jag ser fram emot att upprätthålla, och där så är möjligt, stärka institutionernas engagemang för dialogen.


Jag skulle gärna se en möjlighet till en tydligare koppling mellan våra diskussioner i politiska frågor och diskussioner om användningen av vårt finansiella stöd.


4. Den politiska ramen för grannskapspolitiken


Anser du att den nuvarande politiska ramen, som omfattar 16 länder från Marocko till Ukraina under samma tak, fortfarande är relevant med tanke på de högst olika utsikterna till politisk stabilitet, säkerhet, reformkapacitet och reformåtaganden? Vilka konkreta initiativ kommer du att lägga fram för att reformera grannskapspolitiken, och hur tänker du följa upp Europaparlamentets resolutioner i frågan?


Sedan den europeiska grannskapspolitiken lanserades för tio år sedan har djupgående förändringar ägt rum i våra grannländer. Även om grannskapspolitiken sågs över 2011, för att ta hänsyn till arabiska våren, visar instabiliteten i grannskapet, särskilt i Ukraina, Syrien och Libyen, på behovet av ytterligare ändringar. Kommissionens nyvalde ordförande Jean-Claude Juncker har därför bett mig att under det första året av den nya mandatperioden notera vad som gjorts och föreslå hur vi ska gå vidare, och jag betraktar detta uppdrag som både viktigt och brådskande.


Utan att föregripa resultatet av diskussionerna tror jag att grannskapspolitiken kommer att fortsätta att utgöra en bred, övergripande ram för våra insatser i grannskapet, på grundval av europeiska intressen och värderingar. Tack vare den kan vi sörja för att EU:s utrikespolitiska instrument är samstämmiga, och den vittnar om den stora vikt som EU lägger vid förbindelserna med sina närmaste partnerländer.


Om jag blir godkänd som kommissionsledamot kommer min prioritering att vara att se till att grannskapspolitiken blir mer ändamålsenlig och på ett mer verkningsfullt sätt bidrar till att skydda Europas säkerhet och värderingar. För att lyckas med detta måste grannskapspolitiken ytterligare anpassas till och inriktas på våra grannländers individuella situationer och behov.


Grannskapspolitiken måste bli flexiblare. Våra grannländer är alltför olika för att en och samma lösning ska kunna tillämpas på dem alla. Hanteringen av kriser med hjälp av grannskapspolitiken måste ske snabbare och effektivare. Den måste fungera, inte bara i olika länder utan också på olika områden, för att se till att vi har de rätta verktygen för att uppnå resultat i alla de viktigaste frågorna, bl.a. energi, frihandel, migration och, i synnerhet, god samhällsstyrning. Unionen måste åstadkomma resultat när våra partner omfattar europeiska värderingar, men också ha en klar strategi för hur vårt inflytande ska upprätthållas när det gäller partner som inte, eller inte för närvarande, omfattar dem. Grannskapspolitiken måste också möjliggöra att ansvaret för de bilaterala förhållandena delas med varje partnerland. Jag vill se ett starkare stöd på lokal nivå, med en starkare roll för näringslivet och det civila samhället.


Jag kommer att samarbeta nära med den höga representanten/vice ordföranden om de ändringar som krävs för att anpassa grannskapspolitiken till dagens värld. Jag kommer att ta med Europaparlamentet i denna process och ser fram emot en intensiv dialog för att se till att Europaparlamentets sakkunskap, vilken framgår av dess resolutioner i frågan, utnyttjas till fullo. Det övergripande målet är fortsatt tydligt: att skapa så nära politiska förbindelser och ekonomisk integration som möjligt, vilket ligger i både EU:s och dess partners intresse.


I vilken utsträckning skulle du införa ytterligare differentiering (politisk, ekonomisk osv.) på grundval av behov, meriter och EU:s prioriteringar? Vilka grupper av länder skulle du då överväga för politisk differentiering, både i det södra och i det östra grannskapet? Hur kommer du att säkerställa fullgörandet av villkoret om respekt för mänskliga rättigheter i grannskapspolitiken?


Differentiering är ett centralt inslag i grannskapspolitiken, och vi bör i större utsträckning än nu ta hänsyn till situationen i varje land. Georgien, Moldavien och Ukraina i öster och Marocko och Tunisien i söder är alla villiga att gå vidare med reformer och skapa mycket nära förbindelser med EU. Jag kommer att se till att de får allt det stöd de behöver, genom skräddarsydda lösningar, för att fortsätta de politiska och ekonomiska reformprocesserna. Tunisiens framgångar med övergången till demokrati utgör ett gott exempel för andra i regionen och visar de fördelar som uppnåtts tack vare de val som landet har gjort. Med andra bör vårt samarbete i vissa fall vara mindre ambitiöst, och vi måste överväga från fall till fall hur vi ska upprätthålla förbindelserna.


I öst vill jag prioritera att EU bidrar till en lösning av krisen i Ukraina. I söder måste EU stödja en politisk lösning på krisen i Syrien, och även nära följa utvecklingen i Libyen.


Demokrati, rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna är viktiga inslag i alla EU:s partnerskap och samarbetsavtal med tredjeländer. Villkorlighet i fråga om mänskliga rättigheter måste användas på ett skickligt sätt för att ge oss mer inflytande på reformerna. Den påverkar också andra områden, som handel, politisk dialog och migration. Jag kommer att stärka dessa verktyg genom att utvidga ”mer för mer”-principen, utveckla en långsiktig strategi för främjandet av europeiska värderingar och i synnerhet genom att rikta in stöd till det civila samhället i våra partnerländer.


Med tanke på att starka demokratiska principer och ett robust civilt samhälle förblir målet för alla länder som omfattas av grannskapspolitiken, vilka politiska verktyg, morötter och belöningar tänker du dig för länder som är särskilt effektiva i sin reformprocess?


Det civila samhällets organisationer spelar en avgörande roll för att stimulera den offentliga diskussionen, bidra med underlag för beslutsfattande och ta fram nya initiativ. Jag ser dem som viktiga aktörer för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning samt hållbar ekonomisk och social utveckling.


Jag kommer att samarbeta nära med Europaparlamentet för att undersöka hur vi kan ytterligare stärka det positiva inflytandet när det gäller demokrati och stödja det civila samhällets organisationer. Den kommande översynen bör ta upp hur EU kan maximera sitt inflytande och gå utöver de nuvarande grannskapsinstrumenten för att belöna goda framsteg.


5. Den politiska ramen för utvidgningen


Vilka åtgärder tänker du vidta för att upprätthålla takten i utvidgningen och se till att de berörda länderna behåller sitt fokus på förberedelserna inför anslutningen?


Utsikterna till en EU-anslutning utgör en viktig förankringspunkt och motor för reformer, och vi måste utnyttja detta inflytande på ett klokt sätt. Samtidigt är jag övertygad om att varje land bör ansluta sig till EU först när det är fullt förberett. Kvalitet är viktigare än snabbhet. Dessutom har våra medborgare under de senaste tio åren blivit tvungna att anpassa sig till ett tillskott av 13 nya medlemsstater, och ingen ny utvidgning kommer därför att äga rum under de närmaste fem åren.


Jag kommer att fortsätta arbetet för att förbereda länderna inom utvidgningsramen, inbegripet anslutningsförhandlingarna samt stabiliserings- och associeringsprocessen. Våra partner måste förstå att dessa förberedelser tar tid, men att vårt åtagande för dem kvarstår. Djupgående reformer behövs, och de kan genomföras endast stegvis med vårt starka stöd.


Förhandlingsprocessen utgör en kraftfull ram med tydlig vägledning. Jag kommer att se till att varje land klart förstår vad som krävs av dem för att gå vidare, genom att fokusera sina insatser effektivt på de viktigaste kommande stegen. Särskilt när det gäller de centrala kapitlen som rör rättsstatsprincipen har jag för avsikt att intensifiera den politiska högnivådialogen och samarbetet med länderna, och att utnyttja den fulla potentialen hos IPA II till att ge impulser till reformer. Jag kommer att sträva efter större enhetlighet i vårt tillvägagångssätt, så att vi uppfattas uppfylla vår del av överenskommelsen. Vi måste ses som trovärdiga, rättvisa och stödjande partner.


Ledamöterna av Europaparlamentet spelar här en synnerligen viktig roll. Den gemensamma parlamentarikerkommittén kan hjälpa till att upprätthålla reformtakten genom att samarbeta med motparter i utvidgningsländernas nationella parlament.


Vilka ytterligare åtgärder tänker du vidta för att främja den socioekonomiska omvandlingen, inbegripet den ekonomiska styrningen, demokratin, rättsstaten (inbegripet domstolsväsendets oberoende) och kampen mot korruption i utvidgningsländerna?


Dessa frågor är grundläggande för ländernas förberedelser för att uppfylla Köpenhamnskriterierna, och i sinom tid bli fullt fungerande medlemsstater.


Vad rättsstaten beträffar är det avgörande att landet har ett oberoende rättsväsende med en yrkeskunnig domarkår. Det är också viktigt att bekämpa organiserad brottslighet och korruption samt tydligt kunna uppvisa resultat av utredningar, åtal, fällande domar och lämplig straffutmätning. De grundläggande rättigheterna måste respekteras fullt ut i praktiken, inte enbart i lagstiftningen. Det är särskilt viktigt att sörja för integration av minoritetsgrupper och förebygga diskriminering av alla slag. Vi kommer att prioritera dessa frågor i arbetet med alla länder och i våra årliga framstegsrapporter.


Jag skulle också vilka förbättra det sätt på vilket vi stöder länderna i uppfyllandet av de ekonomiska kriterierna. Vi måste återspegla de grundläggande förändringarna i EU:s eget ekonomiska styre och använda dem som ytterligare hävstänger för att driva på reformer i utvidgningsländerna. Vi måste prioritera sysselsättning, tillväxt och investeringar genom ökat fokus på viktiga strukturreformer. Vi kommer att anslå ytterligare IPA-medel för ändamålet och samarbeta med internationella finansiella institut för att öka vårt inflytande på reformprocessen.


När det gäller övergången till demokrati måste de nationella parlamenten stå i centrum för reformprocessen i vart och ett av utvidgningsländerna för att sörja för demokratisk ansvarighet och deltagande. Vi kommer att ha ett ännu närmare samarbete med lokala aktörer i det civila samhället för att förankra reformerna på alla nivåer i samhället.


Jag vill att dessa grundläggande frågor ska stå i centrum för vår politiska dialog och utgöra ett huvudfokus för vårt stöd. Regionalt samarbete kommer också att stå i fokus för mitt arbete för att vi ska kunna komma tillrätta med arvet från det förflutna.


Om ett utvidgningsland vidtar åtgärder eller antar politik som inte överensstämmer med eller går att förena med EU:s regelverk, värderingar och principer, vilka konkreta åtgärder skulle du då vidta?


Jag kommer att använda alla tillgängliga verktyg, särskilt ramarna för anslutningsförhandlingarna, för att uppmuntra länderna att hålla den fastslagna kursen. Systemet med riktmärken som omfattar alla 35 förhandlingskapitel ger oss hävstänger som uppmuntrar fortsatt anpassning. I de senaste förhandlingsramarna infördes möjligheten att avbryta förhandlingarna om andra kapitel, om framstegen avmattas för de kapitel som rör rättsstatsprincipen. Alla förhandlingsramar innehåller en bestämmelse om att de övergripande förhandlingarna kan avbrytas om EU:s värderingar åsidosätts på ett allvarligt och ett bestående sätt. För länder som ännu inte förhandlar om anslutning tillhandahåller stabiliserings- och associeringsprocessen också mekanismer för att hantera åsidosättande av skyldigheter inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalen.


Jag kommer att fortsätta att använda kommissionens framstegsrapporter för att visa på brister och dra nödvändiga slutsatser, bland annat vid behov ändra bedömningen av uppfyllandet av de politiska kriterierna. IPA-medlen bör i högre grad användas för att belöna de som gjort de största framstegen.


Viktigt är också ett preventivt engagemang. I mina egna politiska kontakter kommer jag inte att tveka att vid behov ge starka signaler för att se till att EU:s principer och värden respekteras.


Vilka konkreta förslag skulle du lägga fram för se till att utvidgningspolitiken är samordnad och konsekvent med andra politiska instrument i EU:s utrikespolitik?


Jag kommer att ha ett nära samarbete med den höga representanten/vice ordföranden. Tillsammans kommer vi att samarbeta med centrala kommissionsledamöter för att se till att alla EU:s interna politiska prioriteringar i frågor som rättsstatsprincipen, sysselsättning och tillväxt samt energi fortsatt återspeglas till fullo i vår europeiska grannskapspolitik och utvidgningspolitik.


I vilken utsträckning skulle utvidgnings- och grannskapspolitiken kunna samverka (principer, politiska ramar, ekonomiska incitament osv.) och bidra till att definiera en eventuell mellanställning mellan utvidgningsländer och angränsande länder?


Europeiska unionen har ett klart strategiskt intresse av att utveckla förbindelser på alla områden i det omedelbara grannskapet. Föranslutningsländerna och andra grannländer står i många fall inför liknande strukturella utmaningar, bland annat behovet av att förbättra förvaltningen och genomföra ekonomiska och andra reformer.


Det finns också andra likheter i fråga om vad EU kan erbjuda sina partnerländer i båda grupperna. Så har t.ex. många skyldigheter inom ramen för de djupgående och omfattande frihandelsavtal och associeringsavtal som nyligen ingåtts med Ukraina, Moldavien och Georgien fått liknande utformning som i stabiliserings- och associeringsavtalen och, i vissa fall, i EU:s regelverk.


Det nya generaldirektorat för den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingarna som ska inrättas kommer att erbjuda ytterligare möjligheter och synergier för en mer samordnad och strategisk hållning till både utvidgnings- och grannländerna, och samtidigt göra det möjligt att dra nytta av den interna koncentrationen av strukturer samt politisk och sektoriell sakkunskap. Vi kommer att tillämpa de erfarenheter vi gjort från våra finansiella instrument och fortsätta att tillhandahålla tekniskt stöd inom ramen för Taiex till såväl utvidgningsländerna som grannländerna. De reflexioner kring grannskapspolitiken som har aviserats kommer att erbjuda en möjlighet att överväga nya alternativ.


I fråga om såväl utvidgningen som grannskapspolitiken kommer jag att sträva efter en högre profil för EU som en nyckelaktör i sitt eget grannskap, och tydligt visa för både våra medborgare och partner att EU:s bidrag till välstånd och stabilitet ligger i vårt gemensamma intresse.