Explicaciones de voto por escrito - 8ª legislatura Max ANDERSSON

Förslaget innebär att Europeiska Centralbanken (ECB) får tillsynsbefogenheter över centrala motparter. Miljöpartiets ledamöter är tveksamma till att ge utökade befogenheter över clearingsystem för finansiella instrument till ECB, och därför röstade vi mot förslaget som helhet. Däremot stödde vi ändringsförslag 12 och 13 eftersom dessa skulle ha begränsat det mandat ECB får för tillsyn och infört tydligare bestämmelser för när ECB får agera gentemot centrala motparter, och skulle därmed – om de antagits – ha förbättrat förslaget.

Även om betänkandet innehåller värdefulla rekommendationer för att hjälpa Libyen i stabiliseringsprocessen kunde vi inte stödja det i vår slutgiltiga omröstning med tanke på migrationsfrågans centrala roll i relationen mellan EU och Libyen. Betänkandet innehåller dåliga skrivningar kring migration och ger stöd för det kritiserade samarbetet med den libyska kustbevakningen som har varit involverad i många brott mot mänskliga rättigheter. Vi ställer oss kritiska till EU:s politik i denna del, som inte överensstämmer med internationella människorättsstandarder, och leder till att migranter och flyktingar med våld tvingas återvända till samma förfärliga flyktingläger i Libyen som UNHCR och andra människorättsorganisationer försöker stänga ner. Vi vill att EU granskar sitt samarbete med Libyen när det gäller migration, prioriterar evakuering av flyktinglägren och skapar fler lagliga vägar för migranter och flyktingar till EU för att motverka människosmuggling.

Vi valde att rösta emot resolutionen av rent formella skäl, eftersom förfarandet är i strid med parlamentets egna regelverk, bland annat artikel 156 som säger att ”förutom i de brådskande fall som avses i artiklarna 135 och 154, får en debatt eller omröstning om en text endast genomföras om texten gjorts tillgänglig för ledamöterna minst 24 timmar tidigare”. Detta riskerar att bli ett prejudikat för liknande överträdelser i framtiden. Att det ska hållas val i Venezuela har varit känt länge, varför detta inte kan ses som ett brådskande ärende.

Vi har röstat för betänkandet då det innehåller ett femtiotal bra och viktiga förslag för att bekämpa skatteflykt. Vi är dock emot den icke-bindande uppmaningen i §210 att ändra regelverket så att skattefrågor i allmänhet ska kunna beslutas med kvalificerad majoritet istället för enhällighet. Det röstade vi emot, men förlorade. Det är dock inte tillräckligt skäl att avvisa betänkandet som helhet.
Om frågan om att ta bort vetorätten för alla skattefrågor tas upp i rådet utgår vi från att minst ett land kommer att stoppa förslaget genom att använda sitt veto.
Vi är emot att ge EU beskattningsrätt, men vill gärna att EU använder de verktyg som redan finns i fördraget för att med kvalificerad majoritet genomföra åtgärder mot skatteflykt.
Detta betänkande är ett viktigt steg för att se till att komma till rätta med den skatteflykt som varje år kostar EU-länderna enorma summor som skulle göra mycket bättre nytta i välfärden och som investeringar.

Förslaget innebär att en referensnivå för skogsbruk sätts med data för perioden 2000–2012 istället för 1990–2009 som kommissionen vill ha. Det är en period som ligger mer i närtid och därmed är bättre jämförbar med dagens skogsbruk och kolsänkor. Det är också en period för vilken det finns mer tillförlitlig och jämförbar data för EU som helhet. Ändringen innebär också att alla delar och olika metoder inom skogsbruksförvaltning givet basperioden ingår för att bestämma referensnivåer inom skogsbruket och inte enbart skoglig intensitet (tillväxt) som kommissionen föreslagit.

Det är viktigt att Storbritanniens utträde inte resulterar i handelshinder som omöjliggör eller försvårar stora delar av handeln mellan EU och UK. Vi behöver avtal för handel och samarbete, och det är oroande att Europaparlamentet ställer långtgående ultimativa krav och hotar med ett avtalslöst tillstånd. Vi behöver en rättvis överenskommelse, och förhandlarna behöver mandat för att hitta rimliga kompromisser. Denna resolution försvårar förhandlingarna och därför röstade jag nej.

Vi välkomnar att kommissionen och parlamentet tar initiativ för att förstärka människors sociala rättigheter. Det är positivt att sociala frågor och sysselsättningsfrågor ges större roll inom EU och ett bättre samarbete kring dessa frågor behövs.
Men utifrån principen om subsidiaritet och fördragens fördelning av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna är det viktigt att man inte inkräktar på de frågor som ska beslutas på nationell nivå. Förslaget innehåller både bra och dåliga delar. Vi vill värna den svenska arbetsmarknadsmodellen om lönesättning och den nationella beslutanderätten över sociala frågor och arbetsmarknadsfrågor, och därför har vi valt att avstå i slutomröstningen.