Vilka är Europaparlamentets befogenheter och lagstiftningsförfaranden? 

Parlamentet är medlagstiftare – dvs. det har befogenhet  att anta och ändra lagstiftning och det beslutar om EU:s årliga budget på samma villkor som rådet. Det övervakar kommissionens och andra EU-organs verksamhet och samarbetar med nationella parlament ute i medlemsstaterna för att få reda på deras synpunkter.


Den allra största delen av EU:s lagstiftning genomgår det ordinarie lagstiftningsförfarandet, även benämnt ”medbeslutande”. Detta är det förfarande som för det mesta används och härvid ges Europaparlamentet och rådet samma betydelse. Det gäller för många olika områden, såsom invandring, energi, transport, klimatförändringar, miljö, konsumentskydd och ekonomisk styrning.


Inom vissa områden används andra beslutsförfaranden. Inom områden såsom beskattning, konkurrensrätt och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken rådfrågas” Europaparlamentet. I dessa fall kan parlamentet godkänna eller förkasta ett lagstiftningsförslag, eller föreslå ändringar av det, men rådet är inte rättsligt skyldigt att följa parlamentets yttrande, även om det behöver invänta det innan det fattar ett beslut. ”Godkännandeförfarandet”, som kräver parlamentets godkännande, gäller för anslutning av nya EU-medlemsstater och internationella handelsavtal mellan EU och tredjeländer eller grupper av länder. Godkännandeförfarandet används även vid det slutliga beslutet om utnämningen av Europeiska kommissionen.


Vad gäller för lagstiftningsinitiativ? Vem tar initiativ till EU-lagstiftning?


Även om det är upp till kommissionen att föreslå ny EU-lagstiftning kan parlamentet ta initiativ genom att begära att kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag. När ett sådant ”lagstiftningsinitiativ” antas kan parlamentsledamöterna sätta en tidsfrist för förslaget. Om kommissionen vägrar att göra detta ska den förklara varför.


Delegerade akter/genomförandeakter


Vid antagande av ny lagstiftning kan parlamentsledamöterna och rådet ge kommissionen i uppdrag att komplettera lagstiftningen med mindre tillägg eller ändringar (såsom tekniska bilagor eller uppdateringar) genom delegerade akter (akter som kompletterar eller ändrar delar av lagstiftningen) eller genomförandeakter (akter med uppgifter om hur lagstiftningen ska genomföras). På detta sätt kan lagstiftningen förbli enkel och vid behov kompletteras och uppdateras utan nya förhandlingar på lagstiftningsnivå.


Beroende på vilken slags akt som antas av kommissionen har parlamentsledamöterna olika alternativ om de motsätter sig de åtgärder som föreslås av kommissionen. Europaparlamentets ledamöter har vetorätt för delegerade akter. För genomförandeakter kan parlamentsledamöterna uppmana kommissionen att ändra eller dra tillbaka dem, men kommissionen har ingen rättslig skyldighet att göra detta.