Varför utsågs Strasbourg till Europaparlamentets officiella säte? 

Europaparlamentets fastighet i Strasbourg © Europeiska unionen 2018 – Europaparlamentet 

Genom beslutet 1992 formaliserades den befintliga situationen. Denna var i sig en kompromiss som hade utvecklats under flera år.


När Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) inrättades 1952 – för att gemensamt förvalta stål- och koltillgångarna i de sex grundarländerna, bl.a. i Tyskland och Frankrike, några år efter andra världskrigets slut – var dess institutioner belägna i Luxemburg. Europarådet (ett mellanstatligt organ för mänskligarättigheter och kultur med 47 medlemsstater, vilket också inrättades direkt efter andra världskriget) var redan baserat i Strasbourg och ställde sin plenisal till förfogande för sammanträdena i EKSG:s ”gemensamma församling” , som skulle komma att utvecklas till Europaparlamentet. Strasbourg blev gradvis huvudort för parlamentets plenarsammanträden, även om extra sammanträden även hölls i Luxemburg på 1960- och 1970-talen.


Efter inrättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen 1958 började mycket av verksamheten i Europeiska kommissionen och ministerrådet att samlas i Bryssel. Eftersom parlamentets arbete består i att nära övervaka och samverka med båda dessa institutioner beslutade parlamentsledamöterna med tiden att samla mer av sitt arbete i Bryssel. I början av 90-talet var den nuvarande ordningen i stort sett färdigbildad. Utskotten och de politiska grupperna sammanträder i Bryssel och de huvudsakliga plenarsammanträdena äger rum i Strasbourg. En stor del av parlamentets personal finns i Luxemburg.