Internationella arv: Enklare navigering genom svåra tider

Bestämmelserna om internationella arv ska förenklas och bli mer förutsebara. Det är syftet med ett förslag som EU-ledamöterna debatterar och röstar om i Strasbourg. Av samtliga arvsfall i EU på ett år har cirka 450 000 anknytning flera länder, eller 10 %, och uppgår till ungefär 123 miljarder euro. Förslaget ska göra det möjligt att enkelt fastställa vilken domstol eller annan myndighet som är behörig och vilken lag som är tillämplig vid en succession då arvlåtaren bor utomlands.

Arvslagarna i de olika EU-länderna skiljer sig åt och bestämmelserna är ofta snåriga. Detta kan lätt leda till förseningar, missförstånd och utdragna processer.

Vilket lands lagstiftning ska tillämpas om den avlidne bott och haft egendom utomlands? Vilken domstol har behörighet?

Kommissionen vill ge personer som bor i ett annat EU-land möjlighet att ordna upp sina arvsrättsliga förhållanden i förväg. Den föreslår att det ska vara möjligt att välja vilket lands lagstiftning som ska tillämpas.

Det skulle till exempel kunna innebära att en nederländsk kvinna som gifter sig med en polsk man och bosätter sig i Frankrike, ska kunna välja om hennes arvingar ska ärva i enlighet med nederländsk eller fransk lagstiftning.

Utan en sådan lagstiftning kan det uppstå en konflikt mellan rättsinstanserna i arvingarnas hemland (Polen), hennes eget ursprungsland (Nederländerna) och det land där hon har sina tillgångar (Frankrike).

Europeiskt arvsintyg

Dessutom föreslås ett europeiskt arvsintyg, för att klargöra rättslig status för den person som upprättar testamentet och för att säkra rättigheterna för arvtagarna, liksom övriga parter till exempel fordringsägare.

Verkställandet förenklas

Utskottet för rättsliga frågor röstade om förslaget den 1 mars utifrån Kurt Lechners (EPP, Tyskland) förslag. Utskottet stödjer i stort kommissionens förslag, men föreslår vissa förtydliganden.

Kurt Lechner konstaterar att "verkställandet av gränsöverskridande arvsärenden förenklas avsevärt" och att "förslaget skapar rättssäkerhet, är jämförelsevis tydligt och enkelt och kan i sina viktigaste frågor förstås också av genomsnittsmedborgaren". En annan aspekt är att "uppdelning av kvarlåtenskap undviks".

Förslaget påverkar inte den som bor och har all sin egendom i det land han/hon är medborgare i (eller dennes egendom utomlands).

Den föreslagna förordningen omfattar inte Storbritannien och Irland som har valt "opt-out".