Dela den här sidan: 

Se vår nyhetsgrafik om den gemensamma försvarsklausulen 

I efterdyningarna av terrorattackerna i Paris har Frankrike bett andra EU-länder om hjälp, genom att aktivera ”stöd och bistånds”-klausulen i fördragen för första gången. Detta har skapat många frågor om vilken procedur man ska följa, och vilken roll unionen har. Ledamöter kommer att diskutera detta idag, den 20 januari, och rösta om en resolution imorgon. Kolla in vår nyhetsgrafik och få reda på mer om vad lagtexten säger och de praktiska implikationerna.

Klausulen infördes 2009 genom artikel 42(7) i EU-fördraget. Enligt artikeln är EU-länderna skyldiga att bistå andra medlemsländer som utsatts för ”ett väpnat angrepp på sitt territorium” och att stödet ska vara förenligt med eventuella Nato-åtaganden.

Ingen formell procedur är fastställd, och artikeln kräver inte att biståndet ska vara militärt, så att länder med en neutralitetstradition, såsom Österrike, Finland, Irland och Sverige fortfarande kan samarbeta.

 

Vilken typ av bistånd?

Sedan biståndsbegäran gjordes den 17 november 2015 har Frankrike bedrivit bilaterala samtal med medlemsländer för att undersöka vilken typ av hjälp som är tillgänglig. Vissa länder har uttryckt vilja att delta i insatser mot terrorister i Syrien och Irak, medan andra är beredda att öka sin närvaro i andra internationella uppdrag, och därigenom möjliggör för franska trupper att flyttas till andra platser.

EU:s roll

Eftersom länderna på bilateral nivå enas om vilken typ av bistånd som behövs är EU:s roll begränsad. Men trots det kan unionen hjälpa till att underlätta och samordna förfarandet.


I en resolution från november 2012 bjöd ledamöter in EU:s utrikesrepresentant att föreslå praktiska arrangemang och riktlinjer avseende den gemensamma försvarsklausulen. Vid veckans plenarsession kommer ledamöterna att diskutera om ett starkare deltagande från EU är till nytta.


Plenardebatten om den gemensamma försvarsklausulen kommer att ske på onsdag kväll, och på torsdagen, efter kl 12.00, kommer ledamöterna att rösta om en resolution.

Artikel 42(7) i EU-fördraget 
  • Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det.