Forsmark: Hur Sverige varnade världen om Tjernobyl-katastrofen  

Uppdaterat: 
 
Skapat:   
 

Dela den här sidan: 

Claes-Göran Runermark framför Forsmark, Sveriges näst största kärnkraftverk  

På väg tillbaka från toaletten går larmet. Strålningsmonitorerna på Forsmark, Sveriges näst största kärnkraftverk, ger utslag för en av de anställda. Höga halter av strålning från skorna gör personalen orolig att olycka hänt på kraftverket. Men noggranna efterforskningar visar att den verkliga källan till radioaktiviteten låg 110 mil bort, i den ukrainska staden Tjernobyl.

Den tidiga upptäckten i Forsmark, norr om Stockholm, spelade en central roll för att tvinga de sovjetiska myndigheterna att öppna sig om olyckan som inträffat i Tjernobyl i april 1986.


Larmet gick

När larmet gick på Forsmark tidigt på morgonen den 28 april 1986 var det inte omedelbart klart varifrån de radioaktiva ämnena kommit ifrån trots att personalen nogrannt gått igenom sin mätutrustning.


– Vi hittade ingenting, berättar Claes-Göran Runermark, som var verksamhetsansvarig vid tidpunkten. Vi gick igenom våra strålspårningssystem om och om igen, och ingenting kom från Forsmark.


Trots larmet fick de Forsmark-anställda inte panik.

– Jag skulle säga att vi var ganska lugna under dagen, säger Runermark vidare.


Spår i gräset

Efter en analys kunde de identifiera de radioaktiva partiklarna som de hittade i gräset, som specifika för de sovjetiska kärnkraftverken. Det hade dessutom blåst sydöstlig vind under helgen samtidigt som det hade regnat i nordöstra Sverige, vilket gjorde att det där samlats radioaktivt nedfall på marken. Alla bevis pekade på ett av kärnkraftverken i Sovjetunionen.


Senare samma kväll, två dagar efter katastrofen, medgav Sovjetunionen att det skett en olycka i Tjernobyl i Ukraina, vilket då var en republik i det forna Sovjet.

 – Tack vare att vi upptäckte det tidigt kunde vi i ett tidigt skede informera de svenska myndigheterna, som sedan kunde berätta för världen om det radioaktiva nedfallet som kom från olyckan i Sovjet, förklarar Runermark.


Miljökatastrofer är gränslösa

Idag har de flesta farliga ämnen brutits ner. Men vissa farliga ämnen som cesium och plutonium kommer att finnas kvar i miljön, i vissa fall i tusentals år. Tjernobyl-katastrofen visade att nedfall inte följer några gränser. För att bättre skydda människors hälsa och miljön i framtiden har EU tagit på sig en ledande roll för att utveckla politik och internationella avtal, i syfte att mildra miljökatastrofer, som den i Tjernobyl, och förhindra att de sprider sig.


Exempel för hur EU arbetar för bättre miljö är genom det europeiska centret för forskning om miljöförstöring, European Centre for Pollution research i London, och genom att fastställa och genomdriva miljöstandarder. Institutet för europeisk miljöpolitik arbetar för bättre regelverk inom miljöfrågor.


Parlamentets stöd till bättre miljökonsekvensanalyser

I mars 2014 gav Europaparlamentet sitt stöd till uppdateringar av EU-regler som ska göra miljökonsekvensanalyser dels tydligare, dels säkerställa att de tar hänsyn till biologisk mångfald och klimatförändringar, samt inbegriper allmänheten.


Direktivet om miljökonsekvensbedömningar fastställer kriterier för information som måste skickas till nationella myndigheter för projekt som ska bedömas. Mellan år 2005 och år 2008 varierade det genomsnittliga antalet miljökonsekvensbedömningar som utfördes i EU mellan 15 000 och 26 000 årligen.