Minskade utsläpp av växthusgaser 2030: här är de nationella målen 

 
 

Dela den här sidan: 

EU:s förordning om ansvarsfördelning sätter nationella mål för reduceringar av växthusgasutsläpp och är en tillämpning av EU:s åtaganden i Parisavtalet. Sverige toppar i reduceringsmålen.

Trafikstockning, en klassisk miljöbov. ©AP Images/Europeiska Unionen-EP 

Vad handlar ansvarsfördelningen om?

För att motverka skadliga klimatförändringar antog EU:s ledare i oktober 2014 ramen för klimat och energipolitiken fram till 2030. Förordningen innehåller bland annat bindande åtgärder för att reducera utsläppen inom EU med åtminstone 40 procent från 1990 års nivåer, fram till år 2030. Nedskärningar av utsläppsmängderna krävs i sektorer såsom transport, jordbruk, byggnation och avfallshanteringar. Dessa sektorer står för en majoritet av EU:s växthusgaser (omkring 60 procent av EU:s totala utsläpp 2014). Målsättningen ligger i linje med EU:s åtaganden i Parisavtalet.

För att garantera att alla länder deltar i EU:s gemensamma ansträngningar för att dra ner på utsläppen från ovan nämnda sektorer, fastställer ansvarsfördelningsbeslutet bindande, årliga reduceringar av växthusgasutsläppen per medlemsstat för perioden 2013-2020.

Nu arbetar ledamöter i parlamentet med att ta fram en ny förordning, som kan ses som en uppföljare till beslutet om ansvarsfördelning. Förslaget slår fast minimimängder för medlemsstaterna utsläppsreduktioner för perioden från 2021 till 2030 samt regler som avgör den årliga utsläppstilldelningen och utvärdering av framstegen.

Under plenarsessionen i april i Strasbourg kommer ledamöterna att diskutera och rösta om ansvarsfördelningsförordningen. Debatten kommer att hållas på måndag eftermiddag den 16 april och omröstningen kommer att ske på tisdagen den 17 april. Följ plenarsessionen live och läs mer om förslaget och dess roll i EU:s klimatpolitik. Parlamentets föredragande för förslaget är nederländske ledamoten Gerben-Jan Gerbrandy från ALDE-gruppen.

Hur ser de föreslagna bindande nationella målsättningarna ut?

Medlemsstaternas varierande förmåga att vidta åtgärder återspeglas i de olika målen som är uppställda enligt BNP per capita. Detta har resulterat i att målsättningarna per land varierar från 0 till 40 procent jämfört med nivåerna 2005, sammantaget är de dock i linje med EU:s generella reduceringsmål på 30 procent.

 

Medlemsstat

Mål för 2030 jämfört med 2005

Luxemburg

-40%

Sverige

-40%

Danmark

-39%

Finland

-39%

Tyskland

-38%

Frankrike

-37%

Storbritannien

-37%

Nederländerna

-36%

Österrike

-36%

Belgien

-35%

Italien

-33%

Irland

-30%

Spanien

-26%

Cypern

-24%

Malta

-19%

Portugal

-17%

Grekland

-16%

Slovenien

-15%

Tjeckien

-14%

Estland

-13%

Slovakien

-12%

Litauen

-9%

Polen

-7%

Kroatien

-7%

Ungern

-7%

Lettland

-6%

Rumänien

-2%

Bulgarien

0%

 

En utsläppsminskningskurva kommer att fastställas för varje medlemsland för att garantera att de minskar utsläppen med jämn takt under hela perioden från 2021 till 2030.

En säkerhetsbuffert på totalt 105 miljoner ton koldioxidekvivalenter ska skapas och kommer att vara tillgänglig fram till 2032. Syftet är att hjälpa mindre rika stater som kan ha svårt att uppnå målen innan 2030. Bufferten kommer endast att vara tillgänglig om EU sammantaget når målsättningen för 2030 och endast under mycket strikta villkor.

Viss flexibilitet tillåts dock. Medlemsstater kan exempelvis spara, låna och överföra de årliga utsläppstilldelningarna sinsemellan från ett år till ett annat.

Vad föreslår parlamentet?

För att garantera långsiktig förutsägbarhet har ledamöterna även satt upp mål för 2050. Tills dess är planen att man ska ha reducerat utsläppen av växthusgaser med 80 procent jämfört med 2005.

Ledamöterna vill också förbättra stödet för låginkomstländer i EU genom att belöna de berörda länder som har, eller kommer att vidta inledande åtgärder innan 2020. Belöningen blir i så fall att de kommer att tillåtas större flexibilitet i senare steg av reduceringsprocessen. 

Ytterligare EU-åtgärder för att minska utsläppen

EU:s ambitioner för att nå upp till målsättningarna i Parisavtalet styrs också av följande lagstiftning: