Parlamentarisk immunitet
Den parlamentariska immuniteten är inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för att en ledamot fritt kan utöva sitt mandat utan att utsättas för godtycklig politisk förföljelse. Därmed garanterar den oberoende och integritet för parlamentet i sin helhet.
Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt mandat som ledamot.
En parlamentsledamots immunitet är tvåfaldig:
- I den egna medlemsstaten har de en liknande immunitet som ledamöter av nationella parlament.
- På andra medlemsstaters territorium omfattar immuniteten alla former av kvarhållande och lagföring (artikel 9 i protokoll nr 7).
Immunitet kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning.
Hur kan immunitet upphävas eller fastställas?
Om berörda nationella myndigheter begär att Europaparlamentet ska upphäva en parlamentsledamots immunitet (eller om en ledamot eller före detta ledamot begär att den egna immuniteten ska fastställas) meddelar talmannen under plenarsammanträdet att en begäran har inkommit och hänskjuter ärendet till ansvarigt utskott (utskottet för rättsliga frågor).
Utskottet kan begära eventuella ytterligare upplysningar eller förklaringar som det anser nödvändiga. Ledamoten ges tillfälle att höras och får inge relevanta dokument eller andra skriftliga bevis.
Utskottet antar inom stängda dörrar en rekommendation, som sedan läggs fram för hela parlamentet, om huruvida begäran om att upphäva respektive fastställa ledamotens immunitet bör godkännas eller avslås. Vid det plenarsammanträde som följer utskottsbeslutet fattar parlamentet ett beslut med enkel majoritet. Efter omröstningen kommer talmannen omedelbart att underrätta ledamoten och medlemsstatens behöriga myndighet om parlamentets beslut.
Behåller en ledamot sin plats även om immuniteten upphävs?
Ja. En ledamots mandat är ett nationellt mandat. Ingen annan myndighet kan upphäva det. Att en ledamots immunitet upphävs betyder inte heller att han eller hon är ”skyldig”. Det innebär endast att nationella rättsliga myndigheter ges möjlighet att inleda en utredning eller en rättegång. Eftersom ledamöterna väljs enligt nationella vallagar är det upp till medlemsstatens myndigheter att avgöra huruvida en ledamot har förverkat rätten till sitt mandat om han eller hon döms för ett brott.