Europaparlamentets
Texter antagna av parlamentet
Preliminär utgåva : 19/11/2003

Mot en temainriktad strategi för markskydd

P5_TA-PROV(2003)0507

A5-0354/2003

Europaparlamentets resolution om kommissionens meddelande 'Mot en temainriktad strategi för markskydd' (KOM(2002) 179 - C5-0328/2002 -2002/2172(COS))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-       med beaktande av kommissionens meddelande (KOM(2002) 179),

-       med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(1),

-       med beaktande av bestämmelserna i direktiven om livsmiljöer (92/43/EEG(2)), vilda fåglar (79/409/EEG(3)) och bedömning av inverkan på miljön (85/337/EEG(4)) samt i ramdirektivet om vatten (2000/60/EG(5)), när det gäller skydd av ekosystem och deras direkta koppling till markskydd,

-       med beaktande av artikel 47.2 i arbetsordningen,

-       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för regionalpolitik, transport och turism (A5-0354/2003), och av följande skäl:

A.  Marken utgör en grundläggande del av landmiljön - ett möte mellan vatten, luft och de organismer som lever där. Den reglerar materians och energins naturliga cykler och är mycket känslig för effekterna av klimatförändringar och mänsklig aktivitet. Markens struktur och särdrag är alltså resultatet av en sekellång process, vilket gör att den är en icke-förnybar resurs.

B.  Marken används som grund för människans bosättningar, ekonomiska aktivitet och infrastruktur. Därför brådskar det att reglera användningen av marken och utvärdera och lindra följderna av extern aktivitet.

C.  Viss jordbruks- och skogsbruksverksamhet (bevarande av terrasser, kontrollerat betande i vissa områden, skapande av landskap där många olika grödor odlas) har dock kommit att bli avgörande för bevarandet av marken, och när sådan verksamhet upphört har det medfört allvarliga problem med markerosion.

D.  För att föreslå en rad övergripande åtgärder som skall främja en effektiv förvaltning av marken är det är nödvändigt att beakta i metoderna för denna temainriktade strategi orsakssamband, människans påverkan och klimatpåverkan, de främsta orsakerna till markförstörelse och markförluster, föroreningar, surt regn, ökenbildning och försaltning, hårdgörning och packning av marken, översvämningar och jordskred.

E.  Alltför kraftig urbanisering och byggande av infrastrukturer som inte alltid är miljövänliga, har lett till att naturområden exploaterats, att stora markområden hårdgjorts vilket begränsar medborgarnas kontakt med naturen, att territoriet uppsplittrats, att vattenflöden ändrats och att risken för översvämningar ökat. Denna process har blivit särskilt ohållbar i många av Europas kustområden.

F.  För att minimera problemen med kvaliteten på jordbruksmarken måste man använda mindre mängder bekämpningsmedel och gradvis upphöra att använda vissa farliga ämnen i bekämpningsmedlen.

G.  P     rioriterade områden för markpolitiken måste vara den förlorade biologiska mångfalden, de fysiska och kemiska förstörelseprocesser som erosionen ger upphov till, ökenbildningen, föroreningarna och förlusten av organiskt material.

H.  Markproblematiken är ytterst varierande, både inom och mellan medlemsstaterna och kandidatländerna, och markförorening har gränsöverskridande karaktär i avsevärt lägre grad än luft- och vattenförorening. Därför ligger mervärdet av att verksamhet bedrivs på gemenskapsnivå huvudsakligen i att man kan utbyta information, tekniska kunskaper och bästa tillvägagångssätt.

I.  Markskyddet är en förutsättning för att man skall uppnå bland annat målen i ovannämnda ramdirektiv 2000/60/EG beträffande att förebygga diffus förorening och direktiv 92/43/EEG beträffande markens biologiska mångfald samt Kyotoprotokollet beträffande markens och underjordens kapacitet att binda koldioxid.

J.  Man måste studera orsakerna till att markerna försämras med varje enskilt europeiskt områdes särdrag i åtanke, i synnerhet problematiken med markerna kring Medelhavet, som drabbats hårt av exempelvis skogsbränder och ökenbildning.


1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före juli 2004 lägga fram en temainriktad strategi för markskydd, som skall bygga på en förstärkning av den nuvarande politiken. Syftet skall vara att i samförstånd definiera problem, kvalitativa och kvantitativa mål samt åtgärder för att uppnå dessa, tidsplaner och allmänna principer för utvärdering och uppföljning med följande inriktning:

-       slut på anrikningen av miljö- och hälsofarliga ämnen i marken,

-       ett trendbrott i fråga om de oroväckande tendenserna till erosion, packning och hårdgörning av marken, förlust av marksubstans och markförorening,

-       skydd för marken i dess egenskap att tjäna som lager för koldioxid, trygga vattentillgångarna och bevara den biologiska mångfalden,

-       skydd för marken för en hållbar produktion av näringsmedel och förnybara råvaror.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och de behöriga regionala myndigheterna till 2007 utarbeta en vetenskaplig katalog för mark, som omfattar markens särdrag, biografi, tillstånd och sårbarhet, förstörelse- och erosionsprocesser samt förorenade områden. I katalogen bör man ta hänsyn till att det finns mark av stort värde (jordbruksmark, mark med geologiskt, ekologiskt, historiskt eller landskapsmässigt värde) och att det är nödvändigt att utarbeta rekommendationer för hållbar markanvändning. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att analysmetoderna harmoniseras för att man skall få markuppgifter som går att jämföra med varandra. Dessutom måste de uppgifter som redan finns göras mera lättillgängliga, eftersom detta är viktigt för det nödvändiga utbytet av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vid utarbetandet av den vetenskapliga katalogen för mark koppla markskyddet till markanvändningen, eftersom alla vetenskapliga eller taxonomiska markklassificeringar - hur intressanta de än är - blir verkningslösa om man inte fastställer ett antal mekanismer för kontinuerlig övervakning av tillämpningen av dem (kontroll av ökad bevattning, omklassificering av skyddade områden, bebyggelse av våtmarker, uppförande av infrastruktur på bördig mark osv.). Dessa övervakningsmekanismer bör i enlighet med subsidiaritetsprincipen tillämpas i nära samarbete med medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer till medlemsstaterna och de behöriga regionala myndigheterna om förebyggande åtgärder, övervakning och kontroll av markförorening.

5.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att samla in och förbättra de befintliga uppgifterna och komplettera markkartorna i syfte att upprätta ett geologiskt informationssystem. Parlamentet ger likaså sitt samtycke till att upprätta en databas för geografisk information för att samla in diverse uppgifter i lämplig ordning, vilka skall göras tillgängliga för allmänheten.

6.  Europaparlamentet kräver att kommissionen, i linje med FAO:s Soveur-rapport(6), genomför en metodisk och kartografisk undersökning av marken i Europa, med hänsyn till behovet av en speciell metod som bygger på tre huvudprinciper: försiktighet, förutseende och förebyggande arbete. I överensstämmelse med FAO:s globala markstadga bör principerna leda fram till förebyggande av markerosion och ökenspridning.

7.  När kommissionen har utarbetat dessa kataloger och diagnoser föreslår Europaparlamentet att den genomför en områdesindelning av de europeiska markerna, i vilken markens geografiska, klimatiska och typologiska heterogenitet, inklusive användning och risker, skall beaktas samt att den lägger fram förslag om hållbar övervakning på ovannämnda nivåer.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett system med specifika markindikatorer med hjälp av vilka man utifrån en preliminär analys kan bestämma utvecklingen av markens tillstånd på grundval av vidtagna åtgärder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det redan finns system som utarbetats av Europeiska miljöbyrån och OECD (tryck/tillstånd/svar-systemet) som skulle kunna inlemmas i den temainriktade strategin.

9.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i större utsträckning integrera markskyddet i gemenskapens politiska strategier och att det framför allt inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör tas hänsyn till markskyddet liksom i samband med (regionala) infrastrukturprojekt som medfinansieras av Europeiska unionen, såväl inom ramen för de transeuropeiska nätverken som vid utbetalning av medel från strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och föranslutningsstödet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra tvärvillkor obligatoriska för betalningar enligt den gemensamma jordbrukspolitiken och på det sättet se till att alla hithörande aspekter på markskyddet omfattas av definitionen på 'goda jordbruks- och miljövillkor', bland dem också obligatoriska markskyddsplaner som kostnadsfritt tillhandahåller alla jordbrukare opartiska data och råd om både jordbruks- och betesmarker

11.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att utarbeta ett lagstiftningsförslag för att inrätta ett system för övervakning av marken samt eventuell packning av den, vars karaktär bör fastställas i de temainriktade strategierna.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av den gällande lagstiftningen med tanke på bättre integration av markskyddet och att med hjälp av kompletterande förslag framför allt se till att bättre hänsyn till markskyddet tas i direktiven om åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar respektive om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de lagstiftningsinitiativ som grundar sig på den temainriktade strategin ta hänsyn till den roll som jordbruket spelar i markförbättringen och vikten av att bevara jordbruksverksamheten framför allt i regioner med större risk för avfolkning. Ett korrekt utnyttjande av marken inom jordbruket, som betesmark eller inom skogsbruket, är av grundläggande betydelse för dess bevarande.

14.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta en formell definition av jordbruksmodellerna och de odlingsmetoder som tillämpas inom Europeiska unionen (hållbart och skonsamt organiskt jordbruk, torrläggning, bevattning, konstant växttäcke, bergsbetesmarker eller torrlagd betesmark) och dessa metoders olika påverkan på marken, med avsikten att se till att de olika miljöåtgärderna anpassas till den aktuella typen av jordbruk och dess positiva inverkan på marken.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom de kompletterande miljöprogrammen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken främja metoder inriktade på markskyddet, och att med lämpligt stöd ur Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) främja odling och metoder som är bäst anpassade till markens särdrag och den ekonomiska och sociala miljön. I detta sammanhang understryker parlamentet den roll som baljväxter skulle kunna spela för att upprätthålla växttäcket och bidra till ett rikt djurliv i vissa regioner, eftersom dessa växter har en förmåga att binda kväve och därmed minskar behovet av gödselmedel.

16.  Europaparlamentet begär att kommissionen utarbetar en undersökning på lokal nivå om den inverkan som reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har på markens tillstånd. Undersökningen skall beröra avfolkningen av landsbygden (och de socioekonomiska och miljömässiga följderna av detta), de lokala stödens avskaffande och marknadernas avreglering. Parlamentet begär även att miljöåtgärderna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken även omfattar åtgärder för skydd och bevarande av mark och vattenresurser, bland annat särskilda insatser med ekonomiskt stöd.

17.  Även om det finns saltvattensdammar med stort inneboende naturvärde, anser Europaparlamentet att man måste inrätta de mekanismer som krävs för att kontrollera försaltningen av marken och utvärdera de bevattningssystem som kan inverka negativt på floder eller grundvatten. Parlamentet rekommenderar även att man utarbetar riktlinjer för goda jordbruksmetoder och stärker de regionala och lokala myndigheternas kapacitet och ansvar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen å det bestämdaste att se över direktiv 1986/278/EEG(7) om avloppsslam och utarbeta ett direktiv om kompost. Parlamentet betonar behovet av att intensifiera forskningen på det här området för att öka möjligheterna att sanera mark med låg andel organiskt material och anpassa avfallshantering, skydd och berikning av jorden.

19.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna ser till att fridlysta marker, flodstränder, urskogar, våtmarker, saltvattensdammar undantas från tillämpningsområdet för de temainriktade strategierna för stadsmiljöer och instrumenten för fysisk planering. Syftet med detta är att undvika eventuell tätortsutveckling, packning eller exploatering av dessa marker. Om det tas hänsyn till vad graden av förorening kräver i fråga om sanering eller tryggande av miljön kan förorenade marker avsättas för olika användningsändamål i enlighet med gällande planeringsföreskrifter

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för återställandet av förorenad mark i och omkring städer. Riktlinjerna bör innehålla en lämplig definition av olika marktyper som gör det möjligt att karakterisera möjliga användningar av dem, tidsfrister som är tillräckligt långa för att marken skall hinna återhämta sig, undersökningar om användningen av enklare och mer effektiva system och experimentella metoder för biologisk bearbetning och en beskrivning av markernas utveckling över tiden.

21.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna skall beakta effekterna på yt- och grundvattnets naturliga flöde i miljökonsekvensbedömningarna av infrastruktur ovan och under jord samt av bebyggelse, bland annat genom åtgärder för att bevara marken genomtränglig, samt att man vid planeringen av infrastruktur och bebyggelse tar hänsyn till uppsplittringen av naturliga flodbäddar, områden och livsmiljöer. Parlamentet begär att direktiven om inverkan på miljön och strategiska miljöbedömningar skall tillämpas då de temainriktade strategierna för stadsmiljöer och landsbygd genomförs.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att markskyddsmål integreras i strategierna för fysisk planering samt att man förbinder sig att vidareutveckla utvecklingsplaneringen i europeiskt perspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för meddelandet om planering och miljön - markanvändningsdimensionen, vilket enligt planerna skall läggas fram 2003, undersöka åtgärder för att motverka att marken blir ogenomtränglig till följd av att nya markområden avsätts för bebyggelse och infrastruktur. Parlamentet begär att man antar bestämmelser som syftar till att anpassa markanvändningen till markens särdrag med hänsyn till samhällsnyttan, och som sätter stopp för en planlös hårdgörning av marken.

23.  Europaparlamentet anser att det inom ramen för hållbar utveckling är nödvändigt att ta hänsyn till markens topografi, struktur och naturliga terrängformer vid tätortsutveckling. Det är likaså nödvändigt att begränsa hårdgörningen av marken och förstörelsen av det naturliga landskapet och kuperade områden, samtidigt som man bör öka kontrollen av markförluster och förebygga miljöeffekterna och de synliga effekterna av stora utgrävningar för utvinning av aggregat (krossad sten).

24.  Europaparlamentet konstaterar i fråga om transportsektorn att framför allt väginfrastrukturen och, i mindre utsträckning, järnvägsinfrastrukturen kan utgöra ett hot mot marken genom hårdgörning och packning av marken (till följd av trycket från tunga transportfordon), liksom också genom att linjesträckningar dras genom ekosystem. Parlamentet påpekar i detta sammanhang vikten av att transporter på vattenvägar främjas, vilket förespråkas bland annat i vitboken om transporter, samt understryker betydelsen av att projekten inom ramen för de transeuropeiska nätverken görs till föremål för miljöbedömningar i enlighet med direktiv 2001/42/EG. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera bruket av innovativ hållbar teknik och dito produkter vid vägbyggen, såsom starkt vattengenomsläpplig asfaltbetong.

25.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att komplettera kunskaperna om vilken funktion de arter spelar som har marken som sin livsmiljö, gödningsämnens livscykel och vattnets kretslopp. Parlamentet anser att tillämpningen av försiktighetsprincipen är ytterst viktig, liksom också den fullständiga efterlevnaden av det sjätte miljöhandlingsprogrammet samt av gemenskapens miljölagstiftning, såsom livsmiljö- och fågeldirektiven samt ramdirektivet om vatten. Parlamentet anser ytterligare att det i förekommande fall behövs en översyn av gemenskapens politik för att bättre skydda balansen i naturen genom att förebygga förlust av biologisk mångfald.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en väsentlig del av den temainriktade strategin för markskydd, utarbeta ett system för att på ett tillförlitligt sätt och med hjälp av aktuella uppgifter beräkna kostnaderna och de ekonomiska följderna av markförstörelse.

27.  Den ökenbildning som förekommer i flera av unionens regioner samt de socioekonomiska återverkningarna och miljöeffekterna av denna har enligt Europaparlamentet inte uppmärksammats tillräckligt av gemenskapsinstitutionerna. Därför begär parlamentet att kommissionen omedelbart lägger fram ett meddelande om ökenspridning samt i det inbegriper ett handlingsprogram på gemenskapsnivå, i vilket områdesindelning av de regioner som är utsatta för, eller som löper risk att utsättas för, ökenspridning beskrivs i detalj. Det är också nödvändigt att utarbeta en uttömmande analys av de socioekonomiska effekterna av ökenbildning för dessa områden och konsekvenserna för människornas livsmiljö, naturen och vattencykeln. Genom analysen bör man också fastställa lämpliga gemenskapsinsatser för att bidra till att begränsa ökenspridningens negativa effekter.

28.  Europaparlamentet, som instämmer i kommissionens beskrivning av erosionen som ett EU-övergripande problem, begär att kommissionen inrättar ett handlingsprogram på gemenskapsnivå, där vederbörlig hänsyn även tas till den kusterosion som hotar såväl bostadsområden som infrastruktur och kulturvärden.

29.  Europaparlamentet begär att kommissionen undersöker konsekvenserna av klimatförändringar för erosion och ökenspridningsprocessen samt utvecklar förslag för medlemsstaterna för att lindra effekterna i berörda områden.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla befintliga och främja nya stöd till förebyggande åtgärder mot skogsbränder, som är en av huvudorsakerna till erosionen och som drabbar Medelhavsländerna särskilt hårt. Det är därför nödvändigt att utöver stöden till förebyggande åtgärder mot skogsbränder öka de ekonomiska anslagen för att bevara traditionella skogsbruksmetoder, som visat sig vara så gynnsamma för bevarandet av skogen.

31.  Europaparlamentet understryker att en hållbar skogsförvaltning är viktig för markskyddet, och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbjuda bebyggelse av nedbränd skogsmark samt att dess återhämtning baseras på lämpliga arter som inte har någon negativ inverkan på miljö- och vattenbalansen i området.

32.  32     Europaparlamentet rekommenderar att markforskningen ses över och att forskning om sambandet mellan jordbruksverksamhet och mark, om odling i vattenfattiga områden och om andra åtgärder mot ökenbildning främjas; likaså bör det undersökas vilka effekter som konstgödsel och växtskyddsmedel har på den biologiska mångfalden i marken och tvärvetenskaplig forskning bör prioriteras. Det är nödvändigt att ta itu med forskningen om tätortsutveckling och effekter av hårdgörning av marken.

33.  Europaparlamentet insisterar på att alla strategier för planering och bevarande av mark måste inbegripa mål för miljöutbildning för de branscher och aktörer som genom sina inkorrekta metoder bidrar till att marken förstörs (jordbrukare, livsmedelsindustrin, lantbruk som släpper ut slam, skogsavverkningsindustrin m.fl.).

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas och kandidatländernas parlament.



(1)      EGT L 242, 10.9.2002, s. 1-15.
(2)      EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(3)      EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.
(4)      EGT L 175, 5.7.1985, s. 40.
(5)      EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(6)      Van Lynden, G.W., 2000. Soil degradation in Central and Eastern Europe: The assessment of the status of human-induced soil degradation. FAO-ISRIC, Rom.
(7)      EGT L 181, 4.7.1986, s. 6.