President Jerzy Buzek

HD

Ärade vice talmän!
Ärade ministrar!
Ärade ordförande och företrädare för EU:s institutioner!
Ärade kolleger, och framför allt - kära vänner!

I dag står jag här framför er som den trettonde talmannen för denna direktvalda kammare. Jag är mycket glad över att följande av mina företrädare är närvarande:

Jag känner mig mycket hedrad över att ni är här.

Många av er har flera gånger sagt att valet av mig är symboliskt - en symbol för att de drömmar som människorna i vår del av Europa hade om en enad kontinent har förverkligats.

Ärade kolleger från Estland, Lettland, Litauen, Slovakien, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Rumänien och Bulgarien, Cypern och Malta.

Jag känner till och förstår oron, behoven och förväntningarna hos dem som nyligen trädde in i unionen. Jag känner till dem, för de är likadana i mitt land. Men nu bär vi ansvaret för vår kontinents framtid tillsammans. Något gammalt eller nytt Europa finns inte längre. Europa tillhör oss nu! Vårt gemensamma Europa! Vi vill att det ska vara modernt och kraftfullt. Och att våra medborgare lägger märke till detta.

Detta kräver handlingskraft och hårt arbete.

Denna ambition är värd all möda, eftersom det är vad generationer av européer har drömt om. Jag är redo för detta arbete och dessa ansträngningar, för även jag drömde dessa drömmar.


Ärade kolleger!

När vi nu inleder en ny valperiod står Europa och vi själva, dess företrädare, inför många utmaningar. Det är vår uppgift att ta oss an dem. Och vi får inte glömma att Europaparlamentet har en särskild roll att spela i dessa strävanden efter ett bättre Europa, inte bara rent institutionellt, utan även ute i samhället - en djupt symbolisk roll. Europaparlamentet är själva kärnan i det europeiska demokratiska systemet.

Europaparlamentet är den beständiga och stabila grundvalen i detta system och vakar över de idéer och värden som vi förverkligar inte bara i våra beslut och i konsekvenserna av dem, utan även i våra debatter.

Grekerna, som uppfann demokratin, sa ofta med sin läromästare Aristoteles ord att måttet på den mänskliga mognaden, och således också för samhället i stort, är förmågan att inte lösa konflikter och motstridiga intressen med våld utan med debatt och argument. Europaparlamentet för denna tradition vidare och står som garant för stabiliteten på den politiska scenen där olika scenarier utspelar sig och där makten ligger hos de folkvalda. Men Europaparlamentet har även en annan uppgift. Och det är att skapa en vision om ett nytt Europa, en vision som går utöver det förhandenvarande, bortom det som finns och i stället riktar in sig mot det som borde finnas. För att skapa denna vision, och för att alla ska känna sig delaktiga, krävs det fantasi, kunskap och förstånd, men framför allt mod.

Hannah Arendt, den tyska filosofen av judisk härkomst, hävdade att politiken är det enda område vid sidan om religionen där underverk kan ske. Vi i Europa blev för precis 20 år sedan vittnen till ett sådant underverk, och det är också därför vi tror på modets, fantasins och förståndets makt. Jag är övertygad om att alla som är samlade här i dag delar denna tro.

Jag ser optimistiskt på de utmaningar vi står inför. Enligt min bedömning handlar det om följande:
1. Den ekonomiska krisen och den europeiska solidariteten.
2. Energin och miljön.
3. Utrikespolitiken.
4. De mänskliga rättigheterna och våra värden.
5. Vårt parlament och reformen av det.


Bästa ledamöter!

Den påtagligaste och svåraste frågan är den ekonomiska krisen. Vi måste övervinna den och det kommer vi också att göra. Europa har tagit på sig en ledande roll och föreslagit lösningar i G8  och G20-grupperna - lösningar som bevarar vår sociala modell. De kommer att bidra till att ekonomin förbättras i världen.

Globaliseringen kräver att Europa talar med en och samma röst.

Just nu, under pågående kris, måste vi särskilt ägna oss åt den ekonomiska tillväxten och arbetslösheten. Vi måste blåsa nytt liv i Lissabonstrategin och hitta sätt att investera i ny teknik. I innovationer, utbildning och det mänskliga kapitalet. Gemenskapens budget spelar en viktig roll för att de europeiska forskningsprogrammen ska få tydliga prioriteringar och kunna genomföras konsekvent.

När vi nu ska handskas med krisen, låt oss lyssna på de ekonomer som uppmanar oss att utnyttja den här svåra tiden till att reformera den europeiska och globala ekonomin i grunden. När krisen är över kommer reformivern också att mattas av, och vi missar möjligheten att skydda oss inför nästa.

Enligt det nya fördraget kommer parlamentet och rådet att få likställda budgetbefogenheter. Medbeslutandeförfarandet kommer att omfatta jordbruk, fiskeri, utrikeshandel samt rättsliga och inrikes frågor, vilket ger oss lika rättigheter även när det gäller jordbruksutgifterna.

Vi har denna rätt och bör utnyttja den, inte bara för att ta oss ur krisen.

Vi måste vara på vår vakt och inte frestas att ge efter för protektionism och åternationalisering av de gemensamma politikområdena. Sammanhållningspolitiken måste fortsatt vara en prioritet i nästa gemenskapsbudget om vi menar allvar med att fullt ut integrera vår återförenade kontinent. Den inre marknaden är den stora framgångssagan. Vi måste försvara och befästa den för att Europa även framöver ska vara konkurrenskraftigt.

Detta innebär en förstärkning, inte en försvagning av den europeiska integrationen. Låt oss visa mod och bejaka vår egen övertygelse.

Vi måste förklara poängen med EU för medborgarna och varför gemenskapsmetoden leder till fördelar för alla.

Det går inte att kämpa mot krisen om vi inte samtidigt inser det sociala livets betydelse och behov.

Den gemenskap som vi skapar går inte att blåsa liv i, begripa eller leva i utan två grundläggande element: solidaritet och social sammanhållning.

Någon sann gemenskap går nämligen inte att uppnå utan omsorg om alla, särskilt de svagaste: arbetslösa, outbildade, dem som bor långt ute i bygderna.

Kampen mot arbetslösheten är den viktigaste prioriteten för det svenska ordförandeskapet. Vi ska med all kraft hjälpa dem med detta.

På andra sidan järnridån ropade vi en gång på gatorna: Ingen frihet utan solidaritet! Nu kan vi också säga: Utan solidaritet ingen gemenskap! Och heller inte något modernt, starkt Europa.


Kära vänner!

Vi övervinner inte den ekonomiska krisen utan kvinnornas stora intellektuella, ekonomiska och kreativa kraft.

Hälften av medlemmarna i vår gemenskap åtnjuter inte lika möjligheter.

Den demografiska krisen kräver en förstärkning av familjen och barnafödandet. Vi måste se till att kvinnorna inte tvingas offra yrkeslivet för familj och barn.

För att råda bot på den demografiska krisen och samtidigt upprätthålla de demokratiska principerna måste vår gemenskap vara öppen. Invandringen har i alla tider varit Europa till gagn. Vi måste hitta lösningar som hjälper oss att locka hit invandrare och skapa gynnsamma villkor för integrering, men samtidigt kunna förvänta oss att de i sin tur är öppna för denna integration.

Den interkulturella dialog som utvecklades under min företrädare Hans-Gert Pöttering är ett bra och beprövat verktyg för sådan integrering.


Kära kolleger!

Vi står inför en energikris. Européerna må vara okunniga om geopolitiska förhållanden, men däremot förstår de när värmen stängs av. Vi måste fortsätta med diversifieringen av energikällorna genom att öka investeringarna i förnybara energikällor och fossila bränslen. Kärnkraften kvarstår som ett alternativ för de medlemsstater som så önskar. Vi måste utöka näten av rörledningar utifrån för att vi inte ska bli beroende av något enskilt land. Vi måste koppla samman våra egna gas- och elledningar i högre grad. Och därtill överväga möjligheten till gemensamma gasköp så att en verklig europeisk marknad skapas, präglad av energisolidaritet. Jag tror att tiden är inne för en riktig, gemensam energipolitik i EU. Jag kommer att arbeta för en sådan.

Grundandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951 blev början till vår gemenskap.

Robert Schuman sa vid denna tid att "den solidaritet som på detta sätt uppstår i produktionsleden innebär att krig (...) inte bara blir otänkbart, utan i praktiken omöjligt".


Kära vänner!

Vår energipolitik måste ta de miljöhot som är knutna till klimatförändringarna på allvar. Vi behöver en grön revolution och en etik för självbegränsning.

Europaparlamentet leder debatten på det här området. Jag har arbetat tillsammans med många ledamöter i det tillfälliga utskottet för klimatförändringar. Ni känner till mina åsikter och vet att jag kommer samarbeta med er för en kompromiss i Köpenhamn, som kommer att bli gynnsam inte bara för miljön utan också för våra ekonomier.


Ärade ledamöter!

Vi spelar en viktig roll på den internationella arenan. Medborgarna förväntar sig det av oss. Mer av Europa behövs inte bara inom unionens gränser, utan också ute i världen. En sammanhållen och effektiv utrikespolitik med en vision för världsordningen bör bli den innevarande valperiodens stora utmaning.

Jean Monnet sa en gång att varje människa har ambitioner. Frågan är dock om syftet med dessa ambitioner är att bli någon eller att åstadkomma något. Låt oss ha ambitionen att åstadkomma något under denna valperiod.

Vad är viktigast?

För det första:
En aktiv politik gentemot EU:s södra och östra grannar. Därför är det viktigt att fortsätta verksamheten inom den interparlamentariska församlingen för Medelhavsområdet och få igång verksamheten inom Euronest-församlingen.

För det andra:
Främja demokrati och gott styrelseskick. Vi måste utnyttja de interparlamentariska församlingarna och våra delegationer för att organisera parlamentariska toppmöten innan de bilaterala EU-mötena äger rum. Detta är viktigt eftersom Europaparlamentet kommer att vara medlagstiftare inom fler politikområden. Ett bra exempel på ett sådant samarbete är Eurolat.

För det tredje:
Det är dags för ett ordentligt transatlantiskt parlamentariskt partnerskap och för att gemensamt fastställa nya ramar för världsordningen. Jag kommer att sträva efter att stärka banden med USA:s kongress på alla nivåer.

För det fjärde:
Arbeta med vårt strategiska partnerskap med Ryssland, utan att glömma bort, precis som i förbindelserna med Kina, att ekonomiska och politiska hänsyn inte får väga tyngre än de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin. Som talman kommer jag fullt ut att engagera mig i dialogen med de ryska parterna. Även inom ramen för den nya Östersjöstrategin.

För det femte:
Vi bör stärka våra förbindelser med Indien och andra framväxande ekonomiska stormakter, som Brasilien och Sydafrika. Indien måste bli vår partner i både den ekonomiska och politiska sfären.

För det sjätte:
Nyckeln till global stabilitet är och förblir Mellanöstern. Europa måste spela en aktiv roll i den regionen.

För det sjunde:
Utvidgningen är en av våra allra mest lyckade politiska strategier. Våra förfäder skulle aldrig ha kunnat drömma om en sådan varaktig fred och ett sådant välstånd i Europa som vi är förunnade i vår tid. Kroatien, och kanske även Island, förefaller nu stå närmast ett medlemskap.

För det åttonde:
EU är den största biståndsgivaren i världen. Vi måste utvärdera våra nuvarande och potentiella stödmottagare, och vi får inte glömma våra skyldigheter gentemot dem enligt millennieutvecklingsmålen. När vi stänger dörrarna för vissa som vill komma hit, låt oss då inte stänga dörren till våra hjärtan, utan låt oss anstränga oss så långt det går för att livet i deras länder ska närma sig vår europeiska standard.

För det nionde:
Vi måste försöka stärka de EU-uppdrag som skickats ut inom ramarna för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och som under de senaste sex åren hunnit bli 22 till antalet. De bör ha ett klart och tydligt mandat och tilldelas de medel som deras insatser kräver. Europaparlamentet vill få till stånd en strängare kontroll och tillsyn över dem. De utökade budgetbefogenheter som parlamentet kommer att få i kraft av Lissabonfördraget kan förbättra vår flexibilitet när det gäller att anslå medel till nödvändiga uppdrag som vi stöder.


Ärade kolleger!

Att införa det nya fördraget måste bli vår prioritet under den närmaste tiden. Min uppgift är att se till att parlamentet är redo att arbeta enligt de nya föreskrifterna den dag fördraget träder i kraft.

Men oavsett fördraget känner vi ett behov av förändring. Vi känner ett behov att införa en mer dynamisk parlamentarism i kammaren.

Som parlamentets talman vill jag ta avstamp i det betydande parlamentariska reformarbete som andra satt igång under de senaste åren. Vi har redan genomfört många nyttiga förändringar. Men vi måste gå ännu längre ...

Jag ska göra allt jag kan för att öka utrymmet för kreativa politiska debatter i kammaren.

Helt klart är att vi måste låta demokrati stå över teknokrati.

Personligen är jag en övertygad anhängare av att allt fler allt oftare begär ordet i kammaren, eftersom man på så sätt kan blåsa liv i plenardebatterna. Detta tycker jag är särskilt viktigt eftersom det är en garanti för att minoriteterna kommer till tals - de av våra kolleger eller de grupper som inte innehar något ämbete i parlamentet.

Som parlamentsledamöter har vi en skyldighet att lyssna på medborgarna. Men vi måste också övertyga dem om fördelarna med ett mer enat och välfungerande Europa.

Det mest angelägna i reformprocessen är bättre förbindelser med de andra EU-institutionerna: kommissionen och rådet. En stor del av min tid kommer att ägnas denna fråga.

Som talman ska jag försöka utarbeta en ny modell för partnerskap med kommissionen, för att förstärka den parlamentariska kontrollen av den verkställande makten och öka genomförandeorganens ansvar inför parlamentet.

I juli bjöd jag in kommissionens ordförande till en serie frågestunder som skulle äga rum i parlamentet varje månad och där frågeställarna skulle utses på grundval av begäran om inlägg från kammaren. Jag föreslår att vi börjar med dessa debatter så fort som möjligt.

För två veckor sedan sände ordförande Barroso över sina "politiska riktlinjer" för en andra mandatperiod. Detta är en betydande nyordning. Det innebär att man accepterat den logik som säger att det är Europaparlamentet som väljer kommissionens ordförande. Jag välkomnar detta med tillfredsställelse.

Jag har även uppmuntrat de parlamentariska utskotten att göra en översyn av ännu inte antagen lagstiftning och undersöka om den nya kommissionen tänker förkasta, ändra eller fortsatt stå bakom sina lagstiftningsförslag. Jag uppmanar också utskotten att på djupet diskutera sina framtida politiska strategier så att utfrågningarna av de nominerade kommissionsledamöterna kan föras på ett konkret lagstiftningsplan och inte enbart baseras på bedömningen av deras meritförteckningar och arbetslivserfarenhet.

Vi måste upprätta tätare förbindelser med rådet. För att dessa ska bli trovärdiga måste de återspegla det faktum att parlamentet i dag är ett verkligt lagstiftande organ i EU.

Vi måste dessutom gemensamt arbeta med de institutionella problem som Lissabonfördraget ger upphov till. Det handlar om ett utökat medbeslutandeförfarande, ett nytt system för kommittéförfarandet, utnämnandet av en ny hög representant och vice ordförande för kommissionen, om demokratisk kontroll av den nya avdelningen för yttre åtgärder samt hur vi ska hantera det nya "dubbla ordförandeskapet i rådet" under plenarsessionerna.

Våra förbindelser med de 27 parlamenten i EU:s medlemsstater bör utvecklas i samma anda. De senaste åren har det funnits en tendens till ökat samarbete, och Lissabonfördraget stärker våra kontakter med dem ytterligare och uppvärderar deras roll så att vi får regler som tillmötesgår medborgarna. Ett utmärkt exempel på ett sådant samarbete är Stockholmsprogrammet, som rör rättsliga frågor och medborgarnas säkerhet. Huvudpunkten i programmet är kampen mot den organiserade brottsligheten både inom och utom unionens gränser, i överenskommelse med de viktigaste internationella aktörerna.

Som talman tänker jag fördjupa dessa förbindelser inom alla områden.

Jag vill fortsätta reformerna av hur parlamentet utnyttjar sin personal och sina anslag med målet att på ett direktare sätt kunna medverka i programverksamheten.

Vi måste ha högkvalificerad specialistkompetens i de utskott som ägnar sig åt de olika politiska strategierna.

Vår kammares rikedom och styrka är också dess skillnader: nationella, mentala och språkliga. Det är dessa som gör Europa så fascinerande. Men vi måste ha de rätta verktygen för att kunna förstå varandra. Ledamöterna bör ha möjligheten att uttrycka sig på sitt modersmål om de så önskar, för att verkligen kunna representera sina väljare. Jag är medveten om det här problemet och ska försöka lösa det.


Kära ledamöter!

Vi måste hela tiden påminna oss om att EU inte bara får handla om utmaningar för framtiden och visioner om ständigt högre välstånd och stabilitet. Först och främst handlar det om mänskliga rättigheter. Minoriteternas rättigheter - nationella, etniska, religiösa eller med annan livsåskådning - och rättigheterna för personer med rörelsehinder eller annat handikapp måste alltid skyddas.

Med oro betraktar jag de spända förbindelserna mellan Slovakien och Ungern vad gäller nationella minoriteter. Jag skulle vilja erbjuda min hjälp med att lösa denna konflikt i enlighet med de värden som parlamentet står för.

Ett gott exempel på sådana insatser är Sacharovpriset, som lyft fram människorättskämpar och som i dag utgör grunden till något som jag kallar "Sacharovnätverket" och som jag har för avsikt att utveckla vidare. Jag vill också att vi går vidare med min föregångare Hans-Gert Pötterings idé om ett hus för europeisk historia.

Jag skulle önska att vi än en gång här i kammaren påminner oss om att unionen är en gemenskap baserad på ideal och värden.

Alla känner vi till och uppskattar dem. Det gäller frihet, jämlikhet, solidaritet, rättssäkerhet, tolerans och kärlek till nästan, det gäller säkerhet och skydd av den personliga integriteten, det gäller tro och förnuft, det gäller människans rättigheter och den enskildes lycka, och sist men inte minst egendom, familj och ömsesidigt förtroende. Det gäller också historia och vår gemensamma framtid.

Den europeiska gemenskapen är inte ett mål i sig, den är en vehikel som säkerställer skyddet av dessa värden och som ger hopp om att detta skydd ska förbli fast och verkningsfullt.


Kära kolleger!

Som talman lovar jag att samarbeta med er för att försöka hitta vägar att främja en verklig känsla av europeisk samhörighet. Jag tänker definitivt se till att alla utskott och delegationer får tillgång till satellit- och internet-tv. Medborgarna måste få veta på vilket sätt deras lagar diskuteras, ändras och tas upp till omröstning.

Vi måste se över rutinerna när man förbereder EU-valen. Vi bör till exempel försöka använda fler nya teknologier under valkampanjerna för att öka medborgarnas deltagande. Det är också dags att dra igång diskussionerna om europeiska politiska partier. Medborgarna ska kunna veta vilka de röstar på, inte bara i sina hemländer, utan även i EU.

Jag fäster stor vikt vid samarbetet med gruppordförandekonferensen. Tillsammans med de 14 vice ordförandena ska vi solidariskt bära ansvaret för verksamheten i den här kammaren och jag vill passa på att tacka dem för deras vilja att samarbeta. Jag sätter stort värde på partnerskapet med utskottsordförandena. Jag skulle vilja att ordförandena för de ständiga interparlamentariska delegationerna finge möjlighet att ordentligt påverka EU:s utrikespolitik. Tillsammans med kvestorerna ska vi ta hand om parlamentets budget.

Men först och främst räknar jag med ert samarbete, kära kolleger. Som Europaparlamentets talman är jag medveten om mitt ansvar för att se till att ni får goda arbetsvillkor. Men samtidigt uppmanar jag er alla att ta er an ert arbete med iver.


Kära vänner!

För de flesta av oss innebär Lissabonfördraget en efterlängtad institutionell lösning. Det gör EU bättre rustat att lösa aktuella problem och minskar avståndet mellan EU:s institutioner och medborgarna.

Bronisław Geremek, som gett sitt namn åt vårt parlaments innergård i Strasbourg, tyckte om att citera det kända talesättet att den europeiska integrationen är som att cykla: man måste trampa på för att hålla balansen och styra. Det visar precis hur viktigt det är att Lissabonfördraget ratificeras.


Kära vänner!

För knappt en vecka sedan besökte jag det polska parlamentet i samband med firandet av att det var 20 år sedan Tadeusz Mazowiecki bildade den första icke-kommunistiska regeringen i den delen av Europa. Då segrade Solidarność, för vi stod sida vid sida - förenade och solidariska. Det var ett mycket gripande högtidlighållande, eftersom det var vid denna tidpunkt som det blixtsnabba sönderfallet av de totalitära systemen inleddes i de centraleuropeiska länderna. Det var den första avgörande bräschen genom den mur som delade Europa.

Jag håller det här talet i Strasbourg, huvudstaden i en region vars öde påminner om mitt eget Schlesien, en gränsregion där invånarna ofta tvingats byta medborgarskap, trots att de inte bytt bostadsort.

Jag lovar högtidligen att som parlamentets talman under de kommande åren vara er ambassadör och sprida budskapet om vår återförenade kontinent bland Europas och världens medborgare.

Låt oss tillsammans arbeta för att hitta konkreta och praktiska lösningar på de stora utmaningar som Europa och världen står inför i dag.

Se detta arbete som ett förverkligande av våra drömmar. Låt oss ta oss an detta värv med entusiasm, kunskap och mod.

För detta är vårt Europa: Gemensamt. Modernt. Ett starkt Europa.

Stort tack.