EP-Veckan : 01-10-97
Redaktion: Anders Abrahamsson (ansvarig) och Anders Gantén
E-mail: press-SV@europarl.europa.eu
Redaktion: LEO 7/C-89, B-1047 Bryssel
Tel: +32 2 284 4899-4898
Fax: +32 2 284 9253
Strasbourg: CDP 222, BP 1024, F-67070 Strasbourg
Tel: +33 3 88 17 2420-2076
Fax: +33 3 88 17 9355
Sysselsättningspolitiken under 1998
Sysselsättningspolitiken under 1998
Meddelande från kommissionen
Kommissionens ordförande Jacques Santer redogjorde inför kammaren för de riktlinjer för syssel
sättningspolitiken under 1998 som Europeiska rådet skall ta ställning till på det särskilda toppmötet i no
vember i Luxemburg. Sysselsättningspolitiken måste ges högsta prioritet, sade Santer och menade att
effektiva lösningar kräver en gemensam ansats. I vårt dokument föreslår vi konkreta och realistiska mål
sättningar som kommer att följas upp varje år. Finansieringen av åtgärderna skall säkerställas genom en
omfördelning av nuvarande budgetmedel. Urvalet av åtgärder baseras på en utvärdering av varje
medlemslands sysselsättningspolitik. Vi måste visserligen akta oss för att skapa för stora förväntningar,
fortsatte Santer, men om riktlinjerna följs så kommer arbetslösheten att kunna minska med sju procent på fem
år. Detta är ett ambitöst mål, men inte alls orealistiskt.
Kommissionen föreslår fyra huvudsakliga riktlinjer. Den första syftar till att skapa en ny företagskultur. Det
gäller att skapa en miljö som stimulera SMF, sade Santer. Vad det handlar om här är att minska de
administrativa hindren, t.ex. så att det blir lättare att nyanställa, att förenkla företagens tillträde till IT-
samhället samt att skapa en bättre balans i beskattningen av kapital så att företagens skattebörda minskar och
det blir lättare att nyetablera företag - tyvärr kan vi konstatera att dagens trend i medlemsstaterna är den
motsatta, sade Santer.
Den andra riktlinjen handlar om att anpassa yrkesutbildningen i medlemsstaterna. Trots att vi har 18 miljoner
arbetslösa så finns det en brist på kvalificerad arbetskraft, sade Santer. De åtgärder som finns idag i
medlemsstaterna kostar mycket pengar, men är ofta av passivt slag. Vi vill att utbildningarna skall anpassas
till verkligheten och att alla som varit arbetslösa i minst tolv månader skall garanteras en yrkesutbildning -
idag erbjuds endast 25% av de arbetslösa en utbildning. Efter ytterligare sex månaders arbetslöshet skall man
kunna få en ny utbildning. Vi vill också sätta in åtgärder för att motverka att ungdomar lämnar skolan i förtid,
sade Santer.
Den tredje handlingsriktlinjen går ut på att öka företagens anpassningsförmåga. Det är detta som avgör ett
företags överlevnad, sade Santer. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll. De borde ta fram ett
gemensamt kollektivavtal om bl.a. gynnsamma villkor för nyanställning. Medlemsstaterna måste å sin sida
skapa ramvillkor som stödjer kollektivavtalen. De borde t.ex. erbjuda skattelättnader för att stimulera vidare-
och yrkesutbildning.
Till slut föreslår kommissionen att ytterligare åtgärder sätts in för att öka jämställdheten mellan män och
kvinnor. Kvinnorna drabbas hårdare än männen av arbetslösheten, sade Santer. Medlemsländerna måste
därför verka aktivt för ökad jämställdhet genom att t.ex. förbättra möjligheterna att förena yrkes- och
familjeliv (bättre villkor för föräldraledighet och barn/äldreomsorg) samt skapa speciella
utbildningsmöjligheter för kvinnor.
Frågestund
W.G. van Velzen (EPP, NL) undrade om förslaget om att minska momsen på arbetsintensiva tjänster fanns
med i kommissionens åtgärdspaket. Santer svarade att Ekofinrådet den 13 oktober kommer att ta upp ett
förslag om riktlinjer på skatteområdet för att öka sysselsättningen. Vi förväntar oss att dessa riktlinjer antas
på toppmötet i Luxemburg, sade han.
Staffan Burenstam Linder (EPP, S) pekade på två möjligheter att minska arbetslösheten och undrade vilken
av dessa båda som kommissionen föredrog: konstlade åtgärder för att i statistiken minska utbudet av
arbetskraft, som t.ex. minskad arbetstid, eller åtgärder för att minska regleringen av arbetsmarknaden som
t.ex. Storbritannien har gjort? Kommissionär Padraig Flynn svarade att man förespråkade
sysselsättningsfrämjande skatteregler.
Stephen Hughes (ESP, UK) frågade kommissionen vilken bedömning den gjorde om möjligheten att
förverkliga riktlinjerna. Santer svarade att alla berörda parter måste mobiliseras och att det handlar om att få
igång en process. Han menade att medlemsstaterna hade visat prov på god vilja och han hoppades att de nu
skulle sätta handling bakom ord.
Friedrich Wolf (De gröna, D) tvivlade på att kommissionens riktlinjer skulle få avsedd effekt och efterlyste
ett ökat ansvar från industrins håll. De måste tänka om och sluta med utlokaliseringar och rationaliseringar,
sade han. Flynn förväntade sig att industrin skulle spela sin roll i processen med att främja sysselsättningen.
Konvergens och konsekvens
Konvergens och konsekvens
Betänkande av FREDRIK A. WILLOCKX - A4-0255/97. Utskottet för ekonomi, valutafrågor och
industripolitik.
Medlemsstaternas kamp för att uppnå Maastrichtfördragets krav för den gemensamma valutan får inte
innebära slutet för den europeiska sociala modellen - det är slutsatsen i ett initiativbetänkande av Frederik
Willockx (ESP, B) om EMU och den sociala tryggheten. Betänkandet betonar samtidigt att EMU måste
genomföras till punkt och pricka eftersom den bl.a. kommer att resultera i lägre räntor, vilket gynnar
sysselsättningen och minskar de sociala utgifterna.
Att skapa ordning i de statliga finanserna och värnandet av den sociala tryggheten är inte konkurrerande,
utan kompletterande mål, menar utskottet. Sunda statsfinanser är den bästa garantin för sunda sociala
trygghetssystem. Bortsett från EMU kommer den sociala tryggheten att ställas inför stora påfrestningar,
konstaterar utskottet. Det är främst befolkningensutvecklingen som på sikt kommer att medföra
dramatiskt högre utgifter för pensioner och sjukförsäkring. Medlemsstaterna gör därför klokt i att försöka
få sina ekonomier i ordning, betonar utskottet.
Medlemsstaterna uppmanas därför att tänka över hur de skall finansiera den sociala tryggheten i
framtiden. Utskottet menar att det dels kommer att bli nödvändigt att öka, eller åtminstone bevara, statens
inkomster, dels minska utgifterna vad gäller sociala förmåner och förmånstagare. Åtgärder måste dock
vidtas för att inte rasera företagens konkurrensläge eller konsumenternas köpkraft.
Det kommer också, spår utskottet, bli nödvändigt med en ökad grad av skatteharmonisering. Annars
kommer den inre marknaden att ge upphov till skattekonkurrens mellan medlemsstaterna vilket även
medför att en del nationella trygghetssystem utsätts för påfrestningar. En sådan skatteharmonisering bör
enligt utskottet vara baserad på två principer. För det första får den inte underminera de grundläggande
förutsättningarna för trygghetssystemen, dvs. urholka staternas inkomster. För det andra förordar utskottet
en omfattande skatteväxling där skattebördan flyttas från beskattning av arbete till beskattning av
konsumtion, kapital och mervärde.
Debatt
Föredragande Frederik Willockx (ESP, B) betonade att sunda statsfinanser, och därmed indirekt kon
vergenskriterierna för EMU, är den bästa garantin för ett bra socialt skydd på lång sikt. Han argu
menterade vidare för en modernisering av socialförsäkringssystemen, en ökad skattesamordning,
skatteväxling och införandet av sociala konvergenskrierier.
Partigruppernas företrädare hade delade känslor för betänkandet. Alan Donnelly (ESP, UK) höll till stora
delar med föredraganden och pekade på den intima relationen mellan de sociala trygghetssystemen,
sysselsättningen och tillväxten. Han efterlyste en modernisering av socialförsäkringssystemen med
bibehållet skyddsnät. De nya systemen bör utformas så att de är flexibla och individanpassade, fortsatte
han, och så att människor kommer ifrån bidragstänkandet.
Även Fernand Herman (EPP, B) kunde i mångt och mycket skriva under på betänkandets formuleringar.
Hans reservationer gällde bl.a. kravet på att trygghetssystemen inte bara bör moderniseras, utan även
förstärkas. Marie-Paule Kestelijn-Sierens (ELDR, B) höll med föredraganden om att trygghetssystemen
måste reformeras och att det främst är befolkningsutvecklingen som tvingar fram en förändring, men hon
menade att betänkandet innehöll vissa inkonskventa resonemang.
Ioannis Theonas (GUE/NGL, GR) menade att socialförsäkringssystemen närmade sig en finansiell
kollaps beroende på den höga arbetslösheten. Hon höll dock inte med föredraganden om att konver
genskriterierna var en garanti för bevarandet av trygghetssystemen, utan ansåg snarare att det var tvärtom.
Heidi Hautala (De Gröna, FIN) sade att EMU tvingar medlemstaterna att tänka igenom sina sociala
strukturer och finansieringen av dessa. Hon ansåg att en ökad skatteharmonisering var en nödvändig
åtgärd för att säkra en grundläggande trygghet för medborgarna.
Kommissionen
Kommissionär Yves-Thibault de Silguy menade att EMU är ett instrument för att främja tillväxten och
sysselsättningen. Härigenom ökar möjligheten att bevara en hög nivå av socialt skydd, sade han. Pga den
demografiska utvecklingen måste dock systemen reformeras, fortsatte kommissionären och menade att
det var bättre att föregripa problemet. EMU framtvingar åtgärder genom att kräva sunda statsfinanser
vilket i sin tur är beroende av strukturella förändringar av skatte-, pensions- och so
cialförsäkringssystemen. Min slutsats är därför, sade kommissionären, att EMU kan bli en garanti för ett
bra socialt skydd.
Omröstning
Parlamentet antog betänkandet om EMU och socialförsäkringarna med vissa ändringar. På förslag av
gruppen De gröna infördes ett krav på att en eventuell skatteväxling framför allt skall drabba icke-
förnybara energikällor
Genomförandet av 1997 års budget
Genomförandet av 1997 års budget
Resolutionsförslag av LAURENS JAN BRINKHORST OCH STANISLAW TILLICH - B4-0818/97.
Budgetutskottet.
Parlamentet debatterade ett resolutionsförslag som lagts fram av Budgetutskottet och Budgetkon
trollutskottet beträffande hur kommissionen har skött sitt arbete med att genomföra årets budget.
Debatt
En av de båda upphovsmännen till resolutionsförslaget, Laurens Brinkhorst (ELDR, NL), sade att det
visserligen varit vissa problem med att genomföra budgeten men att han på det stora hela var nöjd
eftersom genomförandet hade blivit bättre och bättre de senaste åren. På vissa områden, tillstod
Brinkhorst, var det dock nödvändigt med fortsatta insatser för att förbättra situationen. Inte minst krävde
han en reform av mjölkkvoterna vilka regelmässigt överskrids av vissa medlemsstater. Han tyckte också
att det var obegripligt att de avsatta medlen för en så viktig fråga som de transeuropeiska näten endast ut
nyttjats till 4 %. Han beklagade avslutningsvis de svårigheter som kommissionen har haft med att
genomföra Phare-programmet.
Diemut Theato (EPP, D), budgetutskottets representant, underströk att en av parlamentets uppgifter är att
kontrollera att de pengar som avsatts i budgeten används på ett korrekt sätt, och om nödvändigt
omdisponera resurserna om något gått snett. Det senare gäller inte minst, ansåg Theato, stödet till
återuppbyggnaden av f.d. Jugoslavien. Trots att EU är den absolut största bidragsgivaren till
återuppbyggnaden har majoriteten av projekten inte kunnat sättas igång p.g.a. att olika villkor inte varit
uppfyllda. Dessutom, av de projekt som faktiskt har genomförts har detta ofta skett på ett felaktigt sätt,
påpekade Theato. Hon uppmanade därför kommissionen att koncentrera sina ansträngningar på att
reformera och förbättra genomförandet av stödet till f.d Jugoslavien.
Under den efterföljande debatten rådde det stor enighet om att de största problemområdena var mjölk
kvoterna, återuppbyggnaden av f.d. Jugoslavien samt Phare-programmet. Herbert Bösch (ESP, A) tyckte
det var särskilt oroväckande att inte en enda ecu av medlen för den delen av Phare-programmet som syftar
till att stödja demokratiseringen i Central- och Östeuropa har betalats ut. Han menade att detta är en
central del av unionens strategi inför dessa länders framtida EU-medlemsskap och han undrade om
kommissionen verkligen kommer att klara av hela anslutningsprocessen eftersom den inte tycks ha klarat
av sköta ens förberedelsearbetet på ett riktigt sätt.
James Elles (EPP, UK) underströk att snabbhet inte var allt när man talade om genomförandet av EU-
budgeten eftersom det i slutändan trots allt är viktigast med effektivitet och kvalitet i genomförandet.
Emellertid, sade han, så tjänar det ju knappast någonting till att bevilja nya medel för 1998 om inte de
medel som avsatts för i år har kunnat utnyttjas, något som går ut över de som gynnas av de olika
programmen och stöden.
Kyösti Virrankoski (ELDR, FIN) sade sig vara förbluffad över att stödet för Mål-6 inte uttnyttjats
överhuvudtaget. Han förutsatte emellertid att detta berodde på byråkratiska förseningar och inte på
bristande vilja att genomföra programmen. Han ansåg att reglerna för regionalstödet var alldeles för
byråkratiska och komplicerade för att vara användbara. För att undvika att projekt försenas i framtiden
menade Virrankoski att det är nödvändigt att förenkla de gällande reglerna.
Också Ulf Holm (De gröna, S) var bekymrad över det låga genomförandet av regionalstödet till norra
Sverige och Finland (Mål-6). Holm meddelade emellertid att han gjort en närmare studie av frågan och
kommit fram till att verkligheten inte är riktigt så dyster som den framställts i förslaget till resolution. En
del av de medel som öronmärkts för Sverige har bokats upp för olika typer av projekt, men det är de
administrativa systemen i Sverige som har försenat utbetalningen av medlen, sade han. Likafullt tyckte
Holm att det var förvånansvärt att det bara var en relativt liten andel av det tillgängliga stödet för Mål-6
som faktiskt reserverats för specifika projekt.
Kommissionen
Kommissionär Erkki Liikanen målade en relativt ljus bild av genomförandet av budgeten och sade till
kammaren att han räknade med att de problemområden som pekats ut i förslaget till resolution kommer att
vara åtgärdade innan årets slut. Detta gällde inte minst det regionalpolitiska stödet till norra Sverige och
Finland, vilket enligt Liikanen kommer att utnyttjas fullt ut innan årets utgång. Han erkände dock att det
var nödvändigt att reformera Phare-programmet för att få till stånd ett bättre utnyttjande av resurserna.
Kommissionen har redan förberett vissa åtgärder, inte minst genom att den i första hand stödjer färre men
större projekt, vilket avsevärt förenklar administrationen, avslutade Liikanen.
Omröstning
Parlamentet antog resolutionen. Inledningsvis konstaterar man att genomförandet på det stora hela taget
har förbättrats jämfört med tidigare år. Dock finns det fortfarande ett antal problemområden där de medel
som avsatts i budgeten inte tagits i anspråk.
Jordbruksområdet är, liksom tidigare år, det största problembarnet. I resolutionen kritiseras den dåliga
budgetplaneringen eftersom nästa alla budgetposter är underutnyttjade. Vad gäller budgetens avsnitt 2,
regionalpolitik, konstaterar parlamentet med viss oro att medlen till Mål-6 (stöd till Norra Sverige och
Finland) inte tagits i anspråk överhuvudtaget. Vad gäller unionens olika program och initiativ påtalar
parlamentet att flera av dessa inte genomförts överhuvudtaget; detta gäller bl.a. programmet för att
förhindra våld mot kvinnor och barn samt åtgärdsprogrammet för att förbättra livskvaliteten för personer
som lider av Alzheimers sjukdom. Också på det utrikespolitiska området har parlamentet konstaterat vissa
problem, i synnerhet vad avser Tacis-programmet (stöd till f.d. Sovjetunionen) och Phare-programmet
(stöd till Central- och Östeuropa).
Fördjupat samarbete med Canada
Fördjupat samarbete med Canada
Betänkande av GRAZIANI - A4-0140/97 - SEK(96)0331 - C4-0620/96. Utskottet för utrikes-, säkerhets-
och försvarsfrågor.
I ett betänkande av Antonio Graziani (EPP, I) välkomnas den politiska förklaringen och den gemensamma
handlingsplanen som EU och Canada undertecknade i december 1996. Handlingsplanen, som syftar till
att fördjupa samarbetet mellan parterna består av fyra delar: (1) ekonomiska och handelspolitiska
förbindelser, (2) utrikes- och säkerhetsfrågor, (3) gränsöverskridande frågor samt (4) främjande av
förbindelser. Utskottet för utrikesfrågor betonar vikten av att stärka banden mellan EU och Canada vars
handelspolitik annars kommer att riktas i allt högre grad mot Stillahavsområdet.
Utskottet påminner om de traditionella politiska, ekonomiska, kommersiella och kulturella band som
alltid har kännetecknat förbindelserna mellan Canada och EU. Trots detta råder det allvarliga konflikter
inom olika sektorer, t.ex. vad beträffar användandet av trampfällor och importen av djurpälsar. Utskottet
ogillar även de extraterritoriella bestämmelserna i den kanadensiska fiskelagstiftningen varför man
uppmanar Canada att upphäva dessa. Slutligen föreslår utskottet ett fördjupat samarbete inom rättsliga
och inrikes frågor. Man uppmanar parterna att omsätta detta samarbete som beskrivs i det gemensamma
åtgärdsprogammet i konkret handling och att inskriva det i ett juridiskt bindande avtal.
Debatt
Föredragande Antonio Graziani (EPP, I) visade på den långa traditionen av samarbete mellan EU och
Canada och påpekade att Canada idag är en viktig partner till EU, bl.a. i ekonomiska frågor. Trots vissa
problem i fiskeri-och jaktfrågor har Canada och EU en gemensam värdegrund, sade han, och samarbetet
kan därför utökas. Det är nödvändigt för att inte de europeiska intressena skall föregås i
Stillahavsregionen. Utökat samarbete med Canada leder också till en bättre balans i EUs transatlantiska
utbyte, där USA har dominerat. Graziani betonade vikten av att EU-länderna agerar samfällt för att inte
försvåra samarbetet.
Enrique Barón Crespo (ESP, E) höll med om vikten av att utöka det canadensiska samarbetet i EUs
transatlantiska relationer. Nu när USA inleder närmare samarbete med sina grannländer, måste EU svara
med att intensifiera och bredda sina kontakter med bl.a. Canada. De problem som uppkommit på
fiskeriområdet ansåg Barón Crespo kunde överkommas genom en positiv attityd och respekt för andra
kulturer.
Daniel Varela Suanzes-Carpegna (EPP, E) uttryckte förvåning över den aggressivitet som Canada
uppvisat i fiskeproblematiken. För att överkomma dessa dispyter måste handlingsprogrammet och andra
redan ingångna avtal översättas till handling, krävde han. Det skulle vara ett bevis för att EU och Canada
uppnått en ny nivå i sitt samarbete.
Honório Novo (GUE/NGL, P) pekade på två dimensioner där EU och Canada har gemensamma intressen
för samarbete: på det ekonomiska området där båda parter är engagerade mot Helms-Burtonlag
stiftningen, och på det humanitära området där det finns en gemensam värdegrund för politiskt sam
agerande. Vad gäller fiskefrågan betonade Novo att fortsatta förhandingar är nödvändiga och att inga
lösningar därtill kan vara ensidigt formulerade.
Kommissionen
Kommissionär Hans Van Den Broek uttryckte stöd för betänkandet och visade på att verkliga framsteg
gjorts i relationerna mellan EU och Canada. EUs egna förväntningar har mer än uppfyllts genom att fyra
aspekter av handlingsprogrammet redan avklarats. Dessa är ömsesidigt erkännande av normer och
certifieringar, ömsesidigt erkännande av bistånd inom tullområdet, veterinärnormer (exklusive BSE-
aspekten) och frågor rörande konkurrens. Det pågår också förhandlingar om att ta bort tariffära och icke-
tariffära handelshinder. Under hösten skall dessutom samarbete om bl.a mänskliga rättigheter och icke-
spridningsavtal tas upp. Närmare band mellan EU och Canada knyts också vad det gäller utbildnings- och
visaregleringar.
Omröstning
Parlamentet antog betänkandet med vissa ändringar som framför allt syftar till förstärkt samarbete på
miljöskyddsområdet.
Samarbetsavtal med Kambodja och Laos
Samarbetsavtal med Kambodja och Laos
Betänkanden av PETTINARI - A4-0221/97 - KOM(97)0078 - 6828-97 - C4-0250/97 - 97/0060(CNS) och
CASTAGNEDE - A4-0216/97 -KOM(97)0079 - 6829/97 - C4-0251/97 - 97/0062(CNS). Utskottet för
utveckling och samarbete.
Parlamentet har att ta ställning till två samarbetsavtal som unionen nyligen har slutit med Kambodja
respektive Laos. De bägge avtalen är snarlika och innebär att parterna ger varandra behandling som mest
gynnad handelspartner och stödjer handeln samt samarbetet inom ekonomi och utveckling. Avtalen
inbegriper även åtgärder för bl.a. miljöskydd, minröjning, förbättring av infrastrukturen och bekämpning
av handel med narkotika samt penningtvätt. En grundpelare i avtalen utgör avtalsparternas förpliktelse att
respektera de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheter.
Det var 1991 som EU återupptog sitt utvecklingssamarbete med Kambodja. Fram till slutet av 1996 hade
unionen bidragit med cirka 190 miljoner ecu. Dessutom omfattas Kambodja sedan många år av unionens
allmänna preferenssystem. Kambodja är ett av de fattigaste u-länderna med en BNP/capita på cirka 235
dollar (1994). Landets handelsbalans uppvisar vanligtvis ett stort underskott; däremot har man ett
överskott gentemot EU. Även om den politiska situationen successivt har stabiliserats sedan början av
1990-talet är nämligen demokratiserings- och fredsprocessen fortfarande skör. På det regionala planet
blev Kambodja, tillsammans med Burma och Laos, i juli 1997 medlem i ASEAN.
Laos omfattas av gemenskapens allmänna förmånssystem och gemenskapens åtgärder för de minst ut
vecklade länderna. Vad gäller bistånd från gemenskapen har detta förekommit sedan 1978. Under
perioden 1991-1996 uppgick gemenskapens stöd till 152 miljoner ecu. Laos är ett av världens mest
hemliga och slutna länder. Med en BNI/capita på 290 dollar och ca 46% av befolkningen under
fattigdomströskeln är Laos även ett av världens fattigaste länder. Samtidigt har Laos regering på senare
tid visat prov på en vilja att öppna sig mot omvärlden, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i att djupgående
ekonomiska reformer har genomförts sedan mitten av 1980-talet. Trots denna långsamma men stadiga
omställning mot marknadsekonomi och internationell handel, är landet så gott som en enpartistat.
Bägge avtal rekommenderas godkännas i två betänkanden av Luciano Pettinari (GUE/NGL, I) respektive
Bernard Castagnède (ERA, F). De tros kunna ha en positiv inverkan på den politiska stabili
seringsprocessen samt främja den ekonomiska utvecklingen i de båda länderna.
Debatt
Trots att han tidigare rekommenderat parlamentet att stödja avtalet med Kambodja bad nu föredragande
Luciano Pettinari (GUE/NGL, I) sina kollegor att omvärdera deras inställning till landet mot bakgrund av
statskuppen för två månader sedan. Med tanke på att det har ägt rum en politisk jordbävning i landet
ansåg Pettinari att det var för tidigt för parlamentet att ge sitt samtycke till avtalet. Först måste den nya
regimen visa att den uppfyller tre kriterier: skydd för mänskliga rättigheter, en tidtabell för allmänna val
(som bör hållas i början av nästa år) samt att Paris-avtalen respekteras.
Bernard Castagnède (ERA, F), föredragande för avtalet med Laos, rekommenderade däremot fortfarande
att kammaren röstar för det. Han erkände dock att det fortfarande finns vissa svårigheter i samarbetet med
Laos, inte minst beträffande en lösning på problemet med utlagda minor samt hur man skall kunna främja
och utveckla alternativa grödor för opiumodlarna.
Kommissionen
Kommissionär Manuel Marin sade att han höll med kammaren om att det är nödvändigt att utöva på
tryckningar på den nya regimen så att den respekterar de mänskliga rättigheterna. Han varnade däremot
för ett totalt stopp för samarbetet med Kambodja eftersom en sådan åtgärd enbart skulle skada sårbara
parter, såsom lantbrukare, och inte regimen. Kommissionen har därför beslutat att bidra med minst 0,5
miljoner ecu till organisationen av valen nästa år.
Beträffande avtalet med Laos sade Marin att avtalet kommer att vara av stor politisk betydelse för såväl
EU som Laos.
Omröstning
Pettinari:
Parlamentet beslutade att återförvisa samarbetsavtalet med Kambodja till Utvecklingsutskottet för
ytterligare granskning mot bakgrund av den senaste tidens politiska utveckling i landet.
Castagnede:
Parlamentet gav sitt samtycke till samarbetsavtalet med Laos.
EU och ASEAN
EU och ASEAN
Betänkanden av HINDLEY - A4-0195/97 - KOM(97) - C4-0152/97 - 97/0017(CNS) och A4-0262/97 -
KOM(96)0314 - C4-0467/96. Utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik.
A. Förnyad dynamik i samarbete
Relationerna mellan gemenskapen och ASEAN (Brunei, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore,
Thailand och Vietnam samt sedan juli 1997 Burma, Kambodja och Laos) regleras genom ett
samarbetsavtal som ingicks 1980. I ett försök att ge ett uppsving åt EUs förbindelser med en allt mer
betydelsefull region i såväl politiskt som ekonomiskt hänseende, i ett läge då det inte gjordes några
framsteg mot ett nytt avtal mellan EU och ASEAN, lade kommissionen i mars 1996 fram sitt meddelande
"Mot en ny dynamik i relationerna mellan EU och ASEAN".
Kommissionen rekommenderar att den politiska dialogen stimuleras på områden som säkerhet och
stabilitet (i synnerhet sjöfartssäkerhet, avveckling av kärnvapen och narkotikabekämpning) samt in
ternationella frågor som reformen av FN och bevarandet av freden. Man föreslår även ökade ansträng
ningar för att integrera ASEAN-länderna i det multinationella systemet samt åtgärder för att underlätta
handel och investeringar.
Enligt kommissionen saknas det dock utrymme inom ramen för det nuvarande systemet för att diskutera
konkreta frågor, särskilt på det ekonomiska området. För att råda bot på denna avsaknad föreslår man två
alternativa strategier: dels ett kompletterande avtal i form av ett protokoll till samarbetsavtalet, dels
skapandet av ett aktivt partnerskap genom att utifrån en gemensam förklaring och ett handlingsprogram
förstärka samarbetet inom ramen för avtalet och vidta nya åtgärder enligt de identifierade prioriteringarna.
I ett betänkande av Michael Hindley (ESP, UK) betonas behovet av en ständig politisk dialog mellan
ASEAN och EU, inte minst i form av ett parlamentariskt samarbete. Utskottet kritiserar dock rådet för att
efter det tolfte ministermötet mellan ASEAN och EU i februari 1997 ha godkänt en uppsättning åtgärder
för ekonomiskt och socialt samarbete i enlighet med kommissionens andra strategi, utan att ha rådfrågat
parlamentet. Beslutet om att intensifiera samarbetet med ASEAN har man dock inget emot, utan
understryker de ömsesidiga fördelar som skulle kunna bli resultatet av att handel och utbyte av
information uppmuntras. Ytterligare nya samarbetsområden bör enligt utskottet vara kampen mot droger
och sexuellt utnyttjande av barn, kultur och massmedia samt arbetsrättsliga och sociala frågor. Man
kräver avslutningsvis att en klausul om respekt för de mänskliga rättigheterna skall ingå som ett
huvudelement i samtliga avtal mellan EU och ASEAN/ASEANs medlemsstater.
B. Utvidgning av ASEAN-avtalet
Till följd av Vietnams anslutning till ASEAN i juli 1995 föreslår kommissionen att gemenskapen genom
ett anslutningsprotokoll utvidgar samarbetsavtalet från 1980 till att även omfatta Vietnam. Liknande
protokoll kommer framöver att föreslås beträffande Burma, Kambodja och Laos.
Gemenskapen ingick 1995 ett bilateralt samarbetsavtal med Vietnam. Detta avtal och ASEAN-avtalet
avser samarbete inom liknande verksamhetsområden även om det bilaterala avtalet är mer aktuellt och
fullständigt. Det inbegriper dessutom en klausul om de mänskliga rättigheterna som möjliggör hävande
av avtalet. Därför var det nödvändigt att i ASEAN-anslutningsprotokollet införa en bestämmelse i vilken
man specificerar att det bilateral avtalet i händelse av tvist har företräde framför bestämmelser i ASEAN-
avtalet.
I ett betänkande av Michael Hindley (ESP, UK) rekommenderas parlamentet godkänna anslutnings
protokollet. Tillämpningen av bestämmelsen om mänskliga rättigheter är mycket viktig inte bara när det
gäller Vietnam, utan också med hänsyn till framtida avtal med andra länder i vilka en sådan bestämmelse
kommer att behöva infogas, betonar utskottet.
Debatt
Föredragande Michael Hindley (ESP, UK) sade att han fullt ut stödde förslaget om att Vietnam skall
omfattas av EUs samarbetsavtal med ASEAN. Han påpekade att situationen i landet har förbättrats
markant under de senaste åren och att Vietnam nu på allvar har börjat återhämta sig efter årtionden av krig
och konflikter. Vietnam har nu en enom tillväxtpotential och det är viktigt att EU bidrar till att förverkliga
denna, avslutade Hindley.
Flera talare under debatten uttryckte dock en djup oro mot bakgrund av de alltjämt pågående brotten mot
de mänskliga rättigheterna i Vietnam.
Ledamöterna välkomnade även betänkandet om en ny dynamik i samarbetet med ASEAN även om det
hördes flera kritiska röster mot att Burma i somras fick bli medlem av ASEAN. Föredragande Michael
Hindley (ESP, UK, menade dock att detta var ASEANs egen sak att bestämma och tillade att ASEAN
knappast lägger sig i vem som får bli medlem i EU.
Hindley, och ett flertal av talarna, ansåg att samarbetet med ASEAN även borde inriktas mot utveckling
av turismen, med särskilt tonvikt på turism som sker under miljövänliga former. Talarna efterlyste också
insatser för att bekämpa sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn i ASEAN-länderna.
Flera ledamöter var även bekymrade över situationen i Östtimor där Indonesien (medlem av ASEAN)
ständigt begår brott mot de mänskliga rättigheterna. Talarna krävde att unionen utövar påtryckningar på
Indonesien så att landet respekterar FNs resolutioner beträffande denna f.d. portugisiska koloni.
Kommissionen
Kommissionär Manuel Marin erkände att situationen vad gäller de mänskliga rättigherna i Vietnam var
långt ifrån perfekt, men att avtalet samtidigt utgör en enorm utmaning för alla parter. Däremot, fortsatte
Marin, innebär inte klausulerna om respekt för mänskliga rättigheter i de olika avtalen att länder som
Vietnam, Laos och Kambodja förvandlas till västerländska demokratier över en natt.
Kommissionären sade vidare att han helt instämde med de tankar som förs fram i betänkandet av Hindley.
Han höll också med om att Burmas medlemskap i ASEAN var svårförklarligt.
Omröstning
A4-0262/97:
Betänkandet om ett fördjupat samarbete med ASEAN antogs med ett antal tillägg, bl.a. uppmanas
Portugal att upphöra med sitt motstånd mot att nya avtal sluts med de olika ASEAN-länderna, vilka
skulle innehålla klausuler om mänskliga rättigheter. Parlamentet menade att detta är nödvändigt för att
skydda de mänskliga rättigheterna på Östtimor och andra platser i ASEAN-området. Vidare uppmanas
kommissionen och rådet att övertala de ASEAN-länder som ännu inte anslutit sig till de två inter
nationella konventionerna om mänskliga rättigheter och tortyr att göra detta så snart som möjligt. Vidare
uppmanas medlemsstaterna att ytterst noga respektera de gemensamma kriterier från 1991 som reglerar
vapenexport till Sydostasien och att strikt tillämpa 1991 års embargo mot Burma och att beakta
parlamentets uppmaning att stoppa alla vapenförsäljning till Indonesien.
A4-0195/97:
Parlamentet samtyckte till att Vietnam inkluderas i EUs samarbetsavtal med ASEAN.
Samarbetsavtal md f.f. jugoslaviska republiken Makedonien
Samarbetsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
Rekommendation av JOSEF E. PONS GRAU - A4-0273/97 - KOM(96)0533 - 8204/97 - C4-0305/97 -
96/0259(AVC). Utskottet för externa ekonomiska förbindelser.
F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har sedan självständighetsförklaringen i januari 1991 kon
fronterats med interna etniska konflikter och svåra relationer till de närmaste grannländerna. Detta har
haft mycket negativa följder för landets ekonomi och för dess integration i det internationella samfundet.
Situationen har nu förbättrats något även om konflikten med Grekland om republikens namn ännu inte har
kunnat lösas; en lösning lär dock ligga nära till hands. Härmed skulle samarbetsavtalet (+ ett protokoll om
ekonomiskt samarbete och ett avtal inom transportområdet) mellan unionen och republiken kunna träda
ikraft och förbindelserna mellan parterna intensifieras.
Samarbetsavtalet är ett ramavtal för handel och samarbete som kan utvidgas. Det fastställer fri tillgång till
gemenskapsmarknaden för republikens industriprodukter; för järn- och stålprodukter samt
jordbruksprodukter gäller specialbestämmelser. Avtal om vin, sprit och textilprodukter skall förhandlas
fram separat. Avtalsparterna förbinder sig till respekt för de demokratiska principerna och de mänskliga
rättigheterna samt principerna om marknadsekonomi och betydelsen av den sociala utvecklingen. Avtalet
förutser även upprättandet av en regelbunden politisk dialog.
I ett betänkande av Josep Pons Grau (ESP, E) rekommenderas parlamentet ge sitt samtycke till sam
arbetsavtalet. Avtalet har ett stort politiskt värde för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien eftersom
det bidrar till att gemenskapen konkret erkänner landets internationella status, konstaterar utskottet. Det
påpekas även att avtalet kommer att få en positiv inverkan på republikens ekonomi och handel.
Avslutningsvis understryker utskottet vikten av att intensifiera den politiska dialogen på parlamentsnivå
för att kontrollera att avtalet skall tillämpas korrekt.
Debatt
Avtalet med republiken Makedonien är ett stort framsteg mot en ökad stabilitet på Balkan, sade
föredragande Josep Pons Grau (ESP, E). Han var övertygad om att avtalet ytterligare kommer att stärka
landets politiska trovärdighet. Föredraganden underströk att detta nya oberoende land har stora problem -
36% arbetslöshet och etniska konflikter för att nämna några. Däremot, fortsatte han, syns det ljus i slutet
av tunneln: inflationen har gått ned och de tidigare frostiga relationerna med grannlandet Grekland har
förbättrats avsevärt.
Kommissionen
Kommissionär Manuel Marin höll med föredraganden om att avtalet med republiken Makedonien är ett
genombrott, och han hoppades att rådet kommer att godkänna det innan årets utgång.
Omröstning
Parlamentet gav sitt sammtycke till samarbetsavtalet med republiken Makedonien.
EU och AVS inför 2000-talet
EU och AVS inför 2000-talet
Betänkande av WILFRIED MARTENS - A4-0274/97 - KOM(96)0570 - C40639/96. Utskottet för utveckling
och samarbete.
Den fjärde Lomékonventionen mellan EU och AVS-länderna gäller under en tioårsperiod fram till den 29
februari år 2000. Förhandlingar om en ny, femte konvention skall inledas i september nästa år. Som ett
förberedande steg har nu kommissionen lagt fram en grönbok om utmaningar och valmöjligheter kring
det framtida samarbetet.
I ett omfattande betänkande av Wilfried Martens (EPP, B) rekommenderas parlamentet ge sitt stöd till en
förnyelse och en förstärkning av samarbetet mellan AVS och EU (år 2000-2010) förutsatt att det baseras
på gemensamma mål och gemensamma politiska, ekonomiska, finansiella, handelsmässiga och sociala
principer. Institutionerna för samarbetet skall vara desamma, men samarbetsinstrumenten skall kunna
variera beroende på AVS-ländernas utvecklingsnivå. Den nya konventionen bör enligt utskottet omfatta
flera nivåer, förutom den nationella, nämligen en första nivå för de länder som delar samma allmänna mål,
en andra nivå för regionalt samarbete samt en tredje nivå som skall främja regional integration i Afrika.
Utskottet understryker att konventionens särskilda principer om avtalsbundenhet, förutsägbarhet, säkerhet
och partnerskap bör bibehållas.
Miljöskydd och fattigdomsbekämpning bör vara centrala beståndsdelar i EU-AVS-samarbetet, anser
utskottet vidare. Man tror att fattigdomen kraftigt kan minskas i AVS-länderna fram till år 2010, men tror
inte att detta kan uppnås med enbart ekonomisk tillväxt. Genom att förenkla formerna för det ekonomiska
och tekniska samarbetet hoppas man på effektivitetsvinster. Andra huvudinriktningar i samarbetet bör
enligt utskottet bl.a. vara "hjälp till självhjälp" och en ökad fokusering på sociala aspekter. Beträffande
säkerhetsmässiga aspekter kräver utskottet ett förbud mot personminor, kontroll av vapenhandel, en
minskning av försvarsutgifterna med 1% av BNP samt ett konfliktanalyscentrum. Man kräver även att
unionen måste motarbeta WTOs krav på förändring av det preferentiella handelssystemet.
Debatt
Föredragande Wilfried Martens (EPP, B) noterade att den nuvarande Lomé-konventionen har kritiserats
och därför behöver förnyas. Martens hävdade att detta inte skall ske främst på grund av solidaritets- eller
egenintressen, utan för att de värderingar som Lomé-konventionen byggts på under sina tjugo år är en del
av EUs identitet i frågan om utvecklingen av världsekonomin. Fyra punkter i förslaget betonades av
Martens. För det första är det grundläggande att AVS-länderna själva kan stödja ändringarna i
konventionen. Detta skall tillgodoses genom en helt nytillkommen politisk dimension, som kompletterar
den tidigare ekonomiska fokuseringen. För det andra anses det viktigt att det nya Lomé-5 förankras hos
medborgarna. Detta skall understödjas genom att involvera fler personer i beslutsfattandet så väl som i
tillämpningen. För det tredje behöver samarbetet förenklas och konkretiseras. Slutligen syftar förslaget
till att det nya partnerskapet skall präglas av öppenhet och insyn. Med målen att halvera fattigdomen i
AVS-länderna och stödja miljöskydd, går EU en positiv framtid till mötes i AVS-samarbetet, avslutade
Martens.
Luciano Vecchi (ESP, I) fastslog den avgörande vikten av förnyelse i EUs relationer till AVS-länderna.
Lärdomen efter tjugo års samarbete är att globalt likaberättigande på partnerskapsbasis måste främjas och
att konkreta åtgärder behövs för att öka effektiviteten i utvecklingsfrågorna. En omorientering är därför
nödvändig och borde fokusera på delaktighet och regional integration, sade han.
Johanna Maij-Weggen (EPP, NL) betonade vikten av att öka effektiviteten i det nya samarbetet. Regional
integration är här nödvändig för att bekämpa Europaberoendet, menade hon. En sådan politisk-ekonomisk
regionalisering måste gå hand i hand med förstärkandet av det civila samhället där demokrati och
minoritetsskydd är hörnstenar.
Raimondo Fassa (ELDR, I) uttryckte sin grupps allmänna stöd för förslaget och bidrog med två kritiska
reflekteringar. Angående villkorsanknytna kontrakt gavs uttryck för en restriktiv hållning. EUs liberala
ekonomiska hållning tillåter inte heller ett villkorat kontrakterande, sade han.
Carlos Carnero González (GUE/NGL, E) pekade på en tillbakagång i utvecklingssamarbetet och menade
att detta måste motarbetas som en bekräftelse av EUs ekonomiska, sociala och politiska engagemang. En
enhetlig referensram måste tillämpas, som inte heller underställer AVS-länderna alltför strikta villkor.
Telkämper (De gröna, D) uppskattade den breda dialog som återspeglas i betänkandet, men efterlyste en
rapportering från AVS-länderna om deras krav. Han underströk också att speciella skyddsregler för
utvecklingsekonomier måste få finnas.
Michel Rocard (ESP, F) redovisade samsynen i budgetutskottet vad gäller bibehållandet av de geografiska
ramarna för Lomékonventionen och den nya politiska dimensionen för stärkandet av demokratiska
strukturer och förebyggande konfliktbekämpning. Det nyskapande elementet ansåg Rocard bygga mycket
på tillvaratagande av kraft och kunskap inom AVS-länderna för att uppnå regionaliserade och
decentraliserade strukturer.
Maj-Lis Lööw (ESP, S) underströk vikten av att se bristerna i den utgående konventionen i arbetet med
dess förnyelse. Hon ansåg att de institutionella strukturerna för partnerskap här hade brustit. Ett behov för
att hantera AVS-länderna mer differentierat ansågs också bevisat, vilket borde grundas på
fattidomskriteriet, menade Lööw.
Kommissionen
Kommissionär João de Deus Pinheiro klargjorde att särbehandling för fattiga länder är självklart från
kommissionens sida . Ett stort problem för AVS-länderna är deras utlandsskulder, vilket kan undergräva
EUs utvecklingsstöd, sade han. Därför uppmuntras initiativ som de av Frankrike och Storbritannien att
avskriva skulder. Martens förslag ger uttryck för den långsiktighet som måste styra utvecklingssamarbetet
med AVS-länderna, fortsatte kommissionären. Ansträngningar måste göras i budgetplaneringen för att
tillgodose denna mänskliga och sociala utveckling.
Omröstning
Parlamentet antog betänkandet om det framtida samarbetet med AVS-länderna efter att ha ändrat det på
ett stort antal punkter. Nyheter som infördes av kammaren är ett krav på att det framtida samarbetet skall
leda till att man förbättrar medborgarnas deltagande i det demokratiska beslutsfattandet, att
jämställdhetsperspektivet stärks, samt att man inför ett avsnitt om stadsutveckling för att möta den
mycket snabba urbaniseringen i AVS-länderna. Parlamentet kräver också att regler antas för att skydda
immatriell egendom i AVS-länderna för att förindra att dess forskningsresultat köps upp billigt av
multinationella företag eftersom dessa länder inte har råd med de mycket dyra patentförfarandena i i-
länderna. Avslutningsvis betonas också att EU p.g.a. dess närhet och historiska ansvar har en särskild
skyldighet vad gäller samarbetet med Afrika.
Transport av levande djur
Transport av levande djur
Betänkande av VAN DIJK - A4-0266/97. Utskottet för transport och turism.
Årligen transporteras ungefär 14 miljoner nötkreatur, svin, hästar, mulor, får och getter mellan med
lemsstaterna. Flertalet av dessa djur är direkt eller indirekt avsedda för slakt. Ytterligare cirka 1 miljon
nötkreatur exporteras årligen, framförallt till Mellanöstern, och drygt 2,3 miljoner djur importeras.
Inspektioner antyder allvarliga missförhållanden såväl vid de yttre gränserna som inom unionen. Framför
allt importen av hästar från Östeuropa till Italien har fått ett mycket negativt rykte de senaste åren. I slutet
av 1994 mottog Europaparlamentet en framställning med över tre miljoner underskrifter från 28 olika
länder i vilken det pläderades för ett totalförbud på transport av hästar avsedda för slakt. Framställningen
följs nu upp med ett initiativbetänkande av Nel van Dijk (De gröna NL) som kräver en kraftig förstärkning
av unionens regler för skydd av hästar och andra djur vid transporter.
Dessa regler (direktiv 91/628/EEG, ändrat av direktiv 95/29/EG) anger bl.a. normer för de transportmedel
som används, maximal transporttid och vilopauser, hur ofta djuren måste utfodras och vattnas och
rörelseutrymme. Direktiven efterlevs dock inte i tillräcklig utsträckning, konstaterar utskottet. Det beror
framför allt på bristande kontroll av både myndigheterna i medlemsstaterna och av kommissionen.
Kontrollen försvåras dessutom av att många fjärrtransporter av djur sker till och från tredje land. Senast
den 1 januari 1997 skulle direktivet från 1995 varit infört i nationell lagstiftning, men hittills har endast
sju medlemsstater (delvis) gjort detta. Dessutom undergrävs betydelsen av direktivet allvarligt genom att
kommissionen inte har fastställt vilka krav som rastplatser och transportmedel måste uppfylla. Detta
innebär att bestämmelsen om att en vilopaus på 24 timmar skall iakttas efter åtta timmars transport kan
kringgås genom hänvisning till odefinierade undantagsregler, noterar utskottet.
Utskottet anser att EUs policy beträffande transport av levande djur avsedda för konsumtion bör vara att
djuren skall slaktas så nära uppfödningsorten som möjligt och att nödvändiga transporter måste uppfylla
minimivillkor som garanterar djurens välbefinnande. Medlemsstaterna uppmanas att snarast införliva
direktivet från 1995 och kommissionen bör enligt utskottet genast initiera nya normer för rastplatser och
transportmedel, utifrån de tekniska specifikationer som föreslås av utskottet.
I övrigt kräver utskottet att kommissionen och medlemsstaterna gör slut på beviljandet av exportbidrag
eller andra former av direkt eller indirekt stöd som gynnar transport av djur avsedda för konsumtion samt
skärper kontrollen av transporterna. Vidare bör kommissionen samarbeta med myndigheterna i tredje land
för att kunna garantera att export från/import till unionen uppfyller de krav som fastställts i EG-
direktiven. Unionen uppmanas också att ta fram en ekomärkning för kvalitetskontroll av kött.
Debatt
Föredragande Nel van Dijk (De gröna, NL) uppmanade kommissionen och medlemsländerna att sätta
handling bakom ord och skärpa nuvarande ordning för transporter av levande djur avsedda för slakt. Den
nonchalans som man visar gentemot djurens och konsumenternas välbefinnande är skrämmande och vi
måste agera nu, krävde hon.
Samtliga partigruppers företrädare gav i stort sitt stöd till föredraganden. Johannes Swoboda (ESP, A)
beklagade de ofattbara förhållanden som råder och krävde att alla typer av stöd till transporter av levande
djur avsedda för slakt avskaffas. Han efterlyste även kännbara sanktioner mot de som bryter mot reglerna.
Agnes Schierhuber (EPP, A) fortsatte på samma linje och insisterade på att transporterna av levande djur
begränsas till ett minimum.
Sirkka-Liisa Anttila (ELDR, FIN) hade en del invändningar mot förslagen i betänkandet. Hon kunde inte
stödja att gemenskapen skall kontrollera transporterna; det är medlemsstaternas sak, sade hon.
Gemenskapen skall istället kontrollera att kontrollerna görs på ett bra sätt. Hon kunde inte heller stödja ett
avskaffande av exportstödet.
Jonas Sjöstedt (GUE/NGL, S) menade att transporter på över åtta timmar bör förbjudas tills dess att
följddirektiven har antagits och införlivats av medlemsstaterna. Undine-Uta Bloch von Blottnitz (De
gröna, D) förkastade att djur betraktas som varor och inte som levande varelser. De är som vi människor
en del av skapelsen, sade hon, och vi måste nu agera mot rådande missförhållanden.
Inger Schörling (De gröna, S) hoppades att parlamentet helhjärtat skulle ge sitt stöd till betänkandet och
uppmanade kommissionen att agera utifrån parlamentets rekommendationer. De förhållanden som råder
idag kan inte accepteras i ett civiliserat samhälle, sade hon.
Kommissionen
Kommissionär João de Deus Pinheiro välkomnade betänkandet och sade att kommissionen delade
ledamöternas och medborgarnas oro över situtionen. Framför allt är vi kritiska till de förhållanden som
råder vid långa transporter, fortsatte han och menade att en stor del av roten till problemet låg i att
medlemsländerna inte helt genomfört bestämmelserna och att dessa inte respekterades i tillräcklig grad.
Framsteg har dock gjorts, konstaterade kommissionären. Det följddirektiv som gäller normer för
transportmedel skall behandlas av rådet under hösten, sade han. Dessutom har man beslutat att stränga
villkor för djurens välbefinnande måste vara uppfyllda för att exportbidrag skall kunna komma ifråga.
Omröstning
Parlamentet antog betänkandet om transporter av hästar och andra levande djur.
FNs havsrättskonvention
FNs havsrättskonvention
Betänkande av COT - A4-0283/97 - KOM(97)0037 - KOM(97)0037/2 - 9032/97 - C4-0477/97 -
97/0038(AVC). Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt.
1984 undertecknade gemenskapen FNs havsrättskonvention och tio år senare även avtalet om
genomförande av del XI i konventionen om exploatering av havsbottnarna. Både konventionen och
avtalet har trätt i kraft. Majoriteten av unionens medlemsstater är parter i dessa och de övriga med
lemsstaterna håller på att ratificera dem. Sedan november 1994 har gemenskapen provisoriskt tillämpat
avtalet och del XI i konventionen och kommissionen föreslår nu en formell bekräftelse av gemenskapens
anslutning till konventionen och avtalet så att gemenskapen blir en formell part i dessa. Tillsammans med
bekräftelsen skall gemenskapen deponera en förklaring som närmare anger de sakområden för vilka dess
medlemsstater överfört behörighet till gemenskapen, bl.a. handelspolitik, fiskepolitik och miljöfrågor,
suveränitet över havsområden och fiskerättigheter.
I ett betänkande av Jean-Pierre Cot (ESP, F) rekommenderas parlamentet ge sitt samtycke till
kommissionens förslag.
Omröstning
Parlamentet godkände förslaget.
Unionens rättsordning
Unionens rättsordning
Betänkande av SIEGBERT ALBER - A4-0278/97. Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt.
Av någon, utanför diplomatiska kretsar okänd, anledning står det ingenstans att läsa i Romfördraget vad
som händer när nationell rätt och gemenskapsrätt motsäger varandra. Ursprungligen ansågs detta vara en
fråga för medlemsstaterna att lösa och alla de dåvarande medlemsstaterna angrep frågan på sitt eget sätt.
Nederländernas grundlag stipulerar t.ex. att all internationell rätt har företräde framför nationell rätt
medan den franska konstitutionen endast beviljar internationella fördrag denna status; sekundärrättens
(direktiv etc.) ställning lämnas däremot öppen.
1964 ställdes dock frågan i ett nytt ljus av EG-domstolen genom dess dom i målet Costa v. ENEL.
Domstolen, som är unionens högsta uttolkare av EG-rätten, fann efter en studie av Romfördraget att den
speciella europeiska rättsordning som det skapat alltid har företräde framför nationell lagstiftning. I en
senare dom, Internationelle Handelsgesellschaft mbH, förtydligade domstolen läget ytterligare genom att
slå fast att all EG-rätt har företräde framför nationell rätt, oavsett den senares status. Därmed har EG-
rätten även företräde framför medlemsstaternas grundlagar.
Inledningsvis accepterade medlemsstaternas författningsdomstolar denna princip, men, konstaterar
Siegbert Alber (EPP, D) i ett initiativbetänkande, på senare år har den allt oftare ifrågasatts. Tysklands
författningsdomstol har t.ex. slagit fast att Tysklands grundlag kan ha företräde framför EU-rätten under
vissa förutsättningar, t.ex. i händelse av otillräckligt skydd av de grundläggande rättigheterna.
Författningsdomstolen anser också att den har kompetens att staka ut gränserna för överföring av
befogenheter till EU. Det senare är f.ö. en fråga som Danmarks domstolar håller på att pröva för
närvarande.
Utskottet betonar i sitt betänkande att principen om gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt,
oavsett valör, måste respekteras. För att tillmötesgå den kritik som riktats av domstolarna i med
lemsstaterna, främst Tyskland, föreslår utskottet en rad konkreta förbättringar som kan göras i unionens
rättsordning. Den tyska domstolen uttrycker bl.a. en oro för att demokratin urholkas genom att befo
genheter överförs till EU, men utskottet menar att detta inte behöver vara ett problem om bara Europa
parlamentet får ökade befogenheter, eftersom det är ett direkt uttryck för folkviljan i unionen.
Vidare, beträffande den tyska författningsdomstolens kritik mot det bristande skyddet för bl.a. folkrätten,
föreslår utskottet, vilket EP tidigare har krävt, att den internationella folkrätten skrivs in i fördraget så att
den kan garanteras på EU-nivå.
Betänkandet ger även en klar sammanfattning av de principer som gäller för förhållandet mellan de
nationella rättssystemen och EU-rätten. Utskottet påminner t.ex. om att domstolen har slagit fast att
domare i medlemsstaterna inte får tillämpa nationella regler som strider mot EU-rätten, lika lite som de
har rätt att lagpröva EU-regler. Utskottet välkomnar avslutningsvis att principen om gemenskapsrättens
företräde åtminstone indirekt omnämns i Amsterdamfördraget, men påtalar att denna princip borde slås
fast klart och tydligt i fördraget.
Debatt
Föredraganden Siegbert Alber (EPP, D) ansåg att det vid det här laget borde vara ett oomtvistat faktum att
EU-rätten har företräde framför all nationell lagstiftning. Han beklagade därför att olika nationella
domstolar har valt att bortse från EU-rätten och tillämpa nationella regler och krävde därför att det tydligt
skrivs in i fördragen att EU-rätten alltid har företräde. Emellertid sade sig Alber ha förståelse för de
synpunkter som framförts av den tyska författningsdomstolen beträffande demokratiskt underskott och
brist på skydd för folkrätten. Däremot kunde han inte acceptera, såsom den tyska författningsdomstolen
föreslagit, att de nationella parlamenten skall fylla igen det demokratiska underskottet. För Alber var det
självklart att detta måste ske genom Europaparlamentet som är det samlade uttrycket för den europeiska
folkviljan. Han krävde också ett starkt skydd för folkrätten, såväl vad gäller gemenskapsrätten som den
andra och tredje pelaren.
Talare från alla de stora politiska grupperna ställde sig helt bakom betänkandet. Willi Rothley (ESP, D)
sade att EG-domstolens överhöghet inte bara är en teoretisk princip utan en reell nödvändighet för att
säkerställa en väl fungerande inre marknad och att rättssäkerhet råder i hela unionen. Att därför föreslå att
nationella domstolar kan göra sig till herrar över gemenskapsrätten är ett angrepp på en av gemenskapens
hörnpelare, avslutade han.
Hervé Fabre-Aubrespy (OFNE, F) var däremot helt motståndare till de tankar som förts fram i vad han
kallade ett mycket ideologiskt betänkande. Han menade att det var självklart att man måste respektera den
nationella rätten, inte minst den konstitutionella rätten, eftersom denna är ett direkt uttryck för folkets
vilja.
Kommissionen
Kommissionär Hans Van Den Broek sade att han delade parlamentets uppfattning att EG-domstolen
spelar en avgörande roll som högsta uttolkare av EG-rätten så att denna tillämpas likadant i samtliga
medlemsstater. Kommissionen kunde också acceptera de medel som betänkandet föreslår för att stärka
EG-rätten, dvs att stärka parlamentets ställning och skyddet för folkrätten, avslutade Van Den Broek.
Omröstning
Parlamentet antog betänkandet.
Ledamöter och partigrupper
Ledamöter och partigrupper
|
B
|
DK
|
D
|
GR
|
E
|
F
|
IRL
|
I
|
L
|
NL
|
A
|
P
|
FIN
|
S
|
UK
|
To
talt
|
ESP
|
6
|
4
|
40
|
10
|
21
|
16
|
1
|
18
|
2
|
7
|
6
|
10
|
4
|
7
|
63
|
215
|
EPP
|
7
|
3
|
47
|
9
|
30
|
12
|
4
|
15
|
2
|
9
|
7
|
9
|
4
|
5
|
18
|
181
|
UFE
|
-
|
-
|
-
|
2
|
-
|
17
|
7
|
24
|
-
|
2
|
-
|
3
|
-
|
-
|
-
|
55
|
ELDR
|
6
|
5
|
-
|
-
|
2
|
1
|
1
|
4
|
1
|
10
|
1
|
-
|
5
|
3
|
2
|
41
|
GUE/NGL
|
-
|
-
|
-
|
4
|
9
|
7
|
-
|
5
|
-
|
-
|
-
|
3
|
2
|
3
|
-
|
33
|
De gröna
|
2
|
-
|
12
|
-
|
-
|
-
|
2
|
4
|
-
|
1
|
1
|
-
|
1
|
4
|
-
|
27
|
ERA
|
1
|
-
|
-
|
-
|
2
|
12
|
-
|
2
|
1
|
-
|
-
|
-
|
-
|
-
|
2
|
20
|
OFNE
|
-
|
4
|
-
|
-
|
-
|
11
|
-
|
-
|
-
|
2
|
-
|
-
|
|
|
1
|
18
|
GL
|
3
|
-
|
-
|
-
|
-
|
11
|
-
|
15
|
-
|
-
|
6
|
-
|
-
|
-
|
1
|
36
|
Totalt
|
25
|
16
|
99
|
25
|
64
|
87
|
15
|
87
|
6
|
31
|
21
|
25
|
16
|
22
|
87
|
626
|
(Den 17 september, 1997)
Partigrupper
ESP Europeiska socialdemokratiska partiets grupp
(Socialdemokratiska arbetarepartiet: Birgitta Ahlqvist, Jan Andersson, Anneli Hulthén,
Maj-Lis Lööw, Maj-Britt Theorin, Tommy Waidelich och Sören Wibe)
EPP Europeiska folkpartiets grupp (Kristdemokratiska gruppen)
(Moderata samlingspartiet: Staffan Burenstam-Linder, Gunilla Carlsson, Charlotte
Cederschiöld, Per Stenmarck och Ivar Virgin)
UFE Gruppen Union för Europa
ELDR Europeiska liberala, demokratiska och reformistiska partiets grupp
(Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna: Hans Lindqvist och Karl Erik Olsson samt Hadar
Cars)
GUE/NGL Gruppen Den europeiska förenade vänstern/Nordisk grön vänster
(Vänsterpartiet: Marianne Eriksson, Jonas Sjöstedt och Jörn Svensson)
De gröna Gruppen De gröna i Europaparlamentet
(Miljöpartiet de gröna: Per Gahrton, Ulf Holm, Malou Lindholm och Inger Schörling)
ERA Gruppen Europeiska radikala alliansen
OFNE Gruppen De oberoende för nationernas Europa
GL Grupplösa
|