Europarl > Verksamhet > Sammanträdesperioder > Texter antagna av parlamentet
A4-0005/1999
Europaparlamentet utfärdar denna resolution,
- med beaktande av förslaget till resolution från Rehn om möjligheten att kunna använda militära resurser för miljöändamål (B4-0551/95),
- med beaktande av Förenta Nationernas studie, "Charting potential uses of resources allocated to military activities for civilian endeavours to protect the environment" , (UN A46/364, den 17 september 1991),
- med beaktande av sin resolution av den 29 juni 1995 om " Trampminor: ett mördande hinder för utveckling" (1),
- med beaktande av sina tidigare resolutioner om icke-spridning och provsprängning av kärnvapen och Canberrakommissionens rapport om avskaffande av kärnvapen från augusti 1996,
- med beaktande av Internationella domstolens enhälliga beslut om skyldigheten för kärnvapenstaterna att förhandla fram ett förbud mot kärnvapen (Advisory Opinion nš 96/22 av den 8 juli 1996),
- med beaktande av sitt yttrande av den 19 april 1996 om förslaget till rådets beslut om inrättandet av ett program för gemenskapsåtgärder för främjande av civilskyddet (KOM(95)0155 - C4-0221/95 - 95/0098(CNS))(2),
- med beaktande av sina tidigare resolutioner om kemiska vapen,
- med beaktande av resultaten från Förenta Nationernas konferenser i Kyoto 1997 och Rio de Janeiro 1992,
- med beaktande av den utfrågning om HAARP och icke-dödliga vapen som hölls av utrikesutskottets underutskott för säkerhet och nedrustning i Bryssel den 5 februari 1998,
- med beaktande av artikel 148 i arbetsordningen,
- med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd (A4-0005/1999), och av följande skäl:
A. Det kalla krigets slut har djupt förändrat den säkerhetspolitiska situationen i världen och den militära avspänningen har resulterat i omfattande nedrustning inom den militära sektorn i allmänhet och inom kärnvapenområdet i synnerhet, vilket har lett till betydande nedskärningar i försvarsbudgetarna.
B. Trots att den geostrategiska situationen har förändrats totalt efter det kalla krigets slut, har detta inte medfört någon nämnvärd minskning av risken för att katastrofalt skada den globala miljöns integritet och hållbarhet, i synnerhet den biologiska mångfalden, antingen genom att kärnvapen avfyras av misstag eller utan tillåtelse eller genom att kärnvapen avfyras med tillåtelse på grund av vad som felaktigt uppfattas som ett hot om ett nära förestående angrepp.
C. Denna risk skulle på mycket kort tid kunna minskas betydligt om alla kärnvapenstater snabbt genomförde de sex stegen i Canberrakommissionens rapport, i synnerhet om alla kärnvapen drogs tillbaka från nuvarande högsta beredskap och alla vapen gradvis överfördes till en strategisk reserv.
D. Artikel 6 i ickespridningsavtalet från 1968 förbinder kärnvapenstaterna att inleda uppriktiga förhandlingar om ett avtal om allmän och fullständig kärnvapennedrustning, och de principer och mål som antogs vid avtalskonferensen 1995 bekräftade på nytt att fördragets yttersta mål var ett fullständigt avskaffande av kärnvapen.
E. Miljöhot, flyktingströmmar, etniska motsättningar, terrorism och internationell brottslighet utgör nya, allvarliga säkerhetshot och förmågan att hantera olika former av konflikter får ökad betydelse i takt med att säkerhetsbilden förändras. Eftersom säkerhetshoten även är icke-militära är det viktigt att militärrelaterade resurser även tjänar icke-militära syften.
F. Jordens resurser utnyttjas som om de vore outtömliga, vilket har lett till att natur- och miljökatastrofer allt oftare inträffar. Sådana lokala och regionala ekologiska problem kan få avsevärda konsekvenser i internationella relationer. Parlamentet beklagar att detta inte tydligare återspeglas i medlemsstaternas utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.
G. Konflikter i hela världen är huvudsakligen inomstatliga snarare än mellanstatliga. Då mellanstatliga konflikter uppstår gäller de i ökad utsträckning tillgång till grundläggande, nödvändiga resurser, i synnerhet vatten, livsmedel och bränsle.
H. Tillgång till dylika nödvändiga naturresurser är automatiskt förbunden med försämring av miljön och miljöförstöring genom en relation som är såväl präglad av orsak som av verkan. Man kan alltså logiskt sluta sig till att konfliktförebyggande i ökad utsträckning måste ställa dessa problem i centrum.
I. Alla dessa faktorer, som huvudsakligen drabbar de fattigaste och mest sårbara befolkningarna i världen, leder allt oftare till en ökning av antalet s.k. miljöflyktingar, vilket dels innebär ett direkt tryck på EU:s politik när det gäller immigration och rättsliga frågor, utvecklingsbistånd och utgifter för humanitärt bistånd, dels innebär en indirekt ökning av EU:s säkerhetsproblem genom regional instabilitet i övriga delar av världen.
J. Enligt ingående internationell forskning som sammanställts och publicerats av Climate Institute i Washington överstiger antalet miljöflyktingar nu antalet traditionella flyktingar (25 miljoner jämfört med 22 miljoner); denna siffra förväntas vara fördubblad år 2010 och skulle i värsta fall kunna vara betydligt högre.
K. Trots att hanteringen av frågor av global betydelse sedan det kalla krigets slut i stort sett har lösgjorts ur sin tidigare dominerande ideologiska kontext och nu i mycket mindre grad styrs av frågor om militär jämvikt, avspeglas detta ännu inte i FN:s system för global styrelse vilket bör åstadkommas genom att man betonar behovet av en säkerhetspolitik som består av effektiva och sammanhängande militära och icke militära komponenter.
L. Icke desto mindre är tonvikten beträffande en växande andel av FN:s verksamhet när det gäller globala politiska och säkerhetsrelaterade frågor huvudsakligen icke militär och förknippad med förhållandet mellan handel, bistånd, miljö och hållbar utveckling.
M. Det finns ett brådskande behov av att mobilisera adekvata resurser för att möta den miljömässiga utmaningen och noterar att de tillgängliga resurserna för miljöskydd är mycket begränsade, vilket kräver ett nytänkande i utnyttjandet av redan existerande resurser.
N. I takt med att militära resurser har frigjorts, har militären en unik möjlighet och en omfattande kapacitet att bistå den civila strävan i att bemästra de ökande miljöproblemen.
O. Militärrelaterade resurser i sig är nationella tillgångar medan miljöutmaningen är global. Det föreligger därför ett stort behov att finna vägar till internationellt samarbete när det gäller omplacering och användning av militära resurser för miljöskydd.
P. De kortsiktiga kostnaderna för miljöskydd måste vägas mot de långsiktiga kostnaderna för försummelser på detta område, och det föreligger ett växande behov att få fram en kostnads- och intäktsanalys för olika miljöstrategier som bör innefatta potentiella omplaceringar, omorientering och omlokalisering av militärrelaterade resurser.
Q. Det gemensamma målet att reparera jordens skadade ekosystem kan inte uppnås i isolering från frågan om ett rättvist utnyttjande av de globala resurserna och det föreligger ett behov av att underlätta internationellt tekniskt samarbete och att stödja överföring av lämplig militärrelaterad teknologi.
R. Trots gällande konventioner pågår det militär forskning om miljöpåverkan som vapen, vilket till exempel framgår av HAARP-systemet i Alaska.
S. Den allmänna oron över ekologiskt förfall och miljökriser kräver prioriteringar i det nationella beslutsfattandet, och enskilda nationer måste arbeta tillsammans för att möta miljökatastrofer.
1. Parlamentet uppmanar kommissionen att inför rådet och parlamentet, i enlighet med vad som föreskrivs i Amsterdamfördraget, lägga fram en gemensam strategi som förenar GUSP-aspekterna med EU:s politik beträffande handel, bistånd, utveckling och internationella miljöfrågor från år 2000 till år 2010 för att ta itu med följande enskilda problem och förhållandet dessa emellan:
a) jordbruks- och livsmedelsproduktion samt försämring av miljön,
b) vattenbrist och gränsöverskridande vattenförsörjning,
c) avskogning och återställande av kolgruvor,
d) arbetslöshet, otillräcklig sysselsättning och absolut fattigdom,
e) hållbar utveckling och klimatförändring,
f) avskogning, ökenspridning och befolkningstillväxt,
g) sambandet mellan de ovan uppräknade frågorna och växthuseffekten samt humanitära och miljömässiga effekter beroende på alltmer extrema klimatförhållanden,
2. konstaterar att förebyggande miljöinsatser är ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument; uppmanar därför medlemsländerna att definiera miljö- och hälsomål i sina långsiktiga försvars- och säkerhetspolitiska bedömningar, i sin militära forskning och i sina handlingsplaner,
3. erkänner arméns viktiga roll i ett demokratiskt samhälle och dess uppgifter när det gäller att försvara landet liksom det faktum att fredsbevarande och fredsskapande initiativ kan ge ett viktigt bidrag när det gäller att undvika miljöskador,
4. påpekar att strålningsläckor från atmosfäriska och underjordiska kärnvapenprov har spritt stora mängder radioaktivt cesium 137, strontium 90 och andra cancerogena isotoper över hela jorden och har orsakat stora miljö- och hälsoskador i provsprängningsområdena,
5. uppmanar kommissionen och rådet att vidta åtgärder med tanke på att många områden på jorden hotas av den okontrollerade, osäkra och oprofessionella lagringen och dumpningen av atomdrivna ubåtar och ytfartyg med deras radioaktiva bränsle och läckande kärnreaktorer, vilket innebär en överhängande risk att stora områden snart kan komma att förorenas av strålningen,
6. begär även att man skall finna en lämplig lösning på problemet med de kemiska och konventionella vapen som efter de två världskrigen dumpades på många platser i havet runt Europa som en "enkel" lösning för att bli av med dessa lager; konstaterar att man ännu idag inte kan se de långsiktiga miljökonsekvenserna, särskilt för fisk och strandlevande organismer,
7. uppmanar kommissionen och rådet att bidra till att man hittar en lösning på problemet med att samhälls- och jordbruksstrukturer har förstörts till följd av pågående krig i hela regioner i Afrika och att landområdena nu därför drabbas av miljökatastrofer, särskilt avskogning och erosion som leder till ökenspridning,
8. uppmanar därför militären att sluta med all miljö- och hälsoskadlig verksamhet och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att rena och sanera de förorenade områdena,
Användning av militära resurser för miljöändamål
9. anser att de resurser som är tillgängliga för att återställa eller stoppa skadeverkningar på miljön inte är tillräckliga för att möta den globala utmaningen; rekommenderar därför medlemsstaterna att verka för användning av militärrelaterade resurser för miljöskydd genom att
a) överväga vilka militärrelaterade resurser de kan ställa till Förenta nationernas förfogande, tillfälligt, långsiktigt eller på " stand-by" -basis, som instrument för internationellt samarbete vid miljökatastrofer och miljökriser,
b) utveckla internationella och europeiska skyddsprogram med användning av personal, utrustning och faciliteter från den militära sektorn, som ställs till förfogande inom ramen för Partnerskap för fred för att användas vid miljöbetingade nödsituationer,
c) integrera mål för miljöbevarande och hållbar utveckling i sina säkerhetsbegrepp,
d) försäkra att militären håller sig till givna miljöregler och att effekterna av tidigare militär miljöförstörelse åtgärdas,
e) införa miljöhänsyn i sina militära forsknings- och utvecklingsprogram,
10. uppmanar vidare, eftersom faktiska erfarenheter inom området är begränsade, Europeiska unionens nationella regeringar att
a) främja informationsutbyte om aktuella nationella erfarenheter när det gäller miljötillämpning av militärrelaterade resurser,
b) inom ramen för FN arbeta för att underlätta global spridning av miljödata, inkluderande sådan data som erhålls genom utnyttjande av militära satelliter och andra plattformar för informationsinsamling,
11. uppmanar medlemsländerna att tillämpa det civila samhällets miljölagstiftning för all militär verksamhet och ansvara för och bekosta undersökning, uppröjning och sanering av områden som skadats av tidigare militär verksamhet så att dessa områden åter kan tas i civilt bruk; detta är särskilt viktigt med tanke på den omfattande dumpningen av kemiska och konventionella vapen längs EU:s kuster,
12. uppmanar samtliga medlemsländer att formulera miljö- och hälsomål, samt handlingsplaner för förbättringar av de miljö- och hälsoåtgärder som respektive lands försvarsmakt vidtagit,
13. uppmanar medlemsstaternas regeringar att successivt förbättra miljöskyddet inom det militära försvaret genom utbildning, teknisk utveckling och genom att all militär personal och alla värnpliktiga ges en grundläggande utbildning i miljökunskap,
14. anser att miljöstrategierna skulle kunna omfatta övervakning av jordens miljö, värdering av insamlade data, samordning av det vetenskapliga arbetet och informationsspridning med utbyte av relevanta data från nationella spanings- och övervakningssystem för att ge en kontinuerlig och samlad bild av miljöläget.
15. understryker att den drastiska nedskärningen av försvarsutgifterna kan leda till betydande regionala störningar och uppmanar medlemsländerna att intensifiera sina insatser för att ställa om militär produktion och teknologi till civila produkter och tillämpningar genom både nationella program och gemenskapsinitiativ som KONVER-programmet,
16. understryker vikten av att det preventiva miljöarbetet stärks för att miljö- och naturkatastrofer ska kunna bekämpas,
17. uppmanar rådet att öka sina insatser när det gäller att verka för att Förenta staterna, Ryssland, Indien och Kina omedelbart undertecknar Ottawa-avtalet från 1997 om förbud mot personminor.
18. anser att EU i ökad utsträckning bör bistå minoffer och stödja utvecklingen av minröjningsteknik och att utvecklingen av minröjningsmetoder påskyndas,
19. uppmanar medlemsstaterna att utveckla miljömässig och sund teknologi för destruktion av vapen,
20. noterar att ett av de potentiellt allvarligaste miljöhoten i EU:s närområde är den bristande kontrollen över avfall från kärnvapenhantering och lager av biologiska och kemiska stridsmedel samt saneringen efter militär aktivitet; understryker vikten av att medlemsländerna verkar för ett utökat internationellt samarbete, till exempel inom ramen för FN och Partnerskap för fred, i syfte att destruera dessa vapen på ett så miljövänligt sätt som möjligt,
21. anser att alla vidare förhandlingar om att gradvis avskaffa kärnvapnen inte får bygga på principerna om ömsesidiga och jämstora nedrustningsåtaganden,
22. anser, med hänsyn till de särskilt problematiska förhållanden som råder i staterna i före detta Sovjetunionen, att det hot mot såväl den globala som den lokala miljön som består i att skicket försämras på de kärnvapen och kärnmateriel som fortfarande finns kvar i dessa stater innebär att det uppstår ett i ännu högre grad trängande behov av att prioritera ett fortsatt avskaffande av kärnvapen,
Juridiska aspekter på militär verksamhet
23. uppmanar Europeiska unionen att verka för att även de nya så kallade icke-dödliga vapenteknikerna och utvecklingen av nya vapenstrategier omfattas och regleras av internationella konventioner,
24. anser att HAARP (High Frequency Active Auroral Research Project) på grund av dess omfattande effekter på miljön är en global angelägenhet och kräver att de rättsliga, ekologiska och etiska effekterna undersöks av ett internationellt oberoende organ innan vidare forskning och testning företas; beklagar att Förenta staternas regering flera gånger avböjt att skicka någon för att personligen delta i den offentliga utfrågningen eller något av de påföljande mötena med parlamentets behöriga utskott beträffande riskerna för miljön och allmänheten i samband med det forskningsprogram för högfrekvent strålning (HAARP) som för närvarande genomförs i Alaska,
25. begär att STOA-panelen (bedömning av vetenskapliga och tekniska alternativ) skall undersöka alla befintliga vetenskapliga och tekniska forskningsresultat om HAARP för att bedöma exakt på vilket sätt och i vilken omfattning HAARP utgör en risk för såväl lokal som global miljö och för folkhälsan i allmänhet,
26. uppmanar kommissionen att undersöka om HAARP-programmet får miljö- och folkhälsokonsekvenser för de arktiska delarna av Europa och att rapportera tillbaka till parlamentet om undersökningsresultaten,
27. efterlyser en internationell konvention om ett världsomfattande förbud mot all utveckling och utnyttjande av vapen som kan möjliggöra någon form av påverkan av människor,
28. uppmanar kommissionen och rådet att verka för att internationella avtal ingås för att vid krig skydda miljön från onödig förstörelse,
29. uppmanar kommissionen och rådet att verka för att internationella normer fastställs också för militärt uppträdande i fred med avseende på dess miljöeffekter,
30. uppmanar rådet att aktivt arbeta för genomförandet av Canberrakommissionens förslag och artikel VI i icke-spridningsavtalet om avveckling av kärnvapen,
31. uppmanar rådet och i synnerhet Storbritanniens och Frankrikes regeringar att inom ramen för fördraget om icke-spridning av kärnvapen och nedrustningskonferensen gå i spetsen när det gäller fortsatta förhandlingar i riktning mot ett fullständigt genomförande av åtagandena om ett gradvis avskaffande av kärnvapen för att snarast uppnå en nivå där lagren av kvarvarande vapen i mellantiden inte utgör något hot mot den globala miljöns integritet och hållbarhet,
32. uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar att förespråka den ståndpunkt som läggs fram i denna resolution vid alla kommande FN-möten i samband med icke-spridningsavtalet och nedrustningskonferensen,
33. uppmanar rådet och kommissionen att i enlighet med artikel J 7 i Fördraget om Europeiska unionen meddela Europaparlamentet unionens ståndpunkter beträffande de konkreta punkterna i denna resolution inom ramen för de kommande sammanträdena i FN och i dess olika instanser och organ, i synnerhet 1999 års förberedande kommitté för fördraget om icke-spridning av kärnvapen, nedrustningskonferensen och alla övriga relevanta internationella sammanhang,
34. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna i Europeiska unionens och Förenta nationernas medlemsstater.
Återlämning av Parthenon-skulpturerna
8/98
Skriftlig förklaring om återlämnandet av Parthenon-skulpturerna
A. En gallup utförd av marknads- och opinionsinstitutet MORI denna höst visar att en stor majoritet av befolkningen i Förenade kungariket är för ett återlämnande av Parthenon-skulpturerna till Grekland. En tidigare opinionsundersökning som utfördes av televisionskanalen Channel 4 visade att över 90 procent stöder återlämnandet.
B. I enlighet med artikel 128 i fördraget skall Europeiska unionen samarbeta med behöriga internationella kulturorganisationer som till exempel Unesco. Unesco förklarade i Mexico 1982 att Parthenon tillhör världens kulturarv och uttalade sitt stöd för att Parthenonfrisen och de övriga marmorföremålen återlämnas till Grekland.
C. I sitt svar av den 30 september 1998 på fråga E-2800/98 sade kommissionen att " Parthenon på Akropolis och dess skulpturer utgör en integrerad och ovärderlig del av det europeiska arkitektoniska kulturarvet".
D. Parthenon-skulpturerna bortfördes från Akropolis under Osmanska rikets ockupation.
1. Parlamentet anser att ett återlämnande av Parthenon-skulpturerna till Grekland skulle vara ett steg av avgörande betydelse när det gäller att främja det gemensamma kulturarvet i Europa,
2. uppmanar den brittiska regeringen att ställa sig positiv till Greklands anhållan om att Parthenon-skulpturerna återlämnas till den plats där de hör hemma,
3. uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra denna förklaring till rådet, kommissionen, den brittiska och den grekiska regeringen, det brittiska och det grekiska parlamentet, Unesco samt FN:s generalsekreterare.
SKRIFTLIG FÖRKLARING nr 8/98
UNDERSKRIFTER
d'Aboville, Aelvoet, Ahern, Ainardi, Alavanos, Aldo, Amadeo, Anastasopoulos, d'Ancona, André-Léonard, Andrews, Angelilli, Añoveros Trias de Bes, Areitio Toledo, Argyros, Arias Cañete, Augias, Avgerinos, Azzolini, Baldarelli, Baldi, Banotti, Barón Crespo, Barros Moura, Barthet-Mayer, Barzanti, Bennasar Tous, Berger, Bernard-Reymond, Bertens, Bertinotti, Bianco, van Bladel, Blak, Bloch von Blottnitz, Blot, Bösch, Bonde, Bontempi, Botz, Breyer, Burtone, Cabezón Alonso, Caccavale, Camisón Asensio, Campos, Candal, Carnero González, C. Casini, Castagnetti, Castellina, Castricum, Caudron, Chanterie, Christodoulou, Coates, Colajanni, Colino Salamanca, Colli, G. Collins, Colombo Svevo, Colom I Naval, Correia, Crampton, Crowley, Cunha, Cushnahan, Damião, Dankert, Daskalaki, De Clercq, De Coene, De Esteban Martin, Delcroix, Dell'Alba, De Luca, Desama, Dillen, Dimitrakopoulos, Donnay, Dührkop Dührkop, Dupuis, Eisma, Elchlepp, Elliott, Elmalan, Ephremidis, Eriksson, Escola Hernando, Escudero, Estevan Bolea, Ettl, Ewing, Fabra Vallés, Fabre-Aubrespy, Falconer, Fantuzzi, Fayot, Féret, Fernández-Albor, Fernández Martín, Ferrer, Ferri, Filippi, Fitzsimons, Florio, Fontaine, Fraga Estévez, Frutos Gama, Gahrton, Gallagher, García Arias, García-Margallo y Marfil, Garosci, Garot, Garriga Polledo, Gebhardt, Ghilardotti, Giansily, Gillis, Girão Pereira, Glante, Gollnisch, González Álvarez, González Triviño, Graefe zu Baringdorf, Graenitz, Graziani, Gröner, Grosch, Grossetête, Günther, Gutiérrez Díaz, Hallam, Happart, Hardstaff, Hatzidakis, Haug, Hawlicek, Hernandez Mollar, Herzog, Hindley, Hudghton, Hughes, Hulthén, Hyland, Imaz San Miguel, Imbeni, Iversen, Izquierdo Collado, Izquierdo Rojo, Janssen van Raay, K. Jensen, L. Jensen, Jöns, Jové Peres, Junker, Kaklamanis, Karamanou, Katiforis, Keppelhoff-Wiechert, Kerr, Killilea, Kindermann, Kinnock, Klironomos, Kofoed, Kokkola, Krarup, Kreissl-Dörfler, Kuckelkorn, Kuhn, Kuhne, Lage, La Malfa, Lambraki, Lambrias, Lange, Langen, Lagendijk, Lannoye, Lataillade, Le Chevallier, Lenz, Leopardi, Le Pen, Le Rachinel, Lindeperg, Lindholm, Linkohr, Lööw, Lomas, Lulling, McCartin, McGowan, McKenna, McMahon, McNally, Maes, Malangré, Malerba, Malone, Manisco, E. Mann, T. Mann, Marinho, Marinucci, Martinez, Medina Ortega, Megahy, Méndez de Vigo, Mendiluce Pereiro, Menrad, Metten, Miranda, Miranda de Lage, Mohamed Ali, Mombaur, Monfils, Moniz, Morán López, Moreau, Morgan, Morris, Mottola, Mouskouri, Muscardini, Myller, Napoletano, Nencini, Newman, Novo, Oddy, Ojala, Oomen-Ruijten, Orlando, Otila, Paasilinna, Paasio, Pailler, Panagopoulos, Papakyriazis, Papayannakis, Parigi, Pasty, Pérez Royo, Peter, Pettinari, Piecyk, Podestà, Pollack, Pons Grau, Puerta, van Putten, Querbes, Randzio-Plath, Rapkay, Reding, Redondo Jiménez, Rehder, Ribeiro, Ripa di Meana, Rosado Fernandes, Roth-Behrendt, Rothe, Rothley, Roubatis, Ruffolo, Ryynänen, Sakellariou, Salafranca Sánchez-Neyra, Sandbæk, Santini, Sanz Fernández, Sarlis, Sauquillo Pérez del Arco, Scarbonchi, Schäfer, Schifone, Schmid, Schmidbauer, Schörling, Schroedter, .Schulz, Schwaiger, Seal, Secchi, Seillier, Seppänen, Sierra González, Simpson, Sisó Cruellas, Sjöstedt, Smith, Soltwedel-Schäfer, Sornosa Martínez, Spaak, Speciale, Striby, Svensson, Swoboda, Tamino, Tannert, Tatarella, Taubira-Delannon, Telkämper, Terrón I Cusí, Teverson, Theonas, Theorin, Thyssen, Todini, Torres Couto, Torres Marques, Trakatellis, Trizza, Tsatsos, Ullmann, Valdivielso de Cué, Vanhecke, Van Lancker, Varela Suanzes-Carpegna, Vecchi, Verwaerde, Viceconte, Vinci, Viola, Voggenhuber, Waddington, Watson, Weber, Weiler, White, Whitehead, Wibe, Wiebenga, Willockx, Wilson, Wolf, Wurtz, Zimmermann.