Europaparlamentet stöder de mänskliga rättigheterna

Respekten för de mänskliga rättigheterna är en av Europeiska unionens värdegrunder. Varje kränkning av dessa rättigheter påverkar de demokratiska principer som vårt samhälle vilar på, oavsett om den begås inom eller utanför unionen.  Europaparlamentet bekämpar sådana kränkningar genom lagstiftningsåtgärder, valövervakning, månatliga människorättsdebatter i Strasbourg och genom att förankra de mänskliga rättigheterna i sina handelsavtal med omvärlden.

Europaparlamentet stöder även de mänskliga rättigheterna genom det årliga Sacharovpriset för tankefrihet, som instiftades 1988.  Priset ges till personer som har gjort betydande insatser i kampen för mänskliga rättigheter över hela världen och lyfter fram kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt stöder pristagarna och deras kamp.

Ali Ferzat - Sacharovpristagare

Teckningen ovan föreställer ett barn som målar framtiden i form av ett nytt hus med solen skinande på ruinerna efter den förödelse och förstörelse som förtrycket i alla dess former har orsakat - polisen har exempelvis kuvat syriska medier under 50 års tid.

Reportrar utan gränser - Propagandans era

Av Christophe Deloire, generalsekreterare för Reportrar utan gränser, en organisation som tilldelades Sacharovpriset 2005

Vi går in i en ny era, en era där vi kommer att behöva mod. Frihetens hjältar, och journalister värda namnet, kan fortsätta sin kamp - men kämpar de ensamma kommer de att bli överkörda. Utan medborgarnas resoluta stöd kommer manipulationens, mörkrets och underkastelsens krafter att vinna. Mördarideologier, propagandamaskiner och kommunikationsmakare försöker begränsa den offentliga debatten som vi uppfattat den sedan upplysningens dagar. Ska vi låta det ske?

Hur kan en journalistik "värd namnet", på jakt efter sanningen som den ser ut i all sin mångfald, överleva i en värld full av fejkad, manipulerad information som medvetet styrs av maktens, pengarnas och intoleransens armar?  Mänskligheten och dess samhällen behöver betrodda ombudsmän som gör det möjligt att fatta kollektiva och individuella beslut baserade på "ett fritt sökande efter en objektiv sanning", som det står i Unescos stadga.

Hur kan vi försvara mångfalden av reportage och granskande journalistik samtidigt som journalisternas trovärdighet, med rätt eller orätt, är under attack? Jo, genom att ihärdigt försvara deras frihet och oberoende. För det är ju det journalisterna är till för, att berätta om sina upptäckter på ett fritt och självständigt sätt. Vi har dessvärre gått in i en ny era där makten förfogar över helt nya medel för att kontrollera information och för att utöva inflytande över vårt medvetande i största allmänhet.

Tack vare de teknologiska hjälpmedlen kan makten - den statliga, politiska, ekonomiska och religiösa - sprida sitt budskap direkt över hela världen. Utan filter, utan urskillning. Allt passerar.  Den barbariska proagandafilmen i reportagets skepnad. Den stympade verkligheten förklädd till dechiffrering av den verkliga sanningen. Skapandet eller manipuleringen av ett behov under den journalistiska granskningens mask. Teknologin öppnar upp områden av frihet, men där är det inte bara hederligheten som slår sig ner.

För medborgare i alla länder blir det allt svårare att skilja budskap som sponsras eller dikteras av särintressen från oberoende information som sammanställts i linje med hederns regler, så nära det journalistiska idealet som möjligt.   Mångfald får inte bli ett val mellan två olika former av propaganda, kommunikation eller pr. Överallt ser man tydligt hur svårt den oberoende informationen har att utvecklas eller till och med att överleva.  Därav brådskan.

Vi har gått in i informationskrigets era. Förr höll despotiska stater sina folk instängda. Men de hade åtminstone inte resten av världen i sitt våld. I dag skapar de värsta diktaturerna, men även de styrda demokratierna, sina egna mediegrupper satta att förkunna deras ord över hela planeten. I både despotiska stater och demokratier finns det fler och fler spinndoktorer med större och större resurser som föder upp verkliga mediemonster. 

Här är det algoritmerna som är gallret i vår tids nya osynliga fängelser. På andra håll lever de kalla fängelsehålorna kvar med vakter som delar ut stryk. Våldet mot journalister har inte avtagit. Antalet fängslade journalister är över 150, det dubbla om man räknar med dem som bedriver sin informationsverksamhet inom ramen för ett uppdrag och inte på yrkets vägnar.  Enligt en sammanställning från Reportrar utan gränser har på tio år 720 journalister dödats i tjänsten världen över, betraktade som obekväma vittnen som måste försvinna, propagandans glädjedödare.

Och så har vi ideologin, denna rysliga smittspridning och samvetsfrihetens fiende. Begreppet hädelse eller helgerån är, när man gör anspråk på att pådyvla det någon annan, en enorm fara för yttrande- och informationsfriheten. Inte bara för att det var i namn av att fördöma hädelse som två vettvillingar tog sin in på Charlie Hebdo i Paris i januari 2015. I en stor mängd länder censureras inte bara karikatyrer utan även "faktabaserad sanning", allt i religionens eller de "traditionella värderingarnas" namn.

Religionskränkning används ofta som redskap för politisk censur eller för att dölja den ekonomiska, sociala eller kulturella verkligheten. Mellan 1999 och 2010 bekämpade vi den diplomatiska offensiven från religiösa regimer som ville införa begreppet "religionsförtal". Inte mindre än 15 resolutioner lades fram i FN-systemets irrgångar på vägnar av "de troendes känslor". Men om en viss religion lyckas genomdriva att just den är helig finns det ingen anledning att inte göra samma sak med andra idéer, politiska och filosofiska, eller varför inte med ekonomiska doktriner?  Vad blir det då kvar av tankefriheten?


Vitryska journalisförbundet (BAJ) - Frihet som en ständig försvarslinje

Laura Rawas - ”Vi har rätt till frihet precis som ni!”

Salima Ghezali - Yttrandefrihet – på Mars

PRESSFRIHETEN MÅSTE SKYDDAS. OAVSETT VEM SOM FÖRSÖKER UNDERTRYCKA DEN.

  • URL

#FreeRazan

© Razan Zaitouneh

Den 9 december 2013 blev den syriska människorättsförsvararen Razan Zaitouneh bortförd från sitt kontor i Duma nära Damaskus. Journalisten och människorättsadvokaten Razan Zaitouneh är en av de mest framstående civila aktivisterna inom den syriska revolutionen. Ett år efter bortförandet saknas hon fortfarande. Sacharovprisets nätverk, Europaparlamentet och tidigare Sacharovpristagare kräver att hon ska friges. #FreeRazan #Sakharov

2014 års pristagare

© Courtesy of Stichting Vluchteling

Denis Mukwege är en kongolesisk läkare som ägnar sitt liv åt att reparera tusentals kongolesiska kvinnors och flickors kroppar och liv, efter det att de fallit offer för gruppvåldtäkter och brutalt sexuellt våld i det pågående kriget i Demokratiska republiken Kongo. Mukwege är en internationellt erkänd expert på att reparera fysiska och psykosociala skador orsakade av sexuellt våld.

Hur utses vinnaren?

I september varje år kan ledamöterna nominera kandidater till Sacharovpriset. Varje kandidat måste stödjas av minst 40 ledamöter, och den enskilde ledamoten får bara stödja en kandidat. De signerade nomineringarna med bifogade motiveringar bedöms sedan under ett gemensamt sammanträde mellan utrikesutskottet och utvecklingsutskottet. En förslagslista med tre kandidater sammanställs och skickas till talmanskonferensen för en sista omröstning. Vinnaren offentliggörs vanligtvis i oktober.

Kontakt

Informationskampanjer (DG COMM)

Europaparlamentet
Altiero Spinelli-byggnaden
60 rue Wiertz / Wiertzstraat 60
B-1047 - Bruxelles/Brussel
Belgien
Begränsning av ansvar - De åsikter som uttrycks i artikeln är inte nödvändigtvis de som innehas av Europaparlamentet som institution.