 | Fördjupning | |
Sacharovpristagare 2005: Hauwa Ibrahim, Kvinnor i vitt och Reportrar utan gränser |
| Institutioner - 27-06-2006 - 15:14 |
Josep Borrell, Europaparlamentets talman, delade på onsdagen ut 2005 års "Sacharovpris för tankefrihet", som ges till personer som har gjort anmärkningsvärda insatser för mänskliga rättigheter, skydd av minoriteter, försvar av internationellt samarbete och utveckling av demokratin. Tre pristagare delar på utmärkelsen 2005: Den kubanska oppositionsrörelsen Kvinnor i vitt, Hauwa Ibrahim, advokat för mänskliga rättigheter i Nigeria och Reportrar utan gränser.
Vi har följt ert arbete och er kamp, sade Europaparlamentets talman Josep Borrell när han välkomnade 2005 års Sacharovpristagare. Han beklagade att Kvinnor i vitt ("Damas de Blanco") i sista stund inte fick resa till Strasbourg. Men han lovade att Europaparlamentet kommer att fortsätta att utöva påtryckningar. Detta är inte första gången en pristagare inte kan ta emot priset, sade han och nämnde bland annat 1988 års pristagare Nelson Mandela.
- Pristagarna i år är alla värdiga kämpar för de mänskliga rättigheterna. Alla tre symboliserar kampen för de mänskliga rättigheterna, sade Borrell. Han lovordade Kvinnor i vitt och deras vilja att säga offentligt det som de fängslade inte kan. Vänd till Hauwa Ibrahim sade han att Europaparlamentet beundrar att ni har använt all er kraft för att försvara rättsstaten, och han uppmärksammade hennes kamp för fattigas rätt till utbildning. Till Robert Ménard, från Reportrar utan gränser, sade talmannen att det inte kan finnas demokrati om vi inte har pluralistisk information.
Blanca Reyes, som talade för Kvinnor i vitt, ville först och främst tacka för denna solidariska utmärkelse. Hon är själv en kvinna i vitt i exil. Vi kunde inte föreställa oss att vår spontana rörelse för att protestera mot fängslandet av våra makar och söner skulle få denna uppmärksamhet, sade hon. Genom att vägra utresetillstånd till de fem kvinnorna från rörelsen, som verkligen borde ha varit här för att ta emot priset, har Kubas regering återigen visat att man systematiskt kränker mänskliga rättigheter. Sacharovpriset är en uppmuntran att fortsätta kampen, sade Blanca Reyes.
Hauwa Ibrahim, människorättsadvokat från Nigeria som försvarar kvinnor som har dömts till stening och unga som riskerar amputering under sharía-lagstiftning, förklarade att hon ska ge prissumman i donation till utbildning. Utbildning är vägen framåt, underströk hon. En viktig strategi i hennes arbete var att försöka förstå den dynamik som ligger bakom den islamska lagstiftningen sharía, att förstå tankesätt, kultur, folkets värderingar och samhället vi arbetar i. Hon sade att Sacharovpriset var en möjlighet att ge en röst till de utan röst. Inte bara till nigeriska kvinnor och barn utan alla människor som ännu inte har representanter. Det bevisar att Europaparlamentet inte bara lyssnar utan också stöder, sade hon.
Robert Ménard, generalsekreterare Reportrar utan gränser, sade att det var en ära för organisationen att få Sacharovpriset. Det är en viktig utmärkelse. Att Reportrar utan gränser får ta emot priset betyder att organisationen behövs för demokrati. Han tackade för allt stöd Europaparlamentet gett till organisationens kamp för den kidnappade journalisten Florence Aubenas, men samtidigt ville han uppmärksamma att fler behöver ett liknande stöd. Han uppmanade EU och Europaparlamentet att respektera och leva upp till beslut som antas, och nämnde särskilt Tunisien. Han avslutade sitt inlägg med att betona vikten av mänskliga rättigheter som kan förbättra människors dagliga liv.
| | |
|
Sacharovpriset: belönar kampen för mänskliga rättigheter | |
 Talman Borrell och 2005 års Sacharovpristagare “Kvinnor i vitt” (“Damas de blanco”) från Kuba: Denna grupp av kvinnor har fredligt protesterat varje söndag sedan 2004 mot fortsatt kvarhållande av deras makar och söner, vilka är politiska motståndare på Kuba. De klär sig i vitt som en symbol för fred och de fängslades oskuld.
Hauwa Ibrahim: Född fattig har hon stigit fram och blivit en ledande advokat för mänskliga rättigheter i Nigeria. Hon representerar kvinnor som hotas av att stenas till döds för otrohet och unga människor som hotas av amputering för stöld under islamsk sharía-lag.
”Reportrar utan gränser”: Denna internationella organisation kämpar för pressfrihet världen över. Den kämpar också för journalisters och andra mediaarbetares skydd från censur eller förföljelse.
Sacharovpriset är inte det enda sättet på vilket parlamentet stödjer respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Läs mer i bakgrundsdokument (på engelska eller franska): "Championing human rights and democracy" (se länk nedan eller gå till "Presstjänst", i vänsterspalten under rubriken "Pressrum" klicka "Background"). | | |
|
Frågor och svar om Sacharovpriset | |
 Frågor och svar om Sacharovpriset. 1. Jag vill veta mer om Andrei Sacharov.
Priset är uppkallat efter Andrei Sacharov (1921-1989) som blev världsberömd som en av uppfinnarna till den sovjetiska vätebomben. Insikten om riskerna med dess potentiella missbruk, gjorde att han tillbringade mycket tid åt att väcka medvetenhet om kärnvapen-kapplöpningen. I Sovjetunionen var han sedd som en motståndare och fängslades för sina övertygelser. Han grundade också en kommitté för att försvara mänskliga rättigheter och offren för politiska rättegångar 1970. Fem år senare ledde hans ansträngningar för internationell fred till att han belönades med Nobelpriset.
2. Vem väljer pristagaren?
Varje år nomineras kandidater av parlamentsledamöter och politiska grupper - från denna lista väljs tre “finalister” av utskottet för utrikesfrågor. Ordförandena för de politiska grupperna (”talmanskonferensen”) väljer därefter en pristagare. Priset delas officiellt ut av parlamentets talman under plenarsammanträdet i december. Pristagaren får ta emot ett diplom och en check på 50.000 euro.
3. Vad är syftet med priset?
Genom att belöna framstående prestationer i kampen för att skydda tanke- och yttrandefrihet mot intolerans, fanatism och hat, vill parlamentet väcka medvetenheten om mänskliga rättigheter. Detta speglar dess övertygelse om att grundläggande fri- och rättigheter inte bara inkluderar rätten till liv och fysisk integritet, utan också yttrande- och pressfrihet, två av de mest effektiva metoderna att kämpa mot förtryck och främsta måttstock på ett samhälles demokrati och öppenhet.
4. Vem vann i fjol?
År 2004 gick Sacharovpriset till Vitrysslands journalistförbund, för dess arbete med att främja pressfrihet i Vitryssland. Det första priset utdelades 1988 och delades av Nelson Mandela och Anatoli Marchenko. | |
|
Modiga kubanska kvinnor protesterar mot orättvis fångenskap | |
 En kampanj mot orättvisa fängslanden. Gripandet av politiska motståndare 2003 fortsätter att kasta sin skugga över Kuba. Merparten av de 75 män som kvarhölls, sitter fortfarande i fängelse – fängslade för att kritisera bristen på politisk frihet i landet. Emellertid har försöken att tysta dem misslyckats eftersom deras fruar och döttrar har fört det hela till internationell kännedom genom sina fredliga protester varje söndag.
De kallar sig själva ”Kvinnor i vitt” (Damas de blanco) och bildades tidigt år 2004. Genom att bära vitt för att symbolisera oskuld och renhet ger de eko åt de argentinska kvinnor som under militärdiktaturen på 1970-talet använde en liknande taktik för att kräva information om sina saknade barn.
Europeiska unionens relation till Kuba har varit hårt ansträngd genom gripandet av dissidenterna. I april 2004 antog Europaparlamentet en resolution till stöd för de fängslade männen. Den krävde att männen skulle friges och sa att deras gripande “bryter mot de mest grundläggande mänskliga rättigheterna, i synnerhet yttrandefriheten och den politiska föreningsfriheten". Resolutionen krävde att den kubanska regeringen “avger tydliga signaler på att landet är på väg mot fullständig respekt för grundläggande rättigheter”. Rådet utfärdade också ett uttalande som deklarerade att Kubas handlingar var “beklagansvärda”.
En serie sanktioner infördes vilka klippte regeringsbanden mellan Kuba och EU. Sedan januari i år, har emellertid sanktionerna upphävts och kontakterna återupptagits eftersom Europa försöker att använda sin ”mjuka makt” med ekonomisk och politisk påtryckning för att lätta på situationen på Kuba – ett land som är mycket beroende av turism och där 20 % av befolkningen lever i fattigdom.
Kvinnorna i vitt fortsätter att kämpa trots försöken att tysta dem. Den allvarligaste attacken mot dem var den 20 mars 2004 – palmsöndagen – när de blev överfallna och förolämpade av medlemmar i den officiella kubanska kvinnoföreningen.
Internationellt stöd för deras sak har blivit omfattande. Deras nominering till Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet, erkänner deras mod och hängivenhet för mänskliga rättigheter på Kuba. Gruppen har också stöttats av Internationella kommittén för demokratin på Kuba (ICDC), vars grundare, den före detta tjeckiske presidenten Vaclav Havel, nyligen levererade en skrivelse till det ibero-amerikanska toppmötet och krävde att de håller fast vid, att Kuba binds vid tidigare deklarationer om mänskliga rättigheter.
| | |
|
Lag kontra fundamentalism – Hauwa Ibrahim, kandidat till 2005-års Sacharovpris | |
 Hauwa Ibrahim Den nigerianska advokaten Hauwa Ibrahim, har byggt upp vad som bara kan beskrivas som en extraordinär praktik: försvar av kvinnor dömda till döden genom stening. I de nigerianska stater som tillämpar islamsk lag, bestraffas otrohet med döden. Själv muslim, kämpar Hauwa Ibrahim oförtröttligt – frivilligt och trots hot – mot religiös fundamentalism. Kommer stadgarna i hennes eget lands grundlag och internationellt stöd att vara tillräckligt för att vinna slaget? Hon tror det.
Hauwa Ibrahim är den enda advokaten i sitt land som är emot sharía (islamsk lag). Som kvinna, har hon inte rätt att träda fram inför islamska domstolar. Hennes kollegor måste tala i hennes ställe. Som muslim har hon anklagats för att förråda sin religion. Men vem, bättre än hon, kan försvara människor (framför allt kvinnor) som dömts i ett system med sharía-lagstiftning, till fruktansvärda straff (prygling, stening och amputation) för ”avvikande uppförande”? I ett land där hälften av befolkningen är muslimsk och där djupa splittringar består mellan de två grupperna, har hennes kristna kollegor föga lust att blandas in i ärenden som har med islam att göra. Muslimska advokater, vilka är i minoritet, är inte särskilt angelägna att uppleva hennes öde: förföljelse, hotfulla telefonsamtal, förolämpande flygblad och en formell anklagelse för smädelse av rättsväsendet.
Men hon låter sig inte tystas. Avsky har öppnat vägen för ett beslut att visa att de som dömts till orättfärdiga straff eller som är oförmögna att försvara sig själva, kan försvaras på ett lagligt och fredligt sätt. Det finns ingen statsreligion i Nigeria – dess 36 stater är sekulära. Enligt grundlagen har varje medborgare rätten att bli försvarad i en domstol. Hauwa Ibrahim vill att den ska tillämpas och hon vågar ifrågasätta de nigerianska myndigheterna direkt beträffande den konstitutionella rätten i att tillämpa sharía-lag.
Med sina aktiviteter, är denna advokat, som vägrar att böja sig, en källa till stort besvär för myndigheterna. Det är speciellt tack vare henne som fall med kvinnor som dömts till inhuman behandling blir kända för hela världen. Det var hennes förmåga att väcka internationell allmän opinion som gjorde det möjligt att rädda livet på Amina Lawal, som dömts till döden genom stening, för att ha fött ett barn utanför äktenskapet. Dödsstraff fortsätter att utdömas men de fullföljs inte – för tillfället, åtminstone. Men situationen måste hållas under noggrann observation.
Hauwa Ibrahim är 37 år och tvåbarnsmor. Hon föddes i en by med en befolkning på 2000 personer vilka vare sig hade rinnande vatten eller elektricitet. En karriär som advokat var inte tänkt att figurera i hennes öde. Hennes äktenskap arrangerades när hon var 12 och hennes studier borde ha slutat efter grundskolan. Hon finansierade själv sina studier och hon är plågsamt medveten om betydelsen av utbildning som det bästa försvaret för dem som står inför det största berövandet. Fattigdom och okunnighet går hand i hand – och fundamentalism livnär sig på okunnighet.
| | |
|
Kandidat till Sacharovpriset: Reportrar som försvarar pressfrihet | |
 Reportrar utan gränser: försvarar pressfrihet över hela världen "Reportrar utan gränser" – en grupp som kämpar för pressfrihet världen över – är den tredje och sista kandidaten till Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet. Gruppen, som firar sitt 20–årsjubileum i år, försvarar och stödjer journalister och andra som arbetar inom media, mot förföljelse och censur.
Enligt gruppen är detta speciellt viktigt, eftersom en tredjedel av alla länder i världen fortfarande inte har fri massmedia. Antalet dödfall är också stort bland journalister och andra som dödas när de utför sitt arbete. Enligt International News Safety Institute (INSI) hade, fram till den 10 oktober i år, 62 journalister dödats medan de utförde sitt arbete.
En universell rätt: Reportrar utan gränser hämtar sin inspiration från artikel 19 i 1948 års allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, vilken fastslår att var och en har “rätten till åsikts- och yttrandefrihet" och har också rätten att "söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar". Detta har återframställts i åtskilliga stadgar och deklarationer världen över, allt ifrån Amerika till Afrika. I Europa finns denna stadga inkluderad i 1950 års Europeiska konvention för skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
“Försök att inte tro på hot om avrättning:” Precis som det moraliska argumentet man gör mot förföljelse av pressen, erbjuder gruppen också praktisk och juridisk hjälp åt journalister som arbetar i krigszoner. I sina riktlinjer erbjuder gruppen råd åt journalister om vad man ska göra om man tas som gisslan: “Försök få dem att använda ditt namn, eftersom det kan leda till att de betraktar dig som en person och minskar spänningen:” Gruppen råder också personer som tagits som gisslan, att de "inte ska tro på avrättningshot eller frihetslöften.”
Riktlinjerna fortsätter med att erbjuda råd om allt från att undvika krypskyttar till att känna igen trampminor. Som en ytterligare säkerhetsåtgärd erbjuder gruppen också frilansjournalister att använda skottsäkra västar, ”PRESS”-märkta, när de arbetar i krigszoner.
Reportrar utan gränser erbjuder också försörjningsstöd för att hjälpa familjer till fängslade journalister. Dessa stöd kan även täcka medicinska eller juridiska utgifter.
Reportrar utan gränser var omskrivna när de energiskt kämpade för frisläppandet av två franska journalister – Christian Chesnot (RFI, Radio France) och Georges Malbrunot (Le Figaro, RTL) – vilka hölls som gisslan av militanta islamister i Irak. Lyckligtvis återförenades båda männen med sina familjer efter 124 dagar i fångenskap.
| | |
|
Sacharovpriset – tidigare vinnare | |
 Sacharovpristagaren Nelson Mandela Världen var mycket annorlunda när Nelson Mandela fick det första Sacharovpriset 1988. Berlinmuren var fortfarande intakt och järnridån delade ännu det kapitalistiska Västeuropa från det Sovjetdominerade öst. I Sydafrika fanns fortfarande apartheidregimen på plats – och det var för motståndet mot denna rassegregation som priset tilldelades den ännu fängslade Nelson Mandela. Han skulle behöva vänta i ytterligare två år på sitt frisläppande och de första stegen i avskaffandet av apartheid.
Det året hedrades också den sovjetiske dissidenten Anatoli Marchenko, som tilldelades priset postumt. Han hade tillbringat tjugo år i fängelse och dog slutligen 1986 efter en hungerstrejk.
1990 beslöt Sacharov-juryn att hedra en annan motståndare – den burmesiska människorättsaktivisten Aung San Suu Kyi. Det politiska parti som hon var ledare för, vann valen i maj det året med 82 % av rösterna. Emellertid ignorerades segern av den styrande militärregimen – “Statliga rådet för återställande av lag och ordning ” (SLORC) – vilken fortsatte med att placera ledarna av det vinnande partiet i husarrest. Aung San Suu Kyi har tillbringat merparten av de senaste sexton åren i husarrest och har blivit en internationell hjältinna.
Den kubanske förkämpen för demokrati, Oswaldo Payá hedrades med priset år 2002. Som ledare för Christian Liberation Movement har han bestämt förespråkat fredlig demokratisk förändring på Kuba. När han mottog priset i Strasbourg sa han till parlamentsledamöterna att “de hade tilldelat Sacharovpriset till det kubanska folket.”
Det är inte enbart personer som erhållit priset. År 2003 hedrades FN:s personal och generalsekreterare Kofi Annan under vad som var ett turbulent år för organisationen, med kontroversiella debatter om Irak. Förra året, erkändes bristen på demokratisk frihet i Vitryssland med att priset tilldelades vitryska journalistförbundet, som motsatte sig förtrycket av massmedia av president Aleksander Lukashenkos regim.
Det är värt att notera att under sin sjuttonåriga historia har Sacharovpriset två gånger tilldelats personer som sedan blev Nobelpristagare: Aung San Suu Kyi (Nobel-pristagare 1991) och Nelson Mandela (1993). Nobelpriset gick till FN och Kofi Annan 2001, två år innan de fick Sacharovpriset. Andrei Sacharov själv, erhöll Nobel-priset 1975. | | |
|
|
