Utvidgning och sammanhållning - viss rationalisering nödvändig

 

Parlamentet antog med 473 röster för, 113 emot och 104 nedlagda röster Markus PIEPERs (EPP-ED, DE) initiativbetänkande om framtida utvidgningars konsekvenser för sammanhållningspolitikens effektivitet. Parlamentet strävar i betänkandet efter en rationellare användning av medlen för regionalpolitiken inför utsikten om nya utvidgningar.

 

Gemenskapen för sedan oktober 2005 anslutningsförhandlingar med Turkiet och Kroatien. I december 2005 gav Europeiska rådet kandidatstatus åt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. De övriga staterna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Montenegro och Serbien (inklusive Kosovo)) räknas som potentiella anslutningsländer.

 

EU:s integrationsförmåga ska säkerställa att unionen med hänsyn till de budgetmässiga realiteterna ska kunna uppnå den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningens mål. Parlamentet anser därför att det vid anslutningen av varje kandidatland är nödvändigt att avgöra om EU förmår integrera den berörda staten. Anslutning av alla länder som mottar föranslutningsstöd och fullständig hänsyn till Rumänien och Bulgarien skulle kräva ytterligare 150 miljarder euro under den innevarande stödperioden enligt den gällande strukturpolitiska ordningen. I en union med 34 medlemsstater skulle Kroatien enbart omfatta 7 procent av de ytterligare strukturmedlen, beräknat enligt de nuvarande bestämmelserna. För de övriga staterna på västra Balkan, som för närvarande mottar föranslutningsstöd, skulle andelen vara 9,2 procent, medan Turkiet ensamt skulle motta 63 procent.

 

Regionalpolitiken kommer som en av de största budgetposterna att diskuteras mycket intensivt, inte minst mot bakgrund av effektivitetskriterier, i samband med den översyn av EU:s finansieringsram som planeras för 2008/2009. I betänkandet påpekas att institutionella, finansiella och politiska reformer också är nödvändiga vid översynen av EU:s finansiella ram. De olika effekter som de viktigaste finansieringsinstrumenten (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) har på utvecklingen i EU-27 bör jämföras, så att lämpliga budgetbeslut kan fattas.

 

Kommissionen uppmanas att i samband med förestående utvidgningar regelbundet och för varje stat separat beräkna vilka regionalpolitiska utgifter som sannolikt uppstår för EU och vilka konsekvenser som därmed uppstår för regionernas nuvarande stödberättigande.

 

En viktig aspekt inför kommande anslutningar är de statistiska effekterna på de enskilda regionernas bidragsberättigande i medlemsstaterna (effekten uppstår då fattigare länder ansluts och detta sänker genomsnittströskeln per capita). Effekterna beror på ländernas storlek, befolkningstal och ekonomiska utveckling. Kroatien skulle t.ex. endast utgöra en mindre finansiell börda för EU, medan Turkiets anslutning, enligt de nuvarande bestämmelserna och villkoren, skulle ge EU:s sammanhållningspolitik helt nya dimensioner, eftersom politiken hittills aldrig har tillämpats på ett land som är så stort, har så låg ekonomisk utvecklingsnivå och så stora regionala skillnader.

 

Kommissionen uppmanas i betänkandet att lägga fram ett meddelande med förslag till en sammanhållningspolitisk infasningsmodell som gör det möjligt för potentiella anslutningsländer att motta effektivt stöd för regional utveckling alltefter sina respektive politiska framsteg före ett eventuellt medlemskap i Europeiska unionen.

  

I betänkandet anges en rad rekommendationer för hur regionalpolitiken kan utvecklas, bl.a. genom att

 

- lånefinansieringens hävstångseffekt utnyttjas mer, i synnerhet i regioner som redan har mottagit finansiering från EU under många år i syfte att effektivisera gemenskapsstödet,

- strukturstödet i framtiden utformas för att flyttningseffekter och EU-finansiering för utlokalisering av företag ska undvikas; kommissionen bör inom ramen för sammanhållningspolitiken kritiskt undersöka om företagssubventioner kan påverka lokaliseringsbeslut inom företagen,

- kommissionen med kraft ser till att finansieringen inom ramen för framtida program för regional konkurrenskraft och territoriellt samarbete alltmer koncentreras på att göra den regionala ekonomin mer europeisk, liksom på infrastrukturer av europeiskt intresse.

 

Slutligen bör Europeiska socialfonden (ESF) i framtiden i större utsträckning utnyttjas som ett horisontellt instrument bland annat för att hjälpa regionerna att hantera de sociala följderna av globaliseringen och effekterna av den demografiska omvandlingen.