Nobelpristagare tar ordet i Europaparlamentets kammare

 

Europaparlamentets talman Hans-Gert PÖTTERING gav inledningsvis bakgrunden till Nobelpristagarnas närvaro i kammaren, idag på Europadagen den 9 maj. Ett dussintal av alla de europeiska Nobelpristagare som inbjudits att tillsammans med Europaparlamentet fira Europadagen i kammaren infann sig för att delta i ett möte tillsammans med ledamöterna.

 

- Europaparlamentet vill på detta sätt uppmärksamma att det i år är femtio år sedan Romfördraget undertecknades. Dessa europeiska Nobelpristagare, däribland flera mottagare av Nobels fredspris har på olika sätt bidragit till framsteg i Europa och övriga världen när det gäller vetenskap och kultur, men också för ökad fred. Robert Schuman hade rätt när han djärvt föreslog att man skulle räcka gårdagens fiender handen för att uppnå varaktig fred.

 

Och fortsatte:

 

- När vi nu firar 50-årsdagen måste vi blicka in i framtiden. Vi står inför stora utmaningar men med gemensamma ansträngningar kan vi föra EU framåt. Bland Europaparlamentets prioriteringar finns utbildning och vidareutbildning samt gemensam ram för den europeiska forskningen. Det gemensamma forskningsrådet bör göras till en hörnpelare för forskningen i EU. Vi behöver mer spjutspetsforskning, bl.a. för att mot verka klimatförändringarna och för att finna förnybara energikällor. Vi måste veckla ett internationellt samarbete. Andra viktiga frågor för Europaparlamentet är naturligtvis fred, demokrati och mänskliga rättigheter, ett bevarande av en social marknadsekonomi. EU måste också verka för brobyggande, främja tolerans och dialog mellan kulturer, i synnerhet med länderna i Mellanöstern och i Nordafrika. Med ansvarskänsla, kompromissvilja och solidaritet kommer vi att driva EU framåt.

 

Före inläggen från pristagarna presenterade talmannen samtliga närvarande pristagare (se längst ner).

 

 

Rita LEVI-MONTALCINI (Italien, född 1909, Nobelpriset i medicin 1986), inledde i egenskap av ålderspresident bland pristagarna. Hon påminde om EU:s grundande för 50 år sedan av sex medlemsstater och gladde sig över att det nu finns det hela 27 medlemsstater.

 

- Vi har uppnått fred och välstånd inom unionen och bidragit till fred runt om i världen. Vi måste fortsätta att utvidga unionen såväl kvantitativt som kvalitativt.

 

Tim HUNT (Förenade kungariket), medicin, 2001, sade:

 

- Jag föddes under kriget och svalt under min uppväxt. Jag är därför tacksam för den gemensamma jordbrukspolitiken. Numera lider EU snarare av övervikt  - vi har gått lite för långt, om än i rätt riktning.

 

Hunt nämnde sedan sina första resor i Europa och sade att hans landsmän hade fel då de var misstänksamma mot Europa. Han berörde särskilt sina positiva erfarenheter då han i sin ungdom cyklade längs Rhen. Viss rädsla för tyskarnas efter all skrämselpropaganda han fått i sig genom efterkrigstidens engelska seriealbum om tyskar.

 

- Idag är jag en vetenskapsman med internationella forsare som arbetar på mitt laboratorium. Jag vill tacka för allt det som Busquin och Potocnik gjort och gör för att driva på forskningen inom EU. Han framhöll även betydelsen av det Europeiska forskningsrådet.

 

Hunt underströk sedan att forskare måste få arbeta fritt och få respekt.

 

- Jag beklagar verkligen den anti-elitism som råder i EU där det nästan är lite löjligt att vara fysiker, men inger en oerhörd respekt att vara en framgångsrik fotbollspelare. Det är sorgligt att bland världens 15 bästa universitet finns flertalet i USA. 3 finns i Storbritannien och ett i Schweiz.

 

 

Reinhard SELTEN (Tyskland) ekonomi, 1994, sade att mycket skett på 50 år och att det mest otroliga nog var den gemensamma valutan. Selten betonade att han högt värdesatte Europeiska centralbankens oberoende och uppgift att säkra penningstabiliteten. Han efterlyste dessutom att den ekonomiska integrationen fullföljs.

 

- En starkare europeisk identitet behövs. Ett viktigt hinder för denna gemensamma identitet är språkbarriärerna i EU, fortsatte han. Det är inte hållbart med att ett nationellt språk tillåts dominera, därför skulle esperanto utgöra en möjlig lösning. Esperanto är mycket lätt att lära sig, hävdade Selten. När man väl lärt sig det är det lätta att bygga vidare ifrån.. Några länder kan börja med undervisning som ett pilotprojekt och sedan kan övriga länder följa efter, ungefär som ned Schengensamarbetet och valutaunionen, föreslog han.

 

Carlo RUBBIA (Italien), fysik, 1984, sade att det var under andra världskriget som vetenskapens vikt för industrin blev mycket tydlig. Då inleddes revolutionära sätt att bedriva forskning.

 

- CERN, det europeiska partikelfysiklaboratoriet, är mer än 50 år gammalt. Där arbetar mer än 7 000 vetenskapsmän. Även Japan, USA och Turkiet deltar i forskningsarbetet. I EU behövs mer struktur inom forskningen för att bättre kanalisera resurser och idéer. EU måste göra mer för att främja rörligheten och samhället bör ge forskare förmånliga arbetsvillkor. Vetenskapligt samarbete leder till starkare band mellan människor. Ju större internationalisering av forskningen, ju närmare banden mellan civiliserade folk blir, ju mindre blir risken för krig.

 

 

Martinus VELTMAN (Nederländerna), fysik, 1999, sade också att han hade oerhört mycket att tacka CERN för.

 

- CERN är effektivt därför att det alltid endast haft två arbetsspråk - engelska och det lokala språket franska. Jag anser att 23 arbetsspråk är ett skämt. Massor av pengar går till spillo genom tolkning och översättning bäddar för missförstånd. Jag uppmanar er att arbeta vidare med EU:s språksystem. Vi har en gemensam valuta, varför då inte ett gemensamt språk?

 

Innan han avslutade citerade han Jean-Paul Sartre som sagt att det palestinska folkets lidande rättfärdigar terrorism. Han fann uttalandet diskutabelt, men sade att EU inte får bojkotta ett folk som lever i ett slags koncentrationsläger.

 

VELTMAN var också mycket kritisk till hur EU anslår medel till forskning jämfört med hur detta går till i USA där kompetenta tjänstemän kommer för att kontrollera hur medlen används och ställer relevanta frågor. Detta är inte fallet i EU. EU anslår mycket pengar anslås, men tillräcklig kunskap saknas för att utvärdera projekten, ansåg VELTMAN.

 

 

Dick OOSTING, som representerade Amnesty International, Nobels fredspristagare 1977 i frånvaro av Irene Khan generalsekreterare för Amnesty International, välkomnade att EU insett att mänskliga rättigheter och fred är nära sammankopplade. Detta ter sig självklart idag, men var nytt för 30 år sedan när Amnesty fick fredspriset.

 

- EU ursprungliga syfte fred har följts av ekonomisk integration och politiska ambitioner om att inrätta ett område för frihet, säkerhet och rättvisa. EU måste nu dessutom bidra till att främja demokrati och rättsstatsprincipen runt om i världen. Här vill medborgarna att EU går i bräschen.

 

Oosting varnade sedan för att EU:s medlemsstater tenderar att rutinmässigt blunda för problem inom EU som uppstår när det gäller grundläggande rättigheter i samband med immigration. Säkerhetsfrågor tillåts ofta gå före mänskliga rättigheter när man förhandlar med vänner och strategiska partner, men detta underminerar EU:s trovärdighet på andra håll, sade han. Vanliga människors grundläggande rättigheter får ibland stå tillbaka och Amnesty kommer att fortsatta ligga på för att EU ska blir bättre på hemmaplan.

 

John HUME, (fredspriset 1998, tillsammans med David Trimble, båda från Förenade kungariket).

 

- Mina erfarenheter från Europaparlamentet inspirerade mig i mitt fredsarbete. Jag glömmer aldrig när jag första gången befann mig i Strasbourg och stod på bron mellan Frankrike och Tyskland. Jag tänkte då att om jag hade stått här för 30 år sedan och sagt att ett enat Europa skulle skapas så hade jag sannolikt hamnat på mentalsjukhus.

 

Hume sade att freden i EU uppnåtts på grundval av tre viktiga principer för konfliktlösning: respekt för skillnader, nationalitet, religion etc; inrättande av institutioner som respekterar skillnader och accepterar allas lika värde; och den tredje principen om den läkande processen genom samarbete mot gemensamma mål. Ansträngningar där man spiller svett, inte blod.

 

- Freden i Nordirland har uppnåtts på samma sätt. Både folkgrupperna respekteras, en folkvald församling som representerar alla medborgare och sedan en regering som representerar alla. Nu inleds den läkande process där vi ska uppnå gemensamma mål.

 

 

Han sade avslutningsvis att USA och EU skapat fred i Europa och denna fred måste nu spridas på grundval av de tre principerna.

 

 

David TRIMBLE gladde sig över att läget på Nordirland sedan gårdagen stabiliserats och sade att han därför kunde delta i dagens ceremoni i lugn och ro.

 

- Vi har haft fred i EU sedan 50 år. Nu måste vi blicka framåt och se utanför EU:s gränser. EU får inte vara själviskt och får inte bidra till en värld av block som ställs mot varandra. EU måste bry sig om konflikter runt om i världen och försöka lösa dem. Internationella institutioner och initiativ måste upprättas. Vi kan inte förlita oss på bistånd som för övrigt ibland försvinner i korruption. Eu måste verka för frihandel, och ge tillträde till våra marknader på jämbördiga villkor. Protektionism och lokala mäktiga intressegrupper får inte hindra detta, ansåg han.

 

Mairead CORRIGAN (Förenade kungariket), fredspriset, 1976, tackade för Europaparlamentets solidaritet med folket på Nordirland.

 

- Utvecklingen i Nordirland är ytterligare ett skäl att idag fira freden i EU. EU har inte svar på alla konflikter i världen, men vi kan bidra till lösningar. Väpnade trupper, paramilitärer eller andra militärer eller terrorism löser inte etniska problem, inte på Nordirland, inte i Mellanöstern eller någon annanstans i världen.

 

Hon påpekade att inga bomber fälldes över Nordirland och ifrågsatte varför man agerar så i Irak och i Afghanistan.

 

 

- Jag har nyss besökt Palestina och har träffat fredskämpar från båda sidor. EU får inte accepterar den apartheid-mur som uppförs av Israel. Vi måste se till at den internationella folkrätten måste respekteras.

 

CORRIGAN motsatte sig de ekonomiska sanktioner som drabbat palestinierna efter de senaste valen.

 

- Det rör sig om en demokratiskt vald regering och nu straffas befolkningen. Ockupationen av de palestinska territorierna måste upphöra. EU och USA kan bidra till en lösning. Rättvisa måste råda. Våld är en sjukdom som går att förebygga. Jag hoppas att det inte krävs ytterligare 50 år innan vi uppnår fred i hela världen.

 

 

Elisabeth WILLIAMS (Förenade kungariket), fredspriset, 1976, sade att hon som kvinna skulle vilja se fler kvinnor i EU. Hon påminde om att miljontals människor fortfarande svälter i världen, om att aids snart kommer att ha dödat 20 % av den arbetsföra befolkningen i södra Afrika. 35 00 barn dog av svält samma dag som  drygt 3 000 personer dödades av terrordåden mot World Trade center. Var sjätte sekund dör ett barn av svällt eller en sjukdom som i många fall kan botas.

 

WILLIAMS beklagade att man i världen tillverkar vapen för medel som skulle gå åt att rädda liv. Hon föreslog att 1 % av militärbudgetarna i världen bör avsättas åt fredliga projekt istället.

 

Lech WALESA (Polen), fredspriset, 1983

 

- Europa står idag enat och integrerat och vi kommer att lyckas med ytterligare utmaningar. Olika metoder har använts, men nu finns ytterligare möjligheter för nya visioner.

 

Walesa efterlyste ett EU som starkare fokuserar på sina värderingar.

 

- Lagstiftning finns inom transport, inre marknaden o.s.v., men inga bestämmelser finns om våra värderingar. Vi behöver ett slags tio Gus bud som ska vägleda oss hjälpa oss att lösa konflikter. Ingen trodde på kommunismens fall, kärnvapen var många länders svar under det kalla kriget, men vi behöver Gud och andlighet. Walesa påminde om den polska påven Johannes Paulus II inflytande och efterlyste mer andlighet och mindre materialism och dollartänkande.

 

- Idag äger 10 % av världens befolkning 90 % av världens tillgångar. Vad är folkomröstningar och majoritetssval värda om man ställer Kinas befolkning mot övriga världen, Vi måste tänka i nya banor, manade Walesa. Om 50 år får vi se om man kan fira vad vi åstadkommer framöver.

 

Europahymnen spelades sedan inför den stående kammaren.

 

 

 

Elisabeth Williams (Belfast, Storbritannien, född 1943) som tillsammans med Mairead Corrigan (Storbritannien, 1944) fick Nobels fredspris 1976 för grundandet av den nord-irländska fredsrörelsen. Deras arbete var enligt talmannen ett värdefullt prov på betydelsen av försoningsarbete. Medan Amnestys arbete för den mänskliga värdigheten framhölls då Pöttering presenterade Dick Oosting, som idag företrädde Amnesty International i generalsekreterare Irene Khans frånvaro. Amnesty Intternational fick Nobels fredspris 1977.

 

Lech Walesa (Polen, 1943), som fick Nobels fredspris 1983 kämpade för mänskliga rättigheter i Polen. Pöttering nämnde sitt besök i Warszawa under veckan som gick där han var med och firade Europas första skrivna författning mellan Polen och Litauen 1791.

 

 

Professor Carlo Rubbia (Italien, 1934) fick Nobelpriset i fysik 1984 tillsammans med Simon van der Meer för deras avgörande insatser i det stora projekt, som lett till upptäckten av fältpartiklarna W och Z, förmedlare av svag växelverkan. Pöttering sade att deras upptäckter kanske kan bidra till att motverka klimatförändringarna.

 

Rita Levi-Montalcini (Italien, 1909) fick Nobelpriset i medicin 1986 tillsammans med Stanley Cohen för deras upptäckt om nervernas tillväxtfaktor. Hon har också bedrivit cancerforskning.

 

Jack Steinberger (Tyskland, 1921) fick Nobelpriset i fysik 1988 tillsammans med Leon Lederman och Melvin Schwartz för metoden med neutrinostrålar och påvisandet av leptonernas dubblettstruktur genom upptäckten av myonneutrinon. Han har också arbetat för nedrustning, betonade talmannen.

 

Professor Reinhard Selten (Tyskland, 1930) fick Nobelpriset i ekonomi 1994 tillsammans med John C. Harsanyi och John F. Nash Jr för deras bidrag till spelteori. Pöttering uppgav att Selten också är en ivrig förkämpe för esperanto.

 

 

Professor Paul Josef Crutzen (Nederländerna, (1933) fick Nobelpriset i kemi 1995 tillsammans med Mario J. Molina och F. Sherwood Rowland för deras arbete i atmosfärskemin, speciellt rörande bildning och nedbrytning av ozon.

 

Crutzen var bland den första, sade talmannen, som framhöll att det är människan själv som ger upphov till klimatförändringar. Detta är nu en insikt som måste ges högsta prioritet av det internationella samfundet.

 

John Hume (1937) och David Timble (1944), båda från Storbritannien, fick 1998 dela på Nobels fredspris för deras ansträngningar för att hitta en fredlig lösning på konflikten på Nordirland.

 

- Ni tog stora politiska och personliga risker. Ni var med och tog fram Långfredagsavtalet. Idag kan vi dessutom glädja oss över den nya regering som igår tillträdde i Nordirland.  Talmannen påminde också om att John Hume och han själv båda tillträdde som ledamöter i Europaparlamentets 1979 i den första folkvalda församlingen.

 

Professor Martinus J.G. Veltman (Nederländerna, 1931) fick Nobelpriset i fysik 1999 tillsammans med Gerard t'Hooft för deras avgörande insatser rörande kvantstrukturen hos teorin för elektrosvag växelverkan i fysiken.

 

Professor Timothy Hunt (Storbritannien, 1943) fick Nobelpriset i medicin 2001 tillsammans med Lee Hartwell och Paul Nurse för deras upptäckter rörande "kontrollen av cellcykeln".