Artikel
Våldtäkter och övergrepp fortsätter i DR Kongo
Mänskliga rättigheter - 02-04-2008 - 12:47
Jürgen Schröder
Övergrepp och systematiska våldtäkter på kvinnor användes som krigsvapen i konflikten i DR Kongo. Det fredsavtal som i januari 2008 undertecknades för landets krigsdrabbade östra delar är en källa till hopp för befolkningen som har lidit svårt. Men sexuellt våld och övergrepp är fortfarande ett stort problem. En grupp ledamöter har just besökt landet för att följa upp Europaparlamentets resolution från januari 2008 som skarpt fördömer att våldtäkter brukas som vapen i DR Kongo.
Jürgen Schröder (Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater) från Tyskland ledde Europaparlamentets delegation, med sju ledamöter, till DR Kongo. Delegationen kom tillbaka till Bryssel den 1 april. Vi mötte Jürgen Schröder för att tala om situationen på plats.
Enligt handlingsplanen för humanitära insatser i DR Kongo 2008 anmäldes över 30 000 våldtäkter under 2007 och med största sannolikt är mörkertalet åtskilligt större. Varför är våldtäkter ett så utbrett fenomen?
– Våldtäkter användes helt klart som ett krigsvapen. Men situationen har förändrats sedan fredsavtalet undertecknades (i januari 2008). Våldtäkter är inte längre ett krigsvapen, utan har blivit ett vapen för vanliga kriminella och utförs tyvärr av rebeller, medlemmar av den kongolesiska armén och även civila.
– En av faktorerna är kvinnors generella roll i samhället. Tyvärr har kvinnans roll underordnats mannens roll. Landet i helhet styrs inte på ett bra sätt. Och i de delar vi besökte, Norra Kivu och Södra Kivu, är det dåligt styre eller avsaknad av styre. Kaos dominerar. Män i dessa samhällen har förlorat sin värdighet och utnyttjar nu "manliga vapen", som att förstöra de svagares värdighet, det vill säga kvinnor och barn. Det är ett utryck för hela samhällets kaosartade och trista situation.
Vilka konsekvenser får dessa övergrepp för offret och dess familj?
– Konsekvenserna är katastrofala. Å den ena sidan förkastas kvinnorna och flickorna, barn ibland så små som tre år, av deras män, familjer och byar, eftersom enligt den moral eller etik som råder har familjens rykte drabbats. Å den andra sidan får de utstå fysisk smärta. Förövarna veta att de inte bara angriper kvinnans värdighet, utan att de också förstör samhällsstrukturen.
Europaparlamentet efterlyser i sin resolution från 17 januari 2008 omfattande anslag för stöd till offren. På vilka andra sätt kan Europaparlamentet och EU bidra till att förbättra situationen?
– Jag är övertygad om att dessa våldtäkter måste ses som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Ett rättsväsen saknas. Kaos. Straffrihet. Folk som gör dessa saker ställs sällan inför en domstol. Vi ska fortsätta arbetet för att finna sätt så att rättssystem kan upprättas i landet.
– Vi kan också hjälpa kvinnor i landet, inte bara att befrias från dessa människorättskränkningar utan också att inta en ledande roll i samhället. Det är en av de huvudslutsatser vi har dragit. Att vi ska sätta upp projekt som syftar till att hjälpa kvinnor i DR Kongo att få en ledande roll i samhället.
– De människor som är mest aktiva i samhällets förnyande är kvinnor. Jag har besökt Indonesien och Afghanistan. Och om du tittar kvinnliga parlamentariker i ögonen har du en känsla av att du kan prata med dem och att de förstår dig. Möter du männens blick ser du ingenting. Tyvärr måste jag vara så uppriktig. Män från dessa samhällen lär sig i barndomen vad det innebär att vara pojke, att pojkar har högre värde än flickor. De är offer för sin uppfostran. Kvinnor får alltid veta att de är längst ner på samhällsskalan. De har inget att förlora.
– Vi stödjer fredsprocessen och återställandet av fred i den här delen av världen. Vi kan också bidra till att förbättra situationen genom att förbättra relationen med Rwanda och Kina som är en av nyckelaktörerna.
Ref.: 20080331STO25211