Tema
Sacharovpriset 20 år: ett erkännande av mod och självuppoffringar
Mänskliga rättigheter - 01-12-2008 - 16:19
Sacharovpriset: 20 års stöd till människorättskämpar
Europaparlamentet har i tjugo års tid delat ut Sacharovpriset till individer som har ägnat sina liv åt att försvara de mänskliga rättigheterna och verkat för ömsesidig förståelse mellan människor. Varje pristagare har sin egen unika historia, men de delar alla gemensamma ideal, som religionsfrihet och tolerans, mediefrihet, mänskliga rättigheter och försoning eller demokrati. Deras kamp berör oss alla.
Pristagarna har visat mod och beslutsamhet i kampen för att nå sina mål. De har dock fått betala ett högt pris. De har fängslats, förföljts, berövats sin personliga frihet eller tvingats i exil och deras familjer har också fått lida eftersom förtryckarna har siktat in sig på de personer som står människorättskämparna närmast. Trots risker och personliga förluster gav de aldrig upp på grund av sin starka tro på de människorättsliga värderingarna och rättvisan.
Mänskliga rättigheter står i centrum för Europaparlamentets verksamhet. Under året uppmärksammar Europaparlamentets ledamöter överträdelser av de mänskliga rättigheterna, besöker konfliktområden och lagstiftar för att förbättra skyddet av de mänskliga rättigheterna. Sacharovpriset är ett av Europaparlamentets synligaste instrument på det människorättsliga området.
I år firas Sacharovprisets 20-årsjubileum. Här kan du läsa mer om pristagarna och deras kamp.
Ref.: 20081126FCS43055
1988-1990
Fotogalleri
Nelson Mandela
Nelson Rolihlahla Mandela
Hudfärg är något mycket synligt, så synligt att människor med en annan hudfärg diskrimineras och har färre rättigheter i vissa länder. Sydafrikas apartheidpolitik och rassegregation upphörde så sent som på 1990-talet. Nelson Mandela var den ledande aktivisten mot apartheid och när han valdes till ledare för ANC (African National Congress) representerade han de svartas motstånd mot förtryckarregimen.
Nelson Mandela satt fängslad i 27 år, men han visste att hat inte leder någonvart. När han senare blev Sydafrikas president verkade han starkt för en politik för försoning mellan de vita och de svarta sydafrikanerna. Tillsammans med Anatolij Marchenko vann Nelson Mandela det första Sacharovpriset 1988.
Nelson Mandela satt fängslad i 27 år, men han visste att hat inte leder någonvart. När han senare blev Sydafrikas president verkade han starkt för en politik för försoning mellan de vita och de svarta sydafrikanerna. Tillsammans med Anatolij Marchenko vann Nelson Mandela det första Sacharovpriset 1988.
Anatoli Marchenko
Att engagera sig i försvaret av de mänskliga rättigheterna och demokratin kan vara en fråga om liv och död. Den sovjetiske dissidenten Anatoli Marchenko var en ukrainsk arbetare som blev människorättsaktivist. På grund av sin kamp satt han 20 år i fängelse och arbetsläger, vars grymma förhållanden han senare beskrev i sina böcker. Ett sätt att fästa uppmärksamheten på de människorättsliga problemen i den dåvarande Sovjetunionen var genom att hungerstrejka. Den hungerstrejk han genomförde 1986 visade sig bli ödesdiger. I fängelset vägrade han att äta i tre månader och krävde frigivning av alla politiska fångar i Sovjetunionen. Anatoli Marchenko dog 48 år gammal. Han är den enda person som tilldelats Sacharovpriset postumt – 1988.
Alexander Dubček
Alexander Dubček åstadkom förändring genom den makt och det inflytande han fick efter att ha befordrats inom systemet till förstesekreterare för det tjeckoslovakiska kommunistpartiet. Den slovakiske politikern Alexander Dubček blev en symbol för reformrörelsen i Tjeckoslovakien 1968. Hans mål var att förändra den sovjetiska standardmodellen för socialism och skapa en ”socialism med ett mänskligt ansikte”. Europaparlamentet gav Alexander Dubček Sacharovpriset strax efter sammetsrevolutionen 1989.
Aung San Suu Kyi
Partiet Nationella demokratiska förbundet (National League for Democracy, NLD) vann det allmänna valet 1990 i Myanmar. I stället för att bli premiärminister fängslades partiets mest framträdande medlem Aung San Suu Kyi av den styrande militärjuntan för att tysta hennes krav på demokrati. Sedan dess har Aung San Suu Kyi suttit över tretton år i husarrest. Hon kunde alltså inte resa, inte kommunicera med omvärlden och skildes från sina barn och även från sin man, som dog i England medan hon fortfarande befann sig i Myanmar. Europaparlamentet belönade hennes mod och åtagande för de demokratiska och frediga värdena 1990.
Mer information :
1991-1994
Fotogalleri
Adem Demaçi
Övriga foton
- Hebe de Bonafini, en moders ord: den argentinska juntans smutsiga krig mot sitt eget folk har lett till tusentals försvinnanden. "Las Madres de la Plaza de Mayo" inledde sin protest 1977 och genom sitt mod vann de Sacharovpriset 1999.
- 1993: Sarajevobaserade tidningen "Oslobodjenje" (Frigörelse) belönas med Sacharovpriset under Bosnienkriget för deras rapportering av konflikten
- Journalisten Taslima Nasrin från Bangladesh fick Sacharovpriset 1994 för sin kamp mot kvinnoförtryck
Adem Demaçi
Författaren och politikern Adem Demaçi satt 28 år i fängelse för sin kamp för albanernas grundläggande rättigheter i Kosovo. Under fängelsetiden fortsatte han att uppmärksamma den dåliga situationen för den albanska minoriteten i det dåvarande kommunistiska Jugoslavien. Efter frigivningen fortsatte han att kämpa för sina ideal, och bidrog till försoningen mellan de etniska grupperna i Kosovo och flyktingarnas återvändande. Han belönades med Sacharovpriset 1991.
Las Madres de la Plaza de Mayo
Tänk dig att en förtryckardiktatur har kidnappat din son eller dotter och du inte har fått veta något om dem på flera år. Det fick fjorton argentinska mödrar uppleva. År 1977 samlades de på torget Plaza de Mayo i Buenos Aires för att rikta en vädjan till den dåvarande argentinska presidenten – så föddes den rörelse som kallas Las Madres de la Plaza de Mayo (Mödrarna på Plaza de Mayo).
Dessa mödrar har kämpat för att kunna återförenas med sina barn i trettio år. Rörelsen utvecklades med tiden till en kamp för en oberoende rättsordning, för en förändring av det politiska systemet och för fred. Varje torsdagseftermiddag samlas mödrarna på Plaza de Mayo och demonstrerar i en halvtimme iklädda vita sjaletter som en fredssymbol. Europaparlamentet belönade deras beslutsamhet och mod 1992.
Dessa mödrar har kämpat för att kunna återförenas med sina barn i trettio år. Rörelsen utvecklades med tiden till en kamp för en oberoende rättsordning, för en förändring av det politiska systemet och för fred. Varje torsdagseftermiddag samlas mödrarna på Plaza de Mayo och demonstrerar i en halvtimme iklädda vita sjaletter som en fredssymbol. Europaparlamentet belönade deras beslutsamhet och mod 1992.
Oslobodjenje
Många journalister ser inte sitt yrke som ett jobb, utan som ett kall. Vem förmedlar de senaste nyheterna om inte vi? Så var fallet med cirka 70 anställda vid dagstidningen Oslobodjenje på Balkan, som belönades med Sacharovpriset 1993 för sina insatser och sitt framhärdande i försvaret av Bosnien-Hercegovina som en multietnisk stat.
Europaparlamentet gav Oslobodjenje Sacharovpriset för att visa sin uppskattning för tidningens modiga personal, som riskerade sina liv för att se till att tidningen kunde ges ut varje dag, till och med under beskjutning av serbiskt artilleri. Tidningens kontor förstördes vid de serbiska attackerna och de anställda tvingades gömma sig i ett atomskyddsrum i källaren till tidningsbyggnaden, varifrån de fortsatte sitt arbete.
Europaparlamentet gav Oslobodjenje Sacharovpriset för att visa sin uppskattning för tidningens modiga personal, som riskerade sina liv för att se till att tidningen kunde ges ut varje dag, till och med under beskjutning av serbiskt artilleri. Tidningens kontor förstördes vid de serbiska attackerna och de anställda tvingades gömma sig i ett atomskyddsrum i källaren till tidningsbyggnaden, varifrån de fortsatte sitt arbete.
Taslima Nasrin
Taslima Nasrin citerade Goethes ord när hon tog emot Sacharovpriset 1994: ”De som inte har kämpat dagligen för sin frihet och sitt liv förtjänar ingetdera”. Hon har ägnat sitt liv åt att få slut på förtrycket mot kvinnor och den religiösa fundamentalismen i Bangladesh. Taslima Nasrin har skrivit många artiklar och har till följd av detta utsatts för häftig kritik och dödshot från religiösa fundamentalister. Efter att ha levt under hot i många år bad Taslima Nasrin Europaparlamentet om hjälp. Genom en resolution begärde parlamentet att den bangladeshiska regeringen skulle garantera hennes säkerhet. Hon fortsatte dock att hotas och tvingades lämna sitt land 1999. Taslima Nasrin har bland annat levt i exil i Sverige.
1995-1998
Fotogalleri
Leyla Zana
Övriga foton
Leyla Zana
Fred och dialog försonar nationer. Det har varit den första kvinnliga kurdiska parlamentsledamoten Leyla Zanas ledstjärna i förbindelserna mellan kurderna och turkarna. Hon började med att försvara sin mans rättigheter när han fängslades och fortsatte sedan att kämpa för mänskliga rättigheter och verka för en fredlig och demokratisk lösning på konflikterna mellan den turkiska regeringen och den kurdiska befolkningen. Tillsammans med andra kurdiska ledamöter dömdes hon 1994 till 15 års fängelse för att hon tillhörde en olaglig organisation – Kurdiska arbetarpartiet. Europaparlamentet gav henne Sacharovpriset 1995, men hon kunde ta emot priset först efter sin frigivning nio år senare.
Wei Jingsheng
Grymma fängelseförhållanden var även vardag för 1996 års pristagare, den kinesiske dissidenten Wei Jingsheng. Trots att han från början varit anhängare till den maoistiska kulturrevolutionen blev han senare besviken på denna ideologi och började kämpa för att stödja demokrati och mänskliga rättigheter. År 1978 satte han upp en affisch på ”Demokratins mur” i Peking där han krävde demokratisering i Kina. Efter detta och andra aktiviteter anklagades han för sammansvärjning för att störta regeringen och dömdes till fängelse i 15 år. Wei Jingsheng fick bara njuta av friheten i två år efter sin frigivning 1993, eftersom han fortsatte att kritisera bristen på demokrati och fängslades igen. På grund av sin försämrade hälsa och starka internationella påtryckningar frigavs han av den kinesiska regeringen 1997. Wei Jingsheng bor nu i USA.
Salima Ghezali
En del ser medierna som det bästa sättet för att sprida sitt budskap. Sacharovpristagaren 1997, algeriska Salima Ghezali, startade en egen tidning för att främja mediefrihet och kvinnors rättigheter. I sina artiklar protesterade Salima Ghezali mot censuren och den dåliga behandlingen av journalister i Algeriet och lyfte även fram vikten av att finna en lösning på krisen i Algeriet. Hon uppmärksammade de många offren bland medborgare och journalister. Hennes arbete kritiserades hårt av de algeriska myndigheterna, som stängde tidningen. Trots detta fortsätter Salima Ghezali att kämpa för sina mål och för ett framtida demokratiskt Algeriet.
Ibrahim Rugova
Fredlig kamp var en ledstjärna också för Ibrahim Rugova, som var politisk ledare för kosovoalbanerna och en av de 215 personer som undertecknade protesten mot Slobodan Miloševićs beslut att ändra Kosovos status. Ibrahim Rugova hade en stark fredsövertygelse och ledde ickevåldsmotståndet mot den serbiska regimen. Han framhärdade i sitt stöd för Kosovos oberoende samtidigt som han starkt motsatte sig bruk av våld som en metod för att nå detta mål. Ibrahim Rugova valdes till Republiken Kosovos president samma år som han vann Sacharovpriset – 1998.
1999-2001
Fotogalleri
Xanana Gusmão
Övriga foton
- 2000: Fernando Savater tar emot Sacharovpriset 2000 för gruppen "¡Basta Ya!" för att de står upp emot våld i regionen Baskien i Spanien.
- 2001: Nurit Peled-Elhanan från Israel förlorade sin unga dotter i ett palestinskt självmordsbombsattentat. Hennes försoningsarbete gav hennes Sacharovpriset
- 2001: Izzat Ghazzawi förlorade också ett barn i konflikten mellan Israel och Palestina, hans försoningsarbete gav honom Sacharovpriset tillammans med Nurit Peled-Elhanan
- 2001: Ärkebiskop Dom Zacarias Kamwenho från Angola spelade en viktig roll i fredsförhandlingarna efter sitt lands 26-årig inbördeskrig
Xanana Gusmão
Folket i Östtimor kämpade för självständighet i över tjugo år. Trots Indonesiens försök att destabilisera landet genom våld och tvång lyckades Xanana Gusmão sammanföra och ena oppositionen i landet. Han förblev trogen sina ideal även efter det att han hade fängslats och kämpade för frihet och solidaritet för folket i regionen. Parlamentet gav sitt erkännande till hans insatser 1999. Hans dröm förverkligades 2002 när Östtimor blev en självständig stat. Xanana Gusmão valdes till landets första president.
¡Basta Ya!
De flesta av EU:s medborgare lever i fred, men så är det inte för dem som fötts i norra Spanien. Människorna som bor i regionen Baskien i Spanien har varit offer för terroristattentat sedan 1960-talet. Medborgarinitiativet ¡Basta Ya! bildades för att kämpa mot terrorister och består av individer och grupper som mobiliserar andra mot terrorismen. Rörelsen hjälper även offer för terroristattentat. ¡Basta Ya! fick Sacharovpriset 2000.
Nurit Peled-Elhanan
Israelen Nurit Peled-Elhanan förlorade sin fjortonåriga dotter vid ett självmordsbombattentat i Jerusalem. I stället för att förlora hoppet fann Nurit Peled-Elhanan en inre styrka för att aktivt främja dialog mellan de två folkgrupperna.
Izzat Ghazzawi
Palestiniern Izzat Ghazzawi skrev romaner om det lidande som den israeliska ockupationen av de palestinska territorierna förorsakar. Han förlorade också ett barn i konflikten och har fängslats flera gånger av de israeliska myndigheterna för politisk verksamhet.
Dom Zacarias Kamwenho
De som levde i Angola efter landets självständighetsförklaring på 1970‑talet föreställde sig nog aldrig att det inbördeskrig som bröt ut kort därefter skulle vara i cirka 26 år. Följderna var förödande: en tredjedel av befolkningen tvångsförflyttades, många kvinnor utsattes för våldtäkt och barnen berövades sin barndom när de tvingades att bli barnsoldater. Flera religiösa ledare och civilsamhället sökte tillsammans en fredlig lösning. En av dessa personer var ärkebiskop Dom Zacarias Kamwenho. Tillsammans med andra aktivister deltog han i de fredsförhandlingar som ledde till vapenvilan 2002. Europaparlamentet belönade hans mod och försoningsarbete 2001.
2002-2004
Fotogalleri
Oswaldo Payá
Oswaldo Payá
Kan man besegra en diktatur med rättsliga medel? Oswaldo José Payá Sardiñas skulle svara ja på den frågan. Denne kubanske aktivist byggde inte upp en rebellarmé för att kämpa mot Fidel Castros regim. I stället fortsätter han att verka för en laglig reform av systemet. Under 1990-talet försökte han två gånger ställa upp som kandidat till det kubanska parlamentet. Trots det negativa svaret från regeringen samfinansierade han “Varela-projektet”, vars målsättning var ett garantera yttrandefrihet, fria pluralistiska val och frigivning av alla politiska fångar. Cirka 25 000 kubaner anslöt sig till dessa krav. Trots stödet nonchalerade Havanna inte bara kraven på folkomröstning utan dömde även två tredjedelar av aktivisterna (75 personer) till långvariga fängelsestraff i mars 2003.
Kofi Annan och FN
FN grundades utifrån en övertygelse om att erkännandet av alla människors värdighet och lika rättigheter leder till frihet, rättvisa och fred i världen. FN har strävat efter dessa målsättningar i över 60 år. Ofta är det en kamp som kostar liv. Så var fallet med Sergio Vieira de Mello, FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter, som dödades i Irak 2003 medan han var där som Kofi Annans särskilda sändebud. När Europaparlamentet gav Sacharovpriset till Kofi Annan och alla FN‑anställda 2003 sågs detta som ett erkännande av deras insatser för att nå fred och en hedersbetygelse till alla FN‑tjänstemän som har förlorat livet i denna kamp.
Vitryska journalistförbundet
Kampen för fria medier i Europa är inte över ännu. Censur, trakasserier, landsförvisning och åtal är vardag för journalister i Vitryssland. Lyckligtvis är de inte ensamma. Det vitryska journalistförbundet är känt för sitt engagemang och sin kamp för yttrande- och informationsfrihet på människorättsområdet. En av förbundets målsättningar är att bygga upp och främja en oberoende och professionell journalism i Vitryssland. Det vitryska journalistförbundet fick Sacharovpriset 2004.
2005
Fotogalleri
Kvinnor i vitt
Kvinnor i vitt
Vitt är också symbolen för den kubanska rörelsen ”Kvinnor i vitt” (Damas de Blanco). Denna grupp av mödrar och döttrar håller fredliga protester mot att deras män och söner har fängslats för att ha kritiserat bristen på politisk frihet i landet.
Rörelsen Kvinnor i vitt bildades 2003 efter det att omkring 80 dissidenter fängslats. Först koncentrerade de sig på att skriva protestskrivelser till regeringen. Sedan bestämde de sig för att gå ut på gatorna. Man kan se dem varje söndag efter gudstjänsten i Havanna, då de demonstrerar för att deras män ska friges. Damas de blanco är klädda i vitt som en symbol för renhet och oskuld och kämpar för respekt för de mänskliga rättigheterna, samtidigt som de kritiserar bristen på politisk frihet på Kuba. Kvinnor i vitt fick Sacharovpriset 2005.
Rörelsen Kvinnor i vitt bildades 2003 efter det att omkring 80 dissidenter fängslats. Först koncentrerade de sig på att skriva protestskrivelser till regeringen. Sedan bestämde de sig för att gå ut på gatorna. Man kan se dem varje söndag efter gudstjänsten i Havanna, då de demonstrerar för att deras män ska friges. Damas de blanco är klädda i vitt som en symbol för renhet och oskuld och kämpar för respekt för de mänskliga rättigheterna, samtidigt som de kritiserar bristen på politisk frihet på Kuba. Kvinnor i vitt fick Sacharovpriset 2005.
Reportrar utan gränser
En journalists arbete kan vara farligt, särskilt om man arbetar i ett icke-demokratiskt land eller i en krigszon. En av de mest kända organisationer som främjar fria medier är den Parisbaserade icke-statliga organisationen Reportrar utan gränser. Deras kampanjer inriktas på att öka medvetandet om vikten av pressfrihet och uppmärksamma de journalister som faller offer för åtal, fängelse eller censur. Genom ett omfattande nätverk av nationella och regionala filialer är Reportrar utan gränser aktiv på fem kontinenter.
I sin kamp mot censur publicerar organisationen artiklar som har förbjudits i journalisternas ursprungsländer och ger även praktisk hjälp, från försörjningsstöd till familjer till fängslade journalister till ”PRESS”-märkta skottsäkra västar för journalister som arbetar i krigszoner. Reportrar utan gränser fick Sacharovpriset 2005.
I sin kamp mot censur publicerar organisationen artiklar som har förbjudits i journalisternas ursprungsländer och ger även praktisk hjälp, från försörjningsstöd till familjer till fängslade journalister till ”PRESS”-märkta skottsäkra västar för journalister som arbetar i krigszoner. Reportrar utan gränser fick Sacharovpriset 2005.
Hauwa Ibrahim
Amputation av en hand som ett straff för stöld? Stening till döds för äktenskapsbrott? Man kan tro att sådana metoder hör till medeltiden. Men inte i norra Nigeria, där en extrem form av den islamiska sharialagen fortfarande tillämpas. Hauwa Ibrahim är en av få kvinnliga advokater som kämpar för mänskliga rättigheter och mot religiös fundamentalism i landet. Genom sitt arbete har hon försvarat flera människor som hotats av dödsstraff eller grymma bestraffningar. Hon är också en varm anhängare av utbildning, som hon ser som ett sätt att ge kvinnor medbestämmande och det bästa försvaret för dem som har det allra sämst ställt. Hauwa Ibrahim mottog Sacharovpriset 2005.
2006-2008
Fotogalleri
Aljaksandr Milinkevich
Aljaksandr Milinkevich
Under årens lopp har Vitryssland kallats den sista diktaturen i Europa. Sacharovpristagaren 2006, Aljaksandr Milinkevitj, har ägnat sitt liv åt att omvandla sitt land till en demokratisk stat med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna. Genom att bli officiell presidentkandidat för Enade demokratiska oppositionen i Vitryssland stod Milinkevitj för ett alternativ till den regim som införts av Aleksander Lukasjenko. Lukasjenko vann emellertid valet 2006. EU förklarade att det hade förekommit bedrägerier i samband med valresultatet, men trots detta lyckades Aljaksandr Milinkevitj få stöd från över 6 procent av befolkningen. Sedan dess har han anhållits och häktats upprepade gånger under olika svepskäl.
Salih Mahmoud Osman
Sudan har blivit synonymt med instabilitet och lidande. Trots den konstanta faran finns det modiga människor som hjälper inbördeskrigets offer. En av dem är Salih Mahmoud Osman. Han gav kostnadsfri rättshjälp och medicinsk hjälp till personer som drabbats av människorättsövergreppen. Det fick han betala ett högt pris för. Han fängslades av den sudanesiska regeringen i över sju månader och medlemmar av hans egen familj har dödats eller kastats ut från sina hem av milisen. Trots detta fortsatte han sin kamp för rättvisa och är för närvarande ledamot av Sudans nationella parlament. Salih Mahmoud Osman fick Sacharovpriset 2007.
Hu Jia
2008 går Sacharovpriset till Hu Jia, framstående människorättsaktivist och dissident i Folkrepubliken Kina. Hu Jias engagemang har rört en rad områden, bland annat miljöfrågor, kamp mot hiv/aids, och krav på en offentlig utredning av massakerna på Himmelska fridens torg 1989. Han har också verkat som samordnare i rörelsen "barfotaadvokaterna". Vid flera tillfällen har han anhållits. Efter sitt uttalande om de mänskliga rättigheterna i Kina inför olympiaden under en telefonkonferens med Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter den 26 november 2007 greps Hu Jia och anklagades för ”anstiftan till omstörtande av statsmakten”. Han dömdes till tre och ett halvt års fängelse
Mer information :