Anna Hedh: "Det måste svida i skinnet på dem som säljer och köper människor"

 

Kommissionen kom med ett förslag till rambeslut förra året när det gäller en ny lagstiftning om människohandel. Men i och med att Lissabonfördraget ratificerades så har vi kommit i en annan situation där LIBE-utskottet och parlamentet får medbestämmanderätt i den här frågan och det gör att kommissionen måste göra om rambeslutet till ett direktiv istället. Därför gör vi så nu att vi ställer en muntlig fråga och lämnar in en resolution.

 

Människohandeln ökar hela tiden. Det är över 200 år sedan som slaveriet förbjöds i Europa och trots det så säljs 100 000-tals människor i dag som tvångsarbetare, som sexslavar, i adoption och donation och även för att jobba som tiggare. Det är en av tidens största brottsligheter i dag och mer än 80 procent av dem som utsätts för människohandel är kvinnor.

 

 

Kommissionen vill gärna prata om det straffrättsliga men vi måste ha ett helhetsperspektiv i all politik som berör den här frågan, till exempel migrationspolitiken. Dessutom måste det "svida i skinnet" på dem som säljer och köper människor. Det måste vara ordentliga straff. Men vi måste också arbeta förebyggande och få alla medlemsstater att arbeta med att få efterfrågan att minska för det är ju där vi har problemet. Fanns inte efterfrågan så hade vi heller inte haft det här problemet. Jag är en ivrare för att sälja in den svenska sexköpslagen. Det är känsligt. Men vi har ju straff för det och det gör också att vi har mindre människohandel än övriga Europa.

 

 

Det måste vara höga straff för att det ska hjälpa. Kommissionen har föreslagit tre olika straffsatser och jag tycker att den högsta straffsatsen som kommissionen föreslår är den som ska vara den lägsta. (12 år. Reds anm). Jag tycker att det ska handla om fängelsestraff på över tio år. Det ska vara kännbart för den som har köpt en människa och den som har sålt en människa.

 

 

Ja, och det gläder mig. Jag hoppas att man kommer att lyckas med diskussionerna i rådet för det är i rådet som det har funnits olika åsikter, bland annat om straffsatserna. Och jag hoppas att det spanska ordförandeskapet ska kunna ena rådet, så att man får bra straffsatser i ett direktiv men också att man jobbar förebyggande.  

 

 

Det här är ett stort problem för det är många medlemsstater som inte rättar sig efter direktiv som har skrivits innan. Och visst, det är väldigt lätt att detta blir ett papper i skrivbordslådan och man känner att nu har vi gjort det här och vi behöver inte ha något dåligt samvete längre. Och det är därför som man måste se till att det blir ett bra direktiv där man verkligen ställer krav på EU-länderna.

 

Det är viktigt att man håller konferenser i alla medlemsländer, att man utbildar polis och domstolspersonal och att man har ett samarbete över gränserna. Det är också viktigt att offren får veta att de har rätt till ett bra stöd när de har blivit utsatta, att de kan ställa krav på nationella myndigheter så att de kan få hjälp att ta sig ur situationen. Lagtexterna är ofta svåra att läsa och därför är det viktigt att EU-länderna har informationskampanjer så att informationen blir tillgänglig för allmänheten och de drabbade.