Parlamentet godkände nästa EU-kommission

 

Den första Barroso-kommissionen godkändes i november 2004 med 449 ja-röster, 149 nej-röster och 82 nedlagda röster. Den nya kommissionens mandatperiod sträcker sig till 31 oktober 2014.

 

Inför omröstningen annonserade de politiska grupperna EPP, S&D och ALDE att de skulle rösta ja till kommissionärerna. De gröna, GUE/NGL och EFD-gruppen sa att de skulle rösta nej, medan ECR-gruppen skulle lägga ner sina röster.

 

 

- Det här är första gången i vår historia som vi utnämner den Europeiska Kommissionen i egenskap av riktig medlagstiftare. Det här är ett nytt decenniums gryning, med ett nytt arbetssätt för de Europeiska institutionerna, sa Jerzy Buzek under debatten.

 

Kommissionens ordförande José Manuel Barroso betonade att kommissionens ansvar inför parlamentet är "ytterst viktig för kommissionens demokratiska legitimitet". I och med den nuvarande situationen i världen och i Europa med en ekonomisk kris, klimatförändringar och frågor om energisäkerhet fastslog han att det nu är "dags att visa mod". Det behövs "starka europeiska institutioner" för att ta itu med dessa utmaningar, sa Barroso, och gjorde klart att kommissionen och parlamentet måste jobba tillsammans för att "säkerställa att EU är mer än summan av sina delar".

- Idag börjar ett nytt kapitel i vårt europeiska äventyr, sammanfattade han.

 

Joseph Daul (EPP, FR) sa att det är dags att ge EU:s medborgare ett "tydligt budskap" om hur EU ska nå sina mål. EU måste visa vad det är - "en världsledare när det gäller BNP, marknadens storlek och bidrag till internationellt bistånd", lade han till. Trots detta har EU:s röst "misslyckats med att matcha våra ambitioner" inom en mängd områden - från Haiti till Iran, Afghanistan och från Jemen och Kuba till transatlantiska relationer. Nu, sade han, behövs det "ambitiösa program" för att åtgärda detta.

 

Att granska kommission är en "övning i modern demokrati" fortsatte Joseph Daul och sa att kommissionens politiska inriktning måste avspegla resultatet av parlamentsvalet 2009.

 

Martin Schulz (S&D, DE) kritiserade att kommissionärskandidaterna tycktes ha avlagt ett "tystnadslöfte" för att inte säga något fel, pålagt av José Manuel Barroso, under utfrågningarna med parlamentet. De kandidater som däremot förde en riktig dialog med parlamentet, som Michel Barnier, Joaquin Almunia eller Kristalina Georgieva, ökade i anseende, tyckte Schulz. Vidare behöver kommissionen arbeta kollegialt, och inte skötas som ett "presidentssystem", krävde han.

- Vi behöver en stark kommission, som vilar på ett starkt stöd i Europaparlamentet och vi behöver en kommission som fungerar, som har en roll att spela och som förstår vad dess jobb är, sammanfattade Martin Schulz.

 

Guy Verhofstadt (BE) sa att ALDE-gruppen är en "ansvarsfull grupp" som därför tänkte rösta ja, även om "vårt stöd är villkorligt" Han förväntade sig att den nya kommissionen "blir en drivande kraft för Europa, vilket inte har varit fallet de senaste fem åren" och att kommissionärerna arbetar som ett riktigt kollegium, med stark enighet och förmåga att hitta en politik som får stöd av de tre politiska familjer som finns representerade i gruppen, däribland liberalerna. Dessutom krävde han att den nya kommissionen "fokuserar på sin huvuduppgift, att hitta en lösning på den ekonomiska krisen och en genomförbar strategi för Europa 2020."

- Lyssna inte för mycket på medlemsländerna!" uppmanade han till sist.

 

Daniel Cohn-Bendit (de Gröna/EFA, FR) tyckte att han befann sig mitt i en "samling av hycklare", eftersom många ledamöter tänkte rösta ja till en kommission som de egentligen inte stödde. De flesta kommissionärskandidater hade inte visat upp tillräckliga "visioner och ambitioner" under sina utfrågningar, tyckte han. Ändå väljer ledamöterna att stödja dem som om "alla minus gav ett plus".  Cohn-Bendit sa att hans grupp inte skulle rösta ja till kommissionen, men "säg inte att de som inte röstar ja till dig är emot Europa". Han lovade dock kommissionen sin grupps stöd inom ett antal områden, till exempel klimatförändringar och reglering av de finansiella marknaderna, förutsatt att kommissionen vidtar rätt åtgärder.

 

- 2005 kom du med idén om att minska byråkratin genom att förenkla lagarna. Varför inte blåsa nytt liv i den idén nu? undrade Jan Zahradil (ECR, CZ).

- Om du bevisar att du är en reformvän ska vi stödja dig, men om de följer de vältrampade stigarna, ska vi ställa oss upp och motarbeta dig, sammanfattade han.

 

Lothar Bisky (GUE/NGL, DE) kritiserade kommissionsordförandens nyliberala inställning. Även den nya uppsättningen kommissionärer avspeglar detta:

- Ni får inget godkännande från min grupp och ni kan räkna med hårda, men rättvisa, debatter.

 

Å EFD-gruppens vägnar sa Nigel Farage (UK) till Barroso:

- Det vi har framför oss är Europas nya regering, en regering som med Lissabonfördraget nu har fått en enorm makt.

Som exempel på detta nämnde han "möjligheten att i nödlägen utöva ännu mer makt och rent av ta över länder, och trots detta är det vi har hört från Europaparlamentets stora gruppledare den här morgonen krav på att ni får ännu mer makt!"

Nigel Farage sa också att "stackars Grekland" är "fast i eurons ekonomiska fängelse" och att "det samma kommer att hända med Spanien, med Portugal och med Irland."

 

 

- Sedan Europas väljare i valet till Europaparlamentet avvisade socialdemokratisk politik finns nu större förutsättningar än någonsin att gå vidare på att stärka Europa som en dynamisk ekonomi med jobb och välstånd. Den kommission som parlamentet i dag godkänner är en starkare allians för frihet och öppenhet och mot socialdemokratiska regleringar än någon tidigare kommission, sa svenske moderaten Gunnar Hökmark.

 

- Albert Einstein sa: Livet är som att cykla - för att hålla balansen måste man vara i rörelse. Och det är exakt vad vi förväntar oss från den nya kommissionen. Men samtidigt finns flera orosmoment. Om man tittar på frågan om klimatförändringar är den uppdelad på ett antal portföljer. Det är i högsta grad oroande. Om man tittar på frågorna om industri- och energipolitik, kommer alla kommissionärer från en enda politisk grupp. Det är i högsta grad oroande, sa svenska centerpartisten Lena Ek.

 

Omröstningen om valet av den nya kommissionen föregicks av utfrågningar av kommissionärskandidaterna i parlamentets olika utskott. Dessa ägde rum i januari och februari. Varje utskott skickade därefter ett brev som utvärderade sin eller sina respektive kommissionärskandidater till talmanskonferensen, som utgörs av parlamentets talman och de politiska gruppledarna. Alla dessa utvärderingar var positiva, och talmanskonferensen gav grönt ljus till omröstningen den fjärde februari.