om hasardspel online på den inre marknaden

(2011/2084(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 mars 2011 med titeln ”Grönbok om onlinespel på den inre marknaden” (KOM(2011)0128),

–   med beaktande av artiklarna 51, 52 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av EU-domstolens relevanta rättspraxis(1),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2010 och lägesrapporterna från de franska, svenska, spanska och ungerska rådsordförandeskapen om ramen för spel och vadhållning i EU-medlemsstaterna,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(7),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2011 med titeln ”Insatser mot korruption på EU:s territorium”,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation(9),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 januari 2011 med titeln ”Utveckling av idrottens europeiska dimension”,

–   med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt(10),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(11),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden(12),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för rättsliga frågor (A7-.../2011), och av följande skäl:

A. Sektorn för hasardspel online ökar stadigt, och detta sker i viss utsträckning utan att regeringarna i de stater där medborgarna erbjuds dessa spel kan utöva någon kontroll. Samtidigt är denna sektor inte en marknad som alla andra, eftersom den är behäftad med risker när det gäller konsumentskyddet och kampen mot den organiserade brottsligheten.

B.  Tillämpningen av subsidiaritetsprincipen gör att det inte finns någon särskild europeisk lagstiftningsakt för reglering av hasardspel online.

C. Speltjänster omfattas av ett antal EU-rättsakter, såsom direktivet om audiovisuella medietjänster, direktivet om otillbörliga affärsmetoder, direktivet om konsumentskydd vid distansavtal, direktivet om åtgärder för att förhindra penningtvätt, dataskyddsdirektivet, direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

D. Sektorn för hasardspel regleras på olika sätt i olika medlemsstater, vilket inte bara gör det svårt för reglerade aktörer att erbjuda lagliga gränsöverskridande speltjänster, utan också gör det svårt för tillsynsmyndigheterna att skydda konsumenterna och bekämpa olagliga hasardspel online och eventuella brott som har samband med sådana spel på EU-nivå.

E.  Det finns ett mycket stort mervärde i att agera på EU-nivå för att bekämpa brottslighet och bedrägerier och i synnerhet för att slå vakt om idrottens integritet och skydda spelare och konsumenter.

F.  I artikel 56 i EUF-fördraget garanteras friheten att tillhandahålla tjänster. Till följd av den särskilda karaktären hos hasardspel online har det dock varit nödvändigt att undanta sådana spel från e-handelsdirektivet, tjänstedirektivet och konsumenträttsdirektivet.

G. EU-domstolen har klargjort ett antal viktiga rättsliga frågor rörande hasardspel online i EU, men rättsläget är fortfarande osäkert när det gäller ett antal andra frågor som endast kan lösas på politisk nivå. Det osäkra rättsläget har dessutom lett till ett ökat utbud av olagliga spel och förvärrat de höga risker som hänger samman med dessa spel.

H. Hasardspel online kan, om de inte regleras på lämpligt sätt, medföra en högre risk för beroende än traditionella, platsbaserade hasardspel. Detta beror bland annat på att de är lättillgängligare och fria från social kontroll.

I.   Konsumenterna måste informeras om de eventuellt skadliga effekterna av hasardspel online och skyddas mot faror på detta område, särskilt beroende, bedrägerier, svindel och minderårigas spel.

J.   Hasardspel utgör en betydande inkomstkälla som de flesta medlemsstater använder för allmännyttiga och välgörande ändamål, till exempel idrott.

K. Idrottens integritet måste ovillkorligen garanteras genom att man förstärker kampen mot korruption och riggade matcher.

L.  För att uppnå dessa mål måste kontrollmekanismer införas för idrottstävlingar och penningflöden. Likaså måste gemensamma övervakningsmekanismer införas på EU-nivå.

M. Ett internationellt samarbete för utbyte av bästa praxis mellan alla berörda parter (institutioner, idrottsförbund och vadslagningsaktörer) är också nödvändigt.

1.  Europaparlamentet anser att det är bra att kommissionen har tagit initiativ till ett offentligt samråd inom ramen för grönboken om onlinespel på den inre marknaden. Detta kommer att göra det möjligt att diskutera sektorns framtid i EU på ett pragmatiskt och realistiskt sätt.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens klargörande att den politiska process som inletts i och med grönboken absolut inte syftar till en avreglering/liberalisering av hasardspel online, och gläder sig över att kommissionen i sin grönbok tar hänsyn till parlamentets tydliga och konsekventa ståndpunkt om hasardspel. Parlamentet beklagar dock djupt att kommissionen inte avslutar de pågående överträdelseförfarandena.

3.  Europaparlamentet påminner om att sektorn för hasardspel online ökar i ekonomisk betydelse och att de årliga inkomsterna från dessa spel översteg 6 miljarder euro under 2008, vilket motsvarar 45 procent av världsmarknaden. I likhet med EU-domstolen anser parlamentet att det handlar om en ekonomisk verksamhet med särskilda kännetecken. Parlamentet påminner om att denna ökning också medför ökade sociala kostnader på grund av spelmissbruk och olagliga metoder.

4.  Europaparlamentet anser att en effektiv reglering av sektorn för hasardspel online särskilt ska

1) styra människors naturliga drift att spela genom att begränsa marknadsföringen till vad som är absolut nödvändigt för att informera potentiella spelare om var de kan spela lagligt och genom att kräva att all marknadsföring av hasardspel online systematiskt ska åtföljas av en varning för överdrivet eller patologiskt spelande,

2) bekämpa den olagliga sektorn för hasardspel genom att stärka de tekniska och rättsliga möjligheterna att upptäcka och straffa olagliga aktörer och genom att verka för ett utbud av lagliga speltjänster av hög kvalitet,

3) säkerställa ett effektivt skydd för spelare, i synnerhet för minderåriga och andra sårbara grupper,

4) förebygga riskerna för beroende vid hasardspel,

5) säkerställa att hasardspel genomförs under korrekta, rättvisa, ansvarsfulla och öppna former,

6) verka för konkreta åtgärder som garanterar idrottstävlingarnas integritet,

7) säkerställa att en del av de pengar som satsas går till idrotten och hästsporten,

8) säkerställa att en betydande del av de offentliga intäkterna från hasardspel används för att främja allmännyttiga eller välgörande ändamål, och

9) säkerställa att spelmarknaden är fri från brott, bedrägerier och alla former av penningtvätt.

5.  Europaparlamentet anser att ett sådant regelverk skulle kunna garantera att idrottsevenemang är attraktiva för konsumenterna och för allmänheten. Det skulle också värna idrottsresultatens trovärdighet och det anseende som idrottsevenemang åtnjuter.

6.  Europaparlamentet framhåller att internet enligt EU-domstolen(13) endast är en kanal för att erbjuda hasardspel med avancerad teknik som kan användas för konsumentskydd och upprätthållande av den allmänna ordningen. Detta påverkar dock inte medlemsstaternas rätt att besluta om hur de ska reglera hasardspel online. Medlemsstaterna får föreskriva att vissa tjänster som riktar sig till konsumenter ska inskränkas eller förbjudas.

Subsidiaritetsprincipen och EU:s mervärde

7.  Europaparlamentet framhåller mot bakgrund av de olika traditionerna och kulturerna i medlemsstaterna att subsidiaritetsprincipen ska tillämpas på och vara vägledande för all reglering av denna sektor och uppfattas som en ”aktiv subsidiaritet” i form av samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter. Parlamentet anser emellertid att denna princip förutsätter överensstämmelse med reglerna för den inre marknaden i den utsträckning de är tillämpliga i enlighet med EU-domstolens dom om hasardspel.

8.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har rätt att reglera och kontrollera sina spelmarknader i enlighet med EU:s lagstiftning om den inre marknaden, sina traditioner och sin kultur.

9.  Europaparlamentet anser att ett attraktivt och välreglerat tillhandahållande av hasardspelstjänster både på internet och via kanaler för traditionella, platsbaserade hasardspel är en förutsättning för att konsumenterna inte ska anlita spelaktörer som inte uppfyller de nationella tillståndskraven.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att få spelare att avstå från olagliga hasardspel, vilket förutsätter att det finns ett lagligt utbud inom ramen för ett system som är enhetligt i EU, särskilt när det gäller beskattning, och som tillämpar gemensamma minimistandarder för ansvarsskyldighet och integritet. Kommissionen uppmanas att med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen undersöka hur dessa gemensamma normer bör tillämpas och utreda huruvida det är lämpligt med en europeisk lagstiftning med minimibestämmelser.

11. Europaparlamentet ställer sig därför avvisande till en europeisk lagstiftningsakt om en enhetlig reglering av hela sektorn för hasardspel, men anser ändå att en enhetlig europeisk strategi på vissa områden som komplement till nationell lagstiftning skulle ge ett klart mervärde med tanke på den gränsöverskridande karaktären hos hasardspelstjänster online.

12. Europaparlamentet är medvetet om att medlemsstaterna har full frihet att organisera hasardspel så länge de respekterar de grundläggande principerna om icke-diskriminering och proportionalitet i EU-fördraget. Parlamentet respekterar i detta sammanhang att ett antal medlemsstater har beslutat att förbjuda alla eller vissa typer av hasardspel online eller att behålla det statliga monopolet inom den sektorn i enlighet med domstolens rättspraxis så länge de tillämpar en gemensam strategi.

13. Europaparlamentet påpekar att EU-domstolen i ett flertal domar har godtagit att beviljandet av exklusiva rättigheter till en enskild aktör som står under strikt offentlig övervakning kan vara ett sätt att bättre skydda konsumenterna mot bedrägerier och att mer effektivt bekämpa brottslighet inom sektorn för hasardspel online.

14. Europaparlamentet påpekar att hasardspel online är en speciell ekonomisk verksamhet som inte helt och hållet kan omfattas av bestämmelserna om den inre marknaden, särskilt inte i fråga om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Parlamentet hänvisar dock till EU-domstolens fasta rättspraxis på detta område, där det betonas att medlemsstaterna ska föreskriva och genomföra nationella kontroller på ett konsekvent, proportionerligt och icke-diskriminerande sätt.

15. Europaparlamentet understryker att leverantörer av hasardspel online alltid måste följa den nationella lagstiftningen i de länder där spelet bedrivs samt att medlemsstaterna alltjämt bör ha exklusiv rätt att införa alla åtgärder de anser nödvändiga för att bekämpa olagliga hasardspel online i syfte att tillämpa den nationella lagstiftningen och strypa tillgången till marknaden för olagliga leverantörer.

16. Europaparlamentet anser att principen om ömsesidigt erkännande av tillstånd inom sektorn för hasardspel inte kan tillämpas, men kräver i enlighet med principerna för den inre marknaden att medlemsstater som öppnar sektorn för hasardspel online för konkurrens för alla eller vissa typer av hasardspel online måste garantera insyn och möjliggöra konkurrens utan diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att i detta fall införa en tillståndsmodell som gör det möjligt för europeiska spelaktörer som uppfyller de villkor som värdmedlemsstaten infört att ansöka om tillstånd. Förfaranden för att ansöka om tillstånd, som minskar administrativa bördor genom att undvika onödiga dubbla krav och kontroller som genomförs i andra medlemsstater, kan införas i de medlemsstater som har genomfört ett tillståndssystem som garanterar att ansökningarna i första hand handläggs av tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där de lämnats in. De nationella tillsynsmyndigheternas förtroende för varandra behöver därför stärkas genom ett ökat administrativt samarbete. Parlamentet respekterar vissa medlemsstaters beslut att fastställa antalet aktörer, typer av erbjudna spel och spelvolymer för att kunna skydda konsumenterna och förhindra brott, under förutsättning att dessa begränsningar är proportionella och ger uttryck för en önskan att begränsa verksamheten inom denna sektor på ett konsekvent och systematiskt sätt.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med principen om ”aktiv subsidiaritet” undersöka alla möjliga verktyg eller åtgärder som på EU-nivå syftar till att skydda sårbara konsumenter, förebygga spelberoende och bekämpa olagliga spelaktörer, bland annat formaliserat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, gemensamma standarder för aktörer eller ett ramdirektiv. Parlamentet anser att en EU-övergripande uppförandekod för hasardspel online kan vara ett första steg i denna riktning och att tillsynsmyndigheterna och aktörerna måste komma överens om denna uppförandekod.

18. Europaparlamentet anser att en EU-övergripande uppförandekod för hasardspel online bör omfatta såväl tjänsteleverantörernas som konsumenternas rättigheter och skyldigheter. Parlamentet anser att en sådan uppförandekod bör bidra till att garantera ansvarsfullt spel och en hög skyddsnivå för spelarna, särskilt för minderåriga och andra sårbara personer, och stödja system på både EU-nivå och nationell nivå som bekämpar it-brottslighet, bedrägerier och vilseledande reklam och i förlängningen ger en ram med principer och regler för ett enhetligt konsumentskydd i hela EU.

19. Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna bör vidta fler åtgärder för att förhindra olagliga spelaktörer att erbjuda sina tjänster online, till exempel genom att svartlista olagliga spelaktörer. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att lägga fram rättsligt bindande instrument som ålägger banker, kreditkortsföretag och andra deltagare i betalsystem i EU att på grundval av nationella svarta listor blockera transaktioner mellan kunder och spelaktörer som inte har tillstånd inom deras jurisdiktion, detta utan att hindra lagliga transaktioner.

20. Europaparlamentet respekterar medlemsstaternas rätt att vidta en rad olika åtgärder mot olagligt utbud av hasardspel online. För att effektivisera kampen mot olagligt utbud av hasardspel online stöder parlamentet införandet av en regleringsprincip enligt vilken ett spelföretag endast får bedriva verksamhet (eller ansöka om det nationella tillstånd som krävs) i en medlemsstat om det inte bedriver verksamhet som strider mot lagen i en annan EU-medlemsstat.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som fördragens väktare, och medlemsstaterna att fortsätta att effektivt kontrollera efterlevnaden av EU-lagstiftningen.

22. Europaparlamentet konstaterar att det hade kunnat göras fler framsteg i de överträdelseförfaranden som pågår sedan 2008 och att ingen enskild medlemsstat hittills har dragits inför EU-domstolen. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att fortsätta sin undersökning av eventuella motsättningar mellan medlemsstaternas lagstiftning om hasardspel (traditionella hasardspel och hasardspel online) och EUF-fördraget och att vid behov fortsätta de överträdelseförfaranden som har pågått sedan 2008 för att garantera överensstämmelse. Parlamentet påminner kommissionen om att den som fördragens väktare är skyldig att agera snabbt då det kommer in klagomål rörande överträdelser av de friheter som anges i fördragen. Kommissionen uppmanas därför att snarast och systematiskt driva såväl befintliga som framtida överträdelseärenden.

Samarbete mellan tillsynsmyndigheter

23. Europaparlamentet ser med oro på den fragmentering av den europeiska sektorn för hasardspel online som eventuellt kan uppkomma och som framför allt i de mindre medlemsstaterna motverkar uppbyggnaden av ett lagligt utbud.

24. Europaparlamentet kräver ett starkt utökat samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter, som ges tillräckliga befogenheter, under samordning av kommissionen, för att utveckla gemensamma standarder och gemensamt ingripa mot onlinespelaktörer som bedriver verksamhet utan det nationella tillstånd som krävs. Nationella särlösningar är inte framgångsrika, särskilt inte när det gäller att identifiera svartlistade spelare, bekämpa penningtvätt, vadslagningsbedrägerier och annan organiserad brottslighet. Parlamentet anser i detta sammanhang att en tillsynsmyndighet med tillräckliga befogenheter behöver inrättas i varje medlemsstat för att det ska gå att effektivisera samarbetet på tillsynsområdet. Informationssystemet för den inre marknaden kan tjäna som bas för ett effektivare samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Parlamentet noterar de nationella tillsynsmyndigheternas initiativ till ett närmare samarbete, t.ex. GREF-nätverket och samarbetsorganet för europeiska tillsynsmyndigheter. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete och en bättre samordning mellan EU-medlemsstaterna, Europol och Eurojust i kampen mot olagligt hasardspel, bedrägerier, penningtvätt och annan finansiell brottslighet i samband med hasardspel online.

25. Europaparlamentet betonar särskilt att ”spread betting”, en form av hasardspel som huvudsakligen sker online och där konsumenterna potentiellt kan förlora många gånger sin ursprungliga insats, måste vara föremål för mycket strikta villkor för konsumenttillgång och bör vara reglerat, vilket redan är fallet i många medlemsstater, i likhet med vad som gäller för finansiella derivat.

26. Europaparlamentet anser att olika former av hasardspel – såsom snabba interaktiva hasardspel som spelas med sekundfrekvens, vadslagning och lotterier där dragning sker veckovis – skiljer sig från varandra och kräver olika lösningar, eftersom möjligheterna till missbruk är större vid vissa spel än vid andra. Parlamentet noterar särskilt att möjligheterna till penningtvätt är beroende av identifieringens tillförlitlighet, spelformen och betalningsmetoden, vilket för vissa spelformers del kräver övervakning av spelet i realtid och strängare kontroll än vid andra spelformer.

27. Europaparlamentet betonar att man måste ta upp frågan om skyddet av kundkonton som öppnas i samband med hasardspel online om tjänsteleverantören skulle gå i konkurs. Parlamentet föreslår därför att eventuell framtida lagstiftning skyddar insättningar om webbplatserna i fråga blivit bötfällda eller om rättsliga förfaranden har inletts mot dessa.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konsumenter som har drabbats av olagliga metoder och erbjuda dem rättsligt stöd.

29. Europaparlamentet rekommenderar att det på EU-nivå införs enhetliga miniminormer för elektronisk identifiering. Registreringen bör ske på ett sådant sätt att spelarens identitet fastställs och att det samtidigt garanteras att spelaren har högst ett spelkonto per spelbolag till sitt förfogande. Parlamentet betonar att ordentliga registrerings- och kontrollsystem är mycket viktiga verktyg för att förhindra missbruk av hasardspel online, t.ex. för penningtvätt.

30. Europaparlamentet anser att EU för att på ett effektivt sätt skydda konsumenterna, särskilt sårbara och unga spelare, från de negativa aspekterna av hasardspel online måste anta gemensamma konsumentskyddsnormer. Parlamentet understryker i detta sammanhang att kontroll- och skyddsprocesserna måste finnas på plats innan det inleds någon form av spelverksamhet. Det kan bland annat röra sig om ålderskontroll, begränsningar för elektronisk betalning och överföringar av betalningsmedel mellan spelarkonton samt krav på att aktörerna på sina webbplatser för hasardspel online ska upplysa om lagstadgad åldersgräns, högriskbeteende, spelberoende och nationella kontaktpunkter.

31. Europaparlamentet efterlyser effektiva metoder för att hantera spelproblem, bland annat genom spelförbud och obligatoriska utgiftstak under en viss period, om än fastställda av kunden själv. Om ett utgiftstak kan höjas bör dessutom en tidsfördröjning tillämpas innan höjningen börjar gälla.

32. Europaparlamentet betonar att spelberoende är ett sjukligt beteende som kan omfatta upp till 2 procent av befolkningen i vissa länder. Parlamentet begär därför att det ska genomföras en undersökning av problemets omfattning i varje medlemsstat som en grund för en integrerad strategi för att skydda konsumenterna mot denna form av beroende. När ett spelkonto öppnas bör heltäckande och korrekt information ges direkt om hasardspel, ansvarsfullt spelande och möjligheterna till behandling vid spelberoende.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de undersökningar som redan har genomförts på detta område, att inrikta sig på forskning om förekomst, uppkomst och behandling av spelberoende samt att samla in och offentliggöra statistiska uppgifter om alla former av hasardspel (både hasardspel online och traditionella hasardspel) och om spelberoendet för att få fram en heltäckande sammanställning av hela EU:s hasardspelssektor. Statistiken måste komma från oberoende källor, särskilt när det gäller spelberoende.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att initiera bildandet av ett nätverk med nationella organisationer som tar hand om spelberoende för att möjliggöra utbyte av erfarenheter och bästa praxis.

35. Europaparlamentet konstaterar att en nyligen publicerad studie(14) visar att spelmarknaden är den sektor där avsaknaden av mekanismer för alternativ tvistlösning är mest påtaglig. Parlamentet föreslår därför att de nationella tillsynsmyndigheterna inför mekanismer för alternativ tvistlösning inom sektorn för hasardspel online.

Hasardspel och idrott – behovet av att garantera integriteten

36. Europaparlamentet konstaterar att det alltid har funnits en bedrägeririsk vid idrottstävlingar, men att den har ökat efter framväxten av sportvadslagning online och utgör ett hot mot idrottens integritet. Parlamentet anser därför att en gemensam definition av idrottsbedrägeri bör utformas och att vadslagningsbedrägeri bör bestraffas som ett brott i hela Europa.

37. Europaparlamentet anser att det behövs instrument som uppmuntrar till ett starkare gränsöverskridande samarbete inom polis- och rättsväsendet och som inbegriper alla medlemsstaters behöriga myndigheter med ansvar för förebyggande, upptäckt och utredning av riggade matcher i samband med sportvadslagning. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att överväga att inrätta särskilda åklagaravdelningar med särskilt ansvar för att utreda fall med riggade matcher. Man bör också överväga att inrätta ett strukturerat samarbete med arrangörer av idrottsevenemang för att underlätta informationsutbytet mellan idrottens disciplinära organ och de statliga myndigheter som ansvarar för utredning och lagföring. Detta kan bland annat ske genom att man inrättar nationella nätverk och kontaktpunkter för ärenden som avser riggade matcher och om lämpligt i samarbete med spelaktörerna.

38. Europaparlamentet anser därför att en gemensam definition av idrottsbedrägeri bör fastställas i hela EU och införas i samtliga medlemsstaters straffrätt.

39. Europaparlamentet uttrycker oro över kopplingarna mellan brottsliga organisationer och framväxten av riggade matcher i samband med vadslagning online, där vinsterna används till annan brottslig verksamhet.

40. Europaparlamentet konstaterar att flera EU-medlemsstater redan har infört sträng lagstiftning mot penningtvätt via sportvadslagning, idrottsbedrägeri (som klassificeras som ett särskilt brott) och intressekonflikter mellan vadslagningsaktörer och idrottsklubbar, idrottslag eller aktiva idrottare.

41. Europaparlamentet konstaterar att onlinespelaktörer som har tillstånd i EU redan hjälper till att upptäcka eventuella fall av korruption inom idrotten.

42. Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för att skydda idrottens integritet. Medlemsstaterna och idrottsförbunden uppmanas därför att ge idrottsmän och konsumenter den information och utbildning som behövs. Detta bör ske från tidig ålder och på alla nivåer (både amatörer och proffs).

43. Europaparlamentet är medvetet om den särskilda betydelse som spelintäkter har för att bidra till finansiering av idrott på alla nivåer inom såväl proffs- som amatöridrotten i medlemsstaterna, bland annat åtgärder för att se till att idrottstävlingar inte blir föremål för riggad vadslagning. Kommissionen uppmanas att, med respekt för medlemsstaternas praxis, undersöka alternativa finansieringsmöjligheter där intäkter från sportvadslagning rutinmässigt kan användas för att se till att idrottstävlingar inte blir föremål för riggad vadslagning. Ingen finansieringsmekanism får dock leda till en situation där endast ett fåtal idrotter som får stort utrymme i tv gynnas medan de intäkter som andra idrotter, särskilt idrott på gräsrotsnivå, kan dra in genom sportvadslagning minskas.

44. Europaparlamentet påminner återigen kommissionen om betydelsen av lotterier som finansieringskälla för idrott och välgörande ändamål, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå åtgärder för att bevara lotteriernas samhällsfunktion. Parlamentet erinrar i detta sammanhang även om rådets slutsatser av den 10 december 2010.

45. Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt att sportvadslagning är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingar. Det bör införas ett skydd för idrottstävlingar som gör att de inte får utnyttjas i kommersiellt syfte utan tillstånd, framför allt genom att erkänna idrottsarrangörernas äganderätt. Syftet är inte bara att sörja för en rimlig ekonomisk avkastning till nytta för såväl proffsidrotten som amatöridrotten på alla nivåer, utan också att skapa ett instrument för att stärka kampen mot idrottsbedrägerier, i synnerhet riggade matcher.

46. Europaparlamentet betonar att införandet av rättsligt bindande avtal mellan arrangörer av idrottstävlingar och onlinespelaktörer skulle garantera ett mer balanserat förhållande mellan parterna.

47. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med transparens inom sektorn för hasardspel online. Parlamentet avser i detta sammanhang krav på årliga rapporter som bl.a. ska visa vilka verksamheter av allmänt intresse och/eller idrottsevenemang som finansieras och/eller sponsras med inkomster från hasardspel. Kommissionen uppmanas att undersöka vilka möjligheter det finns att kräva årliga rapporter.

48. Europaparlamentet framhåller att det måste skapas ett tillförlitligt alternativ till olagliga hasardspelstjänster. Parlamentet framhåller behovet av pragmatiska lösningar när det gäller reklam för och sponsring av idrottsevenemang från onlinespelaktörer. Man bör komma fram till gemensamma reklamstandarder som ger svaga konsumenter tillräckligt skydd, men som samtidigt möjliggör sponsring av internationella evenemang.

49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med samtliga aktörer inom idrotten så att man kan inrätta de lämpliga mekanismer som krävs för att bevara idrottens integritet och upprätthålla finansieringen av idrotten på gräsrotsnivå.

50. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Särskilt domarna i målen Schindler 1994 (C-275/92), Gebhard 1995 (C-55/94), Läärä 1999 (C-124/97), Zenatti 1999 (C-67/98), Anomar 2003 (C-6/01), Gambelli 2003 (C-243/01), Lindman 2003 (C-42/02), Fixtures Marketing Ltd mot OPAP 2004 (C-444/02), Fixtures Marketing Ltd mot Svenska Spel AB 2004 (C-338/02), Fixtures Marketing Ltd mot Oy Veikkaus Ab 2005 (C-46/02), Stauffer 2006 (C-386/04), Unibet 2007 (C-432/05), Placanica m.fl. 2007 (C-338/04, C-359/04 och C-360/04), kommissionen mot Italien 2007 (C-206/04), Liga Portuguesa de Futebol Profissional 2009 (C-42/07), Ladbrokes 2010 (C-258/08), Sporting Exchange 2010 (C-203/08), Sjöberg och Gerdin 2010 (C-447/08 och C-448/08), Markus Stoß m.fl. 2010 (C-316/07, C-358/07, C-359/07, C-360/07, C-409/07 och C-410/07), Carmen Media 2010 (C-46/08) och Engelmann 2010 (C-64/08). (2) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 30. (3) EUT C 271 E, 12.11.2009, s. 51. (4) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (5) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (6) EGT L 144, 4.6.1997, s. 19. (7) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. (8) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (9) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (10) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. (11) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (12) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (13) Carmen Media 2010 (C-46/08). (14) ”Cross-Border Alternative Dispute Resolution in the European Union”, 2011, http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/studies/download.do?language=en&file=41671

Sektorn för hasardspel online ökar stadigt. Enligt aktuella uppgifter äger i dag 10 procent av alla hasardspel i Europa rum på internet eller via liknande förmedlingskanaler, såsom mobiltelefoner eller interaktiva TV-plattformar. Denna andel blir allt större och marknadsvolymen överstiger nu 10 miljarder euro.

Marknaden för platsbaserade hasardspel och marknaden för onlinespel kännetecknas av ett brett produktutbud: å ena sidan klassiska lottospel och lotterier, men också sportvadslagning, poker, bingospel och vadslagning vid häst- och hundkapplöpningar enligt totalisatormetoden.

Internet är till sin natur ett gränsöverskridande medium. Hasardspel online låter sig därför inte stoppas av gränser. Men eftersom utbudet och antalet spelare hela tiden ökar blir också den rådande fragmenteringen av marknaden i Europa på detta område allt tydligare. I många medlemsstater råder totalförbud eller förbud med möjlighet att bevilja tillstånd, andra har en helt öppen och liberaliserad marknad.

Som EU-domstolen har konstaterat i flera domar är hasardspel inte standardtjänster. Därför har de uttryckligen uteslutits ur tjänstedirektivet även om det fria tillhandahållandet av tjänster enligt artikel 56 i EUF-fördraget naturligtvis även gäller för hasardspel. Medlemsstaterna kan bland annat på grundval av artiklarna 51 och 52 i EUF-fördraget i stor utsträckning själva reglera sina marknader så länge dessa bestämmelser är förenliga med de mål som ska uppnås, till exempel att bekämpa spelberoende.

På grund av att traditionerna skiljer sig avsevärt åt är subsidiaritetsprincipen av särskilt stor betydelse inom denna sektor. Medlemsstaterna beslutar i stor utsträckning själva hur de vill reglera sin spelmarknad. Men dessa starkt varierande bestämmelser medför också att marknaden på internet snedvrids. Hasardspelsaktörer i medlemsstater med öppna marknader och låga skatter kan också nås i länder där hasardspel online är förbjudet eller så konkurrerar de med onlineaktörer som har tillstånd. Dessa aktörer och aktörer med platsbaserade hasardspel i dessa länder har svårt att hävda sig i konkurrensen. Dessutom finns det en oreglerad svart marknad på internet av betydande omfattning.

Därför måste det centrala målet vara att avsevärt begränsa denna svarta och gråa marknad. Ett alternativ för medlemsstaterna att uppnå detta mål är ett totalförbud, men detta måste i så fall genomföras strikt. Medlemsstaterna kan på grundval av subsidiaritetsprincipen besluta sig för detta alternativ.

Ett bättre alternativ vore att skapa ett lagligt utbud av hasardspel online. Detta får dock under inga omständigheter leda till att det skapas ett (statligt) monopol för hasardspel online eftersom monopol endast sällan säkerställer ett tillräckligt utbud. Följaktligen bör marknaden öppnas upp och tillräckliga incitament skapas för företag att erbjuda ett lagligt utbud. För att uppnå detta är en modell med tillstånd det bästa sättet, under förutsättning att den bygger på principen om konkurrens utan diskriminering. I detta system, som med framgång redan har införts i några medlemsstater, som Frankrike och Italien, fastställer nationella tillsynsmyndigheter villkoren för att bevilja tillstånd. Sedan systemet med tillstånd infördes har andelen aktörer med tillstånd i till exempel Frankrike ökat snabbt: aktörer med tillstånd svarar nu för mer än 80 procent av den franska marknaden för hasardspel online. För att undvika diskriminering måste det antal tillstånd som finns vara tillräckligt stort eller obegränsat. Dessutom får det inte förekomma indirekt diskriminering, till exempel när det gäller tekniska standarder.

En förutsättning för en öppen och ordnad marknad för hasardspel online är en oberoende och stark nationell tillsynsmyndighet. Den måste fastställa ramvillkoren för hasardspel och framför allt även kunna genomdriva dem. Nationella tillsynsmyndigheter måste således få erforderlig behörighet för att beivra överträdelser och vidta åtgärder mot aktörer utan tillstånd.

Eftersom internet till sin natur är gränsöverskridande kan inte medlemsstaterna på egen hand reglera alla områden av hasardspel online. Därför krävs ett starkt utökat samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Hittills förekommer samarbete endast i liten omfattning, till exempel i form av bilaterala förfaranden. Men det skulle behövas institutionaliserat samarbete, till exempel på grundval av informationssystemet för den inre marknaden, för att snabbt och effektivt utbyta information. Även ett utbyggt nätverk av tillsynsmyndigheter som samordnas av kommissionen är tänkbart. Endast med en gemensam europeisk strategi går det att förhindra att aktörer utan tillstånd utnyttjar luckor i regelverket och spelar ut nationella tillsynsmyndigheter mot varandra. Därför krävs att kommissionen och medlemsstaterna handlar snabbt för att skydda konsumenterna i EU mot oseriösa aktörer.

Hasardspel medför en risk för beroende. Studier visar att sedan hasardspel online introducerades för ungefär 10 år sedan har antalet människor som vänder sig till stödcenter för spelberoende ökat markant. Det finns redan åtskilliga initiativ, både från tillsynsmyndigheter och i form av uppförandekoder och frivilliga åtaganden, som försöker begränsa problemspelande och spelberoende på internet. Men det leder knappast till några resultat om varje medlemsstat tillämpar olika standarder. I många medlemsstater har visserligen både statliga och privata leverantörer av hasardspel online föredömliga skyddsåtgärder. Men dessa bygger ofta på rent nationella standarder och är därför inte förenliga med idén om den inre marknaden. Till exempel krävs i en del medlemsstater en elektronisk legitimation för identitetskontroll på internet. Utlänningar har ofta inte en sådan legitimation och är därför uteslutna från hasardspel online, även om de är varaktigt bosatta i denna medlemsstat. Därför är det viktigt med europeiska tekniska standarder som kan utarbetas gemensamt av branschen, konsumentskyddsorganisationer och kommissionen. De minskar också hindren för marknadstillträde för hasardspelsaktörer från andra europeiska länder. Låga hinder för marknadstillträde är en viktig åtgärd för att skapa en laglig och reglerad spelmarknad.

Skydd av minderåriga mot hasardspel är ett annat generellt mål som inte är beroende av olika traditioner eller kulturer. Det ligger därför nära till hands att på EU-nivå fastställa minimistandarder för att skydda minderåriga, förhindra spelberoende men även bekämpa penningtvätt och annan brottslighet relaterad till hasardspel. Detta skulle kunna ske i form av ett förslag till direktiv från kommissionen där det fastställs minimistandarder som gäller i hela EU och som är bindande för alla leverantörer av hasardspel online som har tillstånd. Därutöver skulle det stå medlemsstaterna fritt att fastställa ytterligare kriterier. Beslutsamt handlande från kommissionens och medlemsstaternas sida är viktigt för att i hela EU säkerställa en enhetlig och hög minimiskyddsnivå för konsumenterna.

I de flesta medlemsstater bidrar intäkterna från hasardspel till välgörande eller allmännyttiga ändamål och till att främja idrotten. Men detta gäller endast för lagliga spelaktörer med tillstånd. Aktörer utan tillstånd betalar ingen skatt och lämnar följaktligen inte heller några bidrag till samhället. En marknad som regleras på nationell nivå skulle medföra att leverantörerna av hasardspel online blev tvungna att betala en stor del av skatterna på spel i spelarens land. Detta är viktigt för att de offentliga intäkterna från hasardspel i hela Europa ska kunna användas för att främja idrott och andra allmännyttiga ändamål. Vid till exempel hästkapplöpningar kan det på detta sätt säkerställas att uppfödarna får en del av intäkterna från vadslagning som behövs för fortsatt finansiering av uppfödningen.

Tyvärr har det tidigare gång på gång förekommit vadslagningsbedrägerier inom idrotten som äventyrar idrottens integritet. Alla berörda parter – det vill säga idrottsföreningarna, supportrarna, spelaktörerna och spelarna – har ett direkt intresse av att trygga idrottens integritet och stoppa vadslagningsbedrägerier. Vadslagningsbedrägerier kan bäst förebyggas på EU-nivå. Därför bör kommissionen gemensamt med medlemsstaterna utveckla ett system som effektivt förhindrar vadslagningsbedrägerier. Ett gemensamt agerande mot vadslagningsbedrägerier får också större tyngd gentemot utomeuropeiska kriminella vadslagningsbedragare.

För att bevara idrottens integritet måste intressekonflikter mellan aktörer inom sportvadslagning och idrottsföreningar undvikas. Men enbart reklam för hasardspel eller sponsring av en idrottsförening utgör i sig inte en intressekonflikt. Förbud mot reklam och sponsorer bör därför avvisas.

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att hasardspelsbranschen online ökar i ekonomisk betydelse och att de årliga inkomsterna från dessa spel översteg 6 miljarder euro under 2008, vilket motsvarar 45 procent av världsmarknaden. I likhet med EU-domstolen anser parlamentet att det handlar om en ekonomisk verksamhet med särskilda kännetecken. Parlamentet påminner om att denna ökning också medför en ökad social kostnad på grund av spelmissbruk och olagliga metoder och att regleringen av denna bransch bör syfta till att minimera dessa kostnader genom lämpliga standarder för marknadsföring och villkor för tillgång till webbplatser för hasardspel.

2.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska kunna välja fritt mellan tre möjligheter: förbjuda hasardspel online, inrätta eller upprätthålla ett statligt monopol, eller avreglera sin marknad under kontrollerade former med rätt för medlemsstaterna att i enlighet med domstolens rättspraxis begränsa antalet aktörer, typer av erbjudna spel och spelvolymer. Parlamentet rekommenderar de medlemsstater som väljer att avreglera sin marknad för hasardspel online att inrätta ett system för beviljande av tillstånd, varigenom aktörerna och myndigheterna ska respektera tydliga kravspecifikationer.

3.  Europaparlamentet upprepar att Europeiska unionens domstol har fastställt att gränsöverskridande hasardspelstjänster – även sådana som erbjuds elektroniskt – är en ekonomisk verksamhet som omfattas av artikel 56 i EUF-fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster. Parlamentet slår fast att inskränkningar i denna frihet att tillhandahålla gränsöverskridande hasardspelstjänster är motiverade mot bakgrund av de undantagsvillkor som nämns i artiklarna 51 och 52 i EUF-fördraget eller motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, i enlighet med domstolens rättspraxis.

4.  Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt att självreglering inom ett så känsligt område som hasardspelsbranschen online endast kan komplettera men inte ersätta lagstiftning. Parlamentet noterar de initiativ till självreglering som har tagits av föreningar för offentliga och kommersiella spelaktörer i samband med ansvarsfullt spelande och andra standarder.

5.  Europaparlamentet betonar att den inneboende karaktären hos alla onlineverksamheter, särskilt att de är gränsöverskridande och att antalet offshoreaktörer ökar, innebär att de måste behandlas på ett samordnat sätt på EU-nivå, eller på global nivå när detta krävs. Parlamentet betonar vikten av en gemensam EU-övergripande definition av internetbaserade hasardspel som en startpunkt för en eventuell framtida lagstiftning.

6.   Europaparlamentet betonar vikten av att få spelare att avstå från olagliga hasardspel, vilket förutsätter ett lagligt utbud som en del av ett enhetligt system i EU, särskilt när det gäller beskattning, som tillämpar gemensamma minimistandarder för ansvarsskyldighet och integritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen undersöka hur dessa gemensamma normer bör tillämpas, inbegripet frågan om det är lämpligt med en europeisk ramlagstiftning med minimibestämmelser.

7.  Europaparlamentet betonar att hasardspel och spel på internet medför större risker än traditionella hasardspel och spel, såvida de inte regleras på lämpligt sätt, och att det måste vidtas åtgärder på EU-nivå för att bekämpa bedrägeri, penningtvätt och annan brottslig verksamhet i samband med hasardspel online. Parlamentet kräver ett effektivare samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter, kommissionen och Europol, särskilt genom regelbundet informationsutbyte. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka tillämpningen av lagstiftning som avser bekämpning av organiserad brottslighet och penningtvätt till hasardspel- och spelbranschen. Parlamentet rekommenderar att man inrättar en svart lista över olagliga företag. Parlamentet stöder inrättandet av en regleringsprincip enligt vilken ett hasardspelföretag endast får bedriva verksamhet (eller ansöka om det nationella tillstånd som krävs) i en viss medlemsstat om det inte bedriver olaglig verksamhet i någon annan EU-medlemsstat. Parlamentet begär följaktligen enträget att kommissionen undersöker möjligheten att införa kompatibilitetsstandarder på EU-nivå för upptäckt och förhindrande av bedrägerier, i syfte att förbättra den globala kontrollen av marknaden.

8.  Europaparlamentet betonar särskilt att spread betting, en form av hasardspel som huvudsakligen sker online och där konsumenterna potentiellt kan förlora många gånger sin ursprungliga insats, måste vara föremål för mycket strikta villkor för konsumenttillgång och bör vara reglerad, vilket redan är fallet i många medlemsstater, i likhet med vad som gäller för finansiella derivat.

9.  Europaparlamentet anser att olika former av hasardspel, såsom snabba interaktiva hasardspel som spelas med sekundfrekvens, vadslagning eller lotterier där dragning sker veckovis, skiljer sig från varandra och kräver olika lösningar, eftersom möjligheterna till missbruk är större vid vissa spel än vid andra. Parlamentet noterar särskilt att möjligheterna till penningtvätt är beroende av identifieringens tillförlitlighet, spelformen och betalningsmetoden, vilket för vissa spelformers del kräver övervakning av spelet i realtid och strängare kontroll än vid andra spelformer.

10. Europaparlamentet understryker att det strukturerade samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter är mycket viktigt. Parlamentet kräver därför att detta samarbete ska utökas, och att kommissionen ska delta i det för att utarbeta gemensamma standarder och vidta gemensamma åtgärder mot hasardspelföretag som bedriver verksamhet online i en eller flera medlemsstater utan det nationella tillstånd som krävs för alla spel som de erbjuder. Parlamentet hänvisar till diskussionerna i rådet om huruvida och på vilket sätt informationssystemet för den inre marknaden skulle kunna bidra till ett effektivare samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter. Parlamentet påpekar att nationella fristående lösningar inte är tillfredsställande, särskilt inte för att bekämpa penningtvätt, vadslagningsbedrägerier och andra, ofta organiserade, brott. Parlamentet anser att man bör främja samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och samordning av bästa praxis och att dessa myndigheter bör utbyta information med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater i syfte att förhindra missbruk och penningtvätt.

11. Europaparlamentet betonar att spelberoende är ett sjukligt beteende som kan omfatta upp till 2 procent av befolkningen i vissa länder. Parlamentet begär följaktligen en studie om problemets omfattning i varje medlemsstat som en grund för en integrerad strategi för att skydda konsumenterna mot denna form av beroende. Parlamentet anser att när ett spelkonto öppnas bör heltäckande och korrekt information ges direkt om hasardspel, om ansvarsfullt spelande och om behandlingsmöjligheter vid spelberoende. Parlamentet föreslår att spelarna bör uppmuntras att själva fastställa en penninggräns per dag och per månad, vilken gäller det totala speltjänstutbudet.

12. Europaparlamentet är positivt till en rättslig definition av minimistandarder för konsumentskydd, särskilt för de mest sårbara konsumenterna, utan att detta påverkar medlemsstaternas rätt att anta en strängare lagstiftning.

13. Europaparlamentet betonar att man måste ta upp frågan om skyddet av kundkonton som öppnas i samband med hasardspel online om tjänsteleverantören skulle gå i konkurs. Parlamentet föreslår därför att eventuell framtida lagstiftning skyddar insättningar om webbplatserna i fråga blivit bötfällda eller om rättsliga förfaranden har inletts mot dessa.

14. Europaparlamentet insisterar på att mer måste göras för att skydda barn mot riskerna med hasardspel och i synnerhet riskerna att bli beroende. Parlamentet föreslår att man överväger skyddsåtgärder och kontroller som ska finansieras av branschen. Parlamentet anser att villkoren för hasardspel online bör vara att spelaren öppnar ett spelkonto, att spelare på ett exakt och vattentätt sätt kan identifieras innan de öppnar ett spelkonto samt att penningtransaktionerna bör övervakas. Parlamentet vidhåller att alla dessa villkor bör utgöra absoluta krav som syftar till att skydda spelarna, garantera att systemen för spelförbud fungerar effektivt samt förhindra spel bland minderåriga, missbruk och brott.

15. Europaparlamentet noterar att många personer som deltar i hasardspel är professionella spelare. Parlamentet anser att man att man alltid bör kunna identifiera spelaren så att det blir omöjligt att öppna fler än ett spelkonto per person vid ett och samma spelbolag. Parlamentet anser att detta bör göras genom ett standardiserat och helt säkert identifieringsförfarande, såsom de kontrollsystem online som används för banker och kreditkort. Parlamentet betonar att ordentliga registrerings- och kontrollsystem är nyckelverktyg för att förhindra missbruk av hasardspel online, t.ex. penningtvätt.

16. Europaparlamentet anser att det ökande antalet olagliga hasardspel online och det faktum att dessa spel inte regleras på global nivå kan utgöra ett hot mot idrottens integritet. Parlamentet betonar att det är avgörande för idrottsbranschen som helhet att idrottsevenemang är trovärdiga och ärliga. Parlamentet betonar att detta endast kan göras effektivt på gränsöverskridande nivå. Parlamentet anser därför att EU bör spela en mer aktiv roll när det gäller att försvara idrottens integritet, i samarbete med samtliga aktörer.

17. Europaparlamentet beklagar fallen nyligen med korruption och riggade matcher inom idrotten. Parlamentet begär därför att det med respekt för artiklarna 6, 83 och 165 i EUF-fördraget inrättas ett strukturerat samarbete på EU-nivå för att försvara integritet och rättvisa inom idrotten. Parlamentet noterar att ett sådant samarbete måste inkludera organisatörer av idrottsevenemang, aktörer som erbjuder vadhållning online och myndigheter för att främja utbildning av spelare och samordna kampen mot bedrägeri och korruption inom idrotten genom ömsesidig information och expertkunnande, och genom gemensamma definitioner av överträdelser och sanktioner.

18. Europaparlamentet betonar att hasardspel online är en betydande finansieringskälla för idrotten och andra verksamheter av allmänt intresse. Parlamentet påminner om att vadslagning online är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka möjligheter det finns att rutinmässigt använda intäkterna från vadslagning inom idrotten för att skydda och utveckla amatöridrottens integritet. Parlamentet ber kommissionen att se till att det råder en hög nivå av rättssäkerhet, bland annat när det gäller tillämpningen av reglerna för statligt stöd.

19. Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med transparens i hasardspelsbranschen online. Parlamentet tänker i detta sammanhang på krav på årliga rapporter som bl.a. ska utvisa vilka verksamheter av allmänt intresse och/eller idrottsevenemang som finansieras och/eller sponsras med inkomster från hasardspel. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka möjligheter det finns att kräva årliga rapporter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att onlinespel är en speciell ekonomisk verksamhet som inte helt och hållet kan omfattas av bestämmelserna om den inre marknaden, särskilt inte i fråga om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster.

2.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna har rätt att reglera och kontrollera sina spelmarknader i enlighet med EU:s lagstiftning om den inre marknaden, sina traditioner och sin kultur.

3.  Europaparlamentet noterar att EU-domstolen har klargjort ett antal viktiga rättsliga frågor om onlinespel inom EU, men att rättsläget fortfarande är osäkert när det gäller ett antal andra frågor som endast kan lösas på politisk nivå.

4.  Europaparlamentet understryker att EU-domstolen i sina nyligen avkunnade domar(1) har klargjort att medlemsstaternas lagstiftningsmässiga begränsningar måste vara motiverade och sammanhängande och måste överensstämma med de rättsliga mål som eftersträvas i syfte att skydda konsumenterna, förhindra bedrägerier och skydda den allmänna ordningen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att öka medvetenheten om riskerna för spelberoende, särskilt för ungdomar.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konsumenter som har drabbats av olagliga metoder och erbjuda dem rättsligt stöd.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att olika spel har olika inneboende risker och efterfrågar en differentierad reglering.

8.  Europaparlamentet efterfrågar minimistandarder för konsumentskydd i fråga om onlinespel, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att ha strängare regler.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av nationella tillstånd för onlinespelaktörer och anser att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, har de bästa förutsättningarna att agera i detta sammanhang.

10. Europaparlamentet konstaterar att det hade kunnat göras fler framsteg i de överträdelseförfaranden som pågår sedan 2008 och att det aldrig har inletts något ärende i EU-domstolen mot en enskild medlemsstat.

11. Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok som ett steg i rätt riktning och anser att åtgärder från kommissionens sida på detta område är nödvändiga för att man ska kunna undvika en fragmentering av den inre marknaden och se till att konsumenterna får tillgång till säkra och vederbörligen reglerade onlinetjänster. Parlamentet stöder att kommissionen genomför ett brett offentligt samråd om alla politiska utmaningar och frågor som rör den inre marknaden i samband med lagliga och olagliga onlinespel.

12. Europaparlamentet påminner kommissionen om att den som fördragens väktare är skyldig att agera snabbt då det inkommer klagomål rörande överträdelser av de friheter som anges i fördragen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast och systematiskt driva såväl befintliga som framtida överträdelseärenden.

13. Europaparlamentet välkomnar standardiseringsgruppens avtal(2), men bekräftar icke desto mindre sin ståndpunkt att självreglering inom spelbranschen endast kan komplettera och inte ersätta lagstiftning.

14. Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt att vadslagning om idrott är ett slags kommersiell användning av idrottstävlingar, och rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna ska skydda idrottstävlingar från otillåten kommersiell användning, framför allt genom att erkänna idrottsorganens äganderätt till tävlingar som de anordnar, detta inte bara för att garantera en skälig ekonomisk vinst på alla nivåer av professionell idrott och amatöridrott, utan också för att stärka kampen mot uppgjorda matcher.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att bedräglig manipulation av resultat för ekonomisk eller annan vinning förbjuds genom att alla hot mot tävlingars integritet, bland annat tävlingar som är föremål för vadslagning, behandlas som straffbara gärningar.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram meningsfulla lagstiftningsförslag som kan utgöra en rättslig ram som ger de europeiska företagen säkerhet beträffande rättsläget och skyddar konsumenterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(1) De förenade målen C–316/07, C–358/07, C–359/07, C–360/07, C–409/07 och C–410/07, Markus Stoß, ännu ej offentliggjorda. (2) CWA 16259:2011: Responsible Remote Gambling Measures.