Gill (PSE), föredragande. – (EN) Herr talman! I och med denna budget för de andra institutionerna läggs den definitiva grunden för den förestående utvidgningen. Budgeten kommer att göra det möjligt för alla de olika delarna i Europeiska unionen att möta denna historiska utmaning, åtminstone administrativt. Mitt mål har varit att se till att EU får en flygande start när vi har en union med 25 länder nästa år, och även att uppnå en jämvikt mellan de nödvändiga ökningarna av resurser och att de europeiska skattebetalarna får valuta för sina pengar.

Tidigare under året summerade jag mina huvudsakliga prioriteringar. Jag skall nu kort sammanfatta fyra av dessa prioriteringar. Den första är förberedelsen inför utvidgningens sista fas. Det gläder mig att vi kunde precisera generalsekreterarnas ursprungliga förutsägelser för utvidgningen. Vi måste dock konstatera att ökningen av budgetarna för vissa institutioner i vissa fall är så stor som 50 procent. Detta kommer att innebära en grundläggande förändring av dessa organisationers funktion. Det finns därför skäl att mana till försiktighet. Det är av största vikt att denna förändring genomförs varsamt och att det finns effektiva rutiner för den så att kaos inte uppstår.

Den andra prioriteringen är att arbeta för fler reformer. Alla institutioner måste moderniseras om de framgångsrikt skall kunna möta framtidens utmaningar. Vi bör inte underskatta den utmaning som ligger i att 25 länder skall arbeta tillsammans. Förra helgens överläggningar är något för andra institutioner att dra lärdom av. Självbelåtenhet kommer att leda till låsta positioner.

Den tredje prioriteringen är att arbeta för större öppenhet, insyn och ansvarsskyldighet. Varje enskild del av EU måste bli mer användarvänlig. Vi måste öka användningen av ny teknik och rationalisera fler processer. Vi måste använda Internet som ett kommunikationsverktyg för att uppnå vårt mål att komma närmare medborgarna och kommunicera mer effektivt med EU:s invånare. Vi har redan lagt grunden för detta och kommer naturligtvis att behöva bygga vidare på detta.

Den fjärde prioriteringen är att minska trycket på taket för rubrik 5. Vi har kommit till rätta med detta genom att tidigarelägga utgifterna för domstolens byggnader i år. Jag anser att parlamentets politik att tidigarelägga utgifter för byggnadsverksamhet har visat sig berättigad då vi nu har ett mycket stort tryck på rubrik 5. Denna politik har bidragit till en minskning av trycket under detta och nästa år. Det är därför rimligt att tillämpa denna politik även på andra institutioner.

Jag är glad att kunna meddela att jag har lyckats mycket väl med att uppnå vissa av dessa mål, men det har också funnits vissa problem på vägen. För att först nämna framgångarna har vi gjort framsteg på alla de områden jag just har beskrivit. Den här budgeten ger valuta för pengarna. Vi kan gratulera oss själva till att ha lyckats med balansakten att finansiera utvidgningen utan att överskrida taket för rubrik 5. Den här budgeten innebär därför att budgeteringsprocessen för utvidgningen i grunden slutförs, och den är resultatmässigt positiv för de europeiska skattebetalarna.

För att snabbt gå vidare till problemen hade man kunnat förväntat sig större stordriftsfördelar med tanke på den föreslagna expansionen. Min största besvikelse gäller dock det faktum att vi inte i någon större utsträckning har ansträngt oss för att införa verksamhetsbaserad budgetering i de andra institutionerna. Med tanke på det mycket stora tryck på rubrik 5 som jag just nämnde är detta en möjlighet som inte tagits tillvara för de återstående åren i denna budgetplan. Under 2005 och 2006 kommer det att bli mycket svårare att prioritera och att garantera att det finns effektiva finansiella beslutsramar.

Det jag har lärt mig under hela den här processen är att vi behöver förbättra budgeterings- och planeringsarbetet. Önskemålen om ytterligare medel i sista minuten för oförutsedda utgifter återkommer med obeveklig regelbundenhet. Förra månaden tvingades vi att skaffa fram ytterligare 77 miljoner euro för hela EU:s personal och ytterligare 24 miljoner euro för regelverket för rådet. Jag är förvånad och förbluffad över att vi ännu så här sent får förfrågningar om belopp av denna storlek. Reformeringsarbetet måste påskyndas. Vi måste gå snabbt fram för att förbättra utgiftskvaliteten och fokusera mer på våra kärnområden och i högre grad rationalisera våra processer.

Tidigare i år besökte jag riksdagen och förbundsdagen i Tyskland, och dessa besök blev mycket lärorika för mig. Det jag fick se var vilken grad av delegering i beslutsfattandet och vilken insyn i besluts- och budgeteringsprocesserna som går att uppnå. Men det finns också en del svåra frågor som vi måste ta itu med, vilket jag betonade i min resolution vid första behandlingen: alla institutioner måste se över och förändra systemet för reseersättning. Det är inte bara en fråga för parlamentet, utan också för två utskott och för alla andra organ där man regelbundet ersätter kostnader. Det är mycket viktigt att åtgärder på detta område genomförs snabbt, så att vi kan återfå medborgarnas tillit och respekt.

Det finns ett antal andra ämnen jag skulle vilja ta upp, men jag ser att min tid håller på att ta slut, så jag skulle bara vilja tacka alla mina kolleger för deras samarbete och stöd och för att de har gjort detta betänkande till vad det är. I synnerhet skulle jag vilja tacka budgetutskottets sekretariat, särskilt Walter Masur, för deras omfattande stöd och deras hårda arbete med att göra denna budget till det den är. Jag skulle också vilja ge en eloge till min medföredragande, Jan Mulder, för vad han uppnådde i sin budget i fråga om lösningar som är godtagbara för alla. Slutligen vill jag tacka ordföranden Terence Wynn, samordnaren Ralf Walter och vårt eget gruppsekretariat.

(Applåder)