Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Debatter
Torsdagen den 7 juli 2005 - Strasbourg EUT-utgåva

Mänskliga rättigheter i Etiopien
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om sex resolutionsförslag om mänskliga rättigheter i Etiopien(1).

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), föredragande. – (ES) Det gläder mig att kunna inleda mitt anförande med att fira den frigivning av sex människorättsaktivister som vi krävde i den resolution som vi diskuterar i dag. Dessa människor var bland de tusentals som greps i Etiopiens huvudstad Addis Abeba under och efter de demonstrationer som inleddes den 6 juni och som pågick i flera dagar.

Trettiosex människor dödades under oroligheterna. Cirka 4 000 människor har nu frigivits, men flera tusen hålls kvar i fängelser eller i inofficiella polishäkten. Med tanke på hur situationen ser ut måste EU stå fast vid kravet på att dessa händelser utreds utan att någon av parterna motsätter sig detta.

Dessutom verkar det som om oppositionen varken har några avsikter eller möjligheter att starta ett våldsamt uppror, som ytterst skulle kunna äventyra den valseger som den påstår sig ha vunnit. Vi kan dock inte utropa seger för regeringen, som enligt flera omräkningar verkar ha förlorat valet.

EU måste därför sända ett tydligt budskap till regeringen om att man måste förändra sin förtryckande och provocerande hållning, särskilt gentemot oppositionsmedlemmar, människorättsaktivister och oberoende journalister, eftersom denna fientliga inställning kan leda till att landet hamnar i en kaosartad situation som inte gynnar någon.

Slutligen måste EU kräva att regeringen fullgör sitt ansvar för att garantera medborgarnas och det nya parlamentets säkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE), föredragande. – (EN) Herr talman! Det finns kanske dem som undrar hur vi kan fortsätta att diskutera frågorna på vår föredragningslista precis som planerat en dag som denna, då terrorismen än en gång har drabbat oskyldiga civila i en europeisk huvudstad. Svaret är naturligtvis att vi, samtidigt som all vår sympati går till offren och deras familjer, aldrig får låta fega terrordåd störa våra demokratiska institutioner och processer. Att göra något annat skulle i själva verket ge de fega terroristerna den sjukliga tillfredsställelse och den perversa njutning som de söker uppnå genom att begå sådana oerhörda brott mot mänskligheten.

Etiopien är ett land som tyvärr har en lång historia av fattigdom och svält. Det är även ett land med en lång historia av envälde och statsterror. Under sina 14 år vid makten har regeringarna under ledning av premiärminister Meles Zenawi fortsatt att utmärka sig för sin skamligt bristande respekt för mänskliga rättigheter. Många av dem som kritiserat hans regering har rutinmässigt utsattas för övergrepp, fängslande och tortyr. Förra månaden, efter de senaste parlamentsvalen i landet, utsattes oppositionens demonstrationer i huvudstaden Addis Abeba för brutala angrepp av den etiopiska polisen. Demonstranterna, som till största delen utgjordes av universitetsstudenter, påstod med goda skäl att det hade förekommit utbrett valfusk. Säkerhetsstyrkorna sköt urskillningslöst på de obeväpnade demonstranterna och dödade minst 36 och sårade över 100. Uppskattningsvis 5 000 människor greps och kastades i militära interneringsläger. Efter de internationella reaktionerna har många nu släppts men ett stort antal är fortfarande gripna.

Under de senaste åren har Etiopien fått ta emot – och fortsätter att ta emot – en ansenlig mängd utvecklingsbistånd från Väst, som till stor del kommer från EU. Många hävdar – med rätta – att vi borde ompröva hur detta bistånd till afrikanska länder ges, eftersom det verkar finnas en risk för att ekonomiskt bistånd åtminstone i några fall – och Etiopien är ett exempel – kan bidra till att etablera en odemokratisk regim vars politik dessutom leder till nationell fattigdom. Jag ber er stödja detta resolutionsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Ana Maria Gomes (PSE).(PT) Nej, herr talman, jag talar tyvärr inte inför parlamentet i egenskap av författare, utan som ledamot och ansvarig för EU:s valobservatörsuppdrag i Etiopien. Valet gav oppositionen och hela det etiopiska samhället en röst som de aldrig tidigare har haft, och det är premiärminister Meles Zenawis förtjänst. Närvaron av internationella observatörer, varibland vårt uppdrag var det största i antal och yrkesmässigt engagemang, var avgörande för att skapa förtroende bland väljarna, som mötte upp i massor, och röstdeltagandet blev 90 procent. Parlamentets delegation fick ta emot ihållande applåder från väljarna som köade den 15 maj och därför känner EU:s valobservatörer ett enormt ansvar. Det är oerhört viktigt att det etiopiska folkets förhoppningar om ett korrekt valresultat infrias och observatörerna kommer att göra allt som står i deras makt för att se till att det sker.

Ingen vet säkert vad valresultatet blir eftersom det uppstod stora problem vid räkningen av valsedlarna. Förutom att offentliggörandet av resultatet försenades kom det in ett stort antal klagomål från samtliga partier, däribland regeringspartiet. Befolkningens oro över förseningarna och klagomålen låg till grund för de tragiska händelserna den 6, 7 och 8 juni, som EU:s valobservatörer genast uttalande sig offentligt om. Vi krävde då, och kräver fortfarande, en oberoende utredning. Vi kräver framför allt att regeringen släpper dem som hålls fängslade i strid mot konstitutionella garantier och mänskliga rättigheter. Vi kräver att de valda kandidaterna och andra företrädare för oppositionen, tillsammans med människorättsförespråkarna, ges möjlighet att utföra sina åtaganden. Vi kräver mediefrihet och tillgång till medierna för oppositionens företrädare. Vi krävde då och kräver nu att oppositionen avvaktar och försöker hindra andra från att starta eller uppmana till uppror, från att uppmuntra människor att bryta mot lagen och underblåsa interetniska konflikter, som i slutänden bara gynnar dem som har ett starkt personligt intresse av att dölja resultatet av folkomröstningen, dem som i sin tur inte skyr några medel för att förhindra valprocessen, som leder till en spiral av våld och ekonomiskt och politiskt kaos. Vi kräver att båda sidorna – regeringen och oppositionen – i alla avseenden följer avtalet från den 10 juni om utredningen av klagomål som stöds av de parter som har bidragit mest, däribland medlemsstaterna.

Nu vill jag gärna hylla kommissionens företrädare som spelade, och fortfarande spelar, en enastående roll i Addis Abeba. Vårt uppdrag har omstrukturerats för att tillmötesgå önskemål från båda sidor om att övervaka utredningen av klagomålen och jag återvänder därför till Addis Abeba nästa vecka.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att situationen står och väger på ett mycket riskabelt och farligt sätt. Risken för inbördeskrig är inte bara retorisk. Jag har precis nåtts av nyheten att den främsta oppositionen i morse meddelade att man drar sig ur utredningen om klagomålen på grund av att dess företrädare enligt utsago hindras i sitt arbete. Eventuella demonstrationer om valet i Etiopien riskerar därför att uppfattas på fel sätt, hur konstruktiva eller välmenande de än är, vilket uppenbarligen är fallet med parlamentets initiativ. Risken finns också att de används i onda syften av dem som har ett starkt personligt intresse av att förhindra demokratiseringsprocessen i Etiopien.

Min uppgift som ansvarig för valobservatörsuppdraget är inte över. Detta är ett oberoende uppdrag och arbetet är inte avslutat. Jag hoppas därför att parlamentet förstår att jag ser det som min skyldighet att inte delta i omröstningen om denna resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL),  föredragande. – (CS) Mina damer och herrar! Det gläder mig att kunna ge mitt fulla stöd till det gemensamma resolutionsförslaget om situationen i Etiopien. Vi gör inga försök att återvända till kung Johans dagar, utan i resolutionen framgår det tydligt att vi är medvetna om allvaret i situationen för ett av Afrikas fattigaste länder. Etiopien var en av grundarna av Organisationen för afrikansk enhet (OAU), men landet plågas fortfarande av den osäkra situationen i Somalia och konflikterna med den barbariska regimen i Eritrea. Ett av dess grannländer är Sudan, som i flera årtionden har försökt att lösa de inhemska konflikterna i landets norra och södra delar och den katastrofala situationen i Darfur. Etiopien har tidigare utsatts för kupper och härjats av torka och av krig i Uganda.

I ett sådant läge är det absolut nödvändigt att stärka det etiopiska folkets tilltro till demokratiska system. I det avseendet instämmer jag med valobservatörsuppdragets ledare Ana Maria Gomes, och detta bör även betonas i resolutionen. Det i sig är dock inte tillräckligt. Vi kan inte tolerera att något lands lagar överträds eller kringgås, särskilt när landet i fråga skryter med ett högt valdeltagande som vittnar om allmänhetens enorma intresse. Vi måste se till att samtliga klagomål utreds grundligt, men vi måste öka våra ansträngningar. Ett land som Etiopien, som kämpar för att förbättra situationen inom jordbruket och industrin, behöver vår hjälp. Ett flertal länder har redan erbjudit sådan hjälp och vi borde slå ett ordentligt slag för dessa program. Biståndet till Etiopien måste syfta till att lösa grundläggande problem i stället för att gynna regeringen. Det är precis lika viktigt att skicka sakkunniga till landet för att utbilda bönderna, och vid behov hjälpa till att identifiera och säkra vattenkällor, som att erbjuda studieplatser vid grundskolor och universitet inom EU. Det finns ett gammalt ordspråk som lyder: ”Ge en man en fisk och han är mätt för dagen. Lär honom att fiska och han är mätt hela livet.” Detta bör vara vår vägledande princip.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernd Posselt (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman! Veckans speciella tema är Afrika, en kontinent som har försummats alldeles för länge av oss alla, även en del av dem som sitter här i parlamentet. Först genom popkonserterna i helgen och sedan genom onsdagens toppmöte i Skottland och vår omfattande debatt här i kammaren är det Afrika som dominerar den aktuella och brådskande debatten denna torsdagseftermiddag.

Bara frågan om Zimbabwe har nu tydligt visat hur stor risken för konflikter är när det gäller dessa frågor. Det finns uppenbarligen ett behov av en rigorös och väl utarbetad strategi för Afrika, som går utöver enbart humanitära åtgärder. Jag måste säga att jag blev bestört över det som kommissionsledamoten sade om detta. Som bayersk ledamot av kammaren minns jag när kommissionsledamoten i sin tidigare roll som Belgiens utrikesminister var en av de drivande krafterna bakom försöket att införa sanktioner mot Österrike, som är en demokratisk förebild i Europa. Därför måste jag säga att han ger uttryck för en helt oacceptabel dubbelmoral när han säger att det vore kontraproduktivt och oriktigt att införa sanktioner mot Zimbabwes president Robert Mugabe, som är en av de mest ökända diktatorerna i världen.

Vi måste göra fullständigt klart att vi inom EU endast kan behålla vår trovärdighet genom att inte verkningslöst strö pengar över Afrika, utan i stället sammanställa en politisk plan och en glasklar uppfattning om vad mänskliga rättigheter innebär.

Jag håller helhjärtat med om att vi givetvis inte kan gå omkring och tro att vi skall undervisa resten av världen. Vi har fullt upp med att se till vårt eget hus, men jag anser, herr kommissionsledamot, att det är nödvändigt och brådskande att införa sanktioner mot diktatorerna i Afrika och därigenom sätta press på dem.

Sydafrikas president Thabo Mbeki, som inför hela kontinenten utger sig för att vara en exemplarisk demokrat och fredsstiftare, är inget annat än en förklädd Mugabe, annars skulle han för länge sedan ha fördömt missgärningarna i Zimbabwe. Det framgår klart när man lyssnar på vad företrädarna för de olika kyrkorna i Sydafrika säger, och detta är något som vi borde uppmärksamma.

I det här sammanhanget måste vi beakta konsekvenserna för Etiopien, och vi måste vara försiktiga. Etiopien har redan drabbats av många katastrofer i form av svår hungersnöd, krig och inbördeskrig, en diktatur som har uppenbara likheter med sovjetkommunismen, ytterligare ett inbördeskrig och ett separatistkrig samt flera krig mellan grannländerna, och nu håller ännu ett krig på att bryta ut. Vi ser nu hur ytterligare en diktatur tar form, och det sker i ett land som har en oerhörd potential, ett land som är en av de äldsta oberoende staterna i världen, med ett folk som härstammar från antiken och en till största delen kristen kultur, som fram till nyligen aldrig har underkastat sig något kolonialvälde, ett land som har kämpat mot fascism och europeisk militarism, ett land som en gång var Afrikas stolthet och en symbol för självständig och självförsörjande utveckling. Vi får inte låta detta land falla sönder i stammar på samma sätt som grannlandet Somalia, i områden som styrs av olika stammar och grupper, där de flesta partierna baseras på trohet till stammen.

Därför måste vi lägga oerhört stor vikt vid demokrati och mänskliga rättigheter i Etiopien. Det är inte ofta som jag håller med Jaromír Kohlíček, men i dag instämmer jag med honom. Vi måste stödja decentraliserade projekt inom jordbruk och bevattning och på så sätt förhindra att endast människorna i de centrala delarna och byråkraterna gynnas, utan tvärtom göra det möjligt för ett nytt samhälle att bildas och växa från grunden, på det strategiskt viktiga Afrikas horn.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith, på Verts/ALE-gruppens vägnar. – (EN) Herr talman! I denna debatt om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen i Etiopien kan jag inte låta bli att kommentera de fruktansvärda händelserna i London i dag. Jag representerar inte London – eller England – men jag vill säga att vi skottar står orubbligt vid sidan av våra närmaste grannar, våra vänner, våra kolleger och faktiskt våra familjer i London och annorstädes. I morgon kommer det att finnas tid för frågor och skäl. I dag är det dags för anständighet och mänsklighet.

I vår sammanlänkade värld är varje angrepp på oskyldiga människors rättigheter i London, Etiopien eller någon annanstans ett angrepp på allas våra rättigheter. Och mot bakgrund av dagens händelser blir det än mer nödvändigt att de av oss som står för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen talar med en tydlig, stark och kraftfull stämma i världen. Även om vi inte är överens om något annat så måste vi åtminstone vara överens om att svaret aldrig är och aldrig kan vara olagligt våld mot oskyldiga människor.

Beträffande de omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Etiopien instämmer jag helhjärtat i de kommentarer som min gruppkollega Raül Romeva i Rueda tidigare gjort och jag vill tillägga att vi inte får glömma bort pressfriheten i denna debatt. Pressens frihet är avgörande för ett fritt samhälle och en fri värld. Även dessa friheter kränks i Etiopien och jag vill foga mitt fördömande till parlamentets.

Det pågår inte mycket debatt om innehållet i det resolutionsförslag som ligger på våra bord i kammaren, men händelser utanför denna kammare gör det än viktigare att vi skyddar dessa rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ryszard Czarnecki (NI).  – (PL) Herr talman! Jag avundas Etiopien. Ja, ni hörde rätt – jag avundas Etiopien, men inte för dess regering, för det finns det ingen anledning till. Jag avundas folket i Etiopien för deras övertygelse om att så mycket beror på dem. Jag tror inte att det finns ett enda europeiskt land som kan skryta med ett valdeltagande på nästan 90 procent, som var fallet i Etiopien den 15 maj i år. Ett sådant högt deltagande förtjänar vår respekt och vårt stöd och ett land som kan åstadkomma detta förtjänar demokrati. Det enda problemet är att priset för demokrati är mycket högt i Etiopien. Trettiosex människor dödades och flera tusen fängslades, även om 4 000 av de dessa lyckligt nog nyligen har släppts.

Ordet solidaritet har en oerhört stor betydelse för folket i mitt hemland Polen och har också en viktig innebörd för EU. Denna solidaritet bör också gälla Etiopien och vi får inte låta landet falla i glömska, även om det ligger långt från Strasbourg. Vi får inte försumma Afrika, eller skänka världsdelen en tanke bara en gång om året, eller närhelst Bob Geldof anordnar konserter.

De grupplösa ledamöterna stöder till fullo resolutionsförslaget, för det är inget mindre än en politisk tolkning av Ernest Hemingways kloka ord: ”Fråga inte vem klockan klämtar för. Den klämtar för dig”.

 
  
MPphoto
 
 

  Louis Michel, ledamot av kommissionen.(FR) Etiopien är ett typiskt fall där EU kan åstadkomma förändringar och där även landet självt kämpar för att skapa förändring. Jag har, precis som ni andra, noga följt hur valprocessen i Etiopien har avlöpt. Jag följde den före valet och måste säga att valkampanjen var ett mönster av demokrati, där alla hade tillgång till medierna. Problemen uppstod först när valet inleddes. Jag blev givetvis vittne till de allvarliga händelserna den 7 och 8 juni 2005. Jag ingrep personligen och Javier Solana ingrep. Ni bör vara medvetna om att jag hade kontakt med premiärminister Meles Zenawi i stort sett varannan dag för att informera honom om EU:s oro över hur valet utvecklade sig, särskilt i fråga om de kränkningar mot de mänskliga rättigheterna som begicks i samband med dessa händelser.

Det är tydligt att de budskap som EU och andra har sänt och fortsätter att sända till myndigheterna har en viss verkan. Ett exempel på det är regeringens beslut att frige cirka 3 800 personer som anhölls utan att åtalas efter demonstrationerna. Vi har haft mycket telefonkontakt och varje gång har Meles Zenawi gått oss till mötes. Jag talade med honom och kommissionsordförande José Manuel Barroso för tre dagar sedan i Libyen. Tydligen sitter fortfarande 600 till 700 personer häktade, varav många i hemlighet. Premiärminister Zenawi sade att han försökte skynda på lösningen på dessa problem och att de flesta av dessa personer förmodligen skulle friges om de hålls fångna utan orsak. Myndigheterna i Etiopien måste inte bara följa sina egna lagar, utan även internationella människorättsnormer. Vi har begärt att Internationella rödakorskommittén skall få besöka dem som fortfarande sitter fängslade.

När det gäller händelserna den 7 och 8 juni vill vi att regeringen godkänner en oberoende undersökning för att helt och fullt fastställa fakta och anklagelser. Premiärminister Zenawi sade till mig att han har möjlighet att tillmötesgå denna begäran och att han kommer att göra det.

När det gäller valprocessen är jag mycket glad över de framsteg som har gjorts efter den överhängande risken för att saker och ting skulle urarta, och det gläder mig också att man har börjat utreda valtvisten. Jag har bett samtliga politiska partier – jag har träffat allihop, även oppositionspartierna – och deras ledare att stå tillbaka så mycket som möjligt så att den nationella valkommittén kan slutföra sitt arbete på ett oberoende sätt.

Som svar på en förfrågan från oppositionspartierna har EU dessutom ombesörjt att företrädare för alla partierna, även oppositionspartierna, ingår i den kommitté som tar emot klagomålen. Även detta fick vi igenom. Vi var också den enda nyckelspelaren i arbetet med att ta fram en uppförandekod för medierna. Koden håller på att antas av samtliga partier och det kommer troligtvis att ske tämligen snabbt. Kommissionen och hela EU vill mycket gärna se att Etiopien kan slutföra valprocessen, inte bara för stabiliteten i landet utan också för det fantastiska budskap som en verklig demokratisering av landet skulle sända. Både genom EU:s valobservatörsuppdrag och genom den politiska dialog som kommissionens företrädare har fört i landet står kommissionen i främsta ledet för initiativen och spelar en konstruktiv roll som uppskattas av samtliga partier i Etiopien. Vi kommer att fortsätta att stödja processen.

Jag vill också uppriktigt och offentligt tacka och gratulera den ärade ledamoten Ana Maria Gomes för hennes fantastiska arbete som ansvarig för EU:s valobservatörsuppdrag och för det utmärkta samarbete mellan oss som hon har möjliggjort. Vi har varit i kontakt och jag uppskattar att hon i så stor mån har bidragit till att vi har kunnat närma oss varandra. Jag vill verkligen säga att hon har gått utanför sin roll som ledare för observatörsuppdraget och att hon har underlättat processen på ett fantastiskt sätt.

(Applåder)

Jag är övertygad om att EU kommer att fortsätta att föra en konstruktiv, men bestämd och fordrande dialog för att även i framtiden ha en positiv påverkan på processen i Etiopien, som uppenbarligen är mycket känslig. Extremisterna i båda lägren bara väntar på att någon skall begå ett misstag eller på en chans att skapa oreda. Jag anser att det gemensamma ansvar som parlamentet, kommissionen och rådet har bör kunna förhindra att det värsta inträffar och få båda lägren att respektera den rättsliga ramen, den pågående valprocessen och den politiska processen.

Trots det vill jag tillägga följande: Utan att ta ställning vill jag ändå säga att EU:s inflytande i viss mån har underlättats av premiärminister Meles Zenawis öppna hållning och framför allt av hans stora tilltro till EU. Han ser EU som en institution och en realitet att tro på och att respektera. Därför har han relativt snabbt bemött våra förfrågningar och vädjanden och framför allt våra krav. Om vi kan fortsätta att stödja processen är jag övertygad om att vi kommer att ha en medlande roll, och då kan demokratin åter komma få till sin rätt i Etiopien.

Premiärminister Zenawi framförde till oss att han kommer att godta valresultatet när det offentliggörs av den institution som har i uppgift att meddela det slutliga resultatet. Om det exempelvis skulle bli nödvändigt att utlysa nyval i vissa valkretsar så kommer han att respektera detta. Vi får se hur saken utvecklar sig. Varje gång som han har lovat att göra något så har han i alla fall hållit sitt löfte. Det var viktigt för mig att informera er om detta.

Den bild som jag målar upp är inte lika svart som en del av de andra talarnas. Situationen är givetvis känslig. Naturligtvis är den riskabel och självfallet är den farlig. Vem kan tro något annat? Sedan jag blev kommissionsledamot är det dock första gången som jag har känt att de olika institutionerna – parlamentet, de höga representanterna, kommissionen, delegationerna på plats och medlemsstaterna – är effektiva när de samarbetar och drar nytta av alla EU-instrument. Etiopien är verkligen ett exempel på det. Jag har en känsla av att vi har varit till mycket stor hjälp, och vill ännu en gång tacka Ana Maria Gomes från djupet av mitt hjärta, för hon har varit oumbärlig för oss.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Vi skall nu genomföra omröstningen.

 
  

(1) Se protokollet.

Senaste uppdatering: 19 september 2005Rättsligt meddelande