Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2241(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0047/2006

Debatter :

PV 26/04/2006 - 12
CRE 26/04/2006 - 12

Omröstningar :

PV 27/04/2006 - 5.12
CRE 27/04/2006 - 5.12
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0155

Fullständigt förhandlingsreferat
Torsdagen den 27 april 2006 - Bryssel EUT-utgåva

6. Röstförklaringar
PV
  

- Namnet på en delegation D14

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot ändringen av namnet på den iranska delegationen, men inte för att försvåra våra relationer med Iran (tvärtom hoppas jag att vi kan ha goda och positiva relationer med detta land), utan helt enkelt för att jag anser att parlamentet ska vara konsekvent. Om vi skulle ändra namnet på denna delegation borde vi göra samma sak för alla länder som har komplicerade namn. Det är vedertagen praxis att vi använder motpartens geografiska namn. Jag motsätter mig inte att vi ändrar detta bruk, men då ska vi göra det för alla länder.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Varje beslut att ändra namnet på parlamentets utbytesdelegation hos det iranska parlamentet är alltför grundläggande för att inte föregås av en vederbörlig förberedande diskussion. Om namnet visar att Iran för närvarande betraktar sig som en islamisk republik skulle det kunna innebära att Europaparlamentet inte är intresserat av kontakter med Iran under en annan regim, trots att en ändring av regimen är både trolig och önskvärd. Den nuvarande regimen hotar det egna folket med dödsstraff och inskränker deras frihet samt hotar andra länder genom att utveckla kärnvapen och att vägra Israel rätten att existera. Regimen tror på allt som står i motsättning till att uppnå demokrati och mänskliga rättigheter. Att anpassa sig till den regimen är ingen lösning, inte heller att föra krig mot den. Enda sättet att förbättra situationen är om den iranska oppositionen, som delvis lever i exil i Europa, får möjlighet att sköta sitt land på normalt sätt. I väntan på detta finns det ingen som helst anledning att uppmuntra den nuvarande regimen i dess tro att den statsbildning som nu gäller är evig och en skänk från ovan.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag är helt emot talmanskonferensens förslag att ändra namnet på delegationen för förbindelserna med Iran.

Framför allt är tidpunkten illa vald. Vid en tid då Iran måste bli medvetet om att det internationella samfundet inte är berett att blunda för det hot som regimen utgör är denna gest meningslös. Dessutom skulle det vara nödvändigt att göra varje analys av detta förslag på generell basis genom att vända sig till alla länder som parlamentet utbyter delegationer med och som också har olika officiella namn jämfört med dem som används i det parlamentariska namnet.

Eftersom detta inte är fallet och eftersom jag inte förespråkar att det är vad vi bör göra, finns det ännu mindre anledning att göra ett undantag för Iran. Det enda som för närvarande utmärker Iran är att landet utmanar och hotar det internationella samfundet. Nu gäller det att inta en fast ståndpunkt. Naturligtvis gäller det att förhandla, men med bestämdhet. Att ändra namnet på den parlamentariska delegationen är inte något tecken på bestämdhet.

 
  
  

- Betänkande (A6-0138/2006) av Böge

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Eftersom Bulgarien, Rumänien och Österrike har begärt bistånd på grund av skadorna efter översvämningarna mellan april och augusti 2005, och eftersom jag vid andra tillfällen har stött användandet av solidaritetsfonden för att reagera på sådana katastrofer, måste jag instämma i uppmaningarna om solidaritet med dessa länder. Tankar som solidaritet, fördelning av riskerna och ömsesidig hjälp ligger till grund för sådana ärenden. De förtjänar mitt stöd.

 
  
  

– Betänkande (A6-0079/2006) av Prets

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! När det gäller Christa Prets betänkande anser jag att det är en plattityd att säga att den kulturella mångfalden måste främjas.

Vi har hittills koncentrerat oss alltför mycket på att främja den kulturella mångfalden, i synnerhet bland den muslimska invandrarbefolkningen, men utan att å andra sidan se till att vår egen kultur erkänns i den islamiska världens länder. Det har gått så långt att vår kultur, till och med i våra egna länder, tvingas lämna plats för deras. Den västerländska kulturen utsätts inte bara för påtryckningar genom krav på sådant som huvuddukar för lärare. De muslimska invandrarna blir också allt mer fientliga mot kristna symboler och traditioner.

Under tiden resulterar en missriktad tolerans och ideologisk mångkulturellism i att det byggs fler och fler minareter. Även vår språkkultur undermineras av skolklasser där över hälften av eleverna är utlänningar. Detta är en oroande utveckling. Jag anser inte att man i Unescokonventionen tar hänsyn till detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Parlamentet visade sitt stöd för att erkänna den kulturella mångfalden inom den internationella lagstiftningen genom att den 20 oktober 2005 i Paris anta en Unescokonvention om kulturell mångfald.

Syftet med konventionen är att främja och skydda mångfalden i kulturella innehåll och konstnärliga uttryck. Dessutom syftar den till att göra det lättare att utveckla och anta en kulturpolitik och vidta lämpliga åtgärder för att skydda och främja mångfalden av de kulturella uttrycken och att uppmuntra mer omfattande internationella kulturutbyten.

Genom konventionen fastställs på internationell nivå staternas och regeringarnas suveräna rätt att utforma och genomföra den kulturpolitik som krävs för att de ska kunna utveckla sina egna kulturella sektorer.

Genom konventionen fastställs det att kulturell mångfald förstärks av fri rörlighet för idéer, och betydelsen av tankefrihet och mediernas mångfald bekräftas på nytt. Staternas rätt att anta sin egen audiovisuella politik och att gynna sin audiovisuella industri erkänns. De allmännyttiga radio- och tv-sändningarnas viktiga roll för den kulturella mångfalden och mediernas mångfald understryks.

Därför röstade vi för förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande om Unescos konvention. Den nya konventionen syftar till att underlätta utvecklingen och antagandet av kulturella principer och lämpliga åtgärder för främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck och även att stimulera bredare internationella kulturella utbyten. Konventionen erkänner att kulturell mångfald stärks genom ett fritt flöde av idéer och understryker betydelsen av tankens frihet och mediernas mångfald. Jag välkomnar det faktum att konventionen erkänner den särskiljande karaktären för kulturella varor och tjänster såsom bärare av värden och identitet och att det fastställer att de överträffar sin kommersiella dimension genom att legitimera nationella och internationella kulturella principer.

 
  
  

– Betänkande (A6-0067/2006) av Kindermann

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta betänkande gäller ändringsförslagen till rådets beslut 90/424/EEG, så att gemenskapens ekonomiska stöd till veterinära åtgärder inte bara gäller landlevande djur utan även vattenbruksdjur.

Dessa ändringsförslag är nödvändiga för att se till att ekonomiskt stöd erhålls från den framtida Europeiska fiskerifonden, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att bekämpa allvarliga sjukdomar hos tamboskap.

Ändringen av datum för ikraftträdandet enligt detta betänkande överensstämmer med ett annat ändringsförslag som föreslås i det betänkande som gäller direktivet om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenbruksdjur. Det är en mer lätthanterlig lösning än den som tidigare har lagts fram av kommissionen och därför ger jag den mitt stöd.

 
  
  

– Betänkande (A6-0091/2006) av Kindermann

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta betänkande är att uppdatera, arbeta om och befästa djurhälsokraven när det gäller handel med vattenbruksprodukter, inklusive förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar, och att därigenom öka konkurrenskraften för de europeiska vattenbruksproducenterna.

Syftet med de föreslagna lagändringarna är att förenkla och modernisera de befintliga reglerna och innovationerna inom sektorn så att den är redo för nya utmaningar.

Jag anser att de ändringsförslag till Kindermanns betänkande som har antagits förstärker kommissionens ursprungliga förslag och att de därmed ligger i linje med den nuvarande situationen i medlemsstaterna inom detta område.

 
  
  

– Betänkande (A6-0075/2006) av Weber

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Andersson, Anna Hedh, Ewa Hedkvist Petersen, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. – Vi röstade för betänkandet om övergången från analoga till digitala sändningar. Det är dock naivt att tro att övergången inte innebär ökade kostnader för konsumenterna. Övergången medför vissa kostnader, till exempel för ny utrustning. Medlemsstaterna bör dock se till att denna kostnad hålls på en acceptabel nivå. Det är viktigt att piratkopiering bekämpas, men vi är tveksamma till en fortsatt harmonisering av upphovsrätten.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Vi har röstat emot betänkandet om övergången från analoga till digitala sändningar eftersom vi inte anser att sådana beslut bör fattas på EU-nivå. Även i sakfrågorna har vi bestämda invändningar. Kulturell mångfald kan inte garanteras av myndigheter eller genom att skydda s.k. public serviceföretag från konkurrens. Också idén att byta tv-teknik genom dekret och politiska beslut i stället för att låta medborgarnas egna val råda motsätter vi oss.

 
  
  

– Betänkande (A6-0047/2006) av Salafranca Sánchez-Neyra

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots de kosmetiska ändringsförslag som har införts i elfte timmen och införlivandet av punkter som vi självklart håller med om avslöjas det i resolutionen mycket om EU:s verkliga avsikter när det gäller unionens så kallade samarbete med de latinamerikanska länderna.

Bland många övriga aspekter som är värda att kritiseras, och som vi förkastar, vill jag framhäva följande:

- användningen av så kallade integrationsprocesser, alltid enligt en modell som EU dikterar, som ett instrument för att främja den kapitalistiska integrationen och avregleringen av handeln till förmån för stormakterna och de stora ekonomiska och finansiella grupperna,

- skapandet av största möjliga frihandelsområden, på grundval av bilaterala och multilaterala överenskommelser, för att uppnå en nivå av avreglering av handeln som hittills har varit omöjlig att införa inom WTO,

- skapandet av ett så kallat biregionalt centrum för konfliktförebyggande som ett sätt att bana vägen för EU:s ensidiga inblandning i Latinamerika,

- slutligen den beklagliga fastlåsta hållningen, den totala bristen på fördömande av det brottsliga embargot mot Kuba och Förenta staternas extraterritoriella lagar mot landet.

Med andra ord är detta en resolution som strider mot den förklaring som framfördes i Bregenz av progressiva parlamentsledamöter från Europa och Latinamerika.

Därför har vi röstat mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Detta initiativbetänkande handlar om hur samarbetet mellan EU och Latinamerika skall utformas i framtiden. För närvarande finns en interparlamentarisk konferens, men nu vill Europaparlamentet inrätta en parlamentarisk församling med ett ständigt sekretariat.

Betänkandet i övrigt innehåller en mängd mycket dåliga förslag, inom områden där Europaparlamentet definitivt inte bör uttala sig. Bland annat ska en solidaritetsfond inrättas tillsammans med en ”Plan för Latinamerika”. Junilistan vänder sig mot detta förslag. Det är förvisso sant att en mycket stor del av Latinamerikas befolkning lever i fattigdom, men det är inte EU som är lösningen på problemet. I förekommande fall bör biståndet ges av enskilda medlemsstater eller genom FN:s organ.

Det föreslås även att de latinamerikanska regionala parlamenten snarast bör införa direkta och allmänna val till dessa, för att skapa en struktur liknande Europaparlamentets. Det ankommer självfallet på de berörda staterna att själva avgöra hur deras interparlamentariska samarbete skall organiseras.

Jag har således röstat emot betänkandet vid dagens omröstning.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Latinamerika hälsades som en stormakt vid slutet av 1900-talet. Sextio år senare har den ultraliberala politiken, de institutionella bristerna och det spända förhållandet till de angränsande Förenta staterna fått konsekvenser som kan iakttas i Anderna eller i Rios kåkstäder.

Ändå är Latinamerika rikt på många sätt, till att börja med när det gäller dess invånare, som har en imponerande kultur. Därför kan Europa inte undgå att intressera sig för det.

Vi måste därför ge ”kraft åt fantasin” i förbindelserna mellan Europa och Latinamerika, eftersom den rätta modellen för förbindelserna ligger mellan en ”Kristuslik kosmopolitism” och en ”Westfalisk kosmopolitism”. Denna medelväg mellan en diplomatisk Platon och en Machiavelli finns i en ”fast humanitetsmodell”. EU måste föreslå att resurserna ska delas lika mellan de båda kusterna i den latinska världen: vatten, mat, utbildning och mediciner.

Ett ekonomiskt säkerhetsråd måste läggas till den transatlantiska församlingen, vilket föreslogs vid toppmötet i Bregenz den 25 april 2006. Finansierat genom en sorts moms på de många tjänster som tillhandahålls från rymdsatelliter och geostationära satelliter, skulle detta råd bli en framgång för partnerskapen när det gäller att leverera vatten och tillhandahålla grundläggande mediciner, utbildning och mat. Denna fasta modell som präglas av djup humanitet skulle hindra Ecuador från att invadera Spanien och barnen i Latinamerika från att behöva donera sina organ för den vanvettiga kapitalismens illegala handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag anser att EU:s viktigaste prioritet bör vara på regional nivå. EU har en skyldighet gentemot medborgarna i sina medlemsstater och att som medlem av det internationella samfundet spela en unik roll i sitt omedelbara inflytelseområde.

Det finns emellertid både utrymme för och behov av att utvidga detta till andra intresseområden, vilket naturligtvis inkluderar Latinamerika. Av historiska, kulturella och språkliga skäl är detta ett område med en enorm potential för att utveckla ett politiskt och ekonomiskt samarbete, och ännu viktigare, internationella förbindelser, där samarbete mellan dem som befinner sig på båda sidor om Atlanten skulle kunna bli mycket värdefullt.

Till sist vill jag ta upp en sak ur ett portugisiskt perspektiv. Medan det är Portugals skyldighet att göra Afrika till ett av de prioriterade områdena inom utrikespolitiken får vi inte förbise betydelsen av de transatlantiska banden. Portugal måste därför ge sitt fulla stöd till initiativ som den toppkonferens som ska hållas i Wien den 12–13 maj.

Jag hoppas därför att denna toppkonferens kommer att ge ett positivt resultat, i synnerhet när det gäller förhandlingarna med Mercosurländerna, en fråga för vilken jag vid flera tillfällen har visat min oro och mitt engagemang.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. – (PT) När vi i år firar Portugals och Spaniens 20-åriga medlemskap i Europeiska gemenskapen, kan det vara lämpligt att framhålla hur Europeiska unionen har vunnit på den specialkunskap som dessa länder har kunnat förmedla om livet i Latinamerika. Vi skulle dessutom kunna vinna ännu mer om vi främjade undervisningen i portugisiska och spanska som viktiga världsspråk.

Jag håller med föredraganden om att vi behöver stärka banden när det gäller det ekonomiska och kulturella samarbetet med Latinamerika och jag vill i detta avseende betona vikten av förbindelserna med Brasilien, en central aktör i denna partnerskapsprocess.

Med förskräckelse noterar jag att framstegen i fråga om demokrati och frihet i Latinamerika i allmänhet trots allt inte har följts av några framsteg när det gäller att bekämpa fattigdom och sociala skillnader.

Europeiska unionen bör enligt min åsikt inte acceptera dessa flagranta kränkningar av de mänskliga rättigheterna och inskränkningarna av medborgerliga fri- och rättigheter som vi sett i Kuba och helt nyligen i Hugo Chávez Venezuela.

Jag väntar med intresse på resultatet från toppmötet i Wien och hoppas verkligen att det ska stärka banden mellan Europeiska unionen och Latinamerika.

 
  
  

- Betänkande (A6-0066/2006) av Guerreiro

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Ändringarna i fiskeprotokollet, som diskuteras i kommissionens förslag och Europaparlamentets betänkande, kommer att göra det möjligt att lägga fiskeansträngningen så att de befintliga bestånden av bläckfisk inte överutnyttjas och att kompensera flottan genom en ökning av antalet licenser för pelagiska arter och tonfisk.

Dessa ändringsförslag hindrar inte integreringen av fartyg som seglar under de nya medlemsstaternas flagg, samtidigt som en fortsatt tillgång kan garanteras för gemenskapens fiskefartyg som av tradition följer detta avtal. Därför stöder jag detta betänkande.

 
  
  

- Betänkande (A6-0108/2006) av Mulder

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Kommissionens sätt att sköta sina finanser under budgetåret 2004 ger mig och Bastiaan Belder tillräckliga skäl för att kräva att beviljandet av ansvarsfrihet skjuts upp. Först och främst måste det vara fullständigt klart vad kommissionen tänker göra åt problemen med den ingående balansen. För det andra är det inte önskvärt att det ska förekomma några förseningar vid inrättande, tillämpning och upprätthållande av normerna för intern kontroll. För det tredje måste kommissionen lägga fram en strategiplan som omfattar ett måldatum för att kunna arbeta mot en positiv revisionsförklaring. För det fjärde ligger antalet utestående förskottsbetalningar på en ohållbart hög nivå. Vi har inte förstått hur eller när kommissionen tänker lösa det här problemet. Avslutningsvis övergår det vårt förstånd att Grekland, en medlemsstat, fortfarande får maximalt jordbruksstöd trots att det landet under mer än tio års tid inte har uppfyllt kravet att fullt ut införa det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa stödsystem inom gemenskapen.

 
  
  

- Betänkande (A6-0119/2006) av Ferber

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Borghezio (IND/DEM).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har begärt ordet för att förklara min röst: Jag röstade nej till att bevilja ansvarsfrihet för Europaparlamentets budget, eftersom jag anser att beslutet som tagits om de frågor som dykt upp när det gäller byggnaderna i Strasbourg bagatelliserar ärendet. En fråga som denna, som är så nära knuten till parlamentets byggnader i Strasbourg, kan inte längre begravas i det interna administrativa pappersarbetet. Jag har hört att talmannen i vederbörlig ordning har skickat ett brev till staden Strasbourg.

När det gäller den grundläggande principen om öppenhet som förstärker EU:s institutioner, föreslår jag att en tillfällig undersökningskommitté omedelbart inrättas för att utreda alla omständigheter kring hyreskontrakten för byggnaderna i Strasbourg och vem som ligger bakom företaget Erasmo.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. – (NL) Min kollega Johannes Blokland och jag har röstat nej till att bevilja ansvarsfrihet för Europaparlamentets talman för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004.

Europaparlamentets flyttning till Strasbourg möter ingen förståelse bland väljarna, trots att Europaparlamentet hanterar konsekvenserna av ett beslut som togs av Europeiska rådet. Vi anser att överdebiteringen, som uppgår till 10 procent av den årliga hyran, bör återkrävas av staden Strasbourg. Detta är ett absolut krav för att kunna bevilja ansvarsfrihet.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade nej till att bevilja ansvarsfrihet för parlamentets budget, inte på grund av problem med förvaltningen av parlamentet, utan på grund av påståendena om att parlamentet och därmed Europas folk har blivit lurade av staden Strasbourg. Vi har orimligheterna av John Majors uppgörelse 1992 under det dåvarande brittiska ordförandeskapet som gav Tyskland erkännandet av Kroatien och de tiotusentals dödsfall i det inbördeskrig som var en följd av detta. Storbritannien ställde sig utanför det sociala protokollet och hotade därmed att förvägra Storbritanniens befolkning en anständig social standard innan Tony Blairs Labour-regering kom som en välkommen räddning, och på Frankrikes enträgna begäran dömdes parlamentet till att för evigt resa till Strasbourg till en kostnad av 400 miljoner euro per år och den brottsliga ineffektivitet som detta är förenat med. Nu får vi till råga på allt veta att staden Strasbourg kanske har använt beslutet för att utnyttja sitt monopol för att lura Europas folk.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. (FR) Markus Ferbers betänkande om ansvarsfrihet för Europaparlamentets budget för budgetåret 2004 är i grunden oärligt.

Genom att utnyttja Strasbourgmotståndarnas nya offensiv, lanserad av den anglosaxiska lobbyn, går Markus Ferber utöver sin roll som föredragande för att slugt framträda som motståndare till Strasbourg.

Nej, Europaparlamentet kan inte besluta om var det ska ha sitt säte. Det är ett enhälligt beslut som ska tas av stats- och regeringscheferna, vilket står inskrivet i de europeiska fördragen sedan Amsterdamfördraget 1999.

Nej, varken Strasbourg eller Frankrike är beredda att gå med på att ge upp det de har för något osäkert alternativ, det vill säga gå med på att Europaparlamentet flyttas till Bryssel i utbyte mot ett europeiskt tekniskt institut. Varför inte upprätta ett europeiskt center för gerontologi?

Samtidigt som vissa personer vill att Frankrike och Nederländerna på nytt ska rösta om den inte längre gällande EU-konstitutionen, ägnar sig andra åt önsketänkande och vill göra sig av med Europaparlamentets bas i Strasbourg, vilket är ett flagrant brott mot fördragen.

Vi kommer med bestämdhet att opponera oss mot detta, inte bara för Frankrikes skull, utan även för Europas folk.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade nej till detta betänkande för att ge budgetkontrollutskottet mer tid att utreda den eventuella överdebiteringen av parlamentets byggnader i Strasbourg. Det är absolut nödvändigt att vi gör en fullständig utredning av denna i högsta grad otillfredsställande situation. Parlamentet måste göra allt som ligger i dess makt för att trygga skattebetalarnas pengar.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Sedan 1999 har inga nederländska parlamentsledamöter anslutit sig till pensionsfonden. Dels därför att de som ansluter sig till fonden är berättigade till två pensioner och dels därför att pensionspremien till stor del, om inte helt och hållet, i praktiken finansieras av Europaparlamentet. Det är extremt irriterande att parlamentet ska dra på sig de underskott som redan har uppkommit på grund av dålig förvaltning av parlamentsledamöternas pensionsfonder. På så sätt blir det skattebetalarna som får stå för notan för bristen på ansvar hos de personer som valts att representera dem och vars huvudsakliga intresse verkar vara att sträva efter en orimligt hög ekonomisk ersättning.

Det är nästan ännu mer irriterande att budgetkontrollutskottet till stor del tagit bort den berättigade kritiken mot redogörelsen för vad som hände i samband med pensionsfonden, något som fanns med i den ursprungliga versionen av Markus Ferbers betänkande. Därmed har ledamöterna av detta utskott misslyckats kapitalt i sin övervakningsroll, och det är skälet till att jag kommer rösta nej till att bevilja denna ansvarsfrihet.

 
  
  

- Betänkande (A6-0115/2006) av Lundgren

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) I veckan blev det allmänt känt att Europaparlamentet med största sannolikhet under 25 års tid felaktigt har överdebiterats för hyran för användningen av byggnaderna i Strasbourg. Detta var skäl nog att skjuta upp godkännandet av årsredovisningarna tills denna fråga blivit ordentligt utredd. Detta är inte mer än rätt.

Samtidigt utspelar sig ett liknande scenario i Regionkommittén. Även här har det förekommit ekonomiska oegentligheter och en utredning är på gång. Därför förstår jag inte varför en majoritet nu verkar vara beredd att godkänna dessa årsredovisningar, trots att utredningen om bedrägeri fortfarande pågår, vilket innebär att alla fakta inte på långa vägar har offentliggjorts. Det faktum att en majoritet av ledamöterna i budgetkontrollutskottet har avvisat tanken på en utfrågning om oegentligheterna i Regionkommittén ser jag som något mycket oroväckande.

Det verkar nu som om Europaparlamentet endast gör invändningar mot ekonomiska oegentligheter när det handlar om parlamentets egna pengar. Detta handlar om medel som alla EU:s medborgare tillsammans måste uppbåda i syfte att utföra nödvändiga uppgifter. Dessa medel bör inte slösas bort. Jag kommer därför att rösta nej till godkännande av Regionkommitténs årsredovisningar.

 
  
  

- Betänkande (A6-0116/2006) av Lundgren

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade ja till att bevilja ansvarsfrihet för ombudsmannen. Som ledamot av framställningsutskottet uppskattar jag ombudsmannens arbete och anser att han utför sina uppgifter effektivt och omsorgsfullt.

 
  
  

- Betänkande (A6-0096/2006) av Guidoni

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Som parlamentets representant i ministerrådets rådgivande kommission om rasism och främlingsfientlighet från 1994 till 1999 bidrar jag till debatten som delvis ansvarig för grundandet av det europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet.

Jag har inga allvarliga invändningar mot Umberto Guidonis betänkande om detta övervakningscentrum, men jag vill lägga fram förbehåll om för det första underfinansieringen av detta centrum jämfört med de många andra centrum som enligt min mening inte är lika viktiga för Europas folk såsom översättning och utbildning. För det andra är åtagandet att utvidga ansvarsområdet till mänskliga rättigheter utan ytterligare finansiering så gott som omöjligt för en redan så svår uppgift.

Jag tror inte att dessa händelser är skilda från politiken i denna institution. Vissa sympatiserar med rasister och främlingshatare, medan andra tar alldeles för lätt på problemet. Jag förstår inte hur de kan göra det mot bakgrund av den ökande rasismen inom fotboll, vare sig det är i Italien, Spanien eller någon annanstans, valframgångarna för extremhögern i Frankrike, Belgien, Italien och Danmark samt det hotande genombrottet i de lokala valen i Storbritannien den 4 maj för vår egen version av Le Pens Front national, nämligen British National Party.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för ansvarsfrihet för Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC). Av betänkandet framgår klart att centrumet använde de befintliga resurserna på ett genomtänkt sätt. Det ökande antalet rasistiska politiska partier och den rapporterade ökningen av rasistiska händelser gör det emellertid i hög grad motiverat att öka anslagen till centrumet.

 
  
  

- Betänkande (A6-0097/2006) av Guidoni

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för ansvarsfrihet för Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC). Mot bakgrund av det uppenbarligen ökande inflödet av narkotika och det tilltagande missbruket i framför allt vissa av Europas sämst ställda samhällen vill jag emellertid att centrumet ser till att bli mer synligt och tydligare visar sin vilja att ta itu med problemen.

 
  
  

- Betänkande (A6-0101/2006) av Guidoni

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för ansvarsfrihet för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA). Jag anser att myndigheten kan göra betydande insatser för att se till att nya och tillförlitliga läkemedel kommer ut på marknaden utan alltför mycket dubbelarbete från de enskilda medlemsstaternas sida.

 
  
  

- Betänkande (A6-0103/2006) av Guidoni

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Kap Verde har föregått med gott exempel när det gäller demokrati, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna, och de historiska, sociala, politiska, kulturella och geografiska banden med Europeiska unionen är starka. Detta placerar landet i en unik, strategiskt viktig position för utvecklingen och fördjupningen av relationerna mellan Europeiska unionen och Afrika. Kap Verde ger stabilitet och säkerhet åt Europeiska unionens ytterområden.

Trots att det utgör Europeiska unionens sydöstra gräns i Atlanten har Kap Verde inkluderats i program som varken återspeglar landets faktiska närhet eller dess identifiering med gemensamma värderingar som till exempel rättsstatsprincipen, främjandet av goda grannförbindelser och principerna om marknadsekonomi och hållbar utveckling.

Myndigheterna och det största oppositionspartiet i Kap Verde har utvecklat kontakter i syfte att få särskild status eller ett partnerskap med Europeiska unionen. Landets integration i grannskapspolitiken kan visa sig vara ett viktigt steg i denna riktning. Det skulle också vara en viktig markör för en grannskapspolitik som skulle utarmas om den enbart fokuserades på Europeiska unionens södra och östra gränser.

Jag välkomnar antagandet av ändringsförslagen 36 och 38.

 
  
  

- Betänkande (A6-0105/2006) av Guidoni

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för ansvarsfrihet för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Det ökande antalet larmrapporter om farliga livsmedel gör att myndigheten har en mycket viktig uppgift när det gäller att garantera såväl livsmedelssäkerheten som konsumentförtroendet för livsmedelskedjan.

 
  
  

- Ansvarsfrihet för 2004 års allmänna budget

 
  
MPphoto
 
 

  James Elles (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger har röstat emot Europaparlamentets betänkanden om ansvarsfrihet för budgeten, eftersom revisionsrätten för elfte året i följd inte har kunnat ge en positiv revisionsförklaring om EU:s samlade räkenskaper. De konservativa ledamöterna anser att kommissionen skyndsamt måste ta itu med detta. Det måste råda nolltolerans i samtliga fall av bedrägeri och oegentligheter, och tre områden är särskilt viktiga:

För det första måste de nya redovisningssystemen från januari 2005 övervakas noggrant i syfte att se till att deras redovisningsstandarder håller högsta internationella klass.

För det andra måste de personer som anmäler missförhållanden, s.k. whistle blowers, inte endast få sina rättigheter ordentligt tillvaratagna utan också uppmuntras att träda fram.

För det tredje gällde den för revisorerna mest bekymmersamma frågan de 80 procent av budgeten som används i medlemsstaterna. Kommissionen ansvarar för hur samtliga EU-medel används, men i praktiken har beslutsbefogenheterna delegerats till utbetalande organ i medlemsstaterna. Enligt det förslag som revisionsrättens ordförande har lagt fram måste målet vara att den allmänna regel införs som innebär att medlemsstaterna ansvarar för dessa utgifter.

 
  
  

- Betänkande (A6-0106/2006) av Klinz

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande visar att de finansiella aktörerna allt mer styr över realekonomin. Det primära målet med de presenterade åtgärderna är att ändra den juridiska strukturen för företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och deras investeringar för att öka den gränsöverskridande handeln med investeringsfonder. Avsikten är också att undanröja alla hinder, inklusive skattehinder, för att kunna maximera lönsamheten för dessa fonder, inklusive fusioner av fonder.

För att underlätta denna handel och öka konkurrensen planerar man att harmonisera prospekten och reglerna för konsumentskydd. Betänkandet syftar också till att vidga området för investeringar i överlåtbara värdepapper, vilket kommer att leda till större risker för investerare.

Förslaget handlar om att föra EU:s modell för finansmarknaderna och investeringsfonderna närmare den amerikanska, vilket är en del av offensiven i riktning mot en ekonomisk globalisering. Det kommer inte som någon överraskning att pensionsfonderna står högst på prioriteringslistan.

Detta lukrativa system, som suger sista droppen ut tillverkningsekonomin och trampar på de rättigheter som förvärvats av många arbetstagare, maximerar bankernas och förvaltningsbolagens vinster, medan riskerna för finansiella och ekonomiska kriser ökar. Därför röstade vi nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Ledamöterna i Europaparlamentets labourgrupp (EPLP) stöder föredragandens allmänna strategi som är inriktad på en balans mellan behovet av en rättslig ram och marknadens behov. Ledamöterna i Europaparlamentets labourgrupp kan inte hålla med om att direktivet måste ingå som ett Lamfalussy-liknande direktiv, vilket föreslogs i ändringsförslag 6.

 
  
  

- Betänkande (A6-0073/2006) av in't Veld

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Betänkandet som ligger framför oss är en del av Lissabonstrategins nyliberala agenda. I betänkandet föreslås att statligt stöd ska ses som ett undantag och man kräver ytterligare åtgärder för att avreglera, garantera konkurrensen, underlätta tillgången till kapital, uppmuntra entreprenörsandan samt avlägsna hinder för både arbetstagare och forskare. Betänkandet innehåller också krav på en gemensam invandringspolitik som kan passa dessa ändamål, inte minst när det gäller rekrytering inom området informations- och kommunikationsteknik (IKT). Samtidigt uppmuntras offentlig-privata partnerskap och stödet till små och medelstora företag döms ut som ineffektivt. Och allt detta i innovationens namn!

Å andra sidan främjar betänkandet en strategi för övergripande mål, särskilt för statligt stöd, definierade på gemenskapsnivå, återigen i den så kallade innovationens namn. Syftet med denna process, som också utgör en del av Bolognaprocessen, är att universitet och skolor ska uppfylla de stora multinationella företagens grundläggande behov genom att ”utbilda” en homogen arbetskraft i informationsteknik och i de språk som kan underlätta yrkesmässig och geografisk rörlighet samt yrkesmässig flexibilitet, samtidigt som kunskap och forskningsresultat kommersialiseras. Därför röstade vi nej.

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag lade ned min röst, eftersom jag anser att den skillnad som i praktiken görs i betänkandet mellan vetenskapliga upptäckter och innovation betyder att man varken har förstått innebörden av vetenskapliga rön eller deras ekonomiska konsekvenser. Om vi ska kunna konkurrera på det högteknologiska innovationsområdet och därefter, sedan innovationerna genomförts, höja vår prestanda från den nuvarande sorgligt låga nivån i jämförelse med våra konkurrenter, måste EU i förekommande fall stödja innovation med hjälp av offentliga medel. Sophia in 't Veld håller i sitt betänkande inte med om den analys där konsekvenserna av en begränsning av det statliga stödet lyfts fram, vilket jag anser orimligt. Därför kan jag inte stödja det.

 
  
  

- Betänkande (A6-0072/2006) av Titley

 
  
MPphoto
 
 

  Tomáš Zatloukal (PPE-DE).(CS) Herr talman! Gary Titleys betänkande är ett positivt steg mot ökad trafiksäkerhet. När det gäller eCall, som kommer att rädda liv på EU:s vägar och minska antalet allvarliga olyckor, kommer relationen mellan den föreslagna åtgärdens kostnad och de fördelar den medför att bli mycket positiv. Vår reaktion på den allt intensivare trafiken måste bli förbättrad passiv och aktiv trafiksäkerhet. Som ett led i det världsberömda initiativet om e-säkerhet är eCall en prioriterad åtgärd inom ramen för ett program som bland annat innefattar system för avancerat förarstöd, filavvikelsevarning och ett system för kollisionsdämpning. Införandet av Galileosystemet är ytterligare en förbättring av denna toppmoderna teknik som kommer att effektivisera vägtransporterna i Europa. eCall kommer att skydda de hundratals miljoner medborgare som varje år reser utomlands med bil. Därför röstade jag ja till betänkandet om att göra eCall tillgängligt för medborgarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE), skriftlig. (EN) Jag har med förtjusning röstat för min kollega Gary Titleys förtjänstfulla initiativbetänkande. Han föreslår i betänkandet ett alleuropeiskt automatiskt nödsamtalssystem. Om en trafikolycka inträffar innebär eCall-utrustningen i fordonet att ett nödsamtal automatiskt kommer att sändas direkt till närmaste larmcentral med detaljerad information om platsen för olyckan. Utryckningstiden kommer därmed att förkortas avsevärt, och fler skador kommer att kunna behandlas under den mycket viktiga ”gyllene timmen” omedelbart efter olyckan.

Fördelen med systemet är att det kommer att bidra såväl till att rädda liv som till att förkorta den tid som uppstår till följd av trafikstockningar, liksom till att effektivisera vägtransporterna i Europa genom att de externa kostnaderna sänks.

Det är ett utmärkt exempel på fördelarna med åtgärder på EU-nivå och ett komplement till det gemensamma larmnumret 112, som jag var med om att föreslå när jag för många år sedan var lägre statstjänsteman.

 
  
MPphoto
 
 

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Jag stöder bestämt rekommendationerna i Gary Titleys betänkande om att bygga ut eCall åt medborgarna i EU-25. Detta arrangemang är faktiskt en nyckelfaktor för en förbättrad trafiksäkerhet.

I händelse av en olycka är utryckningstiden – både när det gäller att säkra olycksplatsen och undsätta offren – den viktigaste faktorn för att begränsa de mest tragiska konsekvenserna. Det inträffar mer än 40 000 tragiska dödsolyckor varje år på Europeiska unionens vägar.

Detta system, som skulle göra det möjligt att rädda 2 500 liv varje år, måste helt klart få stöd av de offentliga myndigheterna i alla länder och krävas av medborgarna, som vill ha säkrare vägar.

Det är därför beklagligt att vissa medlemsstater – som till exempel Frankrike, där trafiksäkerheten trots allt har förklarats vara en viktig nationell angelägenhet – är försenade med att införa eCall åt medborgarna. Låt oss hoppas att antagandet av Gary Titleys betänkande och den publicitet som det kommer att få i Europeiska unionen kommer att påskynda införandet av detta nödvändiga system för intelligenta bilar i alla medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Det är viktigt att prioritera trafiksäkerhetsfrågor och att arbeta för att antalet dödsoffer i trafiken minskar. Det finns därmed goda skäl för medlemsstaterna att överväga att inrätta den fordonsbundna nödsamtalstjänsten eCall. Jag ser dock ingen anledning till att EU-parlamentet och EU-institutionerna skall uppmana medlemsstaterna att underteckna samförståndsavtalet om eCall. Medlemsstaterna skall ta ställning till detta utan politiska pekpinnar från EU-institutionerna. Införandet av eCall är förknippat med kostnader och tekniska harmoniseringar. Det måste vara upp till respektive medlemsstat att bedöma vilka trafiksäkerhetsåtgärder som är mest angelägna, realistiska och prioriterade. Jag har därmed valt att rösta nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Betänkandet innebär att ett nytt system införs, där räddningstjänsten med hjälp av digital teknik och satellitteknik larmas i omedelbar anslutning till att en trafikolycka inträffat. Det nya systemet, som innebär att närmare 2 500 liv i Europa kan räddas varje år, bör installeras i alla nya bilar från 2009.

Genom den stöt som uppstår vid en kollision aktiveras en sensor som via det Europatäckande larmnumret 112 sänder information om olycksplatsen, bilens hastighet och bilägaren till närmaste polismyndighet, brandstation och sjukvårdsinrättning.

Jag välkomnar betänkandet, eftersom det kommer att innebära räddningen för de hundratals trafikolycksfallsoffer som sitter fastklämda i sina bilar och är alltför svårt skadade för att komma åt sina mobiltelefoner. Trots att det intelligenta systemet för bilar kommer att kosta 4 miljarder euro kommer det i slutändan att innebära en besparing på 26 miljarder euro i kostnader för olyckor och trafikstockningar i Europa.

Det intelligenta systemet för bilar kan enligt kommissionen bidra till att antalet olyckor med dödlig utgång minskas med ända upp till 15 procent.

 
  
  

- Betänkande (A6-0074/2006) av Mavrommatis

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade emot betänkande (A6-0074/2006) av Mavrommatis om främjande av flerspråkighet och språkinlärning inom Europeiska unionen. I ett Europa som bygger på samexistensen mellan olika samhällen är det centralt att medborgarna har de nödvändiga kunskaperna för att kunna kommunicera effektivt med varandra och därmed stärka rörligheten inom Europeiska unionen. Det är fel att tilldela vissa språk en privilegierad status utan att andra faktorer tas med i beräkningen.

Skapandet av ett ”flerspråkigt” samhälle där varje medborgare har möjligheten att åtminstone lära sig två främmande språk, förutom sitt modersmål, kommer att stärka banden mellan medborgarna i de olika medlemsstaterna. Det är dock viktigt att detta inte görs till priset av en devalvering av de nationella språken.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade emot, eftersom flerspråkigheten inte beaktas tillräckligt i alla dess praktiska tillämpningar. Man vidtar åtgärder som kan leda fram till en förteckning över de språk som ska väljas ut. Det är förfärligt att förslagen om att öka antalet språk, inklusive invandrarspråk, förkastades.

För att citera kommissionen: EU:s institutioner borde försöka hitta en balans mellan flerspråkighetens kostnader och fördelar.

Uttalandet gjordes efter en rad upprepade exempel på diskriminering i samband med användning, översättning och tolkning av EU:s officiella språk, och efter avskedandet av dussintals lärare som arbetat i kommissionens tjänst. Detta ökar vår oro när det gäller behovet av att lansera flerspråkighet som ett av Europeiska unionens kulturella värden.

Vi förordar därför ett interinstitutionellt avtal med en skriven rättslig ram för EU:s språkanvändning. Ett sådant avtal bör respektera den kulturella och språkliga mångfalden, eftersom språket är det mest direkta kulturella uttryck vi har. Det bör också garantera lika behandling av alla officiella språk och därmed sätta stopp för förslaget om åtskillnad mellan ”officiellt språk” och ”arbetsspråk”, som har lett till att vissa språk har diskriminerats, till exempel portugisiskan.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan har tidigare i detta parlament påpekat – och gör det igen – att medlemsländerna har ett exklusivt ansvar för undervisningens organisation och utbildningssystemens innehåll. I de båda resolutionerna som nu behandlas försöker Europaparlamentet oblygt att gå in på språkundervisningen och utbildningssystemens anpassning till bland annat ny teknik och digitalisering. Jag röstar därför ”nej” till de två resolutionerna.

Dock hyser jag förståelse för att medlemsstaterna kan behöva diskutera sinsemellan en del frågor som till exempel konsekvenserna av övergången från analoga till digitala sändningar. Som vanligt går dock Europaparlamentet i sina förslag alltför långt i sin ambition att utveckla politikområden på EU-nivå inom alla möjliga ämnesområden. Jag tror att man i ministerrådet bäst finner ut hur långt man behöver gå inom samarbetet på ovannämnda område.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Att reagera på standardiseringen av EU:s språk, där engelskan är den populäraste fonetiska soppan, med en form av flerspråkighet som Europeiska unionen skulle må bra av att själv praktisera, är gott och väl.

Fransmännen, som får höra Jean-Claude Trichet tala engelska i Europaparlamentet, och tyskarna, som trots att de utgör 30 procent av Europeiska unionens befolkning, får se användningen av tyska inom Europeiska unionen minskas till 14 procent, kan enbart ge sitt samtycke till stödet för flerspråkighet. Det är inte EU:s uppgift att bidra till förstörelsen av den språkliga mångfalden.

Sett ur den synvinkeln gör katalanerna en del förnuftiga kommentarer. Det katalanska språket, som med fler än 15 miljoner användare används i större utsträckning än finska, danska, lettiska eller till och med nederländska, får inte försummas av Europaparlamentet.

De katalanska, occitanska eller bretonska språken utgör en del av de många rötterna i det franska kulturträdet. Det samma kan sägas om det träd som symboliserar den spanska identiteten. Ställda inför de anglosaxiska globaliseringsvindarna behöver dessa nationella träd alla sina djupa kulturrötter för att inte blåsa omkull.

Det stämmer att vi, de franska parlamentsledamöterna i Europaparlamentet, om några år skulle behöva kräva vår rätt som minoritet att tala vårt regionala språk, om det inte vore för kravet på flerspråkighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) I Manolis Mavrommatis betänkande granskas en av nyckelfaktorerna när det gäller att utbilda EU:s medborgare, nämligen språkfärdigheter.

Framtidens Europa behöver medborgare som är redo att besvara utmaningarna från det kunskapsbaserade samhället. Därför är det mycket viktigt att de kan kommunicera på åtminstone två språk utöver sitt modersmål.

Jag anser därför att det är nödvändigt att införa en indikator för språklig kompetens för att på så sätt täcka den nuvarande bristen på konkreta uppgifter om EU-medborgarnas språkfärdigheter. Det är dock oacceptabelt att vissa språk gynnas på bekostnad av andra, inte minst portugisiskan, som talas av 200 miljoner människor och är Europeiska unionens tredje största språk i världen.

Förutom språkfaktorn finns det också en oroväckande politisk faktor i det betänkande vi har framför oss, nämligen att Europeiska unionen fokuserar mer på sig själv än på världen omkring, och vi ser också ett Europa som värderar sina språk utifrån intern befolkningsstatistik, vilket mycket väl kan vara en fördel för vissa men är politiskt oacceptabelt om vi ser till Europeiska unionens grundprinciper.

Av dessa skäl röstade jag emot Manolis Mavrommatis betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Vidgade språkkunskaper ger ett mervärde åt individer och är ett viktigt verktyg för en ömsesidig förståelse mellan länder, samhällen och kulturer. Med andra ord är det avgörande för Europeiska unionen att arbeta enligt mottot ”förenade i mångfalden”.

Att det saknas uppgifter om medborgarnas språkfärdigheter betyder att det behövs ett system som kan mäta utvecklingen mot de mål som slogs fast på Europeiska rådets möte i Barcelona när det gäller att utveckla det europeiska utbildningssystemet till ett centrum för kvalitet i världsklass.

En europeisk indikator för språklig kompetens kan bli ett värdefullt verktyg för att erhålla pålitliga data om EU-medborgarnas språkfärdigheter, underlätta utbytet av god praxis och ge nya impulser till språkundervisningen.

Jag anser det vara centralt att EU:s språkpolitik inte återspeglar ett trångsynt Europa. I detta avseende vill jag upprepa behovet av att föra in idén om ett språk i Europeiska unionens kommunikation med resten av världen i denna debatt. Engelska, spanska, portugisiska och franska, i den ordningen, och i viss utsträckning tillsammans med tyska och italienska, är särskilda medel för kommunikation med resten av världen, och som sådana förtjänar de Europeiska unionens prioriterade stöd och uppmuntran.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy