Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är frågestunden (B6-0312/2006).

Följande frågor har ställts till rådet.

Fråga nr 1 från Sarah Ludford (H-0503/06):

Angående: Övergångsklausulen

Vid sitt sammanträde i Wien den 27–28 maj 2006 misslyckades tydligen EU:s utrikesministrar med att nå en överenskommelse om kommissionens förslag att använda övergångsklausulen i Nicefördraget för att flytta över fler kompetensområden inom rättsliga och inrikes frågor från den tredje till den första gemenskapspelaren.

På vilket sätt planerar det finska ordförandeskapet att fortsätta strävandena att uppnå ett mer effektivt, demokratiskt och öppet beslutsfattande inom detta område?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Som statsminister Matti Vanhanen sa här i dag anser det finska ordförandeskapet att det är mycket viktigt att göra EU till ett område av frihet, säkerhet och rättvisa. Med detta i åtanke när Haagprogrammet ses över igen avser ordförandeskapet även undersöka hur vi kan förbättra beslutsprocessen för samarbetet inom det polisiära och brottsbekämpande området.

Den 28 juni 2006 lade kommissionen fram det så kallade Haagprogrammet – ”resultattavla plus” där en utvärdering av Haagprogrammet görs och av om EU-lagstiftning genomförts korrekt i medlemsstaterna och enligt den överenskomna tidtabellen. Kommissionen har dessutom lagt fram ett meddelande med förslag avseende både politiken på området för rättsliga och inrikes frågor och ett förbättrat beslutsförfarande.

Som kommissionens ordförande har sagt är kommissionen redo att komma med förslag i syfte att utnyttja möjligheterna i fördragen för att justera beslutsprocessen. Finland avser diskutera dessa förslag på djupet och på så vis efterkomma den begäran som riktades mot Finland av Europeiska rådet vid dess möte den 15 och 16 juni. Denna handlade om att arbeta nära tillsammans med kommissionen för att undersöka möjligheterna att förbättra beslutsfattandet och aktiviteterna på områdena frihet, säkerhet och rättvisa på grundval av de nuvarande fördragen.

Justitie- och inrikesministrarna kommer att föra en interimistisk diskussion i frågan vid deras informella möte i Tammerfors den 21 och 22 september 2006. Samtalen ska fortsättas under rådsmöten i oktober och december och vid Europeiska rådet i december.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Jag tackar rådets ordförande för det svaret. Under de sex veckor som gått sedan jag lade fram frågan har det hänt mycket. Jag gör inte anspråk på post hoc ergo propter hoc. Vi fick hela förslagspaketet från kommissionen förra veckan. Det gläder mig mycket att det finska ordförandeskapet kommer att lägga stor tonvikt vid det, men kommer ordförandeskapet att lägga lika stor tonvikt vid kommissionens förslag om övervakning och utvärdering som vid det om omvandling av ineffektivt och odemokratiskt beslutsfattande? Kommer ordförandeskapet att inpränta hos de medlemsstater som inte har genomfört rambeslutet om terrorism att det är skandalöst att vissa EU-länder fem år efter den 11 september 2001, två år efter den 11 mars 2004 och på fredag ett år efter den 7 juli 2005 fortfarande inte har någon lagstiftning för att definiera och kriminalisera terroristbrott?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Vi ska nu rikta in oss på att satsa energi på detta eftersom tiden för nära samarbete i polisiära och rättsliga frågor alldeles snart är inne. Som jag sa i mitt ursprungliga svar pågår utvärderingen av genomförandet av Haagprogrammet just nu, och vi siktar på ett mer effektivt EU-omfattande samarbete i denna sektor.

  Talmannen. –

Fråga nr 2 från Richard Seeber (H-0505/06):

Angående: Klimatramkonvention

Efter de goda resultaten från mötena COP 11/MOP 1 som hölls i Montreal i slutet av 2005 är det nu avgörande att de nya processerna – förhandlingarna om åtagandena efter 2012, till exempel dialogen om långfristiga och gemensamma åtgärder inom ramen för klimatramkonventionen – snabbt inleds och drivs framåt.

Kan ordförandeskapet ange vilka framsteg som i detta sammanhang gjordes vid det 24:e möte som klimatramkonventionens underorgan höll i Bonn den 15–26 maj 2006?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att förvarna er om att det är en ganska komplicerad fråga och att mitt svar är ännu mer komplicerat.

Som frågeställaren säger resulterade den elfte partskonferensen till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och det första mötet mellan parterna, vilket fungerade som partskonferens till Kyotoprotokollet, i två nya processer för framtiden. Dessa var inrättandet av en tillfällig arbetsgrupp för att diskutera tillkommande åtaganden för Kyotoprotokollets parter enligt bilaga 1 till konventionen och en dialog om långsiktiga samarbetsåtgärder för att ta upp klimatförändringar genom att förbättra genomförandet av konventionen. Dialogen i sig innebär ingen öppning av förhandlingar om nya åtaganden.

Det första seminariet till dialogen om konventionen gav alla parter möjlighet att presentera sina idéer om hur utvecklingsmålen effektivt kan nås på ett hållbart sätt genom att man tar fasta på åtgärder för justeringar och utnyttjande av den fulla potentialen hos teknik- och marknadsbaserade lösningar. Detta var det första av fyra seminarier och samtidigt början på en längre process som planeras avslutas i slutet av nästa år. Nya tankar lades fram om framtida åtgärder som ska diskuteras mer ingående. Seminariets ledare, Howard Bamsey från Australien och Sandia de Wet från Sydafrika, rapporterade till CoP12 om seminariet och har lovat att rapporten ska vara tillgänglig i augusti 2006.

Det tillfälliga seminariet initierade en granskning av de tillkommande åtagandena för Kyotoprotokollets parter enligt bilaga 1 och tog fram ett utkast till arbetsplan för de närmaste åren. Samtidigt som den tillfälliga arbetsgruppens diskussioner innehöll en genomgång av de tillkommande åtagandena för parterna enligt bilaga 1, som bekräftades som ändringar av bilaga B till Kyotoprotokollet, framhävdes i arbetsgruppens överläggningar även att det var viktigt att vara medveten om det redan pågående arbetet och andra organs resultat på området och processer inom konventionen och protokollet.

Den tillfälliga arbetsgruppens möte kommer att hållas under det andra mötet mellan parterna, vilket fungerar som partskonferens till Kyotoprotokollet, med målet att vidareutveckla arbetsgruppens handlingsplan. Under tiden ombeds parterna enligt bilaga 1 att tillhandahålla uppgifter till i början av september om de frågor de vill ta upp vid det andra mötet, t.ex. utsläppstrender, politikens och teknikens möjligheter att mildra klimatförändringar och kostnader för och nytta med minskade utsläpp.

Bilagan till arbetsgruppens plan är en lista, som förvisso inte är uttömmande, vilken har utarbetats av ordföranden och tillkommit på dennes initiativ och uteslutande på dennes ansvar, över de ämnen som kan vara av vikt för arbetsgruppens framtida uppgifter. Dessa ämnen är en vetenskaplig grund för fastställandet av tillkommande åtaganden, scenarion och risker som hänger samman med dessa åtaganden, kostnader för och konsekvenser av justeringarna, utsläppstrender och socioekonomiska faktorer, politikens, åtgärdernas och teknikens möjligheter att mildra klimatförändringar, kostnaderna för och nyttan med mildrandet, sektorsvis analys och effekten av konkurrenskraft, gjorda erfarenheter, lärdomar av genomförandet av Kyotoprotokollet, hur länge åtagandena bör vara i kraft, den sektorsvisa strategin, en skissering av framtida åtaganden och de tillkommande kostnaderna för att utveckla, anta och överföra tekniker.

Sammanfattningsvis kan jag säga att en stabil grund lades för båda processerna under underorganens 24:e möte. Situationen ska bedömas på nytt efter den 12:e partskonferensen i Nairobi där dessa båda processer ska diskuteras och den första utvärderingen enligt artikel 9.2 i Kyotoprotokollet ska genomföras.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Tack fru minister för ett så exakt svar. Tolkningen till tyska var också mycket begriplig. Som österrikare vill jag önska er lycka till med ert ordförandeskap.

Jag vill ställa en fråga till. Kan ni säga någonting mer om kostnads-nyttoförhållandet och kostnads-nyttoberäkningarna som dessa arbetsgrupper nu arbetar med? Hur föreslår ni att man ska se till att Europaparlamentet inte bara ständigt hålls à jour om förhandlingarna utan också aktivt är involverade i dem?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Det är än så länge omöjligt att gå in i detalj i kostnads-nyttoberäkningarna, men en översyn behövs ju för att se till att åtgärderna och deras nytta är väl avvägda. Jag hoppas att vi kan ha aktiva kontakter med Europaparlamentet under processen eftersom parlamentet har visat ett mycket stort intresse i klimatfrågor, vilket är välkommet med tanke på hur viktigt detta är för vår framtid.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Fru rådsordförande! Jag uppskattar oerhört ert insiktsfulla svar på den förra frågan. Jag skulle vilja gå vidare med ämnet eftersom rådet nu företräds av ett ordförandeskap som har stor praktisk erfarenhet av de negativa aspekterna av handel med utsläppsrätter, ett nyckelinstrument som EU valt som en förberedelse för Kyotoprotokollet. Bland dessa negativa erfarenheter finns snedvridning av konkurrensen, störningar på den inre marknaden och det faktum att en part som hanterat problemet väl och tidigt vidtagit miljöåtgärder i slutändan kan få betala för det. Medan kommissionen fortfarande framställer handeln med utsläppsrätter som en framgångssaga bör Finland därför ges möjlighet att ge en mer realistisk bild av denna företeelse. Tänker Finland göra det, och vilket slags förbättringar skulle ni vilja föreslå för att komma till rätta med problemen med handel med utsläppsrätter?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Vi förmodar att kommissionens rapport om systemet med handel med utsläppsrätter kommer att finnas tillgänglig någon gång under det finländska ordförandeskapet, och i samband med debatten om den kommer Finland naturligtvis också att ha möjlighet att ta upp frågan om sina egna erfarenheter på nationell nivå. Låt mig återigen precis som statsminister Matti Vanhanen gjorde här tidigare i dag säga att frågorna om klimatförändring kommer att stå högt på dagordningen, inte bara för det transatlantiska samarbetet utan även för samarbetet med de asiatiska länderna, under det finländska ordförandeskapet och förhoppningsvis därefter.

  Talmannen. –

Fråga nr 3 från Bernd Posselt (H-0508/06):

Angående: Förhandlingarna om Kosovos status

Hur ser rådsordförandeskapet på det aktuella läget vad gäller förhandlingarna om Kosovos status?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! EU stöder till fullo förhandlingarna om Kosovos framtida status, samtal som nu förs under ledning av FN:s särskilda sändebud Martti Ahtisaari. EU uppmanar alla parter att konstruktivt delta i processen för att fastställa Kosovos status och vill erinra dem om att framsteg när det gäller att genomföra standarder i Kosovo kommer att vara av avgörande betydelse för att denna process ska gå framåt.

Det finns fortfarande en mängd vitt skilda synpunkter i frågan, men de tekniska diskussionerna om status har också varit nödvändiga och värdefulla. Ordförandeskapet, i synnerhet, är angeläget om att processen blir framgångsrik.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Fru rådsordförande! Finland tillhandahåller en högt kvalificerad medlare för Kosovoförhandlingarna i form av den tidigare presidenten Martti Ahtisaari, och vi kan därför känna tillförsikt även om vi har stora svårigheter framför oss. Jag är övertygad om att det på lång sikt bara finns en lösning, nämligen självständighet. Jag undrar dock om ni anser att UNMIK – som är ett övergångsarrangemang av administrativ art – skulle kunna ersättas med en EU-förvaltning i form av EUMIK, medan Kosovo går mot självständighet? Med andra ord: tror ni att EU kommer att spela en mer aktiv roll i Kosovos förvaltning?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Under hela denna process kommer vi att betona vikten av ett nära och framgångsrikt samarbete med FN. Vi måste komma ihåg att Martti Ahtisaari faktiskt är FN:s särskilda sändebud i detta område.

Det behöver inte sägas att EU, för sin del, givetvis är berett att ställa sig bakom det slutliga resultatet av denna process, vilket det än blir.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Fru rådsordförande! Som ni vet var västra Balkan en av de stora frågorna för det österrikiska rådsordförandeskapet. Kommer det finska ordförandeskapet att driva denna fråga med samma energi som Österrike gjorde?

Vidare, hur ser ni på EU:s absorptionsförmåga? Kommer Finland att lägga fram konkreta åtgärder för att ta itu med denna fråga, och kommer man att ställa sig bakom kommissionens rapport?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Under det finska ordförandeskapet kommer västra Balkan att vara en mycket viktig fråga på många olika sätt. Västra Balkan berörs av EU:s utvidgningsprocess, om vilken en ingående debatt kommer att hållas i Europeiska rådet i december.

Finland välkomnar utgångspunkten att EU:s absorptionsförmåga inte har blivit ett nytt utvidgningskriterium utan en fråga som kräver stor uppmärksamhet inom EU självt. Jag kan emellertid försäkra er om att västra Balkan kommer att fortsätta att spela samma viktiga roll i den europeiska debatten även under vårt ordförandeskap.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Som ni säkert känner till, fru minister, är upprätthållandet av inre säkerhet och lag och ordning i Kosovo inget litet problem i samband med landets stabilisering och tilldelningen av en ny status.

Vilket stöd kommer ni under ert ordförandeskap att ge västra Balkan, och särskilt Kosovo, så att det kan upprättas standarder i fråga om inre säkerhet och rättsväsende som utgör en tillräcklig garanti för stabiliteten i regionen som helhet?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Just skyddet för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter som nämnts här är ett av de viktigaste syftena med samtalen om Kosovos status. En långsiktig interimslösning kan givetvis endast grundas på förmågan att garantera alla gruppers rättigheter och säkerhet. Kosovos närmare förbindelse med EU:s stabiliserings- och associeringsprocess kommer också att utgöra ett stöd för genomförandet av standarder på många olika sätt.

  Talmannen. –

Fråga nr 4 från Baroness Nicholson of Winterbourne (H-0510/06):

Angående: Gemensamma operativa riktlinjer för hantering av gisslantagningar

Under de senaste åren har Irak drabbats av ett beklämmande antal gisslandraman. Det handlar oftast om mycket uppmärksammade fall, där utländska biståndsarbetare, journalister och ingenjörer som arbetar med återuppbyggnaden av landet är involverade. Antalet kidnappningar som berör utlänningar i Irak är i själva verket mycket lågt i jämförelse med de tusentals irakier som tagits som gisslan. Experterna är ense om att kidnappningarna i Irak utförs av ett stort antal kriminella grupper och terroristgrupper och att många olika motiv ligger bakom – även om de oftast är ekonomiska. Därför är den senaste tidens rapporter om att ett antal EU-medlemsstater har betalat enorma lösensummor till kriminella grupper och terroristgrupper för att få kidnappade medborgare frisläppta särskilt oroande. Utbetalning av lösensummor är en synnerligen ovälkommen och kortsiktig åtgärd, som i stället för att avskräcka kidnappare uppmuntrar dem att fortsätta och ökar riskerna för utlänningar och irakier.

Vilka åtgärder kan rådet vidta i denna fråga för att upprätta gemensamma riktlinjer och uppförandekoder för EU-medlemsstaterna när de står inför den här typen av hot i Irak och på andra ställen?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! EU-medborgare tas allt oftare som gisslan, och ibland sker också terroristhandlingar i samband med dessa kidnappningar. EU och FN har vid flera tillfällen fördömt gisslantagningarna. Vi måste i princip förhålla oss skeptiska till krav på lösensummor för gisslan. Lösensummor som betalas ut till gisslantagare uppmuntrar till fler kidnappningar och kan därför leda till att terrorismen ökar.

Internationellt samarbete, framför allt inom EU, är ett mycket användbart verktyg i fall av detta slag. EU-ländernas insatser i gisslandramer resulterade i FN:s internationella konvention mot tagande av gisslan. Den trädde i kraft den 3 juni 1983, och alla EU:s medlemsstater har ratificerat den.

Gisslantagningar har diskuterats av rådet och EU på samma sätt som frågan diskuterats direkt medlemsstaterna emellan. Lämpliga konkreta åtgärder är exempelvis enat politiskt stöd och insatser från EU:s sida vid kidnappningar, förberedelse för gisslansituationer i gemensamma pilotprojekt och krisövningar, förstärkning av nationella krisgrupper med hjälp av experter från andra länder och en checklista för medlemsstaterna över alternativ för gemensamma insatser. I ett fåtal särskilda fall har redan praktiskt ad hoc-samarbete förekommit, men det vore lämpligt att ytterligare klargöra grunden för samarbetet.

För att samarbete av detta slag ska vara så effektivt som möjligt bör det vara informellt, frivilligt och mycket konkret. All information måste dessutom behandlas strikt konfidentiellt. Det berörda landets självbestämmanderätt måste också respekteras.

  Nicholson of Winterbourne (ALDE). – (EN) Jag vill säga att det är ett nöje att få tillfälle att ställa en fråga till rådet och det nya ordförandeskapet och ge mina varmaste gratulationer och mitt stöd – säkerligen tillsammans med alla kolleger – till det finska ordförandeskapet, som vi vet kommer att bli till mycket glädje och framgång för Europeiska unionen.

Jag vill tacka rådets ordförande för det ingående svaret som är till mycket stor hjälp. Jag är särskilt tacksam för kommentaren att samarbetet tidigare har varit något sporadiskt och informellt, och att det kanske finns något sätt att stärka samarbetet i samband med detta ständigt ökande brott.

Jag skulle dock vilja fästa rådsordförandens uppmärksamhet på rapporten från FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå från april 2006 om människohandel och globala mönster inom människohandeln. Eftersom gisslantaganden och kidnappningar inte är begränsade till sönderfallande länder eller länder som befinner sig i en invecklad nödsituation, såsom Iran, är de en länk i kedjan till organiserad illegal människohandel och därför särskilt till internationell terrorism. Mot bakgrund av detta vill jag fästa rådsordförandens uppmärksamhet på att de 11 främsta fallen av rapporter om ursprungsland för människohandel …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (EN) Jag tror faktiskt inte att det är en fråga för rådet. Men jag vill bara nämna för ledamoten att kampen mot människohandel definitivt är en av ordförandeskapets prioriteringar, och vi kommer att uppmärksamma de frågor som har tagits upp.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) I förmiddags debatterade vi Palestina och gisslantagningarna där med kommissionen. Vilka ytterligare åtgärder överväger rådets ordförandeskap när det gäller situationen i Mellanöstern, Palestina och Israel?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Som jag sa i mitt uttalande på rådets vägnar under förmiddagens debatt anser rådet att det är mycket viktigt att båda sidor omedelbart förbinder sig att vidta åtgärder för att lindra denna krissituation. EU kommer på olika sätt att hjälpa till att finna en lösning på krisen, men det är givetvis parterna själva som spelar de avgörande rollerna. Vi kommer att arbeta hårt, och vi hoppas att en lösning kan nås.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Det blir ofta uppenbart för oss att våra regeringar är mycket dåligt informerade om bakgrunden till kidnappningar. Först får vi höra att de genomförs av terrorister, men sedan visar det sig ofta att motivet är rent kriminellt och det därmed är frågan om något helt annat. Jag skulle vilja fråga er om ni kanske vill förorda bättre integrerade underrättelsetjänster eller bättre informationsutbyte dem emellan, så att det blir lättare att förstå motivet för gisslantagningar och man snabbare kan reagera på rätt sätt.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Som nämndes för en stund sedan i debatten om CIA och överlämnande av fångar ligger underrättelsetjänsternas arbete och den information de tillhandahåller inom medlemsstaternas behörighetsområde, även om det naturligtvis är värdefullt med ett välfungerande och grundligt samarbete för att finna lösningar i den här typen av kidnappningssituationer och för att undersöka bakgrunden till sådana situationer, som ledamoten sa.

  Talmannen. –

Fråga nr 5 från Manuel Medina Ortega (H-0513/06):

Angående: Behov av en övergripande invandringspolitik

Med hänsyn till de avtal som nyligen ingåtts om kontroll av unionens yttre gränser i de maritima områdena runt Kanarieöarna och till kraven på enhetlighet inom det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa, undrar jag om rådet inte anser att man nu måste utforma en övergripande invandringspolitik för hela unionen för att å ena sidan garantera stabila arbetsmarknader inom vårt territorium och å andra sidan kanalisera det starka migrationstrycket på våra yttre gränser?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! EU tillämpar och tänker fortsätta att tillämpa en övergripande strategi och metod för migration både inom ramen för EU:s interna politik och i förbindelserna med tredjeländer och i dialogen med dem. Denna strategi och metod omfattar olika aspekter och dimensioner av migration, t.ex. laglig invandring, förebyggande och kontroll av olaglig invandring, människohandel och människosmuggling. EU agerar naturligtvis som alltid inom gränserna för sin behörighet enligt fördraget.

När det gäller de åtgärder EU vidtagit till följd av händelserna på Kanarieöarna nyligen skulle jag vilja föreslå att ledamoten tittar närmare på svaren på de muntliga frågorna H-0440, H-0455, H-0460, H-0473 och H-0478/2006. Det stora antalet frågor och svar visar att detta är en viktig fråga och att debatten och åtgärderna på området måste fortsätta.

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Tack så mycket för ert svar, fru rådsordförande. Det specifika problem vi står inför på invandringspolitikens område är bristen på ekonomiska resurser. För det här året har vi tydligen bara fem miljoner euro, och det finns ingen möjlighet att få mer resurser förrän den nya budgetramen godkänts nästa år.

Hur kan vi koppla invandringspolitiken till den nyligen godkända budgetramen för 2007–2013?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Vi behöver ett oförminskat samarbete med avreseländerna och transitländerna, så att vi kan förbättra villkoren i dessa länder och därmed på lång sikt lätta det tryck som hänger samman med framför allt olaglig invandring. Denna del av de yttre förbindelserna måste givetvis också få de resurser och verktyg som krävs för att ge effekt.

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Som svar på frågan om en stabil arbetsmarknad i Europeiska unionen sa ni att rådet överväger alla aspekter av invandrarpolitiken.

Vi har nyligen läst och hört om de fruktansvärda saker som sker, inte bara på Kanarieöarna utan också i Spanien, och om vad som sker på arbetsmarknaden på frukt- och tomatodlingar i södra Europa.

Har rådet diskuterat detta slags moderna slaveri, och är det en fråga som kommer att tas upp vid det sociala toppmötet senare i år?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! De europeiska arbetsmarknaderna och livskraften hos detta arbetsmarknadssystem utgör naturligtvis tillsammans en nyckelfråga som direkt påverkar invandringspolitiken, och olika aspekter av dessa måste följaktligen diskuteras och lösningar hittas. Legalisering av olagliga invandrare är förstås en komplicerad fråga i sig och oerhört betydelsefull för individen och hans eller hennes rättsliga skydd. Utdragna legaliseringsförfaranden har dock både för- och nackdelar, och vi bör komma ihåg att effekterna mycket väl kan bli kännbara i hela EU. I slutändan är legalisering av detta slag en fråga som tillhör EU-ländernas behörighet, även om det givetvis är värdefullt att utbyta information och dessutom hålla en politisk debatt om frågan.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Fru rådsordförande! Utöver vad ni sa om er avsikt att upprätta gemensamma regler på asylpolitikens område, där – som ni vet – vissa befogenheter ligger hos medlemsstaterna och vissa hos EU, kommer ni att stå fast vid att det även i fortsättningen kommer att vara upp till medlemsstaterna att avgöra hur många, och vilka, migrerande arbetstagare som medges inresa, för att möjliggöra integration på arbetsmarknaden och förhindra att den snedvrids?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Arbetskraftens rörlighet och tillgången på utländsk arbetskraft i EU:s medlemsstater handlar inte bara om invandring och arbetsmarknad utan har också i hög grad anknytning till EU:s konkurrenskraft. Ledamoten undrade om detta i framtiden skulle bli en fråga där medlemsstaterna fattar beslut. Det är naturligtvis svårt att se långt in i framtiden och uttala sig om i vilken riktning dessa politiska beslut kommer att gå, men det är viktigt att debattera frågor som tillhör den nationella behörigheten, för, som jag nyss sa, beslut som fattas i enskilda medlemsstater har också betydelse för och inverkan på hela EU.

  Talmannen. –

Fråga nr 6 från Marie Panayotopoulos-Cassiotou (H-0586/06):

Angående: Mottagande och bättre införlivande av invandrare

Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att få medborgarna i Europa att aktivt delta i besluten om att omvandla den illegala invandringen till laglig invandring och acceptera det faktum att invandrarnas införlivande i samhället är en nödvändighet?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Integrationen av tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i medlemsstaterna är en ständig utmaning för de europeiska samhällena och av avgörande betydelse för att deras sociala och politiska sammanhållning ska kunna stärkas. I Haagprogrammet om frihet, säkerhet och rättvisa bekräftas vikten av integrationspolitik när det gäller att främja stabilitet och sammanhållning i våra samhällen. I Haagprogrammet nämns också att det finns behov av bättre samordning av den nationella politiken.

I november 2004 nådde företrädare för rådet och medlemsstaterna vissa slutsatser gällande fastställandet av gemensamma grundprinciper för integrationspolitiken för invandrare. Enligt de gemensamma grundprinciperna är integration en dynamisk dubbelriktad process med ömsesidig förståelse och ömsesidigt tillmötesgående mellan alla invandrare och invånare i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas följaktligen att ta integrationspolitiken i beaktande och att låta den omfatta både invandrare och medborgare i medlemsstaterna.

Ofta förekommande samspel mellan invandrare och medlemsstaternas medborgare är en grundläggande mekanism för integration. Enligt de gemensamma grundprinciperna kan gemensamma forum för interkulturell dialog, information om invandrare och deras kulturer och utveckling av levnadsförhållanden i stadsmiljön öka samspelet mellan invandrare och medlemsstaternas medborgare.

De gemensamma grundprinciperna bygger på de slutsatser rådet antog i december 2005, med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen”. Meddelandet antogs i september 2005.

Vikten av integration i samband med tillträde till gemenskapens och medlemsstaternas territorier och behovet av att förbättra insatserna på detta område har nämnts i flera initiativ, t.ex. i kommissionens meddelande om en strategisk plan för laglig migration. I dessa sammanhang betonas vikten av att medborgare i värdsamhället blir delaktiga i skapandet av möjligheter för invandrare att på olika sätt delta i de europeiska samhällena. Detta kommer att gynna medborgare i både EU och tredjeländer. Andra aktörer och institutioner på gemenskapsnivå, t.ex. parlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, kan också göra mycket för att främja EU-medborgarnas deltagande i integrationen av tredjelandsmedborgare som är bosatta i EU.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman, fru rådsordförande! Jag skulle vilja fråga om det kommer att inrättas strukturer genom vilka EU:s medborgare kan säga sin mening om integrationen av invandrare från tredjeländer, så att ömsesidigt godtagande och ömsesidig respekt kan åstadkommas och invandrarna därmed bättre kan integreras i samhället.

Tänker det finska ordförandeskapet föreslå sådana strukturer för medborgarnas direkta deltagande i sådana beslut?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Det ligger i rådets allmänna intresse att även stödja ett mer proaktivt deltagande från det civila samhällets sida i integrationen av invandrare, för det finns en önskan att främja öppenhet gentemot allmänheten i EU:s förvaltning. Det är naturligtvis medlemsstaterna som måste besluta om detta och om hur strukturer för medborgarplattformar kan skapas på lokal nivå, men samarbete på EU-nivå kommer också att vara mycket viktigt.

Under det finska ordförandeskapet kommer rådets arbete att öppnas i hög grad, eftersom debatten om lagstiftningsfrågor som omfattas av medbeslutandeförfarandet kommer att vara öppen. Även debatten om andra lagstiftningsplaner kommer att öppnas. Detta kommer förhoppningsvis att bli en kanal genom vilken folket kan uppmuntras att skaffa information om kriterierna för beslutsfattande och dessutom utöva inflytande mellan valen.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru Lehtomäki! Jag har besökt libyska läger dit tiotusentals flyktingar från Afrika söder om Sahara kommer för att närma sig Europa och ta sig över Medelhavet. Vi har Frontex, vår gränsförvaltningsbyrå, som råkar ledas av en finländare. I vilken utsträckning tänker ni utnyttja denna byrå för att stoppa inströmningen av olagliga invandrare till Europa?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Kopplingen mellan en gränsförvaltningsbyrå och integration är enligt min mening en aning avlägsen, men under det finska ordförandeskapet ska vi också försöka lägga fram konkreta förslag gällande den byråns verksamhet.

  Talmannen. –

Fråga nr 7 från Eugenijus Gentvilas (H-0516/06):

Angående: Skillnader mellan EU-medlemsstaternas skattesystem

Den 17 maj svarade Alfred Finz, företrädare för den österrikiska regeringen, på flera frågor från Europaparlamentets ledamöter om företagsbeskattningen i EU:s olika medlemsstater. Som svar på en fråga från ledamot Eoin Ryan angav Finz att vissa medlemsstater nyligen infört nya skattesystem, enligt vilka företagsbeskattningen är avsevärt mycket lägre än i de gamla medlemsstaterna.

Finz anser att dessa reducerade skattesatser utgör en form av illojal konkurrens som det måste sättas stopp för. Anser inte rådet att de nya medlemsstaterna var i sin fulla rätt att införa sina nya skattesystem? Anser inte rådet att försöken att enhetliggöra skattepolitiken är ett tecken på att de gamla medlemsstaterna vill lösa sina ekonomiska problem på bekostnad av de nya medlemsstaterna?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Medlemsstaterna har rätt att anta sina egna skattesystem inom gemenskapsrättens ramar. Rådet kommer att överväga förslag till harmonisering om och när kommissionen lägger fram dem.

Vi måste komma ihåg att rådet den 1 december 1997 antog en resolution om en uppförandekod för företagsbeskattning för att hindra skadliga skatteåtgärder som skulle eller skulle kunna få en väsentlig inverkan på lokaliseringen av ekonomisk verksamhet i gemenskapen. Den arbetsgrupp som inrättades för att behandla de praktiska aspekterna av koden gör på grundval av de kriterier som anges i uppförandekoden en bedömning av huruvida skatteåtgärder som antas av en medlemsstat utgör skadlig konkurrens eller inte. Medlemsstaten i fråga upphäver de skatteåtgärder som förklarats som skadliga av arbetsgruppen, på frivillig basis. Medlemsstaterna måste också avstå från att anta nya, skadliga åtgärder.

Utöver detta pågår just nu intensiva tekniska förberedelser i kommissionen när det gäller förslaget till en gemensam konsoliderad företagsskattebas. Enligt kommissionen skulle en sådan skattebas i hög grad främja Lissabonstrategin, eftersom den skulle bidra till att göra den inre marknaden mer effektiv, vilket skulle ge EU en förbättrad konkurrensposition på globala marknader. Förslaget gäller emellertid inte inkomstskattesatsen.

  Eugenijus Gentvilas (ALDE). – (LT) Tack för ert svar, fru minister, men ni nämnde flera gånger kommissionen och dess initiativ. Jag skulle egentligen vilja veta vad Finland, som innehar ordförandeskapet för EU, anser om skattekonvergens. Saker som leder till orättvis konkurrens är naturligtvis inte bra, men jag skulle vilja veta om försök att harmonisera skatter är det rätta nu när vi ser sådana initiativ i EU. Hur ser Finland på dessa initiativ? Anser ni inte att konkurrensen mellan medlemsstater i skattefrågor och i fråga om skattesystem bör vara kvar, eftersom motsatsen skulle innebära att vi i själva verket går mot alltför stor harmonisering? Vi, de nya länderna, anslöt oss till EU utan att veta att en sådan tendens skulle uppstå – rörelsen mot skatteharmonisering.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Syftet med initiativet gällande den gemensamma konsoliderade företagsskattebasen är att skapa en enkel företagsskattebas. Initiativet gäller inte frågan om skattesatser, utan en skattebas. Just nu pågår det tekniska arbetet. Det finska ordförandeskapet har inte för avsikt att diskutera detta i rådet; syftet är att ta reda på hur det tekniska arbetet fortskrider.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Fru rådsordförande! I Baskien har vi vårt eget skattesystem, som historiskt är skilt från och ser annorlunda ut än det spanska systemet. Med andra ord finns det två skattesystem i Spanien. Kommissionen tycks inte förstå detta och vill förändra vårt system.

Skulle rådet ställa sig bakom tanken på att införa ett enhetligt skattesystem för medlemsstaterna utan deras medgivande eller samtycke?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Skadlig skattekonkurrens är givetvis av ondo, men det är fortfarande en bit kvar innan vi skulle kunna övergå till ett enda harmoniserat skattesystem för medlemsstaterna.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru minister! Om följden av sådana varierande skattesatser blir att fler företag flyttar någon annanstans kanske man skulle kunna överväga möjligheten att påskynda dessa förhandlingar? Alltför många arbetstillfällen går förlorade till följd av vad som kallas bidragsturism, och vi diskuterar nu i ett regionalpolitiskt sammanhang hur vi kan sätta stopp för detta.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Detta var kanske mer en synpunkt på rådet än en fråga. Beskattning är, som jag sa in mitt ursprungliga svar, en viktig fråga både för den inre marknaden och för konkurrensen. Det är därför också viktigt att undersöka beskattning på EU-nivå.

  Talmannen. –

Fråga nr 8 från Jacky Henin (H-0519/06):

Angående: Rådets åtgärder mot den svaga dollarn

Förenta staterna sänker med avsikt dollarns värde i förhållande till euron och för därmed ett skoningslöst ekonomiskt krig mot Europeiska unionen. På grund av denna avsiktliga och fortsatta minskning av dollarns värde försvinner det varje månad tusentals arbetstillfällen på Europeiska unionens territorium. Airbus måste fakturera sina underleverantörskontrakt i dollar i stället för i euro. Detta gynnar de amerikanska företagen och innebär att det europeiska flyget i själva verket är amerikanskt till över 40 procent.

Vilka politiska, diplomatiska och ekonomiska motåtgärder avser rådet att vidta för att tvinga Förenta staterna att stödja sin valuta för att möjliggöra en fri konkurrens som inte är snedvriden mellan Europeiska unionen och Förenta staterna?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Växelkursen har nyligen ändrats, men rådet planerar inte några åtgärder som skulle tvinga Förenta staterna att höja värdet på sin valuta. Vid vårens möte i IMF:s internationella monetära och finansiella kommitté upprepade Ekofinrådets ordförande i sitt uttalande rådets ståndpunkt i fråga om globala obalanser. Han sa att de rådande enorma obalanserna i bytesbalansen inte är hållbara på medellång sikt och att alla stora aktörer som berörs har ett gemensamt ansvar att åtgärda problemet. Inom ramen för internationellt samarbete bör en makroekonomisk politik och en strukturpolitik som syftar till att upprätthålla tillväxten drivas för att underlätta den nödvändiga korrigeringen av under- och överskott i bytesbalansen. På så sätt kan en ökning av det protektionistiska trycket undvikas, liksom plötsliga växelkursfluktuationer och risker för finansmarknaden. Det finns också potentiella makroekonomiska risker som härrör från protektionistiska åtgärder och ensidigt agerande. Ett öppet, multilateralt handelssystem är en nödvändig förutsättning för fortsatt ökad tillväxt. Större nationellt sparande i Förenta staterna och inhemsk tillväxt i de asiatiska länderna är avgörande för alla försök att korrigera globala obalanser.

Kommunikén från Internationella monetära och finansiella kommittén i april 2006 speglade detta synsätt, som generellt godtogs av partnerna på global nivå.

  Jacky Henin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman, fru Lehtomäki! Jag noterar att vi trots talet om medellång sikt nu befinner oss i det kortsiktiga. De anställda i EU som under de närmaste månaderna kommer att bli av med sina arbeten på grund av vår tröghet kommer inte att imponeras. Varför ser vi därför inte till att Europeiska centralbanken kan spela en helt annan roll under tillsyn av Europaparlamentet?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Som vi vet är Europeiska centralbanken ett oberoende organ vars huvudsakliga mål är att hålla priserna stabila. Ministerrådet kan inte påverka beslut om räntor, och dessutom måste centralbankens oberoende skyddas, så att den kan fortsätta att göra sitt jobb.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Fru rådsordförande! Om växelkursparitet med dollarn råder måste man naturligtvis också komma ihåg att Europa betalar i dollar när man köper olja och gas, och att detta innebär en naturlig fördel för den europeiska konsumenten. Anser ni att oljepriserna i detta område är föremål för spekulation eller att det beror på valutan?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Det här är kanske inte det område jag behärskar bäst, och det är inte heller rådets sak att spekulera om framtida oljepriser, men den rådande situationen i fråga om utbud och efterfrågan och den riktning den tycks gå i stöder inte hypotesen att priserna snabbt kommer att sjunka till en mycket låg nivå här.

  Talmannen. –

Fråga nr 9 från John Bowis (H-0528/06):

Angående: Frågor till rådet

Tänker rådet se över sina förfaranden för att besvara parlamentsledamöternas frågor?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (FI) Herr talman! Jag vill tacka ledamoten för hans intresse för rådets förfaranden för att besvara frågor från parlamentsledamöter. Som Europaminister kommer jag personligen att få äran att besvara era frågor här under frågestunden med frågor till rådet under det närmaste halvåret.

När det gäller att se över förfarandena vill jag meddela att Finland under sitt ordförandeskap vill återgå till bruket att frågor besvaras i den ordning de inkommit till rådet, och ordförandeskapet har därför inte för avsikt att besvara frågorna i ämnesordning. Trots denna förändring vill jag påpeka att de allmänna principerna för hur frågor till rådet behandlas kommer att förbli oförändrade. Svaren under frågestunden kommer även fortsättningsvis att ges på det lands vägnar som innehar ordförandeskapet.

Det kommer också att vara ordförandeskapets uppgift att ge Europaparlamentet skriftliga svar på frågor som på grund av tidsbrist inte behandlas under frågestunden. Den här veckan har vi många sådana.

När det gäller förfarandet för skriftliga frågor kan jag berätta att rådet för närvarande undersöker sätt att hantera de allt fler frågorna.

  John Bowis (PPE-DE). – (EN) Fru rådsordförande! Tack för ert svar, som jag välkomnar. Vi har dock ett problem: inom ramen för parlamentets bestämmelser får varje ledamot bara ställa en prioriterad skriftlig fråga per månad. Inom ramen för samma bestämmelser förväntas ett svar inom tre veckor. Kommissionen har klarat detta, men rådets svar kommer ofta inte förrän efter tre månader. Den anledning till detta som vi ofta får höra är att det tar tid att få svaret godkänt av alla rådets medlemmar. I själva verket kan ni ge svar på rak arm på muntliga följdfrågor.

Jag vädjar till er att finna ett sätt att skynda på processen. Det kanske kunde finnas en tidsfrist för svar från de andra medlemmarna av rådet, så att ni sedan kan ge oss svaren inom tidsplanen i våra bestämmelser. Om vi kan hjälpa er med detta kommer det att bli ett mycket bra partnerskap och en fin fjäder i hatten för det finska ordförandeskapet.

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (EN) Jag håller med om att det är mycket viktigt att skynda på proceduren för svar på skriftliga frågor. Fastän ordförandeskapet talar på sina egna vägnar måste och vill man svara i linje med andra medlemmar av rådet. Det är anledningen till att det är viktigt att få kommentarer från andra medlemsstater. Men jag är säker på att vi kan förbättra den nuvarande situationen. Jag ser fram emot att samarbeta på ett effektivt sätt med Europaparlamentet i den här frågan.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Ordförandeskapet för rådet kanske känner till att det i arbetsordningens bilaga om frågestunden föreskrivs att vi, med rådets medgivande, kan dela frågestunden med rådet i frågor till ordförandeskapet, frågor till den höga representanten och frågor till ordföranden för eurogruppen.

Skulle rådets ordförandeskap gå med på att – på parlamentets begäran – ha en särskild frågestund med den höga representanten, kanske en gång var tredje månad, som är fokuserad på utrikespolitiska frågor?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (EN) Om Europaparlamentet kommer med en sådan förfrågan ska vi absolut överväga den. Om det rör den höga representanten tror jag att han också måste godkänna proceduren. Men rådet har inte mottagit något sådant förslag, åtminstone inte vad jag känner till.

  Piia-Noora Kauppi (PPE-DE). – (EN) Nu har ni fått en timmes erfarenhet av att besvara frågor från Europaparlamentet. I slutet av ordförandeskapet kommer ni att ha varit här ett flertal gånger och fått ännu mer erfarenhet – ni har skött er mycket bra under er första frågestund – skulle ni vara villig att ge era praktiska rekommendationer till rådet angående frågestunden? Skulle ni exempelvis kunna analysera vad vi skulle kunna förbättra när det gäller frågestunden i december?

Vi måste på något sätt ge våra medborgare mer insyn i dessa händelser. Vissa personer följer till och med detta via Internet eller Euronews. Det måste förbättras på något sätt. Jag skulle vilja höra vilka praktiska rekommendationer ni kan ge vid ordförandeskapets slut. Skulle ni vilja göra detta för oss under frågestunden?

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. – (EN) Jag är övertygad om att vi under de kommande sex månaderna kommer att lära känna varandra väl, så den här sortens rekommendationer skulle också kunna förberedas genom nära samarbete. Jag – och vi, som ordförandeskap – använder mer än gärna alla erfarenheter och praktiska arrangemang och rekommendationer som kan komma ur ordförandeskapet på bästa sätt. Jag vill tillägga att jag personligen ser det som en utmanande erfarenhet att besvara de här frågorna.

  Talmannen. – De frågor som på grund av tidsbrist inte hade besvarats skulle erhålla skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.00 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman