Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0267/2006) av Christopher Beazley för utskottet för kultur och utbildning om initiativ för att komplettera läroplaner genom lämpliga stödåtgärder för att införliva den europeiska dimensionen (2006/2041(INI))

  Christopher Beazley (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Syftet med betänkandet är mycket tydligt och specifikt. I betänkandet uppmanas ministerrådet att ge ny drivkraft till införlivandet och stärkandet av den europeiska dimensionen i läroplanerna. Detta faller inom medlemsstaternas befogenheter, och nationella och regionala myndigheter samt utbildningsmyndigheter ser olika ut i olika medlemsstater. Parlamentet är dock i sin fulla rätt – och har faktiskt en skyldighet – att påminna ministerrådet om den resolution som det antog i maj 1988 med en uppmaning om att stärka utbildningens europeiska dimension. Utskottet är i princip enigt om att det är hög tid att den aktualiseras. Vilka praktiska åtgärder bör då vidtas?

För det första får inte den europeiska dimensionen bara vara en luddig kliché, ett koncept som regeringarna låtsas stödja men i praktiken gör mycket lite för att uppnå. Jag hoppas att utskottet har uppmärksammat detta och att det finska ordförandeskapet skriftligen kommer att kunna bekräfta att denna fråga kommer att finnas med i dagordningen för utbildningsministrarnas nästa möte i rådet i Bryssel den 13 november. Jag ser fram emot att få detta bekräftat. Vi menar att ministrarna särskilt borde diskutera innebörden av den europeiska dimensionen.

I parlamentsutskottet har vi tittat på två aspekter. Den första gäller samhällskunskap, tidigare ”medborgarkunskap”, och handlar om en förståelse för vad EU är, hur dess institutioner arbetar och, framför allt, hur enskilda individer kan bidra till demokratin, samt engagemang och delaktighet i beslutsfattandet. Den andra, och den är precis lika viktig, handlar om en förståelse för vårt gemensamma kulturarv och historiska arv. Parlamentet höll en utfrågning om den europeiska dimensionen i historieundervisningen för två år sedan. Den nationella historien är naturligtvis en förutsättning för att kunna förstå det förflutna. Det är dock omöjligt att undervisa om de klassiska grekiska och romerska rikena, medeltiden, renässansen, Napoleonkrigen, den industriella revolutionen och kampen mellan demokratier och diktaturer utan att knyta an till ett europeiskt sammanhang.

Vi uppehåller oss även särskilt vid vikten av språkundervisning. Den har minskat markant i mitt land de senaste åren. De senaste två åren har antalet språkstuderande 16-åringar sjunkit med så mycket som 14 procent eftersom regeringen har gjort språkundervisningen till en frivillig i stället för en obligatorisk del av läroplanen.

Om vi ser till hela Europa finns det stora skillnader i språkförståelse och språkanvändning. Eftersom engelskan är på väg att bli ett ”lingua franca” är det verkligen svårt för oss som har engelska som modersmål att motivera elever att lära sig och lärare att lära ut främmande språk. Samtidigt kan man fråga sig hur vi ska kunna få ett bra samarbete och utveckla innehållet i läroplanerna utan den kulturförståelse som följer med språkförståelse?

Jag har nämnt att medvetenheten hos lärare skiljer sig åt, inte bara inom EU utan även inom medlemsstaterna. Samtidigt som en del skolor ger den europeiska dimensionen stor uppmärksamhet genom att till exempel medverka fullt ut i europeiska utbytesprogram och genom att inte bara använda EU-källor utan även nationella och oberoende källor samt arkiverat televisions- och tidningsmaterial, koncentrerar sig andra nästan inte alls på den europeiska dimensionen. Det är därför vi har en ”spridningseffekt”.

Det är viktigt att lärarutbildningen ger blivande lärare information om det lärarmaterial som finns och hur materialet kan användas i läroplanen.

Jag vill göra er uppmärksamma på punkt 13 i betänkandet som vi är tacksamma över att Ljudmila Novak har lagt till. I den står det att: ”Den europeiska dimensionen kompletterar den nationella dimensionen men varken ersätter eller undantränger den.” Det finns en liten grupp personer på ytterkanten som skulle kritisera betänkandet för att vara propaganda i syfte att få människor att bara se EU från den ljusa och positiva sidan. Jag skulle bemöta den gliringen med att säga att det faktiskt är de som snedvrider bilden genom att försöka förneka information, vilket leder till att våra elever berövas möjligheten att bilda sig en egen balanserad uppfattning och bedöma sina karriärmöjligheter. Om de hade fått all information under utbildningstiden skulle de ha kunnat göra detta.

Detta betänkande är en uppmaning till ministerrådet att vidta åtgärder. Vi ser fram emot att få se de positiva resultaten.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Det här initiativet tas som sagt i rätt tid, eftersom vi förbereder en lansering av nya sjuårsprogram. I framtiden skulle just den här dimensionen kunna ges ett mycket större utrymme än hittills i det politiska utbildningssamarbetet. Betänkandet skulle därför även kunna vara en inspiration för rådet och medlemsstaterna. Detta faller naturligtvis inom deras befogenheter och ansvar, men vi borde åtminstone fundera över var vi står och hur vi kan förbättra den här dimensionen i utbildningen.

I betänkandet tar Christopher Beazley upp allvarliga och specifika problem. Kommissionen delar denna oro. I sin senaste gemensamma rapport om de framsteg som har gjorts när det gäller programmet Utbildning 2010 drog rådet och kommissionen bland annat slutsatsen att det trots lovande initiativ om rörlighet och deltagande i EU-program fortfarande saknas nationella strategier för den europeiska dimensionen i utbildningen.

Politiken för att se till att grundutbildningen ger unga människor den kunskap och de färdigheter de behöver som medborgare i Europa – inte bara som turister utan som medborgare – genomförs långsamt och är splittrad. Det stämmer att uttrycket ”europeisk dimension” även har en annan innebörd. Å ena sidan avser det idén om Europa, dess folk, demokratiska värderingar och projekt. Å andra sidan kan det även ses som ett europeiskt medborgarskap eller en europeisk identitet med medborgerliga rättigheter och skyldigheter, ett aktivt deltagande och en känsla av europeisk samhörighet. Det är därför viktigt att ha en klar uppfattning om hur den europeiska dimensionen ska införlivas i läroplanerna och hur skolorna ska få både det material och de möjligheter de behöver för att lära sig om Europa i praktiken.

Kommissionen har redan inlett detta arbete. Comenius är ett av våra program för att stödja projekt som genom ett samarbete mellan olika länder syftar till att utveckla den europeiska dimensionen. ”Europeiska skoldatanätet” är ett bra exempel på ett interaktivt och virtuellt verktyg för nätverksbyggande och informationsspridning. Även Ungdomsprogrammet syftar till att göra den europeiska dimensionen till en del av ungdomars liv genom utbyten och framför allt genom volontärtjänster. Den här typen av gränsöverskridande projekt är utmärkta exempel på den europeiska dimensionen i praktiken.

Rekommendationen om nyckelkompetenser för livslångt lärande som vi precis har diskuterat är ett viktig steg framåt. I den framhävs en rad färdigheter och attityder som behövs för ett aktivt europeiskt medborgarskap som en del av en social, medborgerlig och kulturell kompetens. På samma sätt betonas vikten av europeisk kunskap, rörlighet och nätverksbyggande i vårt samarbete med nationella experter om lärarutbildningen. Detta är en mycket viktig del av lärarnas yrkesutveckling. Jag håller med Christopher Beazley helt och hållet.

Kommissionen håller med om att det återstår mycket att göra för att öka medvetenheten om alla positiva nationella och europeiska initiativ. Kommissionen fortsätter att samarbeta med medlemsstaterna, till exempel genom samfinansiering av projekt inom Comenius och genom stöd till flerspråkighet. Vi avser även att uppmuntra medlemsstaterna att utveckla den europeiska dimensionen inom strategierna för livslångt lärande.

Dessutom enades jag och min kollega Margot Wallström nyligen om en rad initiativ på området. Av ovannämnda skäl menar jag därför att betänkandet utgör ett viktigt bidrag till kommissionens funderingar kring utbildnings- och medborgarskapsfrågan.

  Vasco Graça Moura, för PPE-DE-gruppen. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I Christopher Beazleys betänkande tar man upp ett koncept som är svårt att sätta fingret på, nämligen den europeiska dimensionen. Om vi vill skapa en känsla av att tillhöra den komplexa verklighet som vi kallar Europa måste en motsvarande europeisk dimension förmedlas till medborgarna, framför allt till ungdomarna eftersom detta är en nödvändig förutsättning för ett verkligt EU-medborgarskap.

Vi måste få ungdomarna att förstå detta. De måste inse att de tillhör en gemensam mosaik av civilisationer som dels ger upphov till olika kulturella och nationella enheter, dels till en särskild syn på Europa i resten av världen som, historiskt sett, har förändrat mänsklighetens historia. Det finns frågor av stor betydelse för den europeiska integrationen som går hand i hand med den europeiska dimensionen, exempelvis vetenskapliga och tekniska framsteg. Dessa är lika förknippade med Europa som med någon annan del av världen. Den europeiska dimensionen är starkt framträdande på många andra områden, exempelvis historien, den mänskliga och fysiska geografin, språken och det kulturella och konstnärliga arvet i dess konkreta och abstrakta former.

Den nationella aspekten av detta har ofta lett oss till de typer av partnerskap och förhållanden, fiendskap och konflikter, som är typiska för förhållandet mellan grannar. De spänner över områden som korsar nationsgränserna. Samtidigt finns det en helhet som utgörs av den matris i vilken alla dessa delar existerar tillsammans inom ramen för ett dynamiskt samspel. Det är denna matris som gör att vi kan kalla oss européer. Det är den dimensionen som vi talar om. Det kommer inte att bli lätt att spegla denna dimension i skolornas läroplaner. Därför är det nödvändigt att i varje land definiera principerna, hitta de rätta metoderna, omarbeta program, ta fram undervisningsmaterial och utbilda lärare och annan utbildningspersonal. Precis som med själva Europaprojektet kommer detta att vara en gradvis, multipolär process som inte alltid kommer att rulla på smidigt. Men den måste inledas så fort som möjligt. Den europeiska dimensionen är det europeiska mervärdet, och det vi talar om är mer Europa.

  Maria Badia i Cutchet, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De rekommendationer som vi nu debatterar är tillsammans med de övriga två ett stort steg framåt mot att göra unga människor och medborgare mer medvetna och bättre informerade om hur viktigt EU är.

Det är sant att EU för närvarande har små befogenheter på utbildningsområdet. Samtidigt som ett fåtal medlemsstater inkluderar en del lämpligt innehåll om europeiska frågor i sina läroplaner eller utbildningsprogram är andra mycket långt ifrån att införa detta element i de kurser som ges vid deras utbildningsanstalter.

Mot bakgrund av detta anser jag att vi på EU-nivå i enlighet med artikel 149 i fördraget måste utveckla den europeiska dimensionen inom utbildningen, särskilt genom undervisning och spridning av medlemsstaternas språk.

Kommissionsledamoten har redan nämnt några exempel som pekar i denna riktning. Men detta betänkande måste bidra till att stärka detta krav ännu mer på gemenskapsnivå, inte bara för att tillhandahålla de färdigheter som behövs för ett EU-medborgarskap, utan även för att hjälpa medborgare att lära sig mer om EU:s politik och institutioner.

Det finns även ett annat skäl, nämligen att göra människor mer medvetna om EU-medborgarskapet. Detta skulle leda till bättre kommunikation mellan medborgarna och institutionerna. Denna kommunikation uppvisar för närvarande brister som kommer att få ett antal oönskade konsekvenser.

Kommissionsledamot Figel’! Jag uppmanar kommissionen att arbeta ännu hårdare för att specificera vad den menar med den s.k. europeiska dimensionen på utbildningsområdet, så att en överenskommelse kan nås i rådet om hur detta åtagande kan anpassas till varje enskilt utbildningssystem.

Även om det redan har nämnts skulle jag avslutningsvis vilja uppmärksamma hur viktig språkundervisningen är för att unga människor ska lära sig mer om de olika kulturerna i EU. Dessutom vill jag uppmärksamma hur viktigt det är att utbyta bästa praxis, särskilt på lärarutbildningsområdet, eftersom lärare är en nyckelgrupp om vi ska nå de mål som vi har satt upp.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Även jag vill tacka föredraganden, Christopher Beazley, för hans utmärkta betänkande. Detta är ett mycket viktigt ämne. Vi måste se till att våra barns identitet och tankesätt inte bara präglas av en regional och nationell dimension utan även av en europeisk dimension, och att de förstår vad för slags värdegemenskap de tillhör och vilket intellektuellt arv de har.

Trots mosaiken av kulturer har Europa gemensamma värderingar som bygger på kristendomen. Till grund för dessa värderingar ligger även det grekiska arvet och den romerska lagen. I dag tar sig detta framför allt uttryck i demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Det är viktigt att vi redan från en tidig ålder lär våra barn och ungdomar dessa värden, att vi främjar dem och att låter dem genomsyra hela deras utbildning. Det är bara på så sätt som vi kan förstå vad det innebär att vara europé i en värld som blir allt mer integrerad, och vara stolta över detta samt över våra nationella rötter och vår kontinent.

  Bernat Joan i Marí, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tackar Ján Figeľ, och även Christopher Beazley för hans betänkande. Förverkligandet av Europeiska unionen är en komplicerad process och enligt vår mening spelar utbildning en grundläggande roll i denna. För att skapa ett europeiskt medborgarskap krävs det ett aktivt stöd från ett lämpligt utbildningssystem.

Som vi vet läggs grunden till många av våra åsikter om bland annat historia, kulturer och samhället under de viktiga skolåren. Utbildningssystemet råkar vara ett sätt för staten att utöva tvång, många gånger på bekostnad av kulturell pluralism och mångfald. Staten har därför traditionellt sett utövat en stark kontroll över till exempel historia. En nationellt inriktad utbildning kan vara kontraproduktiv för våra syften och värderingar. När det gäller till exempel chauvinism och enspråkighet kan nästan 50 procent av de europeiska medborgarna bara tala sitt eget språk flytande. Vi måste övervinna denna nationellt inriktade utbildning. Införlivandet av den europeiska dimensionen i våra utbildningssystem kan i grunden bidra till att undvika chauvinism, förbättra medborgarnas flerspråkighet, stärka respekten för pluralism och mångfald samt lägga grunden för en gemensam europeisk identitet.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Jag är glad över att det i Tjeckien åtminstone lärs ut två främmande språk från grundskoleåldern. Och inom den högre utbildningen, exempelvis vid universitetet i Ostrava, ingår Europakunskap som en del av läroplanen på samhällskunskapsområdet. Jag vill emellertid uppmärksamma en aspekt av Europakunskapen som inte får det utrymme den förtjänar. Det rör sig om tolerans. Föredraganden nämner behovet av att enas om en gemensam historia. Jag anser att detta är ett idealistiskt mål som möjligtvis går att nå i en avlägsen framtid. En sak som vi kan uppnå är emellertid tolerans, vilket är en förutsättning för att EU ska kunna existera.

EU:s medlemsstater kan inte ha en gemensam syn på historien, eftersom ett lands framgångar ofta har skett på bekostnad av ett annat lands misslyckanden. Denna syn har först på senare tid börjat förändras. Det finns ingen medlemsstat som kan stå över den europeiska kontinentens historia och tillhandahålla en syn som passar alla utan att stöta sig med någon. Tanken på en gemensam europeisk historia kan i bästa fall bli en kompromiss. Ett mer realistiskt mål skulle vara att förstå andra länders historia och deras opartiska version av händelserna. Att visa tolerans mot historiska och kulturella skillnader skulle vara ett första steg för européerna mot att dela sina värderingar med andra länder och kulturer i världen. Samtidigt kommer tolerans och förståelse att ligga till grund för definitionen av gemensamma europeiska värderingar. Ungdomar bör lära sig främmande språk, men de bör även uppmärksamma andra länders historia och kultur. Lärarnas arbete är att tillhandahålla denna kunskap i form av en uppsättning värderingar som är värda lika mycket respekt som de egna värderingarna.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Innan vi diskuterar den europeiska utbildningsmodellen och hur vi ska genomföra den måste vi först fråga oss själva vilken typ av modell vi tänker på, vem som ska ha nytta av den och vad som är syftet med den.

Ska det vara en modell som uppmuntrar till en övergripande utveckling av fria individer, och främjandet av alla deras färdigheter och intressen? Eller ska det vara en modell avsedd att producera globaliserade människor som utbildas för att möta vardagslivet men som saknar kreativitet och uppfinningsrikedom, människor som har liten kunskap men som kan utföra de uppgifter som de tilldelas?

Jag stöder den första modellen. Det är endast denna modell som gör det möjligt för människor att förverkliga sig själva och som ger dem den tankefrihet som krävs för att de ska kunna berika världen med sin kreativitet. Följaktligen bör uppfostran och utbildningen av en individ baseras på nationella värden och familjevärden, och erbjuda möjligheten att fritt använda sig av andra nationers kulturer.

Vi behöver ett hembygdens Europa, ett Europa i vilket varje nation och varje individ kan känna sig trygg. Alla ansträngningar att skapa ett globaliserat samhälle med en enda godkänd kultur, i vilken det endast går att kommunicera på några få språk, skulle stoppa Europas intellektuella och ekonomiska utveckling. Därför är den rätta europeiska utbildningsmodellen en modell som skyddar alla medlemsstaters traditioner och använder sig av dem för att gynna enskilda personer och främja deras utveckling.

  Thomas Wise, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Låt mig påminna er om vad vår föredragande sa den 12 oktober förra året: ”Regeringar vet ingenting om utbildning. De motverkar lärarnas yrkesutövning.” Det skrämmer mig att han tror att EU kan lyckas bättre. Christopher Beazley arbetade tidigare som lärare och är ledamot av parlamentet. Han måste känna till att det enligt Förenade kungarikets skollag från 1996, som lades fram av hans eget parti, är förbjudet att främja partipolitiska åsikter i skolor i Förenade kungariket.

EU är ett politiskt projekt, och som framgår av resultaten från förra årets franska och nederländska folkomröstningar, finns det miljontals vuxna som inte har låtit sig övertygas om detta projekt. Efter att ha misslyckats med det vill Christopher Beazley nu i stället försöka övertyga våra barn om fördelarna med EU. Det påminner mig om ett citat: ”Ge mig ett sjuårigt barn och det kommer att vara mitt för resten av livet.”

I likhet med så mycket annat från utskottet är det här ren och skär partisk propaganda som jag varken accepterar eller stöder.

  Maciej Marian Giertych (NI). – (PL) Herr talman! I det dokument som vi diskuterar hänvisas det till en europeisk dimension på utbildningsområdet och införandet av europeiskt innehåll i utbildningen. Dessa begrepp har emellertid inte definierats. Det görs en hänvisning till en gemensam historia och ett gemensamt kulturarv. Men inte heller dessa begrepp definieras.

Vår gemensamma historia består mest av krig mot varandra, men vad är vårt gemensamma kulturarv? Låt oss försöka sammanfatta detta. Vad består våra gemensamma positiva värderingar av? Om vi stannar upp och tänker över denna fråga måste vi erkänna att vi förenas av grekisk kultur, romersk lag och kristen etik. Allt europeiskt är baserat på dessa viktiga grunder som definierar själva Europa. Av detta följer att vi bör främja undervisning i grekiska och latin, de klassiska språken. Vi bör dessutom främja undervisning om kristendomens bidrag till Europas dominerande kulturnormer, och med detta menar jag konst, arkitektur, vårt sätt att leva och särskilt vårt familjeliv och samhällsliv.

Tyvärr gör parlamentet sitt yttersta för att sudda ut allt kristet från sina dokument. Ännu värre är att en tydlig antikristen hållning gynnas. Det blev ramaskri i kammaren när den polske utbildningsministern drog in Europarådets lärobok Compass från skolorna eftersom det i den rekommenderades att homosexualitet skulle främjas i skolan. Han anklagades för att förkasta europeiska värderingar.

Detta dokument är av intet värde utan en definition av den europeiska dimensionen, europeiska värderingar och europeiskt innehåll.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. – (SK) Aldrig förr har ämnen som europeisk identitet, europeiska värderingar, Europas gränser och EU-medborgarskap diskuterats i så breda termer som här i dag. Det är sant att vi inte exakt kan definiera dessa begrepp. Men denna debatt är ett bevis på hur EU har förändrats. Tidigare ägnade sig EU inte bara åt diskussioner, utan för att förhindra krig kontrollerades även produktionen av kol och stål. I dag handlar diskussionen om själva EU och omvärlden. Jag anser att detta är ett positivt skifte.

Undervisning i Europas historia och vår omvärld är väldigt viktigt för EU:s utveckling på 2000-talet. Europa kan – och måste – spela en viktigare och mer positiv roll än på 1900-talet, ett århundrade när Europa präglades av tragedier, krig, totalitära regioner och annat elände i stor skala.

Okunnighet och likgiltighet brukar vara de viktigaste källorna till intolerans. De banar väg för propaganda och manipulering av den allmänna opinionen, liksom enskilda människors uppfattning. Jag anser därför att utbildning om Europas historia och framtid, och de kulturer som vi upplever och lever i, är en viktig förutsättning för ett fredligare och mer sammanhållet Europa där den gemensamma rättsordningen, värdegrunden och kultursynen kommer att fortsätta att utvecklas. Jag anser att Europa kommer att genomföra detta på ett fredligare och mer tolerant sätt än när det var upptaget med ömsesidig förintelse.

Jag skulle än en gång vilja tacka Christopher Beazley för hans initiativbetänkande och uttrycka min förhoppning om att detta ämne kommer att bli föremål för debatt i medlemsstaterna. Det är nämligen de som har ansvaret för att fatta beslut i frågan och organisera hur denna ska inlemmas i utbildningen. Detta är något som inte kommer att betraktas som överflödigt utan snarare som ett mycket viktigt komplement till utbildningen inom ramen för ett gemensamt rättsligt, ekonomiskt och kulturellt område i ett utvidgat EU.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.