Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2004(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0216/2006

Debatter :

PV 28/09/2006 - 4
CRE 28/09/2006 - 4

Omröstningar :

PV 28/09/2006 - 7.11
CRE 28/09/2006 - 7.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0392

Debatter
Torsdagen den 28 september 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
PV
  

Betänkande: Hutchinson (A6-0270/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Nirj Deva (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stödde detta betänkande, men vi håller inte alls med när det gäller punkt 58 i betänkandet där medlemsstaterna uppmanas att arbeta för ”en enda ländergrupp”, dvs. en plats för EU i Internationella valutafonden. Men eftersom detta stycke endast är en ”kvarleva” av en tidigare hållning kan vi stödja betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan är som bekant motståndare till bistånd i EU:s regi och det av flera skäl. Biståndspolitik är i likhet med utrikespolitik en nationell angelägenhet och bör därför inte delegeras till Bryssel.

Vi motsätter oss merparten av betänkandet, bland annat uppmaningarna om ökade budgetar. Föredraganden ger sig även in i andra strikt nationella angelägenheter som kontroll och uppföljning av det bilaterala biståndet. Det föreslås även att kommissionen skall genomföra en strategisk planering av medlemsstaternas bistånd. Detta är fullständigt oacceptabelt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag vill lyckönska vår föredragande till detta betänkande som innehåller en rad utmärkta initiativ för att bättre rikta biståndet. EU har en fantastisk historia att berätta om internationell utveckling, ofta betydligt mer imponerande än de flesta av medlemsstaternas. Vi kan dock bättre, mycket bättre, och i detta betänkande finns ett antal bra idéer som jag gladeligen stöder.

 
  
  

Betänkande: Maat (A6-0265/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistans grundläggande synsätt är att fiskefrågor skall hanteras inom redan befintliga internationella organisationer. Det betyder att EU inte skall bedriva en gemensam fiskeripolitik eller fastslå fiskekvoter. Ett hållbart fiske utgör en förutsättning för att fiskerinäringen skall kunna bestå. Erfarenheten visar att EU inte prioriterar ett hållbart fiske. De fiskekvoter som har fastslagits för torsk i Östersjön har till exempel varit föremål för omfattande kritik från bland annat FAO.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag ser positivt på detta detaljerade betänkande om de möjligheter och utmaningar som EU och Indien står inför i sin strävan efter närmare bilaterala handelsförbindelser. Jag håller helt och hållet med föredragandens uppmaning att betona hur strategiskt viktiga handelsförbindelserna med Indien är med tanke på landets imponerande ekonomiska utveckling och status som ledare av G20-gruppen i Världshandelsorganisationen.

Samtidigt som landet når internationella framgångar växer klyftan mellan rika och fattiga inom dess gränser, och jag stöder därför betänkandets tonvikt på att hantera handels- och utvecklingsfrågor tillsammans. Indien har ett ansvar gentemot sina invånare att förbättra de grundläggande sociala rättigheterna och uppfylla miljöstandarder. Samtidigt måste EU som global ledare och Indiens huvudsakliga handelspartner arbeta med de indiska myndigheterna för att se till att det allmänna preferenssystemet kan fortsätta att stödja den indiska industrin och att en väl avvägd balans kan hittas mellan behovet av att stärka internationella regler om immateriella rättigheter och säkerställa att traditionell kunskap och tillgång till läkemedel för fattigdomsrelaterade sjukdomar upprätthålls.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. (EN) EPLP röstar för betänkandet men vill samtidigt framföra att det ser positivt på den roll som den regionala rådgivande nämnden för Nordsjön har som rådgivare och betydelsefull samrådsinstans inom den gemensamma fiskepolitiken. EPLP beklagar även att man i betänkandet inte närmare bekräftar sambandet mellan de åtgärder som vidtagits för förvaltningen av bestånden av rödspätta och tunga i Nordsjön och återhämtningsplanen för torskbestånden. Återhämtningsnivån för torskbeståndet i Nordsjön är låg, och det är viktigt att alla aspekter av fiske som inverkar på den behålls inom ramen för återhämtningsplanen för torskbestånden.

 
  
  

Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0253/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Kommissionen vill ändra förordning (EEG) nr 2092/91, som nu är i kraft, där det fastställs regler för import av ekologiska produkter, för att strama upp förfarandet för erkännande av importerade ekologiska produkter. Kommissionen uppnår dock inte det som krävs.

Därav raden av ändringsförslag från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling med syfte att skydda såväl konsumenter som producenter på nationell nivå. Tonvikten har följaktligen lagts vid behovet av att kontrollera produkter som importeras från tredje länder för att se till att de har framställts enligt produktionsnormer som är likvärdiga med dem som gäller för ekologisk produktion i gemenskapen, och detta är ömsesidigt.

Det skulle inte vara rättvist mot jordbrukarna och konsumenterna i EU om produkter från tredje land inte behövde gå igenom samma kontroller som krävs av EU:s jordbrukare. Dessutom måste de behöriga nationella myndigheterna åtminstone få delta i processen med att erkänna kontrollorgan i tredje länder. Kampen mot bedrägerier kan endast bli effektiv om det finns en kontroll och ett erkännande av de nationella myndigheterna i de importerande länderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan hyser förståelse för att man måste ställa likalydande krav på ekologiska produkter från tredje land som på ekologiska produkter från EU. Men kontrollsystemen får inte vara för kostnadskrävande och man måste beakta de subventioner som EU:s producenter erhåller för att producera sina ekologiska produkter.

Vi ställer oss tveksamma till jordbruksutskottets tilläggsförslag om strängare krav på ekologiska produkter från tredje land och undrar om det finns dolda protektionistiska motiv bakom deras ändringsförslag till förslaget till förordning.

Vi är därför inte beredda att stödja jordbruksutskottet utan har röstat nej till deras ändringsförslag samt förslag till resolution.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Μanolakou (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Sjuttio procent av de ekologiska produkterna importeras inom ramen för så kallade importlicenser.

Kontroller utförs på grundval av dokument och inte genom provtagning på plats. Detta förfarande betraktas som rättvist.

Därför är det nödvändigt att se till att ekologiska produkter som släpps ut på marknaden med den EU-omfattande ekologiska märkningen utan undantag framställs enligt de principer och villkor som anges i förordning (EEG) nr 2092/91.

Under denna förutsättning innebär föredragandens ändringsförslag en förbättring av villkoren och kontrollerna av import av ekologiska produkter till EU från tredje länder, så att importerade produkter är mer eller mindre likvärdiga med inhemska, eftersom gemenskapens förordning om villkoren för produktion av ekologiska produkter i EU-länderna är mycket strängare än Codex Alimentarius.

Vi stöder även den föreslagna förordningen om produktion, märkning och import av ekologiska produkter. Däremot håller vi inte med om punkten att certifiering ska kunna utföras av ackrediterade organ i utbyte mot rimliga certifieringsavgifter.

Vi anser att det allmänna intresset inte kan skyddas effektivt av privata organ, inte ens om de är ackrediterade av motsvarande offentliga organ och kontrolleras av dessa på plats. Det allmänna intresset skyddas effektivt av offentliga organ som tillhandahåller kostnadsfri certifiering till ekologiska jordbrukare, som utgör en kostnadsfri tjänst och är en sporre för ekologiskt jordbruk.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Det är ett nöje att få gratulera min gruppkollega till detta betänkande. Ekologiska livsmedel är en tillväxtmarknad i Skottland, men det är mycket viktigt att det finns ett förtroende för de standarder som tillämpas i sektorn om vi vill se den utvecklas. Detta betänkande går i rätt riktning, men vi i EU måste gå längre och officiellt uttrycka stöd för ekologisk produktion av jordbruksprodukter och finna sätt att skydda och främja den.

 
  
  

Resolutionsförslag: Galileoprogrammet (B6-0511/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Så länge Galileoprogrammet – EU:s program för satellitbaserad radionavigering – används för icke-militära ändamål och inte ingår i trenden med förtryckande säkerhet är det ett viktigt verktyg för att tillhandhålla en allmännyttig tjänst. Programmet är därför ett ypperligt tillfälle för samarbete, vetenskaplig och teknisk utveckling och för utbyte av och tillgång till information utan att medborgarnas rättigheter, garantier och friheter påverkas.

Galileo kan bidra till att få ett slut på beroendet av det USA-kontrollerade GPS-systemet, som förvaltas av den amerikanska militären. Militären blockerar i själva verket tillträde till och användning av systemet när de utför sina militära attacker mot människor och länder.

Därför beklagar vi att majoriteten i parlamentet röstade emot vår grupps ändringsförslag, som syftade till att fördöma användningen av Galileo för militära ändamål och där det betonades att programmet bör ge lika tillgång för alla användare. Dessutom borde allmänheten få tillgång till informationen kostnadsfritt.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Galileo är ett idealiskt gemenskapsprojekt för att uppfylla målen i Lissabonstrategin.

Det europeiska satellit- och radionavigeringsprogrammet är en ny teknisk utmaning som kommer att skapa mer tillväxt och affärsmöjligheter för EU:s ekonomi. Det är därför upp till oss att se till att det inte bara blir ännu ett projekt. Denna första EU-infrastruktur som ska förvaltas av gemenskapen är en avgörande faktor för att förverkliga Lissabonstrategin.

Med hänsyn till att EU är fullt av små och medelstora företag finns här ett fantastiskt tillfälle.

Gemenskapens institutioner måste garantera en god förvaltning, skapa överskådliga och effektiva regler för offentlig-privata partnerskap och se till att vi får ut största möjliga nytta av detta projekt.

Alltså måste vi ta vara på möjligheterna med detta projekt och det kan vi bara göra om vi förstår att detta är rätta vägen framåt.

 
  
  

Resolutionsförslag: den gemensamma invandringspolitiken (RC-B6-0508/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI).(NL) Herr talman! Jag röstade emot detta gemensamma resolutionsförslag eftersom det är ett exempel på en politisk korrekt beskrivning av invandringen. Den politiska korrektheten är en dogm som råder inom denna institution och det är lika förbjudet att ifrågasätta den som det var att ifrågasätta den religiösa världsbilden under medeltiden.

Vid en tid då våra gränser kring Medelhavet – man tänker på Lampedusa och Kanarieöarna – inte kan hålla undan floderna av ekonomiska flyktingar är EU fortfarande ovilligt att erkänna att vi inte – och det var en socialdemokratisk premiärminister som så träffande uttryckte detta – kan bära hela världens elände på våra axlar. Även om vi i EU är villiga att ta emot de invandrare som är beredda att assimilera sig måste vi be dem som inte är det att återvända till sina ursprungsländer.

Vi måste också helt och hållet stoppa invandringen och samtidigt införa en ambitiös utvecklingspolitik för att minska trycket på människor att lämna utvecklingsländerna och göra det klart att det inte finns rum i EU för islamistisk fundamentalism.

I söndags röstade det schweiziska folket i en folkomröstning med överväldigande majoritet för att behålla sin identitet. Schweizarna är ett fritt och oberoende folk och EU borde hellre följa deras exempel än att böja knä inför invandringslobbyns intellektuella terrorism.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE), skriftlig. – Den moderata delegationen har valt att rösta emot PPE-DE-gruppens resolution eftersom vi är bestämda motståndare till den gemensamma minimiförteckning över säkra ursprungsländer som det refereras till i sista meningen i punkt 9.

Vi anser även att denna version av resolutionen i för liten grad betonar att samtliga åtgärder för att bekämpa olaglig invandring måste vara förenliga med de garantier och de grundläggande rättigheter för individen som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Vi är inte helt emot punkt 4 (informationskrav vid generösare regler), men vi är tveksamma eftersom den skulle kunna vara ett första steg till full överstatlighet på asyl- och invandringsområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Vid sitt möte i Tammerfors lade Europeiska rådet fram ett ambitiöst politiskt program för EU, nämligen att skapa ett gemensamt europeiskt område där frågor om frihet, säkerhet och rättvisa skulle lösas på en fullkomligt rättvis spelplan. Men den balans man eftersträvade då är än i dag alltför ömtålig. Det vi ser är en trend där säkerhetsfrågor sätts före mänskliga rättigheter. Kampen mot terrorism och olaglig invandring har tydligt dominerat dagordningen för rättsliga och inrikes frågor.

Det nya Haagprogrammet 2004 saknar en framtidsvision. Det finns ett skriande behov av beslutsfattande inom gemenskapen i fråga om invandringen – det vill säga av den legitimitet som parlamentets deltagande i medbeslutandeförfarandet innebär – och det krävs en bindande stadga för grundläggande rättigheter. Invandringspolitiken måste vara en EU-politik som bygger på humanitär omtanke, förebyggande insatser och samarbete med ursprungsländerna. Det behövs engagemang och solidaritet mellan medlemsstaterna, baserat på delat ansvar. Annars blir det inte någon rättvis politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om den gemensamma invandringspolitiken (RC-B6-0508/2006) eftersom EU behöver en verkligt gemensam invandringspolitik och måste undanröja alla hinder för ett gemensamt asylsystem där gemensamma regler för att skydda invandrares och asylsökandes grundläggande rättigheter i EU kan definieras.

EU måste ta ett övergripande grepp som öppnar kanaler för laglig invandring och främjar invandrarnas integration i värdsamhället. Denna metod måste byggas på laglig integration på arbetsmarknaden, rätt till utbildning, tillgång till sociala tjänster och hälsovård och faktiskt deltagande av invandrare i värdlandets sociala, kulturella och politiska liv. Det är också nödvändigt att stödja utvecklingen i ursprungsländerna för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migrationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – EU:s gemensamma invandringspolitik är enligt Junilistans mening en av de främsta orsakerna till den tragiska situation som många migranter utsätter sig för när de i hopp om ett bättre liv påbörjar en i ordets rätta mening livsfarlig resa mot EU. Resolutionen understryker mycket riktigt att Dublin II-förordningen är och har varit misslyckad. Förordningen har inneburit att främst länderna i södra och östra delen av EU fått bestämma över migranternas öde utan att ta hänsyn till andra medlemsstaters invandringspolitik och behov. Det är ytterst märkligt och oacceptabelt att EU sedan ett decennium tillbaka har laborerat med en gemensam migrationspolitik. Alla dessa politiska experiment har urholkat medlemsstaternas självbestämmanderätt i migrationsfrågan och orsakat stort lidande för migranterna. Lösningen på dagens situation är inte att ge EU ytterligare maktbefogenheter i invandringsfrågan för att fortsätta med sin misslyckade invandringspolitik, utan ge medlemsstaterna deras självbestämmanderätt tillbaka.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Resolutionen innehåller några punkter som vi välkomnar. Där erkänns till exempel den pågående tragedin och det påpekas att det finns ett behov av att öppna kanaler för laglig invandring, tillsammans med behovet av effektiv integration och utvecklingsplaner i ursprungsländerna.

Men vi anser att resolutionen misslyckas med att fördöma EU:s repressiva, säkerhetsinriktade politik där olaglig invandring kriminaliseras och åtgärder vidtas för att stänga gränserna, inrätta interneringscenter och utvisa invandrare.

Vi är också emot att det inrättas en gemensam invandringspolitik eftersom detta inte är det rätta svaret på de frågor och problem som finns, vilket visas av resultatet av andra gemensamma politikområden. Migrationen varierar mellan EU-medlemsstaterna och alla beslut om denna politik bör fattas med hänsyn till varje enskilt lands självbestämmanderätt, även om detta förstås inte hindrar länderna från att samarbeta i denna fråga.

Det som behövs i stället för en gemensam politik är en annan politik och andra åtgärder som effektivt skyddar invandrarnas rättigheter – till exempel ratificering och tillämpning av FN:s konvention om migrerande arbetstagare och deras familjer – och som inriktar sig på de bakomliggande orsakerna till invandringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Trots att detta förslag handlar om frågan om en gemensam hållning när det gäller invandring i EU kan det stödjas på grund av det starkt bekräftar de enskilda medlemsstaternas behörighets- och ansvarsområden och för att det lyfter fram behovet av samordning och inte harmonisering.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Varje dag ökar antalet kanoter och undermåliga farkoster från Senegal, Mali, Mauretanien eller Gambia som landar på Kanarieöarnas kuster.

Varje år försöker 300 000 afrikaner i hemlighet att ta sig in EU. De europeiska ledarna tvingas nu bli medvetna om omfattningen av detta fenomen och börjar oroa sig för de katastrofala följderna av det orättvisa Schengenavtalet – som de ändå inte fördömer – och av hur beviljandet av uppehållstillstånd i Spanien och Italien för alla olagliga invandrare (mer än 1 150 000 utländska personer har fått uppehållstillstånd i Spanien sedan 1985) har varit en enorm sporre för andra potentiella invandrare.

För ögonblicket begränsar EU sig till att läxa upp Spanien för att vara, som EU ser det, alltför släpphänt med att ge sina invandrare uppehållstillstånd. Det handlar naturligtvis inte om att ändra invandringslagarna och asylrätten efter schweizisk förebild, där 68 procent av de röstande nyligen godkände en ny lag om invandring och strängare villkor för att få rätt till asyl, vilket gav landet en av de mest restriktiva lagstiftningarna i Europa.

Det måste bli slut på underkastelse och passivitet. Nu måste vi stoppa denna invandringsflod genom att återupprätta gränserna, införa nollinvandring och sätta stopp för naturaliseringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. (FR) Det verkar som om de europeiska ledarna är oroade över den olagliga invandringen. Det är på tiden! Det är sant, det är bara sedan 1995 och det katastrofala Schengenavtalet som Front National oavbrutet har lyft fram och varnat för den oundvikliga skada som avskaffandet av EU:s interna gränskontroller orsakar.

Det var inte förrän Spanien fick se ett rekordstort antal på mer än 25 000 afrikanska invandrare landstiga på Kanarieöarna sedan januari och inte förrän den italienska kustbevakningen under en period av nio månader hade fört över 12 000 invandrare till läger på den lilla ön Lampedusa söder om Sicilien som alla europeiska regeringar och kommunala makthavare började oroa sig över den ohejdbara och exponentiellt växande migrationen.

EU avslöjas nu som oförmöget att förvalta sina gränser till lands och till sjöss. Inte heller är det EU:s symboliska byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, som är så iögonenfallande långsam och underbemannad, som kommer att ge ett effektivt svar på invandringsfloden.

Låt oss återupprätta EU:s interna gränser och sluta upp med att legalisera olagliga arbetstagare på ett sätt som bara uppmuntrar till ytterligare invandring. Detta är de viktigaste förutsättningarna för att omedelbart sätta stopp för denna flodvåg av invandrare.

 
  
MPphoto
 
 

  Patrick Louis och Philippe de Villiers (IND/DEM), skriftlig. – (FR) Vi röstade emot båda resolutionsförslagen. Där beskrevs med vissa nyansskillnader svårigheterna med att kontrollera olagliga invandrares inresor och förflyttningar, men där nämndes aldrig det faktum att dessa svårigheter beror på att de nationella gränserna har avskaffats.

I resolutionerna, och av Nicolas Sarkozy, förespråkas att kravet på enhällighet i omröstningarna i rättsliga och inrikes frågor ska slopas helt, det vill säga att medlemsstaternas suveränitet inom deras eget land ska avskaffas fullständigt. Detta är ännu ett exempel på att europeisk integration används som lösning på det problem den orsakar. De som i likhet med gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i parlamentet här i dag försöker begränsa invandringen skapar i själva verket fler problem än de löser. Vi borde inte ha godkänt Schengenavtalet med dess avskaffande av permanenta kontroller vid de inre gränserna och vi borde inte ha godkänt Amsterdamfördraget. Vi borde ha sagt nej till att huvuddelen av politiken för asyl, viseringar och invandring, inklusive kampen mot olaglig invandring, flyttades in under EU:s tak. Vi har öppnat slussarna för okontrollerad invandring och samtidig berövat medlemsstaterna deras makt, bara för att överföra den till en ofrånkomligt förlamad union.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Invandring är ett tecken på ekonomisk livskraft och har en roll att spela för att föra in aktiva, duktiga människor. Olaglig invandring handlar å andra sidan om organiserad brottslighet som är livsfarlig för de drabbade och som gynnar en parallell, inhuman arbetsmarknad.

Därför är förslaget med en extraordinär lagstiftning ett exempel på goda avsikter med ett dåligt resultat. Detta är en liten vinst för olagliga invandrare och en stor triumf för människosmugglare.

Vi måste acceptera den grundläggande frågan om hur mycket marknaden kan ta upp, om vi vill att invandringen ska ha en gynnsam effekt. Men detta går bara att åstadkomma genom tydliga konkreta regler som underlättar den lagliga invandringen och förhindrar den olagliga, som är ett EU-omfattande problem. Därför vill jag passa på att säga att frågan om att skydda våra gemensamma yttre gränser måste ingå när de beväpnade trupperna får ny utrustning.

Till sist vill jag säga att jag inte anser att lösningen ligger i att helt enkelt skärpa tillämpningen av lagen: Kampen mot ohämmad invandring, fattigdom och terroristhotet handlar om att exportera välstånd, ekonomiskt oberoende och vår modell för liberal demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Det stora inflödet av olagliga invandrare till Kanarieöarna har påmint allmänheten och regeringarna om de allvarliga och sammansatta problem som den olagliga invandringen orsakar.

Jag vill påpeka för mina kolleger i parlamentet att detta inte är något nytt fenomen när det gäller de franska utomeuropeiska departementen, särskilt Mayotte, Guyana, Martinique och Guadeloupe, eftersom dessa ligger nära några av jordens fattigaste länder. Mayotte ligger bara några få sjömil från Comorerna och Guyanas gräns ligger i ett regnskogsområde som är svårt att kontrollera. De mest avlägsna regionerna, däribland Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska departementen, skulle därför ha mycket att vinna på en gemensam invandringspolitik.

Jag anser att det är nödvändigt att Europaparlamentet betonar fem aspekter av denna kommande politik: bättre inriktat utvecklingsbistånd, utveckling av partnerskap med ursprungsländerna, förstärkt gränsövervakning och kamp mot människosmuggling, förstärkning av politiken för återvändande och en effektivare integration av lagliga invandrare i deras värdländer.

Vi behöver lagstiftning som är tydlig och som identifierar specifika och operativa prioriteringar. Europeiska unionen kan inte längre hålla till godo med avsiktsförklaringar.

 
  
  

Resolutionsförslag: Darfur (RC-B6-0512/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Situationen i Darfur förvärras framför ögonen på oss, och det är hjärtskärande hur maktlösa vi är inför ett sådant övergrepp. Jag har noggrant följt förhandlingarna om denna resolution, och stöder den trots att jag skulle vilja att vi gjorde mer.

 
  
  

Betänkande: Karim (A6-0265/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan stödjer kraftfullt förverkligandet av den inre marknaden. Detta medför också att EU måste ha en gemensam handelspolitik gentemot andra stater. Det är emellertid inte EU:s uppgift att ha invändningar mot Indiens inrikespolitiska angelägenheter.

Föredraganden anmärker bland annat på den indiska byråkratin, på den offentliga sektorns utformning och på den indiska centralregeringens regionalpolitik.

Junilistans värnar om nationellt självbestämmande och suveränitet, oavsett om det gäller en medlemsstat eller vilken annan stat som helst i världen. Därför har vi röstat nej till betänkandet.

För övrigt utesluter vi heller inte att Indien kan ha synpunkter på EU:s handels- och jordbrukspolitik.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta viktiga betänkande om EU:s förbindelser med Indien omfattar en mängd punkter och några av dem godtar vi inte.

Även om vi delar vissa av de farhågor som uttrycks i betänkandet, ingår det i en strategi för att liberalisera världshandeln inom ramen för WTO eller genom spridning av bilaterala eller multilaterala frihandelsavtal inom ramen för konkurrens och bindningar till USA som vi är helt och hållet emot.

I betänkandet förespråkas den så kallade utvecklingsagendan från Doha och att förhandlingarna om liberalisering av handel och marknader över hela världen, som för närvarande är i ett dödläge, ska fortsätta.

Än en gång betonas i betänkandet att EU måste uppmana Indien och G20 att inse att ”EU:s erbjudande om jordbruket måste följas av ett rimligt erbjudande från G20 om marknadstillträde för icke jordbruksprodukter och tjänster”, vilket är oacceptabelt.

Därför röstar vi emot.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för Sajjad Karims betänkande om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien. Som jag ser det har mycket viktiga sociala aspekter tagits med och det finns också ett fokus på den sociala klyftan mellan rika och fattiga, mellan syd och väst och mellan nord och öst. Jag vill framför allt betona Internationella arbetsorganisationens (ILO) betydelse för alla indiska arbetstagare. Även om utländska investerare i betänkandet uppmanas att ta sitt politiska ansvar genom att tillämpa ILO:s grundläggande normer för arbetstagare, vill jag betona att detta naturligtvis också bör gälla indiska arbetsgivare för att skapa enhetliga strukturer i Indien så att det går att ta itu med ojämlikhet och förbättra arbetskvaliteten.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det initiativbetänkande vi har framför oss har den stora fördelen att det påminner oss om hur viktigt det är för vår framtid att vi har en lämplig strategi för förbindelserna med Indien. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina (BRIC-länderna) är avgörande för att kunna förstå det nuvarande läget i världshandeln, även om vi inte bör försöka upprätta identiska strategier för dessa länder. Långt därifrån.

Våra förbindelser med BRIC-länderna bör utformas så att globalisering, ekonomisk utveckling och tillväxten i världshandeln blir faktorer som leder till välstånd för alla, eller åtminstone för så många som möjligt, och detta betyder att vi måste utarbeta separata strategier. Det demokratiska folkrika Indien skiljer sig från det icke-demokratiska folkrika Kina och från vårt grannland Ryssland.

Om vi vill vara ett framgångsrikt projekt bör en av våra prioriteringar dels vara att betrakta vår framtid i förhållande till utvecklingen i dessa länder, dels att skapa lämpliga strategier för förbindelserna med vart och ett av dem. Indien är av stor betydelse och i geografiska, politiska och ekonomiska termer kräver landets situation särskild uppmärksamhet, eftersom vi förväntar oss att landet blir en viktig bundsförvant i framtiden.

 
  
  

Betänkande: Breyer (A6-0254/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Hynek Fajmon (PPE-DE).(CS) Herr talman, mina damer och herrar! Parlamentsledamöterna från det tjeckiska partiet Občanská demokratická strana (ODS) vägrade att ställa sig bakom Breyerbetänkandet om kvinnors framtidsutsikter i den internationella handeln. Detta betänkande är ett stycke feministisk agitation från vänsterkanten som inte kan ge några positiva resultat. Vi är helt och hållet emot teorin om jämställdhet mellan kvinnor och män och emot alla krav som grundar sig på denna felaktiga syn på det mänskliga samhället. Vi betraktar människor som enskilda medborgare med individuella rättigheter och friheter som garanteras av staten, inte som kollektiva grupper som är förutbestämda av kön och som har kollektiva rättigheter. Likhet inför lagen har länge varit verklighet i alla länder. I EU:s medlemsstater är alla män och kvinnor fria och kan använda denna frihet på olika sätt som passar dem, och ett exempel på detta kan vara hur kvinnor ägnar mer tid åt att ta hand om barn än vad män gör. Kravet på jämlikhet mellan män och kvinnor strider mot tanken på frihet. Alltså kan vi under inga omständigheter stödja kvotering av kvinnor i styrelserna för aktiebolag, vilket föreslås i betänkandet. Jag håller inte med om föredragandens antagande att liberaliseringen av världshandeln kommer att ge män och kvinnor världen över nya möjligheter till självförverkligande och ökat välstånd. Därför röstade vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Vi har röstat nej till betänkandet om kvinnors framtidsutsikter i den internationella handeln.

Fri handel ger ökat välstånd och minskad fattigdom. De senaste decennierna har globaliseringen lett till dramatiska förbättringar av människors, inte minst kvinnors och barns, levnadsstandard. Fri handel skapar fler formella anställningar och i motsats till vad som hävdas i betänkandet ger fri handel även kvinnor med informella anställningar ökad trygghet och en väg ut ur fattigdomen.

I betänkandet ligger fokus på form istället för innehåll. Jämställdhet är viktigt, inte minst i arbetslivet, där en egen lön är ett starkt bidrag till kvinnors oberoende och självständighet. Mer globalisering, inte utbyggda EU-institutioner, är rätt väg att öka kvinnors självständighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för denna resolution, trots vissa områden som vi hade invändningar mot, eftersom där finns en positiv syn på kvinnors roll och på kampen mot diskriminering, framför allt inom den internationella handeln.

Vi måste dock påpeka att betänkandet borde ha gått längre, eftersom där inte finns någon kritik av liberaliseringen av den internationella handeln och den skadliga inverkan denna har för folken i de mindre utvecklade länderna, särskilt kvinnor. Betänkandet borde också ha innehållit kritik av de ansträngningar som gjorts av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater för att blockera en mer progressiv syn på kampen för kvinnors rättigheter.

Dessutom borde betänkandet ha innehållit ett fördömande av det skandalösa beteendet hos multinationella företag som utnyttjar kvinnors arbete i ett land tills de hittar ett annat land där de kan göra större vinster och struntar i hur kvinnor drabbas av ökad arbetslöshet och sämre livsvillkor.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag vägrade att delta i omröstningen om Breyerbetänkandet som med sin utgångspunkt att kvinnor behöver främjas inom alla ekonomiska områden har blivit ett mischmasch av tankar där det bästa och framför allt det sämsta blandas om vartannat.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet, eftersom man där uppmärksammar att kvinnor spelar en viktig men ofta förbisedd roll i stödet av ekonomin över hela världen. I betänkandet konstateras att det fortfarande råder bristande jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller möjligheten till utbildning och arbete, både inom och utanför Europeiska unionen. Samtidigt uppmärksammar man att så kallat ”kvinnoarbete”, som bland annat omfattar att ta hand om familjen och ge social omsorg, traditionellt sett inte får något erkännande och är oavlönat.

Faktum är att kvinnor redan avsevärt bidrar till ekonomin, både inom den offentliga och inom den privata sfären. Tidigare har man inom en stor del av den internationella handels- och utvecklingspolitiken inte insett i vilken utsträckning kvinnor i utvecklingsländer utför inkomstbringande arbete och kontrollerar hushållsbudgeten. Jag välkomnar och stöder därför kraven på en politik som uppmuntrar kvinnor till ett större ekonomiskt deltagande, i syfte att ytterligare förbättra sin status och öka sina inkomster och tillgångar. Jag stöder även rekommendationen i betänkandet att EU:s medlemsstater borde följa Norges exempel och se till att aktiebolagens styrelser till 40 procent består av kvinnor.

 
  
MPphoto
 
 

  Cristiana Muscardini (UEN), skriftlig. – (IT) Det förhållande som finns mellan könsfrågor och handel är inte bara viktigt rent ekonomiskt, utan avspeglar dessvärre också en kultur som återfinns i olika delar av världen där kvinnor marginaliseras i samhället.

Enligt betänkandet har tillväxten i handeln gjort det lättare för kvinnor att ta plats i den moderna industriella ekonomin och att göra det snabbare än tidigare. Låt mig påpeka en sak: principiella uttalanden stämmer alltför ofta inte överens med verkligheten; i verkligheten fortsätter kvinnliga entreprenörer att stöta på enorma problem, delvis för att de ofta företräder små och medelstora företag eller distributörer och hantverksindustrin – sektorer som i allt högre grad påverkas av globaliseringen av marknaderna, en process som alltför ofta saknar tydliga och gemensamma regler.

Det som verkligen behövs är inte bara mer ekonomiskt bistånd utan även mer strukturbistånd för att stödja kvinnor i arbetsliv och företagande och att inta en fast ståndpunkt mot denna pseudokultur som vill bortse från kvinnors sociala och ekonomiska rättigheter – som stadfästs i handlingsplanen från Peking – eller rentav kallar dem för hinder.

Trots att vi röstade för betänkandet måste jag påpeka att EU:s politiska och praktiska uppgift är att genom modiga förslag ta itu med de negativa aspekter som drabbar ett brett tvärsnitt av kvinnor, framför allt i de fattigaste länderna, men även i EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Jag måste gratulera min kollega Hiltrud Breyer till hennes betänkande. Jag kan bara stödja slutsatserna i betänkandet där det rekommenderas, och jag citerar, ”ett paradigmskifte inom EU:s handelspolitik”. Det krävdes ett betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter om jämställdhet mellan kvinnor och män för att hänsyn äntligen skulle tas inte bara till kvinnors rättigheter utan till alla arbetstagares rättigheter i den globaliseringsprocess som för närvarande eftersträvas och pågår i Bryssel.

Föredraganden är nästan naiv i sin skenbara upptäckt att konkurrenstrycket i en alltmer globaliserad ekonomi leder till lägre löner och driftskostnader, arbetslöshet, omflyttningar och företagsnedläggningar. Siffrorna är faktiskt mycket oroande: 70 procent av de 1,3 miljarder människor som lever i fattigdom världen över är kvinnor.

Men jag måste medge att det är värt att betona här att ojämlikhet mellan kvinnor och män, särskilt i Asien och Afrika, där kvinnor förnedras, föraktas och betraktas som mindre värda än männen, naturligtvis skapar svårigheter inom de ekonomiska, kommersiella, sociala och politiska områdena. Framför allt är det mycket tydligt att det är kvinnornas status som måste ses över omedelbart i alla länder där islamsk lag ofta råder.

 
  
  

Betänkande: Guerreiro (A6-0266/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) Det är illa ställt med det europeiska fisket, som pressas av ekonomiska svårigheter, uttömda bestånd och petiga kontroller. Medelhavets fiskare drabbas hårt. Det är hög tid att EU drar lärdom av detta faktum.

Betänkandet innehåller flera positiva riktlinjer, som tillkommit tack vare våra gemensamma ansträngningar tillsammans med fiskarna i min region och stödet från min politiska grupp. För det första uppmanas Europeiska kommissionen att se över sitt arbete och formulera mer specifika och långtgående förslag för att bemöta den allvarliga krisen i fiskeribranschen. För det andra uttalas stöd för fiskarnas branschorganisationer och deras roll (gemensam förvaltning) i tillämpningen av den gemensamma fiskeripolitiken och åtgärder för att förbättra förvaltningen av fiskeresurserna. Slutligen omfattar betänkandet flera av våra ändringsförslag, som syftar till att skydda det småskaliga fisket i Medelhavet.

Med detta i åtanke kommer jag att rösta för betänkandet, eftersom det sänder en tydlig politisk signal som banar väg för en ambitiös EU-politik.

Jag skulle dock ha önskat att Europaparlamentet gått längre i kraven på ett särskilt program för Medelhavsfisket. Vårt ändringsförslag på den punkten avvisades. Vi kommer inte att låta oss nöja med det. Vi kommer att fortsätta kämpa tillsammans med fiskarna från min region.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Med denna omröstning har parlamentet godkänt de huvudförslag som enhälligt antogs i fiskeriutskottet och som syftar till att förbättra den ekonomiska situationen i fiskerisektorn, vilket är något vi välkomnar.

Förslagen från fiskeribranschens företrädare har diskuterats under lång tid och utformades för att tackla den nuvarande ekonomiska och sociala krisen, som har förvärrats av de drastiskt stegrade bränslekostnaderna.

Vi välkomnar att fastställandet av tydliga prioriteringar för fiskeresurser och fiske på grundval av vårt förslag har införlivats i sluttexten, liksom en rimlig finansiering från det sjunde ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration.

Vi välkomnar också att kravet på ökad finansiering till Europeiska fiskerifonden har hörsammats, trots påtryckningarna från de främsta så kallade ”nettobidragsgivarna”, däribland Tyskland. Detta mot bakgrund av att finansieringen av instrumenten i den gemensamma fiskeripolitiken är otillräcklig, vilket noteras i resolutionen.

Det är nu upp till kommissionen att lägga fram initiativ för att skaffa fram dessa medel.

Vi beklagar dock att kravet på att inrätta en offentlig försäkringspolicy för att kunna hantera oförutsedda händelser inom fiskerinäringen har strukits. Detta är särskilt nedslående med tanke på att parlamentet har krävt en sådan policy inom andra områden, exempelvis jordbruket.

 
  
MPphoto
 
 

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Fiskeindustrin är viktig både för livsmedelskedjan och för den ekonomiska utvecklingen i regionerna. Särskilt i avsides belägna områden, som de Egeiska öarna i Grekland, är man beroende av fisket för sin överlevnad. Fisket bidrar också till att upprätthålla lokala kulturella traditioner.

På senare år har problemen varit många, i synnerhet för kustfisket. Det beror delvis på de gemensamma programmen för fartygsskrotning, de sänkta priserna vid första försäljningen till fiskarna, utan att någon motsvarande sänkning skett i konsumentledet, och ökade kostnader på grund av höjda bränslepriser. Resultatet är att branschen befinner sig i kris, att inkomsterna minskar drastiskt och att områden överges.

I sitt meddelande pekar kommissionen också på fiskerinäringens svårigheter, men lösningarna som föreslås är inte hållbara. De räcker inte för att lösa de problem som finns, och skapar därtill nya. Dessutom finns inga som helst åtgärder som rör fiskerinäringens behov av ekonomiskt stöd, vilket föredraganden med rätta påpekar.

Tvärtom föreslås en minskning av fiskeansträngningen och en nedskärning av fiskeflottan. Med andra ord en bantning av verksamheten som kommer att leda till arbetslöshet inom ett stort antal små och medelstora fiskeföretag och till att flottan koncentreras till några få stora företag. Denna politik från EU:s och regeringarnas sida är förkastlig, eftersom den inom flera branscher skapar karteller som exploaterar producenter och konsumenter.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Mulder (ALDE), skriftlig. – (NL) Delegationen från Folkpartiet för frihet och demokrati (VVD) har röstat ja till Guerreiro-betänkandet, eftersom vårt parti vill förbättra de ekonomiska villkoren för fiskerisektorn. Vi är medvetna om att många av fiskerisektorns aktörer har haft en ekonomiskt osäker situation på senare år, till följd av höjda bränslepriser. Vi förespråkar emellertid även en hållbar fiskerinäring, och därför motsätter vi oss att flottan förnyas och moderniseras, såvida det inte sker med utgångspunkt i ett hållbart fiske. Vi motsätter oss också utbetalning av kompensationsstöd, eftersom det innebär ett artificiellt stöd till fiskerisektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Seán Ó Neachtain (UEN), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar kommissionens meddelande och att kommissionen inser att det råder ett hårt ekonomiskt klimat inom EU:s fiskeindustri.

Det är lätt att säga att skrotning av fartyg och en minskning av överkapaciteten kommer att leda till ökad lönsamhet, men i själva verket har dessa åtgärder förstört många kustsamhällen. Det är fallet med både kustområdet Algarve i Portugal, som vi besökte för några veckor sedan, och de traditionella fiskesamhällena i Irland.

Jag kan hålla med om att det är nödvändigt att skapa en balans mellan fiskebeståndet och flottornas storlek, men går inte med på att det görs på bekostnad av de små fiskeflottorna, som utgör över 80 procent av EU-flottan. Det måste råda balans mellan de skyddsåtgärder som drabbar de små fiskeflottorna och de som drabbar djuphavsfisket.

Jag anser inte att den gemensamma fiskeripolitiken har varit ett framgångsrikt gemenskapsinstrument i fråga om att skydda de traditionella fiskeflottorna och de samhällen där de hör hemma, och det är dags att förändra politiken för att åstadkomma en bättre balans.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. – (EN) I betänkandet beaktas de ekonomiska svårigheter som sektorn står inför. För att upprätthålla en konsekvent ståndpunkt om fiskeindustrins största problem – överkapacitet och överfiske – vill European Parliamentary Labour Party (EPLP) dock förklara att vi på fyra punkter inte stöder den ståndpunkt som förs fram i betänkandet:

1. Skrotning och avveckling – EPLP anser att detta bör vara en alternativ strategi för att hantera överkapacitet inom fisket.

2. Den föreslagna höjningen av ”de minimis”-stödet, ett stöd som kan betalas ut till fiskerinäringen för åtgärder som annars skulle anses snedvrida konkurrensen eller öka kapaciteten – i betänkandet krävs en ökning till 100 000 euro. Kommissionen föreslog 30 000 euro och EPLP förespråkar en försiktigare hållning.

3. Motorbyten och Europeiska fiskerifonden – en kompromissöverenskommelse har redan nåtts om Europeiska fiskerifonden, men EPLP står fast vid sin ståndpunkt att varken fartyg eller motorbyten bör subventioneras.

4. Subventionerings- eller kompensationsmekanismer – sådana mekanismer föreslås i betänkandet, men man erkänner inte att de bidrar till att underblåsa överkapaciteten i fisket.

 
  
  

Betänkande: Miguélez Ramos (A6-0263/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande uppmanas kommissionen att anpassa bestämmelserna om hajfiske till den nuvarande utvecklingen inom gemenskapen, i fråga om förhållandet mellan fenornas och kroppens vikt, som för närvarande uppgår till 5 procent.

Denna begränsning har hämtats direkt från amerikanska förhållanden och lämpar sig inte för de arter som fiskas av EU:s medlemsstater, exempelvis blåhaj, som framför allt fiskas av portugisiska flottor i vattnen utanför Azorerna.

Vi instämmer därför i föredragandens åsikt att gränsen bör höjas till 6,5 procent, i enlighet med vetenskapliga rön och krav från olika medlemsstater, vars flottor har påverkats negativt av det nuvarande dödläget i kommissionen. Denna situation påtalades i rapporten från Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten.

För Portugals vidkommande äventyras verksamheten för 11 fartyg med flytlinor, avsedda för fiske av svärdfisk och pelagiska arter, vilka omfattas av den nuvarande femprocentsregeln.

Med tanke på att de vetenskapliga och tekniska resultaten till viss del motsäger varandra, även i de ändringsförslag som har lagts fram, anser vi att det bör anordnas ett tekniskt forum för vetenskapsmän och människor som arbetar inom sektorn, i syfte att nå en vetenskaplig konsensus och klargöra om gränsen behöver ändras och i så fall hur mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenis Willmott (PSE), skriftlig. – (EN) EPLP välkomnar varmt rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg och anser att den är viktig för bevarandet av fiskbeståndet. Förordningen syftar till att förhindra så kallad finning, som innebär att hajens kropp slängs överbord efter att de värdefulla hajfenorna avlägsnats. Denna metod hotar som bekant flera hajarters överlevnad.

Mot den här bakgrunden är vi i EPLP förfärade och besvikna över att Rosa Miguélez Ramos, med sitt betänkande som vi diskuterar här, riskerar att öka förekomsten av finning. I punkt 5 i betänkandet begärs en ökning av förhållandet mellan fenornas vikt och den färska vikten från 5 procent till 6,5 procent, särskilt för blåhaj. I punkt 3 i betänkandet påstås felaktigt att Internationella havsforskningsrådet (ICES) och Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (ICCAT) stöder en ökning av förhållandet mellan fenornas vikt och den färska vikten för blåhajen. En rapport lämnades in till Internationella havsforskningsrådet 2005, men rådet har inte behandlat rapporten eller avgett något yttrande. Detsamma gäller för Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten, där forskare har granskat förhållandet mellan fenornas vikt och den färska vikten utan att rekommendera någon ökning.

EPLP har gett sitt stöd till de ändringsförslag som skulle bidra till att avskaffa den barbariska finningmetoden.

– Enligt ändringsförslag 1 skulle en eventuell förändring av förhållandet mellan fenornas vikt och den färska vikten skjutas upp i väntan på granskning; (…)

 
  
  

Betänkande: Ransdorf (A6-0216/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till Miloslav Ransdorfs betänkande, eftersom det betonar nanovetenskapens och nanoteknikens betydelse inom så skilda områden som medicin, kirurgi, energi, elektronik, metallurgi och så vidare. Jag röstade emellertid mot de ändringsförslag som lagts fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och mot vissa stycken som med försiktighetsprincipen som förevändning vill försöka intala folk att nanotekniken är farlig, eftersom det är de minsta partiklarna i form av atomer och molekyler som manipuleras. Detta är löjligt. Där amerikanerna ser möjligheter vill européerna bara skydda sig mot alla tänkbara risker!

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Utvecklingen av nya vetenskaper för alltid med sig sin beskärda del av entusiasm, hopp, ifrågasättande och rentav motstånd, och nanotekniken är inget undantag från den regeln, med tanke på att det är en vetenskap som sysslar med atomstora beståndsdelar.

Som ledamot av gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är jag givetvis benägen att stödja forskarnas arbete om nanoteknik och kontroll av atomstrukturer. Det är ett revolutionerande arbete som rymmer en enorm potential av tekniska tillämpningar inom så skilda områden som fordon, livsmedel, läkemedel och regenerativ medicin.

Vi behöver stärka Europas ställning på nanoteknikens område för att möta den internationella konkurrensen. Över 610 miljoner euro måste årligen satsas via det sjunde ramprogrammet. Viktigt är också att vi ger tydliga besked till de medborgare som oroar sig över att nanopartiklar kan skada miljön, livsmedelskedjan och människokroppen.

Allmänhetens stöd är inget som kan tas för givet. Det ska förtjänas och kräver utbildning, tålamod och öppenhet. Därför måste unionen och medlemsstaterna undvika att göra samma misstag i denna fråga som man gjorde när det gällde genmodifierade organismer, där luddig information och oklara åtgärder ledde till att många européer blev skeptiska och avvisande till en vetenskap som faktiskt är lovande.

 
Senaste uppdatering: 28 november 2006Rättsligt meddelande