Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2148(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0359/2006

Ingivna texter :

A6-0359/2006

Debatter :

PV 15/11/2006 - 19
CRE 15/11/2006 - 19

Omröstningar :

PV 16/11/2006 - 6.6
CRE 16/11/2006 - 6.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0496

Fullständigt förhandlingsreferat
Onsdagen den 15 november 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Arv och testamente (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Giuseppe Gargani, för utskottet för rättsliga frågor, med rekommendationer till kommissionen om arv och testamenten (2005/2148 (INI)) (A6-0359/2006).

 
  
MPphoto
 
 

  Giuseppe Gargani (PPE-DE), föredragande. (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill allra först säga att det, med avseende på de åtgärder vi talar om, finns mellan 50 000 och 100 000 fall av arv till följd av dödsfall i EU, och dessa bestämmelser kommer sannolikt att tjäna som utgångspunkt i frågor med anknytning till internationell rätt.

Arv med internationella aspekter är en oerhört vittomfattande företeelse som är förknippad med allt fler svårigheter till följd av de stora olikheterna mellan systemet för internationell privaträtt och medlemsstaternas positiva rättssystem. Detta medför ofta hinder för den fria rörligheten och egendomsrätten. Utskottet för rättsliga frågor, som jag är ordförande för, har därför beslutat att ta initiativet till att underlätta arv i EU genom att utnyttja sina befogenheter enligt artikel 192 i EG-fördraget och anmoda kommissionen att anta ett lagstiftningsförslag.

Eftersom vi, i motsats till alla våra kolleger i de nationella parlamenten, tyvärr ännu inte har befogenhet att ta initiativ till lagstiftning – något jag alltid påpekar – vänder jag mig till er, kommissionsledamot Frattini, och uppmanar er, med det starka stöd jag är övertygad om att få i omröstningen med kvalificerad majoritet, att framföra en viktig begäran från oss i EU-medborgarnas intresse.

Ni känner till att arvtagare, för att kunna ta del av sitt arv, i dag måste inleda förfaranden i alla de länder där egendomen finns. Detta är inte bara en kostsam och mödosam process; eftersom överföring av egendom genom arv är ett särskilt sätt att överföra ägande är den också förknippad med känslomässiga och personliga aspekter. Det handlar om oerhört komplexa relationer mellan människor som till och med går utanpå juridiska argument. Jag vill delge er ett mycket personligt minne från min ungdom, när jag studerade på universitetet: professor Cariota-Ferrara, som skrivit sin avhandling om arvsrätt, brukade säga att arvsrätt var lagstiftning om känslor, lagstiftning som ofta innebar lidande. Jag är därför övertygad om att vårt förslag verkligen kommer att bidra till att skapa ett medborgarnas EU.

Jag vill tacka utskottet, som debatterat denna fråga länge och grundligt granskat alla dess aspekter. Jag menar att det är ett oerhört viktigt förslag vi lägger fram för parlamentet, ett förslag som utgör ett steg framåt för både det politiska EU och medborgarnas EU. Jag vill därför uppmana er att anta detta betänkande, och jag ber också kommissionsledamot Frattini att göra det på EU-medborgarnas vägnar.

Det betänkande vi föreslår innehåller bestämmelser för att se till att det finns en enda tillämplig lagstiftning och en enda behörig domstol. Tillämplig lagstiftning och behörig domstol bör i princip hänga samman, och kriteriet för att slå fast vilka dessa är, är också objektivt, nämligen den avlidnes stadigvarande bostadsort vid dödstillfället. Individuell valfrihet utesluts emellertid inte. Människor som skriver testamente får välja vilken lagstiftning som ska reglera hela arvshanteringen, antingen lagstiftningen i det land där de är medborgare eller lagstiftningen i det land där de är stadigvarande bosatta när valet görs. Vid tvister får parterna på motsvarande sätt välja tillämplig lagstiftning och behörig domstol.

Jag vill säga några ord om en nyckelfråga som jag ser som hörnstenen i vårt förslag. I betänkandet föreslås införande av ett juridiskt bindande europeiskt certifikat om arv, med uppgift om den lagstiftning som ska tillämpas på arvet, arvtagare, de personer som ska ansvara för förvaltningen av arvet och deras befogenheter samt vad som ingår i arvet. Certifikatet ska utarbetas enligt en standardmodell och göra det möjligt att införa arvegodset i ett offentligt register i den medlemsstat där egendomen finns.

Maria Berger har mer ingående än de övriga granskat just detta förslag och lagt fram fem ändringsförslag. I det sammanhanget måste jag säga att jag är särskilt angelägen om att certifikatet ska vara obligatoriskt, konsekvent och juridiskt säkert. Om vi inte ser till att det blir så tror jag faktiskt att bestämmelsens hela struktur kommer att påverkas negativt, och den kommer att bli mindre effektiv och mindre lämplig som utgångspunkt. Alla EU-länder kanske inte kommer att ta den i beaktande, och den blir i slutändan en rekommendation i stället för en bindande bestämmelse. Därigenom riskerar den under alla omständigheter att få förminskad styrka, en styrka som bör ligga just i dess juridiska säkerhet och dess förmåga att nå alla medborgare, så att de får en verklig chans att ta del av sitt arv med hjälp av dessa instrument.

Övriga ändringsförslag bör enligt min mening förkastas, och i det avseendet vill jag särskilt vädja till Maria Berger att tänka om och kanske dra tillbaka eller omformulera sitt ändringsförslag så att det här förslaget blir skarpare.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (IT) Fru talman, herr Gargani, mina damer och herrar! För det första vill jag uppriktigt gratulera ordförande Giuseppe Gargani och utskottet för rättsliga frågor till att ha utarbetat ett förslag som jag inte kommer att tveka att omvandla till ett lagstiftningsförslag, om det godkänns av parlamentet vilket jag hoppas.

Även jag skulle vilja inleda med en anmärkning. Vi har länge arbetat med att värdera synpunkterna från rättsväsendet, från experter på området och framför allt från EU:s medborgare på möjligheten att införa ett instrument där den tillämpliga lagstiftningen tydligt anges, vilket skulle göra det enklare att skapa ett verkligt europeiskt område när det gäller arv och testamenten.

Det framgick av en Eurobarometerundersökning i juli 2006 om de olika aspekterna av familjerätten i Europa att i genomsnitt 80 procent av européerna anser att arv och testamenten måste erkännas i hela EU. Det finns givetvis länder där det råder ännu större enighet i denna fråga. I exempelvis Tyskland, ett av de stora grundarländerna, och i Lettland, ett mindre land, var 92 procent positiva till lagstiftning av detta slag. I mitt eget land, Italien, var siffran 88 procent, liksom i Ungern. Gensvaret har alltså varit stort, och det framgår att i genomsnitt fyra femtedelar av européerna är för en förenkling av de europeiska bestämmelserna om arv och testamenten.

I mars 2005 offentliggjorde kommissionen en grönbok i ämnet, vilket har gett oss möjlighet att inhämta hundratals oerhört intressanta reaktioner från akademiker, jurister och aktörer på området. Vi fick också många goda idéer i samband med utfrågningen om arv med internationella aspekter, som parlamentet tog det utmärkta initiativet till att anordna. Jag kan bland annat meddela er att kommissionen i sin tur anordnar en offentlig utfrågning om samma ämne, som ska hållas den 30 november. Det kommer att ge oss tillfälle att inhämta fler idéer, som jag tror, tillsammans med Giuseppe Garganis betänkande, kommer att göra det möjligt för oss att lägga fram ett lagstiftningsförslag inom en snar framtid.

Den sista punkt jag skulle vilja kommentera helt kort är den som ordförande Gargani redan tagit upp, nämligen ett europeiskt certifikat om arv. Jag delar föredragandens mening att ett europeiskt instrument på detta område måste ha bindande verkan på hela EU:s territorium för att verkligen vara effektivt. I detta sammanhang tänker säkert många av er på andra instrument med anknytning till internationell privaträtt som vi enats om. Om ett visst instrument, när det väl antagits i en medlemsstat, kunde ifrågasättas varje gång i de andra medlemsstater där det ska tillämpas – dvs. om det inte är bindande för dem – skulle det äventyra en av grunderna för området för fri rörlighet för beslut.

Givetvis kan invändningen göras att ett certifikat om arv, som sådant, alltid är bindande, för annars skulle det inte kunna bestyrka saker. Jag anser dock att det i det här fallet vore lämpligt att understryka dess bindande karaktär, eftersom vi kanske för första gången skapar ett instrument som kan bidra till att lösa det problem i samband med EU-medborgares rörlighet som också uppstår när det gäller erkännande av testamenten, dvs. problemet med arv och testamenten. Jag vill därför redan nu säga att jag är helt och hållet enig med Giuseppe Gargani.

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. (ES) Fru talman! Giuseppe Gargani har lagt fram ett betänkande som uttrycker en önskan från utskottet för rättsliga frågor om att EU-institutionerna ska vidta åtgärder på arvsrättens område.

Kommissionsledamot Franco Frattini påpekade att 80 procent av EU-medborgarna anser att arvsrätten måste regleras och erkännas på ett harmoniserat sätt i hela EU. Vi talar inte om teorier utan om den verklighet som drabbar människor som bor i olika länder eller som har familjer i olika länder och som, i samband med arv, hamnar i en fullständigt desperat situation.

Tyvärr ger EU-fördragen inga möjligheter att harmonisera den positiva rätten i fråga om arv. Detta är något som antagligen måste åtgärdas i framtiden, eftersom det är orimligt att konsekvenserna för arvtagarna, rättssystemet och arvtagarnas rättigheter förändras totalt om man flyttar några kilometer och beroende på om en person är bosatt i ett land eller i ett annat.

Genom Giuseppe Garganis betänkande begränsar sig utskottet för rättsliga frågor i nuläget till att tala om för kommissionen att den måste börja lägga fram förslag till lagstiftningsåtgärder. Kommissionsledamot Frattini har uppgivit att kommissionen är positiv till att göra detta. Mycket längre än så kan vi nog inte gå just nu.

I utskottet för rättsliga frågor har vi diskuterat förtjänsterna hos och innehållet i de förslag som Franco Frattini lägger fram i bilagan. Vissa av de ändringsförslag som lagts fram av min socialdemokratiska kollega Maria Berger syftar till att åtgärda en del av de brister som noteras i den bilagan, men viktigast av allt är att kommissionen är beredd att lägga fram konkreta förslag, som Franco Frattini uppgivit här i kammaren. Vi kan inte improvisera i denna fråga, eftersom vi måste utgå från vår erfarenhet.

Alla som tvingats hantera ett arv med internationella aspekter inom EU har ställts inför enorma svårigheter, framför allt när det gäller behörighet.

Vi bör antagligen börja med att ta upp frågan med utgångspunkt i behörighet, domstolars behörighet och erkännande och verkan av beslut, och, i enlighet med Giuseppe Garganis rekommendation, undanta exekvaturförfarandet, som inte har någon relevans i EU.

Jag hoppas därför att vi, tack vare Giuseppe Garganis insatser och Franco Frattinis bidrag, snart kommer att få se konkreta förslag om gemenskapsrättens utveckling på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. (EN) Fru talman! På min grupps vägnar välkomnar jag grönboken och tackar Giuseppe Gargani så mycket för hans betänkande och allt samrådsarbete som har föregått det. Det är verkligen välkommet.

Detta är helt klart en fråga som påverkar allt fler av våra medborgare och som vi måste ta tag i, men det är ingen lätt fråga. När man tänker på hur svårt det är för varje enskild individ att vara tvungen att hantera dödsfall och sedan lägger till svårigheterna att hantera olika gränsöverskridande rättsliga situationer, är det uppenbarligen ett område som vi måste försöka ta itu med för att underlätta för våra medborgare, eftersom vi har uppmuntrat dem att vara rörliga på det sätt vi har.

Men de rättsliga problem som detta ställer till rör subsidiaritetsprincipen. De berör våra olika rättsliga systems kultur mycket djupt. Men det är tydligt att om vi ska ta itu med problemet måste vi, som Giuseppe Gargani har sagt – och jag tror att min grupp också skulle instämma – verka för ett bindande europeiskt certifikat om arv. Det måste vara vårt första mål, att ha fri rörlighet för ett sådant bindande certifikat, på samma sätt som vi har fri rörlighet för vanliga domar. Men det kommer att bli svårt, eftersom det, som jag sagt, berör allmänpolitiska frågor i våra olika länder. Det berör beskattningslagar. Men jag lovordar betänkandet och hoppas att kommissionsledamoten kan driva fram det till en rättsakt.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Berger (PSE).(DE) Fru talman! Föredraganden, som också är vår utskottsordförande, förtjänar ett tack för sitt betänkande och även för att han varit beredd att godta ett antal av mina ändringsförslag efter diskussionerna i utskottet.

Jag anser att denna dag lämpar sig väl för ett ämne som inte är särskilt trevligt: död och arv. Vi har nu antagit tjänstedirektivet vid andra behandlingen, och tack och lov gjordes inget undantag för begravningstjänster, som många hade velat. I kväll diskuterar vi EU-initiativ på arvsrättens område.

Jag vill redan från början reda ut ett missförstånd, eftersom det står klart att ett tekniskt fel har uppstått. Jag vill absolut att certifikatet om arv ska vara bindande; det är bara orden ”och tills motsatsen har bevisats” jag vill stryka. Jag vill definitivt inte avskaffa certifikatets bindande verkan, tvärtom, jag vill stärka den. Eftersom jag kommer att klargöra detta för parlamentets tjänsteavdelningar kan det kanske vara möjligt även för övriga grupper att under dessa omständigheter rösta för förslaget.

Jag hoppas att ändringsförslag 3 nu är godtagbart. Vi föreslår som utgångspunkt en bosättningsperiod på minst två år, för människor bör inte drabbas av oväntade juridiska konsekvenser till följd av en kortvarig förflyttning, samtidigt som vi inte vill göra det lätt för någon att kringgå arvsrätten i sitt eget land, till förfång för sina familjemedlemmar, genom att bara flytta någon annanstans.

Jag vill nu motivera mina övriga ändringsförslag, som gäller intygande av överensstämmelse. Rekommendation 1 vittnar om vår önskan att inte lägga oss i medlemsstaternas processrätt, och jag anser därför att denna överensstämmelsegranskning strider mot principen att inte ingripa vare sig i medlemsstaternas materiella rätt eller i deras processrätt.

Jag hoppas att dessa förklaringar kan få de övriga grupperna att ändå stödja våra ändringsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy