Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/0127(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0073/2007

Ingivna texter :

A6-0073/2007

Debatter :

PV 23/04/2007 - 18
CRE 23/04/2007 - 18

Omröstningar :

PV 25/04/2007 - 11.2
CRE 25/04/2007 - 11.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0145

Debatter
Måndagen den 23 april 2007 - Strasbourg EUT-utgåva

18. Skydd för immateriella rättigheter (straffrättsliga åtgärder) (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Nicola Zingaretti, för utskottet för rättsliga frågor, om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter (KOM(2006)0168 – C6-0233/2005 – 2005/0127(COD)) (A6-0073/2007).

 
  
MPphoto
 
 

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Intrång i immateriella rättigheter blir allt vanligare och utgör nu ett verkligt allvarligt hot mot den europeiska ekonomin och det europeiska samhället.

Skillnaderna i påföljder länderna emellan stör inte bara den smidiga funktionen hos den inre marknaden utan gör det också svårare att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning. Det är avgörande att rättighetsinnehavarna åtnjuter samma skydd inom hela gemenskapen.

Konsumentskyddsproblem kan även uppkomma i samband med hälso- och säkerhetsfrågor. Förfalskare använder Internet för att sälja förfalskade eller imiterade produkter världen över utan tidsförlust. Det är uppenbart att deras system har alltfler kopplingar till organiserad brottslighet, och jag måste säga att det antal produkter som man har tvingats avlägsna från den inre marknaden på senare tid har ökat till en oroväckande nivå, eftersom dessa produkter i regel är falska versioner av andra produkter. Åtgärder för att hantera problemet med förfalskade varor är därför av största vikt för gemenskapen, och omröstningen här i parlamentet är ett viktigt steg för att ta itu med detta.

Kommissionen är glad över att parlamentet godkänner och stöder den allmänna principen bakom detta ändrade förslag till direktiv, och jag vill ta detta tillfälle i akt för att tacka föredraganden Nicola Zingaretti.

Ända sedan den 7 september 2006, då parlamentet antog en resolution om behovet av omedelbara åtgärder mot förfalskade läkemedelsprodukter, har parlamentet stöttat kommissionen i dess åsikt att de straffrättsliga påföljderna måste harmoniseras snarast möjligt. Kommissionen gläder sig också över att kunna konstatera att utskottet i sitt betänkande förutser samma påföljdsnivå som redan tillämpas för allvarliga brott.

Kommissionen är dock inte nöjd med ett antal frågor som uppkommit i debatten, vilket till att börja med gäller parlamentets önskan om att begränsa direktivets räckvidd till att endast omfatta gemenskapens befogenheter, och jag måste säga att detta kommer att leda till allvarliga problem vid införlivandet av direktivet. Det måste också sägas att definitionen av begreppet ”immateriella rättigheter” inte förefaller vara lämplig, eftersom en många aspekter av detta inte har klargjorts. Definitionerna av begreppen ”intrång som begås i kommersiell omfattning” och ”uppsåtligt intrång i en immateriell rättighet” medför i slutändan ingen ytterligare fördel, eftersom de kan misstolkas och undergräva rättssäkerheten.

Till förmån för konsumentsäkerheten och vår ekonomis konkurrenskraft uppmanar jag er att rösta för kommissionens förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicola Zingaretti (PSE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamoten för hans vänliga ord om detta betänkande.

Lagstiftningsförfarandet för detta viktiga direktiv närmar sig äntligen sitt slut, och jag vill först av allt tacka alla de som under de senaste månaderna har ägnat sin energi åt en passionerad och enligt min åsikt oerhört nyttig debatt, främst skuggföredragandena och all personal, utan vilka det inte hade varit möjligt att behandla dessa komplexa frågor.

Mycket har sagts om detta direktiv, och några av kommentarerna har varit välgrundade medan andra har missat poängen, inte minst för att dessa frågor är mycket komplexa. Jag anser därför att det är viktigt att klargöra vad vi talar om. Detta är ett direktiv mot organiserad brottslighet och i längden, måste jag betona, mot organiserad brottslighet i både dess traditionella form och i den form som den nyligen antagit. Det är alltså ett direktiv mot de skador som brottsligheten orsakar för EU genom förfalskade varor och intrång i immateriella rättigheter.

Under dessa månader har många ledamöter frågat mig varför vi behöver en harmonisering. Mitt svar är att den organiserade brottsligheten länge har varit en global verksamhet utan gränser och med enorma resurser. Lagstiftningen däremot är splittrad i många, ibland motstridiga, rättssystem, vilket gör den svagare. Det har beräknats att mängden förfalskade varor under de tio senaste åren har ökat med 1 600 procent, och jag anser att EU måste göra något, för vi talar om en enorm marknad och om mycket verkliga materiella ting, som leksaker, kläder, skor, livsmedel, kosmetika, kemikalier, gastronomiska produkter med falska ursprungsbeteckningar, glasögon, cd-skivor, dvd-skivor och annat, med andra ord varor som EU:s konsumenter köper varje dag.

Denna verksamhet orsakar som sagt enorma skador. Den skadar EU:s industrier, eftersom varumärkesförfalskning naturligtvis förändrar alla de mest grundläggande marknads- och konkurrensreglerna och den skadar arbetstagarna, eftersom de som tillverkar förfalskade varor gör det utan någon som helst hänsyn till lagstiftningen om skydd av rättigheterna för de personer som tillverkar varorna, och eftersom de marknader för förfalskade varor som uppstått på grund av denna brottsliga verksamhet orsakar lågkonjunktur och arbetslöshet.

Varumärkesförfalskningen sägs ha gjort 125 000 människor arbetslösa i Europa under de tio senaste åren. Den skadar följaktligen ekonomin på grund av skatteflykt och den skadar konsumenterna, eftersom vi här i parlamentet tillbringar många timmar med att utarbeta bestämmelser för att skydda EU-medborgarna, men om vi inte bekämpar varumärkesförfalskningen effektivt har vi inga möjligheter att tillämpa dessa skyddsbestämmelser.

En typ av förfalskning som jag betraktar som särskilt allvarlig är förfalskningen av generiska läkemedel, som ofta marknadsförs i utvecklingsländer, och det gläder mig innerligt att exekutivsekreteraren för Världshälsoorganisationens (WHO) arbetsgrupp för bekämpning av varumärkesförfalskning har uttalat sig positivt om betänkandet, särskilt eftersom man hänvisar till hälsoriskerna och slår fast att förfalskning av läkemedel är oerhört allvarligt.

Jag anser därför att vi måste arbeta vidare med denna fråga. Jag anser dessutom att vissa viktiga nya frågor införts i direktivet även jämfört med kommissionens text, och att vi har nått en positiv kompromiss. Jag menar att det är viktigt att direktivets räckvidd har blivit tydligare och också mer restriktiv, till exempel genom uteslutande av patent, för vilket civilrätten fortfarande är det lämpligaste tvistlösningsinstrumentet.

Även om detta är en mycket kontroversiell text anser jag att vi inte får ge upp och vi kan inte heller bortse från att dessa argument är sanna. Genom att harmonisera våra straffrättsliga åtgärder tar vi ett stort steg framåt för att verkligen utveckla EU:s inre marknad. Att införa regler bidrar visserligen till detta, men vi behöver även bestämmelser för att förhindra att dessa regler ständigt åsidosätts. Åtgärder på denna nivå hjälper och stärker därför EU som politisk enhet, men mest av allt stärker de tanken med ett EU som medborgarna har nytta av.

Vi befinner oss i den bekväma positionen under denna parlamentsomröstning att vi nyligen fått ett mycket betydelsefullt stöd för direktivet vid omröstningen i utskottet för rättsliga frågor. Därför hoppas jag att en stor majoritet kommer att stödja denna kompromiss, eftersom mäktiga intressen och lobbygrupper nu hoppas att Europaparlamentet inte kommer att göra någonting. Jag tror dock att det skulle skada bilden av EU och skada oss politiskt om parlamentet gav upp inför ett så förödande brott som varumärkesförfalskning och sa att EU inte kan göra något för att bekämpa det. Tidigare har parlamentet gått i bräschen för att utveckla den gemensamma marknaden och för att utveckla ett politiskt EU, och jag är övertygad om att det nu kommer att göra det igen.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (ES) Den text som vi ska rösta om, kommissionens text, har inget samband med yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och är inte relaterad till den berättigade kampen mot bedrägerier och pirattillverkning som drabbar människors hälsa och säkerhet. Det är något som vi alla är överens om.

Detta ändrade förslag om immateriella rättigheter är dock avsett att kriminalisera utbytet av information och kultur. Genom att rösta för det ändrade förslaget om immateriella rättigheter skulle parlamentet behandla maffior på samma sätt som vanliga medborgare. Varken frågan om vinstsyftet eller brottets allvarsgrad klargörs. Direktivets räckvidd är godtycklig och allt på det straffrättsliga området slås ihop, trots att civilrätten i allmänhet fungerar bra.

Dessutom skapas en stor rättslig ovisshet som leder till en hysterisk häxjakt som drabbar alla, skrämmer medborgarna och paralyserar innovationen hos tusentals små och stora företag som inte borde vara rädda för att hamna i fängelse, och vi har redan sett en enormt negativ reaktion på detta direktiv på Internet.

Vi kan inte agera på det här sättet, i strid mot informations- och kulturflödet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rainer Wieland (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. – (DE) Herr talman! Det ansvariga utskottet för detta betänkande är utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, som jag faktiskt är ledamot i, och som främst hanterar immateriella rättigheter. Nu är jag dock föredragande för yttrandet om denna fråga från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, och jag har tänkt begränsa mitt anförande om frågan till detta perspektiv.

Kommissionsledamot Günter Verheugen diskuterade vårt behov av denna rättsakt, och det stämmer verkligen att vi behöver den, men vi borde göra mer än att bara ändra minimipåföljden hela tiden. När allt kommer omkring hjälper det inte någon om vi lägger till eller drar ifrån ett helt år eller sex månader från minimi- eller maximipåföljden. Jag är fast övertygad om att vi måste börja arbeta med precisionsprincipen, och det har utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter också kommit fram till. Vi har förespråkat att detta direktiv, oavsett om patent innefattas, vilket först och främst är irrelevant, i slutändan ska ha en positiv förteckning över dess räckvidd, så att allmänheten, som lagstiftningen riktar sig till, inte ska behöva läsa om vaga idéer, utan kan ta del av en förteckning som visar var och hur de löper risk att påföras påföljder.

När vi gör detta går vi, som kommissionsledamoten sa, in på området för definitioner. Om vi nu börjar med att inom civilrätten sammanställa en så kallad verktygslåda, då kan vi också börja fastställa liknande definitioner på det straffrättsliga området. Det är ingen idé att mixtra med de rättsliga följderna om vi inte samtidigt arbetar med definitionerna. Det är vad vi måste göra och därför utgör direktivet ett första steg, så jag förstår inte riktigt poängen med kritiken. En utgångspunkt är försöket att definiera innebörden av ”kommersiell”. Vi försöker att definiera termen ”avsikt”, men det vore väldigt bra om vi kunde göra detta inte bara med hänvisning till detta tillämpningsområde, utan …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Peter Mayer, för PPE-DE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar i egenskap av skuggföredragande för utskottet för rättsliga frågor och jag vill tacka Nicola Zingaretti för hans lyckade betänkande, och framför allt för hans utomordentliga samarbete.

Jag vill betona att vår avsikt med detta betänkande inte borde vara att göra EU-medborgarna till brottslingar, när det vi vill göra är att straffa kriminella grupper, organiserad brottslighet och professionella förfalskare. Jag anser personligen att det är ytterst viktigt att vi har ett undantag för privata användare som har agerat som privatpersoner snarare än i vinstsyfte.

Den kompromiss som nåtts i utskottet för rättsliga frågor om definitionerna är helt enkelt en genomförbar lösning, och liksom min kollega Rainer Wieland välkomnar jag definitionen av ”intrång som begås i kommersiell omfattning” och av ”uppsåtligt intrång i immateriella rättigheter”, samt den positiva förteckningen från vilken patent undantas.

Det visade sig också vara möjligt att nå en tillfredsställande lösning för beskrivningen av brottsbeteckningarna i artikel 3, så att varje uppsåtligt intrång som begås i kommersiell omfattning för det första, varje försök till sådana lagöverträdelser för det andra, och medverkan till och anstiftan av en sådan handling för det tredje, betraktas som brott. Eftersom det muntliga ändringsförslaget om motiv till en handling var mitt, vill jag återigen klargöra att översättningarna är problematiska och att några av dem helt klart är felaktiga.

Böterna är avsedda att undvika störningar i de nationella straffrättsliga systemen eftersom de är tillämpliga för organ som är juridiska personer, och det är upp till medlemsstaterna att besluta om de vill utdöma straffrättsliga påföljder eller endast böter för sådana organ.

Detta är EU-bestämmelserna, och varje medlemsstat kan skärpa dem, vilket några faktiskt redan gör, och vi vill lägga ansvaret för det på medlemsstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Nicola Zingarettis betänkande om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsliga åtgärder till skydd för immateriella rättigheter är ett mycket balanserat förslag som har fått ett brett stöd i utskottet för rättsliga frågor och även i viss utsträckning i de andra utskott som behandlat frågan.

Som Nicola Zingaretti har påpekat måste immateriella rättigheter skyddas och jag tror att utskottet för rättsliga frågor genom sina olika ändringsförslag kanske har tonat ned några av de termer som förespråkas av Hans-Peter Mayer, som nyss talade för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater.

Det verkar till exempel inte rimligt att utvidga det straffrättsliga skyddet till patent – för immateriella rättigheter – vilka i praktiken skyddas på det civilrättsliga området, med tanke på vilka komplikationer det skulle kunna orsaka.

Det verkar heller inte rimligt att kriminalisera en rad verksamheter som utövas av kritiker, journalister, intellektuella eller lärare som på grund av ett enkelt möte kan hamna ”bakom lås och bom”, eller verksamhet som utövas av en oskyldig användare av det medium som Internettekniken nuförtiden utgör, vilket kan leda till att en person kan åtalas för brottsligt intrång för att ha tryckt ned en tangent vid ett visst tillfälle.

Jag anser att det är viktigt att stärka det straffrättsliga skyddet av immateriella rättigheter, men att det borde ske i enlighet med vissa principer, så att det straffrättsliga skyddet inte blir mer omfattande än vad som är strängt nödvändigt. Straffrättsligt skydd är alltid ett exceptionellt skydd, eftersom det finns andra rättsliga hjälpmedel för att åstadkomma detta skydd.

Jag anser att Nicola Zingarettis förslag, som infogats i betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och de ändringsförslag som i slutändan lagts fram tillsammans med Hans-Peter Mayer, gör det möjligt för oss att begränsa räckvidden för detta straffrättsliga skydd. Parlamentet bör därför anta detta betänkande och stödja de lämpliga ändringsförslagen i omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders, för ALDE-gruppen.(NL) Herr talman! Jag vill tacka Nicola Zingaretti för hans samarbete. Vi har tillbringat många timmar med att diskutera denna fråga, som trots allt är en känslig fråga.

Enligt OECD står förfalskade varor för ett årligt globalt belopp på ungefär 600 miljarder euro, och det är främst brottsliga organisationer som bedriver global verksamhet som står bakom detta. Varumärkesförfalskning orsakar stora förluster av skatteintäkter för regeringarna och skattemyndigheterna, eftersom lagliga företag faktiskt bland annat betalar skatter och anställer personal, och eftersom regeringarna använder dessa skatter på ett mycket bra sätt. Sysselsättningsnivåerna är goda, och vi tycks sakna modet att ingripa i tillräcklig utsträckning genom att utdöma verkliga straffrättsliga påföljder och hantera problemet ordentligt. Men förutom dessa straffrättsliga påföljder krävs naturligtvis en ökad medvetenhet bland allmänheten. Tullmyndigheterna borde i framtiden kunna genomföra bättre och mer effektiva kontroller, och därmed förhindra att sjögående fartyg, som det i Hamburg som var lastat med tre miljoner par skor som alla var förfalskningar från Kina, slipper igenom tullen utan att någon märker det. Jag anser att vi borde göra något åt detta.

På samma sätt måste konsumenternas medvetenhet öka betydligt, och därför har jag lagt fram ett ändringsförslag om att införa begreppet medveten hantering av förfalskade varor, vilket innebär att om en konsument medvetet köper produkter som är för billiga, borde de också känna till att de köper förfalskade varor och att de när de gör det hindrar vårt samhälle från att fungera ordentligt och även hämmar vår ekonomi.

Det är olyckligt att vi vill skona konsumenterna alltför mycket, för det lustiga är att det i Frankrike och Italien är ett straffbart brott att hantera och köpa förfalskade varor, och människor avråds från detta på stora annonstavlor. Vi vågade tyvärr inte gå så långt. Jag tycker också att det är tråkigt att immateriella rättigheter i EU fortfarande har ett otillräckligt skydd och att medvetenheten är otillräcklig, för det gör att vi aldrig kommer att nå Lissabondagordningens mål att bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi. Jag hoppas att vi kommer att fortsätta att stödja tullmyndigheterna och skärpa lagstiftningen. I det hänseendet förespråkar jag likadana definitioner i hela världen.

Om vi uppnår detta kommer jag att bli nöjd. Om vi inte gör det kommer vi i EU att isoleras, vilket kommer att skada vår ekonomi och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är sant att massimporten av förfalskade varor verkligen skadar EU:s ekonomi, särskilt tillverkningen av kvalitetsprodukter, och jag förespråkar verkligen att vi gör något åt detta. Det som behövs mest av allt är att göra det möjligt att utdöma strängare straff för stora kriminella organisationer, vilka nämndes tidigare, och lättare att väcka talan mot dessa organisationer enligt EU-rätten. Det är vi alla eniga om. Det vi inte är eniga om är hur det ska åstadkommas.

Jag vill tacka Nicola Zingaretti varmt för hans hårda arbete för att nå denna enighet, men vi måste alla vara särskilt tydliga i den här frågan, inte minst för att vi rättsligt talat är ute på mycket tunn is. Ytterligare framsteg på detta område har nåtts genom utarbetandet av en straffrättslig miljöskyddsbestämmelse, men det innebär att vi måste behandla denna fråga särskilt varsamt och grundligt. Tanken med EU-rätten är att den ska hjälpa oss att hantera de frågor som medlemsstaterna inte klarar själva, särskilt på det straffrättsliga området, vilket i det här fallet innebär hanteringen av stora kriminella organisationer. Därför behöver vi en tydlig definition av räckvidden för denna förordning.

Om vi lämnar den här frågan oavgjord, vilket vissa av oss vill, eller om vi slår ihop den med konsumentfrågan, kommer det att sluta med att vi kallar in det stora artilleriet utan att vi egentligen påverkar de stora organisationer som åsamkar de europeiska företagen så allvarliga skador. Faktum är nämligen att om vi inte har någon exakt definition kan det sluta med att småföretagare, som ofta inte vet vems varor de säljer eller varifrån varorna kommer, skinnas genom straffrättsliga påföljder.

Detta kommer främst att drabba unga människor. De flesta unga människor i Europa ser inte skillnad på något som kan ha laddats ned från Internet och något som inte laddats ned, och vi vill verkligen inte straffbelägga slutanvändarna. Vi vill inrikta oss på det som EU-lagstiftningen är avsedd att behandla, och lämna allt övrigt till den nationella lagstiftningen.

Till Toine Manders som vill öka konsumenternas medvetenhet vill jag säga att alla konsumenter som kommer över en Gucciväska för tio euro troligen förstår vad som pågår, men det gäller inte för många andra varor. Jag vill inte att EU-lagstiftningen ska tillämpas alltför nitiskt i de fall där det inte verkar rimligt att tillämpa den överhuvudtaget, och tillämpningsområdena måste särskilt på det kommersiella området …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Umberto Guidoni, för GUE/NGL-gruppen.(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill också börja med att tacka föredraganden Nicola Zingaretti för hans samarbete och för att han har försökt att medla beträffande detta direktiv om straffrättsliga åtgärder för varumärkesförfalskning. Vad som dock saknas är en referensram med regler om vad varumärkesförfalskning är, och därför görs faktiskt ingen skillnad mellan varumärkesintrång, patentintrång och pirattillverkning.

Att blanda ihop varumärkesförfalskning och pirattillverkning med intrång i immateriella rättigheter kan sannolikt göra kampen mot brottsliga förfalskningar mindre effektiv. Det hade i stället varit mer användbart att begränsa direktivets räckvidd till att endast omfatta pirattillverkning när det gäller den kommersiella produktionen av förfalskade multimedieprodukter, vilket är ett område där organiserad brottslighet förekommer.

Att i onödan utvidga direktivet till att gälla alla frågor om upphovsrätt kan dock inverka allvarligt på integriteten hos konsumenter av multimedieprodukter. När det gäller de upphovsrättsliga frågorna överger man dessutom idén med kommersiell omfattning i direktivet och inriktar sig på kriminalisering av privat användning utan vinstsyfte av personer som använder Internet för icke-kommersiell fildelning, videovisning och så vidare.

Genom direktivet tvingas medlemsstaterna att inleda straffrättsliga förfaranden även om målsägaren inte lämnat in något klagomål och man ger faktiskt privatpersoner en direkt roll i utredningarna, som går längre än att ge myndigheterna tekniskt stöd och som i slutändan är en drivande, vägledande roll. Slutligen saknas en ekonomisk och social analys i direktivet. Införandet av strängare påföljder i Italien har inte haft någon effekt. Därför föreslår vår grupp att detta direktiv förkastas.

 
  
MPphoto
 
 

  Jim Allister (NI).(EN) Herr talman! Jag vill framföra att jag motsätter mig EU:s inblandning i medlemsstaternas straffrätt så till den milda grad att EU kräver att nya brottsrubriceringar ska införas och dikterar vilken straffnivå som ska gälla i Storbritannien och andra länder. EG-domstolens skamliga beslut från september 2005 har orsakat denna oacceptabla överträdelse mot den nationella suveräniteten. Nu ser vi kommissionen föra en kampanj av ohejdad maktexpansion.

Detta direktiv är särskilt förkastligt från Storbritanniens perspektiv eftersom det leder till att patentintrång för första gången blir brottsligt och straffbart med minst fyra års fängelse, inte för att det valda underhuset anser att det är nödvändigt eller klokt, utan för att den icke valda Europeiska kommissionen dikterar det. Jag protesterar! Jag avvisar denna oacceptabla inblandning från EU och därmed även detta direktiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacques Toubon (PPE-DE).(FR) Herr talman! Vi vill alla göra framsteg och ta hårdare tag mot varumärkesförfalskningen, som är ekonomiskt, socialt och kulturellt oacceptabel, och Nicola Zingaretti har arbetat hårt med detta kompromissförslag.

I den här debatten slås jag dock av den stora förvirringen bland de personer som försvarar konsumenterna och hånar upphovsmännens och utövarnas rättigheter, och de som samtidigt försvarar gemenskapens behörighet och vill att de nationella domstolarna ska förbli suveräna enheter. Jag anser att det finns vissa verkliga problem här som vi måste titta närmare på.

Jag har hur som helst en tydlig uppfattning om en fråga, och det är denna texts kulturella inverkan. Jag syftar på ändringsförslagen till artiklarna 2 och 3, som antogs i utskottet för rättsliga frågor. I dessa ändringsförslag föreslås definitioner av immateriella rättigheter. Det är inte direktivets syfte. I dessa definitioner föreslås en restriktiv ordalydelse för uppsåtligt intrång som begås i kommersiell omfattning. Detta strider mot de nationella domstolarnas handlingsutrymme och framför allt ligger det faktiskt mycket nära ett straffbeläggande av fildelning mellan privatpersoner.

Följden är att bestämmelserna å ena sidan strider mot gemenskapens regelverk, framför allt direktivet om upphovsrätt från 2001, och att de å andra sidan utgör en avsevärd risk för skapandet och den kulturella mångfalden, genom att undergräva de nationella lagar som hindrar sådana handlingar, eftersom författarnas och utövarnas rättigheter skadas.

Därför stöder jag i det här fallet ordalydelsen i kommissionens ursprungliga förslag och här under debatten stöder jag ändringsförslag 30 som ingetts av Sharon Bowles. Detta handlar om mycket allvarliga frågor om den kulturella mångfalden.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE).(PL) Herr talman! Direktivet om straffrättsliga åtgärder för att skydda immateriella rättigheter utgör en förändring av kommissionens hittillsvarande ståndpunkt om straffrätt.

I det föreslagna dokumentet återges kommissionens tolkning av EG-domstolens dom av den 12 september 2005, och tillämpningen av straffrättsliga åtgärder på gemenskapsnivå tillåts om de är nödvändiga för att kunna genomföra gemenskapsbestämmelserna. Med tanke på att problemet med intrång i immateriella rättigheter ökar alltmer världen över framstår kommissionens föreslagna tillvägagångssätt inte bara som lämpligt, utan också som nödvändigt. Varje år minskar EU:s BNP med ungefär 8 miljarder euro på grund av förfalskade varor. Enskilda företag förlorar mellan ungefär 45 och 65 miljarder euro per år av samma skäl. Problemets omfattning är så stor att man uppskattar att ungefär 40 procent av mjukvaran i världens datorer är olaglig, tillsammans med 36 procent av musiken på cd-skivor och kassetter.

Mot bakgrund av detta bör vi välkomna det faktum att maximistraffet för allvarliga brott som begås av kriminella organisationer kan vara så högt som 300 000 euro och eller ett fyraårigt fängelsestraff. Det bör dock noteras att enligt parlamentets förslag kommer straffrättsliga åtgärder endast att tillämpas för privatpersoner och organ som medvetet överträder lagen för kommersiella syften. Det undantag genom vilket direktivet inte tillämpas för intrång i de tidigare nämnda immateriella rättigheterna av privata användare utan kommersiellt vinstsyfte är mycket viktigt. Dessutom tycks det berättigat att utesluta patenträttigheter från det föreslagna direktivets räckvidd, eftersom det skulle göra det möjligt att undvika att fastställa innehållet i framtida bestämmelser på detta område och eftersom det skulle begränsa det aktuella direktivets räckvidd till endast immateriella rättigheter.

Sammanfattningsvis vill jag tacka föredragande Nicola Zingaretti för ett väl utarbetat dokument.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Sharon Bowles (ALDE).(EN) Herr talman! Jag förstår syftet med detta direktiv och det budskap ni vill förmedla till andra länder. Men att utvidga brott till annat än det som avsågs i Tripsavtalet (handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter), det vill säga annat än varumärkesförfalskning och pirattillverkning, är att gå ett steg för långt, åtminstone i detta läge, och är inte något som någon talare har motiverat.

Många av mina kolleger inser att intrång mot ett patent som har bedömts ogiltigt är normal kommersiell verksamhet. Detta är dock inte unikt för patent. Det gäller design och varumärken också. Jag säger detta med över 25 års erfarenhet som patent- och varumärkesadvokat innan jag blev parlamentsledamot.

Det finns ändringsförslag där man försöker ta itu med detta problem. I mitt eget ändringsförslag 31 begränsas omfattningen till kriterierna i Tripsavtalet – varumärkesförfalskning och pirattillverkning – eller till förekomst av organiserad brottslighet eller hälso- och säkerhetsrisker. I ändringsförslag 33 tas bedömningen av ogiltighet upp. Jag kan tala om för Jacques Toubon att det kommer att bli separata omröstningar om de enskilda delarna i ändringsförslag 30, som har tagits fram av en annan anledning än det kanske verkar.

Till kommissionen säger jag att detta är en alltför allvarlig fråga för att begå misstag. Jag är rädd för att det är en alldeles för allvarlig fråga för att vi ska nöja oss med ungefärliga kompromisser. Därför kan jag inte rösta för förslaget utan de förbehåll som jag har nämnt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Det finns ett parallellt förslag som handlar om allvarliga miljöbrott, tydligt definierade brott som allvarligt skadar människor och förorsakar död. Trots det tydliga målet, är förslaget kontroversiellt, eftersom EU går in på straffrätten. Här har vi ett lagförslag som syftar till att skydda kommersiella intressen utan risk för konsumenter och miljö. Trots detta är denna definition mycket bredare och skapar rättsosäkerhet. Förslaget handlar inte, i dess nuvarande form, om att bekämpa organiserad brottslighet. Tvärtom är denna lag i sig organiserad brottslighet. Den är ett brott mot mänskliga fri- och rättigheter och ett angrepp på naturlig kommunikation mellan konsumenter och företag.

Ta Betamax-exemplet. MP3-spelare kan idag användas för kopiering. Skall man då bevisa att dessa inte kan användas kriminellt innan man säljer? När man säljer dem, kommer konsumenterna då att drabbas av tekniska begränsningar och tekniska hinder när de vill använda de produkter, den musik och den film de har köpt? Förslaget är ett orimligt angrepp mot konsumenternas rättigheter som skall förkastas i sin helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Strož (GUE/NGL). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag sällar mig till de parlamentsledamöter som verkligen inte samtycker till betänkandet om det föreslagna direktivet om tillämpning av straffrättsliga åtgärder för immateriella rättigheter.

Jag har tre grundläggande invändningar. Den första är att detta direktivs rättsliga grund inte har definierats tydligt. Som alla vet väntar vi fortfarande på det länge efterlängtade yttrandet från EG-domstolen, som skulle klargöra domen av den 13 september 2005.

Det andra allvarliga problemet rör det faktum att betänkandets definition av immateriella rättigheter för direktivet inte omfattar patent och typer, vilka är en grundläggande beståndsdel i lagstiftningen om immateriella rättigheter, utan vilka direktivet inte skulle omfatta den systematiska strategi som krävs för denna fråga.

Det tredje skälet är nära förknippat med det andra skälet. Direktivets straffrättsliga aspekt borde komplettera det befintliga direktivet 2004/48/EG om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, som handlar om civilt skadeståndsansvar och administrativa frågor, och som gäller för hela lagstiftningen om immateriella rättigheter, inklusive patent och typer. Det finns utrymme för djupgående diskussioner om faktorerna bakom förslaget om att utesluta tekniska lösningar från det straffrättsliga skyddet. Jag är dock rädd för att påtryckningar från inflytelserika intressegrupper tyvärr spelat in i detta sammanhang. Tack för er uppmärksamhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Tadeusz Zwiefka (PPE-DE).(PL) Herr talman! Trots uttalandena av andra parlamentsledamöter här i kammaren, kom förslaget till direktiv till som ett svar på den alltmer utbredda stölden av immateriella rättigheter. Vi vet mycket väl att den nuvarande gemenskapslagstiftningen inte omfattar en gemenskapspolitik för påföljder för att bekämpa pirattillverkning och förfalskning av varor. Dessutom finns det avsevärda skillnader mellan medlemsstaternas olika gällande system, vilket kommissionen med rätta påpekat. Detta hindrar uppenbarligen ett effektivt skydd av immateriella rättigheter, vilket i sin tur inverkar negativt på värdet hos investeringarna i innovationer.

Jag är fast övertygad om att det är nödvändigt att bekämpa dessa metoder på gemenskapsnivå. Om vi även beaktar att förfalskning av helt nya produkter som läkemedel eller leksaker kan äventyra människors liv eller hälsa blir problemet ännu allvarligare. Det är tydligt att förfalskning av alla slags produkter också inbegriper paketering och sysselsätter en rad personer som till exempel grafiska formgivare och distributörer. Detta är alldeles för mycket för en person att hantera. Välorganiserade kriminella grupper är inblandade, och det är just deras verksamhet som man med direktivet vill slå hårt ned på.

Åtgärderna i förslaget till direktiv bör betraktas som användbara. Intrång i immateriella rättigheter är ett brott som måste straffas. Vi bör dock diskutera ansvarets begränsning, och särskilt vem som ska hållas ansvarig. De som tillverkar falska varor och säljer dem på marknaden måste absolut straffas. Å andra sidan vore det oacceptabelt att straffa de som köpt eller använt varor eller tjänster utan att veta att de varit olagliga. I kommissionens förslag definieras inte medvetna handlingar inom ramen för intrång i immateriella rättigheter tillräckligt tydligt, och det borde korrigeras.

Sammanfattningsvis är det avgörande att detta direktiv antas, och vi ångrar bara att vi inte redan i dag kan ta nästa avgörande steg framåt. Det är trots allt möjligt att identifiera kriminella grupper som är särskilt svåra att bekämpa i dagens globaliserade värld, eftersom det finns ett dussintals olika rättssystem. Jag anser att en ökad harmonisering av straffrätten inom Europeiska unionen skulle räcka långt för att öka effektiviteten, vilket bekräftas av dagens debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Edith Mastenbroek (PSE).(EN) Herr talman! Det är 2007 så ni kan kalla mig ”miss”!

Jag vill också gratulera min kollega Nicola Zingaretti, även om han vet att vi är överens om att vi inte kan enas om denna fråga. Den rättsliga grunden för förslaget kommer från EG-domstolen. Kommissionen tolkar denna dom som tillämplig utöver målet och ser domen som en rättslig grund för harmonisering av vissa straffrättsliga påföljder i åtgärder för att skydda den inre marknaden.

Anledningen till att jag överväger att avvisa detta direktiv som helhet är inte att jag inte håller med om att EU:s befogenheter bör utökas till att omfatta straffrättsliga påföljder. Det tror jag på. Jag tvivlar dock starkt på förfarandet för att utöka dessa befogenheter eftersom en rättslig grund inte är detsamma som ett politiskt mandat. Viktiga åtgärder som denna kräver en ingående politisk debatt och tydliga valmöjligheter. I stället är vi på väg att ta ett stort kliv framåt som en bieffekt av en gemensam politisk åtgärd på ett mycket specialiserat och avgränsat område. Jag anser inte att detta är det bästa sättet att främja integration. Det underblåser även den allmänna uppfattningen om att EU är ett organ som framför allt ser till de stora företagens intressen, vilket inte alltid är fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE).(ES) Herr kommissionsledamot! Vi borde inte leka med straffrätten. Unionen kan nu utöva en ny befogenhet som har erkänts av EG-domstolen, och det med rätta: den kan ta sig an den straffrättsliga dimensionen av de behörigheter som den har rätt att utöva. Jag tycker att det är fullständigt rimligt och att vi alla borde stödja detta.

Men det måste göras klokt, förnuftigt och med juridisk sakkunskap. Och den text som vi diskuterar här har inget av dessa tre kännetecken. Texten är varken klok, förnuftig eller har juridisk kvalitet. Jag säger detta med den största respekt för alla de som varit direkt delaktiga i utarbetandet.

Betänkandet innehåller mycket litet av detta. Räckvidden är alltför omfattande. På ett område av så avgörande betydelse som straffrätten är räckvidden helt oharmoniserad. Man använder definitioner av räckvidder som inte har harmoniserats i EU.

Visst ska vi bekämpa pirattillverkningen och det på straffrättslig väg. I det hänseendet kan vi stödja betänkandet. Vi ska bekämpa pirattillverkningen med straffrättsliga medel. Att utvidga detta till att omfatta frågor som aldrig behandlats utanför civilrätten i medlemsstaterna verkar dock orimligt, särskilt när begreppen inte är harmoniserade och orden inte har samma innebörd, inte ens på området för pirattillverkning. Det är inte rimligt att sända budskapet att medborgare är kriminella också när de inte agerar i kommersiella syften och när deras verksamhet inte har någon verklig omfattning.

Vi måste gå vidare, annars beskylls vi för att prata i stället för att agera, herr kommissionsledamot.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Badia i Cutchet (PSE).(ES) Efter en lång process kommer Europaparlamentet slutligen att anta sin ståndpunkt om antagandet av straffrättsliga åtgärder avsedda att garantera tillämpningen av immateriella rättigheter, åtgärder som jag anser är strängt nödvändiga.

Jag vill göra ett antal påpekanden ur ett kulturellt perspektiv.

För att främja utvecklingen av allmänbildningen och den kulturella kunskapen i synnerhet måste vi erkänna kreativitetens dubbla ekonomiska och kulturella värde som motor för utvecklingen av konst, vetenskap, kulturell mångfald och forskning.

Vidare är det på detta område med en allt större digitalisering och kommersiell avreglering av såväl kulturvaror som kulturtjänster viktigt att nå en lämplig och rättvis balans mellan författares och användares eller konsumenters rättigheter i syfte att garantera ett effektivt utnyttjande av dessa framsteg på området för kultur och kunskap, och samtidigt bekämpa pirattillverkning och varumärkesförfalskning inom ramen för en mer omfattande gemenskapsharmonisering.

I detta hänseende vill jag gratulera föredraganden till hans arbete, och i synnerhet till den kompromiss som nåtts om att utesluta överträdelser av privatpersoner som skett utan vinstsyfte, eftersom dessa överträder inte bör behandlas på samma sätt som ett medvetet intrång i immateriella rättigheter som gjorts i kommersiell omfattning, vilket jag anser borde straffas på lämpligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Günther Verheugen, kommissionens vice ordförande. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Jag är tacksam för de många värdefulla och viktiga synpunkter och förslag som har kommit fram i den här debatten, och jag vill kommentera några av dem.

Kommissionen anser att det är centralt att direktivets räckvidd begränsas till att enbart omfatta frågor som gemenskapen har befogenhet över om fallen ska omfattas av både gemenskapsrätten och medlemsstaternas lagstiftningar. Gemenskapsrätten och medlemsstaternas lagstiftningar är nämligen för nära sammankopplade på detta område och om detta inte görs kan det mycket väl uppstå betydande problem vid införlivandet av direktivet, och det finns då en risk för att allmänheten inte vet vilken lag som faktiskt tillämpas, vilket äventyrar rättsordningen.

Kommissionen anser att alla slags immateriella rättigheter förtjänar att skyddas av strafflagstiftningen och stöder således att patent omfattas, dock utan någon avsikt att detta ska utgöra ett politiskt hinder för införlivandet av direktivet. Kommissionen kan godta att patenten undantas från direktivets räckvidd, men tillbakavisar alla ändringsförslag som är i linje med ändringsförslag 1 och som kan leda till att debatten om gemenskapens inflytande över straffrättsliga åtgärder som har med patent att göra tar fart igen.

Förutom definitionen av juridiska personer har kommissionen undvikit att göra definitioner, eftersom de är överflödiga eller kan leda till osäkerhet om rättsläget, och föredrar att ge medlemsstaterna fria händer så att de kan fatta beslut i enlighet med sina egna lagar och i förhållande till de åtgärder som de redan har vidtagit.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE-DE).(FR) Den ökade piratkopieringen och förfalskningen gör att vi måste arbeta på ett verkningsfullt sätt för att se till att immateriella rättigheter skyddas. Ett sådant skydd måste åtföljas av sanktioner, eftersom förfalskning är lika oacceptabel från ekonomisk som från social och kulturell synpunkt.

Eftersom det genom kommissionens förslag införs brottspåföljder för alla avsiktliga brott mot immaterialrätten som begås i kommersiell omfattning ligger det i linje med 2005 års rekommendationer om textil- och konfektionssektorns framtid efter 2005.

Vi kan bara gratulera kommissionen eftersom den vill kämpa för att skydda de immateriella rättigheterna, som tryggar våra ekonomiers konkurrenskraft och industrins tillväxt och som är den kreativa världens drivkraft.

Men genom att föreslå definitioner av immateriella rättigheter och införa en restriktiv definition av ”kommersiell omfattning” och ”avsiktligt brott” underminerar Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor subsidiaritetsprincipen i brottmål och ifrågasätter gemenskapens regelverk på det här området. De immateriella rättigheterna måste stärkas på EU-nivå, men detta måste ske på ett sätt som bevarar de nationella domstolarnas frihet att tolka dessa två begrepp.

Därför bör vi stödja den text som kommissionen föreslår.

 
  
MPphoto
 
 

  Katalin Lévai (PSE). – (HU) Skyddet av immateriella rättigheter är ett viktigt mål, särskilt på grund av att den här sektorn bidrar med 5–7 procent av EU:s BNP.

Varumärkesförfalskning, piratkopiering och brott mot immaterialrätten i allmänhet är delar av ett fenomen som växer i dag, ett fenomen som har fått en internationell dimension och som utgör ett allvarligt hot mot stater och nationella ekonomier. Skillnaderna mellan olika länders straffrättsliga system försvårar kampen mot varumärkesförfalskning och piratkopiering. Den senare har ekonomiska och sociala konsekvenser, men varumärkesförfalskning och piratkopiering skapar också problem när det gäller konsumentskyddet, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet.

Den ökade användningen av Internet gör det möjligt att snabbt sprida piratkopierade produkter i hela världen. Slutligen är detta fenomen i ökande utsträckning kopplat till den organiserade brottsligheten.

Därför är kampen mot dessa brott av avgörande vikt för gemenskapen. Det tycks alltså finnas underlag för ett gemensamt svar på EU-nivå på det straffrättsliga området, så att brottslingarna inte kan utnyttja skillnader mellan de olika nationella rättssystemen.

Generellt sett och i grunden håller jag med om att straffrättsliga instrument bör användas i kampen mot de ständigt ökande och allt allvarligare immaterialrättsliga brotten.

Jag håller också med om att en eventuell harmonisering av dessa straffrättsliga instrument, som ska användas som en sista utväg, är en särskilt viktig tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

Jag anser dock att det är helt avgörande att en harmonisering på gemenskapsnivå av de straffrättsliga åtgärder som kan användas som en allra sista utväg underbyggs med grundliga konsekvensbedömningar utförda av kommissionen.

 
Senaste uppdatering: 6 juli 2007Rättsligt meddelande