Talmannen. Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om situationen i Pakistan.

  Manuel Lobo Antunes, rådets ordförande. (PT) Herr talman, ärade ledamöter! Jag välkomnar tillfället att få tala här om Pakistan, utan tvekan ett mycket viktigt land som inte alltid får den uppmärksamhet som det förtjänar. Jag vet att vissa av ledamöterna anser att förbindelserna med Pakistan är av särskilt intresse, så det gläder mig att få lägga fram rådets ståndpunkt om landet och få höra era åsikter.

Situationen i Pakistan utvecklas snabbt inför valet, och vi hoppas att samarbetet med Europaparlamentet kommer att förbli gott under de kommande månaderna. EU har mångåriga förbindelser med Pakistan, som sträcker sig tillbaka till 1976 när vårt första samarbetsavtal gjordes upp.

Av flera skäl har förbindelserna under de senaste åren inte varit så intensiva som någon av sidorna skulle ha velat. Av den anledningen började EU 2005 på nytt granska sin policy gentemot Pakistan, eftersom rådet upptäckte att vissa händelser i landet innebar utmaningar. Det överenskoms också strikt att den enda effektiva policyn skulle vara att bestämt bibehålla regelbunden kontakt med Pakistans regering. Baserat på detta beslut kom EU:s och Pakistans gemensamma förklaring som antogs i Berlin den 8 februari. Vår politiska dialog formaliserades alltså, och vägen låg öppen för att fullständigt genomföra samarbetsavtalet från 2004, också känt som ett tredje generationens avtal.

Till följd av detta har förbindelserna mellan EU och Pakistan skötts på en annan grundval sedan början av året. Det är vår förhoppning att det kommer att bidra till en bättre förståelse mellan parterna. Det är ett steg framåt i en långsiktig process för att upprätta ett samarbete som vi hoppas kommer att bli givande. Det är också en bekräftelse av den vikt som EU tillmäter Pakistan som partnerland.

Samtidigt, och trots att vi har definierat vår långsiktiga inriktning, finns det några frågor som måste behandlas på kort sikt. Vi vet att parlamentet känner en viss oro på grund av händelserna nyligen, och vi delar delvis denna oro. All vår uppmärksamhet under den senaste veckan har riktats mot striderna runt Röda moskén i Islamabad. Jag vill inte gå in i en diskussion om vad som var anledning till den nuvarande situationen. Jag vill hellre berömma regeringen för dess beslut att ta itu med dem som predikar intolerans. Naturligtvis skulle vi alla ha velat se ett fredligt slut på detta dödläge, men det är viktigt att regeringen tog ställning mot den radikala extremismen. Det måste göras åtskillnad mellan dem som predikar våld och dem som demonstrerar fredligt.

Rådet var mycket oroat över det våld som bröt ut i Karachi i maj. Det är mycket viktigt att allt som är möjligt görs för att förhindra att samma sak händer igen. Råder följer noga situationen i Pakistan genom sina ständiga kontakter med EU:s beskickningar i Islamabad. Vi hoppas att alla parter nu kommer att visa återhållsamhet och särskilt att de som upprätthåller lag och ordning kommer att agera proportionerligt och använda så lite våld som möjligt när de har att göra med civilpersoner.

Rådet följer också noga fallet med högsta domstolens överdomare Iftikhar Chaudhry. Det är viktigt att det rättsliga förfarandet mot Iftikhar Chaudhry är rättvist, utan någon olämplig inblandning. Medierna måste också ha frihet att genomföra sitt uppdrag att lämna information utan att drabbas av hotelser. Generellt är det EU:s önskemål att få se Pakistan fortsätta sin väg mot välinformerat lugn och sans, och respektera internationella normer i fråga om demokratiska principer och rättsstatsprincipen. Det är den förståelse som våra förbindelser bygger på. Som det föreskrivs i artikel 1 i 2004 års samarbetsavtal är respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer en väsentlig beståndsdel av avtalet. Vi avser att arbeta på denna grundval.

Det allmänna valet innebär att Pakistan står inför att välja alternativ 2007. EU stöder fullständigt alla åtgärder som vidtas i riktning mot en hållbar demokrati i Pakistan, stärkandet av dess demokratiska institutioner och ett bra styrelseskick i landet. EU anser det därför viktigt att Pakistans nästa val är fritt och rättvist. Vi anser också att det är viktigt att nästa president i Pakistan väljs i enlighet med lagen. Den springande punkten är att regeringen måste få en styrka som grundar sig på demokratisk legitimitet. Det är nödvändigt om den ska klara av Pakistans många utmaningar.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Vi har alla, som rådets ordförande precis sa, bevittnat händelserna runt Röda moskén i Islamabad, och enligt de senaste rapporterna har den största delen av området nu rensats och operationen går in i sitt slutskede. Jag hoppas verkligen att inte fler människor kommer att mista livet. Det kom som en chock för mig att se dessa händelser äga rum mitt i den pakistanska huvudstadens centrum, med hundratals män och kvinnor inblandade. Det är mycket beklagligt att de som fortsätter att bjuda motstånd inte, som Manuel Lobo Antunes sa, har godtagit en fredlig lösning.

Jag värdesätter verkligen det tålamod som regeringen visat när man försökt nå en förhandlingslösning för att undvika blodsutgjutelse, i synnerhet som det finns barn som har tvingats stanna kvar i moskén mot sin och föräldrarnas vilja. Denna händelse har tydligt visat det pakistanska folket och den övriga världen vilken fara som religiös fundamentalism och intolerans kan utgöra för oss och för vad som i huvudsak är ett moderat och fredligt samhälle.

Under de senaste månaderna har studenterna och ledarna i Röda moskén i själva verket försökt ta lagen i egna händer. Jag är övertygad om att detta inte är den riktning som det pakistanska folket vill att deras land ska röra sig i. Regeringen gör rätt i att hantera detta på ett beslutsamt sätt. Andra händelser, som t.ex. en rad bombningar nyligen i de nordvästra gränsprovinserna och förra fredagens påstådda attack mot president Pervez Musharrafs flygplan, visar tydligt att Pakistan måste förbli vaksamt och beslutsamt för att se till att terrorismen och extremismen inte segrar.

EU:s politiska strategi är att fortsätta att diskutera med Pakistan på ett konstruktivt sätt. De centrala målen med detta åtagande är att förbättra den regionala och inre stabiliteten, att uppmuntra demokratiseringen och att stödja Pakistan i att befästa landets ställning som en moderat, muslimsk stat. Det gläder mig att kunna meddela parlamentet att vi den 24 maj höll den första gemensamma kommissionen inom ramen för den tredje generationen samarbetsavtal i Islamabad. Mötet utgjorde ett bra tillfälle att finna nya vägar för samarbete med Pakistan, t.ex. genom att upprätta en undergrupp för styrelseformer och mänskliga rättigheter som ett forum för en intensivare dialog på detta område.

Vi har också ökat omfattningen av vårt samarbete med Pakistan i betydande grad till 200 miljoner euro för de kommande fyra åren, framför allt på områdena för landsbygdens utveckling och utbildning. Vårt syfte med detta är att bidra till ett mer välmående och stabilt Pakistan.

Pakistans politiska miljö kännetecknas för närvarande av osäkerhet. Det surrar av spekulationer i landet om möjliga valscenarier. Ett sådant scenario grundas på president Musharrafs tillkännagivna plan att bli omvald av de sittande församlingarna före parlamentsvalet. Ett annat är en eventuell uppgörelse mellan presidenten och oppositionspartierna, som skulle kunna leda till ett tidigt parlamentsval och ett eventuellt omval av Musharraf av de nya församlingarna.

Eftersom Pakistan närmar sig ett avgörande parlamentsval, som äger rum senare i år, anser jag att det är nödvändigt att fortsätta att betona vikten av att stärka de demokratiska institutionerna och bygga upp en mer omfattande politisk process. Som ni vet är Pakistan ett prioriterat land i fråga om ett eventuellt europeiskt valobservatörsuppdrag. Jag ska noggrant bedöma slutsatserna från det undersökande uppdrag som sändes förra månaden och därefter ta ett beslut om huruvida ett uppdrag ska nyttjas i sinom tid.

Jag tror att det råder stora farhågor om det sätt som röstlängderna har upprättats på. Flera miljoner väljare verkar saknas på listan, och det bör snarast vidtas seriösa åtgärder för att åtgärda detta.

Sammanfattningsvis måste vi göra en noggrann bedömning av huruvida det skulle vara lämpligt att utplacera ett valobservatörsuppdrag i ett sammanhang där det råder allvarliga farhågor, som jag upplyste er om, när det gäller villkoren för ett demokratiskt val, och vi måste hålla noggrann uppsikt över utvecklingen under kommande veckor och månader.

  Charles Tannock, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har redan varit kritisk till den pakistanska regeringen under en tid, från toleransen mot A. Q. Kahns spridning av kärnvapen till den skrämmande behandlingen av religiösa minoriteter. Jag har också vid flera tillfällen varit skeptisk till om president Pervez Musharraf, som skenbart är vår bundsförvant i kriget mot terrorismen, verkligen är fast besluten att undanröja radikala islamistiska jihadister och sätta stopp för att ungdomar, inklusive EU-medborgare, utbildas i kompromisslösa Deobandi madrasas.

Nu bevittnar vi den blodiga stormningen av Röda moskén, där beväpnade islamister har stängt in sig tillsammans med kvinnor och barn. Musharraf har angett att de militanta islamisterna är knutna till al-Qaida. Så varför har man låtit detta ligga och gro sedan januari, medan säkerhetsstyrkorna har ignorerat den illegala ockupationen av land, lagringen av vapen och bortförandet av kvinnor till moskén? Var det för att styra fram en blodig uppgörelse? Eller för att visa på den risk som extremisterna utgör och bevisa för väst, som har varit mer kritiskt den senaste tiden med påståenden om att den allsmäktiga pakistanska militära underrättelsetjänsten i hemlighet har hjälpt talibanstyrkor att omgruppera sig i gränsområdena mot Afghanistan, att presidenten är motståndare till terrorister?

Det påstås också att Abdul Aziz, ledaren för Röda moskéns militanta islamister, har familjeband till den militära underrättelsetjänsten ISI. Denna kris avleder utan tvekan uppmärksamheten på ett för president Musharraf välkommet sätt, eftersom han nu befinner sig i en pressad situation efter att ha avsatt sin överdomare, försöker att rättfärdiga ytterligare fem år vid makten och, naturligtvis, gärna vill bevara den pakistanska arméns genomgripande inflytande.

EU bör frukta instabiliteten i ett islamiskt land med kärnvapen, och jag uppmanar nu president Musharraf att låta två tidigare civila sekulära premiärministrar återvända från exil och föra en valkampanj i ett demokratiskt val mot farliga extremister, och hjälpa till att bygga upp ett tolerant och demokratiskt land som kan överleva president Musharraf.

  Robert Evans, för PSE-gruppen. – (EN) Detta är en viktig och läglig debatt. Det är intressant att det kommer att vara tre brittiska talare, men det speglar de samhällen vi företräder. Vi vet att många människor runtom i Europa är bekymrade över den situation som råder i Pakistan och den osäkerhet som omger president Pervez Musharraf för närvarande – hans framtid – och vi medger att landets framtid är nära knuten till detta.

Jag kommer inte att vara lika kritisk som Charles Tannock, men det resolutionsförslag som vi har lagt fram har utarbetats i en anda av oro, eftersom många av oss har besökt Pakistan – vi har träffat presidenten både här och i Pakistan – och vi vill att det ska gå bra för landet. Vi inser vilka stora utmaningar som Pakistan står inför, inte minst den mycket svåra uppgiften att hantera terrorism på eget territorium. Vi respekterar den internationella roll de har spelat i kampen mot den globala terrorismen. Vi måste berömma dem för vad de redan har gjort, och vi utlovar vårt stöd för framtida ansträngningar.

Men kampen mot terrorism får inte användas som en dimridå för att dölja oegentligheter och missgärningar. Kommissionsledamoten talade om den allvarliga händelsen i Röda moskén, vilket Tannock också gjorde, som dessutom hänvisade till avsättningen av överdomare Iftikhar Mohammad Chaudhry och vad som skedde efter det.

Jag skulle vilja ta upp valet, som både kommissionsledamoten och Manuel Lobo Antunes talade om. Rådets företrädare sa att vi stöder åtgärder för en hållbar demokrati – och det gör vi naturligtvis. Jag erkänner och välkomnar kommissionsledamotens åtagande att upprätta en undergrupp för styrelseformer och mänskliga rättigheter för Pakistan.

Jag vill i dag uppmana president Musharraf att se till att det kommande valet inte bara äger rum, utan också gör det i en miljö som bidrar till att säkerställa att det kan bedömas som oförvitligt av vilket internationellt observatörsuppdrag som helst, vare sig det är Europeiska unionen som har sänt det eller någon annan. Detta är av avgörande betydelse för en president, och för en regering, i Pakistan, och faktiskt för en regering i vilket land som helst.

Jag hoppas särskilt att man genom förberedelserna inför valet ser till att det utförs korrekt, och till detta hör att låta fler kvinnor ställa upp i valet. Som kommissionsledamoten sa ska röstlängden inte bara vara utom granskning, utan också vara sådan att människor inte känner att de har lämnats utanför.

Det behövs fria och öppna medier vid ett val, där journalister tryggt kan säga och skriva vad de vill. Jag hoppas att övergångsregeringen verkligen kommer att vara neutral under övergångsperioden, medan valet äger rum.

Pakistan är ett stort land med ett stolt folk och en alldeles för orolig historia. Jag är övertygad om att jag talar för alla här i parlamentet när jag säger att Europaparlamentet är redo att göra allt man kan för att stödja Pakistan i svåra tider för att landet ska kunna växa, och stödja det som en fullständigt fungerande och fredlig demokrati.

  Sajjad Karim, för ALDE-gruppen. – (EN) De tragiska händelser som har utvecklat sig i Röda moskén i Islamabad visar att Pakistan står inför ett tydligt och befintligt hot från en extremistisk ideologi. Den utgör en fara för majoriteten av moderata pakistanska medborgare och för de Natostyrkor som är stationerade i Afghanistan. Den dominoeffekt som dessa händelser har fått i Peshawar, Balochistan, Waziristan och Bajor åskådliggör det fäste som extremisterna nu har i många delar av landet.

Det stora flertalet pakistaniers fördömande av de militanta islamisternas våld visar dock att extremismen fortfarande är en bedräglig minoritetsverksamhet i Pakistan. Det är denna moderata kärna som är i majoritet som regeringen måste ansluta sig till om man ska kunna utveckla en övergripande politisk enighet.

EU:s förbindelser med Pakistan grundas på ett engagemang för demokrati, fred och stabilitet, handel och utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. I år har rådet och kommissionen vidtagit betydelsefulla åtgärder för att stärka dessa förbindelser, och vi måste fortsätta att utöva inflytande som central donator i regionen för att förbättra det pakistanska folkets förhållanden.

EU måste fortsätta att stödja projekt för hälso- och sjukvård och utbildning i Pakistan, så att de fattigaste människorna får ett verkligt alternativ till madrasas. Vi måste yrka på att regeringen respekterar rättsväsendets oberoende, rättsstatsprincipen och det pakistanska folkets mänskliga rättigheter när landet går mot ett demokratiskt val. Vi måste fördöma alla försök att undanröja yttrandefriheten och tryckfriheten, och vi måste stå i solidaritet med alla jurister i Pakistan när vi beklagar avsättningen av överdomare Iftikhar Mohammad Chaudhry.

Europeiska unionen måste när allt kommer omkring sända ett tydligt budskap till presidenten om att en övergång till civilt styre genom ett fritt och rättvist val är …

(Talmannen avbröt talaren.)

ORDFÖRANDESKAP: SIWIEC
Vice talman

  Talmannen. – Jag har mottagit sex resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 12 juli 2007.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Neena Gill (PSE), skriftlig. – (EN) Jag känner en stor oro för att Pakistans sköra demokrati är i fara. Avsättningen av Pakistans överdomare och den påföljande inskränkningen av medier bådar inte gott för ett fritt och rättvist val. Det finns många rapporter om officiella och inofficiella skrämselåtgärder mot personer i juridiska kretsar och missbruk av antiterroristlagen för att förfölja politiska motståndare.

Jag har informerats av pakistanier om att moderata politiska partier, journalister och det civila samhället marginaliseras, medan extremistgrupperna får möjlighet till större inflytande över samhället.

Jag beklagar verkligen att de oroligheter som rått under den senaste tiden har lett till att civila dödats, och jag uppmanar president Pervez Musharraf att säkerställa att de pakistanska myndigheterna respekterar de mänskliga rättigheterna fullständigt. Jag kräver dessutom att presidenten ska stå fast vid de försäkringar han gav Europaparlamentets delegation vid dess besök i Pakistan i december 2006 om en övergång till civilt styre och en överenskommelse om att upprätta demokratiska institutioner, och viktigast av allt, den försäkran han gav oss i fråga om pressfrihet. Jag uppmanar rådet och kommissionen att presentera en tydlig framställning för Pakistan om ett återinförande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.