Talmannen. – Nästa punkt är debatten om sju resolutionsförslag rörande kristna samfund i Mellanöstern⁽¹⁾

  Mario Mauro (PPE-DE), författare. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Religionsfrihet är en objektiv faktor när man tillämpar respekt för de mänskliga rättigheterna. Det våld som kristna över hela världen får utstå är både en skymf och ett hot mot människovärdet.

Jag tänkte lägga fram detta resolutionsförslag vid det senaste plenarsammanträdet i oktober, men samordnaren för de politiska grupperna bad mig skjuta upp resolutionen till plenumet i november för att ge oss tid att förbereda en mer detaljerad text underbyggd av ett bredare samförstånd. Den text som vi kommer att rösta om i eftermiddag är resultatet av en kompromiss mellan socialister, liberaler, gruppen Unionen för nationernas Europa och gruppen Självständighet/Demokrati. I texten kvarstår de viktigaste punkterna från det första resolutionsförslaget oförändrade.

Vi har också kunnat lägga till konkreta hänvisningar till våldshandlingar och kränkningar som begåtts mot kristna samfund i år, inte bara i Mellanöstern utan även i andra delar av världen. Händelserna har huvudsakligen berört Irak, Egypten, Pakistan, Turkiet, Kina och Vietnam, och faktiskt har den ökade samordning som skett de sista dagarna och därmed följande avslöjanden av många händelser som har ägt rum utanför Mellanöstern gjort att vi har gett texten en ny och mer passande titel, nämligen ”allvarliga händelser som äventyrar kristna samfunds och andra religiösa samfunds existens”.

Texten tar naturligtvis inte upp allt våld som begås mot kristna, som t.ex. i Eritrea och Nordkorea. Men, mina damer och herrar, jag ber er ändå uppmärksamma det politiska budskapet i texten, som även riktar sig mot de länder och händelser som inte omnämns. Ända från början har det varit nödvändigt att ha kontakt med andra grupper, och jag har kunnat klargöra att denna resolution inte på något sätt syftar till att återuppväcka konflikter mellan olika kulturer. Europa har alltid legat i framkanten när det gäller att skydda minoriteternas rättigheter och kan inte fortsätta ignorera den skada som åsamkas så många kristna i allt högre grad.

Mina damer och herrar, i dag kan vårt parlament uttrycka sin åsikt om ett brådskande och viktigt ämne för att skydda liv och religionsfriheten, inte bara för kristna utan för miljoner människor med olika trosinriktningar. Jag vill därför be …

(Talmannen avbröt talaren)

  Glyn Ford (PSE), författare. – (EN) Fru talman! Jag talar på den socialdemokratiska gruppens vägnar för att ge vårt fulla stöd till detta gemensamma resolutionsförslag om religiös förföljelse.

På en minut hinner jag bara ta upp vissa punkter i resolutionen och jag vill därför särskilt lyfta fram den kristna urbefolkningens svåra situation i Irak, som en gång i tiden utgjorde nästan 10 procent av befolkningen. Jag stöder och stöds av kampanjen Rädda assyrierna, och vill för deras räkning påpeka att parlamentet brukar föredra att enas genom kompromisser och jämka samman de olika åsikterna, vilket ibland leder till att förslagen blir urvattnade.

Så är fallet med denna resolution. I skäl K förklarar man att situationen för de assyriska byarna i de turkiska gränsområdena är djupt beklaglig. Varför? För att Turkiets regering faktiskt beskjuter de assyriska byarna eftersom den hävdar att det finns PKK-soldater som bor där, vilket verkar orimligt. I skäl S hänvisar man även till situationen i Syrien dit tiotusentals, om inte hundratals, flyktingar har flytt från Jordanien och Irak, men där gränsen nu håller på att stängas.

Det som behövs är hjälp och bistånd.

  Adam Bielan (UEN), författare. – (PL) Fru talman! Jag vill börja med att uttrycka min glädje och med att tacka de övriga medförfattarna till denna resolution. Den tar upp det mycket viktiga problemet med händelserna i de kristna samfunden i vissa länder i Mellanöstern, och även globalt.

Samtidigt vill jag, som en av undertecknarna av resolutionen, betona att en garanti om religionsfrihet är det första steget mot att säkerställa de grundläggande mänskliga rättigheterna. De fall av förföljelse mot kristna som äger rum runt om i världen är ett grundläggande exempel på kränkningar av dessa rättigheter.

Samtidigt som jag är medveten om bristen på någon som helst reaktion på problemet från myndigheter, institutioner och politiska rörelser runt om i världen, vill jag återigen betona betydelsen av resolutionen som vi nu diskuterar för att försvara de kristnas rättigheter och poängtera att gruppen Unionen för nationernas Europa stöder den fullt ut.

  Hélène Flautre (Verts/ALE), författare. – (FR) Fru talman! jag vågar inte tänka på ansiktsuttrycken hos mina kolleger inom PPE om de skulle få höra att en resolution om muslimska samfund i Europa hade antagits av Gulfstaterna eller ASEAN (sydostasiatiska nationers förbund). Det skulle kännas som en otrevlig chock, ett tecken på aggression, ett oacceptabelt intrång från en religiös makt i ett land utanför EU i våra medlemsstaters relationer med religiösa minoriteter. Det du inte vill att andra ska göra mot dig ska du inte heller göra mot dem. Detta är också ett kristet rättesnöre.

Allvarligt talat, skulle en sådan resolution uppfattas som en uppmaning till tolerans och interkulturell och religiös dialog? Definitivt inte! EU, som är så stolt över sina värderingar, borde visa en smula urskillning och respekt för internationella konventioner i dessa mycket känsliga frågor.

För att bekämpa kränkningar av rättigheterna för personer som tillhör religiösa minoriteter, för att fördöma morden på kristna eller begränsningarna av friheten att utöva en religiös sedvänja, kan vi välja mellan två lika välgrundade metoder. Den första är samtal med landet i fråga, grundat på dess internationella åtaganden och avtalen mellan oss, där vi ber dem att utreda saken, ställa de ansvariga inför rätta, och se till att de religiösa minoriteternas rättigheter respekteras. Det är det vi gör här med jämna mellanrum.

Den andra metoden är den som FN tillämpar genom en resolution som lades fram av 12 länder och alla EU:s medlemsstater, om avskaffandet av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion, övertygelse, samt tanke- och samvetsfrihet eftersom dessa enligt internationell lag, vilket är mycket viktigt, är sammankopplade. En individs rätt till sin övertygelse, sin religion, sina tankar och sitt samvete är beroende av varandra.

Vad skulle vi göra i dag om vi antog den oacceptabla text som ni föreslår? Vi skulle ignorera det arbete som våra medlemsstater och FN har gjort och gå en annan väg, som troligen skulle uppmuntra vissa länder till att utnyttja religionsfrågor i sina internationella förbindelser. Vi skulle gå emot det balanserade angreppssätt som rekommenderas av bland andra Asma Jahangir, FN:s särskilda rapportör, som för tillfället sitter i husarrest i Pakistan. Slutligen skulle vi också göra situationen för de religiösa minoriteterna runt om i världen, bland dem de kristna, ännu mer sårbar.

Återigen, tillsammans med de experter som arbetar med religionsfrihet som t.ex. Christian Solidarity Worldwide, menar jag att denna resolution endast ökar faran för dem vi vill skydda.

  Bastiaan Belder (IND/DEM), författare. – (NL) Fru talman, mina damer och herrar! Om de grundläggande rättigheterna verkligen ligger oss varmt om hjärtat måste vi känna oss oroade av den besvärliga situationen för de kristna samfunden i Mellanöstern. Föreliggande resolutionsförslag är en sporre för alla europeiska institutioner i denna fråga.

Ett delegationsbesök som parlamentet nyligen gjorde gav oss större insikt i de libanesiska kristnas vardag. De är rädda för att bli en slags andra klassens människor i likhet med övriga av samma religion i nästan alla länder i regionen.

De står inför ett direkt val mellan personlig säkerhet och personlig värdighet, sin religiösa övertygelse. De kristna i Libanon vill ha kvar båda.

Det politiska våld som pågått de senaste åren påverkar nu direkt de kristna i cederträdens land. En informatör i Libanon sa just i denna vecka att även om de kristna inte är det främsta målet har de flesta politiker som mördats en kristen bakgrund, och det har även de journalister som utsatts för attacker. Detta skrämmer den kristna befolkningen i Libanon.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Fru talman! Människorna på jorden har under tusentals år varit utsatta för faror från dödliga krafter som de inte kan försvara sig mot eller förstå, allt från naturkatastrofer till oförståeliga fysiska och psykiska sjukdomar. Tron på ett allsmäktigt väsen som kallas för ”Gud” har varit ett sätt för människan att lättare stå ut med sin maktlöshet. Olika grupper utvecklade olika förståelse och olika åsikter om Gud.

Detta har lett till skapandet av flera olika religioner. Dessa religioner är förstås skapade av människan och inte av Gud och har därför flera svagheter. Till dessa svagheter hör fanatism, dogmatism och oförmågan att acceptera andra människors rätt till en annan tro. Dessa svagheter skiljer sig åt till antal och intensitet bland olika religioner och har tyvärr ofta utnyttjats av extremistiska religiösa ledare och skrupelfria politiker.

Detta har lett till religionskrig och till att fruktansvärda brott har begåtts mot människor i religionens namn. Kristendomen och islam, två av människans största religioner, är inga undantag från dessa sorgliga händelser, och historien är full av skamliga exempel som åskådliggör detta. Med tidens gång mognade givetvis de flesta religionerna och blev mer humanistiska, vilket skedde med kristendomen. Andra religioner har tyvärr inte utvecklats på samma sätt.

Därför förföljs kristna i vissa länder, framför allt muslimska länder, ibland med extrema kriminella metoder och ibland med samtycke från politiska grupper eller till och med regeringar. Detta är mycket beklagligt, och det förekommer i en rad länder och regioner i världen, varav några har nämnts här i dag, men det gäller särskilt i Mellanöstern.

Med denna resolution vill vi uppmärksamma förföljelsen av kristna i dessa länder och förhoppningsvis bidra till att myndigheterna, både politiska och religiösa, i dessa länder verkligen inser att ett sådant aggressivt beteende varken är förenligt med de människorättsliga principerna eller den sanna läran i en kärleksfull religion.

Tack fru talman! Som ni ser har jag fortfarande 20 sekunder kvar!

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Fru talman! De kristna samfunden i Mellanöstern daterar sig bakåt till kristendomens tidigaste år. De kom före både kristendomen i Europa och islam i Mellanöstern.

Ändå betraktas de i dag ofta som ett främmande element i vad som numera är ett till största delen islamskt område. Detta är inte bara ett resultat av religiös intolerans från vissa grupper inom islam, utan skulden ligger också hos Europa.

Europa och kristendomen har uppväckt motvilja och hat i området vid tre tillfällen under historien. Första gången var vid korstågen under senare medeltid när europeiska ockupationsarméer tog kontrollen över platser som var heliga, inte bara för de kristna utan även för judar och muslimer. Den andra gången var efter det ottomanska rikets fall vid början av förra århundradet, när Egypten, Sudan, Jordanien och Irak kom under brittiskt kolonialt styre och Syrien och Libanon under franskt kolonialt styre.

Vi befinner oss just nu i den tredje fasen. EU:s ställningstagande rörande Israel, Palestina och Irak uppväcker stor opposition i Mellanöstern, där Europa misstänks att bara tänka på sin egen energiförsörjning, att skydda sina egna transportvägar och att behandla de etniska eller religiösa minoriteter som är mest positiva till Europa med företräde.

En möjlig konsekvens är att de kristna inte kan hålla stånd i Mellanöstern i det långa loppet och måste fly till Europa. En bättre lösning är att ge kristna och judar i Mellanöstern större rörelsefrihet, precis som vi i Europa måste ge till den islamska minoriteten.

  Bernd Posselt, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Ursäkta uttrycket, men Hélène Flautre pratar strunt. Muslimer gör en massa för de muslimska minoriteterna. Vi stöder muslimer och andra religiösa minoriteter. Tyvärr är det så att om inte vi gör något för de kristna, så gör ingen det.

Det islamiska förbundet, eller Arabförbundet, har aldrig kämpat för de kristnas rättigheter så som vi har kämpat för muslimernas. Det är därför hög tid att vi sätter detta ärende på dagordningen. Det är en rättvisehandling, och jag måste betona att problemet inte är islam. De kristna i Mellanöstern har överlevt 1 200 år med islamskt styre. Det är i vår förment så avancerade tidsålder som de är i allvarlig fara, speciellt i Irak som är ockuperat av västländer.

Vi måste ta på oss vårt ansvar för att de ska kunna ha en möjlighet att överleva och leva i frihet och värdighet. De flesta fallen av religiös förföljelse sker i Kommunistkina, i det pseudokristna nationalistiska Ryssland, i kommunistiska diktaturer – och även under muslimska regeringar. För mig är islamism helt enkelt en förvriden diktatur och ideologi som hör till 1900-talet. Vi européer har en plikt att uppfylla, och vi ska göra det.

(Applåder)

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Fru talman! Jag gratulerar författarna till detta gemensamma förslag. Jag vill påpeka att vi bör komma ihåg att före förföljelserna av de kristna pågick judeförföljelser, och det fanns och finns fortfarande förföljelse av jezider, mandéer och även av muslimerna själva, både shiiter och sunniter, i Irak.

Det vore inte rättvist eller rimligt att jämföra det som händer i Irak med det som händer i Europa. Man måste faktiskt komma ihåg att de som förföljs i Irak tyvärr inte har det skydd de har rätt till i Europa, vare sig de är kristna eller inte. Det finns helt otroliga fall av total brist på lyhördhet från EU:s sida när det gäller irakier som förföljs. Utan att förringa allt det övriga vill jag avsluta med att påminna er om Fader Ragheed Ganni och hela församlingen i Church of Holy Spirit i Mosul, kanske det mest fruktansvärda brott som har begåtts i år.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Vi talar här i dag om den brutala förföljelsen av kristna, speciellt i Mellanöstern. Vi får dock inte glömma bort att kristna förföljs över hela världen, och jag håller inte med Paulo Casacas uttalande om att det finns väldigt många religiösa minoriteter som förföljs.

Kanske han kan ge oss exempel på var dessa minoriteter finns som utsätts för förföljelse i någon större omfattning. Jag menar inte det impulsstyrda mördandet av en otrogen, hur klandervärt det än är, utan de fall när en annan religion förföljs på samma sätt som de kristna förföljs. Jag håller fullständigt med Bernd Posselt och jag instämmer med mycket annat som har sagts där dussintals exempel på förföljelser av kristna har tagits upp, men inte, som Paulo Casaca påstår, av många andra religioner. Det är inte sant. De kristna är det främsta målet för förföljelse, och det är huvudsakligen kristna som förföljs.

I går lyssnade vi i parlamentet på ett anförande av president Nicolas Sarkozy, som talade om behovet av att försvara Europas identitet. Vilken är denna identitet? Vem försvarar oss om vi inte själva försvarar oss och rötterna till vår identitet? De kristna i Mellanöstern vittnar om vår europeiska identitet. De har funnits där i 2 000 år och vi måste försvara dem om de ska kunna stanna kvar.

  Giusto Cataniaz, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tror att vi i dag med detta resolutionsförslag tar ett viktigt steg. Parlamentet måste alltid fördöma ageranden och händelser som riskerar mäns och kvinnors liv på grund av deras tro, religiösa övertygelse eller politiska åsikt.

Religionsfrihet är en värdering som vi måste uppmärksamma. Även om det är sant att kristna i vissa fall riskerar förföljelse och att utsättas för kriminella handlingar är det av denna anledning som parlamentet måste skydda och försvara dem, på samma sätt som parlamentet alltid har skyddat och försvarat muslimska medborgare som har blivit diskriminerade i väst. Vi menar att alla religioner kan spela en positiv roll, en fredsbevarande roll, för att främja respekten för mångfalden. Därför måste vi starkt fördöma alla form av religiös fundamentalism, vilket så ofta utgör en del i en konflikt. Jag menar att parlamentet alltid måste försöka lyssna och främja en interreligiös dialog.

Det finns några viktiga exempel som visar hur det är möjligt att ta fram en lösning där religionerna kan lyssna till varandra och bygga vidare på en gemensam grund. Jag vill också gärna påminna om vissa katolikers, vissa kristnas, uppoffringar när de har kämpat för att befria de fattiga, för folken och för social frigörelse. Därför röstar vår grupp för denna resolution, till minne av präster som Peppino Diana och Pino Puglisi som dog därför att de tog ställning mot maffian och den organiserade brottsligheten i allmänhet.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag ser positivt på detta gemensamma resolutionsförslag eftersom jag anser att det är mycket viktigt att vi skyddar kristna minoriteter i Afrika, Asien och Mellanöstern. Det är viktigt att vi skyddar alla religiösa grupper från förföljelse. Jag anser att det är fruktansvärt att människor begränsas i sina dagliga liv, vad de får göra och var de får åka, deras möjligheter att äga egendom och skaffa sig en utbildning eller ett arbete och att de blir hotade till livet på grund av sin kristna tro.

Religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet, och därför är det mycket viktigt att regeringarna ser till att även de religiösa minoriteterna i deras länder får utöva sin tro utan några hinder, det vill säga utan att deras liv hotas eller de utsätts för andra förföljelser.

Muslimerna måste inse att de måste främja principen om religionsfrihet och tolerans, samma frihet och tolerans som de möts av och förväntar sig att vi ska visa dem i våra länder där det finns en stor kristen befolkning.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE) . – (FI) Fru talman! Jag sätter stort värde på Mario Mauros initiativ. Varenda dag hotas fredsälskande kristna av systematiskt förtryck och används som syndabockar vid kriser som de inte är inblandade i. Det är helt förkastligt och ett problem som vi måste belysa. För att faktiskt kunna förbättra de kristnas ställning är det dock viktigt att förstå att problemet utgör en del i ett större sammanhang. Det är inte bara de kristna som har svårigheter. I många länder har också muslimer, buddister, hinduer, judar, sikher och ahmadier problem. Listan är lång.

Religionsfriheten är grundläggande för ett samhälle som respekterar de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Den är så att säga en metarättighet, i praktiken en förutsättning för att övriga mänskliga rättigheter ska kunna existera, och återspeglar det generella tillståndet i samhället. Om ett samhälle börjar bli dåligt märks det först genom hur begränsningarna av religionsfriheten tar sig uttryck och vilken status de religiösa minoriteterna har. Vi måste därför visa vårt kraftfulla stöd för FN:s generalförsamlings resolution om religionsfrihet.

Det är värt att notera att religiösa samfund i många länder, som Pakistan och Indonesien, gemensamt kämpar för att få religionsfrihet och skydda minoriteterna. Religionen i sig kan därför också vara en lösning. En pluralistisk dialog leder alltid till färre spänningar och gynnar religionsfriheten och samhället i stort.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) Förföljelserna av religiösa minoriteter i många länder borde få oss att tänka på hur ömtåliga vissa delar av den civilisation vi tycker vi har uppnått är. Religionsfriheten är en av de mänskliga rättigheternas grundläggande och omistliga pelare. Trots de lovvärda avsikterna är denna resolution inte tillräcklig.

Parlamentet måste höja rösten speciellt om förföljelserna av kristna minoriteter, men först och främst om alla former av intolerans och diskriminering på grund av övertygelse eller religion, vilket faktiskt drabbar alla religiösa samfund. Vi borde också vara oroliga för islamofobi och antisemitism som ökar i Europa och på andra ställen. Om vi nästan uteslutande koncentrerar oss på diskrimineringen av kristna kan det ge fel intryck. Vi måste därför betona att parlamentet fullt ut stöder den resolution om att avskaffa alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller övertygelse som lagts fram av EU:s medlemsstater inför FN:s generalförsamling.

  Mieczysław Edmund Janowski (UEN). – (PL) Fru talman! Även Mellanöstern har kristna rötter. Trots skillnaderna dem emellan har de kristna vid många tillfällen visat att de kan leva sida vid sida med muslimer, judar eller anhängare till andra religioner, i fred och ömsesidig respekt.

På senare tid har vi emellertid bevittnat handlingar av anhängare till islam som på ett handgripligt sätt har visat på den felaktiga uppfattningen att man är en god muslim om man är emot de kristna. Den libanesiske journalisten Hazem Saghieh påpekade nyligen detta. Många och ofta drastiska episoder av kränkningar av de människors rättigheter som enbart på grund av sin kristna tro behandlas som andra klassens medborgare utgör bevis på kränkningen av den grundläggande principen om människans friheter: friheten att utöva sin religion.

Vi måste ställa oss frågan: Vad kan vi inom EU, som är öppet för och respekterar våra muslimska medborgares rättigheter, göra för de kristna som inte har tillstymmelse till några sådana rättigheter i dessa länder? Var finns den minsta ömsesidighet? Inte i mord som sker på grund av religion, i utbredd diskriminering, i att förbjuda uppbyggnad av kristna kyrkor eller i att förstöra den kristna kulturens minnesmärken.

Hela världen vill ha fred och människor vill ha frihet, också religionsfrihet.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Dagens politiska situation i Mellanöstern gör att de kristna som bor i regionen känner sig alltmer hotade. En orsak är de muslimska fundamentalisternas ökande inflytande. De kristna anklagas för alla misslyckanden som drabbar människorna i regionen. På grund av sina religiösa band till människorna i väst anklagas de också för att förvästliga de traditionella sociala strukturerna, som man i Mellanöstern väldigt ogärna talar om.

Fundamentalisterna uttrycker sitt missnöje bland annat genom att anordna demonstrationer mot västvärlden, då man förstör kristna symboler och affärer som drivs av kristna. I extrema fall begås även mord. Myndigheternas passivitet gör att allt fler kristna familjer bestämmer sig för att emigrera.

Resolutionen beskriver ett antal problem som de kristna i Mellanöstern möter. Detta är dock inte alla exempel, varför jag anser att parlamentet bör upprätta en fullständig rapport över de kristnas situation i Mellanöstern, eller situationen för religiösa grupper över huvudtaget. Vi bör också överväga hur vi ska genomföra en dialog mellan dessa kulturer, där både det kristna samhället och de muslimska regionerna kan involveras på ett effektivt sätt.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Fru talman! Jag gratulerar Mario Mauro. Jag hyser inga som helst tvivel om denna resolution. Jag stöder den helhjärtat. Det enda problemet är om vi är effektiva, om vi kommer att vara effektiva och om vi kommer att förändra någonting. Vi kan agera på tre sätt.

Det första är genom diplomatiska påtryckningar. Det är det vi håller på med just nu. Men de europeiska regeringarna måste också engageras. Varenda diplomat måste hålla detta i minnet. Vi måste arbeta för dessa åtgärder i bilaterala och multilaterala samtal. Det enda sättet att nå ett bra resultat är genom storskaliga diplomatiska påtryckningar.

Den andra metoden är genom ekonomiska sanktioner. Jag vet från erfarenheterna i mitt eget land för 20 eller 30 år sedan vad ekonomiska sanktioner innebar för kommunistregimen i Warshawa. Det ska vara noga utvalda sanktioner så att det inte skadar medborgarna. Vi måste använda även denna metod.

Den sista metoden är genom att analysera våra handlingar, eftersom länder i Mellanöstern och andra delar av världen har sina upp- och nedgångar. Detta beror också på våra handlingar, som inte alltid är så väldigt sammanhängande och välbetänkta. Det innebär intervention, kulturella evenemang, och även tal av diplomater. Vi vill inte dölja våra övertygelser. Vi vill tvärtom visa dem klart och tydligt. Men vi måste agera både bestämt och med omdöme.

  Danuta Hübner , ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Kommissionen är medveten om och fördömer starkt diskriminering på grund av religion och tro. Vår politik går ut på att bekämpa alla typer av diskriminering, och vi gör det i bilaterala förbindelser och multilaterala forum som FN.

Vid FN:s generalförsamling valde EU att lägga fram sin sedvanliga resolution om avskaffande av alla typer av intolerans och diskriminering på grund av religion eller tro. Förra året var enigheten om resolutionstexten mycket bred, med 99 medförslagsställare, vilket är rekord.

Tillsammans med medlemsstaterna följer vi noggrant situationen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i partnerländerna. Vi tar upp dessa frågor i våra politiska dialoger via démarcher och offentliga uttalanden för att påminna partnerländerna om deras åtaganden enligt den internationella rätten om förbud mot alla typer av diskriminering.

EU arbetar aktivt för att det människorättsliga skyddet ska ingå i grannskapspolitiken. Den europeiska grannskapspolitikens handlingsplaner omfattar ett brett urval av frågor i detta hänseende. Under de enskilda möten som underutskottet för mänskliga rättigheter har genomfört med Jordanien, Israel, Marocko, Libanon och Tunisien har man redan utvärderat de framsteg som gjorts för att uppfylla åtagandena om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inom ramen för den europeiska grannskapspolitikens handlingsplaner. Underutskottet för mänskliga rättigheters första möte med Egypten är schemalagt till senare denna månad.

Utöver bilaterala kontakter med regeringar och stöd till politiska reformer stöder vi frivilligorganisationer över hela världen som verkar för att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Vi anser att människorättsförsvararna har en oumbärlig roll i samhället.

Vi anser att det är lika viktigt att bevara och utöka religionsfriheten i Europa. EU kan visa vägen och dela med sig av god praxis.

  Talmannen. – Paulo Casaca har bett att få göra ett personligt uttalande i enlighet med artikel 145 i arbetsordningen.

  Paulo Casaca, (PSE). – (PT) Fru talman! Jag ber om ursäkt om jag inte uttryckte mig tillräckligt klart. Min solidaritet med de kristna samfund som förföljs i hela Mellanöstern, speciellt i Irak, är total och oreserverad. Jag påpekade bara att denna förföljelse tyvärr inte var begränsad till de kristna samfunden, och jag kommer att ge min kollega i parlamentet alla fakta som han anser att han behöver. Jezider, mandéer, även shiiterna och sunniterna själva, som står utanför de stora samfunden, har utsatts för fruktansvärda förföljelser i detta land. Det är ett faktum som man inte kan bortse ifrån. Jag ville bara betona det och säga att jag är villig att ta fram all dokumentation som krävs.

  Talmannen. – Herr Casaca, ni har överskridit tidsgränsen för att göra ett personligt uttalande.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum efter debatterna.