Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2017(BUD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0058/2008

Debatter :

PV 10/03/2008 - 21
CRE 10/03/2008 - 21

Omröstningar :

PV 11/03/2008 - 10.11
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0083
P6_TA(2008)0084

Fullständigt förhandlingsreferat
Måndagen den 10 mars 2008 - Strasbourg EUT-utgåva

21. Ändringsbudget nr 1/2008 - Solidaritetsfonden - Utnyttjande av EU:s solidaritetsfond (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Nästa punkt är den gemensamma debatten om

– betänkandet av Kyösti Virrankoski, för budgetutskottet om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2008 för budgetåret 2008, Avsnitt III – kommissionen (2008/2017(BUD)) (A6-0058/2008), och

– betänkandet av Reimer Böge för budgetutskottet om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0014 – C6-0036/2008 – 2008/2019(ACI)) (A6-0065/2008).

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski, föredragande. − (FI) Fru talman! Europeiska unionens solidaritetsfond inrättades 2002 till följd av de katastrofala översvämningarna som drabbade Centraleuropa och som påverkade både EU:s medlemsstater och kandidatländerna. Man kom då överens om att fonden skulle uppgå till 1 miljard euro om året. Tanken med fonden var att den skulle underlätta för dem som hade lidit skada på grund av stora katastrofer. Omfattningen av katastrofskadan måste vara minst 3 miljarder euro eller minst 0,6 procent av medlemsstatens BNP. Om skadan är begränsad till ett litet område kan omfattningen vara mindre, men regionalt kan den vara relativt större.

Den skada som nu diskuteras uppkom på grund av stora översvämningar i Storbritannien i juni och juli 2007. Skadans omfattning har uppskattats till 4,6 miljarder euro, så den är alltså berättigad till ersättning. Kommissionen föreslår 162 miljoner euro.

Budgetutskottet rekommenderar i sin budget stöd till finansiering på det sätt som kommissionen föreslår. Utskottet kräver dock att parlamentet godkänner utnyttjandet av stödet. Av det skälet måste Reimer Böges betänkande om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond antas först.

I andra hänseenden gäller den första ändringsbudgeten huvudsakligen organ och förvaltningen av Galileoprogrammet. I budgeten har ett genomförandeorgan för Europeiska forskningsrådet inrättats. Det har upprättats i enlighet med det budgetförfarande som har överenskommits för detta år. I enlighet med ändringsbudgeten inrättas också ett gemensamt genomförandeorgan, genomförandeorganet för forskning (REA) för de andra programmen inom sjunde ramprogrammet för forskning. Detta ligger också i linje med det tidigare budgetförfarandet.

De ändringsförslag om tidsplanen för anställning vid gränskontrollbyrån, Frontex, som parlamentet hade lagt fram har genomförts. Parlamentet ökade medlen till denna byrå med 30 miljoner euro under budgetförfarandet och dessa utgör nu de nödvändiga extra medlen.

Det svåraste problemet är satellitnavigeringsprogrammet Galileo. Parlamentets stora framgång var att det i budgetförhandlingarna lyckades garantera finansiering av programmet genom att öka det belopp som anslås till det med 2,4 miljarder euro under sex år. Detta möjliggjordes delvis genom en ändring av den fleråriga budgetramen. Projektet blev alltså helt klart ett EU-projekt.

Nu gäller det att administrera projektet. Kommissionen föreslår 2 miljoner euro i form av en överföring från driftsanslag till administration. Administrationen av projektet är dock i en rörig situation. Projektet har i EU huvudsakligen letts av tillsynsmyndigheten för Galileo (GSA). Dess uppgift har huvudsakligen varit diskussioner om tillstånd och partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Den privata sektorn var inte delaktig i den inledande fasen, och GSA:s roll är därför oklar, vilket också gäller kommissionens och Europeiska rymdorganisationens (ESA) roll. Tanken var först att ESA skulle ha ansvaret för genomförandet av projektets tekniska del, som EU skulle övervaka och utrusta. Arbetsfördelningen mellan de olika aktörerna, såsom kommissionen och särskilda organ, är dock otydlig.

I betänkandet av Etelka Barsi-Pataky föreslår därför utskottet för industrifrågor, forskning och energi att GSA ska avskaffas. Mot bakgrund av dessa omständigheter kan inte budgetutskottet samtycka till överföring av anslaget till kommissionen, utan föreslår i stället helt enkelt att ett symboliskt anslag införs. Kommissionen föreslog att den skulle genomföra överföringen inom ramen för sin behörighet innan hela det administrativa systemet för Galileo hade överenskommits. Att ändra ändringsbudgeten i detta hänseende skulle därför inte försena projektet, utan skulle garantera parlamentets förhandlingsposition. Jag hoppas att kammaren kan ställa sig bakom utskottets enhälliga ståndpunkt rörande den första ändringsbudgeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Reimer Böge, föredragande. (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Föredraganden för 2008 års budget, Kyösti Virrankoski, har verkligen täckt alla viktiga punkter. Vi talar därför idag om grunden till ett förslag från kommissionen om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet.

Det stämmer att solidaritetsfonden och andra särskilda instrument inte omfattar stora penningsummor jämfört med Europeiska unionens allmänna budget. De är en utväg för att hjälpa drabbade regioner och befolkningen där i händelse av naturkatastrofer, och som vi alla vet har sådana katastrofer, alltifrån stormar till skogsbränder, blivit ganska vanliga företeelser.

Innan vi fattade beslut tog vi i budgetutskottet initiativ till att hålla en utfrågning till vilken vi bjöd in företrädare för de drabbade regionerna i Storbritannien, lokala organisationer och också företrädare för de statliga myndigheterna. Vid utfrågningen blev vi mycket tydligt påminda om de utmaningar som de drabbade människorna och regionerna ställs inför och omfattningen av de skador som översvämningarna i juni och juli 2007 orsakade, vilka uppskattades till totalt 4,6 miljarder euro.

Med utgångspunkt från denna utfrågning och våra samtal stödde vi till fullo kommissionens förslag om att 162 387 000 euro skulle ställas till förfogande från solidaritetsfonden i detta särskilda fall.

Låt mig också säga att vi kan förvänta oss ytterligare utnyttjande av solidaritetsfonden under de kommande månaderna. I sådana fall är det förvisso inte endast Europeiska gemenskapen som uppmanas visa solidaritet. Mot bakgrund av att sådana katastrofer inträffar allt oftare bör medlemsstaterna tänka mer på förebyggande krishantering, dvs. att utvärdera sina civilförsvarssystem, kontrollera hur de lokala brandstationerna är utrustade och undersöka hur de eventuellt kan utveckla olika strategier i framtiden när det t.ex. gäller byggnadsarbeten i områden som riskerar att bli översvämmade. Sådana åtgärder bör vara en integrerad del av alla långsiktiga strategier om vi vill behålla vår trovärdighet.

Ytterligare ett krav – och vi ligger något bättre till i detta avseende än i andra – är att vi bör göra det till vårt gemensamma mål, en principfråga, att se till att behandling av framtida ärenden till solidaritetsfonden ska avslutas inom maximalt sex månader. Det är en utmaning för alla. De nationella myndigheterna måste lämna in alla ansökningar och handlingar som krävs inom den föreskrivna tiden, kommissionen måste handlägga det aktuella ärendet på grundval av tillämpliga bestämmelser, och vi i parlamentet måste också behandla ärenden genom snabba överläggningar.

Låt mig slutligen ta upp en punkt som rör ändringsbudgeten. Med tanke på de svåra förhandlingarna och det pågående slutförandet av lagstiftningsförfarandet om satellitnavigeringssystemet Galileo stöder jag kraftfullt föredragandens villkor att den budgetpost som inrättats för administrativa utgifter bör vara ett symboliskt anslag. Det är ett steg i rätt riktning om lämpliga administrativa strukturer upprättas inom kommissionen. Vi är dock inte nöjda med arrangemangen för det framtida samarbetet mellan kommissionen, Europeiska rymdorganisationen och tillsynsmyndigheten för Galileo (GSA).

Under lagstiftningsförfarandet måste det åtminstone fastställas hur man kan undvika dubbelarbete och det bör utvecklas lämpliga administrativa strukturer mot bakgrund av de nya villkoren för satellitnavigeringssystemet Galileo. Det finns fortfarande ett visst behov av diskussion, vilket jag hoppas att vi kan tillmötesgå så snart som möjligt.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Dalia Grybauskaitė, kommissionsledamot. − (EN) Herr talman! Den 18 januari antog kommissionen ett förslag till utnyttjande av solidaritetsfonden för Storbritannien, och vi är nöjda och glada över att budgetutskottet ställer sig positivt till vårt förslag. Förutom den första ändringsbudgeten för 2008 års budget förslog vi också ett anslag på 162 miljoner euro från solidaritetsfonden till Storbritannien som ersättning för de allvarliga skador som sommarens översvämningar förorsakade.

Som budgetutskottets ordförande redan har sagt har vi nyligen mottagit förfrågningar från två medlemsstater – Grekland och Slovenien – och vi kommer troligen att lägga fram ett nytt förslag mycket snart. Detta förslag gäller naturligtvis inte endast solidaritetsfonden. Det är endast solidaritetsfonden som kommer att beröras finansiellt. Andra delar i förslaget är mer tekniska.

Frågan om Galileo är naturligtvis mycket känslig för oss alla och jag förstår till fullo budgetutskottets oro. Jag måste dock säga att budgetutskottets förslag om att ändra kommissionens förslag kommer att försena medel från solidaritetsfonden med omkring en månad, eftersom frågan måste gå tillbaka till rådet för ytterligare en omröstning, men vi förstår att det är känsligt och vi kan inte motsätta oss budgetutskottets beslut i denna fråga. Jag hoppas dock verkligen att vårt förslag kommer att stödjas generellt i parlamentet denna vecka.

 
  
MPphoto
 
 

  Richard James Ashworth, för PPE-DE-gruppen.(EN) Herr talman! Jag vill säga att jag stöder ändringsbudgeten, och det är ett par poster som jag vill kommentera.

För det första gäller det solidaritetsfonden. Det var naturligtvis ett anslag med anledning av översvämningarna i Storbritannien i juni och juli förra året. En stor del av översvämningarna inträffade i min region, och jag kan intyga att många invånare i min region drabbades av förfärliga skador och fick utstå umbäranden. Det var intressant att notera – men jag är inte förvånad – att detta var det tredje största kravet i historien till solidaritetsfonden. Kravet uppgick till 4,6 miljarder euro och anslaget motsvarade 162,8 miljoner euro. Jag är medveten om att min vän och kollega Reimer Böge helt i sin ordning har sagt att detta inte är någon stor summa pengar. Det kanske det inte är, men som en solidaritetsgest är det mycket uppskattat, tro mig, och jag vill på folkets vägnar i min region rikta ett stort tack främst till ledamöterna i budgetutskottet som enhälligt stödde biståndspaketet – vilket verkligen är en solidaritetsgest. Men jag vill också visa min uppskattning för kommissionsledamoten och hennes kolleger som handlade detta krav på sju månader. Jag tyckte att det var en stor insats, fru kommissionsledamot, och jag tackar er för de insatser ni har gjort för att genomföra detta. Jag kommer naturligtvis att med stort intresse de närmaste veckorna och månaderna följa hur den brittiska regeringen fördelar medlen, men för mig är det helt klart att dessa frågor kommer att väckas alltmer regelbundet i Europeiska unionen med tanke på att det allt oftare framkommer bevis på extrema händelser till följd av klimatförändringar. Det är också tydligt att det, när det gäller uttryck för solidaritet, faktiskt är hur snabbt svaret kommer som är den viktigaste delen i mekanismen.

Beträffande frågan om Frontex vill jag också säga att jag stöder tilläggsanslaget till Frontex – vi fördubblade anslaget till byrån. Jag tyckte att det var helt rätt och jag konstaterar att man begär att 25 poster ska inrättas. Jag anser dock att det är viktigt att vi fortsätter att övervaka fördelningen av medlen för att se till att de ger valuta för pengarna. På samma sätt stödde jag kraftfullt de Lissabonmål som kommissionen hade upprättat för sig själv, särskilt på området för forskning och utveckling. Jag erkänner därför behovet av genomförandeorganen för forskning, men jag vill omigen uttrycka min oro för den stora mängden organ som, det måste jag säga, historiskt sett inte har haft rykte om sig att ge valuta för pengarna.

När det slutligen gäller Galileo, kommer den nya budgetposten att göra en hel del för att öka insynen och ansvarsskyldigheten. Jag är dock överens med mina kolleger i budgetutskottet när vi säger att vi ska gå försiktigt tillväga. Det är, om jag får säga så, fru kommissionsledamot, ett stort åtagande och – jag lånar lite jargong från rymdåldern –kommissionen är ”djärvt nog på väg dit där ingen kommission tidigare har varit”. Jag håller därför med min kollega Reimer Böge när han säger att vi stöder detta, men att vi insisterar på att det symboliska anslaget ska införas.

Herr talman! Jag stöder ändringsbudgeten och är glad över att göra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Linda McAvan, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag ersätter Gary Titley, ledaren för parlamentets socialdemokratiska ledamöter, ikväll, men jag kan tala på alla de socialdemokratiska ledamöternas vägnar och välkomnar ändringsbudgeten och beslutet att bevilja 162 miljoner euro till de regioner i Storbritannien som har drabbats av översvämningar.

Som Richard James Ashworth sa är det ett litet bidrag för att täcka de enorma kostnaderna för de skador som översvämningarna i Storbritannien har orsakat, men vi är tacksamma mot våra kolleger i budgetutskottet, som röstade enhälligt för detta, och också mot kommissionen. Jag förstår att det var den snabbaste utbetalning som någonsin gjorts; inom sju månader. Det är därför ett framsteg jämfört med tidigare anslag, även om många människor har fått lida länge. Vi förstår också att det är en av de största utbetalningar som någonsin gjorts, och vi är tacksamma för det.

Förra veckans översvämningar drabbade 48 000 brittiska hushåll och 700 företag, och de totala skadorna uppskattas till över 4 miljarder euro. Min egen region Yorkshire var en av de värst drabbade. Många människor har ännu inte återvänt till sina hem, och därför uppskattas denna hjälp och detta bistånd väldigt mycket.

Jag ersätter Gary Titley, eftersom han har fastnat i London på grund av de mycket allvarliga stormar som har dragit in över Västeuropa ikväll. Vi kan inte skylla allt dåligt väder på klimatförändringarna, men vi vet faktiskt att antalet extrema väderhändelser ökar. Vi har sett allvarliga översvämningar, och också bränderna i Grekland och Sydeuropa förra sommaren. Inga belopp från solidaritetsfonder kan egentligen täcka de skador och de kostnader som vi ser är resultatet av dessa händelser som inträffat på grund av klimatförändringarna.

Vi börjar vårt arbete som parlamentsledamöter om det nya lagstiftningspaketet till följd av klimatförändringarna. Jag hoppas verkligen att parlamentet kommer att inta en hård hållning och genomföra och enas om en bra lagstiftning som verkligen hanterar klimatförändringarna, så att vi inte behöver komma tillbaks hit och be kommissionen om pengar för att hantera dessa typer av händelser.

 
  
MPphoto
 
 

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! På sätt och vis har jag en lätt uppgift efter de två sista talarna. Jag vill också tydligt uttala mig för förslaget från våra föredragande Kyösti Virrankoski och Reimer Böge, men i synnerhet vill jag uttala mig för utnyttjandet av solidaritetsfonden till Storbritannien.

En summa på 162 miljoner euro kan tyckas vara okontroversiell men den är oerhört viktig på flera nivåer. Som parlamentsledamot representerar jag Yorkshire- och Humberområdena som, vilket Linda McAvan sa, drabbats av översvämningar förra sommaren. Städer och byar i vår region ödelades. Många människor, till och med i byn i närheten av mig, har fortfarande inte kunnat återvända till sina hem. Samtidigt som vi vet att utbetalningen kanske inte ändrar dessa regioners situation på en dag kommer den indirekt att lätta trycket på vår regerings egen budget.

För det andra är jag mycket nöjd över att vår regering gjorde denna ansökan som dessutom var framgångsrik. I början var vi inte alltid säkra på vad som skulle hända, och jag hoppas att vår regering efter denna erfarenhet kommer att bli en stor anhängare till solidaritetsfonden i rådet och att den kommer att övertala andra medlemsstater att göra likadant.

För det sista kommer det brittiska folket, mina väljare, nu att förstå att europeisk solidaritet har en konkret och praktisk betydelse. Jag tror att det kommer att gälla oss alla i parlamentet. Eftersom klimatförändringarna går ut över oss kan vi alla komma att representera offren för sådana naturkatastrofer och således kanske tvingas be om europeisk solidaritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Solidaritet är EU:s viktigaste och ädlaste princip. Utan den kan det inte komma på fråga att oberoende stater och nationer handlar gemensamt. Inrättandet av EU:s solidaritetsfond följde naturligt med denna princip. I nuläget har vi en summa på en miljard euro tillgänglig varje år. Det är ingen stor summa, i synnerhet inte förra året och innevarande år, när vi tvingades bevittna en ökning av klimatkatastroferna. Vi har inte enbart drabbats av översvämningar och stormar utan också av oväntat stora bränder.

Med våra begränsade medel har vi än så länge bara möjlighet att bistå med småskalig hjälp – 3-4 procent av skadorna, eller till och med ännu mindre. Därför drar jag slutsatsen, samtidigt som jag stöder Reimer Böges betänkande och Kyösti Virrankoskis förslag till ändringsbudget, att solidaritetsfondens resurser gradvis måste ökas. Två euro per invånare kommer inte att vara tillräcklig hjälp vid enorma förluster.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen, för GUE/NGL-gruppen. – (FI) Herr talman, fru kommissionsledamot! Parlamentet känner till många olika sorters solidaritet. Den starkaste formen är militärt bistånd.

I solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget fastställs att medlemsstaterna kommer att bli tvungna att ge militärt bistånd till en annan medlemsstat som utsätts för ett terroristhot eller en terroristattack. Det är den starkaste formen av solidaritet inom EU. Klausulen om säkerhetsgaranti i Lissabonfördraget innebär inte ett krav på militärt bistånd. Därför är det en mildare form av solidaritet än vid terroristhot.

Jutta Haug, parlamentets föredragande för kommande års budget föreslår att en huvudprincip i kommissionens budget bör vara regional solidaritet, det vill säga att åstadkomma en balanserad utveckling inom EU. Det görs på bästa sätt genom strukturfonderna.

Bakom ändringsbudgeten som vi har framför oss finns det ett förslag på att använda budgetfonder för att kompensera för de skador som orsakats av översvämningarna i Förenade kungariket. En miljard euro har reserverats i solidaritetsfonden för detta syfte. Vår grupp bifaller att man använder dessa fonder för att hjälpa Storbritannien.

Det är möjligt att det kommer att inträffa fler exceptionella naturfenomen som översvämningar på grund av den globala uppvärmningen. Solidaritetsfonden erbjuder ett småskaligt försäkringsavtal mot dessa fenomen. Medlemsstaterna betalar en premie till EU:s budget och därmed kan de få hjälp från de andra när de behöver det.

Förutom solidaritetsfonden innehåller EU:s budget en globaliseringsfond som innebär en möjlighet att använda 500 miljoner euro varje år för att lindra de sociala problem som uppstår vid förflyttning av arbetstillfällen. Förra året utnyttjades mindre än 20 miljoner euro i detta syfte. Det verkar som EU visar solidaritet mot länder men inte mot sina invånare som drabbats av hårda tider.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att höra att vi i Storbritannien borde få ett ekonomiskt bidrag till kostnaderna efter förra årets översvämningar. Vi är alla mycket glada över att EU generöst har gett stöd till en medlemsstat som befinner sig i svårigheter. Det är dock inte riktigt så. För det första täcker bidraget enbart 3.5 procent av skadekostnaderna – en gest som Richard Ashworth säger. För det andra har det gått nio månader sedan översvämningen inträffade – och det säger man är snabbt! Det skulle ha varit till större hjälp om vi hade vetat att stödet var förestående. Då kunde återuppbyggnaden ha planerats därefter. Om det är något som irriterar oss britter – när vi inser att vi får tillbaka en liten del av de pengar vi har betalat in till EU – så är det att vi är tvungna att be att få pengarna och sedan göra reklam för EU:s generositet. Snälla, kan vi inte hellre få behålla våra egna pengar och därefter själva bestämma hur vi ska använda dem? Då skulle de kunna betalas ut snabbare.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! De flesta av våra stater har kreditposter i sin budgetlagstiftning för att kunna ta itu med katastrofer. I den franska budgetlagstiftningen, till exempel, finns det generella anslag som innebär möjlighet att ge anslag genom dekret i förväg i nödsituationer. Sedan november 2002 har vi i EU:s budgetlagstiftning införlivat en rätt till finansiering vid katastrofer i solidaritetsfonden. Vi har också inrättat Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att finansiera katastrofer.

När det gäller naturkatastrofer har vi ombetts att ge stöd med mindre än 4 procent för att reparera skadorna efter översvämningen i Storbritannien, skador som kostar mer än 4 miljarder. Nio månader för att göra anslagsåtaganden är en lång tid, eftersom det per definition handlar om en nödsituation. Det betyder att sättet anslagsåtaganden antas på i ändringsbudgeten inte är funktionsdugligt. Ändringsbudgeten borde träda i kraft tidigare så att man kan fastställa att anslagsåtaganden ska göras i förväg genom preliminära och icke-begränsade anslagsåtaganden för katastrofer, översvämningar och bränder.

Mot denna bakgrund är 162 miljoner euro i solidaritet en utmärkt lektion i pragmatik för Storbritanniens medborgare Adam Smith, Ricardo och Margaret Thatcher som bara tror på marknaden, darwinismen och det naturliga urvalet. När lejonet som ryter i den ekonomiska djungeln drabbas av problem upptäcker han fördelarna med solidaritet. Det har hänt tre gånger nu – galna kosjukan, mul- och klövsjukan samt översvämningarna – och i morgon kommer de brittiska medlemmarna också att ha chansen att visa solidaritet med de europeiska bönderna som har översvämmats av importer.

 
  
MPphoto
 
 

  Margaritis Schinas (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Ändringsbudgeten visar än en gång det som är självklart: att EU har de mekanismer och den anpassningsförmåga som krävs för att lösa specifika oväntade problem. Jag skulle vilja ge tre förslag om de två betänkanden vi har diskuterat idag. Två av dem rör solidaritetsfonden och det tredje gäller Galileoprogrammet.

När det gäller översvämningarna i Storbritannien är tidsintervallet mellan juli och de nuvarande insatserna mycket tillfredsställande. Det råkar vara den snabbaste insatsen under den tid fonden har tillämpats, åtminstone vad jag kan minnas. Likväl skapar det ett prejudikat. I framtiden ska vi förvänta oss sådana omedelbara insatser vid liknande katastrofer, och här syftar jag på miljökatastrofen som vi i Grekland drabbades av förra sommaren bara en månad senare, i augusti. Jag hoppas därför att kommissionen nästa månad, genom den ansvariga kommissionsledamoten, åtminstone kommer att ge ett förslag om den grekiska begäran att ta solidaritetsfonden i bruk. Jag behöver inte påminna er om de chockerande bilderna från den stora brandkatastrofen i Grekland. Vi såg dem alla, överallt i Europa. Jag hoppas att vi, med vederbörliga ändringar, åtminstone kommer att ha kommissionens förslag i våra händer nästa månad.

Min andra kommentar gäller det åtlöje vi nu gör oss själva till. Jag har ingen aning om hur parlamentet lyckas med det, men varenda gång vi har goda nyheter är vi de enda som vet det! Vi är för oss själva och det finns antagligen inte ens en journalist på läktaren! När ska vi äntligen lära oss att marknadsföra de goda nyheterna på rätt sätt?

Min tredje och sista kommentar gäller Galileoprogrammet. Jag håller med alla mina kolleger från budgetutskottet, och i egenskap av utskottets föredragande för programmet skulle jag vilja vara tydlig med att vi inte kommer att göra någon utbetalning från det oerhört ansenliga paketet med fonder som vi har inrättat om vi inte kommer överens med rådet om programmets utformning i stort. Om vi inte vet vem som gör vad – och vi befinner oss fortfarande i oklarhet eftersom vi förhandlar med rådet – ska vi inte göra någon utbetalning. Vi kommer inte att kasta pengar i sjön. I morgon bitti har vi en oerhört viktig trepartsdiskussion med det slovenska ordförandeskapet. Det finns två viktiga centrala frågor. Jag hoppas att vi kan avsluta förhandlingarna så att vi kan rikta in oss på att göra verkliga framsteg.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) EU:s solidaritetsfond är ett mycket viktigt stöd till medlemsstater och potentiella kandidatländer vid naturkatastrofer. Likväl är det, i ljuset av erfarenheterna, uppenbart att solidaritetsfonden måste reformeras och anpassas för att möta nya utmaningar. Man måste även göra den mer effektiv.

För det första är minimitröskeln för skador på 3 miljarder euro eller 0.6 procent av BNP för hög och den utesluter all hjälp till länder som drabbats av katastrofer i mindre skala men som likväl kan få allvarliga konsekvenser för de berörda länderna.

För det andra kan inte medel från fonden betalas ut för att mildra konsekvenserna av terrorism, allmänna hälsokriser och tekniska eller industriella olyckor.

För det tredje uppstår det problem när det gäller medel som kan betalas ut i händelse av uteslutande regionala olyckor. För dessa är inte användningskriterierna tillräckligt tydligt definierade.

Sammanfattningsvis välkomnar jag reformen av fonden och jag uppmanar rådet att ge en sammanfattning av sin ståndpunkt utan dröjsmål.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja rikta uppmärksamheten mot följande punkter i debatten.

För det första är det beklagligt att kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond fortfarande inte har antagits av rådet, trots att Europaparlamentet tog ställning i frågan vid första behandlingen för nästan två år sedan, i maj 2006.

För det andra förtjänar utnyttjandet av 162 miljoner euro som en hjälp för att gottgöra de skador (som beräknas till 5 miljarder euro) som översvämningarna under juni och juli 2007 orsakade i Storbritannien och på Irland vårt stöd. Det är synd att medlen för detta syfte anslås många månader efter att skadorna skett eftersom det kan göra stödet mindre effektivt. Som det polska ordspråket säger: ”den som ger snabbt ger dubbelt så mycket”.

För det tredje hoppas jag att man, eftersom solidaritetsfondens tak har satts till 1 miljard euro, vid så stora skador som i Storbritannien, snabbt kommer att uppbåda skälig finansiering och att man kommer att tillgodose de nya och de gamla medlemsstaternas behov på lika villkor.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Samtidigt som jag vill tacka föredraganden för det mycket goda arbete han har utfört skulle jag vilja göra ett mycket kort påpekande om solidaritetsfonden.

Vi har haft dåligt väder varje år i Europa. Det är också ironiskt att, just när vi diskuterar dessa viktiga betänkanden, kommer Nordeuropa att drabbas av våldsamma stormar. Det är verkligen en välsignelse att EU tillhandahåller finansiellt stöd i händelse av sådana katastrofer som i Storbritannien och att man har gjort det tidigare till Cypern. Trots allt får vi inte glömma att det vid sidan av den finansiella aspekten måste finnas en organisatorisk enhet på gemenskapsnivå som är i stånd att ge omedelbart bistånd till de drabbade områdena.

 
  
MPphoto
 
 

  Costas Botopoulos (PSE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Solidaritet är ett vackert ord och ett ännu vackrare begrepp. Tyvärr finns det ett mycket stort behov av solidaritet. Verkligheten visar att behovet håller på att bli allt mer trängande på grund av naturkatastroferna, som vi inte längre borde se som någonting naturligt, utan snarare som allt vanligare händelser i våra liv.

Bara under sommarmånaderna 2007 inträffade tre ytterst allvarliga händelser. Först kom översvämningarna i Storbritannien som vi diskuterar och röstar om idag. Direkt efteråt följde de hemska bränderna i Grekland, som ni alla känner till, och kort efter detta fler översvämningar i Slovenien. Allt detta visar oss hur allvarliga fenomenen är och även hur viktigt det är för EU att agera.

Jag blir överraskad när andra medlemmar säger att de inte förstår varför EU skulle tillhandahålla pengar. Det är inte bara en fråga om pengar, utan också om moraliskt stöd och om en känsla bland invånarna i de drabbade områdena att EU är medvetet om deras tragedi. I många fall är det en tragedi, och EU gör någonting åt det. Därför vill jag påpeka, som har nämnts innan, att exemplet med Storbritannien, som vi applåderar, på grund av den relativt snabba insatsen, borde försöka efterliknas i andra drabbade länder. Det är inte en slump att vårt land, Grekland, är nästa land på listan för bistånd från solidaritetsfonden, och vi hoppas att hjälpen kommer att vara på väg snabbt även i vårt fall. Jag är dock inte säker på att det kommer att hända och jag undrar om det beror på EU och hur gemenskapen hanterar ansökningar eller på hur Grekland lade fram sin begäran. Hur som helst: vi hoppas att hjälp kommer att ges snart till Grekland också, för jag försäkrar er att situationen fortfarande är mycket allvarlig hos oss. Problemet är att de medel till Grekland som sattes in i fonden fortfarande inte har kungjorts.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! EU:s solidaritetsfond ses på ett mycket positivt sätt av medlemsstaterna och framför allt av EU:s medborgare, Genom fonden finns det möjlighet att bevilja stöd till de som drabbats av naturkatastrofer som orsakat avsevärda skador. Fondens syfte är att bidra till att gottgöra de förluster som tillfogats och som väger tungt i många familjers budget.

EU:s finansiella stöd är ett exempel på europeisk solidaritet. För de europeiska familjer som lider, våra EU-medborgare, utgör stödet det främsta exemplet på de fördelar och förmåner ett medlemskap i Europeiska gemenskapen ger när ett sådant behov uppstår. Likväl måste vi koncentrera oss på – och hitta de nödvändiga medlen i EU-budgeten – att bekämpa orsakerna till katastroferna och på att inrätta lämpliga arrangemang för krishantering samt lämpliga försäkringssystem.

 
  
MPphoto
 
 

  Kyösti Virrankoski, föredragande. − (FI) Herr talman! Jag skulle vilja tacka alla som har deltagit i debatten för deras utomordentliga, konstruktiva bidrag. Solidaritetsfonden är oerhört ung och därför har dess gränser satts väldigt högt. Det har inte varit möjligt att lita på tidigare information om hur mycket pengar som behövs. Gränserna kanske i viss mån kan ses över i framtiden. Jag håller med om att snabbhet utan tvekan är en fördel i det här arbetet.

Budgetutskottet har ägnat stor uppmärksamhet åt utnyttjandet av globaliseringsfonden för att övervinna de problem som uppstår på grund av förlorade arbeten. Det är uppenbarligen ett område som EU kommer att arbeta mycket med i framtiden.

På samma sätt har många tagit upp frågan om krishantering. I årets budget införlivas ett pilotprojekt för att snabba på förebyggandet av skogsbränder. Inom det området strävar vi efter nya, goda resultat.

När det gäller Galileoprojektet kommer anslagen inte att öka. Detta måste givetvis ses som en grundläggande princip. Den nuvarande finansieringsnivån är tillräcklig, Administrationen måste emellertid vara effektiv. I synnerhet i nuläget, när finansieringsnivåerna är ansenliga, finns det en risk att projektets administrativa förvaltning också kommer att bli mer byråkratisk. Den måste vara effektiv och av den anledningen vill vi behålla parlamentets utrymme för förhandling, så att vi tillsammans med kommissionen och rådet kan komma överens om vilken den bästa förvaltningsformen är för att uppnå målet med detta europeiska, mycket ambitiösa och stora projekt. Jag är övertygad om att vi kommer att uppnå ett tillfredsställande resultat under de kommande veckorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum tisdagen den 11 mars 2008.

Skriftliga förklaringar (Artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE), skriftlig. (RO) Jag anser att Storbritanniens begäran är motiverad och jag stöder utnyttjandet av solidaritetsfonden i det här fallet.

Rumänien har drabbats av stora översvämningar under de senaste åren och de senaste ägde rum nyss. Liksom i fallet med Storbritannien kunde stora delar av de skador som översvämningarna orsakade ha undvikits genom större förebyggande ansträngningar. Den befintliga infrastrukturen och de nationella myndigheternas insatser räckte dock inte till inför naturfenomenets kraft. Därför stöder jag de två åtgärder som EU kan vidta för att förstärka nationella och europeiska insatser. Den första är tilldelning av pengar från strukturfonderna för infrastrukturarbeten som syftar till att lindra naturkatastrofernas effekter och den andra är upprättandet – så snart som möjligt – av en europeisk insatsstyrka, bestående av specialistgrupper från alla medlemsstater som ska ingripa i nödsituationer i alla regioner i EU.

En annan viktig aspekt är omfattningen av de medel som EU anslår i nödsituationer. Med tanke på att vi planerar en omfattande översyn av EU:s budget anser jag att vi bör överväga att öka de belopp som anslås till EU:s solidaritetsfond.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy