Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot! För att bekräfta hur framgångsrik den förda politiken har varit lägger kommissionen alltför stor vikt vid det faktum att den ekonomiska tillväxten i EU har ökat från 1,8 procent 2005 till 2,9 procent 2007 med en prognos på 2,4 procent 2008 i sin rapport om den nya rundan i Lissabonstrategin.

Nu har dock en korrigering skett, som Joaquín Almunia nyligen sa: den ekonomiska tillväxten kommer att sjunka till 2 procent i år och sedan till 1,8 procent 2009.

Vi framhåller detta eftersom det klart bevisar vad som händer på avreglerade marknader. Som en oundviklig följd av EMU och naturligtvis den nyliberala globaliseringen är det inte alls säkert att vi får någon generell tillväxt snarare än en sporadisk sådan, eftersom de mekanismer som man använder sig av uteslutande dikteras av hårda marknadskrafter. Även om inflationen begränsas, vilket påstås vara Europeiska centralbankens främsta mål, så kommer räntan att komma upp i 3,6 procent i år.

Vad i hela världen är det som pågår? Kan det vara så att ”låt-gå-attityden” inte ens fungerar för deras begränsade syften? Nu när EMU har funnits i 10 år kan det vara motiverat att ifrågasätta saker och ting.

Vad kan vi hoppas tjäna på stabilitetspaktens stelbenta konservatism? Enligt den förmodades medlemsstaterna ha samma utgångsläge, budgetarna måste vara balanserade och underskotten reduceras år från år, oavsett levnadsstandard och oavsett om underskottet redan understiger 3 procent.

Vilken social nytta kan ungdomar och arbetstagare få av att man insisterar på att de sociala utgifterna inte får öka, ens under goda tider? Vilka system och vilka politiska åtgärder införs för arbetstagare, vilkas minimiinkomst är 92–668 euro i de flesta medlemsstaterna, i ett skede med långsiktiga prishöjningar och inflation?

Arbetslösheten kanske minskar i jämförelse med 1999, men den oförsäkrade, osäkra sysselsättningen ökar ännu mer, och det förbättrar inte befolkningens levnadsstandard utan underminerar den faktiskt.

Det vi behöver nu är en fullständig kursomläggning, bort från dagens system och politik. Det är det som större delen av EU:s befolkning kräver, när Shell och BP gör vinster på 4,2 miljoner euro i timmen för den så kallade fria marknadens skull samtidigt som arbetstagarna drabbas av allt större otrygghet på arbetsmarknaden och sänkta reallöner.